We are putting in place the prophetic rule that was identified by the Lion of the tribe of Judah in His work of unsealing the last six verses of Daniel eleven, at the “time of the end,” in 1989, when the Soviet Union was swept away by an secret alliance between Ronald Reagan and the pope of Rome. We have shown that the triple applications of Rome and the fall of Babylon identify the woman and the beast she rides upon and reigns over in Revelation seventeen.

Vi fastställer den profetiska regel som identifierades av Lejonet av Juda stam i Hans verk att bryta sigillen på de sista sex verserna i Daniel elva, vid ”ändens tid”, år 1989, då Sovjetunionen sveptes bort genom en hemlig allians mellan Ronald Reagan och Roms påve. Vi har visat att de trefaldiga tillämpningarna av Rom och Babylons fall identifierar kvinnan och vilddjuret som hon rider på och regerar över i Uppenbarelseboken sjutton.

The portrayal of the woman and the beast in chapters seventeen and eighteen identify the progressive judgment which God brings upon Modern Babylon, beginning at the soon-coming Sunday law and lasting until Michael stands up and human probation closes. That period of time marks the first part of God’s Executive Judgment that is accomplished with a mixture of His mercy. Then with the seven last plagues, no mercy is mixed with His judgments. The two steps have been also inferred in the Investigative Judgment, which began on October 22, 1844. The investigative judgment began with the investigation and judgment of the dead, and on September 11, 2001, the investigative judgment of the living began.

Skildringen av kvinnan och vilddjuret i kapitlen sjutton och arton identifierar den fortskridande dom genom vilken Gud för Modern Babylon, med början vid den snart kommande söndagslagen och bestående till dess att Mikael träder upp och människans nådatid avslutas. Denna tidsperiod utmärker den första delen av Guds verkställande dom, som fullbordas med en blandning av Hans barmhärtighet. Men med de sju sista plågorna är ingen barmhärtighet blandad med Hans domar. De två stegen har även kunnat utläsas i den undersökande domen, som började den 22 oktober 1844. Den undersökande domen började med undersökningen och domen över de döda, och den 11 september 2001 började den undersökande domen över de levande.

The judgment of the living is also divided into two periods, the first beginning on September 11, 2001, with the investigation and judgment of those that are candidates to be among the one hundred and forty-four thousand, for judgment begins with the house of God. The investigative judgment of the dead was only accomplished upon those whose names had, at some time in their life, been recorded in the book of life. The names of the dead that were written and registered were then compared with the book of sins. If they had unconfessed sins their names were removed from the book of life. The investigative judgment of the Living is qualified as beginning with the house of God, whereas there needed to be no qualification in the investigative judgment of the dead.

Domen över de levande är också indelad i två perioder, varav den första börjar den 11 september 2001, med undersökningen och domen över dem som är kandidater att vara bland de etthundrafyrtiofyra tusen, ty domen börjar med Guds hus. Den undersökande domen över de döda fullbordades endast över dem vilkas namn någon gång under deras liv hade blivit inskrivna i livets bok. De dödas namn som hade skrivits upp och registrerats jämfördes därefter med syndernas bok. Om de hade obekända synder avlägsnades deras namn ur livets bok. Den undersökande domen över de levande kännetecknas av att den börjar med Guds hus, medan någon sådan kvalificering inte behövdes i den undersökande domen över de döda.

In the investigative judgment of the living, God’s Word was careful to identify that judgment during the sealing time of the one hundred and forty-four thousand began at Jerusalem, which is God’s church. The Bible provides a second direct witness to this fact.

I den undersökande domen över de levande är Guds ord noga med att ange att denna dom, under beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen, började i Jerusalem, som är Guds församling. Bibeln ger ett andra direkt vittnesbörd om detta faktum.

For the time is come that judgment must begin at the house of God: and if it first begin at us, what shall the end be of them that obey not the gospel of God? 1 Peter 4:17.

Ty tiden är inne då domen måste börja på Guds hus; och om den först börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 1 Petrus 4:17.

The judgment of the living begins at Jerusalem, the house of God, and there is a specific time when that judgment begins. The judgment of the living begins in Jerusalem when the writer’s inkhorn goes through Jerusalem and places a mark upon the men and women who sigh and cry for the abominations that are done in the church and also the land.

De levandes dom börjar i Jerusalem, Guds hus, och det finns en bestämd tid då den domen börjar. De levandes dom börjar i Jerusalem när skrivaren med sitt bläckhorn går genom Jerusalem och sätter ett märke på de män och kvinnor som suckar och ropar över de styggelser som begås i församlingen och även i landet.

The class that does not obey the gospel is identified in Revelation chapter seven in contrast with the one hundred and forty-four thousand, where John there identifies them as the great multitude. The great multitude represents a class of living souls that are judged during the period of the judgment of the living who have not fully obeyed God’s law, for they have been worshipping on the pope’s day of the sun. At the soon-coming Sunday law in the United States those who have been sealed by the angel with the writer’s inkhorn in Ezekiel chapter nine, which is also the sealing of Revelation chapter seven, are lifted up as an ensign. Then those who are currently not obeying the gospel will be held accountable to the seventh-day Sabbath.

Den klass som inte lyder evangeliet identifieras i Uppenbarelsebokens sjunde kapitel i kontrast till de etthundrafyrtiofyra tusen, där Johannes där identifierar dem som den stora skaran. Den stora skaran representerar en klass av levande själar som döms under perioden för domen över de levande och som inte helt har lytt Guds lag, ty de har tillbett på påvens soldag. Vid den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna blir de som har blivit förseglade av ängeln med skrivdonet vid sidan i Hesekiels nionde kapitel, vilket också är beseglingen i Uppenbarelsebokens sjunde kapitel, upphöjda som ett baner. Då kommer de som för närvarande inte lyder evangeliet att hållas ansvariga inför sjundedagssabbaten.

“But Christians of past generations observed the Sunday, supposing that in so doing they were keeping the Bible Sabbath; and there are now true Christians in every church, not excepting the Roman Catholic communion, who honestly believe that Sunday is the Sabbath of divine appointment. God accepts their sincerity of purpose and their integrity before Him. But when Sunday observance shall be enforced by law, and the world shall be enlightened concerning the obligation of the true Sabbath, then whoever shall transgress the command of God, to obey a precept which has no higher authority than that of Rome, will thereby honor popery above God. He is paying homage to Rome and to the power which enforces the institution ordained by Rome. He is worshiping the beast and his image. As men then reject the institution which God has declared to be the sign of His authority, and honor in its stead that which Rome has chosen as the token of her supremacy, they will thereby accept the sign of allegiance to Rome—‘the mark of the beast.’ And it is not until the issue is thus plainly set before the people, and they are brought to choose between the commandments of God and the commandments of men, that those who continue in transgression will receive ‘the mark of the beast.’” The Great Controversy, 449.

”Men kristna i gångna generationer höll söndagen, i den förmodan att de därigenom höll Bibelns sabbat; och det finns nu sanna kristna i varje kyrka, den romersk-katolska gemenskapen ingalunda undantagen, som uppriktigt tror att söndagen är sabbaten enligt gudomlig instiftelse. Gud godtar deras uppriktighet i uppsåt och deras redbarhet inför Honom. Men när söndagsfirandet skall påtvingas genom lag, och världen skall upplysas om förpliktelsen att hålla den sanna sabbaten, då skall var och en som överträder Guds bud för att lyda en föreskrift som inte har högre auktoritet än Roms, därigenom ära påvedömet mer än Gud. Han hyllar Rom och den makt som upprätthåller den institution som Rom har förordnat. Han tillber vilddjuret och dess bild. När människor då förkastar den institution som Gud har förklarat vara tecknet på Hans auktoritet och i dess ställe hedrar det som Rom har utvalt till kännetecknet på hennes överhöghet, kommer de därigenom att ta emot tecknet på trohet mot Rom — ’vilddjurets märke’. Och det är inte förrän frågan så tydligt har ställts inför folket, och de har förts till att välja mellan Guds bud och människors bud, som de som fortsätter i överträdelse kommer att ta emot ’vilddjurets märke’.” The Great Controversy, 449.

The ensign of those who are sealed are who calls those who obey not the gospel into obedience.

Banéret för dem som är beseglade är den som kallar dem som inte lyder evangeliet till lydnad.

And in that day there shall be a root of Jesse, which shall stand for an ensign of the people; to it shall the Gentiles seek: and his rest shall be glorious. And it shall come to pass in that day, that the Lord shall set his hand again the second time to recover the remnant of his people, which shall be left, from Assyria, and from Egypt, and from Pathros, and from Cush, and from Elam, and from Shinar, and from Hamath, and from the islands of the sea. And he shall set up an ensign for the nations, and shall assemble the outcasts of Israel, and gather together the dispersed of Judah from the four corners of the earth. Isaiah 11:10–12.

Och det skall ske på den dagen att en rot från Isai skall stå som ett baner för folken; till honom skall hedningarna söka sig, och hans viloplats skall vara härlig. Och det skall ske på den dagen att Herren för andra gången skall räcka ut sin hand för att återvinna återstoden av sitt folk, dem som är kvar, från Assyrien och från Egypten och från Patros och från Kush och från Elam och från Shinar och från Hamat och från havets öar. Och han skall resa ett baner för folken och samla Israels fördrivna och föra tillsammans Judas förskingrade från jordens fyra hörn. Jesaja 11:10–12.

Those who currently do not obey not the gospel are judged while they are living, but their judgment must follow the investigative judgment of the living one hundred and forty-four thousand, for they can only be warned by seeing men and women with the seal of God during the crisis of the soon coming Sunday law.

De som nu inte lyder evangeliet blir dömda medan de lever, men deras dom måste följa den undersökande domen över de levande etthundrafyrtiofyratusen, ty de kan endast varnas genom att se män och kvinnor med Guds sigill under krisen kring den snart kommande söndagslagen.

“The work of the Holy Spirit is to convince the world of sin, of righteousness and of judgment. The world can only be warned by seeing those who believe the truth sanctified through the truth, acting upon high and holy principles, showing in a high, elevated sense, the line of demarcation between those who keep the commandments of God, and those who trample them under their feet. The sanctification of the Spirit signalizes the difference between those who have the seal of God, and those who keep a spurious rest-day. When the test comes, it will be clearly shown what the mark of the beast is. It is the keeping of Sunday. Those who after having heard the truth, continue to regard this day as holy, bear the signature of the man of sin, who thought to change times and laws.” Bible Training School, December 1, 1903.

”Den Helige Andes verk är att överbevisa världen om synd, om rättfärdighet och om dom. Världen kan endast varnas genom att se dem som tror sanningen helgade genom sanningen, handlande efter höga och heliga principer och i upphöjd och hög mening visa skiljelinjen mellan dem som håller Guds bud och dem som trampar dem under sina fötter. Andens helgelse utmärker skillnaden mellan dem som har Guds sigill och dem som håller en falsk vilodag. När prövningen kommer, skall det tydligt visas vad vilddjurets märke är. Det är hållandet av söndagen. De som, efter att ha hört sanningen, fortsätter att betrakta denna dag som helig, bär syndens människas signatur, han som menade sig kunna förändra tider och lagar.” Bible Training School, 1 december 1903.

The executive judgment, which is where the work of the third Elijah is accomplished, begins at the soon-coming Sunday law. It is two periods of time; in the first period God’s judgments are mixed with mercy for those who do not now obey the gospel, and then it is followed by the seven last plagues that are poured out without mercy.

Den verkställande domen, där den tredje Elias verk fullbordas, börjar vid den snart inträdande söndagslagen. Den omfattar två tidsperioder; under den första är Guds domar blandade med barmhärtighet för dem som nu inte lyder evangeliet, och därefter följer de sju sista plågorna, som utgjuts utan barmhärtighet.

“Probationary time will not continue much longer. Now God is withdrawing his restraining hand from the earth. Long has he been speaking to men and women through the agency of his Holy Spirit; but they have not heeded the call. Now he is speaking to his people, and to the world, by his judgments. The time of these judgments is a time of mercy for those who have not yet had opportunity to learn what is truth. Tenderly will the Lord look upon them. His heart of mercy is touched; his hand is still stretched out to save. Large numbers will be admitted to the fold of safety who in these last days will hear the truth for the first time.” Review and Herald, November 22, 1906.

”Prövotiden kommer inte att fortgå mycket längre. Nu drar Gud tillbaka sin återhållande hand från jorden. Länge har han talat till män och kvinnor genom sin helige Andes verk; men de har inte hörsammat kallelsen. Nu talar han till sitt folk och till världen genom sina domar. Tiden för dessa domar är en nådens tid för dem som ännu inte har haft tillfälle att lära känna vad sanningen är. Ömt skall Herren se till dem. Hans barmhärtiga hjärta är rört; hans hand är ännu utsträckt för att frälsa. Stora skaror skall upptas i trygghetens hjord, vilka i dessa sista dagar för första gången kommer att höra sanningen.” Review and Herald, 22 november 1906.

Those who obey not the gospel are the “other sheep,” Jesus promised to call, and they will hear His voice when He calls.

De som inte lyder evangeliet är de ”andra fåren”, vilka Jesus lovade att kalla, och de skall höra hans röst när han kallar.

And other sheep I have, which are not of this fold: them also I must bring, and they shall hear my voice; and there shall be one fold, and one shepherd. John 10:16.

Och jag har andra får, som inte hör till denna fålla; också dem måste jag föra hit, och de skall höra min röst; och det skall bli en hjord och en herde. Joh. 10:16.

The “voice” they hear is the second “voice” of Revelation chapter eighteen, that cries loudly at the soon-coming Sunday law when the judgment of the great whore is doubled, for she has filled up her probationary cup of sin.

Den ”röst” de hör är den andra ”rösten” i Uppenbarelseboken kapitel arton, som ropar högt vid den snart annalkande söndagslagen, då domen över den stora skökan fördubblas, ty hon har fyllt sin prövotids syndabägare till brädden.

“The prophet says, ‘I saw another angel come down from heaven, having great power; and the earth was lightened with his glory. And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils’ (Revelation 18:1, 2). This is the same message that was given by the second angel. Babylon is fallen, ‘because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication’ (Revelation 14:8). What is that wine?—Her false doctrines. She has given to the world a false sabbath instead of the Sabbath of the fourth commandment, and has repeated the falsehood that Satan first told Eve in Eden—the natural immortality of the soul. Many kindred errors she has spread far and wide, ‘teaching for doctrines the commandments of men’ (Matthew 15:9).

”Profeten säger: ’Och jag såg en annan ängel komma ner från himlen, med stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade mäktigt med stark röst och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blivit en boning för onda andar’ (Uppenbarelseboken 18:1, 2). Detta är samma budskap som gavs av den andra ängeln. Babylon är fallet, ’därför att hon har fått alla folk att dricka av sin otukts vredes vin’ (Uppenbarelseboken 14:8). Vad är detta vin?—Hennes falska läror. Hon har gett världen en falsk sabbat i stället för sabbaten enligt det fjärde budet, och har upprepat den lögn som Satan först berättade för Eva i Eden—själens naturliga odödlighet. Många besläktade villfarelser har hon spritt vida omkring, ’så att de lär som läror människobud’ (Matteusevangeliet 15:9).”

“When Jesus began His public ministry, He cleansed the Temple from its sacrilegious profanation. Among the last acts of His ministry was the second cleansing of the Temple. So in the last work for the warning of the world, two distinct calls are made to the churches. The second angel’s message is, ‘Babylon is fallen, is fallen, that great city, because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication’ (Revelation 14:8). And in the loud cry of the third angel’s message a voice is heard from heaven saying, ‘Come out of her, my people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues. For her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities’ (Revelation 18:4, 5).” Selected Messages, book 2, 118.

”När Jesus började sin offentliga tjänst renade han templet från dess sakrilegiska vanhelgande. Bland de sista handlingarna i hans tjänst var den andra reningen av templet. Så blir det också i det sista verket för världens varning: två särskilda kallelser riktas till kyrkorna. Den andre ängelns budskap är: ’Fallet, fallet är Babylon, den stora staden, därför att hon har fått alla folk att dricka av sin otukts vredes vin’ (Uppenbarelseboken 14:8). Och i den höga ropen i den tredje ängelns budskap hörs en röst från himlen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder och får del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar’ (Uppenbarelseboken 18:4, 5).” Selected Messages, bok 2, 118.

At the soon coming Sunday law in the United States the progressive executive judgment upon Modern Babylon commences, and the last period of the judgment of the living begins as the two judgments overlap. The third messenger who prepares the way for the Messenger of the Covenant work represents the work during the time of the judgment of the living that began on September 11, 2001, and ends when the last of those who currently do not obey the gospel hear the second voice of Revelation chapter eighteen, and come out of Babylon. That work identifies the purification and purging of the temple of the one hundred and forty-four thousand at the beginning of the ministry of the messenger who prepares the way, and then a purging and purification of the temple of the great multitude at the ending of the ministry of the messenger who prepares the way for the Messenger of the Covenant.

Vid den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna inleds den fortskridande verkställande domen över det moderna Babylon, och den sista perioden av domen över de levande börjar när de båda domarna överlappar varandra. Den tredje budbäraren, som bereder vägen för Förbundets Budbärares verk, representerar arbetet under den tid av domen över de levande som började den 11 september 2001 och slutar när den siste av dem som för närvarande inte lyder evangeliet hör den andra rösten i Uppenbarelseboken kapitel arton och kommer ut ur Babylon. Det arbetet identifierar reningen och utrensningen av de etthundrafyrtiofyra tusendens tempel vid början av den tjänst som utförs av budbäraren som bereder vägen, och därefter en utrensning och rening av den stora skarans tempel vid slutet av den tjänst som utförs av budbäraren som bereder vägen för Förbundets Budbärare.

At the soon coming Sunday law the manifestation of the power of God that occurred at Pentecost is repeated.

Vid den snart annalkande söndagslagen upprepas den uppenbarelse av Guds kraft som ägde rum på pingstdagen.

“Not one of us will ever receive the seal of God while our characters have one spot or stain upon them. It is left with us to remedy the defects in our characters, to cleanse the soul temple of every defilement. Then the latter rain will fall upon us as the early rain fell upon the disciples on the Day of Pentecost. . . .

”Ingen av oss kommer någonsin att ta emot Guds sigill medan våra karaktärer har en enda fläck eller skrynkla på sig. Det är överlämnat åt oss att avhjälpa bristerna i våra karaktärer, att rena själens tempel från all orenhet. Då skall det sena regnet falla över oss, såsom det tidiga regnet föll över lärjungarna på pingstdagen....”

“What are you doing, brethren, in the great work of preparation? Those who are uniting with the world are receiving the worldly mold and preparing for the mark of the beast. Those who are distrustful of self, who are humbling themselves before God and purifying their souls by obeying the truth these are receiving the heavenly mold and preparing for the seal of God in their foreheads. When the decree goes forth and the stamp is impressed, their character will remain pure and spotless for eternity.” Testimonies, volume 5, 214, 216.

”Vad gör ni, bröder, i det stora förberedelsearbetet? De som förenar sig med världen tar emot världens prägel och förbereder sig för vilddjurets märke. De som misstror sig själva, som ödmjukar sig inför Gud och renar sina själar genom lydnad för sanningen, dessa tar emot himlens prägel och förbereder sig för Guds insegel på sina pannor. När påbudet utfärdas och märket präglas, kommer deras karaktär att förbli ren och fläckfri i evighet.” Testimonies, band 5, 214, 216.

It is here that a seeming discrepancy in the prophetic Word might be stumbled over, though it is not necessary to do so. At Pentecost in the time of the disciples the message that was empowered was not carried to the Gentiles, which are those who do not obey the gospel at the soon-coming Sunday law. The message that was empowered at Pentecost was carried to ancient Israel, that for another three and a half years were still in their final probationary time.

Det är här som man skulle kunna snava på en skenbar motsägelse i det profetiska Ordet, fastän det inte är nödvändigt att göra det. Vid pingsten på lärjungarnas tid fördes det budskap som gavs kraft inte till hedningarna, vilka är de som inte lyder evangeliet vid den snart kommande söndagslagen. Det budskap som gavs kraft vid pingsten fördes till det forntida Israel, som ännu under ytterligare tre och ett halvt år befann sig i sin sista prövotid.

Seventy weeks are determined upon thy people and upon thy holy city, to finish the transgression, and to make an end of sins, and to make reconciliation for iniquity, and to bring in everlasting righteousness, and to seal up the vision and prophecy, and to anoint the most Holy. Daniel 9:24.

Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad, för att göra slut på överträdelsen, för att göra slut på synderna, för att bringa försoning för missgärningen, för att föra in evig rättfärdighet, för att besegla synen och profetian och för att smörja det allra heligaste. Daniel 9:24.

The message that was empowered at Pentecost would not be carried to those who obeyed not the gospel until Stephen was stoned in the year 34. Sister White often identifies this fact.

Det budskap som gavs kraft vid pingsten skulle inte bäras till dem som inte lydde evangeliet förrän Stefanus stenades år 34. Syster White påpekar ofta detta faktum.

“Then, said the angel, ‘He shall confirm the covenant with many for one week [seven years].’ For seven years after the Saviour entered on His ministry, the gospel was to be preached especially to the Jews; for three and a half years by Christ Himself; and afterward by the apostles. ‘In the midst of the week He shall cause the sacrifice and the oblation to cease.’ Daniel 9:27. In the spring of A. D. 31, Christ the true sacrifice was offered on Calvary. Then the veil of the temple was rent in twain, showing that the sacredness and significance of the sacrificial service had departed. The time had come for the earthly sacrifice and oblation to cease.

”Därefter”, sade ängeln, ”skall han stadfästa förbundet med de många under en vecka [sju år].” Under sju år efter det att Frälsaren trädde in i sin tjänst skulle evangeliet predikas särskilt för judarna; under tre och ett halvt år av Kristus själv, och därefter av apostlarna. ”Mitt i veckan skall han göra slut på slaktoffer och matoffer.” Daniel 9:27. Våren år 31 e. Kr. blev Kristus, det sanna offret, framburet på Golgata. Då rämnade templets förlåt i två delar och visade att offersystemets helighet och betydelse hade upphört. Tiden hade kommit då det jordiska slaktoffret och matoffret skulle upphöra.

“The one week—seven years—ended in A. D. 34. Then by the stoning of Stephen the Jews finally sealed their rejection of the gospel; the disciples who were scattered abroad by persecution ‘went everywhere preaching the word’ (Acts 8:4); and shortly after, Saul the persecutor was converted, and became Paul, the apostle to the Gentiles.” The Desire of Ages, 233.

”Den ena veckan — sju år — slutade år 34 e.Kr. Då beseglade judarna genom steningen av Stefanus slutgiltigt sitt förkastande av evangeliet; lärjungarna, som genom förföljelsen hade blivit kringspridda, ’gick omkring och predikade ordet överallt’ (Apg. 8:4); och kort därefter blev Saul, förföljaren, omvänd och blev Paulus, hedningarnas apostel.” Messias, 233.

The message which was empowered at Pentecost, fifty days after Christ’s resurrection, aligns with the Sunday law where the gospel calls Christ’s other flock out of Babylon, yet it was not for three and a half years after the cross that the Jews “sealed their rejection of the gospel,” and the message then went to the Gentiles, who are those who then did not obey the gospel. The seeming contradiction is magnified by the identification that in 34 AD the Jews sealed their rejection of the gospel, for Sister White says otherwise.

Det budskap som blev utrustat med kraft på pingstdagen, femtio dagar efter Kristi uppståndelse, motsvarar söndagslagen, då evangeliet kallar Kristi andra hjord ut ur Babylon; ändå var det inte förrän tre och ett halvt år efter korset som judarna ”beseglade sitt förkastande av evangeliet”, och budskapet gick då till hedningarna, vilka är de som då inte lydde evangeliet. Den skenbara motsägelsen förstoras genom identifieringen att judarna år 34 e.Kr. beseglade sitt förkastande av evangeliet, ty Syster White säger något annat.

“Since the whole ritual economy was symbolical of Christ, it had no value apart from Him. When the Jews sealed their rejection of Christ by delivering Him to death, they rejected all that gave significance to the temple and its services. Its sacredness had departed. It was doomed to destruction. From that day sacrificial offerings and the service connected with them were meaningless. Like the offering of Cain, they did not express faith in the Saviour. In putting Christ to death, the Jews virtually destroyed their temple. When Christ was crucified, the inner veil of the temple was rent in twain from top to bottom, signifying that the great final sacrifice had been made, and that the system of sacrificial offerings was forever at an end.” The Desire of Ages, 165.

”Eftersom hela den rituella ordningen var symbolisk för Kristus, hade den inget värde utan honom. När judarna beseglade sitt förkastande av Kristus genom att utlämna honom till döden, förkastade de allt det som gav templet och dess tjänster deras betydelse. Dess helighet hade vikit bort. Det var dömt till förstörelse. Från den dagen var offergåvorna och den tjänst som var förbunden med dem meningslösa. Liksom Kains offer uttryckte de inte tro på Frälsaren. Genom att utlämna Kristus till döden förstörde judarna i själva verket sitt tempel. När Kristus korsfästes, brast templets inre förlåt mitt itu uppifrån och ända ned, som tecken på att det stora slutliga offret hade blivit framburet och att systemet med offergåvor för all framtid hade upphört.” The Desire of Ages, 165.

Did the Jews seal their rejection of the gospel at the stoning of Stephen or the cross of Christ? This seeming contradiction is associated with the seeming contradiction of identifying the manifestation of the power of God at Pentecost to the soon-coming Sunday law.

Beseglade judarna sitt förkastande av evangeliet vid Stefanus stening eller vid Kristi kors? Denna skenbara motsägelse är förknippad med den skenbara motsägelsen att identifiera uppenbarelsen av Guds kraft vid pingsten med den snart kommande söndagslagen.

We intend to sort the seeming contradiction out in the next article, but I wish to remind us that the purpose of this particular consideration is based upon the fact that is identified by the prophets that God’s Laodicean people in the last days do not understand the judgment. We have taken time to review the various periods and purposes of the judgment in order to be clear about how the investigative and executive judgments both meet at the soon-coming Sunday law. In order to see the revelation associated with the seeming contradictions we have just raised these elements needed to be reviewed.

Vi avser att reda ut den skenbara motsägelsen i nästa artikel, men jag vill påminna oss om att syftet med just denna betraktelse grundar sig på det förhållande som profeterna identifierar, nämligen att Guds laodiceiska folk i de sista dagarna inte förstår domen. Vi har tagit oss tid att gå igenom domens olika perioder och syften för att få klarhet i hur den undersökande och den verkställande domen båda sammanstrålar vid den snart annalkande söndagslagen. För att kunna se den uppenbarelse som är förknippad med de skenbara motsägelser som vi just har berört, behövde dessa beståndsdelar genomgås.

We will continue this study in the next article.

Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.

“Roman Catholics acknowledge that the change in the Sabbath was made by their church, and they cite this very change as evidence of the supreme authority of the church. They declare that by observing the first day of the week as the Sabbath, Protestants are recognizing her power to legislate in divine things. The Roman church has not relinquished her claim to infallibility; and when the world and the Protestant churches accept a spurious Sabbath of her creating, while they reject the Sabbath of Jehovah, they virtually acknowledge this claim. They may cite the authority for this change, but the fallacy of their reasoning is easily discerned. The papist is sharp enough to see that Protestants are deceiving themselves, willingly closing their eyes to the facts in the case. As the Sunday institution gains favor, he rejoices, feeling assured that it will eventually bring the whole Protestant world under the banner of Rome.

“Romersk-katoliker erkänner att förändringen av sabbaten gjordes av deras kyrka, och de anför just denna förändring som bevis på kyrkans högsta auktoritet. De förklarar att protestanter, genom att hålla veckans första dag såsom sabbat, erkänner hennes makt att stifta lagar i gudomliga ting. Den romerska kyrkan har inte avstått från sitt anspråk på ofelbarhet; och när världen och de protestantiska kyrkorna antar en falsk sabbat av hennes eget påfund, medan de förkastar Jehovas sabbat, erkänner de i själva verket detta anspråk. De må åberopa auktoriteten för denna förändring, men villfarelsen i deras resonemang är lätt att urskilja. Papisten är tillräckligt skarpsinnig för att se att protestanterna bedrar sig själva och villigt sluter sina ögon för sakens faktiska förhållanden. I den mån söndagsinstitutionen vinner insteg, gläder han sig i förvissning om att den till sist skall föra hela den protestantiska världen under Roms baner.”

“The change of the Sabbath is the sign or mark of the authority of the Roman church. Those who, understanding the claims of the fourth commandment, choose to observe the false Sabbath in the place of the true, are thereby paying homage to that power by which alone it is commanded. The mark of the beast is the papal Sabbath, which has been accepted by the world in the place of the day of God’s appointment.

”Sabbatens förändring är tecknet eller märket på den romerska kyrkans auktoritet. De som, med insikt om det fjärde budets anspråk, väljer att hålla den falska sabbaten i den sanna sabbatens ställe, visar därigenom vördnad för den makt genom vars auktoritet den allena är påbjuden. Vilddjurets märke är den påvliga sabbaten, som av världen har antagits i stället för den dag som Gud har bestämt.

“But the time to receive the mark of the beast, as designated in prophecy, has not yet come. The testing time has not yet come. There are true Christians in every church, not excepting the Roman Catholic communion. None are condemned until they have had the light and have seen the obligation of the fourth commandment. But when the decree shall go forth enforcing the counterfeit Sabbath, and when the loud cry of the third angel shall warn men against the worship of the beast and his image, the line will be clearly drawn between the false and the true. Then those who still continue in transgression will receive the mark of the beast in their foreheads or in their hands.

”Men tiden att ta emot vilddjurets märke, sådan den anges i profetian, har ännu inte kommit. Prövningens tid har ännu inte kommit. Det finns sanna kristna i varje kyrka, den romersk-katolska gemenskapen inte undantagen. Ingen blir fördömd förrän han har fått ljuset och har insett förpliktelsen i det fjärde budet. Men när dekretet utfärdas som påbjuder den förfalskade sabbaten, och när den tredje ängelns höga rop varnar människorna för tillbedjan av vilddjuret och dess bild, då kommer skiljelinjen mellan det falska och det sanna tydligt att dras. Då kommer de som fortfarande fortsätter i överträdelse att ta emot vilddjurets märke på sina pannor eller i sina händer.

“With rapid steps we are approaching this period. When Protestant churches shall unite with the secular power to sustain a false religion, for opposing which their ancestors endured the fiercest persecution, then will the papal Sabbath be enforced by the combined authority of church and state. There will be a national apostasy, which will end only in national ruin.” Bible Training School, February 2, 1913.

”Med snabba steg närmar vi oss denna period. När de protestantiska kyrkorna förenar sig med den världsliga makten för att upprätthålla en falsk religion, en religion som deras förfäder fick utstå den häftigaste förföljelse för att motsätta sig, då kommer det påvliga sabbatsfirandet att genomdrivas genom kyrkans och statens förenade auktoritet. Det kommer att ske ett nationellt avfall, som endast kommer att sluta i nationell undergång.” Bible Training School, 2 februari 1913.