We were considering Jeremiah chapter fifty in the previous article, and in the passage the judgment upon Babylon, that begins at the soon coming Sunday law in the United States and ends with the wrath of God. The executive judgment is the day of the Lord’s vengeance that was represented by the destruction of Jerusalem in the year 70 AD. The destruction of Jerusalem accomplished by Rome in 70 AD, had been typified by the destruction of Jerusalem carried out by Nebuchadnezzar. Together they provided two witnesses of the Executive Judgment of the whore of Tyre, who is also the whore of Revelation chapter seventeen.

I den föregående artikeln behandlade vi Jeremia kapitel femtio, och i avsnittet domen över Babylon, som börjar vid den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna och slutar med Guds vrede. Den verkställande domen är Herrens hämnds dag, vilken förebildades genom Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. Jerusalems förstörelse, utförd av Rom år 70 e.Kr., hade förebildats av Jerusalems förstörelse, genomförd av Nebukadnessar. Tillsammans utgjorde de två vittnen om den verkställande domen över skökan Tyrus, som också är skökan i Uppenbarelseboken kapitel sjutton.

Jeremiah informs us that when the Lord’s vengeance is accomplished upon modern Babylon, beginning with the soon-coming Sunday law, that “In those days, and in that time, saith the Lord, the iniquity of Israel shall be sought for, and there shall be none; and the sins of Judah, and they shall not be found: for I will pardon them whom I reserve.” In those days, the sealing of the one hundred and forty-four thousand will have already been accomplished.

Jeremia underrättar oss om att när Herrens hämnd fullbordas över det nutida Babylon, med början i den snart kommande söndagslagen, då skall ”i de dagarna och på den tiden, säger Herren, Israels missgärning sökas, och ingen skall finnas, och Juda synder, och de skall inte kunna finnas; ty jag skall förlåta dem som jag lämnar kvar.” I de dagarna kommer beseglingen av de ett hundra fyrtiofyra tusen redan att ha blivit fullbordad.

“What are you doing, brethren, in the great work of preparation? Those who are uniting with the world are receiving the worldly mold and preparing for the mark of the beast. Those who are distrustful of self, who are humbling themselves before God and purifying their souls by obeying the truth these are receiving the heavenly mold and preparing for the seal of God in their foreheads. When the decree goes forth and the stamp is impressed, their character will remain pure and spotless for eternity.” Testimonies, volume 5, 216.

”Vad gör ni, bröder, i det stora beredelseverket? De som förenar sig med världen tar emot den världsliga prägeln och förbereder sig för vilddjurets märke. De som misstror sig själva, som ödmjukar sig inför Gud och renar sina själar genom lydnad för sanningen, dessa tar emot den himmelska prägeln och förbereder sig för Guds sigill på sina pannor. När påbudet utgår och märket anbringas, kommer deras karaktär att förbli ren och obefläckad i evighet.” Testimonies, band 5, s. 216.

The executive judgment begins with the second voice of Revelation chapter eighteen, who calls men and women to flee from Babylon, and Jeremiah says, “their day is come, the time of their visitation. The voice of them that flee and escape out of the land of Babylon, to declare in Zion the vengeance of the Lord our God, the vengeance of his temple. Call together the archers against Babylon: all ye that bend the bow, camp against it round about; let none thereof escape: recompense her according to her work; according to all that she hath done, do unto her.” Her judgment is accomplished by the “archers.” The first reference to an archer in the Scriptures is concerning Ishmael.

Den verkställande domen börjar med den andra rösten i Uppenbarelsebokens artonde kapitel, som kallar män och kvinnor att fly från Babylon, och Jeremia säger: ”hennes dag har kommit, tiden för hennes hemsökelse. Rösten av dem som flyr och undkommer ur landet Babylon, för att i Sion förkunna Herren, vår Guds, hämnd, hans tempels hämnd. Båda upp bågskyttarna mot Babylon: alla ni som spänner bågen, lägra er runt omkring henne; låt ingen därav undkomma: vedergäll henne efter hennes gärning; gör mot henne efter allt vad hon har gjort.” Hennes dom fullbordas av ”bågskyttarna”. Den första hänvisningen till en bågskytt i Skrifterna gäller Ismael.

And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he is. Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation. And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink. And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer. Genesis 21:17–20.

Och Gud hörde gossens röst; och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: Vad fattas dig, Hagar? Frukta inte; ty Gud har hört gossens röst där han är. Stå upp, lyft upp gossen och håll honom i din hand; ty jag skall göra honom till ett stort folk. Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick se en brunn med vatten; och hon gick dit och fyllde lägelflaskan med vatten och gav gossen att dricka. Och Gud var med gossen; och han växte upp och bodde i öknen och blev en bågskytt. 1 Moseboken 21:17–20.

The “hour of the great earthquake” in Revelation eleven identifies the beginning of the executive judgment upon the whore of Rome, that begins at the soon-coming Sunday law in the United States. In the “hour” “the third woe cometh quickly. And the seventh angel sounded.” The third woe, is the seventh trumpet. It is the archers of Islam that are employed to bring His judgment upon those who enforce the mark of papal authority (Sunday worship), and persecute those who uphold the mark of God’s authority (Sabbath worship).

”stunden för den stora jordbävningen” i Uppenbarelseboken elva utmärker början på den verkställande domen över den romerska skökan, vilken börjar vid den snart ankommande söndagslagen i Förenta staterna. I ”stunden” ”kommer det tredje ve snabbt. Och den sjunde ängeln basunade.” Det tredje veet är den sjunde basunen. Det är islams bågskyttar som tas i bruk för att bringa Hans dom över dem som upprätthåller märket för den påvliga auktoriteten (söndagsgudstjänst) och förföljer dem som upprätthåller märket för Guds auktoritet (sabbatsgudstjänst).

In Luke chapter twenty-one Jesus in answering the disciple’s questions about the destruction of Jerusalem and the temple, provides an historical narrative that also represents the history of the last days. He references the “days of vengeance,” which was an essential prophetic attribute of His ministry as the Messiah, which He identified in His opening announcement of His ministry by reading from the prophet Isaiah to the church in Nazareth. The announcement at Nazareth, and the passage from Isaiah represented not only His ministry, but the message of His disciples, and more specifically the work and ministry of the movement of the one hundred and forty-four thousand.

I Lukas, kapitel tjugoett, ger Jesus, när han besvarar lärjungarnas frågor om Jerusalems och templets förstörelse, en historisk framställning som också återger de sista dagarnas historia. Han hänvisar till ”hämndens dagar”, vilket var ett väsentligt profetiskt kännetecken för hans tjänst som Messias, och som han identifierade i tillkännagivandet av sin tjänst genom att läsa ur profeten Jesaja för församlingen i Nasaret. Tillkännagivandet i Nasaret, och avsnittet från Jesaja, representerade inte endast hans tjänst, utan också hans lärjungars budskap, och mer specifikt verket och tjänsten hos de etthundrafyrtiofyra tusendens rörelse.

The spirit of the Lord God is upon me; because the Lord hath anointed me to preach good tidings unto the meek; he hath sent me to bind up the brokenhearted, to proclaim liberty to the captives, and the opening of the prison to them that are bound; To proclaim the acceptable year of the Lord, and the day of vengeance of our God; to comfort all that mourn; To appoint unto them that mourn in Zion, to give unto them beauty for ashes, the oil of joy for mourning, the garment of praise for the spirit of heaviness; that they might be called trees of righteousness, the planting of the Lord, that he might be glorified. And they shall build the old wastes, they shall raise up the former desolations, and they shall repair the waste cities, the desolations of many generations. And strangers shall stand and feed your flocks, and the sons of the alien shall be your plowmen and your vinedressers. But ye shall be named the Priests of the Lord: men shall call you the Ministers of our God: ye shall eat the riches of the Gentiles, and in their glory shall ye boast yourselves. For your shame ye shall have double; and for confusion they shall rejoice in their portion: therefore in their land they shall possess the double: everlasting joy shall be unto them. For I the Lord love judgment, I hate robbery for burnt offering; and I will direct their work in truth, and I will make an everlasting covenant with them. And their seed shall be known among the Gentiles, and their offspring among the people: all that see them shall acknowledge them, that they are the seed which the Lord hath blessed. I will greatly rejoice in the Lord, my soul shall be joyful in my God; for he hath clothed me with the garments of salvation, he hath covered me with the robe of righteousness, as a bridegroom decketh himself with ornaments, and as a bride adorneth herself with her jewels. For as the earth bringeth forth her bud, and as the garden causeth the things that are sown in it to spring forth; so the Lord God will cause righteousness and praise to spring forth before all the nations. Isaiah 61:1–11.

Herrens, Guds, Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och öppnande av fängelset för dem som är bundna; att förkunna ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud; att trösta alla som sörjer; att bereda åt dem som sörjer i Sion, att ge dem prakt i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångens dräkt i stället för en modfälld ande; för att de må kallas rättfärdighetens terebinter, Herrens plantering, så att han blir förhärligad. Och de skall bygga upp de gamla ruinerna, de skall åter resa upp forna ödemarker, och de skall återställa de ödelagda städerna, de förödelser som legat genom många släktled. Och främlingar skall stå och vakta era hjordar, och utlänningars söner skall vara era åkermän och era vingårdsmästare. Men ni skall kallas Herrens präster; man skall kalla er vår Guds tjänare; ni skall äta hednafolkens rikedomar, och över deras härlighet skall ni berömma er. I stället för er skam skall ni få dubbelt, och i stället för förödmjukelse skall de jubla över sin lott; därför skall de i sitt land ta dubbel egendom i besittning; evig glädje skall bli deras. Ty jag, Herren, älskar rätt, jag hatar rofferi till brännoffer; och jag skall leda deras verk i trofasthet, och jag skall sluta ett evigt förbund med dem. Och deras avkomma skall vara känd bland hednafolken, och deras efterkommande bland folken; alla som ser dem skall inse att de är den avkomma som Herren har välsignat. Jag vill storligen glädja mig i Herren, min själ skall fröjda sig i min Gud; ty han har klätt mig i frälsningens kläder, han har höljt mig i rättfärdighetens mantel, såsom en brudgum smyckar sig med prydnader, och såsom en brud smyckar sig med sina juveler. Ty såsom jorden låter sin brodd skjuta upp, och såsom trädgården låter det som är sått i den spira upp, så skall Herren Gud låta rättfärdighet och lovsång spira upp inför alla folken. Jesaja 61:1–11.

The one hundred and forty-four thousand who are sealed in Ezekiel chapter nine, are those who are mourning over the sins in the church and in the world. “The acceptable year of the Lord, and the day of vengeance of our God,” is when those who mourn in Zion are comforted, and become “trees of righteousness” in order to “glorify the Lord.” They glorify the Lord, for “in those days, and in that time, saith the Lord, the iniquity of Israel shall be sought for, and there shall be none.” Those who mourn are those who have been sealed and they are those who “shall build the old wastes,” who “shall raise up the former desolations, and” who “shall repair the waste cities, the desolations of many generations.” They shall “be named the Priests of the Lord,” and men shall call them “the Ministers of our God.”

De etthundrafyrtiofyra tusen som förseglas i Hesekiel, kapitel nio, är de som sörjer över synderna i församlingen och i världen. ”Ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud” är den tid då de som sörjer i Sion blir tröstade och blir ”rättfärdighetens träd” för att ”förhärliga Herren”. De förhärligar Herren, ty ”i de dagarna och på den tiden, säger Herren, skall man söka efter Israels missgärning, och den skall inte finnas till”. De som sörjer är de som har blivit förseglade, och de är de som ”skall bygga upp de gamla ruinerna”, som ”skall resa upp de förra ödeläggelserna” och som ”skall återställa de ödelagda städerna, många släktleds förödelse”. De skall ”kallas Herrens präster”, och människor skall kalla dem ”vår Guds tjänare”.

The righteousness of the one hundred and forty-four thousand is to “spring forth before all nations,” when they are lifted up as an ensign in the hour of the great earthquake. Their righteousness is caused progressively, for it is “as the earth bringeth forth her bud, and as the garden causeth the things that are sown in it to spring forth; so the Lord God will cause righteousness and praise to spring forth.” The sealing of the one hundred and forty-four thousand began at the arrival of the latter rain on September 1, 2001. It is then that the buds of earth were brought forth. Isaiah identifies when the buds spring forth.

De etthundrafyrtiofyratusens rättfärdighet skall ”skjuta upp inför alla hednafolk”, när de upphöjs till ett baner i den stora jordbävningens stund. Deras rättfärdighet frambringas steg för steg, ty den är ”såsom jorden frambringar sina skott, och såsom trädgården låter det som är sått i den skjuta upp; så skall Herren Gud låta rättfärdighet och lovprisning skjuta upp inför alla hednafolk.” De etthundrafyrtiofyratusens besegling började när det senare regnet anlände den 1 september 2001. Det är då som jordens knoppar fördes fram. Jesaja anger när knopparna skjuter upp.

In measure, when it shooteth forth, thou wilt debate with it: he stayeth his rough wind in the day of the east wind. By this therefore shall the iniquity of Jacob be purged; and this is all the fruit to take away his sin; when he maketh all the stones of the altar as chalkstones that are beaten in sunder, the groves and images shall not stand up. Isaiah 27:8, 9.

Med måtta, när den skjuter upp, går du till rätta med den; han hejdar sin hårda vind på östanvindens dag. Därför skall Jakobs missgärning försonas; och detta är hela frukten av att hans synd tas bort: när han gör alla altarets stenar såsom kritstenar som krossas i stycken, då skall aserorna och avgudabilderna inte bli stående. Jesaja 27:8, 9.

In “the day of the east wind” which is His “rough wind” that “He stayeth,” the “shooting forth” of the buds will begin when the rain is “measured.” “Stayeth” means restrained. When the four winds are restrained by the four angels of Revelation chapter seven, the sealing of the one hundred and forty-four thousand begins. At that time the latter rain begins to “sprinkle” in moderation, for the word “measure” in the verse means moderation. At the beginning of the period of the sealing of the one hundred and forty-four thousand the latter rain is measured, and at the end of the period it is without measure.

På ”östanvindens dag”, vilken är hans ”hårda vind” som ”han håller tillbaka”, skall knopparnas ”framskjutande” börja när regnet ”mäts ut”. ”Håller tillbaka” betyder återhåller. När de fyra vindarna hålls tillbaka av de fyra änglarna i Uppenbarelsebokens sjunde kapitel, börjar beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen. Vid den tiden börjar det sena regnet ”stänka” i måttlighet, ty ordet ”mått” i versen betyder måttlighet. I början av perioden för de etthundrafyrtiofyra tusens besegling är det sena regnet utmätt, och i slutet av perioden är det utan mått.

“The great outpouring of the Spirit of God, which lightens the whole earth with his glory, will not come until we have an enlightened people, that know by experience what it means to be laborers together with God. When we have entire, whole-hearted consecration to the service of Christ, God will recognize the fact by an outpouring of his Spirit without measure; but this will not be while the largest portion of the church are not laborers together with God. God cannot pour out his Spirit when selfishness and self-indulgence are so manifest; when a spirit prevails that, if put into words, would express that answer of Cain,—‘Am I my brother’s keeper?’ If the truth for this time, if the signs that are thickening on every hand, that testify that the end of all things is at hand, are not-sufficient to arouse the sleeping energy of those who profess to know the truth, then darkness proportionate to the light which has been shining will overtake these souls. There is not the semblance of an excuse for their indifference that they will be able to present to God in the great day of final reckoning. There will be no reason to offer as to why they did not live and walk and work in the light of the sacred truth of the word of God, and thus reveal to a sin-darkened world, through their conduct, their sympathy, and their zeal, that the power and reality of the gospel could not be controverted.” Review and Herald, July 21, 1896.

”Guds Andes stora utgjutelse, som upplyser hela jorden med hans härlighet, kommer inte förrän vi har ett upplyst folk, som av erfarenhet vet vad det innebär att vara Guds medarbetare. När vi har en fullständig, helhjärtad helgelse åt Kristi tjänst, kommer Gud att erkänna detta genom en utgjutelse av sin Ande utan mått; men detta kommer inte att ske så länge den största delen av församlingen inte är Guds medarbetare. Gud kan inte utgjuta sin Ande när själviskhet och självöverseende så tydligt tar sig uttryck; när en ande råder som, om den sattes i ord, skulle ge uttryck åt Kains svar: ’Skall jag taga vara på min broder?’ Om sanningen för denna tid, om de tecken som tätnar på alla sidor och vittnar om att alltings slut är nära, inte är tillräckliga för att väcka den slumrande kraften hos dem som bekänner sig känna sanningen, då kommer ett mörker, svarande mot det ljus som har lyst, att överfalla dessa själar. Det finns inte ens skenet av en ursäkt för deras likgiltighet som de skall kunna framlägga inför Gud på den stora slutliga räkenskapens dag. Det kommer inte att finnas någon anledning att anföra till varför de inte levde och vandrade och arbetade i ljuset av Guds ords heliga sanning och därigenom, genom sitt uppförande, sin medkänsla och sin nitälskan, uppenbarade för en av synd förmörkad värld att evangeliets kraft och verklighet inte kunde bestridas.” Review and Herald, 21 juli 1896.

The testing period of the latter rain and sealing of the one hundred and forty-four thousand begins with the measuring of the outpouring of the Holy Spirit for the wheat and tares have reached the time of the harvest. The rain brings both classes to maturity, then at the end of the testing period the wheat and tares are separated, and the wheat will then “know by experience what it means to be laborers together with God” They will then “have entire, whole-hearted consecration to the service of Christ, God will recognize the fact by an outpouring of his Spirit without measure.”

Prövotiden för det sena regnet och beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen börjar med uppmätningen av den helige Andes utgjutelse, ty vetet och ogräset har nått skördetiden. Regnet för båda klasserna till mognad; därefter, vid slutet av prövotiden, skiljs vetet och ogräset åt, och vetet kommer då att ”genom erfarenhet veta vad det innebär att vara Guds medarbetare”. Då kommer de att ”ha en fullständig, helhjärtad invigning åt Kristi tjänst; Gud kommer att erkänna detta genom en utgjutelse av sin Ande utan mått.”

The “day of the rough east wind” arrived on September 11, 2001, and Habakkuk’s debate over the counterfeit peace and safety message of the latter rain message, as opposed to the message identifying the day of God’s vengeance, began. At that point the plants, both wheat and tares began to bud and bring forth the fruit they would manifest at the judgment of the soon-coming Sunday law.

”Den hårda östanvindens dag” kom den 11 september 2001, och Habackuks strid om det falska budskapet om fred och trygghet i den sena regnens budskap, i motsats till det budskap som identifierar dagen för Guds hämnd, började. Vid den tidpunkten började växterna, både vete och ogräs, att knoppa och bära fram den frukt som de skulle uppenbara vid domen i den snart kommande söndagslagen.

“Again, these parables teach that there is to be no probation after the judgment. When the work of the gospel is completed, there immediately follows the separation between the good and the evil, and the destiny of each class is forever fixed.” Christ’s Object Lessons, 123.

”Återigen lär dessa liknelser att det inte skall finnas någon prövotid efter domen. När evangeliets verk är fullbordat, följer omedelbart åtskillnaden mellan de goda och de onda, och varje grupps öde är för evigt fastställt.” Christ’s Object Lessons, 123.

One class bows to the sun in Ezekiel chapter eight, and the other receives the seal of God in Ezekiel chapter nine. In Luke chapter twenty-one, Christ is identifying the one hundred and forty-four thousand, and He sets forth a sign that marks the final generation of earth’s history. He identified the sign that Christians must recognize in order to flee the destruction of Jerusalem.

Den ena gruppen böjer sig för solen i Hesekiel kapitel åtta, och den andra tar emot Guds sigill i Hesekiel kapitel nio. I Lukas kapitel tjugoett identifierar Kristus de etthundrafyrtiofyra tusen, och Han framställer ett tecken som utmärker den sista generationen i jordens historia. Han angav det tecken som de kristna måste känna igen för att fly undan Jerusalems förstörelse.

And when ye shall see Jerusalem compassed with armies, then know that the desolation thereof is nigh. Then let them which are in Judaea flee to the mountains; and let them which are in the midst of it depart out; and let not them that are in the countries enter thereinto. For these be the days of vengeance, that all things which are written may be fulfilled. Luke 21:20–22.

Och när ni får se Jerusalem omringat av härar, då vet att dess ödeläggelse är nära. Då må de som är i Judeen fly till bergen; och de som är mitt i staden må dra därifrån; och de som är ute på landsbygden må inte gå in i den. Ty detta är hämndens dagar, då allt som är skrivet skall fullbordas. Lukas 21:20–22.

Jesus identified, “line upon line,” more prophetic characteristics of the sign, for His words are recorded not only by Luke, but also by Matthew and Mark.

Jesus angav, ”bud på bud”, ytterligare profetiska kännetecken för tecknet, ty hans ord är återgivna inte endast av Lukas, utan även av Matteus och Markus.

And this gospel of the kingdom shall be preached in all the world for a witness unto all nations; and then shall the end come. When ye therefore shall see the abomination of desolation, spoken of by Daniel the prophet, stand in the holy place, (whoso readeth, let him understand:) Then let them which be in Judaea flee into the mountains. Matthew 24:14–16.

Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk; och sedan skall slutet komma. När ni därför får se förödelsens styggelse, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats, (den som läser må förstå:) då må de som är i Judeen fly till bergen. Matteus 24:14–16.

And the gospel must first be published among all nations. But when they shall lead you, and deliver you up, take no thought beforehand what ye shall speak, neither do ye premeditate: but whatsoever shall be given you in that hour, that speak ye: for it is not ye that speak, but the Holy Ghost. Now the brother shall betray the brother to death, and the father the son; and children shall rise up against their parents, and shall cause them to be put to death. And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that shall endure unto the end, the same shall be saved. But when ye shall see the abomination of desolation, spoken of by Daniel the prophet, standing where it ought not, (let him that readeth understand,) then let them that be in Judaea flee to the mountains. Mark 13:10–14.

Och evangeliet måste först predikas för alla folk. Men när de för bort er och utlämnar er, så bekymra er inte i förväg för vad ni skall tala, och tänk inte heller ut det i förväg; utan det som blir givet er i den stunden, det skall ni tala. Ty det är inte ni som talar, utan den Helige Ande. Och broder skall förråda broder till döden, och fadern sitt barn; och barn skall resa sig upp mot sina föräldrar och vålla att de blir dödade. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet, han skall bli frälst. Men när ni får se förödelsens styggelse, om vilken profeten Daniel har talat, stå där den inte borde stå, (må den som läser förstå det,) då skall de som är i Judeen fly till bergen. Mark. 13:10–14.

Before the seven last plagues, which is the final and perfect fulfillment of the “days of vengeance,” is accomplished upon two classes the gospel of the kingdom must be preached and published among all nations. The gospel message is given to the nations at the soon-coming Sunday law in the United States, when the one hundred and forty-four thousand are lifted up as an ensign. The “days of vengeance” represents the period of the Executive Judgment of the whore of Babylon, which begins with the Sunday law in the United States and ends when Michael stands up and human probation closes, and the wrath of God is poured out in the seven last plagues.

Innan de sju sista plågorna, vilka är den slutliga och fullkomliga uppfyllelsen av ”hämndens dagar”, fullbordas över två klasser, måste rikets evangelium predikas och förkunnas bland alla nationer. Evangeliets budskap ges till nationerna vid den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna, när de etthundrafyrtiofyra tusen upphöjs såsom ett baner. ”Hämndens dagar” betecknar perioden av den verkställande domen över skökan Babylon, vilken börjar med söndagslagen i Förenta staterna och slutar när Mikael träder upp och människans nådatid avslutas, och Guds vrede utgjuts i de sju sista plågorna.

The period of time is the “hour” which Mark identifies, and the “hour” of the “great earthquake,” and the “hour” the ten kings agree to give their seventh kingdom unto the papacy. When the last soul has accepted the gospel that is published to all nations, probation closes, and God’s wrath is poured out without mercy. That period begins with the gospel being proclaimed to all nations as the ensign is lifted up, and ends when the last person responds to the gospel message proclaimed and preached and published by the ensign. That period of time is the “days of vengeance.”

Tidsperioden är den ”timme” som Markus identifierar, och den ”timme” för den ”stora jordbävningen”, och den ”timme” då de tio kungarna kommer överens om att ge sitt sjunde rike åt påvedömet. När den sista själen har tagit emot evangeliet som förkunnas för alla nationer, avslutas nådatiden, och Guds vrede utgjuts utan barmhärtighet. Denna period börjar med att evangeliet förkunnas för alla nationer medan baneret höjs, och slutar när den sista människan svarar på evangeliebudskapet som förkunnas och predikas och offentliggörs genom baneret. Denna tidsperiod är ”hämndens dagar”.

In Luke, chapter twenty-one, Jesus is pinpointing that history, for He is identifying the final generation, that will not die before His second coming. He identifies a sign, which is represented as the abomination of desolation spoken of by Daniel the prophet. The sign is when the abomination of desolation stands in the “holy place,” and when it is “standing where it ought not,” which is also when Jerusalem is “compassed with armies.”

I Lukas, kapitel tjugoett, anger Jesus just den historien, ty han identifierar den sista generationen, som inte skall dö före hans andra ankomst. Han anger ett tecken, som framställs som den förödelsens styggelse som omtalas av profeten Daniel. Tecknet är när förödelsens styggelse står på den ”heliga platsen”, och när den ”står där den inte borde stå”, vilket också är när Jerusalem är ”omringat av härar”.

When Jerusalem was compassed by armies in the year 66 by Cestius, the Christians in Jerusalem fled the city, and Sister White identifies that not one Christian died during the destruction that ultimately ended in the year 70. Cestius initiated a siege, and then withdrew for apparently unknown reasons, and the Christians in the city fled in agreement with the warning associated with the sign. In the year 70 Titus completed the destruction by once again instituting a siege. The siege of Cestius was the beginning of what is called the First Jewish-Roman War, and the siege and destruction accomplished by Titus was the end of the First Jewish-Roman War.

När Jerusalem omringades av härar år 66 av Cestius, flydde de kristna i Jerusalem från staden, och syster White identifierar att inte en enda kristen omkom under den förstörelse som slutligen fullbordades år 70. Cestius inledde en belägring och drog sig sedan tillbaka av skäl som till synes är okända, och de kristna i staden flydde i enlighet med den varning som var förbunden med tecknet. År 70 fullbordade Titus förstörelsen genom att återigen inleda en belägring. Cestius belägring var början på det som kallas det första judisk-romerska kriget, och den belägring och förstörelse som Titus genomförde var slutet på det första judisk-romerska kriget.

The entire history lasted three and a half years, began and ended with a siege, and the beginning contained a sign for God’s people. That history was identified as the days of God’s vengeance by Christ, which was a specific element that He was to identify in His ministry. Those days represent the executive judgment upon the whore of Rome that begins at the soon-coming Sunday law, and ends when human probation closes. At the beginning of the executive judgment of the whore of Babylon, the one hundred and forty-four thousand are lifted up as an ensign, which is a sign. When God’s other flock see the sign, they are to flee out of Babylon, whose destruction was typified by the destruction of Jerusalem.

Hela denna historia varade i tre och ett halvt år, började och slutade med en belägring, och början innehöll ett tecken för Guds folk. Denna historia identifierades av Kristus som Guds hämnddagar, vilket var ett särskilt inslag som Han skulle utmärka i sin tjänst. Dessa dagar representerar den verkställande domen över Roms sköka, som börjar vid den snart kommande söndagslagen och slutar när människans prövotid avslutas. I början av den verkställande domen över Babylons sköka upphöjs de etthundrafyrtiofyra tusen som ett baner, vilket är ett tecken. När Guds andra hjord ser tecknet, skall de fly ut ur Babylon, vars förstörelse förebildades genom Jerusalems förstörelse.

We will continue to consider Luke chapter twenty-one in the next article.

Vi kommer att fortsätta att behandla Lukas kapitel tjugoett i nästa artikel.