Verse forty of Daniel eleven is one of the most profound verses in God’s Word, as is Daniel chapter eight, verse fourteen. Verse forty is represented by the Hiddekel River and the Ulai River represents Daniel chapter eight, verse fourteen.

Vers fyrtio i Daniel elva är en av de mest djupsinniga verserna i Guds ord, liksom Daniel kapitel åtta, vers fjorton. Vers fyrtio representeras av floden Hiddekel, och floden Ulai representerar Daniel kapitel åtta, vers fjorton.

Verse forty begins with the words, “and at the time of the end,” thus specifically identifying that the beginning of the verse is 1798. The fifty-one words of the verse were unsealed in 1989, when they were recognized as identifying the collapse of the Soviet Union at that time. Those fifty-one words in the verse, represent both the time of the end in 1798, and then another the time of the end in 1989. Alpha and Omega placed His signature on the verse for all who are willing to see and hear. The time of the end for the movements of both the first and third angels are represented in that one verse.

Vers fyrtio börjar med orden: ”och vid ändens tid”, och identifierar därmed uttryckligen att början av versen är år 1798. Versens femtioett ord blev avförseglade 1989, när de erkändes såsom utpekande Sovjetunionens sammanbrott vid den tiden. Dessa femtioett ord i versen representerar både ändens tid år 1798 och sedan ännu en ändens tid år 1989. Alfa och Omega satte sin signatur på versen för alla som är villiga att se och höra. Ändens tid för både den första och den tredje ängelns rörelser representeras i denna enda vers.

The following verse identifies when the papacy, represented as the king of the north, conquers the United States, represented as the glorious land, at the soon coming Sunday law in the United States. Therefore, though the words of verse forty identify the time of the end in 1798, as the beginning, and the time of the end in 1989, as the ending, the reality is that the prophetic history represented in verse forty does not finish until verse forty-one, when the king of the north conquers the glorious land. This means that the history from the collapse of the Soviet Union in 1989, until the soon-coming Sunday law in verse forty-one, represents the history of the United States from President Ronald Reagan until the soon coming Sunday law. That history includes September 11, 2001 and onward unto the hour of the great earthquake of Revelation chapter eleven.

Följande vers anger när påvedömet, framställt som kungen i norr, erövrar Förenta staterna, framställt som det härliga landet, vid den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna. Därför gäller att, även om orden i vers fyrtio identifierar ändens tid år 1798 som början och ändens tid år 1989 som avslutningen, är verkligheten den att den profetiska historia som framställs i vers fyrtio inte fullbordas förrän i vers fyrtioett, när kungen i norr erövrar det härliga landet. Detta innebär att historien från Sovjetunionens sammanbrott år 1989 till den snart kommande söndagslagen i vers fyrtioett representerar Förenta staternas historia från president Ronald Reagan fram till den snart kommande söndagslagen. Denna historia inbegriper den 11 september 2001 och vidare fram till stunden för den stora jordbävningen i Uppenbarelsebokens elfte kapitel.

When the verse was initially unsealed, an argument was raised against the truth that “the claim by Pippenger, that the verse represents the history of 1798, unto the Sunday law was an absurd claim, for verses in the Bible never represent such long periods of history.” We had not thought about the concept of whether there is a limit upon a period of time that can be located in one verse, but we immediately remembered that Revelation chapter thirteen, verse eleven identifies the very same history, and it does so, in one verse. The history of the earth beast began in 1798, and the speaking of the earth beast as a dragon, is fulfilled at the soon coming Sunday law.

När versen först förseglades upphävdes, framfördes ett argument mot sanningen att ”Pippengers påstående, att versen representerar historien från 1798 fram till söndagslagen, var ett absurt påstående, eftersom verser i Bibeln aldrig representerar så långa perioder av historia.” Vi hade inte tänkt på frågan huruvida det finns en gräns för hur lång en tidsperiod som kan rymmas i en enda vers, men vi erinrade oss omedelbart att Uppenbarelseboken kapitel tretton, vers elva, anger just samma historia, och det gör den i en enda vers. Historien om vilddjuret från jorden började år 1798, och att vilddjuret från jorden talar såsom en drake uppfylls i den snart kommande söndagslagen.

“And when the Papacy, robbed of its strength, was forced to desist from persecution, John beheld a new power coming up to echo the dragon’s voice, and carry forward the same cruel and blasphemous work. This power, the last that is to wage war against the church and the law of God, was symbolized by a beast with lamblike horns.” Signs of the Times, November 1, 1899.

”Och när påvedömet, berövat sin styrka, tvingades att upphöra med förföljelsen, såg Johannes en ny makt stiga upp för att återge drakens röst och föra vidare samma grymma och hädiska verk. Denna makt, den sista som skall föra krig mot kyrkan och Guds lag, symboliserades av ett vilddjur med lammlika horn.” Signs of the Times, 1 november 1899.

If a person needed to be technical, verse forty covers the history of 1798, to verse forty-one, and in verse forty-one the Sunday law is identified, so unlike the single verse in Revelation chapter thirteen, verse forty is actually a little bit shorter because the Sunday law is in the next verse, whereas, in Revelation chapter thirteen, 1798 to the Sunday law is in one verse. Sister White informs us the “same line of prophecy” that is in the book of Daniel is taken up in the book of Revelation, and Revelation chapter thirteen, verse eleven, easily goes right over the top of verse forty, if you choose to apply the principle of line upon line.

Om någon behövde vara teknisk, omfattar vers fyrtio historien fram till 1798, till vers fyrtioett, och i vers fyrtioett identifieras söndagslagen; till skillnad från den enda versen i Uppenbarelseboken kapitel tretton är därför vers fyrtio faktiskt något kortare, eftersom söndagslagen finns i nästa vers, medan i Uppenbarelseboken kapitel tretton ryms 1798 till söndagslagen i en och samma vers. Syster White upplyser oss om att ”samma profetiska linje” som finns i Daniels bok tas upp i Uppenbarelseboken, och Uppenbarelseboken kapitel tretton, vers elva, går utan svårighet rakt över toppen av vers fyrtio, om man väljer att tillämpa principen rad på rad.

When you do employ the principle of line upon line, you find that verse forty’s representation of Revelation thirteen’s earth beast (the United States), who in verse forty is represented by the “chariots, ships and horsemen,” changes from a lamblike beast with two horns in 1798 into a dragon-speaking beast at the soon coming Sunday law, and also that the lamblike-beast has two horns.

När man verkligen tillämpar principen om rad på rad, finner man att den framställning i vers fyrtio av Uppenbarelseboken trettons vilddjur från jorden (Förenta staterna), som i vers fyrtio framställs genom ”vagnar, skepp och ryttare”, förändras från ett lammlikt vilddjur med två horn år 1798 till ett draktalande vilddjur vid den snart kommande söndagslagen, och även att det lammlika vilddjuret har två horn.

Verse forty, also represents the symbolic seventy years when the whore of Tyre is forgotten, for the seventy symbolic years are as the days of one king, and a king is a kingdom. Based upon verse forty, and the line of Revelation chapter thirteen, the kingdom of Bible prophecy that rules for the seventy symbolic years of Isaiah chapter twenty-three is the earth beast, which has two horns of strength. The earth beast begins with two horns of strength representing Republicanism and Protestantism, but as the history of verse forty draws near its fulfillment in verse forty-one, its two prophetic strengths are then identified as “ships” (economic power), and “chariots and horsemen” (military might).

Vers fyrtio representerar också de symboliska sjuttio åren då Tyros sköka blir bortglömd, ty de sjuttio symboliska åren är såsom en konungs dagar, och en konung är ett rike. Med utgångspunkt i vers fyrtio och linjen i Uppenbarelseboken kapitel tretton är det rike i Bibelns profetia som härskar under de sjuttio symboliska åren i Jesaja kapitel tjugotre vilddjuret från jorden, vilket har två styrkans horn. Vilddjuret från jorden börjar med två styrkans horn som representerar republikanism och protestantism, men när historien i vers fyrtio närmar sig sin uppfyllelse i vers fyrtioett, identifieras dess två profetiska styrkor i stället som ”skepp” (ekonomisk makt) och ”vagnar och ryttare” (militär styrka).

During the seventy symbolic years of Isaiah chapter twenty-three, the whore of Tyre, who in verse forty is the king of the north, is forgotten. But then at the end of the seventy symbolic years she will once again commit fornication with the kings of the earth, as was done in the history leading up to the collapse of the Soviet Union when all historians confirm that President Reagan secured a secret alliance with the antichrist of Bible prophecy for the purpose of bringing down the Soviet Union. In the period leading up to 1989 Reagan had already begun a secret illicit relationship with the man of sin, thus Nebuchadnezzar’s musicians began to practice the tune that the forgotten whore was beginning to sing. The unprecedented worldwide ministry of John Paull II, in that very history, was the beginning of the “song and dance” that caused “all the world” to “wonder after the beast”.

Under de sjuttio symboliska åren i Jesaja kapitel tjugotre är Tyrus sköka, som i vers fyrtio är kungen i norr, bortglömd. Men vid slutet av de sjuttio symboliska åren skall hon återigen bedriva otukt med jordens kungar, såsom skedde i den historia som ledde fram till Sovjetunionens sammanbrott, då alla historiker bekräftar att president Reagan säkrade en hemlig allians med Bibelns profetias antikrist i syfte att störta Sovjetunionen. Under perioden som ledde fram till 1989 hade Reagan redan inlett en hemlig olaglig förbindelse med syndens människa; så började Nebukadnessars musiker att öva den melodi som den bortglömda skökan började sjunga. Johannes Paulus II:s enastående världsomfattande verksamhet var i just denna historia början på den ”sång och dans” som fick ”hela världen” att ”förundra sig över vilddjuret”.

Verse forty also represents the history of Laodicean Adventism, which began in 1798 as Sardis, then those in Sardis accepted the light that was unsealed, and then the Philadelphian movement came out of Sardis. When the Philadelphian movement rejected the light of 1856, they then transitioned from a movement unto the Laodicean church in 1863. That church is therefore destined to be spewed out of the mouth of the Lord in verse forty-one, which is the soon-coming Sunday law. Verse forty represents not only the history of the United States, but also the history of Laodicean Adventism.

Vers fyrtio representerar också den laodikeiska adventismens historia, som började år 1798 som Sardes; därefter tog de i Sardes emot det ljus som hade avförseglats, och sedan framträdde den filadelfiska rörelsen ur Sardes. När den filadelfiska rörelsen förkastade ljuset från 1856, övergick den därefter från en rörelse till den laodikeiska församlingen år 1863. Den församlingen är därför bestämd att utspys ur Herrens mun i vers fyrtioett, vilket är den snart kommande söndagslagen. Vers fyrtio representerar inte bara Förenta staternas historia, utan också den laodikeiska adventismens historia.

Laodicean Adventism was given the divine light of God’s Word for its anchor point and strength, and the government of the United States was given the divine light of the Constitution of the United States for its anchor point and strength. They both began prophetically as horns in 1798, and by the end of the seventy symbolic years, the apostate Republican horn and the apostate Protestant horn will come together as one horn and speak as a dragon.

Det laodiceiska adventismen gavs det gudomliga ljuset från Guds Ord som sin förankringspunkt och sin styrka, och Förenta staternas regering gavs det gudomliga ljuset från Förenta staternas konstitution som sin förankringspunkt och sin styrka. Båda började profetiskt som horn år 1798, och vid slutet av de sjuttio symboliska åren kommer det avfälliga republikanska hornet och det avfälliga protestantiska hornet att förenas till ett enda horn och tala såsom en drake.

Verse forty’s two horns are the government, and the chosen church, that represent two lines of prophecy which run together, for they are represented as two horns upon a single beast. Wherever the beast goes the two horns also go, and they do so in the same prophetic history. The horn of Protestantism has a twofold prophetic nature represented by Laodicea and Philadelphia. The horn of Republicanism also has a twofold prophetic nature represented by the Republican and Democratic political parties. The second of each of the horn’s twofold nature, comes up last and comes up higher, according to Daniel chapter eight.

Den fyrtionde versens två horn är regeringen och den utvalda kyrkan, vilka representerar två profetiska linjer som löper tillsammans, ty de framställs såsom två horn på ett och samma vilddjur. Varthelst vilddjuret går, går också de två hornen, och de gör det i samma profetiska historia. Protestantismens horn har en tvåfaldig profetisk natur, representerad av Laodicea och Filadelfia. Republikanismens horn har också en tvåfaldig profetisk natur, representerad av de republikanska och demokratiska politiska partierna. Den andra delen i vart och ett av hornens tvåfaldiga natur uppkommer sist och stiger högre, enligt Daniel kapitel åtta.

Then I lifted up mine eyes, and saw, and, behold, there stood before the river a ram which had two horns: and the two horns were high; but one was higher than the other, and the higher came up last. Daniel 8:3.

Sedan lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, framför floden stod en vädur som hade två horn; och de båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det högre kom upp sist. Daniel 8:3.

The twofold characteristics of each horn is illustrated in the line of Christ by the Sadducees and Pharisees, which in the Republican horn equates to liberalism (pro-slavery, democracy, woke-ism and globalism), and conservatism (anti-slavery, a Constitutional republic, traditionalists, MAGA). The twofold characteristics of the Protestant horn equates to Philadelphia and Laodicea. There is not a perfect parallel between the two horns’ division into a twofold symbol, for neither progressive liberalism or conservative MAGA-ism comes out on the right side of the Sunday law issue, for the Pharisees and Sadducees came together at the cross; but at the soon coming Sunday law, which was typified by the cross, Laodicea is spewed out of the mouth of the Lord, and the Philadelphian horn is then lifted up as an ensign. Still, the twofold nature of both horns is represented by the theological controversy between the Pharisees and Sadducees, and the messenger to the Gentiles (Paul), in the history of Christ, had formerly been a Pharisee of Pharisees.

De dubbla kännetecknen hos varje horn illustreras i Kristi tidsålder genom sadducéerna och fariséerna, vilket i det republikanska hornet motsvarar liberalism (slaverivänlighet, demokrati, woke-ism och globalism) och konservatism (motstånd mot slaveri, en konstitutionell republik, traditionalister, MAGA). De dubbla kännetecknen hos det protestantiska hornet motsvarar Filadelfia och Laodicea. Det finns ingen fullkomlig parallell mellan de båda hornens uppdelning i en dubbel symbol, ty varken progressiv liberalism eller konservativ MAGA-ism hamnar på rätt sida i frågan om söndagslagen, eftersom fariséerna och sadducéerna förenades vid korset; men vid den snart kommande söndagslagen, som förebildades av korset, utspys Laodicea ur Herrens mun, och det filadelfiska hornet upphöjs då såsom ett baner. Ändå representeras båda hornens dubbla natur av den teologiska kontroversen mellan fariséerna och sadducéerna, och budbäraren till hedningarna (Paulus) hade i Kristi historia tidigare varit en farisé, en fariséernas farisé.

The methodology of the latter rain, being line upon line, produces great light in verse forty when it is applied. Revelation chapters two through eighteen, are all in alignment with verse forty. Isaiah chapter twenty three’s testimony of the whore of Tyre aligns with the verse. Of course, there are several other passages that are to be laid over the top of verse forty, but perhaps the most significant line upon line application of verse forty is verse forty itself.

Den senare regnets metodologi, såsom bud på bud, frambringar ett stort ljus i vers fyrtio när den tillämpas. Uppenbarelseboken, kapitel två till arton, står helt i samklang med vers fyrtio. Vittnesbördet i Jesaja kapitel tjugotre om skökan Tyros överensstämmer med versen. Naturligtvis finns det flera andra avsnitt som skall läggas ovanpå vers fyrtio, men kanske är den mest betydelsefulla tillämpningen av bud på bud på vers fyrtio vers fyrtio själv.

In verse forty the time of the end in 1798 and the time of the end in 1989, are both set forth. This directs a student of prophecy to lay the time of the end in 1798 over the top of the time of the end in 1989. When that is done, the history of verse forty produces two lines that each begin in 1798, and continue until the soon coming Sunday law of verse forty-one. The line that begins in 1798 identifies the internal message of God’s last day people, and the line that begins in 1989 identifies the external message of God’s last day people during the very same history. Verse forty therefore possesses within itself the symbolism represented by the same internal and external prophetic relationship of the seven churches and the seven seals in the book of Revelation. And this prophetic phenomenon is represented in one verse, made up of fifty-one words!

I vers fyrtio framställs både ändens tid år 1798 och ändens tid år 1989. Detta anvisar den som studerar profetian att lägga ändens tid år 1798 ovanpå ändens tid år 1989. När detta görs, frambringar historien i vers fyrtio två linjer som var och en börjar år 1798 och fortsätter fram till den snart kommande söndagslagen i vers fyrtioett. Den linje som börjar år 1798 identifierar det inre budskapet hos Guds folk i den sista tiden, och den linje som börjar år 1989 identifierar det yttre budskapet hos Guds folk i den sista tiden under exakt samma historia. Vers fyrtio rymmer därför inom sig den symbolik som representeras av samma inre och yttre profetiska relation mellan de sju församlingarna och de sju sigillen i Uppenbarelseboken. Och detta profetiska fenomen återges i en enda vers, bestående av femtioen ord!

The Millerites recognized the internal-external message of the seven churches and seven seals, but they also recognized that the seven trumpets also represented a third line of truth which was an element of the history represented by the seven churches and seven seals. The trumpets were, as Miller states, “the peculiar judgments” that were brought upon Rome. The Millerites understood the judgments of God represented by the seven trumpets were connected with the history of the seven churches and the parallel history of the seven seals.

Milleriterna uppfattade det inre-ytre budskapet i de sju församlingarna och de sju inseglen, men de insåg också att de sju basunerna likaså representerade en tredje sanningens linje, vilken utgjorde ett inslag i den historia som framställs genom de sju församlingarna och de sju inseglen. Basunerna var, såsom Miller säger, ”de särskilda domarna” som drabbade Rom. Milleriterna förstod att Guds domar, sådana de representeras av de sju basunerna, var förbundna med de sju församlingarnas historia och den parallella historien om de sju inseglen.

Verse forty includes the history of September 11, 2001, and in verse forty the prophetic line of the seven trumpets is therefore, also aligned. The first angel arrived in 1798, in order to announce the opening of the judgment in 1844. That judgment breaks down into an investigative and executive judgment. The history of verse forty is the history of the investigative judgment and the history of verse forty-one onward until Michael stands up and the seven last plagues are poured out is the history of the executive judgment.

Vers fyrtio omfattar historien om den 11 september 2001, och i vers fyrtio är därför också den profetiska linjen om de sju basunerna samordnad. Den första ängeln anlände 1798 för att tillkännage domens början år 1844. Denna dom delas upp i en undersökande och en verkställande dom. Historien i vers fyrtio är den undersökande domens historia, och historien från och med vers fyrtioett fram till dess att Mikael träder upp och de sju sista plågorna utgjuts är den verkställande domens historia.

The executive judgment begins when the United States speaks as a dragon.

Den verkställande domen börjar när Förenta staterna talar som en drake.

““The lamblike horns and dragon voice of the symbol point to a striking contradiction between the professions and the practice of the nation thus represented. The ‘speaking’ of the nation is the action of its legislative and judicial authorities. By such action it will give the lie to those liberal and peaceful principles which it has put forth as the foundation of its policy. The prediction that it will speak ‘as a dragon’ and exercise ‘all the power of the first beast’ plainly foretells a development of the spirit of intolerance and persecution that was manifested by the nations represented by the dragon and the leopardlike beast. And the statement that the beast with two horns ‘causeth the earth and them which dwell therein to worship the first beast’ indicates that the authority of this nation is to be exercised in enforcing some observance which shall be an act of homage to the papacy.” The Great Controversy, 443.

”Symbolens lammlika horn och drakröst pekar på en slående motsägelse mellan bekännelserna och utövningen hos den nation som sålunda framställs. Nationens ”talande” är dess lagstiftande och dömande myndigheters handlande. Genom ett sådant handlande kommer den att förneka de liberala och fredliga principer som den har framhållit som grundvalen för sin politik. Förutsägelsen att den skall tala ”såsom en drake” och utöva ”hela den första vilddjurets makt” förutsäger tydligt en utveckling av den anda av intolerans och förföljelse som visade sig hos de nationer som framställdes genom draken och det leopardlika vilddjuret. Och uttalandet att vilddjuret med två horn ”förmår jorden och dem som bor därpå att tillbe det första vilddjuret” anger att denna nations myndighet skall utövas för att genomdriva någon form av iakttagelse som skall vara en hyllningshandling åt påvedömet.” The Great Controversy, 443.

When the United States “speaks,” and enforces the soon coming Sunday law, the “second voice” of Revelation chapter eighteen, “speaks,” by calling men and women out of Babylon.

När Förenta staterna ”talar” och genomdriver den snart kommande söndagslagen, ”talar” den ”andra rösten” i Uppenbarelsebokens artonde kapitel genom att kalla män och kvinnor ut ur Babylon.

And I heard another voice from heaven, saying, Come out of her, my people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues. For her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities. Reward her even as she rewarded you, and double unto her double according to her works: in the cup which she hath filled fill to her double. Revelation 18:4–6.

Och jag hörde en annan röst från himlen, som sade: Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall bli delaktiga i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar. Vedergäll henne så som hon har vedergällt er, och ge henne dubbelt igen efter hennes gärningar; i den bägare som hon har fyllt, fyll åt henne dubbelt. Uppenbarelseboken 18:4–6.

In verse forty-one, when the United States speaks, those who are still in the threefold environment of modern Babylon are called out when the “second voice” of Revelation chapter eighteen speaks. Those that are then called out are represented in verse forty-one as “Edom, Moab and the chief of the children of Ammon.” In the verse, those represented in the threefold symbol of modern Babylon, escape the hand of the king of the north (the papacy). The Hebrew word “escape,” means to escape by slipperiness, and its inherent meaning is that the escape is accomplished from something that had previous to the escape held those that escape in captivity.

I vers fyrtioett, när Förenta staterna talar, kallas de som fortfarande befinner sig i det trefaldiga moderna Babylons miljö ut när den ”andra rösten” i Uppenbarelsebokens artonde kapitel talar. De som då kallas ut framställs i vers fyrtioett som ”Edom, Moab och de främsta av Ammons barn”. I versen undkommer de som framställs i den trefaldiga symbolen för det moderna Babylon den nordlige kungens (påvedömets) hand. Det hebreiska ordet för ”undkommer” betyder att undkomma genom halhet, och dess inneboende innebörd är att undkomsten sker från något som före undkomsten hade hållit dem som undkommer i fångenskap.

He shall enter also into the glorious land, and many [countries] shall be overthrown: but these shall escape out of his hand, even Edom, and Moab, and the chief of the children of Ammon. He shall stretch forth his hand also upon the countries: and the land of Egypt shall not escape. Daniel 11:41, 42.

Han skall också tränga in i det härliga landet, och många [länder] skall omstörtas; men dessa skall undkomma hans hand: Edom och Moab och de främsta av Ammons barn. Han skall också räcka ut sin hand över länderna, och Egyptens land skall inte undkomma. Daniel 11:41, 42.

In verse forty-two the papacy (the king of the north), conquers its third geographical obstacle when it takes Egypt, which is a symbol of the United Nations, as typified by Herod’s birthday, when he succumbs to the deceptive dance of Salome (the United States), the daughter of Herodias (the papacy). This identifies when the United Nations (the “ten kings” of Revelation seventeen), agree to give their kingdom to the beast for one hour. The one hour is the hour of Revelation eleven’s “great earthquake”, and the “hour” when the whore of Babylon is judged. In verse forty-two, Egypt (the United Nations), “shall not escape.”

I vers fyrtiotvå övervinner påvedömet (kungen i norr) sitt tredje geografiska hinder när det intar Egypten, som är en symbol för Förenta nationerna, såsom förebildat genom Herodes födelsedag, då han ger efter för Salomes (Förenta staternas), Herodias’ (påvedömets) dotters, bedrägliga dans. Detta identifierar tidpunkten då Förenta nationerna (de ”tio kungarna” i Uppenbarelseboken sjutton) går med på att ge sitt rike åt vilddjuret i en timme. Denna ena timme är timmen för Uppenbarelseboken elvas ”stora jordbävning” och den ”timme” då skökan Babylon döms. I vers fyrtiotvå skall Egypten (Förenta nationerna) ”inte undkomma”.

The Hebrew word translated as “escape” in verse forty-two is different than the Hebrew word in verse forty-one. In verse forty-two the word “escape” means “finding no deliverance”, but verse forty-one is identifying when those previous to the soon coming Sunday law have been holding hands with the papacy, then escape as if by slipperiness. Prior to the hour of the Sunday law crisis those in the communion of modern Babylon have been accepting the satanic idea that Sunday is God’s day of worship. When the mark of the beast is enforced, a person can either accept it for whatever reason, or actually believe it to be so. To believe it is to receive the mark in the forehead, and to simply accept it, is to receive the mark in your hand.

Det hebreiska ord som i vers fyrtiotvå översätts med ”undkomma” är ett annat än det hebreiska ordet i vers fyrtioett. I vers fyrtiotvå betyder ordet ”undkomma” ”att inte finna någon befrielse”, men vers fyrtioett identifierar att de som före den snart kommande söndagslagen har hållit hand med påvedömet, sedan undkommer såsom genom halhet. Före stunden för söndagslagskrisen har de som tillhör det moderna Babylons gemenskap godtagit den sataniska föreställningen att söndagen är Guds tillbedjansdag. När vilddjurets märke påtvingas kan en människa antingen godta det av vilket skäl som helst, eller faktiskt tro att det är så. Att tro det är att ta emot märket i pannan, och att helt enkelt godta det är att ta emot märket i handen.

Those who escape the hand of the papacy at the Sunday law, reject the satanic idea that God’s day of worship is the day of the sun at the very time when the United States and the United Nations are joining hands with the whore of Rome, the papal power, the king of the north.

De som undkommer påvedömets hand vid söndagslagen förkastar den sataniska föreställningen att Guds dag för tillbedjan är solens dag, just i den stund då Förenta staterna och Förenta nationerna förenar sina händer med Roms sköka, den påvliga makten, kungen i norr.

“The Protestants of the United States will be foremost in stretching their hands across the gulf to grasp the hand of Spiritualism; they will reach over the abyss to clasp hands with the Roman power; and under the influence of this threefold union, this country will follow in the steps of Rome in trampling on the rights of conscience.” The Great Controversy, 588.

”Protestanterna i Förenta staterna kommer att vara de främsta i att sträcka ut sina händer över klyftan för att fatta Spiritualismens hand; de kommer att räcka över avgrunden för att fatta den romerska maktens hand; och under inflytandet av denna trefaldiga förening kommer detta land att följa i Roms fotspår genom att trampa samvetets rättigheter under fötterna.” The Great Controversy, 588.

It is important to take the time to set forth the structure of the last six verses of Daniel eleven as we proceed in our considerations of verse forty. The king of the north, which is Modern Rome conquers three geographical obstacles in order to be established on the throne of the earth. Pagan Rome conquered three geographical obstacles, as did papal Rome, so Modern Rome conquers the king of the south (the former Soviet Union) in verse forty, and then conquers the glorious land (the United States) in verse forty-one, and then Egypt (the United Nations) in verses forty-two and forty-three.

Det är viktigt att ta sig tid att framställa strukturen i de sista sex verserna i Daniel elva, medan vi går vidare i våra överväganden av vers fyrtio. Kungen i norr, som är det moderna Rom, övervinner tre geografiska hinder för att bli etablerad på jordens tron. Det hedniska Rom övervann tre geografiska hinder, liksom det påvliga Rom, och således övervinner det moderna Rom kungen i söder (det forna Sovjetunionen) i vers fyrtio, och därefter övervinner det det härliga landet (Förenta staterna) i vers fyrtioett, och sedan Egypten (Förenta nationerna) i verserna fyrtiotvå och fyrtiotre.

But as the previous quote of Sister White identifies, the United States joins hands with the papacy and the United Nations at the same time. The threefold union of the dragon, the beast and false prophet is accomplished at the soon-coming Sunday law, though Daniel chapter eleven verses forty-one through forty-three identify the simultaneous conquering sequentially. The sequence that is illustrated is representing the flow of events, but they are all accomplished at the soon-coming Sunday law.

Men såsom det föregående citatet från syster White visar, räcker Förenta staterna samtidigt handen åt påvedömet och Förenta nationerna. Den trefaldiga föreningen mellan draken, vilddjuret och den falske profeten fullbordas genom den snart annalkande söndagslagen, även om Daniel kapitel elva, verserna fyrtioett till fyrtiotre, beskriver det samtidiga erövrandet i sekventiell ordning. Den sekvens som framställs representerar händelsernas förlopp, men de fullbordas alla genom den snart annalkande söndagslagen.

At that point the “second voice” of Revelation eighteen “speaks,” right where the United States “speaks.” God speaks where and when Satan speaks. In verse forty-four, tidings out of the east and the north trouble the king of the north and the final papal bloodbath is initiated. Verse forty-four, as like unto verses forty-two and forty-three, begins in verse forty-one, when the mighty angel of Revelation eighteen, begins His call for His other flock to come out of Babylon.

Vid den tidpunkten ”talar” Uppenbarelsebokens artonde kapitel med den ”andra rösten”, just där Förenta staterna ”talar”. Gud talar där och när Satan talar. I vers fyrtiofyra oroar budskap från öster och norr kungen i norr, och det slutliga påvliga blodbadet inleds. Vers fyrtiofyra börjar, liksom verserna fyrtiotvå och fyrtiotre, i vers fyrtioett, när den mäktige ängeln i Uppenbarelseboken arton börjar sitt rop till sin andra hjord att komma ut ur Babylon.

The message He presents is the message which identifies Islam of the third woe as His instrument of judgment, and the punishment of the whore of Babylon. Islam is represented as the “tidings of the east”, and the papacy (the counterfeit king of the north) is the “tidings of the north”. Daniel eleven verse forty identifies the investigative judgment, and verse forty-one through forty-five identifies the executive judgment.

Det budskap han framlägger är det budskap som identifierar islam i det tredje ve som hans redskap för dom, och straffet över skökan Babylon. Islam framställs som ”tidningarna från öster”, och påvedömet (den förfalskade kungen i norr) är ”tidningarna från norr”. Daniel elva vers fyrtio identifierar den undersökande domen, och verserna fyrtioett till fyrtiofem identifierar den verkställande domen.

We will continue our consideration of verse forty of Daniel eleven in the next article.

Vi kommer att fortsätta vår behandling av den fyrtionde versen i Daniel elva i nästa artikel.

“On one occasion, when in New York City, I was in the night season called upon to behold buildings rising story after story toward heaven. These buildings were warranted to be fireproof, and they were erected to glorify their owners and builders. Higher and still higher these buildings rose, and in them the most costly material was used. Those to whom these buildings belonged were not asking themselves: ‘How can we best glorify God?’ The Lord was not in their thoughts.

”Vid ett tillfälle, när jag var i New York City, blev jag under nattens timmar kallad att se byggnader resa sig våning efter våning mot himlen. Dessa byggnader garanterades vara brandsäkra, och de uppfördes för att förhärliga sina ägare och byggmästare. Högre och allt högre reste sig dessa byggnader, och i dem användes det dyrbaraste materialet. De som dessa byggnader tillhörde frågade inte sig själva: ’Hur kan vi på bästa sätt förhärliga Gud?’ Herren fanns inte i deras tankar.

“I thought: ‘Oh, that those who are thus investing their means could see their course as God sees it! They are piling up magnificent buildings, but how foolish in the sight of the Ruler of the universe is their planning and devising. They are not studying with all the powers of heart and mind how they may glorify God. They have lost sight of this, the first duty of man.’

”Jag tänkte: ’O, om de som på detta sätt satsar sina medel kunde se sin väg så som Gud ser den! De hopar upp praktfulla byggnader, men hur dåraktig är inte deras planering och deras anslag i världsalltets Härskares ögon. De rannsakar inte med hjärtats och sinnets alla krafter hur de må förhärliga Gud. De har förlorat detta ur sikte, människans första plikt.’”

“As these lofty buildings went up, the owners rejoiced with ambitious pride that they had money to use in gratifying self and provoking the envy of their neighbors. Much of the money that they thus invested had been obtained through exaction, through grinding down the poor. They forgot that in heaven an account of every business transaction is kept; every unjust deal, every fraudulent act, is there recorded. The time is coming when in their fraud and insolence men will reach a point that the Lord will not permit them to pass, and they will learn that there is a limit to the forbearance of Jehovah.

”När dessa höga byggnader reste sig, fröjdade sig ägarna i äregirig stolthet över att de hade pengar att använda för att tillfredsställa jaget och väcka sina grannars avund. Mycket av de pengar som de på detta sätt investerade hade erhållits genom utsugning, genom att förtrycka de fattiga. De glömde att i himlen förs räkenskap över varje affärstransaktion; varje orättfärdig uppgörelse, varje bedräglig handling, är där upptecknad. Tiden kommer då människor i sitt bedrägeri och sitt övermod skall nå en gräns som Herren inte kommer att tillåta dem att överskrida, och de skall få lära att det finns en gräns för Jehovas långmodighet.

“The scene that next passed before me was an alarm of fire. Men looked at the lofty and supposedly fire-proof buildings and said: ‘They are perfectly safe.’ But these buildings were consumed as if made of pitch. The fire engines could do nothing to stay the destruction. The firemen were unable to operate the engines.

”Scenen som därefter framställdes för mig var ett brandlarm. Människor såg på de höga och förment brandsäkra byggnaderna och sade: ’De är fullkomligt säkra.’ Men dessa byggnader förtärdes som om de varit gjorda av beck. Brandkårens pumpar kunde ingenting göra för att hejda förstörelsen. Brandmännen var oförmögna att manövrera pumparna.

“I am instructed that when the Lord’s time comes, should no change have taken place in the hearts of proud, ambitious human beings, men will find that the hand that had been strong to save will be strong to destroy. No earthly power can stay the hand of God. No material can be used in the erection of buildings that will preserve them from destruction when God’s appointed time comes to send retribution on men for their disregard of His law and for their selfish ambition.

”Jag har blivit undervisad om att när Herrens tid kommer, om ingen förändring har ägt rum i de stolta, äregiriga människornas hjärtan, skall människor finna att den hand som har varit mäktig att frälsa också skall vara mäktig att förgöra. Ingen jordisk makt kan hejda Guds hand. Inget material kan användas vid uppförandet av byggnader som bevarar dem från förstörelse när den av Gud bestämda tiden kommer att sända vedergällning över människor för deras åsidosättande av Hans lag och för deras själviska ärelystnad.

“There are not many, even among educators and statesmen, who comprehend the causes that underlie the present state of society. Those who hold the reins of government are not able to solve the problem of moral corruption, poverty, pauperism, and increasing crime. They are struggling in vain to place business operations on a more secure basis. If men would give more heed to the teaching of God’s word, they would find a solution of the problems that perplex them.

Det är inte många, inte ens bland lärare och statsmän, som förstår de orsaker som ligger till grund för samhällets nuvarande tillstånd. De som håller regeringens tyglar är inte i stånd att lösa problemet med moralisk fördärv, fattigdom, armod och tilltagande brottslighet. De kämpar förgäves för att ställa affärsverksamheten på en säkrare grund. Om människor ville ge större akt på undervisningen i Guds ord, skulle de finna en lösning på de problem som förbryllar dem.

“The Scriptures describe the condition of the world just before Christ’s second coming. Of the men who by robbery and extortion are amassing great riches, it is written: ‘Ye have heaped treasure together for the last days. Behold, the hire of the laborers who have reaped down your fields, which is of you kept back by fraud, crieth: and the cries of them which have reaped are entered into the ears of the Lord of Sabaoth. Ye have lived in pleasure on the earth, and been wanton; ye have nourished your hearts, as in a day of slaughter. Ye have condemned and killed the just; and he doth not resist you.’ James 5:3–6.

”Skrifterna beskriver världens tillstånd strax före Kristi andra ankomst. Om de människor som genom rofferi och utpressning hopar stora rikedomar står det skrivet: ’I haven skatten hopad för de sista dagarna. Se, den lön som I genom svek haven undanhållit arbetarna som skördat edra åkrar ropar, och ropen från dem som skördat har nått Herren Sebaots öron. I haven levt i njutning på jorden och i vällust; I haven gött edra hjärtan såsom på en slaktdag. I haven dömt den rättfärdige och dödat honom; han står eder icke emot.’ Jakobs brev 5:3–6.”

“But who reads the warnings given by the fast-fulfilling signs of the times? What impression is made upon worldlings? What change is seen in their attitude? No more than was seen in the attitude of the inhabitants of the Noachian world. Absorbed in worldly business and pleasure, the antediluvians ‘knew not until the Flood came, and took them all away.’ Matthew 24:39. They had heaven-sent warnings, but they refused to listen. And today the world, utterly regardless of the warning voice of God, is hurrying on to eternal ruin.

”Men vem läser de varningar som ges genom tidens tecken, vilka snabbt går i uppfyllelse? Vilket intryck görs på världsmänniskorna? Vilken förändring kan ses i deras hållning? Ingen större än den som sågs i hållningen hos invånarna i den noakiska världen. Uppslukade av världsliga affärer och nöjen ”visste människorna ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla.” Matteus 24:39. De hade varningar sända från himlen, men de vägrade att lyssna. Och i dag hastar världen, fullständigt likgiltig för Guds varnande röst, vidare mot evig undergång.

“The world is stirred with the spirit of war. The prophecy of the eleventh chapter of Daniel has nearly reached its complete fulfillment. Soon the scenes of trouble spoken of in the prophecies will take place.”

”Världen är uppfylld av krigets ande. Profetian i Daniels elfte kapitel har nästan nått sin fullständiga uppfyllelse. Snart kommer de nödens scener som omtalas i profetiorna att äga rum.”

Testimonies to the Church, volume NINE, page ELEVEN.

Vittnesbörd för församlingen, band NIO, sida ELVA.