We have begun our consideration of Daniel’s last vision by identifying Daniel as a symbol of God’s last day covenant people, and we have used the first verse in conjunction with the last chapter to begin to identify the prophetic characteristics of those last day people represented by Belteshazzar. God’s last day covenant people represent the Millerites of the movement of the first angel, and the one hundred and forty-four thousand of the movement of the third angel. The Millerites fulfilled the parable of the ten virgins, and that parable is repeated to the very letter in the last days.

Vi har påbörjat vår betraktelse av Daniels sista syn genom att identifiera Daniel som en symbol för Guds förbundsfolk i den yttersta tiden, och vi har använt den första versen tillsammans med det sista kapitlet för att börja identifiera de profetiska kännetecknen hos detta folk i den yttersta tiden, representerat av Beltesassar. Guds förbundsfolk i den yttersta tiden representerar milleriterna i den första ängelns rörelse och de etthundrafyrtiofyra tusen i den tredje ängelns rörelse. Milleriterna uppfyllde liknelsen om de tio jungfrurna, och denna liknelse upprepas till punkt och pricka i de sista dagarna.

“I am often referred to the parable of the ten virgins, five of whom were wise, and five foolish. This parable has been and will be fulfilled to the very letter, for it has a special application to this time, and, like the third angel’s message, has been fulfilled and will continue to be present truth till the close of time.” Review and Herald, August 19, 1890.

”Jag hänvisas ofta till liknelsen om de tio jungfrurna, av vilka fem var kloka och fem oförståndiga. Denna liknelse har uppfyllts och kommer att uppfyllas in i minsta bokstav, ty den har en särskild tillämpning för denna tid och har, liksom den tredje ängelns budskap, uppfyllts och kommer att fortsätta vara närvarande sanning intill tidens slut.” Review and Herald, 19 augusti 1890.

The experience of both movements of the last days, is the experience of Adventism.

Erfarenheten hos båda de yttersta dagarnas rörelser är adventismens erfarenhet.

“The parable of the ten virgins of Matthew 25 also illustrates the experience of the Adventist people.” The Great Controversy, 393.

”Liknelsen om de tio jungfrurna i Matteus 25 belyser också adventfolkets erfarenhet.” Den stora striden, 393.

The Millerites represented the movement of the first angel, and their experience was also represented by the church of Philadelphia. In 1856, the Philadelphian Millerite movement transitioned to the Laodicean movement, and in the rebellion of 1863, it further transitioned into the Laodicean Seventh-day Adventist church.

Milleriterna representerade den första ängelns rörelse, och deras erfarenhet representerades också av församlingen i Filadelfia. År 1856 övergick den filadelfiska milleritiska rörelsen till den laodiceiska rörelsen, och i upproret år 1863 övergick den vidare till den laodiceiska sjundedagsadventistkyrkan.

The one hundred and forty-four thousand represent the movement of the third angel, and their experience was also represented by the church of Philadelphia. In 1989, the book of Daniel was unsealed to the Laodicean Seventh-day Adventist church, and on September 11, 2001, the Laodicean Adventist movement began, and in July of 2023, the transition back to the Philadelphian movement arrived.

De etthundrafyrtiofyra tusen representerar den tredje ängelns rörelse, och deras erfarenhet framställdes också av församlingen i Filadelfia. År 1989 avseglades Daniels bok för den laodikeiska sjundedagsadventistkyrkan, och den 11 september 2001 började den laodikeiska adventrörelsen, och i juli 2023 kom övergången tillbaka till den filadelfiska rörelsen.

Belteshazzar, or Daniel represents the Philadelphian movement of the last days, that repeats the Philadelphian movement of the Millerites “to the very letter.” The first verse of the last vision represents those last day people, and the last testimony of the last vision must agree with the first testimony of the last vision. The purification process of Daniel chapter twelve identifies the increase of knowledge, and the two classes that are thereby produced. Belteshazzar is the ultimate representation of the wise of the last days. In Daniel chapter twelve there are at least five prophetic truths that were anchors for the Millerite movement, which must be repeated in the movement of the third angel.

Belteshassar, eller Daniel, representerar den filadelfiska rörelsen i de sista dagarna, vilken upprepar milleritrörelsens filadelfiska rörelse ”i varje bokstavligt avseende”. Den första versen i den sista synen representerar dessa människor i de sista dagarna, och det sista vittnesbördet i den sista synen måste överensstämma med det första vittnesbördet i den sista synen. Reningsprocessen i Daniels tolfte kapitel identifierar kunskapens tillväxt och de två klasser som därigenom frambringas. Belteshassar är den yttersta framställningen av de visa i de sista dagarna. I Daniels tolfte kapitel finns det minst fem profetiska sanningar som var ankare för milleritrörelsen och som måste upprepas i den tredje ängelns rörelse.

The first is the purification process that produces two classes of worshippers, and therefore fulfills the parable of the ten virgins in both the beginning and ending movements.

Det första är reningsprocessen som frambringar två klasser av tillbedjare och därigenom uppfyller liknelsen om de tio jungfrurna i både begynnelse- och avslutningsskeendet.

But thou, O Daniel, shut up the words, and seal the book, even to the time of the end: many shall run to and fro, and knowledge shall be increased. . .. And he said, Go thy way, Daniel: for the words are closed up and sealed till the time of the end. Many shall be purified, and made white, and tried; but the wicked shall do wickedly: and none of the wicked shall understand; but the wise shall understand. Daniel 12:4, 9, 10.

Men du, Daniel, tillslut orden och försegla boken intill ändens tid; många skall fara hit och dit, och kunskapen skall förökas.... Och han sade: Gå din väg, Daniel, ty orden är tillslutna och förseglade till ändens tid. Många skall renas och göras vita och luttras; men de ogudaktiga skall handla ogudaktigt, och ingen av de ogudaktiga skall förstå; men de visa skall förstå. Daniel 12:4, 9, 10.

The distinction between the wise and the wicked (foolish), is based upon their understanding (mentally dividing) the increase of knowledge that is opened up at the time of the end, either in 1798 for the Millerites, or 1989 for the one hundred and forty-four thousand. God’s people are required to know that Adventism is the experience of the parable of the ten virgins, for without that understanding they will not seek to understand when the “time of the end” for the final generation arrived, or what was the message that was then unsealed. Without the understanding that the Adventist experience is a three-step testing process, based upon a progressive development of truth, which leads to a “life-or-death” outcome it is impossible to recognize the high calling of every Seventh-day Adventist. Belteshazzar represents a people who know they went through the purification process represented as being “purified, made white, and tried.” That very three-step purification process is specifically identified as the work of the Holy Spirit.

Skillnaden mellan de visa och de ogudaktiga (dåraktiga) grundar sig på deras förståelse av den kunskapsökning som öppnas i ändens tid, vare sig år 1798 för milleriterna eller år 1989 för de hundra fyrtiofyra tusen, såsom en mental åtskillnad. Guds folk måste förstå att adventismen är liknelsen om de tio jungfrurna i erfarenhet, ty utan den förståelsen kommer de inte att söka förstå när ”ändens tid” för den sista generationen inträdde, eller vilket budskap som då blev upplöst från sitt sigill. Utan förståelsen att den adventistiska erfarenheten är en trestegs prövningsprocess, grundad på en fortskridande utveckling av sanningen, som leder till ett utfall på ”liv eller död”, är det omöjligt att inse varje sjundedagsadventists höga kallelse. Beltesassar representerar ett folk som vet att de har genomgått den reningsprocess som framställs som att bli ”renade, gjorda vita och prövade”. Just denna trefaldiga reningsprocess identifieras uttryckligen som den Helige Andes verk.

Nevertheless I tell you the truth; It is expedient for you that I go away: for if I go not away, the Comforter will not come unto you; but if I depart, I will send him unto you. And when he is come, he will reprove the world of sin, and of righteousness, and of judgment: Of sin, because they believe not on me; Of righteousness, because I go to my Father, and ye see me no more; Of judgment, because the prince of this world is judged. I have yet many things to say unto you, but ye cannot bear them now. Howbeit when he, the Spirit of truth, is come, he will guide you into all truth: for he shall not speak of himself; but whatsoever he shall hear, that shall he speak: and he will show you things to come. John 16:7–13.

Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer Hjälparen inte till er; men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom: om synd, eftersom de inte tror på mig; om rättfärdighet, eftersom jag går till min Fader och ni inte längre ser mig; om dom, eftersom denna världens furste är dömd. Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han leda er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan vad han hör skall han tala, och det som kommer skall han förkunna för er. Johannes 16:7–13.

The work of the Holy Spirit in guiding the wise virgins into “all truth,” requires that He reproves, which means to admonish or convict, the world of sin, righteousness and judgment, which is the very same three steps that produces either a wise or foolish virgin in Daniel chapter twelve. The message that Jesus identified as the work of the Holy Spirit is the “oil,” that reveals the distinction between the wise and the wicked in Daniel twelve. God’s last day people must understand the increase of knowledge for their generation, and that knowledge includes their recognition that they are either foolish or wise virgins in the parable of Matthew chapter twenty-five.

Den helige Andes verk i att leda de visa jungfrurna in i ”hela sanningen” kräver att Han tillrättavisar, vilket betyder att förmana eller överbevisa, världen om synd, rättfärdighet och dom, vilka är exakt samma tre steg som frambringar antingen en vis eller en oförståndig jungfru i Daniels tolfte kapitel. Det budskap som Jesus identifierade som den helige Andes verk är ”oljan”, som uppenbarar åtskillnaden mellan de visa och de ogudaktiga i Daniel 12. Guds folk i den yttersta tiden måste förstå kunskapens tillväxt för sin generation, och denna kunskap innefattar deras insikt om att de antingen är oförståndiga eller visa jungfrur i liknelsen i Matteus tjugofemte kapitel.

“John was shown these things in holy vision. He saw the company represented by the five wise virgins, with their lamps trimmed and burning, and he exclaimed in rapture, ‘Here is the patience of the saints; here are they that keep the commandments of God and the faith of Jesus. And I heard a voice from heaven saying unto me, Write, Blessed are the dead which die in the Lord from henceforth: Yea, saith the Spirit, that they may rest from their labors; and their works do follow them.’

”Johannes fick se dessa ting i helig syn. Han såg den skara som framställs genom de fem kloka jungfrurna, med sina lampor iordninggjorda och brinnande, och han utropade i hänförelse: ’Här är de heligas tålamod; här är de som håller Guds bud och Jesu tro. Och jag hörde en röst från himlen som sade till mig: Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila sig från sitt arbete; och deras gärningar följer dem.’”

“Many who heard the first and second angels’ messages thought they would live to see Christ coming in the clouds of heaven. Had all who claimed to believe the truth acted their part as wise virgins, the message would ere this have been proclaimed to every nation, kindred, tongue, and people. But five were wise and five were foolish. The truth should have been proclaimed by the ten virgins, but only five had made the provision essential to join that company who walked in the light that had come to them. The third angel’s message was needed. This proclamation was to be made. Many who went forth to meet the Bridegroom under the messages of the first and second angels, refused the third angel’s message, the last testing message to be given to the world.

”Många som hörde den förste och den andre ängelns budskap trodde att de skulle få leva och se Kristus komma på himlens skyar. Hade alla som bekände sig tro sanningen fullgjort sin del såsom visa jungfrur, skulle budskapet för länge sedan ha blivit förkunnat för varje nation, stam, språk och folk. Men fem var visa och fem var dåraktiga. Sanningen borde ha blivit förkunnad av de tio jungfrurna, men endast fem hade gjort den beredelse som var nödvändig för att förena sig med det sällskap som vandrade i det ljus som hade kommit till dem. Den tredje ängelns budskap behövdes. Denna förkunnelse skulle framföras. Många som gick ut för att möta Brudgummen under den förste och den andre ängelns budskap vägrade att ta emot den tredje ängelns budskap, det sista prövande budskap som skulle ges åt världen.

“A similar work will be accomplished when that other angel, represented in Revelation 18, gives his message. The first, second, and third angels’ messages will need to be repeated. The call will be given to the church, ‘Come out of her, My people, that ye be not partakers of her sins.’ ‘Babylon, the great, is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird. For all nations have drunk of the wine of the wrath of her fornication, and the kings of the earth have committed fornication with her, and the merchants of the earth are waxed rich through the abundance of her delicacies…. Come out of her, My people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues: for her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities’ [Revelation 18:2–5].

”Ett liknande verk kommer att fullbordas när den andre ängeln, som framställs i Uppenbarelseboken 18, förkunnar sitt budskap. Den första, den andra och den tredje ängelns budskap kommer att behöva upprepas. Kallelsen kommer att ges till församlingen: ’Gån ut från henne, mitt folk, så att I inte bliven delaktiga i hennes synder.’ ’Fallet, fallet är Babylon, den stora, och hon har blivit en boning för onda andar och ett tillhåll för alla orena andar och en bur för alla orena och avskyvärda fåglar. Ty alla folk har druckit av hennes otukts vredes vin, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom överflödet av hennes vällust…. Gån ut från henne, mitt folk, så att I inte bliven delaktiga i hennes synder och så att I inte fån del av hennes plågor; ty hennes synder har nått ända upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar’ [Uppenbarelseboken 18:2–5].”

“Take each verse of this chapter, and read it carefully, especially the last two: ‘And the light of a candle shall shine no more at all in thee; and the voice of the bridegroom and of the bride shall be heard no more at all in thee: for thy merchants were the great men of the earth; for by thy sorceries were all nations deceived. And in her was found the blood of prophets, and of saints, and of all that were slain upon the earth.’

”Ta varje vers i detta kapitel och läs den noggrant, särskilt de två sista: ’Och en lampas ljus skall aldrig mer lysa i dig; och brudgummens och brudens röst skall aldrig mer höras i dig; ty dina köpmän var jordens stormän; ty genom dina trolldomskonster blev alla folk förförda. Och i henne fanns profeters och heligas blod och blodet av alla dem som hade blivit dräpta på jorden.’”

“The parable of the ten virgins was given by Christ Himself, and every specification should be carefully studied. A time will come when the door will be shut. We are represented either by the wise or the foolish virgins. We cannot now distinguish, nor have we authority to say, who are wise and who foolish. There are those who hold the truth in unrighteousness, and these appear outwardly like the wise.” Manuscript Releases, volume 16, 270.

”Liknelsen om de tio jungfrurna gavs av Kristus själv, och varje detalj bör noggrant studeras. En tid skall komma då dörren skall stängas. Vi framställs antingen genom de visa eller de oförståndiga jungfrurna. Vi kan nu inte skilja dem åt, och vi har inte heller myndighet att säga vilka som är visa och vilka som är oförståndiga. Det finns sådana som håller sanningen fången i orättfärdighet, och dessa framträder utåt som de visa.” Manuscript Releases, volym 16, 270.

As Adventists who are to call men and women out of Babylon at the soon-coming Sunday law, we “are represented either by the wise or the foolish virgins.” The company that John saw “represented by the five wise virgins, with their lamps trimmed and burning,” who John further identified as those who possess “the patience of the saints,” and who “keep the commandments of God and the faith of Jesus” are the one hundred and forty-four thousand who are required to keep God’s commandments, exercise the faith of Jesus, and know they are the virgins in the parable of Matthew twenty-five. Not only do they need to understand that they are either wise or foolish virgins, but they must repeat the experience represented by Daniel as being “purified, made white and tried.”

Som adventister, vilka vid den snart kommande söndagslagen skall kalla män och kvinnor ut ur Babylon, ”framställs vi antingen genom de visa eller de fåvitska jungfrurna.” Den skara som Johannes såg, ”framställd genom de fem visa jungfrurna, med sina lampor iordninggjorda och brinnande”, vilken Johannes vidare identifierade som dem som äger ”de heligas tålamod”, och som ”håller Guds bud och Jesu tro”, är de etthundrafyrtiofyra tusen, vilka är ålagda att hålla Guds bud, utöva Jesu tro och veta att de är jungfrurna i liknelsen i Matteus tjugofem. Inte nog med att de behöver förstå att de antingen är visa eller fåvitska jungfrur, utan de måste upprepa den erfarenhet som Daniel framställer såsom att bli ”renade, gjorda vita och prövade.”

And they sung as it were a new song before the throne, and before the four beasts, and the elders: and no man could learn that song but the hundred and forty and four thousand, which were redeemed from the earth. These are they which were not defiled with women; for they are virgins. These are they which follow the Lamb whithersoever he goeth. These were redeemed from among men, being the firstfruits unto God and to the Lamb. And in their mouth was found no guile: for they are without fault before the throne of God. Revelation 14:3–5.

Och de sjöng liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste; och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, som var återlösta från jorden. Dessa är de som inte har befläckat sig med kvinnor; ty de är jungfrur. Dessa är de som följer Lammet varthelst det går. Dessa har blivit återlösta från människorna såsom förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. Och i deras mun fanns inget svek; ty de är utan fläck inför Guds tron. Uppenbarelseboken 14:3–5.

There are at least five truths represented in Daniel chapter twelve, which are truths associated with the Millerite movement of the first angel, that will be repeated and understood more fully by the movement of the one hundred and forty-four thousand. One of those truths is the three-step purification process associated with the parable of the ten virgins. The first truth William Miller understood in terms of prophetic time, was the “seven times,” of Leviticus twenty-six, and that truth is identified in Daniel twelve, and it is the first truth of Millerite history that is there mentioned.

Det finns åtminstone fem sanningar framställda i Daniels tolfte kapitel, vilka är sanningar förknippade med den första ängelns milleritiska rörelse och som skall upprepas och förstås mer fullständigt av de etthundrafyrtiofyra tusendes rörelse. En av dessa sanningar är den trestegade reningsprocessen som är förknippad med liknelsen om de tio jungfrurna. Den första sanning som William Miller förstod i fråga om profetisk tid var de ”sju tiderna” i Tredje Mosebok tjugosex, och den sanningen identifieras i Daniel 12, och det är den första sanningen i den milleritiska historien som där omnämns.

But thou, O Daniel, shut up the words, and seal the book, even to the time of the end: many shall run to and fro, and knowledge shall be increased. Then I Daniel looked, and, behold, there stood other two, the one on this side of the bank of the river, and the other on that side of the bank of the river. And one said to the man clothed in linen, which was upon the waters of the river, How long shall it be to the end of these wonders? And I heard the man clothed in linen, which was upon the waters of the river, when he held up his right hand and his left hand unto heaven, and sware by him that liveth for ever that it shall be for a time, times, and an half; and when he shall have accomplished to scatter the power of the holy people, all these things shall be finished. And I heard, but I understood not: then said I, O my Lord, what shall be the end of these things? And he said, Go thy way, Daniel: for the words are closed up and sealed till the time of the end. Many shall be purified, and made white, and tried; but the wicked shall do wickedly: and none of the wicked shall understand; but the wise shall understand. Daniel 12:4–10.

Men du, Daniel, göm orden och försegla boken intill ändens tid; många skall fara hit och dit, och kunskapen skall varda stor. Sedan såg jag, Daniel, och se, där stod två andra, den ene på denna sidan om flodens strand och den andre på andra sidan om flodens strand. Och en sade till mannen som var klädd i linnekläder, han som stod ovanför flodens vatten: Hur lång tid dröjer det till änden på dessa underbara ting? Och jag hörde mannen som var klädd i linnekläder, han som stod ovanför flodens vatten, när han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen, att det skall vara för en tid, tider och en halv tid; och när det heliga folkets makt har blivit fullständigt krossad, då skall allt detta vara fullbordat. Och jag hörde, men jag förstod det inte; då sade jag: O, min herre, vad skall slutet bli på detta? Och han sade: Gå du, Daniel, ty orden skall förbli fördolda och förseglade intill ändens tid. Många skall bli renade och gjorda vita och luttrade; men de ogudaktiga skall fortsätta att handla ogudaktigt, och ingen av de ogudaktiga skall förstå; men de visa skall förstå. Daniel 12:4–10.

This passage begins with the book of Daniel being sealed up until the time of the end, and the passage concludes with the book of Daniel being sealed up to the time of the end. Between the first and last sealings of Daniel’s words, the sworn testimony of “Him, that liveth forever,” was “that it shall be for a time, times, and an half; and when he shall have accomplished to scatter the power of the holy people, all these things shall be finished.”

Detta stycke börjar med att Daniels bok förseglas till ändens tid, och stycket avslutas med att Daniels bok förseglas till ändens tid. Mellan den första och den sista förseglingen av Daniels ord löd det med ed bekräftade vittnesbördet från ”Honom, som lever för evigt”, ”att det skall vara för en tid, tider och en halv tid; och när han har fullbordat att krossa det heliga folkets makt, skall allt detta fullbordas.”

The One who provided this sworn testimony was the One who was upon the waters, clothed in linen. Daniel saw an angel on one bank of the Hiddekel River and another angel on the other bank, and one of those angel’s asked a question, which the One upon the waters answered. The question was, “How long?” This is the same first two words of the question asked in verse thirteen of Daniel chapter eight.

Den som avgav detta beedigade vittnesbörd var den som var över vattnen, klädd i linne. Daniel såg en ängel på den ena stranden av floden Hiddekel och en annan ängel på den andra stranden, och en av dessa änglar ställde en fråga, som den som var över vattnen besvarade. Frågan var: ”Hur länge?” Detta är samma två inledande ord i den fråga som ställs i vers tretton i Daniel kapitel åtta.

Then I heard one saint speaking, and another saint said unto that certain saint which spake, How long shall be the vision concerning the daily sacrifice, and the transgression of desolation, to give both the sanctuary and the host to be trodden under foot? And he said unto me, Unto two thousand and three hundred days; then shall the sanctuary be cleansed. Daniel 8:13, 14.

Sedan hörde jag en helig tala, och en annan helig sade till den som talade: Hur länge varar synen om det dagliga offret och förödelsens överträdelse, när både helgedomen och härskaran prisges till att bli nedtrampade? Och han sade till mig: Intill två tusen tre hundra dagar; därefter skall helgedomen renas. Daniel 8:13, 14.

The same prophetic structure is found in both conversations, except that in chapter eight, Daniel is by the Ulai River, and not the Hiddekel River. In chapter eight an angel (saint) “said unto that certain saint which spake, how long.” The Hebrew word translated as “that certain saint,” is the Hebrew word “Palmoni,” meaning the Wonderful Numberer, or the Numberer of Secrets. In chapter eight Jesus (the Wonderful Numberer) was speaking, and another saint asked Jesus (that certain saint), “how long.”

Samma profetiska struktur återfinns i båda samtalen, med undantag för att Daniel i kapitel åtta befinner sig vid floden Ulai och inte vid floden Hiddekel. I kapitel åtta sade en ängel (helig varelse) ”till den helige som talade: Hur länge”. Det hebreiska ord som har översatts med ”denne helige” är det hebreiska ordet ”Palmoni”, som betyder den Underbare Talräknaren eller Hemligheternas Talräknare. I kapitel åtta var det Jesus (den Underbare Talräknaren) som talade, och en annan helig varelse frågade Jesus (denne helige): ”Hur länge?”

In chapter twelve, the One who is standing on the water is asked by an angel who was on one of the banks of the Hiddekel River, “how long.” These two passages must be considered together, line upon line. The first question of chapter eight is “how long is the vision concerning the trampling down of the sanctuary and host, that is accomplished first by paganism, and then by papalism?” The question of chapter twelve is, “how long shall it be to the end of these wonders.” The sworn answer is then given by Palmoni, the Wonderful Numberer who was clothed in linen and standing upon the waters, “it shall be for a time, times, and an half; and when he shall have accomplished to scatter the power of the holy people, all these things shall be finished.”

I kapitel tolv tillfrågas den som står på vattnet av en ängel som stod på den ena stranden av floden Hiddekel: ”hur länge?” Dessa båda avsnitt måste betraktas tillsammans, rad på rad. Den första frågan i kapitel åtta är: ”hur länge gäller synen om nedtrampandet av helgedomen och härskaran, vilket först fullbordas genom hedendomen och sedan genom påvedömet?” Frågan i kapitel tolv är: ”hur länge skall det dröja till slutet på dessa under?” Det besvurna svaret ges därefter av Palmoni, den underbare Räknaren, som var klädd i linne och stod ovanpå vattnen: ”det skall vara för en tid, tider och en halv tid; och när han har fullbordat att förskingra det heliga folkets makt, då skall alla dessa ting vara fullbordade.”

The questions of the Ulai and Hiddekel Rivers are “how long shall be the vision of the scattering of God’s people that is accomplished by paganism and then papalism as they trample down the sanctuary and host?” The answer is the trampling down ends in 1798, when the work of Palmoni in raising up the Millerite temple begins, and then ends forty-six years later in 1844 when the sanctuary was to be cleansed.

Frågorna vid floderna Ulai och Hiddekel är: ”hur länge skall synen om Guds folks förskingring pågå, den som fullbordas genom hedendomen och sedan genom påvedömet när de trampar ned helgedomen och härskaran?” Svaret är att nedtrampandet upphör år 1798, när Palmonis verk med att upprätta det milleritiska templet börjar, och därefter avslutas fyrtiosex år senare, år 1844, då helgedomen skulle renas.

In chapter twelve Daniel heard the conversation, “but I understood not.” Daniel expressed a desire to understand, as represented by him asking Christ. “O my Lord, what shall be the end of these things?” His expression of desire to understand represented the desire of the wise virgins to understand, for the entire dialogue was placed between the two references of the book of Daniel being sealed to the time of the end. Daniel represented the desire placed upon William Miller to understand the truth which was unsealed in 1798, and the first truth he was led to recognize was the trampling down of the sanctuary and host, first by paganism and then papalism during the period when the power of the holy people was scattered in fulfillment of the “seven times,” of Leviticus twenty-six.

I det tolfte kapitlet hörde Daniel samtalet, ”men jag förstod det inte.” Daniel gav uttryck åt en önskan att förstå, såsom framställs genom att han frågade Kristus: ”O min Herre, vad skall slutet bli på detta?” Hans uttryckta önskan att förstå representerade de visa jungfrurnas önskan att förstå, ty hela dialogen var placerad mellan de två hänvisningarna till att Daniels bok skulle vara förseglad intill ändens tid. Daniel representerade den önskan som lades på William Miller att förstå den sanning som förseglades upp i 1798, och den första sanning han leddes att inse var nedtrampandet av helgedomen och härskaran, först genom hedendomen och därefter påvemakten under den tidsperiod då det heliga folkets makt blev förskingrad till uppfyllelse av de ”sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex.

Miller’s desire to know the truth is represented by Daniel’s desire, but Miller’s understanding was incomplete. Daniel represents Miller’s desire, and Belteshazzar represents those that have a complete understanding of the thing and the vision. There are at least five important truths that were part of the experience of the Millerites in chapter twelve of Daniel, that will find a parallel counterpart in the history of the one hundred and forty-four thousand. One is that they fulfilled and understood that they were fulfilling the parable of the ten virgins, with its three-step testing process, and the other is that they understand the foundation stone of the “seven times,” of Leviticus chapter twenty-six.

Millers önskan att känna sanningen representeras av Daniels önskan, men Millers förståelse var ofullständig. Daniel representerar Millers önskan, och Beltesassar representerar dem som har en fullständig förståelse av saken och synen. Det finns åtminstone fem viktiga sanningar som utgjorde en del av milleriternas erfarenhet i Daniel kapitel tolv, vilka kommer att få en parallell motsvarighet i de etthundrafyrtiofyra tusendes historia. Den ena är att de uppfyllde och förstod att de uppfyllde liknelsen om de tio jungfrurna, med dess trefaldiga prövningsprocess, och den andra är att de förstår grundstenen för de ”sju tiderna” i Tredje Moseboken kapitel tjugosex.

We will continue this study in our next article.

Vi kommer att fortsätta denna studie i vår nästa artikel.

“‘Then shall the kingdom of heaven be likened unto ten virgins, which took their lamps, and went forth to meet the bridegroom. And five of them were wise, and five were foolish. They that were foolish took their lamps, and took no oil with them; but the wise took oil in their vessels with their lamps. While the bridegroom tarried, they all slumbered and slept. And at midnight there was a cry made, Behold, the bridegroom cometh; go ye out to meet him. Then all those virgins arose, and trimmed their lamps. And the foolish said unto the wise, Give us of your oil; for our lamps are gone out. But the wise answered, saying, Not so; lest there be not enough for us and you: but go ye rather to them that sell, and buy for yourselves. And while they went to buy, the bridegroom came; and they that were ready went in with him to the marriage: and the door was shut. Afterward came also the other virgins, saying, Lord, Lord, open to us. But he answered and said, Verily I say unto you, I know you not. Watch therefore; for ye know neither the day nor the hour wherein the Son of man cometh.’

”Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur, som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Och fem av dem var visa, och fem var oförståndiga. De oförståndiga tog sina lampor, men tog ingen olja med sig; men de visa tog olja i sina kärl tillsammans med sina lampor. Medan brudgummen dröjde, blev de alla dåsiga och somnade. Men vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer; gå ut och möt honom. Då stod alla dessa jungfrur upp och gjorde i ordning sina lampor. Och de oförståndiga sade till de visa: Ge oss av er olja, för våra lampor slocknar. Men de visa svarade: Nej, den skulle inte räcka både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp åt er själva. Men medan de gick bort för att köpa, kom brudgummen, och de som var redo gick in med honom till bröllopet; och dörren stängdes. Därefter kom också de andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, öppna för oss. Men han svarade och sade: Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet varken dagen eller stunden då Människosonen kommer.”

“We are now living in a most perilous time, and not one of us should be tardy in seeking a preparation for the coming of Christ. Let none follow the example of the foolish virgins, and think that it will be safe to wait until the crisis comes before gaining a preparation of character to stand in that time. It will be too late to seek for the righteousness of Christ when the guests are called in and examined. Now is the time to put on the righteousness of Christ,—the wedding garment that will fit you to enter into the marriage supper of the Lamb. In the parable, the foolish virgins are represented as begging for oil, and failing to receive it at their request. This is symbolic of those who have not prepared themselves by developing a character to stand in a time of crisis. It is as if they should go to their neighbors and say, Give me your character, or I shall be lost. Those that were wise could not impart their oil to the flickering lamps of the foolish virgins. Character is not transferable. It is not to be bought or sold; it is to be acquired. The Lord has given to every individual an opportunity to obtain a righteous character through the hours of probation; but he has not provided a way by which one human agent may impart to another the character which he has developed by going through hard experiences, by learning lessons from the great Teacher, so that he can manifest patience under trial, and exercise faith so that he can remove mountains of impossibility. It is impossible to impart the fragrance of love,—to give to another gentleness, tact, and perseverance. It is impossible for one human heart to pour into another the love of God and humanity.

”Vi lever nu i en synnerligen farofylld tid, och ingen av oss bör dröja med att söka en beredelse för Kristi ankomst. Må ingen följa de fåvitska jungfrurnas exempel och tänka att det är tryggt att vänta tills krisen kommer innan man vinner en karaktärsberedelse för att kunna bestå i den tiden. Det kommer att vara för sent att söka Kristi rättfärdighet när gästerna kallas in och granskas. Nu är tiden att ikläda sig Kristi rättfärdighet — bröllopsklädnaden som gör er skickade att gå in till Lammets bröllopsmåltid. I liknelsen framställs de fåvitska jungfrurna som bedjande om olja, men utan att få den när de begär den. Detta är en sinnebild för dem som inte har berett sig genom att utveckla en karaktär som kan bestå i en kristid. Det är som om de skulle gå till sina grannar och säga: Ge mig din karaktär, annars går jag förlorad. De visa kunde inte ge sin olja åt de fåvitska jungfrurnas flämtande lampor. Karaktären är inte överförbar. Den kan inte köpas eller säljas; den måste förvärvas. Herren har gett varje enskild människa tillfälle att vinna en rättfärdig karaktär under nådatidens timmar; men han har inte berett någon väg varigenom en mänsklig redskap skulle kunna meddela en annan den karaktär som han har utvecklat genom svåra erfarenheter, genom att lära läxor av den store Läraren, så att han kan visa tålamod under prövning och utöva tro så att han kan flytta omöjlighetens berg. Det är omöjligt att förmedla kärlekens väldoft — att ge åt en annan mildhet, takt och uthållighet. Det är omöjligt för ett människohjärta att utgjuta kärleken till Gud och mänskligheten i ett annat.”

“But the day is coming, and it is close upon us, when every phase of character will be revealed by special temptation. Those who remain true to principle, who exercise faith to the end, will be those who have proved true under test and trial during the previous hours of their probation, and have formed characters after the likeness of Christ. It will be those who have cultivated close acquaintance with Christ, who, through his wisdom and grace, are partakers of the divine nature. But no human being can give to another, heart-devotion and noble qualities of mind, and supply his deficiencies with moral power. We can each do much for each other by giving to men a Christlike example, thus influencing them to go to Christ for the righteousness without which they cannot stand in the judgment. Men should prayerfully consider the important matter of character-building, and frame their characters after the divine model.” The Youth Instructor, January 16, 1896.

”Men dagen kommer, och den är nära inpå oss, då varje sida av karaktären skall uppenbaras genom särskild frestelse. De som förblir trogna mot principen, de som utövar tro intill slutet, kommer att vara de som har visat sig trogna under prövning och test under de tidigare timmarna av sin nådatid och har danat karaktärer efter Kristi likhet. Det kommer att vara de som har odlat en nära gemenskap med Kristus, vilka genom hans vishet och nåd är delaktiga av den gudomliga naturen. Men ingen människa kan åt en annan ge hjärtats hängivenhet och ädla själsegenskaper och fylla hans brister med moralisk kraft. Vi kan var och en göra mycket för varandra genom att ge människorna ett Kristuslikt föredöme och därigenom påverka dem att gå till Kristus för den rättfärdighet utan vilken de inte kan bestå i domen. Människor bör under bön överväga den viktiga frågan om karaktärsdaning och dana sina karaktärer efter den gudomliga förebilden.” The Youth Instructor, 16 januari 1896.