We are now addressing the second battle of the proxy wars, as illustrated in Daniel chapter eleven, verses eleven and twelve. The second battle in those verses identify the war in the Ukraine, between the atheistic power of Russia, and the nation of Ukraine. In the verses, Putin is victorious, as was Ptolemy IV, but after his victory he will be lifted up in his own heart, and his narcissistic self-exaltation will become the means of his Waterloo. The historical representation of this current history is only beneficial to those who understand what the current history represents spiritually.

Vi behandlar nu det andra slaget i ombudskrigen, såsom det framställs i Daniel kapitel elva, verserna elva och tolv. Det andra slaget i dessa verser identifierar kriget i Ukraina, mellan Rysslands ateistiska makt och nationen Ukraina. I verserna är Putin segerrik, liksom Ptolemaios IV var, men efter sin seger skall han upphöja sig i sitt eget hjärta, och hans narcissistiska självupphöjelse skall bli medlet för hans Waterloo. Den historiska framställningen av denna nuvarande historia är endast till gagn för dem som förstår vad den nuvarande historien andligen representerar.

In verse one, of chapter ten, Daniel, who represents God’s last day people, is identified as understanding both the “vision” and the “thing”. The vision and the thing are repeatedly represented together, but distinct from one another as one line of truth. They are the Ulai and Hiddekel Rivers. They are the “mareh” and “chazon” visions. They are the prophecy of the twenty-five hundred and twenty years in connection with the prophecy of the twenty-three hundred years. They are the internal and external testimony of God’s people. The Lord does not repeat things that are unimportant. The rule of first mention identifies that because the first thing we are told of Daniel, in his final vision, is that he represents God’s last-day people who understand both the “chazon,” and the “mareh”. Therefore the vision and thing are vital to see, if the prophetic history of verses eleven and twelve are to be correctly understood.

I den första versen i det tionde kapitlet identifieras Daniel, som representerar Guds folk i den sista tiden, såsom en som förstår både ”synen” och ”saken”. Synen och saken framställs upprepade gånger tillsammans, men ändå åtskilda från varandra, såsom en och samma sanningens linje. De är floderna Ulai och Hiddekel. De är synerna ”mareh” och ”chazon”. De är profetian om de två tusen fem hundra tjugo åren i förbindelse med profetian om de två tusen tre hundra åren. De är Guds folks inre och yttre vittnesbörd. Herren upprepar inte sådant som är oviktigt. Regeln om det första omnämnandet visar att eftersom det första vi får veta om Daniel, i hans sista syn, är att han representerar Guds folk i den sista tiden som förstår både ”chazon” och ”mareh”, är därför synen och saken av avgörande betydelse att se, om den profetiska historien i verserna elva och tolv skall förstås rätt.

Daniel represents the one hundred and forty-four thousand in Revelation chapter eleven, who have perfectly repeated the parable of the ten virgins, that was fulfilled in the history of the Millerites. They, as with the Millerites, suffered a first disappointment, that in Revelation chapter eleven is represented as being slain by the atheistic “woke” beast from the bottomless pit, and who then lie dead in the street of the great city of Egypt and Sodom, where also Christ was crucified. Their death produced “rejoicing” for the followers of the dragon, but it produced mourning in Daniel.

Daniel representerar de etthundrafyrtiofyra tusen i Uppenbarelseboken kapitel elva, som fullkomligt har upprepat liknelsen om de tio jungfrurna, vilken uppfylldes i milleriternas historia. De led, liksom milleriterna, en första besvikelse, som i Uppenbarelseboken kapitel elva framställs som att de blir dödade av det ateistiska ”woke”-odjuret från den avgrundsdjupa brunnen, och som sedan ligger döda på gatan i den stora staden Egypten och Sodom, där också Kristus blev korsfäst. Deras död framkallade ”glädje” hos drakens efterföljare, men den framkallade sorg hos Daniel.

The history of the sealing of the one hundred and forty-four thousand was also represented by the resurrection of Lazarus, whose resurrection was identified as the sealing act of Christ’s work, and who, as a symbol of those whom Christ seals, led the triumphal entry into Jerusalem, which typified the movement of the Midnight Cry in the Millerite history, and also in the history of the one hundred and forty-four thousand. The resurrection of Lazarus occurred while his sisters, Mary and Martha were in mourning, as was Daniel during the twenty-one days in chapter ten. In chapter ten, Daniel’s mourning ends with the descent of Michael, the very personage whose “voice” brought Lazarus and Moses back to life. The resurrection of the two witnesses in Revelation chapter eleven is represented by Daniel being transformed by the causative vision of the “marah.”

Historien om förseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen framställdes också genom Lasarus uppväckelse, vars uppväckelse identifierades som förseglingshandlingen i Kristi verk, och som, såsom en symbol för dem som Kristus förseglar, ledde det triumfatoriska intåget i Jerusalem, vilket var en förebild för Midnattsropets rörelse i milleritrörelsens historia, och även i de etthundrafyrtiofyra tusens historia. Lasarus uppväckelse ägde rum medan hans systrar, Maria och Marta, sörjde, liksom Daniel gjorde under de tjugoen dagarna i kapitel tio. I kapitel tio upphör Daniels sorg med Mikaels nedstigande, just den person vars ”röst” förde Lasarus och Mose tillbaka till livet. De två vittnenas uppståndelse i Uppenbarelseboken kapitel elva framställs genom att Daniel förvandlas av den verkställande synen av ”marah.”

In chapter ten, Daniel is representing the sealing of the one hundred and forty-four thousand that is also represented in chapter eleven of Revelation. In the chapter, Gabriel plainly states that he had come to Daniel to make Daniel understand what should befall God’s last-day people. The message of what will befall God’s people in the last days, is prophetically set within the context of a message that is confirmed by the methodology of laying prophetic line upon prophetic line. Within that application the rule of first mention demonstrates that the correct understanding will only be seen by those who see both the internal and external truths within the lines that are brought together. They are those who understand the “vision” and the “thing”.

I det tionde kapitlet representerar Daniel förseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, vilken också framställs i Uppenbarelsebokens elfte kapitel. I kapitlet säger Gabriel tydligt att han hade kommit till Daniel för att få Daniel att förstå vad som skulle vederfaras Guds folk i den sista tiden. Budskapet om vad som skall vederfaras Guds folk i de sista dagarna är profetiskt inramat i sammanhanget av ett budskap som bekräftas genom metodiken att lägga profetisk linje på profetisk linje. Inom denna tillämpning visar regeln om det första omnämnandet att den rätta förståelsen endast kommer att ses av dem som ser både de inre och de yttre sanningarna i de linjer som förs samman. De är de som förstår ”synen” och ”saken”.

The one hundred and forty-four thousand will understand the prophetic message, but they will also experience the message, for the message and the experience cannot be separated. It is the message that sanctifies, for the message is God’s Word, and Christ is the Word of God, and the Word of God is Truth. His message is confirmed as the Truth, because it is represented through the principles of prophetic application that are nothing more or less than the principles of who and what He is. He is Palmoni, the Wonderful Numberer, the Numberer of Secrets. He is the Wonderful Linguist, the beginning and the ending, the first and the last, the Alpha and Omega. It is these elements of who He is, that define the prophetic rules which establish the message of prophecy, and produce the experience of prophecy.

De etthundrafyrtiofyra tusen kommer att förstå det profetiska budskapet, men de kommer också att erfara budskapet, ty budskapet och erfarenheten kan inte skiljas åt. Det är budskapet som helgar, ty budskapet är Guds Ord, och Kristus är Guds Ord, och Guds Ord är Sanningen. Hans budskap bekräftas som Sanningen, eftersom det framställs genom den profetiska tillämpningens principer, vilka varken är mer eller mindre än principerna för vem och vad Han är. Han är Palmoni, den underbare Räknaren, Hemligheternas Räknare. Han är den underbare Lingvisten, begynnelsen och änden, den förste och den siste, Alfa och Omega. Det är dessa drag av vem Han är som definierar de profetiska regler vilka fastställer profetians budskap och frambringar profetians erfarenhet.

Before the Ulai and Hiddekel, two great rivers of Shinar, reach the Persian Gulf they form a marshy area near their confluence called the Shatt al-Arab, but they do not merge into a single river. The Shatt al-Arab is a river delta formed by the convergence of the Euphrates and Tigris rivers, as well as several smaller rivers and streams. However, even within the delta region, the Euphrates and Tigris maintain their separate identities and flow into the Persian Gulf as distinct rivers. The internal and external messages of prophecy maintain their distinct relationship, but as they reach their conclusion (in the last days), they produce a delta with several contributing rivers and streams. Jesus illustrates the spiritual with the natural, and in the last days the effect of every vision forms a delta flood land, though the two great rivers maintain their distinct roles.

Innan Ulai och Hiddekel, de två stora floderna i Shinar, når Persiska viken bildar de ett sumpigt område nära sitt sammanflöde, kallat Shatt al-Arab, men de förenas inte till en enda flod. Shatt al-Arab är ett floddelta som bildas genom sammanflödet av floderna Eufrat och Tigris samt flera mindre floder och vattendrag. Men även inom deltaregionen bevarar Eufrat och Tigris sina skilda identiteter och rinner ut i Persiska viken som åtskilda floder. Profetians inre och yttre budskap bevarar sin åtskilda relation, men när de når sin fullbordan (i de sista dagarna) frambringar de ett delta med flera bidragande floder och vattendrag. Jesus åskådliggör det andliga genom det naturliga, och i de sista dagarna formar verkan av varje syn ett deltas flodland, även om de två stora floderna bevarar sina skilda roller.

The period of twenty-one days of mourning aligns with the time the two witnesses are dead in the street, and that period of time begins with the first disappointment, and the tarrying time. That period of time occurs within the larger period of time, where the sealing of the one hundred and forty-four thousand is accomplished. The sealing did not begin at the time of the end in 1989, it began when Christ, as the third angel, descended on September 11, 2001. He brought His people to their second visit at Kadesh, and this time the few who are ready will go into the promised land. The experience of God’s people from the time of the end in 1989 up until September 11, 2001, did not seal them. The sealing began when Christ descended and sounded the first note of the seventh trumpet of the third woe.

Den tjugoen dagar långa sorgeperioden sammanfaller med den tid då de två vittnena är döda på gatan, och den tidsperioden börjar med den första besvikelsen och dröjsmålstiden. Denna tidsperiod inträffar inom den större tidsperiod under vilken de etthundrafyrtiofyra tusens besegling fullbordas. Beseglingen började inte vid ändens tid år 1989; den började när Kristus, såsom den tredje ängeln, steg ned den 11 september 2001. Han förde sitt folk till deras andra besök i Kades, och denna gång skall de få som är redo gå in i det utlovade landet. Guds folks erfarenhet från ändens tid år 1989 fram till den 11 september 2001 beseglade dem inte. Beseglingen började när Kristus steg ned och lät den första tonen av den sjunde basunen i det tredje veet ljuda.

The sounding of the seventh trumpet is where the mystery of God is finished, and that mystery represents the sealing of the one hundred and forty-four thousand, which takes place during the sounding of that trumpet. That trumpet hits three notes, for it is Truth. The first note was September 11, 2001, the second note was October 7, 2023, and the third of the three notes is at the soon coming Sunday law. Those three notes, are the three steps that always exist in truth. Daniel’s three touches in chapter ten connected his experience to the period of history that is represented by the three notes of the seventh trumpet.

Ljudandet av den sjunde basunen är där Guds hemlighet fullbordas, och denna hemlighet representerar förseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, vilken äger rum under ljudandet av den basunen. Den basunen ger tre toner, ty den är Sanning. Den första tonen var den 11 september 2001, den andra tonen var den 7 oktober 2023, och den tredje av de tre tonerna är vid den snart kommande söndagslagen. Dessa tre toner är de tre steg som alltid finns i sanningen. Daniels tre beröringar i kapitel tio förband hans erfarenhet med den historiska period som representeras av den sjunde basunens tre toner.

The prophetic message that produces the effect of being transformed into the image of Christ, which Daniel illustrates in chapter ten, is the message of what befalls God’s people in the last days, but not the last days in a general sense. It is the message that God’s people understand and experience during the sealing time of the one hundred and forty-four thousand.

Det profetiska budskap som åstadkommer verkan av att man förvandlas till Kristi avbild, vilket Daniel åskådliggör i kapitel tio, är budskapet om vad som skall vederfaras Guds folk i de sista dagarna, men inte de sista dagarna i allmän mening. Det är det budskap som Guds folk förstår och erfar under de etthundrafyrtiofyratusens beseglingstid.

As Gabriel begins to present the prophetic history represented in chapter eleven, he presents specific lines of prophecy. The first two verses begin with Cyrus (as Bush the first), at the time of the end in 1989, and go forward until the history of Donald Trump as the forty fifth president (the sixth), and there the prophetic history ceases, until the history of the United Nations (Alexander the Great), as the seventh kingdom is addressed in verses three and four. The message of Donald Trump as the rich sixth president that stirs up the globalists, is therefore a truth that is fulfilled in the sealing time of the one hundred and forty-four thousand. It is therefore, present truth.

När Gabriel börjar framställa den profetiska historia som återges i kapitel elva, framlägger han särskilda profetiska linjer. De två första verserna börjar med Cyrus (som den förste Bush), vid ändens tid år 1989, och går vidare fram till Donald Trumps historia som den fyrtiofemte presidenten (den sjätte), och där upphör den profetiska historien, till dess att Förenta nationernas historia (Alexander den store), som det sjunde riket, behandlas i verserna tre och fyra. Budskapet om Donald Trump som den rike sjätte presidenten, som eggar upp globalisterna, är därför en sanning som uppfylls under de etthundrafyrtiofyratusens beseglingstid. Det är därför närvarande sanning.

In verses five through nine, the history of the papacy being established upon the throne, in 538 through to the deadly wound and the time of the end in 1798, is set forth. It is of course essential and important truth for it upholds and confirms verse forty, but it provides no specific prophetic narrative that occurs in the period of the sealing of the one hundred and forty-four thousand. Verse ten, like verses five through nine, confirms the validity of verse forty, but does not address the prophetic history that is fulfilled during the sealing time. It does however, mark 1989, and therefore establishes by omission a silent period from 1989, unto the Sunday law in verse forty-one.

I verserna fem till nio framställs påvedömets historia, från det att det upprättades på tronen år 538 ända fram till det dödliga såret och ändens tid år 1798. Detta är naturligtvis väsentlig och viktig sanning, eftersom den uppehåller och bekräftar vers fyrtio, men den ger ingen särskild profetisk berättelse som utspelar sig under beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen. Vers tio bekräftar, liksom verserna fem till nio, giltigheten av vers fyrtio, men behandlar inte den profetiska historia som uppfylls under beseglingstiden. Den markerar emellertid år 1989 och fastställer därför genom utelämnande en tyst period från 1989 fram till söndagslagen i vers fyrtioett.

Verses eleven through fifteen identify history that is fulfilled in the period of the sealing of the one hundred and forty-four thousand. Those verses fit within the hidden history between verses two and three, and between 1989 in verse forty unto the Sunday law in verse forty-one. Those verses are very much present truth, and must be recognized as such if we are to reap the intended benefits of understanding the verses.

Vers elva till femton identifierar historia som fullbordas under förseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen. Dessa verser hör hemma i den dolda historien mellan vers två och tre, och mellan 1989 i vers fyrtio och söndagslagen i vers fyrtioett. Dessa verser är i högsta grad närvarande sanning och måste erkännas som sådana, om vi skall skörda de avsedda fördelarna av att förstå verserna.

The intended benefits are two-fold, for it represents the understanding of the prophetic history represented therein, and also the experience that is produced by the understanding of the truths of that message. The understanding of the message, a final increase of knowledge, which is being fulfilled in the period of the sealing, is what sanctifies those who are to be among the one hundred and forty-four thousand. For this reason, it is important to consider the verses from the perspective of internal and external.

De avsedda fördelarna är tvåfaldiga, ty den representerar förståelsen av den profetiska historia som där framställs, och även den erfarenhet som frambringas genom förståelsen av sanningarna i det budskapet. Förståelsen av budskapet, en slutlig kunskapsökning, som fullbordas under beseglingens period, är det som helgar dem som skall vara bland de etthundrafyrtiofyra tusen. Av denna anledning är det viktigt att betrakta verserna ur ett inre och yttre perspektiv.

The “seven times” of Leviticus twenty-six is absolutely part of the sealing time of the one hundred and forty-four thousand, for Daniel’s two prayers, represented in chapter two and nine, represent a twofold prayer to understand the prophetic history represented by the image of the beast, and also to receive the experience that is produced by those who fulfill the Leviticus twenty-six prayer of forgiveness of their sins and the sins of their fathers. The external prayer identifies the image of the beast, and the internal prayer produces the image of Christ.

De ”sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex är helt och hållet en del av beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen, ty Daniels två böner, framställda i kapitel två och nio, representerar en dubbel bön för att förstå den profetiska historia som framställs genom vilddjurets bild, och även för att ta emot den erfarenhet som frambringas hos dem som uppfyller bönen i Tredje Moseboken tjugosex om förlåtelse för sina synder och sina fäders synder. Den yttre bönen identifierar vilddjurets bild, och den inre bönen frambringar Kristi bild.

Understanding the history represented in the various passages in Daniel eleven, that specifically address history that is fulfilled within the sealing time, is represented by Daniel’s prayer in chapter two. He and the three worthies sought to understand the secret message of Nebuchadnezzar’s dream of the image of the metals. When the correct understanding of the prophetic history represented in Nebuchadnezzar’s hidden dream is recognized, the understanding identifies to those who understand, that they are without hope, unless they personally accomplish the experience of complete repentance represented by Daniel’s prayer in chapter nine.

Förståelsen av den historia som framställs i de olika avsnitten i Daniel elva, vilka särskilt behandlar historia som uppfylls inom förseglingstiden, representeras av Daniels bön i kapitel två. Han och de tre männen sökte förstå det hemliga budskapet i Nebukadnessars dröm om bilden av metallerna. När den rätta förståelsen av den profetiska historia som framställs i Nebukadnessars fördolda dröm erkänns, visar denna förståelse för dem som förstår, att de är utan hopp, om de inte personligen fullbordar den erfarenhet av fullständig omvändelse som representeras av Daniels bön i kapitel nio.

To separate the experience represented by Daniel in chapter ten, from the prophetic narrative of end time events in chapter eleven, is to fail as a student of prophecy. In Daniel chapter eleven, verses eleven and twelve, the war of the borderline, the Battle of Raphia and the victory of the southern king, represents the second of the three proxy wars which are marked in God’s prophetic Word. The key that brings this revelation of truth into view is the Wonderful Linguist’s use of the king of the north overflowing and passing over, up to the fortress (the neck), in verse ten. He provided two other verses that address the overflowing and passing over, and in so doing He brings together the prophetic narrative of events and the experience the understanding of those events is to produce.

Att skilja den erfarenhet som representeras av Daniel i kapitel tio från den profetiska skildringen av ändtidshändelserna i kapitel elva är att misslyckas som studerande av profetior. I Daniel kapitel elva, verserna elva och tolv, representerar gränskriget, slaget vid Rafia och den sydlige kungens seger det andra av de tre ombudskrigen som utmärks i Guds profetiska Ord. Nyckeln som för denna sanningens uppenbarelse i dagen är den underbare Lingvistens bruk av att den nordlige kungen översvämmar och går fram, ända till fästningen (halsen), i vers tio. Han tillhandahöll ytterligare två verser som behandlar översvämmandet och framträngandet, och därigenom sammanför Han den profetiska skildringen av händelserna och den erfarenhet som förståelsen av dessa händelser är avsedd att frambringa.

But his sons shall be stirred up, and shall assemble a multitude of great forces: and one shall certainly come, and overflow, and pass through: then shall he return, and be stirred up, even to his fortress. And the king of the south shall be moved with choler, and shall come forth and fight with him, even with the king of the north: and he shall set forth a great multitude; but the multitude shall be given into his hand. And when he hath taken away the multitude, his heart shall be lifted up; and he shall cast down many ten thousands: but he shall not be strengthened by it. Daniel 11:10–12.

Men hans söner skall rusta sig och samla en mängd stora stridskrafter; och den ene skall förvisso komma och svämma över och tränga fram; därefter skall han återvända och rusta sig ända till hans fäste. Och kungen i söder skall uppfyllas av vrede och skall dra ut och strida mot honom, nämligen mot kungen i norr; och han skall ställa upp en stor skara, men skaran skall ges i hans hand. Och när han har fört bort skaran, skall hans hjärta upphöja sig; och han skall slå ned många tiotusenden, men han skall inte vinna styrka därigenom. Daniel 11:10–12.

In 2014, Putin began a war in the Ukraine, and in order to recognize this truth as represented in verse eleven of chapter eleven, a student of prophecy must first be able to see that verse ten represents a history that illustrates the second part of verse forty of Daniel chapter eleven. When they recognize that, they then see that what verse ten adds to verse forty, is that when the Soviet Union was swept away in 1989, that the king of the north only went up to his fortress (the “neck”). But a student of prophecy would not know what that indicated, until he saw Isaiah chapter eight verse eight. Then he would have the prophetic authority to identify that all three verses are tied together by an expression that is only employed three times in the Bible.

År 2014 inledde Putin ett krig i Ukraina, och för att kunna erkänna denna sanning, sådan den framställs i vers elva i kapitel elva, måste en profetians studerande först kunna se att vers tio representerar en historia som illustrerar den andra delen av vers fyrtio i Daniel kapitel elva. När de inser detta, ser de sedan att det som vers tio tillför vers fyrtio är att när Sovjetunionen sopades bort 1989, gick kungen i norr endast upp till sin fästning (”halsen”). Men en profetians studerande skulle inte veta vad detta angav, förrän han såg Jesaja kapitel åtta vers åtta. Då skulle han ha den profetiska auktoriteten att identifiera att alla tre verserna binds samman av ett uttryck som endast används tre gånger i Bibeln.

The student would then need a second witness that the three times the expression “overflow and pass over” occur in the Bible, is a purposeful repetition. The second witness to this fact is established because all three verses (witnesses), identify a king of the north attacking a southern king. Together the three witnesses, that are confirmed as the same symbolic history by two types of internal witnesses, lead the student of prophecy to then lay all three verses upon each other, in a line upon line fashion. That application expands the content of the verses, which portray the battle between a king of the north and the king of the south.

Studenten skulle då behöva ett andra vittnesbörd om att de tre gånger som uttrycket ”svämma över och gå vidare” förekommer i Bibeln, utgör en avsiktlig upprepning. Det andra vittnesbördet för detta faktum fastställs genom att alla tre verserna (vittnena) identifierar en konung i norr som angriper en sydlig konung. Tillsammans föranleder de tre vittnena, vilka bekräftas som samma symboliska historia genom två slags interna vittnesbörd, den profetiske studenten att sedan lägga alla tre verserna ovanpå varandra, på rad efter rad-vis. Den tillämpningen utvidgar versernas innehåll, vilka skildrar striden mellan en konung i norr och en konung i söder.

Isaiah chapter seven, verses eight and nine, provide the key to solving the riddle of what the “fortress” in verse ten represents, for the Hebrew word for “fortress” is also the “fortress” that the king of the south entered into in verse seven of chapter eleven. “Fortress” is also translated as “strength” in the expression “sanctuary of strength” in verse thirty-one of Daniel eleven. Thus, the two verses (seven and thirty-one), provide two witnesses that the “fortress” is the capital of a kingdom or a king. With that fact established upon two witnesses (both in chapter eleven), then what Isaiah identifies in his cryptic passage in chapter seven, verses eight and nine, when he establishes with two internal witnesses that the fortress is the capital of a kingdom, or the king of the kingdom, establishes that prior to 1989, the Soviet Union, the capital of which was Russia, with its capital city of Moscow, had a head that was Mikal Gorbachev. It is not an accident that the visual characteristic of Gorbachev was his forehead.

Jesaja kapitel sju, verserna åtta och nio, ger nyckeln till lösningen på gåtan om vad ”fästningen” i vers tio representerar, ty det hebreiska ordet för ”fästning” är också den ”fästning” som kungen i söder trängde in i i vers sju i kapitel elva. ”Fästning” översätts också med ”styrka” i uttrycket ”styrkans helgedom” i vers trettioett i Daniel elva. Således ger de två verserna (sju och trettioett) två vittnen om att ”fästningen” är huvudstaden i ett rike eller en kung. När detta faktum är fastställt genom två vittnen (båda i kapitel elva), då fastställer det som Jesaja identifierar i sitt gåtfulla avsnitt i kapitel sju, verserna åtta och nio, när han med två inre vittnen fastställer att fästningen är huvudstaden i ett rike, eller kungen över riket, att Sovjetunionen före 1989, vars huvuddel var Ryssland, med sin huvudstad Moskva, hade ett överhuvud som var Mikal Gorbachev. Det är ingen tillfällighet att Gorbatjovs utmärkande visuella kännetecken var hans panna.

Line upon line, the conclusion of this application emphasizes its importance when it states, “If ye will not believe, surely ye shall not be established.” Jesus said, “O fools, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken.” [See Luke 24:25] Ezra wrote, “And they rose early in the morning, and went forth into the wilderness of Tekoa: and as they went forth, Jehoshaphat stood and said, Hear me, O Judah, and ye inhabitants of Jerusalem; Believe in the Lord your God, so shall ye be established; believe his prophets, so shall ye prosper.” [See 2 Chronicles 20:20] Seven times in the book of Revelation the command is given to hear. “He that hath an ear, let him hear what the Spirit saith unto the churches.”

Rad för rad betonar slutsatsen i denna tillämpning dess vikt, när den säger: ”Om ni inte vill tro, skall ni sannerligen inte bli befästa.” Jesus sade: ”O ni oförståndiga, och tröga i hjärtat att tro allt vad profeterna har talat.” [Se Lukas 24:25] Esra skrev: ”Och de steg upp tidigt på morgonen och drog ut till Tekoas öken; och när de drog ut, trädde Joshafat fram och sade: Hör mig, Juda och ni Jerusalems invånare; tro på Herren, er Gud, så skall ni bli befästa; tro hans profeter, så skall ni ha framgång.” [Se 2 Krönikeboken 20:20] Sju gånger i Uppenbarelseboken ges befallningen att höra. ”Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna.”

To be established, is to be among the wise virgins, for fools are slow of heart to believe the prophets. The wise believe what God has spoken through His prophets, and they are established and prosper, for they hear what the Spirit saith to the churches. The identification of Russia, and the war it began in 2014 against the Ukraine, is what establishes those who are the wise students of prophecy in the period when Christ unseals that very truth.

Att vara befäst är att vara bland de visa jungfrurna, ty dårarna är tröga till hjärtat att tro profeterna. De visa tror vad Gud har talat genom sina profeter, och de blir befästa och har framgång, ty de hör vad Anden säger till församlingarna. Identifieringen av Ryssland och det krig som det inledde 2014 mot Ukraina är det som befäster dem som är visa studerande av profetian under den tid då Kristus bryter just den sanningen sigillfri.

That truth arrived in history in 2014, which is after 2001, and therefore is located within the sealing time of the one hundred and forty-four thousand. The next year, 2015, the richest president, who is the sixth president from the time of the end in 1989, began to stir up the globalists. Verse ten identifies the history of 1989, but it also establishes Russia as the “fortress,” and in the next two verses, Russia would begin the second battle of the proxy wars, and Putin will win that battle. The truth of the verses is unsealed when the history it represents is fulfilled.

Den sanningen anlände i historien år 2014, vilket är efter 2001, och därför är den belägen inom de etthundrafyrtiofyratusens beseglingstid. Året därpå, 2015, började den rikaste presidenten, som är den sjätte presidenten från ändens tid år 1989, att röra upp globalisterna. Vers tio identifierar 1989 års historia, men den fastställer också Ryssland som ”fästningen”, och i de följande två verserna skulle Ryssland påbörja den andra striden i ombudskrigen, och Putin kommer att vinna den striden. Versernas sanning blir avförseglad när den historia som den representerar uppfylls.

“Daniel is standing in his lot and in his place. The prophecies of Daniel and of John are to be understood. They interpret each other. They give to the world truths which everyone should understand. These prophecies are to be witness in the world. By their fulfilment in these last days, they will explain themselves.” The Kress Collection, 105.

”Daniel står på sin lott och på sin plats. Daniels och Johannes profetior skall förstås. De tolkar varandra. De ger världen sanningar som var och en bör förstå. Dessa profetior skall vara ett vittnesbörd i världen. Genom sin uppfyllelse i dessa sista dagar kommer de att förklara sig själva.” The Kress Collection, 105.

The prophecy of verses eleven and twelve, are unsealed through their historical fulfillment in the sealing time of the one hundred and forty-four thousand, but “line upon line,” there is another important fact connected with these verses. In order for the student of prophecy to bring the three passages of the “overflowing, and passing over” together, the student must also bring the prophecy of the sixty-five years into the prophetic line. The sixty-five year prophecy marks the beginning of the two twenty-five hundred and twenty year prophecies, and it identifies that they begin forty-six years apart from one another. In identifying the sixty-five years in the beginning, it also identifies that Alpha and Omega would produce sixty-five years at the ending.

Profetian i vers elva och tolv avförseglas genom sin historiska uppfyllelse under de etthundrafyrtiofyratusens beseglingstid, men ”rad på rad” är ytterligare ett viktigt faktum förbundet med dessa verser. För att profetiestudenten skall kunna sammanföra de tre avsnitten om ”översvämning och överskridande”, måste studenten också föra in profetian om de sextiofem åren i den profetiska linjen. Profetian om de sextiofem åren markerar början på de två tvåtusenfemhundratjugoåriga profetiorna, och den identifierar att de börjar med fyrtiosex års mellanrum. Genom att identifiera de sextiofem åren i början identifierar den också att Alfa och Omega skulle frambringa sextiofem år vid avslutningen.

The sixty-five years at both the beginning and ending, each possess the signature of three waymarks. The first was 742 BC, then nineteen years later 723 BC, then forty-six years later 677 BC. Those three waymarks are represented at the end with 1798, 1844, and 1863. The period of forty-six years in the beginning (Alpha), represent the trampling down of the temple and host, and the forty-six years at the ending (Omega), represent the restoration of the sanctuary and host, when the Messenger of the Covenant (who is also Alpha and Omega), would suddenly enter into the temple He had raised up in the forty-six years from 1798 to 1844.

De sextiofem åren, både i början och vid slutet, bär var för sig kännetecknet av tre vägmärken. Det första var 742 f.Kr., därefter nitton år senare 723 f.Kr., och sedan fyrtiosex år senare 677 f.Kr. Dessa tre vägmärken representeras vid slutet av 1798, 1844 och 1863. Perioden om fyrtiosex år i början (Alfa) representerar nedtrampandet av templet och härskarorna, och de fyrtiosex åren vid slutet (Omega) representerar återupprättandet av helgedomen och härskarorna, då förbundets Budbärare (som också är Alfa och Omega) plötsligt skulle träda in i det tempel som Han hade uppbyggt under de fyrtiosex åren från 1798 till 1844.

The forty-six years that are preceded by nineteen years in the time when Isaiah set forth the prophecy in the year 742 BC, represent forty-six years at their conclusion, that are then followed by nineteen years in a chiastic pattern. The nineteen years from 1844 to 1863 provide an illustration of Christ’s intentions for the one hundred and forty-four thousand that was left unfulfilled due to the rebellion that occurred in that history. The work that is required of a student of prophecy to rightly divide the word of truth concerning verses ten through twelve of Daniel chapter eleven, not only establishes (if you believe) that Russia would initiate a war in the Ukraine in 2014, but that the war would be initiated in the sealing time of the one hundred and forty-four thousand. As important as the prophetic history represented in the verses is, the history where the truth of that very history is unsealed, is also represented by the history of the nineteen years from 1844 to 1863.

De fyrtiosex år som föregås av nitton år vid den tid då Jesaja framlade profetian år 742 f.Kr., representerar fyrtiosex år vid deras avslutning, vilka därefter följs av nitton år i ett kiastiskt mönster. De nitton åren från 1844 till 1863 utgör en illustration av Kristi avsikter för de etthundrafyrtiofyra tusen, vilka lämnades ouppfyllda på grund av det uppror som ägde rum i den historien. Det arbete som krävs av en studerande av profetian för att rätt dela sanningens ord beträffande verserna tio till tolv i Daniel kapitel elva, fastställer inte bara (om du tror) att Ryssland skulle inleda ett krig i Ukraina år 2014, utan också att kriget skulle inledas under de etthundrafyrtiofyra tusens beseglingstid. Hur betydelsefull den profetiska historia som representeras i verserna än är, representeras också den historia där sanningen om just den historien avförseglas av historien om de nitton åren från 1844 till 1863.

1844 identifies the arrival of the third angel, and it typifies the arrival of the third angel on September 11, 2001. 1863 represents the rebellion symbolized by the rebuilding of Jericho. The waymark of 1863 also typifies the obedience of the one hundred and forty-four thousand who are used to “bring down the walls of Jericho”, at the soon coming Sunday law. In the verses we are considering, verse sixteen represents the Sunday law in the United States. Verse eleven marks from 2014 to Putin’s ultimate victory. The verses identify the beginning of the second proxy war that is followed by the third proxy war, as represented in verses thirteen to fifteen.

1844 utmärker den tredje ängelns ankomst, och den är en förebild för den tredje ängelns ankomst den 11 september 2001. 1863 representerar det uppror som symboliseras genom återuppbyggandet av Jeriko. Vägmärket 1863 är också en förebild för de etthundrafyrtiofyra tusendes lydnad, vilka används för att ”fälla Jerikos murar” vid den snart annalkande söndagslagen. I de verser vi här betraktar representerar vers sexton söndagslagen i Förenta staterna. Vers elva markerar tiden från 2014 till Putins slutliga seger. Verserna anger början på det andra proxykriget, vilket följs av det tredje proxykriget, såsom det framställs i vers tretton till femton.

Bringing verse two together with verses eleven and twelve, we identify the Ukrainian war beginning in 2014, which was then followed by the US Presidential campaign of 2015, and the subsequent election of the richest president in 2016. Verse twelve is followed by the retaliation of the last president before the Sunday law, in the third proxy war. The second proxy war, which is the battle of the borderline, began just before the election of the sixth and richest president.

När vi sammanför vers två med verserna elva och tolv identifierar vi det ukrainska kriget som började 2014, vilket därefter följdes av den amerikanska presidentvalskampanjen 2015 och det efterföljande valet av den rikaste presidenten 2016. Vers tolv följs av vedergällningen från den siste presidenten före söndagslagen, i det tredje ombudskriget. Det andra ombudskriget, som är gränsstriden, började strax före valet av den sjätte och rikaste presidenten.

In the history of 1844 to 1863, the two sticks of Ezekiel were to be joined. Their joining represented the combination of divinity and humanity, which is the work of sealing the one hundred and forty-four thousand. In 1844 the third angel arrived and unsealed the light associated with the heavenly sanctuary, the law of God, the Sabbath, and the third angel. In 1849 the Lord stretched forth His hand a second time to gather the scattered flock that had suffered a scattering at the great disappointment. In 1850 He led His people to prepare Habakkuk’s second chart, to graphically illustrate the message His people were to proclaim as He led them to “bring down the walls of Jericho”. That chart included the “seven times” as did the “old chart”.

I historien från 1844 till 1863 skulle Hesekiels två trästycken fogas samman. Deras förening representerade föreningen av gudomlighet och mänsklighet, vilket är beseglingsverket för de etthundrafyrtiofyra tusen. År 1844 anlände den tredje ängeln och öppnade det ljus som var förbundet med den himmelska helgedomen, Guds lag, sabbaten och den tredje ängeln. År 1849 räckte Herren ut sin hand för andra gången för att samla den skingrade hjorden, som hade drabbats av en skingring vid den stora besvikelsen. År 1850 ledde Han sitt folk att förbereda Habackuks andra tavla för att åskådligt framställa det budskap som Hans folk skulle förkunna, medan Han ledde dem att ”riva ner Jerikos murar”. Den tavlan innefattade de ”sju tiderna”, liksom den ”gamla tavlan”.

In 1856, He unsealed the light that was to seal His people in advance of the “Battle of Jericho”. That light was an increase of the first light that Alpha and Omega had revealed to William Miller. It was the light of the “seven times,” as repeatedly represented in the ancient Battle of Jericho. The light that was to seal His people, was also the Laodicean message that was to awaken them, and transition them back again to the experience of Philadelphia. That last light was an increase of the first light, but His people neglected the light and by default chose to wander in the wilderness of Laodicea. 1844, 1849, 1850, 1856 and 1863 represent five waymarks that are represented in the history of September 11, 2001 unto the soon coming Sunday law.

År 1856 öppnade Han det ljus som skulle besegla Hans folk inför ”Jerikos strid”. Detta ljus var en tillväxt av det första ljus som Alfa och Omega hade uppenbarat för William Miller. Det var ljuset om de ”sju tiderna”, såsom det upprepade gånger framställs i den forntida striden vid Jeriko. Det ljus som skulle besegla Hans folk var också det laodiceiska budskap som skulle väcka dem och föra dem tillbaka till Filadelfias erfarenhet. Detta sista ljus var en tillväxt av det första ljuset, men Hans folk försummade ljuset och valde därigenom att vandra i Laodiceas öken. 1844, 1849, 1850, 1856 och 1863 utgör fem vägmärken som återges i historien från den 11 september 2001 fram till den snart kommande söndagslagen.

We will continue this study in the next article.

Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.

Now Jericho was straitly shut up because of the children of Israel: none went out, and none came in. And the Lord said unto Joshua, See, I have given into thine hand Jericho, and the king thereof, and the mighty men of valour. And ye shall compass the city, all ye men of war, and go round about the city once. Thus shalt thou do six days. And seven priests shall bear before the ark seven trumpets of rams’ horns: and the seventh day ye shall compass the city seven times, and the priests shall blow with the trumpets. And it shall come to pass, that when they make a long blast with the ram’s horn, and when ye hear the sound of the trumpet, all the people shall shout with a great shout; and the wall of the city shall fall down flat, and the people shall ascend up every man straight before him. And Joshua the son of Nun called the priests, and said unto them, Take up the ark of the covenant, and let seven priests bear seven trumpets of rams’ horns before the ark of the Lord. And he said unto the people, Pass on, and compass the city, and let him that is armed pass on before the ark of the Lord. And it came to pass, when Joshua had spoken unto the people, that the seven priests bearing the seven trumpets of rams’ horns passed on before the Lord, and blew with the trumpets: and the ark of the covenant of the Lord followed them. And the armed men went before the priests that blew with the trumpets, and the rereward came after the ark, the priests going on, and blowing with the trumpets. And Joshua had commanded the people, saying, Ye shall not shout, nor make any noise with your voice, neither shall any word proceed out of your mouth, until the day I bid you shout; then shall ye shout.

Jeriko var nu fullständigt tillslutet för Israels barns skull; ingen gick ut och ingen kom in. Och Herren sade till Josua: Se, jag har givit Jeriko i din hand, likaså dess kung och dess tappra stridsmän. Ni skall tåga runt staden, alla ni stridsmän, och gå ett varv runt staden. Så skall du göra i sex dagar. Och sju präster skall bära sju basuner av vädurshorn framför arken; men på den sjunde dagen skall ni tåga runt staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i basunerna. Och det skall ske, när de stöter i vädurshornet med en lång ton, och när ni hör ljudet av basunen, att allt folket skall höja ett stort härskri; då skall stadsmuren falla platt till marken, och folket skall gå upp, var och en rakt fram framför sig. Då kallade Josua, Nuns son, till sig prästerna och sade till dem: Ta upp förbundsarken, och låt sju präster bära sju basuner av vädurshorn framför Herrens ark. Och han sade till folket: Gå fram och tåga runt staden, och låt de väpnade männen gå framför Herrens ark. Och det skedde, när Josua hade talat till folket, att de sju prästerna som bar de sju basunerna av vädurshorn gick fram inför Herren och blåste i basunerna; och Herrens förbundsark följde efter dem. Och de väpnade männen gick framför prästerna som blåste i basunerna, och eftertruppen kom efter arken, medan prästerna gick vidare och blåste i basunerna. Men Josua hade befallt folket och sagt: Ni skall inte ropa och inte låta er röst höras, inte heller skall något ord utgå ur er mun, intill den dag då jag säger till er att ropa; då skall ni ropa.

So the ark of the Lord compassed the city, going about it once: and they came into the camp, and lodged in the camp. And Joshua rose early in the morning, and the priests took up the ark of the Lord. And seven priests bearing seven trumpets of rams’ horns before the ark of the Lord went on continually, and blew with the trumpets: and the armed men went before them; but the rereward came after the ark of the Lord, the priests going on, and blowing with the trumpets. And the second day they compassed the city once, and returned into the camp: so they did six days. And it came to pass on the seventh day, that they rose early about the dawning of the day, and compassed the city after the same manner seven times: only on that day they compassed the city seven times. And it came to pass at the seventh time, when the priests blew with the trumpets, Joshua said unto the people, Shout; for the Lord hath given you the city.

Så omgav Herrens ark staden och drog ett varv omkring den; därefter kom de tillbaka till lägret och stannade i lägret över natten. Och Josua steg upp tidigt på morgonen, och prästerna tog upp Herrens ark. Och sju präster, som bar sju vädurshornstrumpeter framför Herrens ark, gick ständigt vidare och blåste i trumpeterna; och de beväpnade männen gick framför dem; men eftertruppen följde efter Herrens ark, medan prästerna gick vidare och blåste i trumpeterna. Och på den andra dagen gick de ett varv omkring staden och återvände till lägret; så gjorde de i sex dagar. Och det skedde på den sjunde dagen att de steg upp tidigt, vid daggryningen, och omgav staden på samma sätt sju gånger; endast på den dagen omgav de staden sju gånger. Och det skedde den sjunde gången, när prästerna blåste i trumpeterna, att Josua sade till folket: ”Höj segerropet, ty Herren har gett er staden.”

And the city shall be accursed, even it, and all that are therein, to the Lord: only Rahab the harlot shall live, she and all that are with her in the house, because she hid the messengers that we sent. And ye, in any wise keep yourselves from the accursed thing, lest ye make yourselves accursed, when ye take of the accursed thing, and make the camp of Israel a curse, and trouble it. But all the silver, and gold, and vessels of brass and iron, are consecrated unto the Lord: they shall come into the treasury of the Lord. So the people shouted when the priests blew with the trumpets: and it came to pass, when the people heard the sound of the trumpet, and the people shouted with a great shout, that the wall fell down flat, so that the people went up into the city, every man straight before him, and they took the city.

Och staden skall vara given till förbannelse, den och allt som är i den, åt Herren; endast skökan Rahab skall få leva, hon och alla som är med henne i huset, därför att hon gömde de budbärare som vi sände. Men ni, akta er noga för det som är givet till förbannelse, så att ni inte själva blir givna till förbannelse, när ni tar av det som är givet till förbannelse och så drar förbannelse över Israels läger och bringar olycka över det. Men allt silver och guld och alla kärl av koppar och järn är helgade åt Herren; det skall komma in i Herrens skattkammare. Då höjde folket ett härskri, medan prästerna blåste i trumpeterna; och det skedde, när folket hörde trumpeternas ljud och folket uppgav ett väldigt härskri, att muren föll platt till marken, så att folket drog upp in i staden, var och en rakt fram för sig, och de intog staden.

And they utterly destroyed all that was in the city, both man and woman, young and old, and ox, and sheep, and ass, with the edge of the sword. But Joshua had said unto the two men that had spied out the country, Go into the harlot’s house, and bring out thence the woman, and all that she hath, as ye sware unto her. And the young men that were spies went in, and brought out Rahab, and her father, and her mother, and her brethren, and all that she had; and they brought out all her kindred, and left them without the camp of Israel. And they burnt the city with fire, and all that was therein: only the silver, and the gold, and the vessels of brass and of iron, they put into the treasury of the house of the Lord. And Joshua saved Rahab the harlot alive, and her father’s household, and all that she had; and she dwelleth in Israel even unto this day; because she hid the messengers, which Joshua sent to spy out Jericho. And Joshua adjured them at that time, saying, Cursed be the man before the Lord, that riseth up and buildeth this city Jericho: he shall lay the foundation thereof in his firstborn, and in his youngest son shall he set up the gates of it. So the Lord was with Joshua; and his fame was noised throughout all the country. Joshua 6:1–27.

Och de vigde till förintelse allt som fanns i staden, både man och kvinna, ung och gammal, likaså oxar, får och åsnor, med svärdsegg. Men Josua hade sagt till de två män som hade bespejat landet: Gå in i skökans hus och för därifrån ut kvinnan och allt som tillhör henne, såsom ni har svurit henne. Då gick de unga männen, spejarna, in och förde ut Rahab och hennes far och hennes mor och hennes bröder och allt som tillhörde henne; ja, de förde ut hela hennes släkt och lät dem stanna utanför Israels läger. Och de brände staden med eld och allt som fanns i den; endast silvret och guldet och kärlen av koppar och järn lade de i skattkammaren i Herrens hus. Men skökan Rahab och hennes fars hus och allt som tillhörde henne lät Josua leva; och hon har bott i Israel ända till denna dag, därför att hon gömde de sändebud som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko. Och Josua besvor dem vid den tiden och sade: Förbannad inför Herren vare den man som står upp och bygger upp denna stad Jeriko; på sin förstfödde skall han lägga dess grund, och på sin yngste son skall han sätta upp dess portar. Så var Herren med Josua, och ryktet om honom spred sig över hela landet. Josua 6:1–27.