The vision of Christ in Daniel chapter ten, is the same vision which John saw in the Revelation. It was the “marah” vision, which is the feminine expression of the “mareh” vision of Christ’s appearance. “Mareh” is the vision of the twenty-three hundred years, and its primary meaning is “appearance.” The “appearance” of Christ with both Daniel and John were both visions of the glorified Christ.
Synen av Kristus i Daniels tionde kapitel är samma syn som Johannes såg i Uppenbarelseboken. Det var ”marah”-synen, som är den feminina formen av ”mareh”-synen av Kristi framträdande. ”Mareh” är synen om de tvåtusen trehundra åren, och dess främsta betydelse är ”framträdande”. ”Framträdandet” av Kristus för både Daniel och Johannes var i båda fallen syner av den förhärligade Kristus.
And in the four and twentieth day of the first month, as I was by the side of the great river, which is Hiddekel; Then I lifted up mine eyes, and looked, and behold a certain man clothed in linen, whose loins were girded with fine gold of Uphaz: His body also was like the beryl, and his face as the appearance of lightning, and his eyes as lamps of fire, and his arms and his feet like in colour to polished brass, and the voice of his words like the voice of a multitude. Daniel 10:4–6.
Och på den tjugofjärde dagen i den första månaden, när jag stod vid stranden av den stora floden, som är Hiddekel, lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, där stod en man klädd i linne, med sina höfter omgjordade med fint guld från Ufas. Hans kropp var som krysolit, hans ansikte såsom blixtens sken, hans ögon såsom eldslampor, hans armar och hans fötter till färgen såsom glänsande koppar, och ljudet av hans ord såsom ljudet av en stor skara. Daniel 10:4–6.
The word “mareh” which means “appearance” is translated as “the appearance of lightning,” in the passage. The word is used four times in chapter ten, and two times it is translated as “vision”, and two times as “appearance.” It’s used three other times in its feminine form. The word “marah” is the feminine expression of the “appearance” vision. It is defined as “a looking glass”, and it is a “causative” adverb that causes something to happen when it is seen.
Ordet ”mareh”, som betyder ”utseende”, översätts i detta avsnitt med ”blixtens utseende”. Ordet används fyra gånger i kapitel tio, och två gånger översätts det med ”syn”, och två gånger med ”utseende”. Det används ytterligare tre gånger i sin feminina form. Ordet ”marah” är den feminina formen av ”utseende”-synen. Det definieras som ”en spegel”, och det är ett kausativt adverb som förorsakar att något sker när det ses.
A causative adverb is derived from an adjective that causes something to happen or produces an effect. In language and grammar, it often refers to verbs or constructions that express the idea of causing someone or something to perform an action or experience a state.
Ett kausativt adverb bildas av ett adjektiv som får något att ske eller frambringar en verkan. I språk och grammatik syftar det ofta på verb eller konstruktioner som uttrycker tanken att någon eller något förmås att utföra en handling eller erfara ett tillstånd.
For example, in the sentence “She made him laugh,” the verb “made” is causative because it indicates that the subject (she) caused the object (him) to perform the action (laughing).
Till exempel, i meningen ”Hon fick honom att skratta”, är verbet ”fick” kausativt, eftersom det anger att subjektet (hon) föranledde objektet (honom) att utföra handlingen (att skratta).
“I had my car repaired.” (In this sentence, the subject “I” caused someone else to perform the action of repairing the car.)
”Jag lät reparera min bil.” (I denna mening föranledde subjektet ”jag” att någon annan utförde handlingen att reparera bilen.)
“She made her students study for the exam.” (Here, the subject “She” caused her students to engage in the action of studying for the exam.)
”Hon lät sina elever studera inför provet.” (Här förorsakade subjektet ”Hon” att hennes elever utförde handlingen att studera inför provet.)
“He got his hair cut.” (In this case, the subject “He” caused someone else to perform the action of cutting his hair.)
”Han lät klippa sitt hår.” (I detta fall förorsakade subjektet ”Han” att någon annan utförde handlingen att klippa hans hår.)
“The company had the building renovated.” (In this sentence, the company caused someone else to carry out the action of renovating the building.)
”Företaget lät renovera byggnaden.” (I denna mening föranledde företaget någon annan att utföra handlingen att renovera byggnaden.)
“We’ll get the children to help with the chores.” (Here, the subject “We” plans to cause the children to participate in the action of helping with the chores.) In each of these examples, the causative verbs (had, made, got, get) indicate that the subject causes someone else to perform the action specified by the main verb (repaired, study, cut, renovated, help).
”Vi ska få barnen att hjälpa till med sysslorna.” (Här avser subjektet ”Vi” att förmå barnen att delta i handlingen att hjälpa till med sysslorna.) I vart och ett av dessa exempel anger de kausativa verben (had, made, got, get) att subjektet får någon annan att utföra den handling som anges av huvudverbet (repaired, study, cut, renovated, help).
The “mareh” vision of the appearance, when expressed in feminine tense “marah”, and as defined as “a looking glass” identifies that the vision of the glorified Christ, is reproduced in those who behold the vision. When Daniel saw the “appearance” of Christ as lightning, a class of persons fled in fear, but for Daniel it produced a miraculous change within him.
”Mareh”-synen av uppenbarelsen, när den uttrycks i femininum som ”marah” och definieras som ”en spegel”, visar att synen av den förhärligade Kristus återges i dem som skådar synen. När Daniel såg Kristi ”uppenbarelse” såsom blixten, flydde en grupp människor i fruktan, men för Daniel frambringade den en mirakulös förvandling inom honom.
And I Daniel alone saw the vision: for the men that were with me saw not the vision; but a great quaking fell upon them, so that they fled to hide themselves. Therefore I was left alone, and saw this great vision, and there remained no strength in me: for my comeliness was turned in me into corruption, and I retained no strength. Daniel 10:7, 8.
Och jag, Daniel, såg ensam synen; männen som var med mig såg inte synen, men en stor bävan föll över dem, så att de flydde och gömde sig. Därför blev jag lämnad ensam, och jag såg denna stora syn, och ingen kraft blev kvar i mig; ty min skönhet förvandlades i mig till förgängelse, och jag hade ingen kraft kvar. Daniel 10:7, 8.
The truth is represented by the Hebrew word “truth,” which is created by the first, thirteenth and last letter of the Hebrew alphabet. The first letter and the last letter are always the same for Christ, as Alpha and Omega, always represents the end with the beginning. The middle or thirteenth letter represents rebellion. Daniel states, “I Daniel alone saw the vision,” but the men who were with Daniel, who were living in rebellion, “saw not the vision.” Therefore Daniel “alone” “saw the great vision.” At the beginning and the ending Daniel alone saw the vision, and the second reference caused those who fled to manifest their rebellion. Daniel is representing God’s people in the last days who are changed unto the image of Christ through the process of beholding His image. We are to look at the “looking glass” vision.
Sanningen framställs genom det hebreiska ordet ”sanning”, vilket bildas av den första, den trettonde och den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet. Den första bokstaven och den sista bokstaven är alltid desamma för Kristus, eftersom Alfa och Omega alltid representerar slutet tillsammans med början. Den mellersta eller trettonde bokstaven representerar uppror. Daniel säger: ”Jag, Daniel, allena såg synen”, men männen som var med Daniel, vilka levde i uppror, ”sågo icke synen”. Därför ”såg” Daniel ”allena den stora synen”. I början och i slutet såg Daniel allena synen, och den andra hänvisningen föranledde dem som flydde att uppenbara sitt uppror. Daniel representerar Guds folk i de sista dagarna, vilka förvandlas till Kristi avbild genom processen att betrakta Hans avbild. Vi skall se på ”spegel”-synen.
“We must have a knowledge of God by living experience. If we follow on to know the Lord, we shall know that His goings forth are prepared as the morning. Christ calls upon us to be filled with all the fulness of God. Then we can truly represent the perfection of the Christian religion. ‘Whosoever drinketh of the water that I shall give him,’ the Saviour declares, ‘shall never thirst; but the water that I shall give him shall be in him a well of water springing up into everlasting life.’ Christ wants us to be co-laborers with Him. When we are emptied of self, He will give us His grace to impart to others. The two olive branches, which through the two golden pipes empty the golden oil out of themselves, will surely supply the cleansed vessels with light and comfort and hope and love for those who are in need. We must render God more than fitful service. But we can do this only by learning of Jesus, cherishing His meekness and lowliness of heart. Let us hide ourselves in God. Let us have confidence in Him. Let us abide in Christ. Then we all ‘with open face beholding as in a glass the glory of the Lord, are changed into the same image from glory to glory,’—from character to character. God does not expect impossibilities from you or me. Beholding Him, we may be changed into His image.” Signs of the Times, April 25, 1900.
”Vi måste ha kunskap om Gud genom levd erfarenhet. Om vi fortsätter att lära känna Herren, skall vi veta att hans utgång är beredd såsom morgonrodnaden. Kristus kallar oss att bli uppfyllda av hela Guds fullhet. Då kan vi verkligen representera den kristna religionens fullkomlighet. ”Den som dricker av det vatten som jag skall ge honom”, förklarar Frälsaren, ”skall aldrig någonsin törsta; men det vatten som jag skall ge honom skall i honom bli en källa med vatten som springer fram till evigt liv.” Kristus vill att vi skall vara medarbetare med honom. När vi blir tömda på jaget, skall han ge oss sin nåd att meddela åt andra. De två olivkvistarna, som genom de två gyllene rören tömmer den gyllene oljan ur sig själva, skall förvisso förse de renade kärlen med ljus och tröst och hopp och kärlek för dem som är i behov. Vi måste ge Gud mer än tillfällig tjänst. Men detta kan vi göra endast genom att lära av Jesus och bevara hans saktmod och hjärtats ödmjukhet. Låt oss dölja oss i Gud. Låt oss ha förtröstan på honom. Låt oss förbli i Kristus. Då blir vi alla, ”med avtäckt ansikte och skådande såsom i en spegel Herrens härlighet, förvandlade till samma bild, från härlighet till härlighet”, — från karaktär till karaktär. Gud förväntar sig inte omöjligheter av dig eller mig. Genom att betrakta honom kan vi bli förvandlade till hans avbild.” Signs of the Times, 25 april 1900.
In Daniel chapter ten and chapter nine, Gabriel provides the interpretation of the external and internal visions of prophecy to Daniel, and Daniel’s first statement in verse one of chapter ten, is that he had understanding of both visions, represented as the “thing” and the “vision.” He received that understanding at the end of twenty-one days in which he had been in mourning. That twenty-one days concluded with the arrival of Michael the archangel. The number two hundred and twenty, and the number twenty-two, which is a tenth or tithe of two hundred and twenty is a symbol for the combination of Divinity with humanity, and it was on the twenty-second day that Daniel was changed into the image of Christ.
I Daniels tionde och nionde kapitel ger Gabriel Daniel uttolkningen av de yttre och inre profetsynerna, och Daniels första utsaga i den första versen i det tionde kapitlet är att han hade förståelse av båda synerna, framställda som ”saken” och ”synen”. Han mottog den förståelsen vid slutet av tjugoen dagar, under vilka han hade varit i sorg. Dessa tjugoen dagar avslutades med ärkeängeln Mikaels ankomst. Talet tvåhundratjugo och talet tjugotvå, vilket är en tiondel eller tionde av tvåhundratjugo, är en symbol för föreningen av gudomlighet med mänsklighet, och det var på den tjugoandra dagen som Daniel förvandlades till Kristi avbild.
I ate no pleasant bread, neither came flesh nor wine in my mouth, neither did I anoint myself at all, till three whole weeks were fulfilled. And in the four and twentieth day of the first month, as I was by the side of the great river, which is Hiddekel; Then I lifted up mine eyes, and looked, and behold a certain man clothed in linen, whose loins were girded with fine gold of Uphaz. Daniel 10:3–5.
Jag åt intet läckerbröd, och varken kött eller vin kom i min mun, och jag smorde mig alls icke, förrän tre hela veckor hade gått till ända. Och på tjugofjärde dagen i den första månaden, då jag var vid stranden av den stora floden, som är Hiddekel, lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, där var en man klädd i linnekläder, vars höfter var omgjordade med fint guld från Ufas. Daniel 10:3–5.
Daniel represents God’s people of the last days who have recognized through God’s prophetic Word that they have been scattered, and who are mourning their scattered condition and seeking for light. Their scattered condition is illustrated as a valley of dead dry bones in Ezekiel chapter thirty-seven. The bones are dead, and they are scattered, but they are identified as the house of Israel. The house of Israel of the last days is the one hundred and forty-four thousand. They are scattered, just as Daniel recognized from the books of Jeremiah and Moses. In Ezekiel the dead identify that they recognize their condition.
Daniel representerar Guds folk i de yttersta dagarna, vilka genom Guds profetiska ord har insett att de har blivit kringspridda och som sörjer över sitt kringspridda tillstånd och söker efter ljus. Deras kringspridda tillstånd framställs som en dal med döda, torra ben i Hesekiel kapitel trettiosju. Benen är döda, och de är kringspridda, men de identifieras som Israels hus. Israels hus i de yttersta dagarna är de etthundrafyrtiofyra tusen. De är kringspridda, alldeles som Daniel insåg utifrån Jeremias och Moses böcker. I Hesekiel visar de döda att de inser sitt tillstånd.
Then he said unto me, Son of man, these bones are the whole house of Israel: behold, they say, Our bones are dried, and our hope is lost: we are cut off for our parts. Ezekiel 37:11.
Sedan sade han till mig: Människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, och vårt hopp är ute; vi är avskurna för vår del. Hesekiel 37:11.
The house of Israel, which is the bones, proclaims that they are “cut off for our parts.” They have recognized their scattered condition. The house of Israel of the last days fulfills the parable of the ten virgins to the very letter, and in the Millerite history the fulfillment of recognizing that they were cut off from their parts, identified when the wise virgins came to understand that they were in the tarrying time, and also that the tarrying time was a specific period of the parable. Those in Ezekiel who recognize their scattered condition are those who after the first disappointment recognized they were in the tarrying time.
Israels hus, som är benen, förkunnar att de är ”avskurna från våra delar”. De har insett sitt förskingrade tillstånd. Israels hus i de sista dagarna uppfyller liknelsen om de tio jungfrurna in i minsta bokstav, och i den milleritiska historien identifierades uppfyllelsen av att de insåg att de var avskurna från sina delar, när de visa jungfrurna kom till insikt om att de befann sig i dröjsmålstiden, och även att dröjsmålstiden var en bestämd period i liknelsen. De i Hesekiel som inser sitt förskingrade tillstånd är de som efter den första besvikelsen insåg att de befann sig i dröjsmålstiden.
Both, Ezekiel’s bones, and the wise of the parable of the ten virgins, are represented by Daniel’s mourning during the twenty-one days. After the twenty-one days, on day twenty two, Michael descended, and Daniel was given a vision of the glorified Christ that changed Daniel into the image of Christ. The wise virgins and the dead bones must also go through the transformation accomplished by the looking-glass vision.
Både Hesekiels ben och de kloka i liknelsen om de tio jungfrurna representeras av Daniels sorg under de tjugoen dagarna. Efter de tjugoen dagarna, på den tjugoandra dagen, steg Mikael ned, och Daniel fick en syn av den förhärligade Kristus som förvandlade Daniel till Kristi avbild. De kloka jungfrurna och de döda benen måste också genomgå den förvandling som åstadkoms genom spegelsynen.
Daniel, Ezekiel’s dead bones, and the wise virgins of Millerite history, all align with the two witnesses who are slain in Revelation chapter eleven. Moses and Elijah were slain, but they were to be resurrected at the end of three and a half symbolic days. Moses was resurrected by Michael as identified in the book of Jude.
Daniel, Hesekiels döda ben och de visa jungfrurna i milleritisk historia sammanfaller alla med de två vittnen som dödas i Uppenbarelseboken kapitel elva. Mose och Elia blev dödade, men de skulle uppväckas vid slutet av tre och en halv symboliska dagar. Mose uppväcktes av Mikael, såsom det identifieras i Judas brev.
Yet Michael the archangel, when contending with the devil he disputed about the body of Moses, durst not bring against him a railing accusation, but said, The Lord rebuke thee. Jude 1:9.
Men ärkeängeln Mikael vågade inte, när han tvistade med djävulen om Moses kropp, rikta en smädande anklagelse mot honom, utan sade: Herren näpse dig. Judas 1:9.
In Daniel chapter ten, Daniel receives the looking glass vision when Michael descends after the twenty-one days of mourning. It is the voice of Michael that raises the dead.
I Daniels tionde kapitel tar Daniel emot spegelsynen när Mikael stiger ned efter de tjugoen sorgedagarna. Det är Mikaels röst som uppväcker de döda.
For the Lord himself shall descend from heaven with a shout, with the voice of the archangel, and with the trump of God: and the dead in Christ shall rise first. 1 Thessalonians 4:16.
Ty Herren själv skall stiga ned från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och de döda i Kristus skall uppstå först. 1 Thessalonikerbrevet 4:16.
Daniel chapter ten identifies the transition of the Laodicean movement of the third angel to the Philadelphian movement of the third angel. It aligns with the two witnesses of Revelation chapter eleven, the dead bones of Ezekiel chapter thirty-seven, the wise virgins in the parable of the ten virgins, and the Millerites who fulfilled the parable. Gabriel provided the interpretation of the great looking-glass vision, while finishing the work of interpretation he had begun in chapter nine. The interpretation was accomplished by Gabriel identifying the prophetic history found in chapter eleven, that actually continues into the first three verses of chapter twelve. Then in verse four of chapter twelve, Daniel is told to seal up his book.
Daniels tionde kapitel identifierar övergången från den tredje ängelns laodiceiska rörelse till den tredje ängelns filadelfiska rörelse. Det står i samklang med de två vittnena i Uppenbarelseboken kapitel elva, de döda benen i Hesekiel kapitel trettiosju, de visa jungfrurna i liknelsen om de tio jungfrurna och milleriterna som uppfyllde liknelsen. Gabriel gav uttydningen av den stora spegelvisionen, medan han fullbordade det uttydningsverk som han hade påbörjat i kapitel nio. Uttydningen fullbordades genom att Gabriel identifierade den profetiska historia som återfinns i kapitel elva och som i själva verket fortsätter in i de tre första verserna av kapitel tolv. Därefter, i vers fyra i kapitel tolv, får Daniel befallning att försegla sin bok.
In Daniel chapter ten, “line upon line”, Daniel represents God’s last day people who are also represented in Daniel chapter two as earnestly seeking (under the threat of death), to understand the external prophetic message represented by Nebuchadnezzar’s secret image of beasts. He is also seeking to understand the vision of the internal prophetic message represented by the twenty-three hundred days. After the twenty-one symbolic days of mourning in chapter ten, he is finally represented as understanding both revelations. His understanding is accomplished when the archangel descends, and he is touched three times.
I Daniels tionde kapitel representerar Daniel, ”rad på rad”, Guds folk i den sista tiden, vilka också i Daniels andra kapitel framställs som ivrigt sökande (under dödshot) efter att förstå det yttre profetiska budskap som representeras av Nebukadnessars hemliga bild av vilddjur. Han söker också att förstå synen av det inre profetiska budskap som representeras av de tvåtusentrehundra dagarna. Efter de tjugoen symboliska sorgedagarna i det tionde kapitlet framställs han slutligen som en som förstår båda uppenbarelserna. Hans förståelse fullbordas när ärkeängeln stiger ned och han vidrörs tre gånger.
His experience with Michael, the vision of Michael that he alone sees, prepares him to receive the full interpretation of both the internal and external visions of prophecy. That experience is set forth, line upon line, in a very detailed fashion when combined with Ezekiel chapter thirty-seven, Revelation chapter eleven and Isaiah chapter six. The verse in chapter eleven where Gabriel brings the two visions together is verse ten, for there the king of the north proceeds up to the fortress, but no further. The fortress is the nation, or the capital, or the king of Egypt in the verse, as defined by Isaiah in chapter seven.
Hans erfarenhet med Mikael, synen av Mikael som endast han ser, förbereder honom att ta emot den fullständiga uttydningen av både de inre och de yttre synbilderna i profetian. Denna erfarenhet framställs, rad efter rad, på ett mycket detaljerat sätt när den sammanförs med Hesekiel kapitel trettiosju, Uppenbarelseboken kapitel elva och Jesaja kapitel sex. Den vers i kapitel elva där Gabriel för samman de två synerna är vers tio, ty där drar kungen i norr upp till fästningen, men inte längre. Fästningen är nationen, eller huvudstaden, eller Egyptens kung i versen, såsom Jesaja definierar det i kapitel sju.
For the head of Syria is Damascus, and the head of Damascus is Rezin; and within threescore and five years shall Ephraim be broken, that it be not a people. And the head of Ephraim is Samaria, and the head of Samaria is Remaliah’s son. If ye will not believe, surely ye shall not be established. Isaiah 7:8, 9.
Ty Syriens huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är Resin; och inom sextiofem år skall Efraim krossas, så att det inte mer är ett folk. Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är Remaljas son. Om ni inte vill tro, skall ni sannerligen inte bli bestående. Jesaja 7:8, 9.
In verse ten, of chapter eleven of Daniel, the king of the north comes up to the border of Egypt, and the verse defines that as the “fortress” of Egypt (the king of the south). Verse ten, can be shown to be representing 1989, when the Soviet Union was swept away by the papacy and its proxy army, the United States. It was the first of three proxy wars, which ultimately becomes World War III at the third proxy war (Panium). The second proxy war is represented by verses eleven and twelve, and is now taking place in the Ukraine, where Russia is representing the king of the south, just as the Soviet Union represented the king of the south in its defeat in 1989.
I vers tio i Daniels elfte kapitel drar kungen i norr upp till Egyptens gräns, och versen definierar denna som Egyptens ”fästning” (kungen i söder). Det kan visas att vers tio representerar år 1989, då Sovjetunionen sopades bort av påvedömet och dess ombudsarmé, Förenta staterna. Det var det första av tre ombudskrigen, vilka slutligen blir tredje världskriget i det tredje ombudskriget (Panium). Det andra ombudskriget representeras av verserna elva och tolv och pågår nu i Ukraina, där Ryssland representerar kungen i söder, alldeles som Sovjetunionen representerade kungen i söder vid sitt nederlag år 1989.
I have used the expression “cold war” in the past to make the distinction between these three proxy wars and world wars. There is actually genuine warfare taking place in Ukraine, so it is not actually a cold war, but it is a proxy war between the papacy and its allies and Russia. But there is to be a third world war, where virtually every nation will be considered a target.
Jag har tidigare använt uttrycket ”kallt krig” för att göra åtskillnad mellan dessa tre proxykrig och världskrigen. Det pågår faktiskt verklig krigföring i Ukraina, så det är egentligen inte ett kallt krig, men det är ett proxykrig mellan påvedömet och dess allierade å ena sidan och Ryssland å den andra. Men det skall komma ett tredje världskrig, där i stort sett varje nation kommer att betraktas som ett mål.
“O that God’s people had a sense of the impending destruction of thousands of cities, now almost given to idolatry! . ..
O att Guds folk hade en känsla av den förestående förstörelsen av tusentals städer, som nu nästan helt har överlämnats åt avgudadyrkan!...
“Transgression has almost reached its limit. Confusion fills the world, and a great terror is soon to come upon human beings. The end is very near. We who know the truth should be preparing for what is soon to break upon the world as an overwhelming surprise.” Review and Herald, September 10, 1903.
”Överträdelsen har nästan nått sin gräns. Förvirring fyller världen, och en stor skräck skall snart komma över människorna. Slutet är mycket nära. Vi som känner sanningen bör förbereda oss för det som snart skall bryta in över världen som en överväldigande överraskning.” Review and Herald, 10 september 1903.
In verses eleven and twelve, Russia, the king of the south, will defeat the papacy’s proxy army, represented by the Nazi regime that is directing the Ukrainian war effort, and that is supported by the previous proxy army of the papacy, the United States. In World War II, the proxy army of the papacy, the king of the north, against Communist Russia was Germany’s Nazi regime, and that proxy army lost, just as it will lose again in the Ukraine in the near future.
I vers elva och tolv kommer Ryssland, sydens kung, att besegra påvedömets proxyarmé, representerad av nazistregimen som leder den ukrainska krigsansträngningen och som stöds av påvedömets föregående proxyarmé, Förenta staterna. Under andra världskriget var påvedömets proxyarmé, nordens kung, mot det kommunistiska Ryssland Tysklands nazistregim, och den proxyarmén förlorade, precis som den åter kommer att förlora i Ukraina inom den närmaste framtiden.
The third proxy war is represented in verses thirteen through fifteen, and was fulfilled in ancient history by the battle of Panium. The third proxy war will be carried out by the United States, the proxy army of the papacy, and the king of the north will prevail in that battle against atheism, as it did in the first proxy war (cold war). In the first and the third proxy war, the king of the north–the papacy–defeats the king of the south (the Soviet Union), and then defeats the United Nations. Its proxy army in those two battles was and will be again, the United States.
Det tredje ombudskriget framställs i verserna tretton till femton och uppfylldes i den forntida historien genom slaget vid Panium. Det tredje ombudskriget kommer att genomföras av Förenta staterna, påvedömets ombudsarmé, och nordens kung kommer att segra i den striden mot ateismen, liksom han gjorde i det första ombudskriget (kalla kriget). I det första och det tredje ombudskriget besegrar nordens kung – påvedömet – söderns kung (Sovjetunionen) och besegrar därefter Förenta nationerna. Dess ombudsarmé i dessa två strider var och kommer åter att vara Förenta staterna.
After the victory of Putin in the Ukraine, Trump will be reelected as the eighth president, that is of the seven presidents that have reigned in the United States since the first proxy war (cold war) was fulfilled in 1989, which was the time of the end for the reform movement of the third angel. Trump is representing the Republican horn on the earth beast, and he received a deadly wound at the hands of the beast of “woke” atheism in 2020, in fulfillment of the Revelation chapter eleven’s two witnesses being slain in the street.
Efter Putins seger i Ukraina kommer Trump att återväljas som den åttonde presidenten, det vill säga av de sju presidenter som har regerat i Förenta staterna sedan det första ombudskriget (kalla kriget) fullbordades 1989, vilket var ändens tid för den tredje ängelns reformrörelse. Trump representerar det republikanska hornet på jordens vilddjur, och han fick ett dödligt sår av det ”woke” ateismens vilddjurs hand år 2020, till uppfyllelse av de två vittnena i Uppenbarelsebokens kapitel elva som dödas på gatan.
Future for America represents the true Protestant horn during the identical history, and in 2020, Future for America received a deadly wound at the hands of the beast of “woke” atheism. In 2023, twenty-two years after 2001, Michael descended to begin the process represented by Ezekiel, John, Daniel and Isaiah of resurrecting a mighty army that will be lifted up as an ensign at the soon coming Sunday law.
Future for America representerar det sanna protestantiska hornet under samma historia, och år 2020 fick Future for America ett dödligt sår av odjuret, den ”woke” ateismen. År 2023, tjugotvå år efter 2001, steg Mikael ned för att inleda den process som framställs av Hesekiel, Johannes, Daniel och Jesaja: att uppväcka en mäktig här, som skall uppresas såsom ett baner vid den snart annalkande söndagslagen.
In 1856, the Philadelphian Millerite movement transitioned into the Laodicean Millerite movement, and there and then rejected the increased knowledge of the seven times, and then fully finalized their rebellion in 1863. The Millerites transitioned from the condition represented by the sixth church of Philadelphia, unto the experience of the seventh church, and that turning point aligns with the history of 2023, when the Laodicean movement of Future for America transitions from the experience of the seventh church, back to the experience of the sixth church of Philadelphia. In this prophetic application, the true Protestant horn, as with the Republican horn, becomes the eighth, that was of the seven.
År 1856 övergick den filadelfiska milleritrörelsen till den laodiceiska milleritrörelsen och förkastade där och då den tilltagande kunskapen om de sju tiderna, och fullbordade sedan helt sitt uppror år 1863. Milleriterna övergick från det tillstånd som representeras av den sjätte församlingen, Filadelfia, till den erfarenhet som tillhör den sjunde församlingen, och den vändpunkten sammanfaller med historien år 2023, då Future for Americas laodiceiska rörelse övergår från den sjunde församlingens erfarenhet tillbaka till den sjätte församlingen Filadelfias erfarenhet. I denna profetiska tillämpning blir det sanna protestantiska hornet, liksom det republikanska hornet, det åttonde, som var av de sju.
The key to recognizing that the Ukrainian war is the second proxy war, is the “fortress” of verse ten, and verse seven. In verse seven, which represented the papacy receiving its deadly wound in 1798, the king of the south entered into the “fortress,” of the king of the north, and this was fulfilled by Napoleon’s general walking into the Vatican and taking the pope captive. The king of the south had entered into the fortress. In verse ten the king of the north, representing the papacy and its proxy army the United States, swept away the structure of the Soviet Union, but it left the “fortress” standing. The “fortress” was the head, the capital—it was Russia.
Nyckeln till att inse att det ukrainska kriget är det andra ombudskriget är den ”fästning” som nämns i vers tio och vers sju. I vers sju, som framställde påvedömet när det mottog sitt dödliga sår år 1798, trängde kungen i söder in i kungen i norrs ”fästning”, och detta uppfylldes genom att Napoleons general gick in i Vatikanen och tog påven till fånga. Kungen i söder hade trängt in i fästningen. I vers tio svepte kungen i norr, som representerar påvedömet och dess ombudsarmé Förenta staterna, bort Sovjetunionens struktur, men lämnade ”fästningen” stående. ”Fästningen” var huvudet, huvudstaden—det var Ryssland.
But the “head,” or fortress, can only be established upon two or three witnesses by employing Isaiah chapter seven, verses seven and eight. Isaiah seven, verse eight and nine, was the primary point of reference for Hiram Edson’s series of articles on the “seven times” that were published in 1856. The two verses that establish that Russia is the fortress that prevails in the current Ukrainian war, are also the two verses that establish the starting point for both “seven times,” against the northern and southern kingdoms of Israel. Verse ten of chapter eleven identifies the external vision, which Sister White teaches is based upon the rise and fall of kingdoms.
Men ”huvudet”, eller fästningen, kan endast fastställas på två eller tre vittnens utsaga genom att använda Jesaja kapitel sju, verserna sju och åtta. Jesaja sju, vers åtta och nio, var den främsta utgångspunkten för Hiram Edsons artikelserie om de ”sju tiderna” som publicerades 1856. De två verser som fastslår att Ryssland är den fästning som segrar i det nuvarande ukrainska kriget, är också de två verser som fastslår utgångspunkten för båda de ”sju tiderna”, mot Israels nordliga och sydliga riken. Vers tio i kapitel elva identifierar den yttre synen, vilken syster White lär är grundad på rikens uppgång och fall.
“From the rise and fall of nations as made plain in the books of Daniel and the Revelation, we need to learn how worthless is mere outward and worldly glory. Babylon, with all its power and magnificence, the like of which our world has never since beheld,—power and magnificence which to the people of that day seemed so stable and enduring,—how completely has it passed away! As ‘the flower of the grass,’ it has perished. James 1:10. So perished the Medo-Persian kingdom, and the kingdoms of Grecia and Rome. And so perishes all that has not God for its foundation. Only that which is bound up with His purpose, and expresses His character, can endure. His principles are the only steadfast things our world knows.” Prophets and Kings, 548.
”Av nationers uppgång och fall, sådant detta framställs i Daniels bok och Uppenbarelseboken, behöver vi lära hur värdelös enbart yttre och världslig härlighet är. Babylon, med all sin makt och prakt, vars like vår värld sedan dess aldrig har skådat — makt och prakt som för människorna på den tiden syntes så fast och beständig — hur fullständigt har det inte försvunnit! Såsom ”gräsets blomster” har det förgåtts. Jakobsbrevet 1:10. Så förgicks det medisk-persiska riket och Greklands och Roms riken. Och så förgår allt som inte har Gud till sin grund. Endast det som är förenat med hans avsikt och ger uttryck åt hans karaktär kan bestå. Hans principer är det enda fasta som vår värld känner till.” Prophets and Kings, 548.
The three proxy wars are “made plain in the books of Daniel and the Revelation,” and the key to this truth is the “fortress” of verse ten, of Daniel eleven. But verse ten also addresses the internal vision, for the starting point for both “seven times,” is also identified in Isaiah chapter seven verses eight and nine. The external and internal cannot be separated, and the two periods of twenty-five hundred and twenty years are also Ezekiel’s two sticks, which when joined together, represent the sealing of the one hundred and forty-four thousand, which is the combination of Divinity with humanity.
De tre proxykrigen ”framställs tydligt i Daniels och Uppenbarelsebokens böcker”, och nyckeln till denna sanning är ”fästningen” i vers tio i Daniel elva. Men vers tio behandlar också den inre synen, ty utgångspunkten för båda ”sju tider” identifieras också i Jesaja kapitel sju, verserna åtta och nio. Det yttre och det inre kan inte skiljas åt, och de två perioderna om tvåtusenfemhundratjugo år är också Hesekiels två stavar, vilka, när de fogas samman, representerar beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, vilket är föreningen av gudomlighet med mänsklighet.
Daniel’s experience with the causative “marah” vision represents the line of prophecy where Michael descends and resurrects His last-day people. That resurrection represents the steps that Christ accomplishes to combine His Divinity with His last day people’s humanity. It is accomplished by the joining of the Divine mind with the human mind so that they have one mind, and it is accomplished in the throne room, in the Most Holy Place, which is the “fortress” that Sister White identifies as the “citadel” (fortress) of the soul.
Daniels erfarenhet av den kausativa ”marah”-synen representerar den profetiska linje där Mikael stiger ned och uppväcker sitt folk i den sista tiden. Den uppståndelsen representerar de steg genom vilka Kristus fullbordar föreningen av sin gudomlighet med sitt folks mänsklighet i den sista tiden. Detta fullbordas genom att det gudomliga sinnet förenas med det mänskliga sinnet, så att de har ett och samma sinne, och det fullbordas i tronsalen, i det Allra heligaste, som är den ”fästning” vilken syster White identifierar som själens ”borg” (fästning).
In the throne room God’s last-day people receive the mind of Christ and are then seated with Christ in heavenly places. The heavenly place where Christ is seated is the fortress or the head of the temple. The body temple has a lower nature, which is the flesh, or the body. It also has a higher nature, which is the mind. In verse ten of Daniel chapter eleven, the key that marks the fortress of the external vision, also marks the fortress of the internal vision, and in doing so it identifies the history where the horns of Republicanism and of Protestantism transition into the image of the beast (Republicanism), or the image of God (true Protestantism). Both horns then become the eighth that is of the seven.
I tronsalen mottar Guds folk i den sista tiden Kristi sinne och blir därefter satta med Kristus i den himmelska världen. Den himmelska plats där Kristus sitter är fästningen eller templets huvud. Kroppens tempel har en lägre natur, som är köttet, eller kroppen. Det har också en högre natur, som är sinnet. I den tionde versen i Daniels elfte kapitel utmärker den nyckel som markerar den yttre synens fästning också den inre synens fästning, och därigenom identifierar den den historia där republikanismens och protestantismens horn övergår till vilddjurets bild (republikanismen), eller Guds bild (den sanna protestantismen). Båda hornen blir därefter det åttonde, som är av de sju.
The true horn of Protestantism is then the Philadelphian horn that is Ezekiel’s mighty army, and Isaiah’s ensign that is lifted up in the warfare against the image of the beast, first in the United States and then in the world. Daniel eleven, verse ten, identifies the point in sacred history that the joining of the sticks begins. The Ukrainian war began in 2014, but it was not until 2022 that Russia began to invade the Ukraine. In 2023, twenty-two years after 2001, Michael began His work of resurrecting those who had suffered their first disappointment in fulfillment of the parable of the ten virgins in 2020. He first raised up a “voice” which is now crying in the wilderness. In July 2023, that voice began to cry, and it was the same voice that was raised up at the beginning of the reform movement of the third angel in 1989, for Jesus always illustrates the ending with the beginning.
Protestantismens sanna horn är alltså det filadelfiska hornet, som är Hesekiels mäktiga här och Jesajas banér, vilket höjs i krigföringen mot vilddjurets bild, först i Förenta staterna och därefter i världen. Daniel elva, vers tio, identifierar den punkt i den heliga historien då sammanfogandet av stavarna börjar. Kriget i Ukraina började 2014, men det var inte förrän 2022 som Ryssland började invadera Ukraina. År 2023, tjugotvå år efter 2001, började Mikael sitt verk med att uppväcka dem som hade lidit sin första besvikelse såsom uppfyllelse av liknelsen om de tio jungfrurna år 2020. Han uppreste först en ”röst” som nu ropar i öknen. I juli 2023 började den rösten ropa, och det var samma röst som upprestes vid början av den tredje ängelns reformrörelse år 1989, ty Jesus illustrerar alltid slutet med början.
The “voice” crying in the wilderness began to sound by presenting Revelation chapter one, where the combination of Divinity with humanity is represented as the Revelation of Jesus Christ, a revelation that is opened up just before probation closes. Daniel experienced that revelation in chapter ten, with the “causative” vision. The combination of Divinity with humanity in the first verses of Revelation represents the most important truth, based upon the rule of first mention. The combination of Divinity with humanity, which is the sealing of the one hundred and forty-four thousand is accomplished by the Word of God. That Word is given from the Father to the Son, who gives it to His angel, who then gives the message to a human representative. The first two steps are represented by the Divinity. Those two steps possess the distinction that the second step of divinity represents the Divinity that created all things. The next two steps are represented by God’s creatures. The first step is an unfallen angel, and the second manifestation of God’s creation was the one that had been given the power to recreate after his own kind. That fourth step, representing humanity, was then to take the message and send it to the churches, that the churches might “read and hear” those things which were written therein.
”Rösten” som ropar i öknen började ljuda genom att framställa Uppenbarelsebokens första kapitel, där föreningen av gudomlighet med mänsklighet framställs såsom Jesu Kristi uppenbarelse, en uppenbarelse som öppnas strax innan prövotiden avslutas. Daniel erfor den uppenbarelsen i kapitel tio, genom den ”kausativa” synen. Föreningen av gudomlighet med mänsklighet i de första verserna av Uppenbarelseboken representerar den viktigaste sanningen, grundad på principen om det första omnämnandet. Föreningen av gudomlighet med mänsklighet, vilken är de etthundrafyrtiofyra tusens besegling, fullbordas genom Guds Ord. Det Ordet ges från Fadern till Sonen, som ger det åt sin ängel, vilken sedan ger budskapet åt en mänsklig representant. De två första stegen representeras av gudomligheten. Dessa två steg äger den särarten att det andra steget av gudomlighet representerar den gudomlighet som skapade allting. De följande två stegen representeras av Guds skapade varelser. Det första steget är en fallen ängel, och den andra manifestationen av Guds skapelse var den som hade fått makt att återskapa efter sitt eget slag. Detta fjärde steg, som representerar mänskligheten, skulle därefter ta budskapet och sända det till församlingarna, så att församlingarna må ”läsa och höra” det som var skrivet däri.
We will continue this study in the next article.
Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.
The Revelation of Jesus Christ, which God gave unto him, to show unto his servants things which must shortly come to pass; and he sent and signified it by his angel unto his servant John: Who bare record of the word of God, and of the testimony of Jesus Christ, and of all things that he saw. Blessed is he that readeth, and they that hear the words of this prophecy, and keep those things which are written therein: for the time is at hand. John to the seven churches which are in Asia: Grace be unto you, and peace, from him which is, and which was, and which is to come; and from the seven Spirits which are before his throne; And from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and washed us from our sins in his own blood, And hath made us kings and priests unto God and his Father; to him be glory and dominion for ever and ever. Amen. Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which pierced him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen. I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord, which is, and which was, and which is to come, the Almighty. I John, who also am your brother, and companion in tribulation, and in the kingdom and patience of Jesus Christ, was in the isle that is called Patmos, for the word of God, and for the testimony of Jesus Christ. I was in the Spirit on the Lord’s day, and heard behind me a great voice, as of a trumpet, Saying, I am Alpha and Omega, the first and the last: and, What thou seest, write in a book, and send it unto the seven churches which are in Asia; unto Ephesus, and unto Smyrna, and unto Pergamos, and unto Thyatira, and unto Sardis, and unto Philadelphia, and unto Laodicea. Revelation 1:1–11.
Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske; och han sände den och gav till känna den genom sin ängel för sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och om Jesu Kristi vittnesbörd och om allt det han såg. Salig är den som läser, och de som hör denna profetias ord och bevarar det som är skrivet däri; ty tiden är nära. Johannes till de sju församlingarna som är i Asien: Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna som är inför hans tron, och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och fursten över jordens kungar. Honom som älskade oss och tvättade oss från våra synder i sitt eget blod och har gjort oss till kungar och präster åt Gud och sin Fader, honom tillhör härligheten och väldet i evigheters evighet. Amen. Se, han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, också de som genomborrade honom; och alla jordens släkter skall jämra sig över honom. Ja, amen. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige. Jag, Johannes, som också är er broder och delaktig med er i bedrövelsen och i Jesu Kristi rike och tålamod, befann mig på den ö som kallas Patmos för Guds ords skull och för Jesu Kristi vittnesbörds skull. Jag var i Anden på Herrens dag och hörde bakom mig en stark röst, lik en basun, som sade: Jag är Alfa och Omega, den förste och den siste; och: Vad du ser, skriv i en bok och sänd den till de sju församlingarna som är i Asien: till Efesus och till Smyrna och till Pergamos och till Tyatira och till Sardes och till Filadelfia och till Laodicea. Uppenbarelseboken 1:1–11.