The “truth which Peter had confessed is the foundation of the believer’s faith. It is that which Christ Himself has declared to be eternal life.” That “truth” identified two aspects of Christ. The first was that Christ is an element of prophetic history. The waymarks that represent the events of prophetic history, represent Christ. His association with the events identifies the sacredness of the prophetic waymarks, and provides the logic for Sister White so often saying that we must guard the waymarks, for those waymarks represent Jesus Christ. The waymark that represented the testing theme in the time of Christ was His baptism, and it aligned with other events in the sacred reform lines, distinguished by the descent of a Divine symbol.

Den ”sanning som Petrus hade bekänt är den troendes tros grundval. Den är det som Kristus själv har förklarat vara evigt liv.” Denna ”sanning” identifierade två aspekter av Kristus. Den första var att Kristus är ett inslag i den profetiska historien. De vägmärken som representerar den profetiska historiens händelser representerar Kristus. Hans förbindelse med händelserna identifierar de profetiska vägmärkenas helighet och ger logiken till att syster White så ofta säger att vi måste bevara vägmärkena, ty dessa vägmärken representerar Jesus Kristus. Det vägmärke som representerade prövningstemat på Kristi tid var hans dop, och det stod i linje med andra händelser i de heliga reformlinjerna, utmärkta genom ett gudomligt symbols nedstigande.

In the reform line of Moses, Divinity descended and abode in a burning bush, a symbol of the creator combining with the creation. In the reform line at the end of the seventy years, Michael descended to empower Cyrus to move forward with the first decree, and at the same time Daniel was changed into the image of Christ. In the reform line of Christ, the Holy Spirit descended in the form of a dove to anoint God’s Son, the symbol of Divinity combined with humanity. In Millerite history the angel that descended on August 11, 1840 was “no less a personage than Jesus Christ,” who descended with a little book that was to be eaten, and He was that little book. There He demonstrated that the combination of Divinity with humanity is accomplished by eating and drinking the flesh and blood of the Bread of Heaven.

I Moses reformlinje steg Gudomen ned och tog sin boning i en brinnande buske, en symbol för Skaparen förenad med skapelsen. I reformlinjen vid slutet av de sjuttio åren steg Mikael ned för att ge Cyrus kraft att gå vidare med det första dekretet, och samtidigt förvandlades Daniel till Kristi avbild. I Kristi reformlinje steg den Helige Ande ned i en dues gestalt för att smörja Guds Son, symbolen för Gudomen förenad med mänskligheten. I milleriternas historia var ängeln som steg ned den 11 augusti 1840 ”ingen mindre än Jesus Kristus”, som steg ned med en liten bok som skulle ätas, och Han var den lilla boken. Där visade Han att föreningen av Gudom med mänsklighet fullbordas genom att äta och dricka den himmelska Brödets kött och blod.

Sacred history is sacred because it is embodied by the presence of Christ. The predictions of God’s Word that identify future events, are Jesus Christ, for He is the “Word.” When those predictions are fulfilled in history, the events represent the fulfillment of His word, and His Word is Truth. It is His Word that sets forth the prediction, and it is His Word that is fulfilled when the event arrives, so at the beginning and at the ending it is Jesus Christ, for He is the Alpha and Omega. Therefore, when Peter proclaimed that Jesus was the Christ and the Son of the living God, he was identifying a waymark that was Jesus Christ and a waymark that reaches its perfect fulfillment in the last days. September 11, 2001 was the perfect fulfillment of Christ.

Den heliga historien är helig därför att den förkroppsligas genom Kristi närvaro. Förutsägelserna i Guds ord som identifierar framtida händelser är Jesus Kristus, ty han är ”Ordet”. När dessa förutsägelser uppfylls i historien, utgör händelserna uppfyllelsen av hans ord, och hans Ord är sanning. Det är hans Ord som framlägger förutsägelsen, och det är hans Ord som uppfylls när händelsen inträffar, så att det både i början och i slutet är Jesus Kristus, ty han är Alfa och Omega. Därför identifierade Petrus, när han förkunnade att Jesus var Kristus, den levande Gudens Son, ett vägmärke som var Jesus Kristus och ett vägmärke som når sin fullkomliga uppfyllelse i de sista dagarna. Den 11 september 2001 var Kristi fullkomliga uppfyllelse.

To reject the prophetic fulfillment of September 11, 2001, is to reject Christ, the Son of the living God. That truth, expressed by Peter, was “the foundation of the believer’s faith,” and on September 11, 2001 Christ led His last-day people back to Jeremiah’s “old paths,” which represent the “foundations” of the movement of the first and third angels’ messages. Peter represented the one hundred and forty-four thousand, who are sealed during the period when the four angels are restraining the four winds. The sealing time is a specific prophetic period, beginning on September 11, 2001 and ending at the soon coming Sunday law. Jesus always illustrates the end of a thing with the beginning of a thing.

Att förkasta den profetiska uppfyllelsen av den 11 september 2001 är att förkasta Kristus, den levande Gudens Son. Den sanningen, uttryckt av Petrus, var ”den troendes trons grundval”, och den 11 september 2001 ledde Kristus sitt folk i den sista tiden tillbaka till Jeremias ”gamla stigar”, vilka representerar ”grundvalarna” för rörelsen kring den första och den tredje ängelns budskap. Petrus representerade de etthundrafyrtiofyra tusen, som beseglas under den period då de fyra änglarna håller tillbaka de fyra vindarna. Beseglingstiden är en bestämd profetisk tidsperiod, som börjar den 11 september 2001 och slutar vid den snart kommande söndagslagen. Jesus illustrerar alltid slutet på en sak med början på en sak.

At the beginning of the sealing time the angel of Revelation eighteen descended, as had the Holy Spirit at the baptism, and that angel was “no less a personage than Jesus Christ,” for the angel that descended to lighten the earth with His glory in the Millerite history was “no less a personage than Jesus Christ.” At the soon coming Sunday law “no less a personage than Jesus Christ,” descends again and presents the second of the two messages of Revelation eighteen, as He calls His other flock out of Babylon. In the middle of the period of the sealing time, an angel descended, as the second angel descended on April 19, 1844, at the first disappointment of the Millerite movement.

I början av beseglingstiden steg ängeln i Uppenbarelseboken arton ned, liksom den Helige Ande vid dopet, och den ängeln var ”ingen mindre än Jesus Kristus”, ty ängeln som steg ned för att upplysa jorden med sin härlighet i milleritrörelsens historia var ”ingen mindre än Jesus Kristus”. Vid den snart kommande söndagslagen stiger ”ingen mindre än Jesus Kristus” åter ned och framlägger det andra av de två budskapen i Uppenbarelseboken arton, när han kallar sin andra hjord ut ur Babylon. I mitten av beseglingstidens period steg en ängel ned, liksom den andre ängeln steg ned den 19 april 1844, vid milleritrörelsens första besvikelse.

Between the arrival of that second angel, and the arrival of the third angel on October 22, 1844, many angels were sent to add power to the second angel as the Midnight Cry message arrived. Speaking of the history when these angels arrived in Millerite history, Sister White informs us that those that rejected these messages had crucified Christ just as assuredly as the Jews crucified Christ.

Mellan den andre ängelns ankomst och den tredje ängelns ankomst den 22 oktober 1844 sändes många änglar för att ge den andre ängeln ökad kraft, när budskapet om midnattsropet anlände. Med hänvisning till den historiska tid då dessa änglar framträdde i milleritrörelsens historia underrättar syster White oss om att de som förkastade dessa budskap hade korsfäst Kristus lika visst som judarna korsfäste Kristus.

“I saw that as the Jews crucified Jesus, so the nominal churches had crucified these messages, and therefore they have no knowledge of the way into the most holy, and they cannot be benefited by the intercession of Jesus there.” Early Writings, 261.

”Jag såg att liksom judarna korsfäste Jesus, så hade de namnkristna kyrkorna korsfäst dessa budskap, och därför har de ingen kunskap om vägen in i det allra heligaste, och de kan inte dra nytta av Jesu förbön där.” Early Writings, 261.

The messages represented by the angels, when rejected, represent the crucifixion of Christ, for He embodies the messages and their historical fulfillment. On July 18, 2020, “no less a personage than Jesus Christ” descended, marking the first disappointment and the beginning of the tarrying time. Slain in the streets, the dead dry bones of His last-day people were to be awakened by hearing the only voice that can bring people back to life.

Budskapen som änglarna representerar, när de förkastas, representerar Kristi korsfästelse, ty Han förkroppsligar budskapen och deras historiska uppfyllelse. Den 18 juli 2020 steg ”ingen mindre än Jesus Kristus” ned och markerade den första besvikelsen och början på väntetiden. Slagen på gatorna skulle de döda torra benen hos Hans folk i den sista tiden väckas genom att höra den enda röst som kan föra människor tillbaka till livet.

Verily, verily, I say unto you, The hour is coming, and now is, when the dead shall hear the voice of the Son of God: and they that hear shall live. For as the Father hath life in himself; so hath he given to the Son to have life in himself; And hath given him authority to execute judgment also, because he is the Son of man. Marvel not at this: for the hour is coming, in the which all that are in the graves shall hear his voice, And shall come forth; they that have done good, unto the resurrection of life; and they that have done evil, unto the resurrection of damnation. John 5:25–29.

Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den stund kommer, och är nu, då de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör skall leva. Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han givit också Sonen att ha liv i sig själv. Och han har givit honom makt att hålla dom, därför att han är Människosonen. Förundra er inte över detta; ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och träda fram: de som har gjort gott till livets uppståndelse, och de som har gjort ont till domens uppståndelse. Johannes 5:25–29.

In July of 2023, His voice called the dead dry bones to life, and Alpha and Omega then repeated the beginning of the sealing time, for July 2023, marks the ending period of the sealing time. His people were then again called back to Jeremiah’s old paths, to the foundations of Millerite history. The foundational message of the Millerites’ beginning and ending were the first and last messages of Millerite history, which was the “seven times” of Leviticus chapter twenty-six.

I juli 2023 kallade Hans röst de döda, torra benen till liv, och Alfa och Omega upprepade därefter början av beseglingstiden, ty juli 2023 markerar avslutningsperioden av beseglingstiden. Hans folk kallades då åter tillbaka till Jeremias gamla stigar, till grunderna i den milleritiska historien. Det grundläggande budskapet vid milleriternas början och slut var den milleritiska historiens första och sista budskap, vilket var ”de sju tiderna” i Tredje Mosebokens tjugosjätte kapitel.

In July 2023, God’s last day people were once again commanded to take the little book and eat it. As they eat the little book, they are then tested to see if they will acknowledge the message of the third Woe in Revelation chapter nine (the tidings of the east) and the message of Daniel chapter eleven (the tidings of the north). The testing process leads them to verses thirteen to fifteen of Daniel chapter eleven, which is the Battle of Panium, which is Caesarea Philippi and which is the message of the Midnight Cry where the two classes who have heard His voice are manifested, one class “that have done good, unto the resurrection of life; and they that have done evil, unto the resurrection of damnation.”

I juli 2023 blev Guds folk i den yttersta tiden åter befallt att ta den lilla boken och äta den. När de äter den lilla boken prövas de sedan för att se om de vill erkänna budskapet om det tredje ve i Uppenbarelsebokens nionde kapitel (tidenderna från östern) och budskapet i Daniels elfte kapitel (tidenderna från norr). Prövningsprocessen leder dem till verserna tretton till femton i Daniels elfte kapitel, vilka är slaget vid Panium, vilket är Caesarea Filippi och vilket är midnattsropets budskap, där de två klasserna som har hört hans röst uppenbaras, den ena klassen ”som har gjort gott till livets uppståndelse, och de som har gjort ont till domens uppståndelse.”

There are three voices in the sealing time of the one hundred and forty-four thousand and they are all the voice of “no less a personage than Jesus Christ.” The first voice of Revelation eighteen sounded when the great buildings of New York city were brought down by a touch from God. The second voice is the voice of Michael the archangel who calls the dead out of their graves. The third voice is the second voice of Revelation chapter eighteen that calls His other flock out of Babylon in the hour of the “great earthquake” of Revelation chapter eleven. The perfect fulfillment of Peter’s confession at Caesarea Philippi is made when Christ leads His last day people to “that portion of the prophecy of Daniel relating to the last days.”

Det finns tre röster under de etthundrafyrtiofyratusens beseglingstid, och de är alla rösten av ”ingen mindre person än Jesus Kristus”. Den första rösten i Uppenbarelseboken arton ljöd när de stora byggnaderna i New York City fälldes av en beröring från Gud. Den andra rösten är ärkeängeln Mikaels röst, som kallar de döda ut ur deras gravar. Den tredje rösten är den andra rösten i Uppenbarelseboken kapitel arton, som kallar hans andra hjord ut ur Babylon i stunden för den ”stora jordbävningen” i Uppenbarelseboken kapitel elva. Den fullkomliga uppfyllelsen av Petrus bekännelse i Caesarea Filippi sker när Kristus leder sitt folk i den sista tiden till ”den del av Daniels profetia som rör de sista dagarna”.

Panium of verses thirteen to fifteen of Daniel eleven, is the “portion” of the prophecy of Daniel that was sealed up that identifies the message of the Midnight Cry. Panium is the Exeter camp meeting in August of 1844, it’s a history that is fulfilled in the second term of Donald Trump, and it is the prophetic message that impresses the seal of God upon the foreheads of the one hundred and forty-four thousand. The verses we are now studying are very holy ground.

Panium i vers tretton till femton i Daniel elva är den ”del” av Daniels profetia som förseglades och som identifierar Midnattsropets budskap. Panium är lägermötet i Exeter i augusti 1844; det är en historia som uppfylls under Donald Trumps andra mandatperiod, och det är det profetiska budskap som inpräglar Guds sigill på de etthundrafyrtiofyra tusens pannor. De verser som vi nu studerar är mycket helig mark.

“The truth which Peter had confessed is the foundation of the believer’s faith. It is that which Christ Himself has declared to be eternal life. But the possession of this knowledge was no ground for self-glorification. Through no wisdom or goodness of his own had it been revealed to Peter. Never can humanity, of itself, attain to a knowledge of the divine. ‘It is as high as heaven; what canst thou do? deeper than hell; what canst thou know?’ Job 11:8. Only the spirit of adoption can reveal to us the deep things of God, which ‘eye hath not seen, nor ear heard, neither have entered into the heart of man.’ ‘God hath revealed them unto us by His Spirit: for the Spirit searcheth all things, yea, the deep things of God.’ 1 Corinthians 2:9, 10. ‘The secret of the Lord is with them that fear Him;’ and the fact that Peter discerned the glory of Christ was an evidence that he had been ‘taught of God.’ Psalm 25:14; John 6:45. Ah, indeed, ‘blessed art thou, Simon Bar-jona: for flesh and blood hath not revealed it unto thee.’

”Den sanning som Petrus hade bekänt är den troendes tros grundval. Det är detta som Kristus själv har förklarat vara evigt liv. Men innehavet av denna kunskap gav ingen grund för självförhärligande. Inte genom någon egen visdom eller godhet hade den uppenbarats för Petrus. Aldrig kan människan av sig själv nå fram till kunskap om det gudomliga. ”Den är högre än himmelen; vad kan du göra? djupare än dödsriket; vad kan du veta?” Job 11:8. Endast barnaskapets Ande kan uppenbara för oss Guds djupa ting, vilka ”öga icke har sett och öra icke hört, och som icke har uppstigit i människohjärtat”. ”Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande; ty Anden utforskar allt, också Guds djup.” 1 Korinthierbrevet 2:9, 10. ”Herrens hemlighet är hos dem som fruktar honom”, och det förhållandet att Petrus urskilde Kristi härlighet var ett bevis på att han hade blivit ”undervisad av Gud”. Psalm 25:14; Johannes 6:45. Ja, sannerligen, ”salig är du, Simon Bar-Jona; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig.”

“Jesus continued: ‘I say also unto thee, That thou art Peter, and upon this rock I will build My church; and the gates of hell shall not prevail against it.’ The word Peter signifies a stone,—a rolling stone. Peter was not the rock upon which the church was founded. The gates of hell did prevail against him when he denied his Lord with cursing and swearing. The church was built upon One against whom the gates of hell could not prevail.” The Desire of Ages, 413

”Jesus fortsatte: ’Jag säger dig också: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga Min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.’ Ordet Petrus betecknar en sten — en rullande sten. Petrus var inte den klippa på vilken församlingen grundades. Helvetets portar fick makt över honom när han förnekade sin Herre med förbannelser och eder. Församlingen var byggd på En mot vilken helvetets portar inte kunde få makt.” Messias, 413

The message Christ was presenting to His disciples at Caesarea Philippi was and is the message of the Midnight Cry, and it is placed within the context of a spiritual war between the Greek god Pan, whose temple was called “the gates of hell,” and the two apostate horns of the earth beast. The Maccabees were God’s apostate people, who professed to be the defenders of God’s church, as they were warring against the religion of the Greeks. They identified themselves as both the religious and political leaders. They represent the apostate Protestantism of those fallen churches that, with the government of the United States, are now forming an image of the beast and are warring against the globalist’s religion of woke-ism and Mother Earth. The apostate horns prevail in their struggle with the religious and political elements of globalism, and at the same time the true Protestant horn is being purified by the removal of the last remnants of the foolish virgins, in advance of being lifted up as an ensign at the “great earthquake” of the soon coming Sunday law.

Det budskap som Kristus frambar för sina lärjungar i Caesarea Filippi var och är midnattsropets budskap, och det är placerat inom ramen för ett andligt krig mellan den grekiske guden Pan, vars tempel kallades ”helvetets portar”, och jorddjurets två avfälliga horn. Makkabéerna var Guds avfälliga folk, som bekände sig vara försvarare av Guds kyrka, medan de förde krig mot grekernas religion. De identifierade sig själva som både de religiösa och de politiska ledarna. De representerar den avfälliga protestantismen hos dessa fallna kyrkor, vilka tillsammans med Förenta staternas regering nu håller på att forma vilddjurets avbild och för krig mot globalisternas religion av woke-ism och Moder Jord. De avfälliga hornen segrar i sin kamp mot globalismens religiösa och politiska element, och samtidigt renas det sanna protestantiska hornet genom avlägsnandet av de sista kvarlevorna av de dåraktiga jungfrurna, innan det upphöjs som ett baner vid den ”stora jordbävningen” i den snart kommande söndagslagen.

The portion of the prophecy of the book of Daniel that relates to the last days, which is also the Revelation of Jesus Christ, and is the message of the Midnight Cry, is unsealed by the Lion of the tribe of Judah at Caesarea Philippi, which is Panium. It is unsealed in the midst of the warfare between atheistic beast from the bottomless pit and the horn of Republicanism that began to stir up that beast in 2015, and against the genuine horn of Protestantism that is now being resurrected as a mighty army.

Den del av profetian i Daniels bok som avser de sista dagarna, vilken också är Jesu Kristi uppenbarelse och budskapet i midnattsropet, öppnas av Lejonet av Juda stam i Caesarea Filippi, som är Panium. Den öppnas mitt i krigföringen mellan det ateistiska vilddjuret från avgrunden och republikens horn, som började uppvigla detta vilddjur år 2015, och mot protestantismens äkta horn, som nu återuppväcks som en mäktig här.

The truth that Peter confessed represents the waymark of September 11, 2001, and also that Christ is the Son of the living God. The truth of what is represented by Jesus being the Son of God, is a testing truth as certainly as was whether Jesus was the Messiah or not in the days of Peter. The proclamation that Jesus is the Son of God represents everything that had been revealed of who the Son is. It represents not only that He was God’s Son, but that He was also the son of man. It is the truth of the incarnation of divinity into humanity, which is the very work that is accomplished during the sealing time of the one hundred and forty-four thousand. The truth of the “incarnation,” is the truth at the end that was typified by the truth of the “Sabbath” at the beginning.

Den sanning som Petrus bekände representerar vägmärket den 11 september 2001, och också att Kristus är den levande Gudens Son. Sanningen om det som representeras av att Jesus är Guds Son är en prövande sanning, lika visst som frågan om huruvida Jesus var Messias eller inte var det på Petrus’ dagar. Förkunnelsen att Jesus är Guds Son representerar allt som hade blivit uppenbarat om vem Sonen är. Den representerar inte endast att Han var Guds Son, utan också att Han var Människosonen. Det är sanningen om gudomlighetens inkarnation i mänskligheten, vilket är just det verk som fullbordas under de hundra fyrtiofyra tusens beseglingstid. Sanningen om ”inkarnationen” är sanningen vid slutet som förebildades av sanningen om ”sabbaten” i begynnelsen.

October 22, 1844 marked the arrival of the third angel. When an angel arrives, a special truth adapted to the period where the truth is unsealed is opened by the Lion of the tribe of Judah, and that truth then tests the generation where that truth is opened up. On October 22, 1844 the truths associated with the work of Christ, who suddenly came unto the temple He had raised in the forty-six years from 1798 unto 1844, were revealed. Christ’s work of judgment, the law of God, His role as High Priest, the issue of the mark of the beast and the sealing of the one hundred and forty-four thousand were all opened up. Sister White was shown that of those truths, there was one truth which the Alpha and Omega identified in a special light.

Den 22 oktober 1844 markerade den tredje ängelns ankomst. När en ängel anländer öppnas en särskild sanning, anpassad för den period då sanningen förseglas upp, av Lejonet av Juda stam, och denna sanning prövar sedan den generation i vilken den öppnas. Den 22 oktober 1844 uppenbarades de sanningar som var förbundna med Kristi verk, han som plötsligt kom till det tempel som han hade uppbyggt under de fyrtiosex åren från 1798 till 1844. Kristi domsverk, Guds lag, hans roll som Överstepräst, frågan om vilddjurets märke och beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen blev alla uppenbarade. Syster White visades att det bland dessa sanningar fanns en sanning som Alfa och Omega framhöll i ett särskilt ljus.

“I was amazed as I saw the fourth commandment in the very center of the ten precepts, with a soft halo of light encircling it. Said the angel: ‘It is the only one of the ten which defines the living God who created the heavens and the earth and all things that are therein. When the foundations of the earth were laid, then was laid the foundation of the Sabbath also.’” Testimonies, volume 1, 75.

”Jag förundrades när jag såg det fjärde budet mitt i själva centrum av de tio föreskrifterna, med en mild ljusgloria som omgav det. Ängeln sade: ’Det är det enda av de tio som anger den levande Guden, som skapade himlarna och jorden och allt som är däri. När jordens grundvalar lades, då lades också sabbatens grundval.’” Testimonies, volym 1, 75.

The sealing time of the one hundred and forty-four thousand had arrived, but it was to be delayed by the rebellion of 1863. On September 11, 2001 the sealing process began when Christ, represented as the mighty angel of Revelation chapter eighteen, descended with a hidden book in His hand that God’s last day people were to eat. The Alpha and Omega always illustrates the end with the beginning, so in the last days there was another truth that was placed in a special light, and it was directly connected to the Sabbath truth that was highlighted the first time Christ attempted to seal the one hundred and forty-four thousand.

Beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen hade kommit, men den skulle fördröjas genom upproret år 1863. Den 11 september 2001 började besegl­ingsprocessen, när Kristus, framställd såsom den mäktige ängeln i Uppenbarelsebokens artonde kapitel, steg ned med en fördold bok i sin hand, som Guds folk i de sista dagarna skulle äta. Alfa och Omega åskådliggör alltid slutet genom början, så i de sista dagarna fanns det ännu en sanning som sattes i ett särskilt ljus, och den var direkt förbunden med sabbatssanningen, vilken framhävdes första gången Kristus försökte besegla de etthundrafyrtiofyra tusen.

“The time has come for Daniel to stand in his lot. The time has come for the light given him to go to the world as never before. If those for whom the Lord has done so much will walk in the light, their knowledge of Christ and the prophecies relating to Him will be greatly increased as they near the close of this earth’s history.

”Tiden har kommit för Daniel att träda fram i sin lott. Tiden har kommit för att det ljus som gavs honom skall gå ut till världen som aldrig förr. Om de för vilka Herren har gjort så mycket vandrar i ljuset, skall deras kunskap om Kristus och de profetior som rör Honom i hög grad förökas, när de närmar sig slutet av denna jordens historia.

“Those who commune with God walk in the light of the Sun of Righteousness. They do not dishonor their Redeemer by corrupting their way before God. Heavenly light shines upon them. They are of infinite worth in God’s sight, for they are one with Christ. To them the word of God is of surpassing beauty and loveliness. They see its importance. Truth is unfolded to them. The doctrine of the incarnation is invested with a soft radiance. They see that the Scripture is the key which unlocks all mysteries and solves all difficulties. Those who have been unwilling to receive the light and walk in the light will not be able to understand the mystery of godliness, but those who have not hesitated to take up the cross and follow Jesus will see light in God’s light.” Manuscript Releases, number 21, 406, 407.

”De som har gemenskap med Gud vandrar i Rättfärdighetens sols ljus. De vanärar inte sin Återlösare genom att fördärva sin väg inför Gud. Himmelskt ljus lyser över dem. De är av oändligt värde i Guds ögon, ty de är ett med Kristus. För dem är Guds ord av överträffande skönhet och ljuvlighet. De ser dess betydelse. Sanningen uppenbaras för dem. Läran om inkarnationen är höljd i ett milt sken. De ser att Skriften är nyckeln som upplåser alla mysterier och löser alla svårigheter. De som inte har varit villiga att ta emot ljuset och vandra i ljuset kommer inte att kunna förstå gudaktighetens hemlighet, men de som inte har tvekat att ta upp korset och följa Jesus kommer att se ljus i Guds ljus.” Manuscript Releases, nr 21, 406, 407.

The doctrine of the incarnation is the truth that Divinity combined with humanity does not sin, and the sign of those who have reached that experience in the last days is the Sabbath.

Läran om inkarnationen är sanningen att gudomlighet förenad med mänsklighet inte syndar, och tecknet på dem som i de sista dagarna har nått den erfarenheten är sabbaten.

Moreover also I gave them my sabbaths, to be a sign between me and them, that they might know that I am the Lord that sanctify them. Ezekiel 20:12.

Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle veta att jag är Herren som helgar dem. Hesekiel 20:12.

The one hundred and forty-four thousand are sealed for eternity, and the process of the sealing identifies a short period of time at the end of the sealing process, just before the Sunday law, when the seal is impressed. In that short period of time Divinity is combined with humanity, permanently.

De etthundrafyrtiofyra tusen blir beseglade för evigheten, och beseglingsprocessen utpekar en kort tidsperiod i slutet av beseglingsprocessen, alldeles före söndagslagen, då sigillet inpräglas. Under denna korta tidsperiod förenas gudomligheten med mänskligheten, för alltid.

“What are you doing, brethren, in the great work of preparation? Those who are uniting with the world are receiving the worldly mold and preparing for the mark of the beast. Those who are distrustful of self, who are humbling themselves before God and purifying their souls by obeying the truth these are receiving the heavenly mold and preparing for the seal of God in their foreheads. When the decree goes forth and the stamp is impressed, their character will remain pure and spotless for eternity.

”Vad gör ni, bröder, i det stora förberedelseverket? De som förenar sig med världen tar emot den världsliga prägeln och förbereder sig för vilddjurets märke. De som misstror sig själva, som ödmjukar sig inför Gud och renar sina själar genom lydnad för sanningen, dessa tar emot den himmelska prägeln och förbereder sig för Guds insegel på sina pannor. När påbudet går ut och stämpeln anbringas, skall deras karaktär förbli ren och fläckfri i evighet.

“Now is the time to prepare. The seal of God will never be placed upon the forehead of an impure man or woman. It will never be placed upon the forehead of the ambitious, world-loving man or woman. It will never be placed upon the forehead of men or women of false tongues or deceitful hearts. All who receive the seal must be without spot before God—candidates for heaven. Go forward, my brethren and sisters. I can only write briefly upon these points at this time, merely calling your attention to the necessity of preparation. Search the Scriptures for yourselves, that you may understand the fearful solemnity of the present hour.” Testimonies, volume 5, 216.

”Nu är tiden att förbereda sig. Guds sigill kommer aldrig att sättas på pannan hos en oren man eller kvinna. Det kommer aldrig att sättas på pannan hos den äregirige, världsälskande mannen eller kvinnan. Det kommer aldrig att sättas på pannan hos män eller kvinnor med falska tungor eller svekfulla hjärtan. Alla som tar emot sigillet måste vara utan fläck inför Gud — kandidater för himlen. Gå framåt, mina bröder och systrar. Jag kan endast skriva kortfattat om dessa punkter vid denna tid, endast fästa er uppmärksamhet på nödvändigheten av förberedelse. Forska själva i Skrifterna, så att ni kan förstå den fruktansvärda allvaret i den nuvarande stunden.” Testimonies, band 5, s. 216.

The previous passage might suggest that the seal is impressed at the Sunday law, but this is not the case. Sister White is clear that the Sunday law is a great crisis, and she also teaches clearly that character is manifested in a crisis, but never developed in a crisis. The seal is impressed at the Sunday law in the sense that it then becomes visible, for those who then have the seal are lifted up as an ensign. The seal is impressed in a short period of time, just before probation closes, and for Sabbath-keepers, probation closes at the Sunday law. The sealing began on September 11, 2001, and no one then received the seal of God, for as illustrated in the period of time following October 22, 1844, there was first to be a testing process.

Det föregående stycket skulle kunna antyda att inseglet anbringas vid söndagslagen, men så är inte fallet. Syster White är tydlig med att söndagslagen är en stor kris, och hon lär också klart att karaktären uppenbaras i en kris, men aldrig utvecklas i en kris. Inseglet anbringas vid söndagslagen i den meningen att det då blir synligt, ty de som då har inseglet upphöjs såsom ett baner. Inseglet anbringas under en kort tidsperiod, strax innan nådatiden avslutas, och för sabbatshållare avslutas nådatiden vid söndagslagen. Beseglingen började den 11 september 2001, och ingen mottog då Guds sigill, ty såsom illustreras av tidsperioden efter den 22 oktober 1844 skulle det först komma en prövningsprocess.

In every reform movement, when the divine symbol descends to empower the message that was unsealed at the time of the end, a testing process begins. When Michael descended to empower Cyrus to move forward with the first decree, the Jews were then tested as to whether they would leave the home they had lived in for the previous seventy years and return to a ruined city and rebuild it. When the Holy Spirit descended at the baptism of Christ, the Jews were tested on the subject of the Messiah. When the mighty angel of Revelation ten descended on August 11, 1840, that generation was tested on whether they would eat the little book, and all that the little book represented.

I varje reformationsrörelse, när den gudomliga symbolen stiger ned för att ge kraft åt det budskap som blev upplöst vid ändens tid, inleds en prövningsprocess. När Mikael steg ned för att ge Kores kraft att gå vidare med det första dekretet, sattes judarna därefter på prov i frågan om huruvida de skulle lämna det hem där de hade bott under de föregående sjuttio åren och återvända till en ödelagd stad och återuppbygga den. När den Helige Ande steg ned vid Kristi dop, sattes judarna på prov i frågan om Messias. När den väldige ängeln i Uppenbarelseboken tio steg ned den 11 augusti 1840, sattes den generationen på prov i frågan om huruvida de skulle äta den lilla bokrullen och allt som den lilla bokrullen representerade.

A testing process began on August 11, 1840 that produced two classes of worshippers, and the class that followed the Lamb into the Most Holy Place were candidates to be among the one hundred and forty-four thousand. The final test for that generation, who failed the testing process, began with the arrival of increased light upon the “seven times,” of Leviticus twenty-six. From 1856 unto 1863, the Laodicean message marked a final period of time in the period that began with the arrival of the third angel on October 22, 1844. That period of time is represented by verses thirteen through fifteen of Daniel chapter eleven.

En prövotid började den 11 augusti 1840 och frambragte två klasser av tillbedjare, och den klass som följde Lammet in i det Allraheligaste var kandidater att vara bland de etthundrafyrtiofyra tusen. Det slutliga provet för den generationen, som inte bestod prövotiden, började med ankomsten av ökat ljus över de ”sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex. Från 1856 till 1863 utmärkte det laodiceiska budskapet en avslutande tidsperiod inom den tidsperiod som började med den tredje ängelns ankomst den 22 oktober 1844. Den tidsperioden återges i verserna tretton till femton i Daniel kapitel elva.

We will continue this study in the next article.

Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.

“‘In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God. The same was in the beginning with God. All things were made by him; and without him was not any thing made that was made. In him was life; and the life was the light of men. And the light shineth in darkness; and the darkness comprehended it not.’ ‘And the Word was made flesh, and dwelt among us, (and we beheld his glory, the glory as of the only begotten of the Father,) full of grace and truth’ (John 1:1–5, 14).

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Denne var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev inte något till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret grep det inte.” ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, (och vi såg hans härlighet, en härlighet såsom den Enfödde har av Fadern,) full av nåd och sanning” (Joh. 1:1–5, 14).

“This chapter delineates the character and importance of the work of Christ. As one who understands his subject, John ascribes all power to Christ, and speaks of His greatness and majesty. He flashes forth divine rays of precious truth, as light from the sun. He presents Christ as the only Mediator between God and humanity.

”Detta kapitel framställer Kristi verks karaktär och betydelse. Såsom en som förstår sitt ämne tillskriver Johannes Kristus all makt och talar om Hans storhet och majestät. Han låter gudomliga strålar av dyrbar sanning bryta fram såsom ljus från solen. Han framställer Kristus som den ende Medlaren mellan Gud och mänskligheten.

“The doctrine of the incarnation of Christ in human flesh is a mystery, ‘even the mystery which hath been hid from ages and from generations’ (Colossians 1:26). It is the great and profound mystery of godliness. ‘The Word was made flesh, and dwelt among us’ (John 1:14). Christ took upon Himself human nature, a nature inferior to His heavenly nature. Nothing so shows the wonderful condescension of God as this. He ‘so loved the world, that he gave his only begotten Son’ (John 3:16). John presents this wonderful subject with such simplicity that all may grasp the ideas set forth, and be enlightened.

”Läran om Kristi människoblivande i mänskligt kött är ett mysterium, ”det mysterium som har varit dolt från evigheter och från släktled” (Kolosserbrevet 1:26). Det är gudsfruktans stora och djupa mysterium. ”Ordet blev kött och bodde bland oss” (Johannes 1:14). Kristus tog på sig mänsklig natur, en natur som var underlägsen hans himmelska natur. Ingenting visar så tydligt Guds underbara nedlåtelse som detta. Han ”älskade världen så, att han utgav sin enfödde Son” (Johannes 3:16). Johannes framställer detta underbara ämne med sådan enkelhet att alla kan fatta de tankar som läggs fram och bli upplysta.

“Christ did not make believe take human nature; He did verily take it. He did in reality possess human nature. ‘As the children are partakers of flesh and blood, he also himself likewise took part of the same’ (Hebrews 2:14). He was the son of Mary; He was of the seed of David according to human descent. He is declared to be a man, even the Man Christ Jesus. ‘This man,’ writes Paul, ‘was counted worthy of more glory than Moses, inasmuch as he who hath builded the house hath more honour than the house’ (Hebrews 3:3).

”Kristus låtsades inte anta mänsklig natur; han antog den verkligen. Han ägde i verkligheten mänsklig natur. ’Då nu barnen är delaktiga av kött och blod, blev också han på liknande sätt delaktig därav’ (Hebreerbrevet 2:14). Han var Marias son; han var av Davids säd efter mänsklig härstamning. Han förklaras vara en människa, ja, människan Kristus Jesus. ’Denne man’, skriver Paulus, ’har ansetts värdig större härlighet än Mose, eftersom den som har byggt huset har större ära än huset’ (Hebreerbrevet 3:3).”

“But while God’s Word speaks of the humanity of Christ when upon this earth, it also speaks decidedly regarding His pre-existence. The Word existed as a divine being, even as the eternal Son of God, in union and oneness with His Father. From everlasting He was the Mediator of the covenant, the one in whom all nations of the earth, both Jews and Gentiles, if they accepted Him, were to be blessed. ‘The Word was with God, and the Word was God’ (John 1:1). Before men or angels were created, the Word was with God, and was God.

"Men medan Guds ord talar om Kristi mänsklighet när Han var här på jorden, talar det också klart och bestämt om Hans preexistens. Ordet existerade som ett gudomligt väsen, såsom Guds evige Son, i förening och enhet med sin Fader. Från evighet var Han förbundets Medlare, den i vilken jordens alla folk, både judar och hedningar, om de tog emot Honom, skulle bli välsignade. 'Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud' (Joh. 1:1). Innan människor eller änglar skapades, var Ordet hos Gud och var Gud."

“The world was made by Him, ‘and without him was not anything made that was made’ (John 1:3). If Christ made all things, He existed before all things. The words spoken in regard to this are so decisive that no one need be left in doubt. Christ was God essentially, and in the highest sense. He was with God from all eternity, God over all, blessed forevermore.

Världen blev till genom honom, ”och utan honom blev inte något till av det som är till” (Joh. 1:3). Om Kristus har skapat allting, existerade han före allting. De ord som har uttalats om detta är så avgörande att ingen behöver lämnas i tvivel. Kristus var Gud i sitt väsen, och i den högsta meningen. Han var hos Gud från all evighet, Gud över allting, välsignad i evighet.

“The Lord Jesus Christ, the divine Son of God, existed from eternity, a distinct person, yet one with the Father. He was the surpassing glory of heaven. He was the commander of the heavenly intelligences, and the adoring homage of the angels was received by Him as His right. This was no robbery of God. ‘The Lord possessed me in the beginning of his way,’ He declares, ‘before his works of old. I was set up from everlasting, from the beginning, or ever the earth was. When there were no depths, I was brought forth; when there were no fountains abounding with water. Before the mountains were settled, before the hills was I brought forth: while as yet he had not made the earth, nor the fields, nor the highest part of the dust of the world. When he prepared the heavens, I was there: when he set a compass upon the face of the depth’ (Proverbs 8:22–27).

”Herren Jesus Kristus, Guds gudomlige Son, existerade från evighet, en särskild person, och ändå ett med Fadern. Han var himlens överträffande härlighet. Han var de himmelska intelligensernas befälhavare, och änglarnas tillbedjande hyllning mottogs av honom som hans rätt. Detta var inget rövande från Gud. ’Herren ägde mig vid begynnelsen av sin väg’, förklarar han, ’före sina verk i forntiden. Från evighet blev jag insatt, från begynnelsen, innan jorden var till. När djupen ännu inte fanns, blev jag framfödd, när det ännu inte fanns källor rika på vatten. Innan bergen blev fästa, före höjderna blev jag framfödd, medan han ännu inte hade gjort jorden eller fälten eller den högsta delen av världens stoft. När han beredde himlarna, var jag där; när han drog en krets över djupets yta’ (Ordspråksboken 8:22–27).”

“There are light and glory in the truth that Christ was one with the Father before the foundation of the world was laid. This is the light shining in a dark place, making it resplendent with divine, original glory. This truth, infinitely mysterious in itself, explains other mysterious and otherwise unexplainable truths, while it is enshrined in light, unapproachable and incomprehensible.” Selected Messages, book 1, 246–248.

”Det finns ljus och härlighet i sanningen att Kristus var ett med Fadern innan världens grund blev lagd. Detta är det ljus som lyser på en mörk plats och gör den strålande av gudomlig, ursprunglig härlighet. Denna sanning, i sig själv oändligt hemlighetsfull, förklarar andra hemlighetsfulla och annars oförklarliga sanningar, medan den själv är innesluten i ett ljus som ingen kan nalkas och som är ofattbart.” Selected Messages, bok 1, 246–248.