The final test for the Millerite generation, who failed the testing process, began in 1856, with the arrival of increased light upon the “seven times” of Leviticus twenty-six. From 1856 to 1863 the Laodicean message marked a final period of time in the period that began with the arrival of the third angel on October 22, 1844. That period of time is represented by verses thirteen through fifteen of Daniel chapter eleven.

Det slutliga provet för den milleritiska generationen, som misslyckades i prövningsprocessen, började år 1856, när ökat ljus kom över de ”sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex. Från 1856 till 1863 markerade Laodiceabudskapet en sista tidsperiod inom den period som började med den tredje ängelns ankomst den 22 oktober 1844. Den tidsperioden representeras av verserna tretton till femton i Daniel kapitel elva.

That period of time is illustrated by not only those verses, but also by the history that fulfilled those verses, and also by the geographical witness of Panium, which is also Caesarea Philippi. Caesarea Philippi was purposely visited by Christ just before the cross, and the cross represents the Sunday law, that is represented by verse sixteen. On October 22, 1844 the Lion of the tribe of Judah identified the doctrine of the Sabbath in a special light. Then at the end of that testing process He introduced an increase of knowledge upon the “seven times,” and the “seven times” of Leviticus twenty-six is a doctrine of the Sabbath. It is the Sabbath commandment of the land resting that is a direct parallel to the Sabbath commandment of men resting. The time prophecy of the twenty-five hundred and twenty years and the twenty-three hundred years both ended on October 22, 1844.

Den tidsperioden åskådliggörs inte bara av dessa verser, utan också av den historia som uppfyllde dessa verser, liksom av det geografiska vittnesbördet från Panium, som också är Caesarea Filippi. Caesarea Filippi besöktes avsiktligt av Kristus strax före korset, och korset representerar söndagslagen, vilken representeras av vers sexton. Den 22 oktober 1844 identifierade Lejonet av Juda stam sabbatsläran i ett särskilt ljus. Sedan, vid slutet av den prövningsprocessen, introducerade Han en ökning av kunskap beträffande ”sju tider”, och ”sju tider” i Tredje Mosebok tjugosex är en sabbatslära. Det är sabbatsbudet om landets vila som är en direkt parallell till sabbatsbudet om människors vila. Tidsprofetian om de tvåtusen femhundratjugo åren och de tvåtusen trehundra åren slutade båda den 22 oktober 1844.

The final period of the testing process, from 1856 to 1863, was a greater revelation of the Sabbath, which had been placed in a special light at the beginning of the sealing and testing process. The history represented by the fulfillment of verses thirteen to fifteen of Daniel eleven represents the testing period where the seal of God is impressed for eternity upon the one hundred and forty-four thousand. In that history the two sticks of Ezekiel are joined. The joining of the two sticks represents the combination of Divinity with humanity, and the doctrine that shines in a special light in that history is the doctrine of the incarnation.

Den avslutande perioden av prövningsprocessen, från 1856 till 1863, var en större uppenbarelse av sabbaten, vilken hade ställts i ett särskilt ljus i början av beseglensens och prövningens process. Den historia som representeras av uppfyllelsen av verserna tretton till femton i Daniel elva utgör den prövningsperiod då Guds sigill för evigheten präglas på de etthundrafyrtiofyra tusen. I denna historia förenas de två stavarna i Hesekiel. Föreningen av de två stavarna representerar föreningen av gudomlighet med mänsklighet, och den lära som lyser i ett särskilt ljus i denna historia är läran om inkarnationen.

For this reason, when Peter identified Christ as the Son of God in Caesarea Philippi, he was acknowledging that Christ, as the Son of God represented His dual nature of being the Divine Son of God, who had taken upon Himself human flesh, and in so doing became the Son of man.

Av denna anledning erkände Petrus, när han i Caesarea Filippi identifierade Kristus som Guds Son, att Kristus såsom Guds Son representerade sin dubbla natur såsom Guds gudomlige Son, som hade tagit mänskligt kött på sig och därigenom blivit Människosonen.

“As the disciples searched the prophecies that testified of Christ, they were brought into fellowship with the Deity, and learned of Him who had ascended to heaven to complete the work He had begun on earth. They recognized the fact that in Him dwelt knowledge which no human being, unaided by divine agency, could comprehend. They needed the help of Him whom kings, prophets, and righteous men had foretold. With amazement they read and reread the prophetic delineations of His character and work. How dimly had they comprehended the prophetic scriptures! how slow they had been in taking in the great truths which testified of Christ! Looking upon Him in His humiliation, as He walked a man among men, they had not understood the mystery of His incarnation, the dual character of His nature. Their eyes were holden, so that they did not fully recognize divinity in humanity. But after they were illuminated by the Holy Spirit, how they longed to see Him again, and to place themselves at His feet!” The Desire of Ages, 507.

”När lärjungarna utforskade profetiorna som vittnade om Kristus, fördes de in i gemenskap med Gudomen och lärde känna Honom som hade uppstigit till himlen för att fullborda det verk Han hade påbörjat på jorden. De insåg att i Honom bodde en kunskap som ingen människa, utan bistånd av den gudomliga makten, kunde fatta. De behövde hjälpen från Honom som kungar, profeter och rättfärdiga män hade förutsagt. Med förundran läste och omläste de de profetiska framställningarna av Hans karaktär och verk. Hur dunkelt hade de inte förstått de profetiska skrifterna! hur långsamma hade de inte varit att ta till sig de stora sanningar som vittnade om Kristus! När de såg på Honom i Hans förnedring, då Han vandrade som människa bland människor, hade de inte förstått hans inkarnations mysterium, den dubbla karaktären i Hans natur. Deras ögon var tillslutna, så att de inte fullt ut kände igen det gudomliga i det mänskliga. Men efter att de hade blivit upplysta av den Helige Ande, hur längtade de inte efter att få se Honom igen och att få kasta sig ned vid Hans fötter!” The Desire of Ages, 507.

October 22, 1844 through to 1863 represents the sealing time of the one hundred and forty-four thousand. That period began with the Sabbath being highlighted as the special truth among the many truths that are unsealed during the period of the sealing. The period began the sounding of the seventh trumpet which identifies when the mystery of God was to be finished.

Den 22 oktober 1844 fram till 1863 representerar beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen. Denna period började med att sabbaten framhävdes som den särskilda sanningen bland de många sanningar som avförseglas under beseglingens tid. Perioden inledde den sjunde basunens ljudande, vilket anger när Guds hemlighet skulle fullbordas.

But in the days of the voice of the seventh angel, when he shall begin to sound, the mystery of God should be finished, as he hath declared to his servants the prophets. Revelation 10:7.

Men i den sjunde ängelns dagars röst, när han börjar blåsa i basunen, skall Guds hemlighet fullbordas, såsom han har förkunnat för sina tjänare profeterna. Uppenbarelseboken 10:7.

The seventh angel is also the third woe, for the sealing takes place in the history when the warfare of Islam is active. Had Millerite Adventism been faithful in the period that followed October 22, 1844, Islam that had been restrained on August 11, 1840, would have been released.

Den sjunde ängeln är också det tredje ve, ty beseglingen äger rum i den historiska period då Islams krigföring är verksam. Hade milleritisk adventism varit trogen under den period som följde efter den 22 oktober 1844, skulle Islam, som hade blivit återhållet den 11 augusti 1840, ha blivit lösgivet.

“Had Adventists, after the great disappointment in 1844, held fast their faith and followed on unitedly in the opening providence of God, receiving the message of the third angel and in the power of the Holy Spirit proclaiming it to the world, they would have seen the salvation of God, the Lord would have wrought mightily with their efforts, the work would have been completed, and Christ would have come ere this to receive His people to their reward. But in the period of doubt and uncertainty that followed the disappointment, many of the advent believers yielded their faith. . . . Thus the work was hindered, and the world was left in darkness. Had the whole Adventist body united upon the commandments of God and the faith of Jesus, how widely different would have been our history!” Evangelism, 695.

”Om adventisterna, efter den stora besvikelsen år 1844, hade hållit fast vid sin tro och fortsatt enigt i Guds öppnande försyn, tagit emot den tredje ängelns budskap och i den helige Andes kraft förkunnat det för världen, skulle de ha fått se Guds frälsning; Herren skulle ha verkat mäktigt genom deras ansträngningar, verket skulle ha fullbordats, och Kristus skulle redan ha kommit för att ta emot sitt folk till deras lön. Men under den period av tvivel och osäkerhet som följde efter besvikelsen gav många av de adventtroende upp sin tro.... Så blev verket hindrat, och världen lämnades i mörker. Hade hela adventistskaran förenat sig kring Guds bud och Jesu tro, hur helt annorlunda skulle då inte vår historia ha varit!” Evangelism, 695.

On October 22, 1844 the seventh trumpet began to sound and the Jubilee trumpet also began to sound.

Den 22 oktober 1844 började den sjunde basunen ljuda, och även jubelårets basun började ljuda.

And thou shalt number seven sabbaths of years unto thee, seven times seven years; and the space of the seven sabbaths of years shall be unto thee forty and nine years. Then shalt thou cause the trumpet of the jubilee to sound on the tenth day of the seventh month, in the day of atonement shall ye make the trumpet sound throughout all your land. And ye shall hallow the fiftieth year, and proclaim liberty throughout all the land unto all the inhabitants thereof: it shall be a jubilee unto you; and ye shall return every man unto his possession, and ye shall return every man unto his family. Leviticus 25:8–10.

Och du skall räkna sju årsveckor åt dig, sju gånger sju år; och tiden för de sju årsveckorna skall för dig vara fyrtionio år. Sedan skall du låta jubelårets horn ljuda på sjunde månadens tionde dag; på försoningsdagen skall ni låta hornet ljuda över hela ert land. Och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare: det skall vara ett jubelår för er; och var och en skall återvända till sin egendom, och var och en skall återvända till sin släkt. Leviticus 25:8–10.

When the sealing time of the one hundred and forty-four thousand begins there is a trumpet that identifies that the warfare accomplished by Islam has arrived, and a trumpet that proclaims liberty for those who have been slaves of sin. One trumpet identifies the external history, and the other represents the internal experience of those last-day covenant people. Their slavery is relieved when their humanity is joined with His Divinity for eternity. Line upon line, those two trumpets are one Trumpet, for the Jubilee trumpet is only blown on the Day of Atonement, and the Day of Atonement begins when the seventh trumpet of the third woe is sounded. The doctrine that represented both trumpets in the Millerite movement was the light of the Sabbath. The light that represents both Trumpets in these last days is the doctrine of the incarnation. Line upon line, the Sabbath and the doctrine of the incarnation are the same doctrine.

När beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen börjar, ljuder en trumpet som anger att den krigföring som Islam har fullbordat har anlänt, och en trumpet som förkunnar frihet för dem som har varit syndens slavar. Den ena trumpeten anger den yttre historien, och den andra representerar den inre erfarenheten hos detta sista tidens förbundsfolk. Deras slaveri upphör när deras mänsklighet förenas med Hans gudomlighet för evigheten. Rad på rad är dessa två trumpeter en och samma trumpet, ty jubelårstrumpeten ljuder endast på försoningsdagen, och försoningsdagen börjar när den sjunde trumpeten i det tredje veet ljuder. Den lära som representerade båda trumpeterna i den milleritiska rörelsen var sabbatens ljus. Det ljus som representerar båda trumpeterna i dessa sista dagar är inkarnationens lära. Rad på rad är sabbaten och inkarnationens lära en och samma lära.

Peter’s confession identified the Messiah, and also the Son of God. The Messiah is the Son of God. The Messiah is the creator represented by the Sabbath.

Petrus bekännelse identifierade Messias, och också Guds Son. Messias är Guds Son. Messias är Skaparen som representeras av sabbaten.

“Paul had never seen Christ while he dwelt upon the earth. He had indeed heard of him and his works, but he could not believe that the promised Messiah, the Creator of all worlds, the Giver of all blessings, would appear upon earth as a mere man.” Sketches from the Life of Paul, 256.

”Paulus hade aldrig sett Kristus medan han vistades här på jorden. Han hade visserligen hört om honom och om hans gärningar, men han kunde inte tro att den utlovade Messias, Skaparen av alla världar, Givaren av alla välsignelser, skulle träda fram på jorden som enbart en människa.” Sketches from the Life of Paul, 256.

The Sabbath identifies the Creator and the Creator was the Christ that Peter identified. The Son of God, who Peter identified is He who combined with human flesh to become the Son of man. The Son of God represents the incarnation.

Sabbaten identifierar Skaparen, och Skaparen var den Kristus som Petrus identifierade. Guds Son, som Petrus identifierade, är den som förenade sig med mänskligt kött för att bli Människosonen. Guds Son representerar inkarnationen.

“Christ brought men and women power to overcome. He came to this world in human form, to live a man amongst men. He assumed the liabilities of human nature, to be proved and tried. In His humanity He was a partaker of the divine nature. In His incarnation He gained in a new sense the title of the Son of God. Said the angel to Mary, ‘The power of the Highest shall overshadow thee: therefore also that holy thing which shall be born of thee shall be called the Son of God’ (Luke 1:35). While the Son of a human being, He became the Son of God in a new sense. Thus He stood in our world—the Son of God, yet allied by birth to the human race.” Selected Messages, book 1, 226.

”Kristus gav män och kvinnor kraft att övervinna. Han kom till denna värld i mänsklig gestalt, för att leva som människa bland människor. Han tog på sig den mänskliga naturens förpliktelser, för att bli prövad och frestad. I sin mänsklighet var Han delaktig av den gudomliga naturen. I sin inkarnation vann Han i en ny bemärkelse titeln Guds Son. Ängeln sade till Maria: ’Den Högstes kraft skall överskygga dig; därför skall också det heliga som föds av dig kallas Guds Son’ (Luk. 1:35). Medan Han var en människas son, blev Han Guds Son i en ny bemärkelse. Så stod Han i vår värld — Guds Son, och dock genom födelsen förenad med människosläktet.” Selected Messages, bok 1, 226.

At Caesarea Philippi, Peter’s twofold confession represented the one hundred and forty-four thousand who understand that Jesus is the Christ, the Son of God and the doctrine of the Sabbath that was lightened in 1844, along with the doctrine of the incarnation that is recognized in the last days. The light of the twofold truth is opened up at the beginning and ending of the period of the sealing, as witnessed by the history of the sealing from October 22, 1844 to 1863, and the history of Revelation chapter eighteen’s two voices.

I Caesarea Filippi representerade Petrus’ dubbla bekännelse de etthundrafyrtiofyra tusen, som förstår att Jesus är Kristus, Guds Son, och sabbatsläran som upplystes år 1844, tillsammans med inkarnationsläran som erkänns i de sista dagarna. Ljuset från den dubbla sanningen öppnas i början och slutet av beseglingens period, såsom bevittnas av beseglingens historia från den 22 oktober 1844 till 1863, och historien om de två rösterna i Uppenbarelseboken kapitel arton.

In both the Millerite line of the sealing process, and the prophetic line of the sealing in Revelation eighteen, there is a test at the very end of the period where one class is manifested as foolish virgins, as was the case from 1856 to 1863, and a class is manifested as wise virgins from July 2023 unto the soon coming Sunday law. That final period of testing repeats the beginning of the period. The same angel that descended on September 11, 2001 arrived as Michael to call the dead to life in 2023 some to everlasting life and some to everlasting death. When He arrived, He led His people back to the foundations. Some refuse to walk in the old paths, some do walk in the old paths. Some hearken to the sound of the trumpet, some refuse to hear.

I både Milleritlinjen i beseglingsprocessen och den profetiska linjen för beseglingen i Uppenbarelseboken arton finns det ett prov alldeles i slutet av perioden där en klass uppenbaras som dåraktiga jungfrur, såsom var fallet från 1856 till 1863, och en klass uppenbaras som visa jungfrur från juli 2023 fram till den snart kommande söndagslagen. Denna sista prövoperiod upprepar periodens början. Samme ängel som steg ner den 11 september 2001 anlände som Mikael för att kalla de döda till liv år 2023, somliga till evigt liv och somliga till evig död. När Han anlände ledde Han sitt folk tillbaka till grundvalarna. Somliga vägrar att vandra på de gamla stigarna, somliga vandrar på de gamla stigarna. Somliga hörsammar basunens ljud, somliga vägrar att höra.

Thus saith the Lord, Stand ye in the ways, and see, and ask for the old paths, where is the good way, and walk therein, and ye shall find rest for your souls. But they said, We will not walk therein. Also I set watchmen over you, saying, Hearken to the sound of the trumpet. But they said, We will not hearken. Jeremiah 6:16, 17.

Så säger Herren: Stå på vägarna och se efter, och fråga efter de gamla stigarna, var den goda vägen går, och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar. Men de sade: Vi vill inte vandra på den. Jag satte också väktare över er och sade: Hör på basunens ljud. Men de sade: Vi vill inte höra. Jeremia 6:16, 17.

The message represented by the trumpet which the watchmen blows is twofold. It is the seventh trumpet of Islam and the Jubilee trumpet of deliverance. It is the message of the combination of Divinity with humanity, which is accomplished by the mystery of the incarnation, and that produces a character prepared for the seal of God, which is the Sabbath. The message, the work and the circumstances associated with that final period of the sealing which began in July 2023, twenty-two years after 2001, is represented by verses thirteen to fifteen of Daniel chapter eleven, and by Christ’s visit to Caesarea Philippi in Matthew chapter sixteen.

Budskapet som representeras av basunen som väktarna blåser i är tvåfaldigt. Det är Islams sjunde basun och befrielsens jubelbasun. Det är budskapet om föreningen av gudomlighet med mänsklighet, vilken fullbordas genom inkarnationens mysterium och frambringar en karaktär beredd för Guds sigill, vilket är sabbaten. Budskapet, verket och de omständigheter som är förbundna med den sista perioden av beseglingen, vilken började i juli 2023, tjugotvå år efter 2001, representeras av verserna tretton till femton i Daniel kapitel elva och av Kristi besök i Caesarea Filippi i Matteus kapitel sexton.

In the parable of the ten virgins all the virgins fell asleep during the tarrying time. Jesus told His disciples that Lazarus sleepeth.

I liknelsen om de tio jungfrurna somnade alla jungfrurna under dröjsmålets tid. Jesus sade till sina lärjungar att Lasarus sover.

These things said he: and after that he saith unto them, Our friend Lazarus sleepeth; but I go, that I may awake him out of sleep. Then said his disciples, Lord, if he sleep, he shall do well. Howbeit Jesus spake of his death: but they thought that he had spoken of taking of rest in sleep. Then said Jesus unto them plainly, Lazarus is dead. John 11:10–14.

Detta sade han; och därefter sade han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom ur sömnen. Då sade hans lärjungar: Herre, om han sover, blir han frisk. Men Jesus hade talat om hans död; de trodde däremot att han talade om sömnens vila. Då sade Jesus rent ut till dem: Lasarus är död. Johannes 11:10–14.

At the end of twenty-one days, Daniel saw the vision, and he was in a deep sleep.

Vid slutet av tjugoen dagar såg Daniel synen, och han var i en djup sömn.

And I Daniel alone saw the vision: for the men that were with me saw not the vision; but a great quaking fell upon them, so that they fled to hide themselves. Therefore I was left alone, and saw this great vision, and there remained no strength in me: for my comeliness was turned in me into corruption, and I retained no strength. Yet heard I the voice of his words: and when I heard the voice of his words, then was I in a deep sleep on my face, and my face toward the ground. Daniel 10:7–9.

Och jag, Daniel, såg ensam synen; männen som var med mig såg inte synen, men en stor bävan föll över dem, så att de flydde och dolde sig. Därför blev jag lämnad ensam och såg denna stora syn, och ingen kraft blev kvar i mig; min skönhet förvandlades i mig till fördärv, och jag behöll ingen kraft. Men jag hörde ljudet av hans ord, och när jag hörde ljudet av hans ord föll jag i djup sömn med ansiktet mot marken. Daniel 10:7–9.

The two witnesses of Revelation chapter eleven, were dead in the street for three and a half days, and Ezekiel’s dead bones were in the valley. On July 18, 2020 the tarrying time of spiritual death and sleeping was brought upon the virgins of the movement of the third angel. Three years later the process of awakening and preparing God’s last-day people as His ensign and mighty army began. The angel that descended on July 18, 2020 unsealed a truth, as angels always do when they descend.

De två vittnena i Uppenbarelsebokens elfte kapitel låg döda på gatan i tre och en halv dag, och Hesekiels döda ben låg i dalen. Den 18 juli 2020 kom den andliga dödens och sömnens dröjsmålstid över jungfrurna i den tredje ängelns rörelse. Tre år senare började processen att väcka och bereda Guds folk i den sista tiden till Hans baner och mäktiga här. Ängeln som steg ned den 18 juli 2020 öppnade en sanning, såsom änglar alltid gör när de stiger ned.

The truth he unsealed was the experience of the tarrying time and first disappointment. God’s last-day people were then scattered, and when the process of awakening them arrived in history, they would be required to recognize and acknowledge that they had been scattered and that they were in the tarrying time. There was then sent many angels, or many messages to strengthen the message of the tarrying time.

Den sanning som han avförseglade var erfarenheten av dröjsmålstiden och den första besvikelsen. Guds folk i den sista tiden var då förskingrat, och när processen att väcka dem hade inträtt i historien, skulle de behöva inse och erkänna att de hade varit förskingrade och att de befann sig i dröjsmålstiden. Då sändes många änglar, eller många budskap, för att stärka budskapet om dröjsmålstiden.

“Near the close of the second angel’s message, I saw a great light from heaven shining upon the people of God. The rays of this light seemed bright as the sun. And I heard the voices of angels crying, ‘Behold, the Bridegroom cometh; go ye out to meet Him!’

”Nära slutet av den andre ängelns budskap såg jag ett stort ljus från himlen lysa över Guds folk. Strålarna från detta ljus tycktes klara som solen. Och jag hörde änglars röster ropa: ’Se, brudgummen kommer; gå ut för att möta honom!’”

“This was the midnight cry, which was to give power to the second angel’s message. Angels were sent from heaven to arouse the discouraged saints and prepare them for the great work before them. The most talented men were not the first to receive this message. Angels were sent to the humble, devoted ones, and constrained them to raise the cry, ‘Behold, the Bridegroom cometh; go ye out to meet Him!’ Those entrusted with the cry made haste, and in the power of the Holy Spirit sounded the message, and aroused their discouraged brethren. This work did not stand in the wisdom and learning of men, but in the power of God, and His saints who heard the cry could not resist it. The most spiritual received this message first, and those who had formerly led in the work were the last to receive and help swell the cry, “Behold, the Bridegroom cometh; go ye out to meet Him!’

”Detta var midnattsropet, som skulle ge kraft åt den andre ängelns budskap. Änglar sändes från himlen för att väcka de modfällda heliga och bereda dem för det stora verk som låg framför dem. De mest begåvade männen var inte de första att ta emot detta budskap. Änglar sändes till de ödmjuka, hängivna, och drev dem att höja ropet: ’Se, brudgummen kommer; gå ut för att möta honom!’ De som hade anförtrotts detta rop skyndade sig och förkunnade budskapet i den helige Andes kraft och väckte sina modfällda bröder. Detta verk vilade inte på människors visdom och lärdom, utan på Guds kraft, och hans heliga som hörde ropet kunde inte stå det emot. De mest andliga tog först emot detta budskap, och de som tidigare hade lett i verket var de sista att ta emot det och hjälpa till att förstärka ropet: ’Se, brudgummen kommer; gå ut för att möta honom!’”

“In every part of the land, light was given upon the second angel’s message, and the cry melted the hearts of thousands. It went from city to city, and from village to village, until the waiting people of God were fully aroused. In many churches the message was not permitted to be given, and a large company who had the living testimony left these fallen churches. A mighty work was accomplished by the midnight cry. The message was heart-searching, leading the believers to seek a living experience for themselves. They knew that they could not lean upon one another.” Early Writings, 238.

”I varje del av landet gavs ljus över den andre ängelns budskap, och ropet smälte tusendens hjärtan. Det gick från stad till stad och från by till by, till dess att Guds väntande folk blev fullt uppväckt. I många församlingar tilläts budskapet inte att framföras, och en stor skara, som hade det levande vittnesbördet, lämnade dessa fallna församlingar. Ett mäktigt verk uträttades genom midnattsropet. Budskapet rannsakade hjärtat och ledde de troende att söka en levande erfarenhet för egen del. De visste att de inte kunde stödja sig på varandra.” Early Writings, 238.

The arrival of the message of the Midnight Cry in the parable identifies when the two classes of virgins’ manifest whether they have oil. The wise have oil, the foolish do not. The parable was fulfilled by the work of Samuel Snow in the Millerite history, and in that work the message Snow presented was developed as represented by his articles in the Millerite publications of that time period. Then when he arrived at the Exeter camp meeting, which was from August 12th to the 17th, 1844, a period is also represented that ultimately led to those at the meeting leaving the meeting and proclaiming the message.

Ankomsten av budskapet om Midnattsropet i liknelsen identifierar när de två klasserna av jungfrur visar huruvida de har olja. De visa har olja, de fåvitska har den inte. Liknelsen uppfylldes genom Samuel Snows verk i milleritrörelsens historia, och i detta verk utvecklades det budskap som Snow frambar, såsom det framställs i hans artiklar i den tidens milleritiska publikationer. När han sedan anlände till lägermötet i Exeter, vilket ägde rum från den 12 till den 17 augusti 1844, framställs också en tidsperiod som slutligen ledde till att de som var på mötet lämnade det och förkunnade budskapet.

There is a “point in time” when the message of the Midnight Cry is fully established, and at that point, based upon the parable, probation closes upon the virgins. That “point in time” is preceded by “a period” when the message is being developed. Since July, 2023 the message of the Midnight Cry has been developing, and unlike the Millerite fulfillment, the message has been transmitted across the world in advance of the “close of probation”. When probation closed at the end of the Exeter meeting the message then went to “every part of the land,” and “light was given upon the second angel’s message, and the cry melted the hearts of thousands. It went from city to city, and from village to village, until the waiting people of God were fully aroused.”

Det finns en ”tidpunkt” då budskapet om Midnattsropet är fullt etablerat, och vid den tidpunkten, på grundval av liknelsen, avslutas nådatiden för jungfrurna. Denna ”tidpunkt” föregås av ”en period” då budskapet håller på att utvecklas. Sedan juli 2023 har budskapet om Midnattsropet utvecklats, och till skillnad från den milleritiska uppfyllelsen har budskapet förmedlats över hela världen i förväg innan ”nådatidens slut”. När nådatiden avslutades vid slutet av mötet i Exeter gick budskapet därefter till ”varje del av landet”, och ”ljus gavs över den andre ängelns budskap, och ropet smälte tusentals hjärtan. Det gick från stad till stad och från by till by, till dess att Guds väntande folk blev fullständigt väckt.”

In our current history the message that began to be published in July of 2023 is now in one hundred and twenty countries around the world, and the articles that represent the development of the message of the Midnight Cry are available in over sixty languages, and the articles can either be read or listened to.

I vår nuvarande historia finns det budskap som började publiceras i juli 2023 nu i etthundratjugo länder runt om i världen, och de artiklar som representerar utvecklingen av Midnattsropets budskap finns tillgängliga på över sextio språk, och artiklarna kan antingen läsas eller avlyssnas.

The Revelation of Jesus Christ, which God gave unto him, to show unto his servants things which must shortly come to pass; and he sent and signified it by his angel unto his servant John: Who bare record of the word of God, and of the testimony of Jesus Christ, and of all things that he saw. Blessed is he that readeth, and they that hear the words of this prophecy, and keep those things which are written therein: for the time is at hand. Revelation 1:1–3.

Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske; och han sände den och gav den till känna genom sin ängel åt sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och om Jesu Kristi vittnesbörd och om allt som han såg. Salig är den som läser och de som hör denna profetias ord och bevarar det som är skrivet i den; ty tiden är nära. Uppenbarelseboken 1:1–3.

The light of this message as represented with the articles has been accomplished in roughly six months by two persons.

Ljuset i detta budskap, sådant det framställs genom artiklarna, har fullbordats på omkring sex månader av två personer.

“Unless those who can help in — are aroused to a sense of their duty, they will not recognize the work of God when the loud cry of the third angel shall be heard. When light goes forth to lighten the earth, instead of coming up to the help of the Lord, they will want to bind about His work to meet their narrow ideas. Let me tell you that the Lord will work in this last work in a manner very much out of the common order of things, and in a way that will be contrary to any human planning. There will be those among us who will always want to control the work of God, to dictate even what movements shall be made when the work goes forward under the direction of the angel who joins the third angel in the message to be given to the world. God will use ways and means by which it will be seen that He is taking the reins in His own hands. The workers will be surprised by the simple means that He will use to bring about and perfect His work of righteousness.” Testimonies to Ministers, 300.

”Om inte de som kan hjälpa till i — väcks till insikt om sin plikt, kommer de inte att känna igen Guds verk när den tredje ängelns höga rop hörs. När ljuset går ut för att upplysa jorden, kommer de, i stället för att träda fram till Herrens hjälp, att vilja binda upp Hans verk så att det passar deras trånga föreställningar. Låt mig säga er att Herren i detta sista verk kommer att verka på ett sätt som i hög grad ligger utanför tingens vanliga ordning, och på ett sätt som kommer att stå i strid med all mänsklig planering. Det kommer att finnas sådana ibland oss som alltid vill styra Guds verk, ja, till och med föreskriva vilka steg som skall tas när verket går framåt under ledning av den ängel som förenar sig med den tredje ängeln i det budskap som skall ges åt världen. Gud kommer att använda vägar och medel genom vilka det skall bli uppenbart att Han tar tömmarna i Sina egna händer. Arbetarna kommer att förvånas över de enkla medel som Han kommer att använda för att genomföra och fullkomna sitt rättfärdighetsverk.” Testimonies to Ministers, 300.

The Lion of the tribe of Judah has now brought His last-day people to verses thirteen through fifteen of Daniel eleven, opening the history represented by the history of 200 BC to 63 BC, and also Matthew chapter sixteen, and the history of Christ’s visit to Caesarea Philippi. Both the predictions and the history of their fulfillments align with the portion of the book of Daniel that was sealed until the last days. The books of Daniel and Revelation are one book, so in the last days, just before probation closes, the Revelation of Jesus Christ is unsealed, and that Revelation includes the portion of Daniel that relates to the last days. The time is at hand for the conclusion of the Exeter camp meeting.

Lejonet av Juda stam har nu fört sitt folk i den sista tiden till verserna tretton till femton i Daniel elva och därmed öppnat den historia som representeras av historien från 200 f.Kr. till 63 f.Kr., och även Matteus sextonde kapitel samt historien om Kristi besök i Caesarea Filippi. Både förutsägelserna och historien om deras uppfyllelse överensstämmer med den del av Daniels bok som var förseglad intill de sista dagarna. Daniels bok och Uppenbarelseboken är en bok, så i de sista dagarna, strax innan prövotiden avslutas, blir Jesu Kristi uppenbarelse avförseglad, och den uppenbarelsen inbegriper den del av Daniel som hänför sig till de sista dagarna. Tiden är inne för avslutningen av lägermötet i Exeter.

And he saith unto me, Seal not the sayings of the prophecy of this book: for the time is at hand. He that is unjust, let him be unjust still: and he which is filthy, let him be filthy still: and he that is righteous, let him be righteous still: and he that is holy, let him be holy still. Revelation 22:10, 11.

Och han sade till mig: Försegla inte profetians ord i denna bok, ty tiden är nära. Den som är orättfärdig må fortsätta att vara orättfärdig, och den som är oren må fortsätta att vara oren; och den som är rättfärdig må fortsätta att vara rättfärdig, och den som är helig må fortsätta att vara helig. Uppenbarelseboken 22:10, 11.

We will continue this study in the next article.

Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.

Behold, the days come, saith the Lord God, that I will send a famine in the land, not a famine of bread, nor a thirst for water, but of hearing the words of the Lord: And they shall wander from sea to sea, and from the north even to the east, they shall run to and fro to seek the word of the Lord, and shall not find it. In that day shall the fair virgins and young men faint for thirst. They that swear by the sin of Samaria, and say, Thy god, O Dan, liveth; and, The manner of Beersheba liveth; even they shall fall, and never rise up again. Amos 8:11–14.

Se, dagar skall komma, säger Herren Gud, då jag skall sända en hungersnöd i landet, inte en hungersnöd efter bröd, ej heller törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Och de skall driva omkring från hav till hav och från norr ända till öster; de skall löpa hit och dit för att söka Herrens ord men inte finna det. På den dagen skall de sköna jungfrurna och de unga männen försmäkta av törst. De som svär vid Samarias synd och säger: Så sant din gud lever, o Dan, och: Så sant Beershebas gudstjänst lever — också de skall falla och aldrig mer resa sig. Amos 8:11–14.