The Battle of Raphia and the Battle of Panium are two distinct historical events that occurred in different periods and contexts, but they both have significance in the history of ancient Judea and its surrounding regions. The Battle of Raphia took place in 217 BC. The Battle of Panium occurred in 200 BC between the Seleucid kingdom (king of the north) and the Ptolemaic kingdom (king of the south). These two battles are identified in verses eleven through fifteen of Daniel chapter eleven. These two battles preceded the Maccabean Revolt in 167 BC.
Slaget vid Rafia och slaget vid Panium är två skilda historiska händelser som inträffade under olika perioder och i olika sammanhang, men båda har betydelse i det forntida Judéens och dess omgivande regioners historia. Slaget vid Rafia ägde rum år 217 f.Kr. Slaget vid Panium ägde rum år 200 f.Kr. mellan det seleukidiska riket (kungen i norr) och det ptolemeiska riket (kungen i söder). Dessa två slag identifieras i verserna elva till femton i Daniel, kapitel elva. Dessa två slag föregick Mackabéerupproret år 167 f.Kr.
The Battle of Panium took its name from the nearby geographical feature, Mount Panium, where the conflict occurred. The name Panium is derived from the Greek god Pan, to whom a temple was there dedicated. The site was known as Panium due to its association with the worship of Pan. The temple complex was often referred to as the Sanctuary of Pan, emphasizing its role as a place of religious devotion and worship dedicated to the god Pan. The term “Nymphaeum” refers to a monument or shrine dedicated to water nymphs in ancient Greek and Roman religion. The temple complex at Panium included a grotto and natural spring, which were believed to be inhabited by nymphs, and thus it was sometimes referred to as the Nymphaeum of Panium.
Slaget vid Panium fick sitt namn efter det närbelägna geografiska kännetecknet, berget Panium, där striden ägde rum. Namnet Panium härleds från den grekiske guden Pan, åt vilken ett tempel där var invigt. Platsen var känd som Panium på grund av sin förbindelse med dyrkan av Pan. Tempelkomplexet benämndes ofta Panhelgedomen, vilket framhävde dess roll som en plats för religiös hängivenhet och gudsdyrkan tillägnad guden Pan. Termen ”Nymfaeum” avser ett monument eller en helgedom tillägnad vattennymfer i den antika grekiska och romerska religionen. Tempelkomplexet i Panium omfattade en grotta och en naturlig källa, vilka ansågs vara bebodda av nymfer, och därför kallades det ibland Paniums Nymfaeum.
After the city was rebuilt and expanded by Herod Philip, son of Herod the Great, it was known as Caesarea Philippi in honor of the Roman Emperor Caesar Augustus and Herod Philip himself. The temple complex was an important religious center within this city.
Sedan staden hade återuppbyggts och utvidgats av Herodes Filippos, son till Herodes den store, blev den känd som Caesarea Filippi till ära för den romerske kejsaren Caesar Augustus och Herodes Filippos själv. Tempelkomplexet var ett viktigt religiöst centrum i denna stad.
During the reign of Emperor Augustus, the temple was rededicated or renamed in honor of Augustus, reflecting the imperial cult and the integration of Roman religious practices into the local religious landscape. The area near the ancient city of Caesarea Philippi, where the temple of Pan was located, was sometimes referred to as the “Gates of Hell” or the “Gates of Hades.”
Under kejsar Augustus regeringstid återinvigdes eller omdöptes templet till Augustus ära, vilket återspeglade den kejserliga kulten och integreringen av romerska religiösa sedvänjor i det lokala religiösa landskapet. Området nära den forntida staden Caesarea Philippi, där Pans tempel var beläget, kallades stundom ”Helvetets portar” eller ”Hades portar”.
In verses sixteen through nineteen of Daniel chapter eleven, the three geographical areas of conquest that pagan Rome was to overcome in order to be established as the fourth kingdom of Bible prophecy and the king of the north in the chapter, are represented. In verse sixteen, the Roman general Pompey is identified as conquering Syria in 65 BC, and then Jerusalem in 63 BC. Verses seventeen through nineteen identify Julius Caesar’s conquering of Egypt, the third of the three obstacles. The Battle of Actium in 31 BC, marks the beginning of the three hundred and sixty years that pagan Rome would rule supremely in fulfillment of verse twenty-four, of Daniel chapter eleven.
I verserna sexton till nitton i det elfte kapitlet av Daniel framställs de tre geografiska erövringsområden som det hedniska Rom måste övervinna för att bli upprättat som den fjärde makten i Bibelns profetia och som kungen i norr i kapitlet. I vers sexton identifieras den romerske generalen Pompejus som den som erövrade Syrien år 65 f.Kr. och därefter Jerusalem år 63 f.Kr. Verserna sjutton till nitton identifierar Julius Caesars erövring av Egypten, det tredje av de tre hindren. Slaget vid Actium år 31 f.Kr. markerar början på de trehundrasextio år under vilka det hedniska Rom skulle härska suveränt, som en uppfyllelse av vers tjugofyra i det elfte kapitlet av Daniel.
In verse twenty the reign of Augustus Caesar is marked, and in that history, Jesus was born. Then in verses twenty-one and twenty-two the wicked Tiberius Caesar’s reign is identified, thus marking the crucifixion of Christ. In verse twenty-three, the league which the Maccabean Jews entered into with pagan Rome is marked, and thus the flow of history that began in verse eleven is halted, and the historical narrative drops back to the period of 161 BC to 158 BC.
I vers tjugo anges Augustus Caesars regeringstid, och i den historien föddes Jesus. Därefter identifieras i vers tjugoett och tjugotvå den onde Tiberius Caesars regeringstid och markerar därmed Kristi korsfästelse. I vers tjugotre anges det förbund som de mackabeiska judarna ingick med det hedniska Rom, och därmed avbryts historiens förlopp som började i vers elva, och den historiska framställningen går tillbaka till perioden 161 f.Kr. till 158 f.Kr.
Verse twenty-three represents the line of the Maccabees, and though it does not provide all the details of their prophetic line, the record of history does. In 217 BC, the Battle of Raphia took place, and in the aftermath a child king left Egypt vulnerable. As the Seleucid and Greek kings made plans to deal with the child king in the year 200 BC, Rome inserted itself into the history and became the defender of the Egyptian child king. In the same year the Battle of Panium took place. Then in 167 BC the guerilla warfare of the Maccabees, began.
Tjugotredje versen representerar mackabéernas linje, och även om den inte återger alla detaljer i deras profetiska linje, gör historieskrivningen det. År 217 f.Kr. ägde slaget vid Rafia rum, och i dess efterdyningar lämnade en barnkonung Egypten sårbart. Medan de seleukidiska och grekiska kungarna lade planer för att hantera barnkonungen år 200 f.Kr., trädde Rom in i historien och blev den egyptiske barnkonungens försvarare. Samma år ägde slaget vid Panion rum. Därefter började år 167 f.Kr. mackabéernas gerillakrigföring.
The Maccabean revolt began in Modein in 167 BC, and it consisted of the Maccabees not only engaging against the Seleucid Empire, but also engaging the Jews that they had determined were in alliance with the Seleucids. The revolt was religiously motivated, and it was carried out against an internal and external enemy. In 164 BC the Maccabees rededicated the temple, and this event is commemorated by the Jewish celebration of Hanukkah. In that year the infamous Antiochus Epiphanes died. Then from 161 BC to 158 BC the “league” of verse twenty-three was entered into with Rome.
Det mackabeiska upproret började i Modein år 167 f.Kr., och det bestod i att mackabéerna inte endast gick till strid mot det seleukidiska riket, utan också mot de judar som de hade fastslagit stod i förbund med seleukiderna. Upproret var religiöst motiverat, och det fördes mot en inre såväl som en yttre fiende. År 164 f.Kr. återinvigde mackabéerna templet, och denna händelse hågkommes genom det judiska firandet av Chanukka. Under det året dog den ökände Antiochos Epifanes. Därefter, från år 161 f.Kr. till 158 f.Kr., ingicks det ”förbund” som nämns i vers tjugotre med Rom.
The only direct reference to the Maccabees, their revolt and their league with Rome, is found in verse twenty-three, but the history of the dynasty, called the Hasmonean Dynasty began at Modein in 167 BC, and continued to the time of the cross. The final representatives of the Hasmonean Dynasty were the Pharisees of Christ’s time period. Therefore, there is a prophetic line of the history of apostate Judaism as represented by the Maccabees which began in 167 BC at the revolt of Modein, which ends in verses twenty-one and twenty-two when Jesus was crucified.
Den enda direkta hänvisningen till Mackabéerna, deras uppror och deras förbund med Rom, finns i vers tjugotre, men dynastins historia, kallad den hasmonéiska dynastin, började i Modein år 167 f.Kr. och fortsatte fram till korsets tid. De sista representanterna för den hasmonéiska dynastin var fariséerna på Kristi tid. Därför finns det en profetisk linje i den avfälliga judendomens historia, sådan den representeras av Mackabéerna, vilken började år 167 f.Kr. vid upproret i Modein och som slutar i verserna tjugoett och tjugotvå när Jesus korsfästes.
Their history reached a turning point in verse sixteen, when Rome, for the first time, through Pompey, conquered Jerusalem. His primary motivation for bringing the destruction upon Jerusalem at that time was a dispute among two factions of the Hasmonean Dynasty. From that point in time (63 BC), Judah was under Roman rule. The Hasmonean Dynasty of the Maccabees begins prophetically at the battle of Modein in 167 BC, then is placed under subjection to Rome in 63 BC. Soon after the beginning of that history the Maccabees initiated and entered into a league with Rome from 161 BC to 158 BC. They were in subjection to Rome from 63 BC until the cross and the ultimate destruction of Jerusalem in the year 70.
Deras historia nådde en vändpunkt i vers sexton, när Rom för första gången, genom Pompejus, erövrade Jerusalem. Hans främsta motiv för att vid den tiden bringa förstörelsen över Jerusalem var en tvist mellan två fraktioner inom den hasmoneiska dynastin. Från den tidpunkten (63 f.Kr.) stod Juda under romerskt styre. Mackabéernas hasmoneiska dynasti börjar profetiskt vid slaget vid Modein år 167 f.Kr. och förs därefter under Rom i underkastelse år 63 f.Kr. Kort efter början av den historien tog mackabéerna initiativ till och ingick ett förbund med Rom från 161 f.Kr. till 158 f.Kr. De stod under Rom i underkastelse från 63 f.Kr. fram till korset och den slutliga förstörelsen av Jerusalem år 70.
The prophetic line of the Maccabees is the line of apostate Judaism, and it therefore typifies the line of apostate Protestantism. From the Battle of Panium until the Sunday law of verse sixteen the prophetic events of 200 BC, 167 BC, 164 BC, and the league from 161 BC to 158 BC will be repeated in the history of apostate Protestantism. These waymarks will occur in the history of the eighth president who is of the seven in advance of the Sunday law. 200 BC represents the external line of the Republican horn in relation to 167 BC, representing the internal line of the apostate Protestant horn.
Mackabéernas profetiska linje är den avfälliga judendomens linje, och den utgör därför en förebild för den avfälliga protestantismens linje. Från slaget vid Panion till söndagslagen i vers sexton kommer de profetiska händelserna år 200 f.Kr., 167 f.Kr., 164 f.Kr. samt förbundet från 161 f.Kr. till 158 f.Kr. att upprepas i den avfälliga protestantismens historia. Dessa vägmärken kommer att inträffa i den åttonde presidentens historia, han som är av de sju, före söndagslagen. År 200 f.Kr. representerar det republikanska hornets yttre linje i förhållande till år 167 f.Kr., som representerar den avfälliga protestantiska hornets inre linje.
These waymarks are essentially hidden within the historical line of the Hasmonean Dynasty, but none-the-less form part of the hidden history of verse forty of Daniel eleven. It is a line that is part of the “that portion of the prophecy of Daniel relating to the last days.”
Dessa vägmarkeringar är i allt väsentligt dolda inom den historiska linjen för den hasmoneiska dynastin, men utgör likväl en del av den dolda historien i vers fyrtio i Daniel 11. Det är en linje som utgör en del av ”den del av Daniels profetia som avser de sista dagarna.”
The fact that Judaism celebrates Hanukkah in memory of the revolt of the Maccabees, does not define the Maccabees as righteous. Due to rebellion the shekinah never returned to the temple that was rebuilt after the captivity of seventy years. The final prophetic message came through Malachi roughly two centuries before the Maccabees. The history of the Maccabees identifies that they allowed their political leaders to also function as high priest, the very sin that the Egyptian Ptolemy attempted, and that King Uzziah also attempted. Tradition identifies that God intervened to prevent Ptolemy from the sacrilegious action, and God’s Word identifies directly that God did intervene when king Uzziah attempted to perform the work of the priest and king. The final fruit of their dynasty was the Pharisees. There is no reason to conclude the Maccabees were a symbol of righteousness, in spite of the historical reverence modern Judaism’s Jews may hold to.
Det faktum att judendomen firar Hanukka till minne av mackabéernas uppror, definierar inte mackabéerna som rättfärdiga. På grund av upproriskhet återvände shekinah aldrig till det tempel som återuppbyggdes efter de sjuttio årens fångenskap. Det sista profetiska budskapet kom genom Malaki ungefär två århundraden före mackabéerna. Mackabéernas historia visar att de tillät sina politiska ledare att också fungera som överstepräst, just den synd som den egyptiske Ptolemaios försökte begå och som kung Ussia också försökte begå. Traditionen vittnar om att Gud ingrep för att hindra Ptolemaios från den helgerånande handlingen, och Guds ord visar uttryckligen att Gud verkligen ingrep när kung Ussia försökte utföra prästens och kungens verk. Den slutliga frukten av deras dynasti var fariséerna. Det finns ingen anledning att dra slutsatsen att mackabéerna var en symbol för rättfärdighet, trots den historiska vördnad som den moderna judendomens judar kan hysa för dem.
The Protestant reformation began in the time of Luther, and it was a progressive development. It was not a new tradition, for Jesus and His disciples were Protestants. It was an awakening to the darkness of the history where Luther and other reformers were awakened. The climax of that progressive reformation was the Millerite movement. God did not only need to awaken the early reformers to the sins of Babylon, but He intended to bring them into the full understanding of His law, and His work in the heavenly sanctuary. On April 19, 1844 the Protestants rejected the increasing light of the reformation and became apostate Protestantism.
Den protestantiska reformationen började på Luthers tid, och den var en fortskridande utveckling. Den var inte en ny tradition, ty Jesus och hans lärjungar var protestanter. Den var ett uppvaknande ur historiens mörker, där Luther och andra reformatorer väcktes. Kulmen på denna fortskridande reformation var milleritrörelsen. Gud behövde inte endast väcka de tidiga reformatorerna till insikt om Babylons synder, utan han avsåg att föra dem in i den fulla förståelsen av sin lag och sitt verk i den himmelska helgedomen. Den 19 april 1844 förkastade protestanterna reformationens tilltagande ljus och blev avfällig protestantism.
The faithful Millerites then were “given the mantle” and directed into the Most Holy Place to finish the work to become mature Protestant Christians. In 1863 those who had been given the mantle, through disobedience, set aside the mantle of Protestantism, and took the mantle of Laodicea. In the final period of the sealing of the one hundred and forty-four thousand, which began twenty-two years after September 11, 2001, in 2023, the Lion of the tribe of Judah is unsealing the truths that fill up the hidden history of verse forty of Daniel chapter eleven, which is the history from the collapse of the Soviet Union in 1989 unto the soon coming Sunday law. In doing this, He has unsealed the history of apostate Judaism as a symbol of apostate Protestantism.
De trogna milleriterna fick då ”manteln” och leddes in i det allra heligaste för att fullborda verket och bli mogna protestantiska kristna. År 1863 lade de som hade fått manteln, genom olydnad, åt sidan protestantismens mantel och tog på sig Laodiceas mantel. Under den sista perioden av beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, som började tjugotvå år efter den 11 september 2001, år 2023, håller Lejonet av Juda stam på att bryta sigillen på de sanningar som fyller ut den dolda historien i vers fyrtio i Daniels elfte kapitel, vilken är historien från Sovjetunionens sammanbrott år 1989 fram till den snart kommande söndagslagen. Genom att göra detta har Han brutit sigillen på den avfälliga judendomens historia som en symbol för den avfälliga protestantismen.
Both lines of God’s apostate people, whether those of literal Judah or spiritual Judah (both glorious lands), end at the conquering of Jerusalem, the former in 63 BC, and the latter at the soon coming Sunday law. Both lines represent warfare that is motivated by misguided religious convictions. Both lines represent a warfare against the religious philosophies of Greece, and both lines end up with the apostates being in subjection to Rome. I identify the three battles of verse forty representing the collapse of the Soviet Union in 1989, the Ukraine War, and Panium at the Sunday law for the purpose of identifying a distinction between those three battles and the three world wars.
Båda linjerna av Guds avfälliga folk, vare sig de tillhör det bokstavliga Juda eller det andliga Juda (båda härliga länder), slutar med erövringen av Jerusalem, den förra år 63 f.Kr. och den senare vid den snart kommande söndagslagen. Båda linjerna representerar krigföring som drivs av vilseledda religiösa övertygelser. Båda linjerna representerar en krigföring mot Greklands religiösa filosofier, och båda linjerna slutar med att de avfälliga blir underkastade Rom. Jag identifierar de tre slagen i vers fyrtio som representerande Sovjetunionens kollaps 1989, Ukrainakriget och Panium vid söndagslagen, i syfte att fastställa en åtskillnad mellan dessa tre slag och de tre världskrigen.
“God’s word has given warning of the impending danger; let this be unheeded, and the Protestant world will learn what the purposes of Rome really are, only when it is too late to escape the snare. She is silently growing into power. Her doctrines are exerting their influence in legislative halls, in the churches, and in the hearts of men. She is piling up her lofty and massive structures in the secret recesses of which her former persecutions will be repeated. Stealthily and unsuspectedly she is strengthening her forces to further her own ends when the time shall come for her to strike. All that she desires is vantage ground, and this is already being given her. We shall soon see and shall feel what the purpose of the Roman element is. Whoever shall believe and obey the word of God will thereby incur reproach and persecution.” The Great Controversy, 581.
”Guds ord har varnat för den annalkande faran; om denna varning lämnas ohörd, kommer den protestantiska världen att få lära vad Roms avsikter verkligen är först när det är för sent att undkomma snaran. Hon växer i tysthet till makt. Hennes läror utövar sitt inflytande i de lagstiftande salarna, i kyrkorna och i människornas hjärtan. Hon hopar sina höga och väldiga byggnader, i vilkas hemliga gömslen hennes forna förföljelser skall upprepas. Smygande och obemärkt stärker hon sina krafter för att främja sina egna syften när tiden kommer för henne att slå till. Allt hon önskar är ett fördelaktigt utgångsläge, och detta ges henne redan. Vi skall snart få se och få känna vad den romerska maktens avsikt är. Den som tror och lyder Guds ord kommer därigenom att ådra sig smälek och förföljelse.” The Great Controversy, 581.
From verse ten, which identifies the collapse of the Soviet Union in 1989, unto the Battle of Panium in verse fifteen, the papacy has been “strengthening her forces to further her own ends when the time shall come for her to strike.” These verses identify the prophetic circumstances that are the “snare” that has been prepared by the papacy, which will be impossible to “escape.” In the final engagement, represented by the Battle of Panium, the image of the beast will be formed in the United States. The formation of that image is the final test for God’s people of the last days.
Från vers tio, som identifierar Sovjetunionens sammanbrott år 1989, ända fram till slaget vid Panium i vers femton, har påvedömet ”stärkt sina krafter för att främja sina egna syften när tiden skall komma för henne att slå till.” Dessa verser identifierar de profetiska omständigheter som är den ”snara” som har beretts av påvedömet och som det kommer att vara omöjligt att ”undkomma”. I den slutliga sammandrabbningen, som representeras av slaget vid Panium, kommer vilddjurets bild att upprättas i Förenta staterna. Bildens upprättande är det slutliga provet för Guds folk i de sista dagarna.
“The Lord has shown me clearly that the image of the beast will be formed before probation closes; for it is to be the great test for the people of God, by which their eternal destiny will be decided. … In Revelation 13 this subject is plainly presented; [Revelation 13:11–17, quoted].
”Herren har tydligt visat mig att vilddjurets bild kommer att upprättas innan nådatiden avslutas; ty den skall bli det stora provet för Guds folk, genom vilket deras eviga öde skall avgöras. … I Uppenbarelseboken 13 framställs detta ämne klart; [Uppenbarelseboken 13:11–17, citerat].
“This is the test that the people of God must have before they are sealed. All who proved their loyalty to God by observing His law, and refusing to accept a spurious sabbath, will rank under the banner of the Lord God Jehovah, and will receive the seal of the living God. Those who yield the truth of heavenly origin and accept the Sunday sabbath, will receive the mark of the beast.” Manuscript Releases, volume 15, 15.
”Detta är det prov som Guds folk måste genomgå innan de blir beseglade. Alla som bevisade sin lojalitet mot Gud genom att hålla hans lag och vägra att godta en falsk sabbat, kommer att inta sin plats under Herren Guds Jehovas baner och kommer att ta emot den levande Gudens sigill. De som överger sanningen av himmelskt ursprung och godtar söndagssabbaten, kommer att ta emot vilddjurets märke.” Manuscript Releases, volym 15, 15.
The formation of the image of the beast is represented by the period when the league of Rome was entered into. The Protestant horn of the United States became the daughters of Rome in 1844, and the beginning of their history is repeated at the end of their history when they once again determine to imitate their mother.
Odjurets bilds tillkomst representeras av den period då förbundet med Rom ingicks. Förenta staternas protestantiska horn blev Roms döttrar år 1844, och början av deras historia upprepas vid slutet av deras historia, när de återigen beslutar sig för att efterlikna sin moder.
“I saw that the two-horned beast had a dragon’s mouth, and that his power was in his head, and that the decree would go out of his mouth. Then I saw the Mother of Harlots; that the mother was not the daughters, but separate and distinct from them. She has had her day, and it is past, and her daughters, the Protestant sects, were the next to come on the stage and act out the same mind that the mother had when she persecuted the saints. I saw that as the mother has been declining in power, the daughters had been growing, and soon they will exercise the power once exercised by the mother.
”Jag såg att odjuret med de två hornen hade en drakes mun, och att dess makt var i dess huvud, och att påbudet skulle utgå ur dess mun. Sedan såg jag skökornas moder; att modern inte var döttrarna, utan skild och tydligt åtskild från dem. Hon har haft sin dag, och den är förbi, och hennes döttrar, de protestantiska sekterna, var de nästa som trädde fram på skådeplatsen och gav uttryck åt samma sinne som modern hade när hon förföljde de heliga. Jag såg att medan modern har varit i avtagande i makt, har döttrarna vuxit till, och snart kommer de att utöva den makt som en gång utövades av modern.
“I saw the nominal church and nominal Adventists, like Judas, would betray us to the Catholics to obtain their influence to come against the truth. The saints then will be an obscure people, little known to the Catholics; but the churches and nominal Adventists who know of our faith and customs (for they hated us on account of the Sabbath, for they could not refute it) will betray the saints and report them to the Catholics as those who disregard the institutions of the people; that is, that they keep the Sabbath and disregard Sunday.
”Jag såg att den namnkristna kyrkan och namnkristna adventister, likt Judas, skulle förråda oss åt katolikerna för att vinna deras inflytande till att gå emot sanningen. De heliga kommer då att vara ett obemärkt folk, föga känt av katolikerna; men kyrkorna och de namnkristna adventisterna, som känner till vår tro och våra seder (ty de hatade oss på grund av sabbaten, eftersom de inte kunde vederlägga den), kommer att förråda de heliga och ange dem för katolikerna såsom sådana som åsidosätter folkets institutioner; det vill säga att de håller sabbaten och åsidosätter söndagen.
“Then the Catholics bid the Protestants to go forward, and issue a decree that all who will not observe the first day of the week, instead of the seventh day, shall be slain. And the Catholics, whose numbers are large, will stand by the Protestants. The Catholics will give their power to the image of the beast. And the Protestants will work as their mother worked before them to destroy the saints. But before their decree bring or bear fruit, the saints will be delivered by the Voice of God.” Spalding and Magan, 1, 2.
”Därefter kommer katolikerna att uppmana protestanterna att gå vidare och utfärda ett dekret om att alla som inte vill hålla veckans första dag i stället för den sjunde dagen skall dödas. Och katolikerna, vilkas antal är stort, kommer att stå på protestanternas sida. Katolikerna kommer att ge sin makt åt vilddjurets bild. Och protestanterna kommer att handla såsom deras moder handlade före dem för att förgöra de heliga. Men innan deras dekret bär frukt, kommer de heliga att bli befriade genom Guds röst.” Spalding och Magan, 1, 2.
In the passage there are two groups of “nominal,” which means “in name only,” that betray God’s faithful ones to the Catholics. Ellen White’s understanding of nominal churches and nominal Adventists is different than what they actually represent in the last days, for her understanding of a “nominal Adventist,” would have represented a Christian who professed to believe in the return of Christ. But the prophets speak more for the last days, than the days in which they lived, and a “nominal Adventist,” in the last days represents the Laodicean Seventh-day Adventist church, and the nominal churches are the descendants of those who became the daughters of Rome in 1844.
I avsnittet finns två grupper av ”namnkristna”, vilket betyder ”endast till namnet”, som förråder Guds trogna åt katolikerna. Ellen Whites förståelse av namnkyrkor och nominella adventister skiljer sig från vad de faktiskt representerar i de sista dagarna, ty hennes förståelse av en ”nominell adventist” skulle ha avsett en kristen som bekände sig tro på Kristi återkomst. Men profeterna talar mer för de sista dagarna än för de dagar i vilka de levde, och en ”nominell adventist” representerar i de sista dagarna den laodiceiska sjundedagsadventistkyrkan, och namnkyrkorna är ättlingarna till dem som år 1844 blev Roms döttrar.
Seventh-day Adventists will hate the “obscure people,” who are God’s true representatives for they “cannot refute the Sabbath truth,” which represents the Sabbath of the land resting. The Seventh-day Adventist church professes to uphold the seventh-day as the day of worship, but in the last days the Sabbath they can not refute is the “seven times,” of Leviticus twenty-six, which was the first foundational truth they rejected in 1863.
Sjundedagsadventister kommer att hata det ”obskyra folket”, som är Guds sanna representanter, ty de ”kan inte vederlägga sabbatssanningen”, vilken representerar landets vilosabbat. Sjundedagsadventistsamfundet bekänner sig till att upprätthålla den sjunde dagen som gudstjänstdag, men i de sista dagarna är den sabbat de inte kan vederlägga de ”sju tiderna” i Tredje Mosebok tjugosex, vilket var den första grundläggande sanning de förkastade år 1863.
The passage that we are now addressing is identifying the prophetic dynamics associated with the history that begins at the soon coming Sunday law, but the final testing history that follows the Sunday law is first accomplished within the United States. At the Sunday law the United States will force the entire world to erect an image to the beast, but before they accomplish that work, they will have erected an image to the beast in the United States.
Det avsnitt som vi nu behandlar identifierar den profetiska dynamik som är förbunden med den historia som börjar vid den snart kommande söndagslagen, men den slutliga prövningens historia, som följer efter söndagslagen, fullbordas först inom Förenta staterna. Vid söndagslagen kommer Förenta staterna att tvinga hela världen att upprätta en bild åt vilddjuret, men innan de fullbordar detta verk kommer de att ha upprättat en bild åt vilddjuret i Förenta staterna.
“As America, the land of religious liberty, shall unite with the Papacy in forcing the conscience and compelling men to honor the false sabbath, the people of every country on the globe will be led to follow her example.” Testimonies, volume 6, 18.
”När Amerika, den religiösa frihetens land, förenar sig med påvedömet i att tvinga samvetet och nödga människor att ära den falska sabbaten, kommer folken i varje land på hela jordklotet att förmås att följa dess exempel.” Testimonies, volym 6, 18.
“Foreign nations will follow the example of the United States. Though she leads out, yet the same crisis will come upon our people in all parts of the world.” Testimonies, volume 6, 395.
”Främmande nationer kommer att följa Förenta staternas exempel. Fastän hon går i spetsen, skall likväl samma kris komma över vårt folk i alla delar av världen.” Testimonies, volym 6, 395.
The great test for the people of God, occurs before the Sunday law, for at the Sunday law probation closes for Seventh-day Adventists. The test is represented as the formation of the image of the beast, and the image of the beast is the combination of church and state, with the church in control of the relationship. Just as the Protestants became a daughter of Rome in 1844, and a daughter is the image of her mother, the apostate Protestants will accomplish a parallel work in the last days, for Jesus always illustrates the end of a thing with the beginning of a thing.
Det stora provet för Guds folk inträffar före söndagslagen, ty vid söndagslagen avslutas prövotiden för sjundedagsadventisterna. Provet framställs som vilddjurets bilds upprättande, och vilddjurets bild är föreningen mellan kyrka och stat, med kyrkan som den styrande parten i förhållandet. Liksom protestanterna blev en dotter till Rom år 1844, och en dotter är bilden av sin mor, kommer de avfälliga protestanterna att utföra ett parallellt verk i de sista dagarna, ty Jesus illustrerar alltid slutet på en sak genom början på en sak.
The history represented by the “league” of verse twenty-three of Daniel chapter eleven, represented a professed apostate people of the glorious land reaching out to form a union with Rome. 161 BC to 158 BC represents the formation of the image of the beast that culminates at the Sunday law.
Den historia som representeras av ”förbundet” i vers tjugotre i Daniel kapitel elva, representerade ett bekännande avfälligt folk i det härliga landet som sträckte sig ut för att ingå en förening med Rom. 161 f.Kr. till 158 f.Kr. representerar formandet av vilddjurets bild, vilket kulminerar i söndagslagen.
We will continue this study in the next article.
Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.
“But what is the ‘image to the beast’? and how is it to be formed? The image is made by the two-horned beast, and is an image to the beast. It is also called an image of the beast. Then to learn what the image is like and how it is to be formed we must study the characteristics of the beast itself—the papacy.
”Men vad är ’bilden åt vilddjuret’? och hur skall den formas? Bilden görs av vilddjuret med två horn och är en bild åt vilddjuret. Den kallas också en bild av vilddjuret. För att då få veta hurdan bilden är och hur den skall formas, måste vi studera själva vilddjurets kännetecken — påvedömet.
“When the early church became corrupted by departing from the simplicity of the gospel and accepting heathen rites and customs, she lost the Spirit and power of God; and in order to control the consciences of the people, she sought the support of the secular power. The result was the papacy, a church that controlled the power of the state and employed it to further her own ends, especially for the punishment of ‘heresy.’ In order for the United States to form an image of the beast, the religious power must so control the civil government that the authority of the state will also be employed by the church to accomplish her own ends.” The Great Controversy, 443.
”När den tidiga kyrkan blev fördärvad genom att avvika från evangeliets enkelhet och anta hedniska riter och seder, förlorade hon Guds Ande och kraft; och för att behärska folkets samveten sökte hon stöd hos den världsliga makten. Resultatet blev påvedömet, en kyrka som behärskade statens makt och använde den för att främja sina egna syften, särskilt för bestraffning av ’kätteri’. För att Förenta staterna skall kunna upprätta en bild åt vilddjuret måste den religiösa makten i sådan grad behärska den civila regeringen att statens myndighet också kommer att användas av kyrkan för att uppnå hennes egna syften.” The Great Controversy, 443.