Inspiration is clear that chapter three of Daniel, represents the Sunday law in the United States. In Isaiah chapter twenty-three, the whore of Tyre, who commits fornication with the kings of the earth, is the whore of Revelation that commits fornication with the kings of the earth. In Revelation seventeen, that whore has Babylon the Great written on her forehead.
Den gudomliga inspirationen klargör att det tredje kapitlet i Daniel representerar söndagslagen i Förenta staterna. I Jesaja kapitel tjugotre är Tyros sköka, som bedriver otukt med jordens kungar, den sköka i Uppenbarelseboken som bedriver otukt med jordens kungar. I Uppenbarelseboken sjutton har den skökan Babylon det stora skrivet på sin panna.
And the woman was arrayed in purple and scarlet colour, and decked with gold and precious stones and pearls, having a golden cup in her hand full of abominations and filthiness of her fornication: And upon her forehead was a name written, MYSTERY, BABYLON THE GREAT, THE MOTHER OF HARLOTS AND ABOMINATIONS OF THE EARTH. Revelation 17:4, 5.
Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädla stenar och pärlor, och i sin hand hade hon en gyllene bägare, full av styggelser och orenheten från hennes otukt. Och på hennes panna var ett namn skrivet: MYSTERIUM, DET STORA BABYLON, MODERN TILL SKÖKORNA OCH TILL JORDENS STYGGELSER. Uppenbarelseboken 17:4, 5.
Before 1950, English dictionaries correctly identified the woman represented in these two verses, as the Roman Catholic church. The whole world knew after the Dark Ages of Catholic persecutions that were accomplished from 538 through 1798; that the Roman church was the whore who commits fornication with the kings of the earth. The Declaration of Independence was designed as a rejection of the rule of Catholicism and also the rule of the earthly kings that had formed unholy relationships with the whore. Isaiah chapter twenty-three, identifies that the whore would be forgotten. You would never find the definition of the whore of Revelation seventeen as the Catholic church in any modern search engines, for God’s Word never fails, and God’s Word states that she would be forgotten.
Före 1950 identifierade engelska ordböcker korrekt den kvinna som framställs i dessa två verser som den romersk-katolska kyrkan. Hela världen visste, efter den mörka medeltidens katolska förföljelser som genomfördes från 538 till 1798, att den romerska kyrkan var den sköka som bedriver otukt med jordens kungar. Självständighetsförklaringen var avsedd som ett förkastande av katolicismens välde och även av de jordiska kungarnas välde, vilka hade ingått oheliga förbindelser med skökan. Jesaja kapitel tjugotre anger att skökan skulle bli bortglömd. Du skulle aldrig finna definitionen av skökan i Uppenbarelseboken sjutton som den katolska kyrkan i några moderna sökmotorer, ty Guds ord sviker aldrig, och Guds ord säger att hon skulle bli bortglömd.
And it shall come to pass in that day, that Tyre shall be forgotten seventy years, according to the days of one king: after the end of seventy years shall Tyre sing as an harlot. Take an harp, go about the city, thou harlot that hast been forgotten; make sweet melody, sing many songs, that thou mayest be remembered. And it shall come to pass after the end of seventy years, that the Lord will visit Tyre, and she shall turn to her hire, and shall commit fornication with all the kingdoms of the world upon the face of the earth. And her merchandise and her hire shall be holiness to the Lord: it shall not be treasured nor laid up; for her merchandise shall be for them that dwell before the Lord, to eat sufficiently, and for durable clothing. Isaiah 23:15–18.
Och det skall ske på den dagen att Tyrus skall vara glömt i sjuttio år, enligt en konungs dagar; efter sjuttio års slut skall det gå Tyrus som i skökans visa. Tag en harpa, gå omkring i staden, du glömda sköka; spela ljuvt, sjung många sånger, så att man kommer ihåg dig. Och det skall ske efter sjuttio års slut att Herren skall hemsöka Tyrus, och hon skall återvända till sin skökolön och bedriva otukt med alla rikena på jordens yta. Och hennes handelsvinst och hennes skökolön skall vara helgat åt Herren; det skall inte samlas eller läggas upp, ty hennes handelsvinst skall vara för dem som bor inför Herren, till att äta sig mätta och till varaktiga kläder. Jesaja 23:15–18.
God’s Word never fails, and since 1798, the whore has been forgotten, but in the last days she will be remembered. She is remembered when God’s seventh-day Sabbath is attacked, and it is the one commandment of the Ten Commandments, that was always to be remembered. She is remembered when she takes her harp, travels around the city and makes sweet melodies and many songs. She sings her songs at the end of seventy years, that are the days of one king. A king, according to Daniel chapter two, is a kingdom.
Guds ord sviker aldrig, och sedan 1798 har skökan varit glömd, men i de sista dagarna skall hon bli ihågkommen. Hon blir ihågkommen när Guds sjundedagssabbat angrips, och det är det enda budet av de tio budorden som alltid skulle ihågkommas. Hon blir ihågkommen när hon tar sin harpa, vandrar omkring i staden och frambringar ljuva melodier och många sånger. Hon sjunger sina sånger vid slutet av sjuttio år, vilka är en konungs dagar. En konung är, enligt Daniel kapitel två, ett rike.
And wheresoever the children of men dwell, the beasts of the field and the fowls of the heaven hath he given into thine hand, and hath made thee ruler over them all. Thou art this head of gold. Daniel 2:38.
Och varhelst människors barn bor, markens djur och himlens fåglar har han givit i din hand, och han har gjort dig till härskare över dem alla. Du är detta huvud av guld. Daniel 2:38.
A “head,” or a “king” are both symbols of a kingdom. The kingdom that is represented by the “days of one king,” is the United States. The United States began its prophetic rule as the earth beast when the deadly wound was delivered to the whore of Babylon in 1798. It continues as the sixth kingdom of Bible prophecy until the Sunday law. The literal kingdom of Bible prophecy that actually ruled for seventy years was Babylon.
Ett ”huvud” eller en ”kung” är båda symboler för ett rike. Det rike som representeras av ”en konungs dagar” är Förenta staterna. Förenta staterna inledde sitt profetiska herravälde som odjuret från jorden när det dödliga såret tillfogades skökan Babylon år 1798. Det fortsätter som det sjätte riket i Bibelns profetia fram till söndagslagen. Det bokstavliga rike i Bibelns profetia som faktiskt härskade i sjuttio år var Babylon.
Behold, I will send and take all the families of the north, saith the Lord, and Nebuchadnezzar the king of Babylon, my servant, and will bring them against this land, and against the inhabitants thereof, and against all these nations round about, and will utterly destroy them, and make them an astonishment, and an hissing, and perpetual desolations. Moreover I will take from them the voice of mirth, and the voice of gladness, the voice of the bridegroom, and the voice of the bride, the sound of the millstones, and the light of the candle. And this whole land shall be a desolation, and an astonishment; and these nations shall serve the king of Babylon seventy years. And it shall come to pass, when seventy years are accomplished, that I will punish the king of Babylon, and that nation, saith the Lord, for their iniquity, and the land of the Chaldeans, and will make it perpetual desolations. Jeremiah 25:9–12.
Se, jag skall sända bud och hämta alla släkter i norr, säger Herren, och Nebukadnessar, konungen i Babel, min tjänare, och jag skall föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla dessa folk runt omkring, och jag skall tillintetgöra dem fullständigt och göra dem till en häpnad och till ett föremål för hån och till eviga ödemarker. Och jag skall ta ifrån dem glädjens röst och fröjdens röst, brudgummens röst och brudens röst, ljudet av kvarnstenarna och lampans ljus. Och hela detta land skall bli en ödemark och en häpnad; och dessa folk skall tjäna konungen i Babel i sjuttio år. Och det skall ske, när sjuttio år har gått till ända, att jag skall straffa konungen i Babel och det folket, säger Herren, för deras missgärning, likaså kaldéernas land, och jag skall göra det till eviga ödemarker. Jeremia 25:9–12.
Literal Babylon ruled for seventy years, typifying the kingdom in the last days which will reign for seventy symbolic years. Nebuchadnezzar, the king of Babylon, attacked Judah three times. The first attack was against Jehoiakim, and the seventy years of Jeremiah’s prophecy then began. It ended with the death of Belshazzar, when God punished “the king of Babylon,” as he had punished king Jehoiakim in the beginning of the seventy years. The prophetic kingdom that is represented as “days of one king” (one kingdom) as “seventy years” was Babylon, and the kingdom of Bible prophecy that rules for the seventy symbolic years during the time when the whore of Tyre is forgotten, is the earth beast of Revelation thirteen. The transition from the fifth to sixth kingdom of Bible prophecy in 1798, is part of the truth that John is illustrating in Revelation chapter thirteen.
Det bokstavliga Babylon härskade i sjuttio år och förebildade därmed riket i den yttersta tiden, vilket skall regera i sjuttio symboliska år. Nebukadnessar, Babylons kung, angrep Juda tre gånger. Det första angreppet riktades mot Jojakim, och då började de sjuttio åren i Jeremias profetia. De slutade med Belsassars död, när Gud straffade ”konungen i Babylon”, på samma sätt som han i början av de sjuttio åren hade straffat kung Jojakim. Det profetiska rike som framställs som ”en konungs dagar” (ett rike) såsom ”sjuttio år” var Babylon, och det rike i Bibelns profetia som härskar under de sjuttio symboliska åren, under den tid då skökan från Tyrus är glömd, är jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton. Övergången från det femte till det sjätte riket i Bibelns profetia år 1798 är en del av den sanning som Johannes åskådliggör i Uppenbarelseboken kapitel tretton.
And I stood upon the sand of the sea, and saw a beast rise up out of the sea, having seven heads and ten horns, and upon his horns ten crowns, and upon his heads the name of blasphemy. . . . And I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb, and he spake as a dragon. Revelation 13:1, 11.
Och jag stod på havets sand och såg ett vilddjur stiga upp ur havet, med sju huvuden och tio horn, och på sina horn tio kronor, och på sina huvuden hädelsens namn.... Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn lika ett lams, och det talade såsom en drake. Uppenbarelseboken 13:1, 11.
The seashore which John stood upon in Revelation chapter thirteen, represents 1798.
Stranden som Johannes stod på i Uppenbarelseboken kapitel tretton representerar år 1798.
“At the time when the Papacy, robbed of its strength, was forced to desist from persecution, John beheld a new power coming up to echo the dragon’s voice, and carry forward the same cruel and blasphemous work. This power, the last that is to wage war against the church and the law of God, is represented by a beast with lamblike horns. The beasts preceding it had risen from the sea; but this came up out of the earth, representing the peaceful rise of the nation which it symbolized—the United States.” Signs of the Times, February 8, 1910.
”Vid den tid då påvedömet, berövat sin styrka, tvingades upphöra med förföljelsen, såg Johannes en ny makt träda fram för att ge eko åt drakens röst och föra vidare samma grymma och hädiska verk. Denna makt, den sista som skall föra krig mot kyrkan och Guds lag, framställs som ett vilddjur med lammlika horn. De vilddjur som föregick det hade stigit upp ur havet; men detta steg upp ur jorden och betecknar det fredliga uppstigandet av den nation som det symboliserade — Förenta staterna.” Signs of the Times, 8 februari 1910.
The beast from the sea was divided by the sand of the sea from the beast of the earth. The fifth kingdom of Bible prophecy in 1798 (the seashore), represented past history, and the sixth kingdom was future history. The Millerites did not see this truth. William Miller was given insight into the dragon power of paganism and its relationship with the following kingdom represented as the beast of Catholicism. Revelation thirteen, opens up the story of the false prophet, that is the third of the three powers which lead the world to Armageddon. The story begins on the seashore of 1798.
Vilddjuret från havet skildes genom havets sand från vilddjuret från jorden. Det femte riket i Bibelns profetia år 1798 (havsstranden) representerade den förflutna historien, och det sjätte riket var den framtida historien. Milleriterna såg inte denna sanning. William Miller fick insikt i hedendomens drakmakt och dess förhållande till det följande riket, framställt såsom den katolska vilddjursmakten. Uppenbarelseboken tretton öppnar berättelsen om den falske profeten, det vill säga den tredje av de tre makter som leder världen till Harmagedon. Berättelsen börjar på havsstranden år 1798.
The United States begins its history with the symbolism of the lamb, but ends its history speaking as a dragon. The history of the symbolic seventy years of the reign of the earth beast is represented in one verse, in chapter thirteen of Revelation, for the verse identifies both the beginning and ending of the earth beast in the same sentence.
Förenta staterna inleder sin historia med lammets symbolik, men avslutar sin historia genom att tala såsom en drake. Historien om de symboliska sjuttio åren av jordens vilddjurs välde framställs i en enda vers, i Uppenbarelsebokens trettonde kapitel, ty versen identifierar både början och slutet för jordens vilddjur i samma mening.
And I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb, and he spake as a dragon. Revelation 13:11.
Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn likt ett lamm, och det talade såsom en drake. Uppenbarelseboken 13:11.
When the United States speaks as a dragon, it passes the Sunday law. Before it accomplishes the enforcement of Sunday worship the apostate churches of Protestantism will come together and take political control of the apostate government, as they form the image of the beast. When inspiration identifies (and it does so repeatedly), that Nebuchadnezzar’s dedication service of the golden image represents the Sunday law, it is marking the end of the seventy symbolic years of the earth beast. Daniel chapters one through three, represent the three angels’ messages of Revelation chapter fourteen. The third angel becomes a living truth at the Sunday law.
När Förenta staterna talar som en drake, antar det söndagslagen. Innan det fullbordar verkställandet av söndagsdyrkan kommer protestantismens avfallna kyrkor att förena sig och ta politisk kontroll över den avfallna regeringen, då de formar vilddjurets bild. När inspirationen identifierar (och det gör den upprepade gånger) att Nebukadnessars invigningstjänst för den gyllene bilden representerar söndagslagen, utmärker den slutet på jordvilddjurets sjuttio symboliska år. Daniels första till tredje kapitel representerar de tre änglarnas budskap i Uppenbarelsebokens fjortonde kapitel. Den tredje ängeln blir en levande sanning vid söndagslagen.
Prophetically, chapters one through three in the book of Daniel, represent the seventy symbolic years of the earth beast of Revelation thirteen. The dietary test represented in chapter one, and the symbolism of Jehoiakim, identify that chapter one, prophetically begins at the empowerment of the first angel, either on August 11, 1840, or on September 11, 2001, in the history of the third angel.
Profetiskt sett representerar kapitel ett till tre i Daniels bok de sjuttio symboliska åren för jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton. Kostprovet som framställs i kapitel ett, och symboliken i Jojakim, visar att kapitel ett profetiskt börjar vid den tidpunkt då den förste ängeln erhåller kraft, antingen den 11 augusti 1840 eller den 11 september 2001, i den tredje ängelns historia.
Babylon is the nation that ruled for seventy years, and those years, represents the history of the United States. Babylon’s seventy years did not conclude until well after Nebuchadnezzar’s dedication of the golden image, but prophetically the seventy symbolic years that Isaiah employs in chapter twenty-three, ends in chapter three of Daniel. When Nebuchadnezzar’s orchestra plays the music for the dedication ceremony, the mark of the beast is enforced, and at that time the whore of Tyre and of Babylon begins to sing her songs to the kings of the earth, while apostate Israel bows and dances.
Babylon är den nation som härskade i sjuttio år, och dessa år representerar Förenta staternas historia. Babylons sjuttio år avslutades inte förrän långt efter Nebukadnessars invigning av den gyllene bilden, men profetiskt slutar de sjuttio symboliska år som Jesaja använder i kapitel tjugotre i Daniels tredje kapitel. När Nebukadnessars orkester spelar musiken till invigningsceremonin, påtvingas vilddjurets märke, och vid den tiden börjar skökan i Tyros och i Babylon att sjunga sina sånger för jordens kungar, medan det avfälliga Israel böjer sig ned och dansar.
Nebuchadnezzar the king made an image of gold, whose height was threescore cubits, and the breadth thereof six cubits: he set it up in the plain of Dura, in the province of Babylon. Then Nebuchadnezzar the king sent to gather together the princes, the governors, and the captains, the judges, the treasurers, the counsellors, the sheriffs, and all the rulers of the provinces, to come to the dedication of the image which Nebuchadnezzar the king had set up. Then the princes, the governors, and captains, the judges, the treasurers, the counsellors, the sheriffs, and all the rulers of the provinces, were gathered together unto the dedication of the image that Nebuchadnezzar the king had set up; and they stood before the image that Nebuchadnezzar had set up. Then an herald cried aloud, To you it is commanded, O people, nations, and languages, That at what time ye hear the sound of the cornet, flute, harp, sackbut, psaltery, dulcimer, and all kinds of musick, ye fall down and worship the golden image that Nebuchadnezzar the king hath set up: And whoso falleth not down and worshippeth shall the same hour be cast into the midst of a burning fiery furnace. Therefore at that time, when all the people heard the sound of the cornet, flute, harp, sackbut, psaltery, and all kinds of musick, all the people, the nations, and the languages, fell down and worshipped the golden image that Nebuchadnezzar the king had set up. Daniel 3:1–7.
Kung Nebukadnessar lät göra en bildstod av guld, sextio alnar hög och sex alnar bred; han reste den på Duraslätten i Babels provins. Därefter sände kung Nebukadnessar bud att samla furstarna, ståthållarna och hövitsmännen, domarna, skattmästarna, rådsmedlemmarna, fogdarna och alla styresmännen i provinserna, för att de skulle komma till invigningen av den bildstod som kung Nebukadnessar hade rest. Då församlades furstarna, ståthållarna och hövitsmännen, domarna, skattmästarna, rådsmedlemmarna, fogdarna och alla styresmännen i provinserna till invigningen av den bildstod som kung Nebukadnessar hade rest, och de stod framför den bildstod som Nebukadnessar hade rest. Då ropade en härold med hög röst: Till eder gives denna befallning, I folk och stammar och tungomål: Så snart I hören ljudet av horn, pipa, cittra, harpa, psaltare, säckpipa och alla slags instrument, skolen I falla ned och tillbedja den gyllene bildstod som kung Nebukadnessar har rest. Men den som icke faller ned och tillbeder skall i samma stund kastas mitt in i den brinnande, glödande ugnen. Därför föllo, så snart alla folken hörde ljudet av horn, pipa, cittra, harpa, psaltare och alla slags instrument, alla folk, stammar och tungomål ned och tillbådo den gyllene bildstod som kung Nebukadnessar hade rest. Daniel 3:1–7.
At that “time,” or in that same “hour,” which is the Sunday law in the United States, anyone who refuses to worship the golden image will “be cast into the midst of a burning fiery furnace.” The only book in the Old Testament that contains the word translated as “hour,” is the book of Daniel. The word “hour” in chapter three, represents the arrival of the mark of the beast. The word “hour” also represents the message of the first angel in chapter four, for it there symbolizes the warning to Nebuchadnezzar of the coming “hour” of God’s judgment.
Vid den ”tiden”, eller i samma ”stund”, som är söndagslagen i Förenta staterna, skall var och en som vägrar att tillbe den gyllene bilden ”kastas mitt i en brinnande eldsugn”. Den enda bok i Gamla testamentet som innehåller det ord som översatts med ”stund” är Daniels bok. Ordet ”stund” i kapitel tre representerar vilddjurets märke. Ordet ”stund” representerar också den förste ängelns budskap i kapitel fyra, ty där symboliserar det varningen till Nebukadnessar om den kommande ”stunden” för Guds dom.
Then Daniel, whose name was Belteshazzar, was astonied for one hour, and his thoughts troubled him. The king spake, and said, Belteshazzar, let not the dream, or the interpretation thereof, trouble thee. Belteshazzar answered and said, My lord, the dream be to them that hate thee, and the interpretation thereof to thine enemies. Daniel 4:19.
Då stod Daniel, vars namn var Belteshassar, förstummad en stund, och hans tankar förskräckte honom. Kungen talade och sade: Belteshassar, låt inte drömmen eller uttydningen av den förskräcka dig. Belteshassar svarade och sade: Min herre, må drömmen gälla dem som hatar dig, och dess uttydning dina fiender. Daniel 4:19.
Daniel presented the warning to Nebuchadnezzar of his coming hour of God’s judgment, that Nebuchadnezzar later rejected. The “hour” in chapter four, when used again in the chapter, then represents the “hour” that the judgment arrived. In Millerite history the first “hour” in chapter four, would represent the arrival of the first angel in 1798. That message was fulfilled when the investigative judgment began on October 22, 1844. The “hour” in chapter four, is first a symbol of a message of coming judgment and then it is employed as the symbol that the judgment has arrived. The first use of the word “hour” represents 1798, and the arrival of the first angel, and the second use represents October 22, 1844, and the arrival of the third angel.
Daniel framförde till Nebukadnessar varningen om den stund av Guds dom som skulle komma över honom, men som Nebukadnessar senare förkastade. ”Stunden” i kapitel fyra, när den åter används i kapitlet, representerar då den ”stund” då domen kom. I milleriternas historia skulle den första ”stunden” i kapitel fyra representera den första ängelns ankomst år 1798. Detta budskap uppfylldes när den undersökande domen började den 22 oktober 1844. ”Stunden” i kapitel fyra är först en symbol för ett budskap om en kommande dom och används sedan som symbol för att domen har anlänt. Den första användningen av ordet ”stund” representerar 1798 och den första ängelns ankomst, och den andra användningen representerar den 22 oktober 1844 och den tredje ängelns ankomst.
The same hour was the thing fulfilled upon Nebuchadnezzar: and he was driven from men, and did eat grass as oxen, and his body was wet with the dew of heaven, till his hairs were grown like eagles’ feathers, and his nails like birds’ claws. Daniel 4:33.
I samma stund fullbordades detta på Nebukadnessar: och han drevs bort från människorna och åt gräs såsom oxar, och hans kropp blev våt av himlens dagg, till dess att hans hår hade vuxit som örnfjädrar och hans naglar som fågelklor. Daniel 4:33.
The “hour” in chapter four is therefore a symbol of both 1798 and 1844, which are the ending points for the two curses of “seven times,” against the northern (beginning in 723 BC) and southern (beginning in 677 BC) kingdoms of Israel. Those two curses, representing twenty-five hundred and twenty years of scattering and slavery, represent the execution of God’s first and last indignation against His apostate people. They both started with God’s judgment, and their respective endings represent the warning message of God’s approaching investigative judgment, or the arrival of the investigative judgment. Both of the judgments represented by the ending of the two judgments of “seven times” are represented by the word “hour,” in Daniel chapter four.
”Timmen” i kapitel fyra är därför en symbol för både 1798 och 1844, vilka utgör slutpunkterna för de två förbannelserna om ”sju tider” över Israels norra rike (med början 723 f.Kr.) och södra rike (med början 677 f.Kr.). Dessa två förbannelser, som representerar tvåtusenfemhundratjugo år av förskingring och slaveri, representerar verkställandet av Guds första och sista harm mot sitt avfälliga folk. De började båda med Guds dom, och deras respektive slutpunkter representerar varningsbudskapet om Guds annalkande undersökande dom, eller den undersökande domens ankomst. Båda de domar som representeras genom slutet på de två domarna om ”sju tider” återges genom ordet ”timme” i Daniel kapitel fyra.
In Millerite history the “hour” represents the beginning of the movement at the time of the end in 1798, when the first angel arrived, and the second “hour” in chapter four represents the end of the movement, when the third angel arrived on October 22, 1844. The Millerite movement of the first angel is repeated in the movement of the third angel, so the two usages of “hour” in chapter four, also mark the time of the end in 1989, and also the soon-coming Sunday law. The Millerite movement of the first angel announced the opening of the investigative judgment, and the movement of the third angel announces the opening of God’s executive judgment, which is progressive, beginning at the Sunday law, and continuing and escalating until the Second Coming of Christ.
I den milleritiska historien representerar ”stunden” rörelsens början vid ändens tid år 1798, när den förste ängeln anlände, och den andra ”stunden” i kapitel fyra representerar rörelsens slut, när den tredje ängeln anlände den 22 oktober 1844. Den milleritiska rörelsen under den förste ängeln upprepas i den tredje ängelns rörelse, så de två användningarna av ”stunden” i kapitel fyra markerar också ändens tid år 1989, liksom även den snart annalkande söndagslagen. Den milleritiska rörelsen under den förste ängeln förkunnade öppnandet av undersökningsdomen, och den tredje ängelns rörelse förkunnar öppnandet av Guds verkställande dom, vilken är fortskridande, börjar vid söndagslagen och fortsätter samt tilltar i styrka ända till Kristi andra ankomst.
We will continue our study of Daniel chapter three, and conclude our consideration of the word “hour” in the next article.
Vi kommer att fortsätta vårt studium av Daniel kapitel tre och avsluta vår behandling av ordet ”timme” i nästa artikel.
Behold, I send you forth as sheep in the midst of wolves: be ye therefore wise as serpents, and harmless as doves. But beware of men: for they will deliver you up to the councils, and they will scourge you in their synagogues; And ye shall be brought before governors and kings for my sake, for a testimony against them and the Gentiles. But when they deliver you up, take no thought how or what ye shall speak: for it shall be given you in that same hour what ye shall speak. For it is not ye that speak, but the Spirit of your Father which speaketh in you. And the brother shall deliver up the brother to death, and the father the child: and the children shall rise up against their parents, and cause them to be put to death. And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved. But when they persecute you in this city, flee ye into another: for verily I say unto you, Ye shall not have gone over the cities of Israel, till the Son of man be come. The disciple is not above his master, nor the servant above his lord. It is enough for the disciple that he be as his master, and the servant as his lord. If they have called the master of the house Beelzebub, how much more shall they call them of his household? Fear them not therefore: for there is nothing covered, that shall not be revealed; and hid, that shall not be known. What I tell you in darkness, that speak ye in light: and what ye hear in the ear, that preach ye upon the housetops. And fear not them which kill the body, but are not able to kill the soul: but rather fear him which is able to destroy both soul and body in hell. Matthew 10:16–28.
Se, jag sänder er ut såsom får mitt ibland vargar; var därför kloka såsom ormar och oskyldiga såsom duvor. Men akta er för människorna; ty de skall utlämna er åt råden, och i sina synagogor skall de gissla er. Och ni skall föras fram inför ståthållare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem och hedningarna. Men när de utlämnar er, bekymra er inte för hur eller vad ni skall tala; ty i samma stund skall det ges er vad ni skall tala. Ty det är inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar i er. Och broder skall utlämna broder till döden, och fader sitt barn; och barn skall resa sig upp mot sina föräldrar och vålla att de blir dödade. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull; men den som håller ut intill änden, han skall bli frälst. Men när de förföljer er i denna stad, så fly till en annan; ty sannerligen säger jag er: ni skall inte ha hunnit igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. Lärjungen står inte över sin mästare, ej heller tjänaren över sin herre. Det är nog för lärjungen att han blir såsom sin mästare, och tjänaren såsom sin herre. Har de kallat husets herre för Beelsebul, hur mycket mer skall de då inte kalla dem som hör till hans husfolk så? Frukta därför inte för dem; ty det finns ingenting övertäckt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting fördolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni tala i ljuset; och vad ni hör viskas i ert öra, det skall ni predika från taken. Och frukta inte för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i helvetet. Matteus 10:16–28.