The word “hour” that is only found in the Old Testament in the book of Daniel, is always associated with some type of judgment. In chapter three it represents the Sunday law, with the emphasis upon the ensign represented by Shadrach, Meshach and Abednego.
Ordet ”timme”, som i Gamla testamentet endast förekommer i Daniels bok, är alltid förbundet med någon form av dom. I kapitel tre representerar det söndagslagen, med betoning på den banerförebild som representeras av Shadrak, Meshak och Abed-Nego.
In chapter four it represents the arrival of the warning of the first angel’s message in 1798. When used the second time in chapter four, it represented the opening of the investigative judgment on October 22, 1844. In chapter four, the two usages of the word “hour” represent the history of the first and second angels’ messages from 1798 until 1844. That history is the history of the seven thunders of Revelation ten. The seven thunders are represented by the two times the word “hour” is employed in chapter four, and therefore also represents the history of the third angel from 1989, until the soon-coming Sunday law.
I kapitel fyra representerar det ankomsten av varningen i den första ängelns budskap år 1798. När det används den andra gången i kapitel fyra representerar det öppnandet av den undersökande domen den 22 oktober 1844. I kapitel fyra representerar de två användningarna av ordet ”timme” historien om den första och den andra ängelns budskap från 1798 till 1844. Den historien är historien om de sju tordönen i Uppenbarelseboken tio. De sju tordönen representeras av de två gånger ordet ”timme” används i kapitel fyra, och representerar därför också den tredje ängelns historia från 1989 fram till den snart kommande söndagslagen.
In chapter five, the word “hour” also represents the Sunday law, but the emphasis there is upon the end of the sixth kingdom of Bible prophecy, the United States, as typified by the end of the first kingdom of Bible prophecy, Babylon. In chapter three, the emphasis was upon the ensign in the furnace, but in chapter five the emphasis is on the fate of Belshazzar and his particular judgment, although Daniel does ultimately arrive into the story typifying the ensign.
I kapitel fem representerar ordet ”stund” också söndagslagen, men betoningen där ligger på slutet av det sjätte riket i Bibelns profetia, Förenta staterna, såsom förebildat genom slutet av det första riket i Bibelns profetia, Babylon. I kapitel tre låg betoningen på baneret i den brinnande ugnen, men i kapitel fem ligger betoningen på Belsassars öde och hans särskilda dom, även om Daniel till sist träder in i berättelsen såsom en förebild för baneret.
At the Sunday law, the “hour” of Nebuchadnezzar’s dedication and the death of Belshazzar are represented. The “hour” represented as the opening of the judgment in chapter four identifies the opening of the investigative judgment on October 22, 1844, and it also identifies the opening of the executive judgment at the Sunday law. Whether the opening of the books of judgment in the heavenly sanctuary on October 22, 1844, or the beginning of the judgment of God brought upon those who have rejected salvation, at the beginning of the executive judgment at the Sunday law the warning for either approaching judgment is represented in Daniel chapter four by the first use of the word “hour,” and the actual beginning of either of the two types of judgment is represented by the second time the word “hour” is used in chapter four.
Vid söndagslagen framställs Nebukadnessars invignings ”stund” och Belsassars död. Den ”stund” som i kapitel fyra framställs som domens öppnande utpekar öppnandet av undersökande domen den 22 oktober 1844, och den utpekar också öppnandet av den verkställande domen vid söndagslagen. Vare sig det gäller öppnandet av domsböckerna i den himmelska helgedomen den 22 oktober 1844, eller början av Guds dom över dem som har förkastat frälsningen, så framställs vid den verkställande domens början vid söndagslagen varningen för endera annalkande domen i Daniel kapitel fyra genom den första användningen av ordet ”stund”, och den faktiska början av endera av de två slagen av dom framställs genom den andra gången ordet ”stund” används i kapitel fyra.
The grammatical term for the word “hour” as it is employed by Daniel is that it is a “polysemy”. A polysemy is a word that has various definitions that can all be grouped together under the same heading. The five times Daniel uses the word “hour,” all refer to judgment, but they each address different aspects of either God’s retributive judgment, which is called His executive judgment, or God’s investigative judgment where He is determining who will or will not be saved. Whether it is the investigative judgment that began on October 22, 1844, or the executive judgment that begins at the soon-coming Sunday law, both judgments are progressive in nature. God’s retributive, or executive judgment begins at the Sunday law and progressively escalates, ultimately reaching the close of human probation and the seven last plagues.
Den grammatiska termen för ordet ”timme”, så som det används av Daniel, är att det är en ”polysemi”. En polysemi är ett ord som har flera betydelser som alla kan sammanföras under samma rubrik. De fem gånger Daniel använder ordet ”timme” syftar alla på dom, men de behandlar var och en olika aspekter av antingen Guds vedergällande dom, som kallas Hans verkställande dom, eller Guds undersökande dom, där Han avgör vilka som skall eller inte skall bli frälsta. Vare sig det gäller den undersökande domen som började den 22 oktober 1844, eller den verkställande domen som börjar vid den snart kommande söndagslagen, är båda domarna till sin natur progressiva. Guds vedergällande, eller verkställande, dom börjar vid söndagslagen och tilltar gradvis, tills den slutligen når människans nådatids avslutning och de sju sista plågorna.
Daniel chapter five uses the word “hour,” to illustrate God’s executive judgment as represented by the death of Belshazzar, and the end of the nation he ruled.
I Daniels femte kapitel används ordet ”stund” för att åskådliggöra Guds verkställande dom, sådan den representeras av Belsassars död och slutet på den nation som han härskade över.
In the same hour came forth fingers of a man’s hand, and wrote over against the candlestick upon the plaster of the wall of the king’s palace: and the king saw the part of the hand that wrote. Daniel 5:5.
I samma stund kom fingrar av en människohand fram och skrev mitt emot ljusstaken på putsen på väggen i kungens palats; och kungen såg den del av handen som skrev. Daniel 5:5.
The executive judgment begins at the Sunday law, which is also represented by Nebuchadnezzar’s dedication of the golden image, but that “hour” is more about the deliverance of God’s people in the crisis that is brought about at the Sunday law. The executive judgment of the whore of Tyre, and also of the United States begins at the Sunday law, which is the “hour” that is a symbol of judgment in the book of Daniel.
Den verkställande domen börjar vid söndagslagen, vilken också framställs genom Nebukadnessars invigning av den gyllene bildstoden, men den ”stunden” handlar mer om Guds folks befrielse i den kris som framkallas vid söndagslagen. Den verkställande domen över skökan Tyrus, och även över Förenta staterna, börjar vid söndagslagen, vilken är den ”stunden” som är en symbol för dom i Daniels bok.
And I heard another voice from heaven, saying, Come out of her, my people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues. For her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities. Reward her even as she rewarded you, and double unto her double according to her works: in the cup which she hath filled fill to her double. How much she hath glorified herself, and lived deliciously, so much torment and sorrow give her: for she saith in her heart, I sit a queen, and am no widow, and shall see no sorrow. Therefore shall her plagues come in one day, death, and mourning, and famine; and she shall be utterly burned with fire: for strong is the Lord God who judgeth her. And the kings of the earth, who have committed fornication and lived deliciously with her, shall bewail her, and lament for her, when they shall see the smoke of her burning, Standing afar off for the fear of her torment, saying, Alas, alas that great city Babylon, that mighty city! for in one hour is thy judgment come. Revelation 18:4–10.
Och jag hörde en annan röst från himlen säga: Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder och får del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått ända upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar. Vedergäll henne så som hon har vedergällt er, och ge henne dubbelt igen efter hennes gärningar; i den bägare som hon har fyllt, fyll åt henne dubbelt. Så mycket som hon har förhärligat sig själv och levt i vällust, så mycket plåga och sorg ge henne. Ty i sitt hjärta säger hon: Jag sitter som en drottning och är ingen änka, och sorg skall jag aldrig se. Därför skall hennes plågor komma på en och samma dag: död och sorg och hungersnöd, och hon skall helt förtäras i eld. Ty stark är Herren Gud, han som dömer henne. Och jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i vällust med henne, skall gråta och klaga över henne, när de ser röken från hennes brand, medan de står långt borta av fruktan för hennes plåga och säger: Ve, ve, du stora stad Babylon, du mäktiga stad! Ty på en enda timme har din dom kommit. Uppenbarelseboken 18:4–10.
The Sunday law in the United States, which is the beginning of the executive judgment, which is also progressive, begins in the “hour” that God’s children who are still in Babylon are called out by the ensign. It is the “hour” that the judgment comes upon “that Great city, Babylon”. Her judgment, represented by the word “hour,” covers the period when God’s other flock are called out of Babylon.
Söndagslagen i Förenta staterna, som är början på den verkställande domen, vilken också är progressiv, börjar i den ”stund” då Guds barn, som ännu är i Babylon, kallas ut genom baneret. Det är den ”stund” då domen kommer över ”den stora staden, Babylon”. Hennes dom, framställd genom ordet ”stund”, omfattar den period då Guds andra hjord kallas ut ur Babylon.
And in that day there shall be a root of Jesse, which shall stand for an ensign of the people; to it shall the Gentiles seek: and his rest shall be glorious. And it shall come to pass in that day, that the Lord shall set his hand again the second time to recover the remnant of his people, which shall be left, from Assyria, and from Egypt, and from Pathros, and from Cush, and from Elam, and from Shinar, and from Hamath, and from the islands of the sea. And he shall set up an ensign for the nations, and shall assemble the outcasts of Israel, and gather together the dispersed of Judah from the four corners of the earth. Isaiah 11:10–12.
Och det skall ske på den dagen att en rot från Isai skall stå som ett baner för folken; till honom skall hednafolken söka sig, och hans viloplats skall vara härlig. Och det skall ske på den dagen att Herren för andra gången skall räcka ut sin hand för att återvinna återstoden av sitt folk, dem som blir kvar, från Assyrien och från Egypten och från Patros och från Kush och från Elam och från Shinar och från Hamat och från havets öar. Och han skall resa ett baner för folken och samla Israels fördrivna och föra samman Juda kringspridda från jordens fyra hörn. Jesaja 11:10–12.
The Lord called people out of Babylon in the movement of the first angel in 1844, and the second angel of that history is to be repeated in the last days, when “the Lord shall set his hand again the second time to recover the remnant of his people.” The remnant of the people He is “again” calling out, is not the ensign, for the ensign are the “root of Jesse,” which stand up as the “ensign” whom the “Gentiles seek”. For a second time, God will call the nations out of Babylon.
Herren kallade människor ut ur Babylon i den första ängelns rörelse år 1844, och den andra ängeln i denna historia skall upprepas i de sista dagarna, när ”Herren åter för andra gången skall räcka ut sin hand för att förvärva återstoden av sitt folk.” Den återstod av folket som Han ”åter” kallar ut, är inte baneret, ty baneret är ”Jesse rot”, som reser sig som det ”baner” vilket ”hedningarna söker”. För andra gången skall Gud kalla nationerna ut ur Babylon.
He will do so by first assembling “the outcasts of Israel,” who are “the dispersed of Judah,” and who come “from the four corners of the earth,” when they are gathered together at the end of three and a half days of laying dead in the street of Revelation chapter eleven, that runs through Ezekiel’s valley of dead and dry bones.
Han skall göra detta genom att först samla ”Israels fördrivna”, som är ”Judas förskingrade”, och som kommer ”från jordens fyra hörn”, när de förs samman vid slutet av tre och en halv dag då de har legat döda på gatan i Uppenbarelseboken kapitel elva, som löper genom Hesekiels dal med döda och torra ben.
The “hour” when the executive judgment begins for “Babylon” that “mighty city,” is the same “hour” of the “great earthquake” of Revelation eleven. God’s executive judgment begins at that “hour,” for in Revelation chapter eleven, there are seven thousand that are slain in the “hour” of the earthquake. Those seven thousand were represented by the “most mighty men” of Nebuchadnezzar, who died throwing Shadrach, Meshach and Abednego into the furnace that had been heated “seven times” above normal. In the French Revolution the “seven thousand” represented the royalty of France, or its mighty men. Not only was Belshazzar slain in chapter five, but his army was destroyed. The “hour” of the Sunday law begins the persecution represented by God’s people being thrown into the furnace, but it also marks the beginning of God’s executive judgment upon the great city Babylon.
Den ”timme” då den verkställande domen börjar över ”Babylon”, den ”väldiga staden”, är samma ”timme” som den ”stora jordbävningen” i Uppenbarelseboken elva. Guds verkställande dom börjar i den ”timmen”, ty i Uppenbarelseboken kapitel elva är det sju tusen som dödas i jordbävningens ”timme”. Dessa sju tusen framställdes genom Nebukadnessars ”mäktigaste män”, som dog när de kastade Sadrak, Mesak och Abed-Nego i ugnen, som hade upphettats ”sju gånger” över det vanliga. I den franska revolutionen representerade de ”sju tusen” Frankrikes kungliga, eller dess mäktiga män. Inte bara blev Belsassar dödad i kapitel fem, utan hans här blev också förgjord. ”Timmen” för söndagslagen inleder den förföljelse som representeras av att Guds folk kastas i ugnen, men den utmärker också början på Guds verkställande dom över den stora staden Babylon.
It is also the “hour” of the great earthquake in Revelation chapter eleven’s great earthquake, when the formerly dead bones that were slain in the street by the beast from the bottomless pit are lifted up into heaven as an ensign. There it is also the same “hour” that the third Woe, which is also the seventh trumpet is sounded. The seventh trumpet is the third Woe, and the purpose of that final Woe trumpet is not only to bring judgment upon those that enforce Sunday worship, but also to anger the nations. The third Woe, the seventh trumpet, and the angering of the nations, are all symbols that address the prophetic role of Islam, and they are all placed in the “hour” of the great earthquake.
Det är också den ”stund” då den stora jordbävningen i Uppenbarelseboken kapitel elva inträffar, när de tidigare döda benen, som dödades på gatan av vilddjuret från avgrunden, lyfts upp till himlen som ett baner. Där är det också samma ”stund” då det tredje ve uttalas, vilket också är den sjunde basunen. Den sjunde basunen är det tredje ve, och syftet med denna sista ve-basunsignal är inte bara att låta dom komma över dem som påtvingar söndagsdyrkan, utan också att vredga folken. Det tredje ve, den sjunde basunen och folkens vredgande är alla symboler som behandlar islams profetiska roll, och de är alla förlagda till den stora jordbävningens ”stund”.
And they heard a great voice from heaven saying unto them, Come up hither. And they ascended up to heaven in a cloud; and their enemies beheld them. And the same hour was there a great earthquake, and the tenth part of the city fell, and in the earthquake were slain of men seven thousand: and the remnant were affrighted, and gave glory to the God of heaven. The second woe is past; and, behold, the third woe cometh quickly. And the seventh angel sounded; and there were great voices in heaven, saying, The kingdoms of this world are become the kingdoms of our Lord, and of his Christ; and he shall reign for ever and ever. And the four and twenty elders, which sat before God on their seats, fell upon their faces, and worshipped God, Saying, We give thee thanks, O Lord God Almighty, which art, and wast, and art to come; because thou hast taken to thee thy great power, and hast reigned. And the nations were angry, and thy wrath is come, and the time of the dead, that they should be judged, and that thou shouldest give reward unto thy servants the prophets, and to the saints, and them that fear thy name, small and great; and shouldest destroy them which destroy the earth. Revelation 11:12–18.
Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: Kom hit upp. Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. Och i samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden föll, och i jordbävningen dödades sju tusen människor; och de övriga greps av fruktan och gav ära åt himlens Gud. Det andra veropet är över; och se, det tredje veropet kommer snart. Och den sjunde ängeln blåste i sin basun; och starka röster hördes i himlen, som sade: Världens riken har blivit vår Herres och hans Smordes riken, och han skall regera i evigheternas evigheter. Och de tjugofyra äldste, som satt inför Gud på sina troner, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade: Vi tackar dig, Herre Gud Allsmäktig, du som är och som var och som kommer, därför att du har tagit din stora makt i besittning och trätt till regeringen. Och folken vredgades, och din vrede har kommit, och tiden för de döda, att de skall dömas, och att du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden. Uppenbarelseboken 11:12–18.
Ezekiel’s dead bones ascend “up to heaven in a cloud; and their enemies” behold “them” in the “hour” when Nebuchadnezzar’s music begins to play, and the whore of Tyre begins to sing, and apostate Israel begins to dance. Apostate Israel is representing the false prophet, king Nebuchadnezzar is the dragon and the whore of Tyre is the beast. The dance is illustrated by the prophets of Baal and the prophets of the grove in the story of Elijah. It was also illustrated by the dance of Salome, the daughter of Herodias. Baal is the false male deity and Ashtaroth is the prophets of the grove which is a female deity. Together they represent the combination of church (the woman) and state (the man). Together they represent the false prophet of the United States. Salome identifies that the false prophet is the daughter of Rome, whose image is the combination of church and state in the United States.
Hesekiels döda ben stiger upp ”till himlen i ett moln; och deras fiender” ser ”dem” i den ”stund” då Nebukadnessars musik börjar spela, och skökan i Tyrus börjar sjunga, och det avfälliga Israel börjar dansa. Det avfälliga Israel representerar den falske profeten, kung Nebukadnessar är draken och skökan i Tyrus är vilddjuret. Dansen illustreras av Baals profeter och Aserans profeter i berättelsen om Elia. Den illustrerades också av Salomes dans, Herodias dotters. Baal är den falska manliga gudomen och Astarte är lundens profeter, vilket är en kvinnlig gudom. Tillsammans representerar de föreningen av kyrka (kvinnan) och stat (mannen). Tillsammans representerar de Förenta staternas falske profet. Salome visar att den falske profeten är Roms dotter, vars avbild är föreningen av kyrka och stat i Förenta staterna.
Wherefore at that time certain Chaldeans came near, and accused the Jews. They spake and said to the king Nebuchadnezzar, O king, live forever. Thou, O king, hast made a decree, that every man that shall hear the sound of the cornet, flute, harp, sackbut, psaltery, and dulcimer, and all kinds of musick, shall fall down and worship the golden image: And whoso falleth not down and worshippeth, that he should be cast into the midst of a burning fiery furnace. There are certain Jews whom thou hast set over the affairs of the province of Babylon, Shadrach, Meshach, and Abednego; these men, O king, have not regarded thee: they serve not thy gods, nor worship the golden image which thou hast set up. Daniel 3:8–12.
Därför trädde vid den tiden några kaldéer fram och anklagade judarna. De tog till orda och sade till konung Nebukadnessar: O konung, leve för evigt. Du, o konung, har utfärdat en befallning att varje människa som hör ljudet av horn, flöjt, harpa, säckpipa, psaltare och dulcimer och all slags musik skall falla ned och tillbe den gyllene bilden; och den som inte faller ned och tillber skall kastas mitt in i den brinnande, eldiga ugnen. Det finns några judiska män, som du har satt över förvaltningen i Babels provins, Shadrak, Meshak och Abed-Nego; dessa män, o konung, har inte aktat på dig: de tjänar inte dina gudar och tillber inte den gyllene bild som du har ställt upp. Daniel 3:8–12.
In that “hour,” the enemies of Shadrach, Meshach and Abednego saw that they refused the mark of the beast, and they then petitioned the king to execute the prescribed judgment. In that “hour,” the Sunday law, which is the shaking that confronts the earth beast (the earthquake), Nebuchadnezzar’s rage and fury is manifested.
I den där ”stunden” såg Shadraks, Meshaks och Abed-Negos fiender att de vägrade vilddjurets märke, och då vädjade de till kungen att verkställa den föreskrivna domen. I den där ”stunden” blir söndagslagen, som är den skakning som konfronterar jordens vilddjur (jordbävningen), Nebukadnessars vrede och raseri uppenbarat.
Then Nebuchadnezzar in his rage and fury commanded to bring Shadrach, Meshach, and Abednego. Then they brought these men before the king. Daniel 3:13.
Då befallde Nebukadnessar i sin vrede och raseri att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Abed-Nego. Därefter förde man dessa män fram inför kungen. Daniel 3:13.
The persecution that is carried out against God’s two witnesses (Shadrach, Meshach and Abednego), is carried out when they refuse to bow, or as Revelation eleven identifies—they stand upon their feet.
Den förföljelse som riktas mot Guds två vittnen (Shadrak, Meshak och Abed-Nego) äger rum när de vägrar att falla ned, eller såsom Uppenbarelseboken kapitel elva uttrycker det – de står på sina fötter.
And after three days and an half the Spirit of life from God entered into them, and they stood upon their feet; and great fear fell upon them which saw them. And they heard a great voice from heaven saying unto them, Come up hither. And they ascended up to heaven in a cloud; and their enemies beheld them. Revelation 11:11, 12.
Och efter tre och en halv dag for livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter; och stor fruktan föll över dem som såg dem. Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: Kom hit upp. Och de steg upp till himlen i ett moln; och deras fiender såg dem. Uppenbarelseboken 11:11, 12.
Refusing to bow, they stand upon their feet as Ezekiel’s mighty army. They stand when they receive and then proclaim the sealing message that protests the formation of the union of church and state in the United States, and warns of the soon-coming Sunday law, and identifies that God’s retributive judgment is about to be accomplished by Islam of the third Woe. The Midnight Cry message is represented by the “secret” that was revealed to Daniel in chapter two, and when God’s last day people settle into that “truth,” they cannot and will not be shaken by the imminent earthquake.
När de vägrar att böja sig, står de på sina fötter såsom Hesekiels mäktiga här. De står när de tar emot och sedan förkunnar beseglingsbudskapet, som protesterar mot bildandet av föreningen mellan kyrka och stat i Förenta staterna, och varnar för den snart annalkande söndagslagen, och fastslår att Guds vedergällande dom står i begrepp att fullbordas genom islam i det tredje Ve. Midnattsropsbudskapet framställs genom den ”hemlighet” som uppenbarades för Daniel i kapitel två, och när Guds folk i den sista tiden blir grundat i denna ”sanning”, kan och kommer de inte att skakas av den nära förestående jordbävningen.
“The work in Battle Creek is after the same order. The leaders in the sanitarium have mingled with unbelievers, admitting them to their councils, more or less, but it is like going to work with their eyes shut. They lack the discernment to see what is going to break upon us at any time. There is a spirit of desperation, of war and bloodshed, and that spirit will increase until the very close of time. Just as soon as the people of God are sealed in their foreheads—it is not any seal or mark that can be seen, but a settling into the truth, both intellectually and spiritually, so they cannot be moved—just as soon as God’s people are sealed and prepared for the shaking, it will come. Indeed, it has begun already. The judgments of God are now upon the land, to give us warning, that we may know what is coming.” Manuscript Releases, volume 10, 252.
”Verket i Battle Creek är av samma slag. Ledarna vid sanatoriet har blandat sig med icke-troende och i större eller mindre grad upptagit dem i sina rådslag, men det är som att gå till verket med slutna ögon. De saknar urskillningsförmåga att se vad som när som helst kommer att bryta in över oss. Det finns en anda av förtvivlan, av krig och blodsutgjutelse, och den anden kommer att tillta ända till tidens slut. Så snart Guds folk blir förseglat i sina pannor — det är inte något sigill eller märke som kan ses, utan ett befästande i sanningen, både intellektuellt och andligt, så att de inte kan rubbas — så snart Guds folk är förseglat och berett för omskakningen, kommer den. Ja, den har redan börjat. Guds domar vilar nu över landet för att varna oss, så att vi må veta vad som kommer.” Manuscript Releases, volym 10, 252.
The sealing represents a mark that at first cannot be seen by humans, but is thereafter seen by everyone. When God’s people accept the message of the Midnight Cry, that has been represented by the “secret” that was revealed to Daniel in chapter two, they have accepted the “secret” of the image of the beast that leads to the mark of the beast, which brings the judgment of God, which is accomplished through Islam. This takes place at a time where a “spirit of desperation, of war and bloodshed” is increasing. That time is now. It takes place when the leaders of Adventism cannot see due to Laodicean blindness. During the sealing process that is finalized at the Midnight Cry, the seal is impressed upon the foreheads of the wise virgins, but it is unseen. Shadrach, Meshach and Abednego represent those who have settled into the truth as illustrated through their dialogue with Nebuchadnezzar.
Beseglingen representerar ett märke som till en början inte kan ses av människor, men som därefter ses av alla. När Guds folk tar emot Midnattsropets budskap, vilket har framställts genom den ”hemlighet” som uppenbarades för Daniel i kapitel två, har de tagit emot ”hemligheten” om vilddjurets bild, vilken leder till vilddjurets märke, vilket för med sig Guds dom, vilken fullbordas genom islam. Detta sker vid en tid då en ”anda av förtvivlan, av krig och blodsutgjutelse” tilltar. Den tiden är nu. Det sker när adventismens ledare inte kan se på grund av laodiceisk blindhet. Under beseglingsprocessen, som fullbordas vid Midnattsropet, präglas sigillet på de visa jungfrurnas pannor, men det är osynligt. Shadrak, Meshak och Abed-Nego representerar dem som har blivit grundmurade i sanningen, såsom det åskådliggörs genom deras samtal med Nebukadnessar.
Nebuchadnezzar spake and said unto them, Is it true, O Shadrach, Meshach, and Abednego, do not ye serve my gods, nor worship the golden image which I have set up? Now if ye be ready that at what time ye hear the sound of the cornet, flute, harp, sackbut, psaltery, and dulcimer, and all kinds of musick, ye fall down and worship the image which I have made; well: but if ye worship not, ye shall be cast the same hour into the midst of a burning fiery furnace; and who is that God that shall deliver you out of my hands? Shadrach, Meshach, and Abednego, answered and said to the king, O Nebuchadnezzar, we are not careful to answer thee in this matter. If it be so, our God whom we serve is able to deliver us from the burning fiery furnace, and he will deliver us out of thine hand, O king. But if not, be it known unto thee, O king, that we will not serve thy gods, nor worship the golden image which thou hast set up. Daniel 3:14–18.
Nebukadnessar talade och sade till dem: Är det sant, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, att ni inte tjänar mina gudar och inte tillber den gyllene bildstod som jag har ställt upp? Om ni nu är beredda att, så snart ni hör ljudet av horn, flöjt, harpa, säckpipa, psaltare och dulcimer samt all slags musik, falla ner och tillbe bildstoden som jag har gjort, så väl; men om ni inte tillber, skall ni i samma stund kastas in i mitten av den brinnande, eldiga ugnen. Och vilken är den gud som skall kunna rädda er ur min hand? Shadrak, Meshak och Abed-Nego svarade och sade till kungen: O Nebukadnessar, vi finner det inte nödvändigt att svara dig i denna sak. Om så sker, är vår Gud, som vi tjänar, mäktig att rädda oss från den brinnande, eldiga ugnen, och han skall rädda oss ur din hand, o konung. Men om inte, så må det vara känt för dig, o konung, att vi inte vill tjäna dina gudar och inte tillbe den gyllene bildstod som du har ställt upp. Daniel 3:14–18.
Thereafter the three worthies will manifest the seal of God that can be seen. Only those who first have the seal within that cannot be seen, will be involved with manifesting the seal of God in the time when it must be seen.
Därefter kommer de tre värdiga att uppenbara Guds sigill som kan ses. Endast de som först har det osynliga sigillet inom sig kommer att vara delaktiga i att uppenbara Guds sigill i den tid då det måste ses.
Then was Nebuchadnezzar full of fury, and the form of his visage was changed against Shadrach, Meshach, and Abednego: therefore he spake, and commanded that they should heat the furnace one seven times more than it was wont to be heated. And he commanded the most mighty men that were in his army to bind Shadrach, Meshach, and Abednego, and to cast them into the burning fiery furnace. Then these men were bound in their coats, their hosen, and their hats, and their other garments, and were cast into the midst of the burning fiery furnace. Therefore because the king’s commandment was urgent, and the furnace exceeding hot, the flame of the fire slew those men that took up Shadrach, Meshach, and Abednego. And these three men, Shadrach, Meshach, and Abednego, fell down bound into the midst of the burning fiery furnace. Then Nebuchadnezzar the king was astonied, and rose up in haste, and spake, and said unto his counsellors, Did not we cast three men bound into the midst of the fire? They answered and said unto the king, True, O king. He answered and said, Lo, I see four men loose, walking in the midst of the fire, and they have no hurt; and the form of the fourth is like the Son of God. Daniel 3:19–25.
Då blev Nebukadnessar uppfylld av raseri, och hans ansiktsuttryck förändrades mot Shadrak, Meshak och Abed-Nego. Därför talade han och befallde att ugnen skulle göras sju gånger hetare än man brukade göra den. Och han befallde de starkaste männen i sin här att binda Shadrak, Meshak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande eldiga ugnen. Då bands dessa män i sina mantlar, sina byxor, sina huvudbonader och sina andra kläder och kastades mitt i den brinnande eldiga ugnen. Eftersom kungens befallning var sträng och ugnen övermåttan het, dödade lågorna de män som förde upp Shadrak, Meshak och Abed-Nego. Och dessa tre män, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, föll bundna ned mitt i den brinnande eldiga ugnen. Då blev kung Nebukadnessar häpen och reste sig hastigt upp; han tog till orda och sade till sina rådsherrar: Var det inte tre män som vi bundna kastade mitt i elden? De svarade och sade till kungen: Så är det, o konung. Han svarade och sade: Se, jag ser fyra män gå lösa mitt i elden, och de är oskadda; och den fjärdes gestalt är lik en gudason. Daniel 3:19–25.
The two witnesses, represented by Shadrach, Meshach and Abednego are then lifted up as an ensign, and then the seal will be seen.
De två vittnena, representerade av Shadrak, Meshak och Abed-Nego, upphöjs därefter såsom ett baner, och sedan skall sigillet bli synligt.
“The work of the Holy Spirit is to convince the world of sin, of righteousness and of judgment. The world can only be warned by seeing those who believe the truth sanctified through the truth, acting upon high and holy principles, showing in a high, elevated sense, the line of demarcation between those who keep the commandments of God, and those who trample them under their feet. The sanctification of the Spirit signalizes the difference between those who have the seal of God, and those who keep a spurious rest-day. When the test comes, it will be clearly shown what the mark of the beast is. It is the keeping of Sunday. Those who after having heard the truth, continue to regard this day as holy, bear the signature of the man of sin, who thought to change times and laws. Bible Training School, December 1, 1903.
”Den Helige Andes verk är att överbevisa världen om synd, om rättfärdighet och om dom. Världen kan endast varnas genom att se dem som tror sanningen helgade genom sanningen, handla efter höga och heliga principer och på ett högt och upphöjt sätt visa skiljelinjen mellan dem som håller Guds bud och dem som trampar dem under sina fötter. Andens helgelse utmärker skillnaden mellan dem som har Guds sigill och dem som håller en falsk vilodag. När prövningen kommer, skall det tydligt visas vad vilddjurets märke är. Det är hållandet av söndagen. De som, efter att ha hört sanningen, fortsätter att betrakta denna dag som helig, bär underskriften från syndens människa, som menade sig kunna förändra tider och lagar. Bible Training School, 1 december 1903.
At the Sunday law, the United States will turn to the United Nations in order to accomplish her prophetic work. She is to deceive the world by those miracles she performs, as represented by the dance of Salome. As she does her dance of deception, the whore of Tyre will be singing her songs, and Nebuchadnezzar’s orchestra will play the music. The United States takes the lead in forcing the world to accept the song, and bow down before the image.
Vid söndagslagen kommer Förenta staterna att vända sig till Förenta nationerna för att fullborda sitt profetiska verk. Hon skall förleda världen genom de under hon utför, såsom framställt genom Salomes dans. Medan hon utför sin bedrägeriska dans kommer Tyrus sköka att sjunga sina sånger, och Nebukadnessars orkester kommer att spela musiken. Förenta staterna tar ledningen i att tvinga världen att godta sången och böja sig ned inför bilden.
And I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb, and he spake as a dragon. And he exerciseth all the power of the first beast before him, and causeth the earth and them which dwell therein to worship the first beast, whose deadly wound was healed. And he doeth great wonders, so that he maketh fire come down from heaven on the earth in the sight of men, And deceiveth them that dwell on the earth by the means of those miracles which he had power to do in the sight of the beast; saying to them that dwell on the earth, that they should make an image to the beast, which had the wound by a sword, and did live. And he had power to give life unto the image of the beast, that the image of the beast should both speak, and cause that as many as would not worship the image of the beast should be killed. And he causeth all, both small and great, rich and poor, free and bond, to receive a mark in their right hand, or in their foreheads: And that no man might buy or sell, save he that had the mark, or the name of the beast, or the number of his name. Here is wisdom. Let him that hath understanding count the number of the beast: for it is the number of a man; and his number is Six hundred threescore and six. Revelation 13:11–18.
Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn likt ett lamm, och det talade såsom en drake. Och det utövar det första vilddjurets hela makt inför honom och får jorden och dem som bor därpå att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. Och det gör stora tecken, så att det till och med får eld att falla ned från himlen på jorden inför människors ögon, och förleder dem som bor på jorden genom de tecken som det hade fått makt att göra inför vilddjuret; och det säger till dem som bor på jorden att de skall göra en bild åt vilddjuret, det som hade sårats med svärd och ändå levde. Och det fick makt att ge liv åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte ville tillbe vilddjurets bild. Och det förmår alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på sin högra hand eller på sina pannor, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket eller vilddjurets namn eller talet för dess namn. Här är visheten. Den som har förstånd må beräkna vilddjurets tal, ty det är en människas tal; och dess tal är sexhundrasextiosex. Uppenbarelseboken 13:11–18.
Egypt in the last days represents the world (then governed by the United Nations), but there is a “Woe” (a symbol of Islam), that has been pronounced against those (the United States) that turn to Egypt for help. When the three worthies are thrown into the furnace and become the ensign for the world, the furnace is not actually Nebuchadnezzar’s furnace.
Egypten i de sista dagarna representerar världen (då styrd av Förenta nationerna), men ett ”Ve” (en symbol för islam) har uttalats över dem (Förenta staterna) som vänder sig till Egypten för hjälp. När de tre värdiga männen kastas i ugnen och blir ett baner för världen, är ugnen i själva verket inte Nebukadnessars ugn.
Woe to them that go down to Egypt for help; and stay on horses, and trust in chariots, because they are many; and in horsemen, because they are very strong; but they look not unto the Holy One of Israel, neither seek the Lord! Yet he also is wise, and will bring evil, and will not call back his words: but will arise against the house of the evildoers, and against the help of them that work iniquity. Now the Egyptians are men, and not God; and their horses flesh, and not spirit. When the Lord shall stretch out his hand, both he that helpeth shall fall, and he that is holpen shall fall down, and they all shall fail together. For thus hath the Lord spoken unto me, Like as the lion and the young lion roaring on his prey, when a multitude of shepherds is called forth against him, he will not be afraid of their voice, nor abase himself for the noise of them: so shall the Lord of hosts come down to fight for mount Zion, and for the hill thereof. As birds flying, so will the Lord of hosts defend Jerusalem; defending also he will deliver it; and passing over he will preserve it. Turn ye unto him from whom the children of Israel have deeply revolted. For in that day every man shall cast away his idols of silver, and his idols of gold, which your own hands have made unto you for a sin. Then shall the Assyrian fall with the sword, not of a mighty man; and the sword, not of a mean man, shall devour him: but he shall flee from the sword, and his young men shall be discomfited. And he shall pass over to his strong hold for fear, and his princes shall be afraid of the ensign, saith the Lord, whose fire is in Zion, and his furnace in Jerusalem. Isaiah 31:1–9.
Ve dem som drar ner till Egypten för att få hjälp, som stöder sig på hästar och förtröstar på vagnar, därför att de är många, och på ryttare, därför att de är mycket starka, men som inte ser till Israels Helige och inte söker Herren! Men också han är vis, och han skall låta olycka komma och skall inte ta sina ord tillbaka; utan han skall resa sig mot de ondas hus och mot hjälpen åt dem som gör orätt. Egyptierna är människor och inte Gud, och deras hästar är kött och inte ande. När Herren räcker ut sin hand, då skall både hjälparen falla och den som får hjälp störta omkull, och de skall alla förgås tillsammans. Ty så har Herren talat till mig: Såsom lejonet och det unga lejonet ryter över sitt rov, när en hop herdar kallas samman mot honom, inte förfäras av deras rop och inte låter skrämma sig av deras larm, så skall Herren Sebaot stiga ner för att strida för Sions berg och för dess höjd. Såsom fåglar svävar, så skall Herren Sebaot beskydda Jerusalem; ja, beskyddande skall han rädda det, skona och bevara det. Vänd om till honom, från vilken Israels barn så djupt har avfallit. Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era egna händer har gjort åt er till synd. Då skall Assyrien falla genom ett svärd, inte av en mäktig man, och ett svärd, inte av en ringa man, skall förtära honom; men han skall fly för svärdet, och hans unga män skall bli underkuvade. Och han skall av fruktan dra bort till sitt fäste, och hans furstar skall förskräckas för baneret, säger Herren, han som har sin eld i Sion och sin ugn i Jerusalem. Jesaja 31:1–9.
Jerusalem is the furnace the world will look to, and they will see four men walking therein.
Jerusalem är ugnen som världen kommer att se till, och de skall se fyra män vandra därinne.
Then Nebuchadnezzar came near to the mouth of the burning fiery furnace, and spake, and said, Shadrach, Meshach, and Abednego, ye servants of the most high God, come forth, and come hither. Then Shadrach, Meshach, and Abednego, came forth of the midst of the fire. And the princes, governors, and captains, and the king’s counsellors, being gathered together, saw these men, upon whose bodies the fire had no power, nor was an hair of their head singed, neither were their coats changed, nor the smell of fire had passed on them. Then Nebuchadnezzar spake, and said, Blessed be the God of Shadrach, Meshach, and Abednego, who hath sent his angel, and delivered his servants that trusted in him, and have changed the king’s word, and yielded their bodies, that they might not serve nor worship any god, except their own God. Daniel 3:26–28.
Då trädde Nebukadnessar fram till öppningen av den brinnande, glödande ugnen och tog till orda och sade: Shadrak, Meshak och Abed-Nego, ni den högste Gudens tjänare, kom ut och träd hit fram. Då kom Shadrak, Meshak och Abed-Nego ut ur eldens mitt. Och furstarna, ståthållarna och landshövdingarna samt kungens rådsherrar församlade sig och såg på dessa män, vilkas kroppar elden inte hade haft någon makt över; inte ett hår på deras huvud var svett, deras mantlar var inte skadade, och ingen brandlukt hade kommit över dem. Då tog Nebukadnessar till orda och sade: Välsignad vare Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, som har sänt sin ängel och räddat sina tjänare, som förtröstade på honom och trotsade kungens befallning och utgav sina kroppar, för att de inte skulle tjäna eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud. Daniel 3:26–28.
Nebuchadnezzar then made another decree. That decree symbolizes the final decree in the last days. He issues a death decree, which in his feeble attempt to lift up the God of heaven, is in actuality the prophetic symbolism of the death decree at the end of the world. Nebuchadnezzar, representing a king at the end of the world, is a symbol of the dragon’s ten kings that commit fornication with the whore of Rome. The next decree in the prophetic scenario is the death decree, and even though Nebuchadnezzar is making a proclamation for his time, he is in actuality representing the last decree of the three-fold union in the last days. That decree is the death decree that is put in force after probation closes, but is never carried out against God’s people.
Nebukadnessar utfärdade därefter ännu ett påbud. Detta påbud symboliserar det slutliga påbudet i de sista dagarna. Han utfärdar ett dödspåbud, vilket i hans svaga försök att upphöja himlens Gud i själva verket utgör den profetiska symboliken för dödspåbudet vid världens slut. Nebukadnessar, som representerar en kung vid världens slut, är en symbol för drakens tio kungar som begår otukt med den romerska skökan. Nästa påbud i det profetiska scenariot är dödspåbudet, och även om Nebukadnessar utfärdar en kungörelse för sin egen tid, representerar han i själva verket det sista påbudet från den trefaldiga unionen i de sista dagarna. Detta påbud är det dödspåbud som träder i kraft efter det att nådatiden har avslutats, men som aldrig verkställs mot Guds folk.
Therefore I make a decree, That every people, nation, and language, which speak anything amiss against the God of Shadrach, Meshach, and Abednego, shall be cut in pieces, and their houses shall be made a dunghill: because there is no other God that can deliver after this sort. Then the king promoted Shadrach, Meshach, and Abednego, in the province of Babylon. Daniel 3:29, 30.
Därför utfärdar jag nu en befallning att alla folk, nationer och språk, som talar något otillbörligt mot Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, skall huggas i stycken, och deras hus göras till en dynghög; ty det finns ingen annan Gud som kan rädda på detta sätt. Därefter befordrade kungen Shadrak, Meshak och Abed-Nego i Babels provins. Daniel 3:29, 30.
We have now put enough of the first three chapters of Daniel into the record to begin our consideration of the fourth and fifth chapters, which are governed by the prophetic principle of “repeat and enlarge”. Daniel chapter four identifies 1798 and the beginning of the earth beast, and Daniel chapter five identifies the Sunday law, and the end of the earth beast as it speaks as a dragon. The two chapters are to be brought together “line upon line” with the first three chapters in order to build upon the structure of the three angels’ messages. Because of this fact, we will first carefully define the principle of “line upon line”.
Vi har nu tillfört tillräckligt av de tre första kapitlen i Daniel till framställningen för att börja vår behandling av det fjärde och femte kapitlet, vilka styrs av den profetiska principen ”upprepa och utvidga”. Daniel kapitel fyra identifierar år 1798 och början på jorddjuret, och Daniel kapitel fem identifierar söndagslagen och slutet på jorddjuret, när det talar såsom en drake. De båda kapitlen skall sammanföras ”rad på rad” med de tre första kapitlen för att bygga vidare på strukturen i de tre änglarnas budskap. På grund av detta kommer vi först noggrant att definiera principen ”rad på rad”.
We will continue in the next article.
Vi kommer att fortsätta i nästa artikel.
“Belshazzar had been given many opportunities for knowing and doing the will of God. He had seen his grandfather Nebuchadnezzar banished from the society of men. He had seen the intellect in which the proud monarch gloried taken away by the One who gave it. He had seen the king driven from his kingdom, and made the companion of the beasts of the field. But Belshazzar’s love of amusement and self-glorification effaced the lessons he should never have forgotten; and he committed sins similar to those that brought signal judgments on Nebuchadnezzar. He wasted the opportunities graciously granted him, neglecting to use the opportunities within his reach for becoming acquainted with truth. ‘What must I do to be saved?’ was a question that the great but foolish king passed by indifferently.” Bible Echo, April 25, 1898.
”Belsassar hade fått många tillfällen att lära känna och göra Guds vilja. Han hade sett sin farfar Nebukadnessar förvisad från människors samhälle. Han hade sett det förstånd, som den stolte monarken berömde sig av, tas ifrån honom av den som hade gett det. Han hade sett kungen drivas bort från sitt rike och bli de vilda markdjurens följeslagare. Men Belsassars kärlek till nöjen och självförhärligande utplånade de lärdomar han aldrig borde ha glömt; och han begick synder liknande dem som medförde påtagliga domar över Nebukadnessar. Han förspillde de tillfällen som i nåd hade givits honom och försummade att använda de möjligheter som stod honom till buds för att lära känna sanningen. ’Vad måste jag göra för att bli frälst?’ var en fråga som den store men dåraktige kungen likgiltigt gick förbi.” Bible Echo, 25 april 1898.