Sister White identified that when the great buildings of New York City were thrown down, Revelation chapter eighteen, verses one through three, would be fulfilled.
Syster White angav att när de stora byggnaderna i New York City kastades omkull, skulle Uppenbarelseboken kapitel arton, verserna ett till tre, gå i uppfyllelse.
And after these things I saw another angel come down from heaven, having great power; and the earth was lightened with his glory. And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird. For all nations have drunk of the wine of the wrath of her fornication, and the kings of the earth have committed fornication with her, and the merchants of the earth are waxed rich through the abundance of her delicacies. Revelation 18:1–3.
Och efter detta såg jag en annan ängel komma ned från himlen, med stor makt; och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade mäktigt med stark röst och sade: Stora Babylon har fallit, har fallit, och har blivit en boning för onda andar och ett tillhåll för varje oren ande och en bur för varje oren och avskyvärd fågel. Ty alla folk har druckit av hennes otukts vredes vin, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom överflödet av hennes vällust. Uppenbarelseboken 18:1–3.
By September 11, 2001, the “kings” of the earth had already committed fornication with the Roman church. After World War Two, President Harry S. Truman, for the first time, in 1951, appointed an ambassador to the Vatican. His attempt to form a political relationship with the papacy was flatly rejected by the Congress of the United States, but not so when decades later President Ronald Reagan, in 1984, appointed an ambassador to the Vatican. By 2001, all nations had committed fornication with the Vatican through establishing a diplomatic relationship with the whore of Tyre.
Fram till den 11 september 2001 hade jordens ”kungar” redan bedrivit otukt med den romerska kyrkan. Efter andra världskriget utsåg president Harry S. Truman för första gången, år 1951, en ambassadör till Vatikanen. Hans försök att upprätta en politisk förbindelse med påvedömet avvisades kategoriskt av Förenta staternas kongress, men så var det inte när president Ronald Reagan årtionden senare, år 1984, utsåg en ambassadör till Vatikanen. År 2001 hade alla nationer bedrivit otukt med Vatikanen genom att upprätta en diplomatisk förbindelse med Tyros sköka.
By September 11, 2001, all “nations,” had drunk the wine of the wrath of her fornication. The wine of Babylon represents all the various falsehoods that are presented by the papacy, but the one special variety of wine that is identified in these verses is the wine of the wrath of her fornication. The wrath of the papacy is her persecution of those she disagrees with. She accomplishes her persecution by employing the power of the state to do her dirty work. The wine of her wrath, is her special bottle of error that represents the action of employing the state against those that she deems a heretic.
Fram till den 11 september 2001 hade alla ”nationer” druckit av hennes skökos vredes vin. Babylons vin representerar alla de olika falskheter som påvedömet framlägger, men den enda särskilda sort av vin som identifieras i dessa verser är hennes skökos vredes vin. Påvedömets vrede är dess förföljelse av dem som det är oense med. Det fullbordar sin förföljelse genom att använda statens makt för att utföra sitt smutsiga arbete. Hennes vredes vin är dess särskilda flaska av villfarelse, som representerar handlingen att använda staten mot dem som det betraktar som kättare.
In the period of time from August 11, 1840 through to October 22, 1844, Millerite Adventism, who had been called out of the Dark Ages, and who was separated from the Protestant churches that then became the daughters of Rome, then became the true Protestant horn upon the newly arrived earth beast. Peter identifies the characteristics of those newly chosen people of God as a nation.
Under tidsperioden från den 11 augusti 1840 till den 22 oktober 1844 blev milleritadventismen, som hade kallats ut ur mörkertidens tidsåldrar och som hade avskilts från de protestantiska kyrkor som då blev Roms döttrar, det sanna protestantiska hornet på det nyss framträdande jorddjuret. Petrus identifierar kännetecknen hos detta nyutvalda Guds folk såsom en nation.
But ye are a chosen generation, a royal priesthood, an holy nation, a peculiar people; that ye should show forth the praises of him who hath called you out of darkness into his marvellous light: Which in time past were not a people, but are now the people of God: which had not obtained mercy, but now have obtained mercy. 1 Peter 2:9, 10.
Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er ut ur mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk; ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu har fått barmhärtighet. 1 Petrus 2:9, 10.
By September 11, 2001, the Seventh-day Adventist church had already, and often employed the political structure of the government of the United States to attack those it deemed as heretical. Well before 2001, the Adventists had already imbibed in the special wine of Babylon that represents the employment of state power to attack those who it deemed as heretics.
Senast den 11 september 2001 hade Sjundedagsadventistsamfundet redan, och hade ofta använt Förenta staternas regerings politiska struktur för att angripa dem som det betraktade som kättare. Långt före 2001 hade adventisterna redan druckit av Babylons särskilda vin, vilket representerar bruket av statsmakt för att angripa dem som det ansåg vara kättare.
Ephraim is a symbol of the rebellion of Jeroboam and the northern kingdom of Israel, and Isaiah begins chapter twenty-eight, by addressing the Seventh-day Adventist church as the drunkards of Ephraim.
Efraim är en symbol för Jerobeams uppror och Israels norra rike, och Jesaja inleder det tjugoåttonde kapitlet med att tilltala Sjundedagsadventistsamfundet som Efraims druckna.
Woe to the crown of pride, to the drunkards of Ephraim, whose glorious beauty is a fading flower, which are on the head of the fat valleys of them that are overcome with wine! Behold, the Lord hath a mighty and strong one, which as a tempest of hail and a destroying storm, as a flood of mighty waters overflowing, shall cast down to the earth with the hand. The crown of pride, the drunkards of Ephraim, shall be trodden under feet: And the glorious beauty, which is on the head of the fat valley, shall be a fading flower, and as the hasty fruit before the summer; which when he that looketh upon it seeth, while it is yet in his hand he eateth it up. In that day shall the Lord of hosts be for a crown of glory, and for a diadem of beauty, unto the residue of his people, And for a spirit of judgment to him that sitteth in judgment, and for strength to them that turn the battle to the gate. But they also have erred through wine, and through strong drink are out of the way; the priest and the prophet have erred through strong drink, they are swallowed up of wine, they are out of the way through strong drink; they err in vision, they stumble in judgment. For all tables are full of vomit and filthiness, so that there is no place clean. Isaiah 28:1–8.
Ve över högmodets krona, över Efraims druckna, vilkas härliga skönhet är en vissnande blomma, som sitter på huvudet av den feta dalen hos dem som är övervunna av vin! Se, Herren har en som är mäktig och stark, som ett hagelväder och en fördärvande storm, som en översvämmande flod av väldiga vatten; han skall med hand slå den till jorden. Högmodets krona, Efraims druckna, skall trampas under fötter. Och den härliga skönheten, som sitter på huvudet av den feta dalen, skall bli en vissnande blomma och som den tidiga frukten före sommaren, vilken den som ser på den, så snart han får den i handen, slukar. På den dagen skall HERREN Sebaot vara en härlighetens krona och en skönhetens diadem för kvarlevan av sitt folk, och en domens ande för den som sitter till doms, och styrka för dem som driver striden tillbaka till porten. Men också dessa har farit vilse genom vin och vacklar genom starka drycker; prästen och profeten har farit vilse genom starka drycker, de är uppslukade av vin, de vacklar genom starka drycker; de far vilse i synen, de stapplar i domen. Ty alla bord är fulla av spyor och orenlighet, så att ingen plats är ren. Jesaja 28:1–8.
The third Woe arrived on September 11, 2001, and it arrived upon the “crown,” representing leadership of the “drunkards of Ephraim.” It did not attack the headquarters of the church in Maryland with an airplane full of fuel, but it marked their inability to recognize that the arrival of Islam of the third Woe was the beginning of the latter rain message of the third angel. The beginning of the very message and work that they profess to have been raised up to proclaim. They are identified as not only the crown, which represents leadership, but as the “crown of pride,” thus identifying one of the two classes of worshippers that was and is produced in the debate of Habakkuk chapter two. On September 11, 2001, Habakkuk’s watchmen took their posts at the battle at the gate.
Det tredje ve anlände den 11 september 2001, och det drabbade ”kronan”, som representerar ledarskapet för ”Efraims drinkare”. Det angrep inte kyrkans högkvarter i Maryland med ett flygplan fullt av bränsle, men det markerade deras oförmåga att inse att islams ankomst såsom det tredje ve var början på den sena regnens budskap från den tredje ängeln. Början på just det budskap och det verk som de bekänner sig ha blivit uppväckta för att förkunna. De identifieras inte bara som kronan, vilken representerar ledarskapet, utan som ”högmodets krona”, och därmed identifieras en av de två klasser av tillbedjare som frambringades och frambringas i debatten i Habackuk kapitel två. Den 11 september 2001 intog Habackuks väktare sina poster i striden vid porten.
The gates of Jerusalem are where the interaction of the people of Jerusalem was carried out. The battle at the gates is representing the “debate” of the previous chapter of Isaiah that began on the day of the east wind (the day of Islam). The two classes of Habakkuk’s worshippers in the passage are represented by two crowns. The drunkards of Ephraim, who have already at that point employed the power of the state to win their arguments against those they had deemed as heretics are contrasted with the crown of the Lord of hosts. When Christ is represented as the Lord of hosts, it is symbolic of His work as the leader of His army. The battle at the gate is the warfare represented by the debate over true and false theology.
Jerusalems portar är den plats där Jerusalems folks samspel ägde rum. Striden vid portarna representerar den ”debatt” i föregående kapitel av Jesaja som började på östanvindens dag (islams dag). De två klasserna av Habackuks tillbedjare i avsnittet representeras av två kronor. Efraims drinkare, som vid den tidpunkten redan hade tagit statsmaktens makt i bruk för att vinna sina argument mot dem som de hade ansett vara kättare, ställs i kontrast till Herren Sebaots krona. När Kristus framställs som Herren Sebaot, är det symboliskt för hans verk som ledaren för sin här. Striden vid porten är den krigföring som representeras av debatten om sann och falsk teologi.
It is not simply the General Conference leadership that is represented as the drunkards of Ephraim, but also the priests (the pastoral ministry), and the prophets (the theologians and educators) are out of the way, through strong drink. As Isaiah says in the opening verses of his prophecy, it is the entire church.
Det är inte endast Generalkonferensens ledarskap som framställs som Efraims drinkare, utan även prästerna (den pastorala tjänsten) och profeterna (teologerna och lärarna) har kommit ur kurs genom starka drycker. Såsom Jesaja säger i de inledande verserna av sin profetia, är det hela kyrkan.
The vision of Isaiah the son of Amoz, which he saw concerning Judah and Jerusalem in the days of Uzziah, Jotham, Ahaz, and Hezekiah, kings of Judah. Hear, O heavens, and give ear, O earth: for the Lord hath spoken, I have nourished and brought up children, and they have rebelled against me. The ox knoweth his owner, and the ass his master’s crib: but Israel doth not know, my people doth not consider. Ah sinful nation, a people laden with iniquity, a seed of evildoers, children that are corrupters: they have forsaken the Lord, they have provoked the Holy One of Israel unto anger, they are gone away backward. Why should ye be stricken anymore? ye will revolt more and more: the whole head is sick, and the whole heart faint. Isaiah 1:1–5.
Den syn som Jesaja, Amos son, såg angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias, Judas kungars, dagar. Hör, ni himlar, och lyssna, du jord, ty Herren har talat: Jag har fött upp och uppfostrat barn, men de har gjort uppror mot mig. Oxen känner sin ägare och åsnan sin herres krubba, men Israel känner ingenting, mitt folk förstår ingenting. Ve över det syndiga folket, ett folk tyngt av missgärning, ett släkte av ogärningsmän, barn som handlar fördärvligt: de har övergett Herren, de har väckt Israels Helige till vrede, de har vänt honom ryggen. Varför skulle ni slås ännu mer? Ni fortsätter bara i avfall. Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat kraftlöst. Jesaja 1:1–5.
The sinful nation is sick, and has passed the time where any remedy can be provided that would change her heart and mind. Isaiah identifies the drunkards are out of the way, and the way is identified by Jeremiah as the “old paths.” On September 11, 2001, the latter rain began to fall, and Jeremiah identifies that it is when we walk in the old paths, which is the “way” that the drunkards are out of, that we find the rest of the latter rain.
Den syndiga nationen är sjuk och har gått förbi den tid då något botemedel skulle kunna ges som kunde förändra hennes hjärta och sinne. Jesaja identifierar att de druckna har kommit ur vägen, och vägen identifieras av Jeremia som ”de gamla stigarna”. Den 11 september 2001 började det sena regnet att falla, och Jeremia anger att det är när vi vandrar på de gamla stigarna, vilket är den ”väg” som de druckna har kommit ur, som vi finner resten av det sena regnet.
Thus saith the Lord, Stand ye in the ways, and see, and ask for the old paths, where is the good way, and walk therein, and ye shall find rest for your souls. But they said, We will not walk therein. Also I set watchmen over you, saying, Hearken to the sound of the trumpet. But they said, We will not hearken. Therefore hear, ye nations, and know, O congregation, what is among them. Hear, O earth: behold, I will bring evil upon this people, even the fruit of their thoughts, because they have not hearkened unto my words, nor to my law, but rejected it. Jeremiah 6:16–19.
Så säger Herren: Stån på vägarna och se, och fråga efter de gamla stigarna, vilken den goda vägen är, och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar. Men de sade: Vi vill inte vandra på den. Också väktare satte jag över er och sade: Hör på basunens ljud. Men de sade: Vi vill inte höra. Hör därför, ni hednafolk, och förstå, du församling, vad som finns hos dem. Hör, du jord: se, jag skall låta olycka komma över detta folk, frukten av deras tankar, därför att de inte har hört mina ord eller min lag, utan förkastat den. Jeremia 6:16–19.
The drunkards of Ephraim are out of the way on September 11, 2001, and have turned “away backward,” in 1863, when they initiated the process of rejecting the “old paths.” It is in the “old paths,” that the rest and refreshing of the latter rain is to be found, and that rain began at the very time that the “Woe,” was pronounced upon them. The third “Woe” of Islam was unrecognizable to the crown of the pride of Ephraim, for they had progressively rejected the foundational truths that identify the role of Islam in prophecy. Jeremiah identifies that at that time the Lord raised up watchmen, which are Habakkuk’s watchmen, and they proclaimed to the drunkards of Ephraim in the battle at the gates that they needed to hearken to the sound of the trumpet. The third “Woe” that arrived on September 11, 2001, was the seventh Trumpet.
Efraims drinkare är ur vägen den 11 september 2001 och har vänt sig ”bort bakåt” år 1863, då de inledde processen att förkasta de ”gamla stigarna”. Det är i de ”gamla stigarna” som den sena regnets vila och vederkvickelse står att finna, och detta regn började just vid den tid då ”Ve”, uttalades över dem. Islams tredje ”Ve” var oigenkännligt för Efraims högmods krona, ty de hade steg för steg förkastat de grundläggande sanningar som identifierar Islams roll i profetian. Jeremia visar att Herren vid den tiden uppreste väktare, vilka är Habackuks väktare, och de förkunnade för Efraims drinkare i striden vid portarna att de behövde hörsamma basunens ljud. Det tredje ”Ve” som kom den 11 september 2001 var den sjunde basunen.
Isaiah identifies that “they are out of the way through strong drink; they err in vision, they stumble in judgment. For all tables are full of vomit and filthiness, so that there is no place clean.” The counterfeit table, that was introduced in 1863, which removed the “seven times,” and required a explanatory handout to accompany it, represents the counterfeit of the two sacred tables of Habakkuk, but the counterfeit “tables” the drunkards have employed are full of vomit, and they err in vision. The watchmen of Habakkuk and Jeremiah were told that in the debate of methodology, they were to write the “vision,” upon “tables,” but the drunkard’s counterfeit tables present an erroneous vision.
Jesaja konstaterar att ”de har kommit på avvägar genom stark dryck; de far vilse i synen, de stapplar i domen. Ty alla bord är fulla av spyor och orenlighet, så att ingen plats är ren.” Det förfalskade bord, som infördes år 1863, som avlägsnade ”de sju tiderna” och krävde ett förklarande blad för att åtfölja det, representerar förfalskningen av Habackuks två heliga tavlor; men de förfalskade ”bord” som drinkarna har använt är fulla av spyor, och de far vilse i synen. Väktarna hos Habackuk och Jeremia blev tillsagda att de i debatten om metodiken skulle skriva ”synen” på ”tavlor”, men drinkarnas förfalskade tavlor framlägger en felaktig syn.
Where there is no vision, the people perish: but he that keepeth the law, happy is he. Proverbs 29:18.
Där ingen uppenbarelse finns, går folket under; men salig är den som håller lagen. Ordspråksboken 29:18.
The drunkards of Ephraim have rejected God’s law, but the context of the “debate,” of the battle of the gate, is God’s prophetic law, as represented by the methodology established in the movement of the first and third angels. With Isaiah’s setting in place in the first eight verses of chapter twenty-eight, he then identifies the methodology that is the latter rain, and specifically identifies the drunkards as the “scornful men, that rule” “in Jerusalem.”
Efraims drinkare har förkastat Guds lag, men sammanhanget för ”striden”, för kampen vid porten, är Guds profetiska lag, sådan den framställs genom den metodik som upprättades i den första och tredje ängelns rörelse. Sedan Jesaja i de första åtta verserna av det tjugoåttonde kapitlet har fastställt ramen, identifierar han därefter den metodik som är det senare regnet, och identifierar särskilt drinkarna som de ”hånfulla män” som ”härskar” ”i Jerusalem.”
Whom shall he teach knowledge? and whom shall he make to understand doctrine? them that are weaned from the milk, and drawn from the breasts. For precept must be upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little: For with stammering lips and another tongue will he speak to this people. To whom he said, This is the rest wherewith ye may cause the weary to rest; and this is the refreshing: yet they would not hear. But the word of the Lord was unto them precept upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little; that they might go, and fall backward, and be broken, and snared, and taken. Wherefore hear the word of the Lord, ye scornful men, that rule this people which is in Jerusalem. Because ye have said, We have made a covenant with death, and with hell are we at agreement; when the overflowing scourge shall pass through, it shall not come unto us: for we have made lies our refuge, and under falsehood have we hid ourselves: Therefore thus saith the Lord God, Behold, I lay in Zion for a foundation a stone, a tried stone, a precious corner stone, a sure foundation: he that believeth shall not make haste. Judgment also will I lay to the line, and righteousness to the plummet: and the hail shall sweep away the refuge of lies, and the waters shall overflow the hiding place. And your covenant with death shall be disannulled, and your agreement with hell shall not stand; when the overflowing scourge shall pass through, then ye shall be trodden down by it. Isaiah 28:9–18.
Vem skall han lära kunskap, och vem skall han ge förstånd att fatta läran? Dem som är avvanda från mjölken, dem som är tagna från modersbröstet. Ty bud måste läggas på bud, bud på bud; regel på regel, regel på regel; här litet och där litet. Ty med stammande läppar och på ett annat tungomål skall han tala till detta folk. Han som sade till dem: Detta är vilan, låt den trötte få vila; detta är vederkvickelsen. Men de ville inte höra. Så blev Herrens ord för dem bud på bud, bud på bud; regel på regel, regel på regel; här litet och där litet, för att de skulle gå och falla baklänges och krossas och snärjas och fångas. Hör därför Herrens ord, ni bespottare, ni som råder över detta folk som är i Jerusalem. Eftersom ni har sagt: Vi har slutit ett förbund med döden, och med dödsriket har vi träffat en överenskommelse; när den översvämmande gisseln drar fram, skall den inte nå oss. Ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, och under falskheten har vi gömt oss. Därför säger Herren Gud så: Se, jag lägger i Sion en sten till grund, en prövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror skall inte hasta bort. Och jag skall göra rätten till rättesnöre och rättfärdigheten till lod. Haglet skall sopa bort lögnens tillflykt, och vattnen skall översvämma gömstället. Och ert förbund med döden skall göras om intet, och er överenskommelse med dödsriket skall inte bestå; när den översvämmande gisseln drar fram, då skall ni trampas ned av den. Jesaja 28:9–18.
The “debate” is here defined in terms of “whom shall he teach knowledge? and whom shall he make to understand doctrine?” The “whom” is addressing the potential students, but the subject is about understanding doctrine, which is knowledge. When the book of Daniel is unsealed, there is an increase of knowledge, representing an increased understanding of the truths of God’s Word. The word “doctrine” means a set of beliefs, principles, teachings, or rules that form a particular system of thought or a body of knowledge. To understand biblical “doctrines” it necessitates a biblical methodology to form the body of knowledge.
”Debatten” definieras här i termer av ”vem skall han lära kunskap? och vem skall han få att förstå läran?” ”Vem” riktar sig till de potentiella lärjungarna, men ämnet gäller att förstå läran, vilken är kunskap. När Daniels bok avförseglas sker en ökning av kunskap, vilket representerar en ökad förståelse av sanningarna i Guds ord. Ordet ”lära” betyder en uppsättning trosföreställningar, principer, undervisningar eller regler som bildar ett särskilt tankesystem eller en kunskapskropp. För att förstå bibliska ”läror” krävs en biblisk metodik för att forma denna kunskapskropp.
The methodology is identified as “precept must be upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little.” The methodology that identified September 11, 2001 as the arrival of the third “Woe” is premised upon bringing the prophetic line of the first “Woe” together with the prophetic line of the second “Woe”, which provides two witnesses of the line of the third “Woe”. That methodology is the test of the “debate” that produces two classes of worshippers, for “the word of the Lord was unto them precept upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little; that they might go, and fall backward, and be broken, and snared, and taken.”
Metodiken identifieras som: ”bud på bud, bud på bud; rad på rad, rad på rad; här lite och där lite.” Den metodik som identifierade den 11 september 2001 som ankomsten av det tredje ”Ve” bygger på att föra samman den första ”Ve”-ropets profetiska linje med den andra ”Ve”-ropets profetiska linje, vilket tillhandahåller två vittnen om det tredje ”Ve”-ropets linje. Den metodiken är prövostenen i den ”debatt” som frambringar två klasser av tillbedjare, ty ”Herrens ord var för dem bud på bud, bud på bud; rad på rad, rad på rad; här lite och där lite; för att de skulle gå och falla baklänges och bli krossade och snärjda och fångade.”
The five stumbling’s of the scornful men that rule Jerusalem, represents the five foolish virgins. The methodology is clearly a test, for the drunkards of Ephraim rejected Jeremiah’s old paths, refused to hearken to the watchmen’s trumpet warning, produced counterfeit tables, and made a covenant with death; at the very same time that those that wore the crown of the Lord of hosts in the battle of the gate were making a covenant of life.
De fem stötestenarna för de bespottande män som styr Jerusalem representerar de fem fåvitska jungfrurna. Metodiken är tydligt en prövning, ty Efraims drinkare förkastade Jeremias gamla stigar, vägrade lyssna till väktarens trumpetvarning, framställde förfalskade bord och slöt ett förbund med döden; samtidigt som de som bar Herren Sebaots krona i striden vid porten slöt ett livets förbund.
On September 11, 2001, the latter rain, which is the rest and the refreshing, began to fall, and the sealing of the one hundred and forty-four thousand began. It began a debate over the methodology of the drunkards of Ephraim, and the methodology represented by the Elijah messenger. “Many” will fall with the drunkards, but the few that will be chosen are those that wait upon the Lord.
Den 11 september 2001 började det sena regnet, som är vilan och vederkvickelsen, att falla, och beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen började. Därmed inleddes en debatt om den metodik som kännetecknar Efraims drinkare och den metodik som representeras av Elias budbärare. ”Många” skall falla tillsammans med drinkarna, men de få som skall bli utvalda är de som väntar på Herren.
For the Lord spake thus to me with a strong hand, and instructed me that I should not walk in the way of this people, saying, Say ye not, A confederacy, to all them to whom this people shall say, A confederacy; neither fear ye their fear, nor be afraid. Sanctify the Lord of hosts himself; and let him be your fear, and let him be your dread. And he shall be for a sanctuary; but for a stone of stumbling and for a rock of offence to both the houses of Israel, for a gin and for a snare to the inhabitants of Jerusalem. And many among them shall stumble, and fall, and be broken, and be snared, and be taken. Bind up the testimony, seal the law among my disciples. And I will wait upon the Lord, that hideth his face from the house of Jacob, and I will look for him. Isaiah 8:8–17.
Ty så sade Herren till mig med stark hand och förmanade mig att jag inte skulle vandra på detta folks väg. Han sade: Kalla inte förbund allt det som detta folk kallar förbund; frukta inte vad de fruktar, och var inte förskräckta. Herren Sebaot, honom skall ni hålla helig; honom skall ni frukta, och för honom skall ni bäva. Då skall han vara en helgedom, men också en stötesten och en klippa till fall för båda Israels hus, en snara och en fälla för Jerusalems invånare. Många bland dem skall stappla och falla och krossas, snärjas och fångas. Bind samman vittnesbördet, försegla lagen bland mina lärjungar. Och jag skall förbida Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och jag skall hoppas på honom. Jesaja 8:8–17.
Most certainly Isaiah agrees with his own words, so the many that fall in chapter twenty-eight, are the same who fall in chapter eight. In chapter eight we find that their fall occurs in the sealing time, which began on September 11, 2001. The warning of chapter eight is to not walk in the “way” of this people, for they are those who refused to walk in Jeremiah’s way of the old paths, where the latter rain message is located. Those that fall in chapter eight, are those who trust in the confederacy representing the special wine of Babylon, that represents a confederacy of church and state for the purpose of opposing those deemed as heretics. What causes them to stumble in chapter eight, is the stone of stumbling, representing the very first rejection of foundational truth in 1863, the “seven times” of Leviticus twenty-six, which was rejected by the “builders” in 1863. In that rejection they returned to apostate Protestant methodology to reject the message given by angels to William Miller.
Helt visst stämmer Jesaja överens med sina egna ord, så att de många som faller i kapitel tjugoåtta är desamma som faller i kapitel åtta. I kapitel åtta finner vi att deras fall sker i beseglingstiden, som började den 11 september 2001. Varningen i kapitel åtta är att inte vandra på detta folks ”väg”, ty de är de som vägrade att vandra på Jeremias väg om de gamla stigarna, där budskapet om det sena regnet finns. De som faller i kapitel åtta är de som förtröstar på förbundet, vilket representerar Babylons särskilda vin, som står för en sammanslutning mellan kyrka och stat i syfte att motstå dem som anses vara kättare. Det som får dem att stappla i kapitel åtta är stötestenen, som representerar det allra första förkastandet av grundläggande sanning år 1863, ”de sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex, vilket förkastades av ”byggarna” år 1863. I detta förkastande återvände de till avfällig protestantisk metodik för att förkasta det budskap som gavs genom änglar till William Miller.
In chapter twenty-eight, the rejection of the stone produces the judgment of the overflowing scourge, which is the biblical symbol of the mark of the beast that begins at the Sunday law in the United States, and then floods the entire world. At the Sunday law the covenant that the Adventist church has made with “death” and “hell” shall be swept away. In sweeping away the drunkards of Ephraim’s covenant with death, their “refuge of lies” will be removed. The “refuge of lies,” is represented by the apostle Paul as the lie that brings strong delusion, and the strong delusion that is poured upon the scornful men that rule Jerusalem is in response to their hatred of truth.
I kapitel tjugoåtta frambringar förkastandet av stenen domen genom den översvämmande gisseln, vilken är den bibliska symbolen för vilddjurets märke som börjar vid söndagslagen i Förenta staterna och därefter översvämmar hela världen. Vid söndagslagen skall det förbund som Adventistkyrkan har slutit med ”döden” och ”dödsriket” sopas bort. När drinkarna i Efraim sopas bort tillsammans med sitt förbund med döden, skall deras ”lögnens tillflykt” avlägsnas. ”Lögnens tillflykt” framställs av aposteln Paulus som den lögn som framkallar en kraftig villfarelse, och den kraftiga villfarelse som utgjuts över de bespottande män som råder i Jerusalem är ett svar på deras hat mot sanningen.
Even him, whose coming is after the working of Satan with all power and signs and lying wonders, And with all deceivableness of unrighteousness in them that perish; because they received not the love of the truth, that they might be saved. And for this cause God shall send them strong delusion, that they should believe a lie: That they all might be damned who believed not the truth, but had pleasure in unrighteousness. But we are bound to give thanks alway to God for you, brethren beloved of the Lord, because God hath from the beginning chosen you to salvation through sanctification of the Spirit and belief of the truth: Whereunto he called you by our gospel, to the obtaining of the glory of our Lord Jesus Christ. Therefore, brethren, stand fast, and hold the traditions which ye have been taught, whether by word, or our epistle. 2 Thessalonians 2:9–15.
Hans ankomst sker efter Satans verkan, med all kraft och tecken och lögnens under, och med all orättfärdighetens förförelse bland dem som går förlorade, därför att de inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli frälsta. Och därför skall Gud sända dem en kraftig villfarelse, så att de tror lögnen, för att de alla skall bli fördömda, de som inte trodde sanningen utan hade sin lust i orättfärdigheten. Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er, bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till frälsning genom Andens helgelse och tro på sanningen. Till detta kallade han er genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. Stå därför fasta, bröder, och håll fast vid de lärdomar som ni har blivit undervisade i, vare sig genom ord eller genom vårt brev. 2 Thessalonikerbrevet 2:9–15.
The “refuge of lies,” which produced the “strong delusion,” ultimately brings the punishment of the soon-coming Sunday law. The apostle Paul identifies the class who do not love the truth, and a class that are sanctified by the truth, thus referencing the two classes in the debate of Habakkuk chapter two. In chapter twenty-nine, Isaiah begins by doubling the word Ariel, which is another name for Jerusalem.
”Lögnens tillflykt”, som frambringade ”den kraftiga villfarelsen”, medför till sist straffet genom den snart kommande söndagslagen. Aposteln Paulus identifierar den klass som inte älskar sanningen, och en klass som helgas genom sanningen, och hänvisar därmed till de två klasserna i striden i Habackuks andra kapitel. I kapitel tjugonio börjar Jesaja med att dubblera ordet Ariel, vilket är ett annat namn för Jerusalem.
Woe to Ariel, to Ariel, the city where David dwelt! add ye year to year; let them kill sacrifices. Isaiah 29:1.
Ve Ariel, Ariel, den stad där David bodde! Lägg år till år; låt dem slakta offer. Jesaja 29:1.
The symbolic doubling of “Ariel” (the city of Jerusalem ), is once again condemned by a “woe.” The killing of sacrifices from “year to year” represents the progressive rebellion that began in 1863. The following verses outline the judgment that will take place upon the Seventh-day Adventist church in the period of the Sunday law crisis. In verse nine a “wonder” is identified, that emphasizes the debate of methodology, while also identifying the rebellious condition of Adventism as an element of the message of the Midnight Cry, which is also associated with the second angel as represented by the doubling of “Ariel” in the first verse.
Den symboliska dubbleringen av ”Ariel” (staden Jerusalem) fördöms återigen med ett ”ve”. Dödandet av offer ”år efter år” representerar det fortskridande avfall som började 1863. Följande verser beskriver den dom som skall komma över Sjundedagsadventistsamfundet under söndagslagskrisens period. I vers nio identifieras ett ”under”, vilket betonar debatten om metodologi, samtidigt som det identifierar Adventismens upproriska tillstånd som ett inslag i midnattsropets budskap, vilket också är förbundet med den andre ängeln såsom det framställs genom dubbleringen av ”Ariel” i den första versen.
Stay yourselves, and wonder; cry ye out, and cry: they are drunken, but not with wine; they stagger, but not with strong drink. For the Lord hath poured out upon you the spirit of deep sleep, and hath closed your eyes: the prophets and your rulers, the seers hath he covered. And the vision of all is become unto you as the words of a book that is sealed, which men deliver to one that is learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I cannot; for it is sealed: And the book is delivered to him that is not learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I am not learned. Wherefore the Lord said, Forasmuch as this people draw near me with their mouth, and with their lips do honour me, but have removed their heart far from me, and their fear toward me is taught by the precept of men: Therefore, behold, I will proceed to do a marvellous work among this people, even a marvellous work and a wonder: for the wisdom of their wise men shall perish, and the understanding of their prudent men shall be hid. Isaiah 29:9–14.
Stanna upp och förundras; ropa högt och klaga: de är druckna, men inte av vin; de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en ande av djup sömn och tillslutit era ögon; profeterna och era styresmän, siarna, har han övertäckt. Och all syn har för er blivit såsom orden i en förseglad bok, vilken man räcker åt en som är lärd och säger: Läs detta, ber jag dig; men han säger: Jag kan inte, ty den är förseglad. Och boken räcks åt en som inte är lärd och man säger: Läs detta, ber jag dig; men han säger: Jag är inte lärd. Därför sade Herren: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men har avlägsnat sitt hjärta långt ifrån mig, och deras fruktan för mig är inlärd efter människobud, därför, se, skall jag än vidare göra ett underbart verk bland detta folk, ja, ett underbart verk och ett förunderligt ting; ty deras visas vishet skall förgås, och deras förståndigas förstånd skall döljas. Jesaja 29:9–14.
In the “debate” that was recorded in chapter twenty-seven, and represents the argument of true methodology versus false methodology, the drunkenness of the scornful men that rule Jerusalem is identified as a blindness that prevents the leadership of Adventism from understanding the book that is sealed. The books of Daniel and Revelation are the same book, and the portion of the book that is unsealed just before probation closes is the Revelation of Jesus Christ. It includes the enigma of the “eighth being of the seven”. It is represented by the “secret” Daniel was given to understand in chapter two. It is the “hidden history” of the Seven Thunders. It is the message of Islam of the third “Woe”, and the message of the “Midnight Cry”.
I den ”debatt” som återges i det tjugosjunde kapitlet och utgör framställningen av sann metodik i motsats till falsk metodik, identifieras de hånfulla mäns, som härskar i Jerusalem, berusning som en blindhet som hindrar adventismens ledarskap från att förstå den bok som är förseglad. Daniels bok och Uppenbarelseboken är samma bok, och den del av boken som avförseglas strax innan prövotiden avslutas är Jesu Kristi uppenbarelse. Den innefattar gåtan om ”den åttonde, som är av de sju”. Den framställs genom den ”hemlighet” som Daniel fick förstå i kapitel två. Den är de sju åskornas ”dolda historia”. Den är budskapet om islam i det tredje ”Ve”, och budskapet i ”midnattsropet”.
The single book of Daniel and Revelation is given to those that have been represented by the Sanhedrin in the time of Christ, who symbolize a system of leadership that professes to uphold and defend God’s truth, but ultimately participates in the crucifixion of the Truth. The system typified by the Sanhedrin, is the scornful men that rule Jerusalem. They are given the book that is sealed, and their distinguished, and educated and scholarly response as to what the book means is that they cannot read it, for it is sealed. Then the flock that has been trained to follow only those that are set apart as leaders, are given the same book, and their response is they will only understand it, if the scornful men that rule Jerusalem, the Sanhedrin of the last days, tell them what it means.
Den enda boken Daniel och Uppenbarelseboken ges åt dem som har representerats av Sanhedrin på Kristi tid, vilka symboliserar ett ledarskapssystem som bekänner sig upprätthålla och försvara Guds sanning, men som i slutändan deltar i korsfästelsen av Sanningen. Det system som förebildas av Sanhedrin är de bespottande män som härskar över Jerusalem. De får den förseglade boken, och deras framstående, bildade och lärda svar på vad boken betyder är att de inte kan läsa den, ty den är förseglad. Därefter ges samma bok åt hjorden som har tränats att endast följa dem som är avskilda till ledare, och deras svar är att de endast kommer att förstå den om de bespottande män som härskar över Jerusalem, de sista dagarnas Sanhedrin, säger dem vad den betyder.
The methodology that was given to William Miller, and then to Future for America, is a waymark of prophetic history. It is a waymark that identifies a life and death testing question. Without the correct methodology the message of the latter rain is “as the words of a book that is sealed.” Without the message of the latter rain, the experience produced by the message is impossible to obtain. That methodology is the process of bringing prophetic line upon prophetic line, from here in the Bible, and there in the Bible. The debate over methodology began when the first message was empowered, in both the beginning and ending histories of the last days.
Den metodik som gavs åt William Miller, och därefter åt Future for America, är ett kännemärke i den profetiska historien. Det är ett kännemärke som identifierar en livs- och dödsavgörande prövningsfråga. Utan den rätta metodiken är budskapet om det sena regnet ”som orden i en bok som är förseglad”. Utan budskapet om det sena regnet är den erfarenhet som frambringas genom budskapet omöjlig att vinna. Denna metodik är processen att föra profetisk linje på profetisk linje, här i Bibeln och där i Bibeln. Debatten om metodiken började när det första budskapet blev bemyndigat, både i de sista dagarnas inledande och avslutande historieskeden.
In the beginning history of the Millerite movement the debate began on August 11, 1840, and was repeated at the end of that history in the period of time when the Philadelphian Millerite movement transitioned to the Laodicean Millerite movement. The debate began again in the history of the Laodicean movement of the third angel on September 11, 2001, and it is repeated at the end of that movement when the Laodicean movement of the third angel transitions to the Philadelphian movement of the one hundred and forty-four thousand. In the beginning test of the Millerites, and the ending test of the Millerites, the test was represented by the methodology of the Elijah messenger. Jesus, as the Alpha and Omega, always illustrates the end with the beginning.
I den tidiga historien för milleritrörelsen började debatten den 11 augusti 1840, och den upprepades vid slutet av denna historia under den tidsperiod då den filadelfiska milleritrörelsen övergick till den laodiceiska milleritrörelsen. Debatten började på nytt i historien för den tredje ängelns laodiceiska rörelse den 11 september 2001, och den upprepas vid slutet av denna rörelse när den tredje ängelns laodiceiska rörelse övergår till de etthundrafyrtiofyratusens filadelfiska rörelse. I milleriternas inledande prövning och i milleriternas avslutande prövning representerades prövningen av Elia-budbärarens metodologi. Jesus, såsom Alfa och Omega, åskådliggör alltid slutet genom början.
The methodology of bringing line upon line is what we will now employ as we take up our consideration of Daniel chapters four and five in the next article.
Metoden att lägga rad på rad är vad vi nu skall tillämpa, när vi i nästa artikel tar upp vår behandling av Daniels fjärde och femte kapitel.
“No one has a true message fixing the time when Christ is to come or not to come. Be assured that God gives no one authority to say that Christ delays His coming five years, ten years, or twenty years. ‘Be ye also ready: for in such an hour as ye think not the Son of man cometh’ (Matthew 24:44). This is our message, the very message that the three angels flying in the midst of heaven are proclaiming. The work to be done now is that of sounding this last message of mercy to a fallen world. A new life is coming from heaven and taking possession of all God’s people. But divisions will come in the church. Two parties will be developed. The wheat and tares grow up together for the harvest.
“Ingen har ett sant budskap som fastställer tiden för när Kristus skall komma eller inte komma. Var förvissade om att Gud inte ger någon myndighet att säga att Kristus uppskjuter sin ankomst fem år, tio år eller tjugo år. ‘Därför varen ock I redo; ty i en stund då I icke tänken eder det kommer Människosonen’ (Matteus 24:44). Detta är vårt budskap, just det budskap som de tre änglarna som flyger mitt på himmelen förkunnar. Det verk som nu skall utföras är att låta detta sista nådens budskap ljuda till en fallen värld. Ett nytt liv kommer från himmelen och tar alla Guds folk i besittning. Men splittringar kommer i församlingen. Två partier skall framträda. Vetet och ogräset växer tillsammans till skörden.
“The work will grow deeper and become more earnest to the very close of time. And all who are laborers together with God will contend most earnestly for the faith once delivered to the saints. They will not be turned from the present message, which is already lightening the earth with its glory. Nothing is worth contending for but the glory of God. The only rock that will stand is the Rock of Ages. The truth as it is in Jesus is the refuge in these days of error….
”Verket kommer att fördjupas och bli alltmer allvarligt ända till tidens yttersta slut. Och alla som är Guds medarbetare kommer att kämpa med största allvar för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. De kommer inte att avvändas från det närvarande budskapet, som redan upplyser jorden med sin härlighet. Ingenting är värt att kämpa för utom Guds ära. Den enda klippa som kommer att bestå är evighetens klippa. Sanningen sådan den är i Jesus är tillflykten i dessa villfarelsens dagar…. ”
“Prophecy has been fulfilling, line upon line. The more firmly we stand under the banner of the third angel’s message, the more clearly shall we understand the prophecy of Daniel; for the Revelation is the supplement of Daniel. The more fully we accept the light presented by the Holy Spirit through the consecrated servants of God, the deeper and surer, even as the eternal throne, will appear the truths of ancient prophecy; we shall be assured that men of God spake as they were moved upon by the Holy Ghost. Men must themselves be under the influence of the Holy Spirit in order to understand the Spirit’s utterances through the prophets. These messages were given, not for those that uttered the prophecies, but for us who are living amid the scenes of their fulfillment.
”Profetian har gått i uppfyllelse, rad efter rad. Ju fastare vi står under den tredje ängelns budskaps banér, desto klarare skall vi förstå Daniels profetia; ty Uppenbarelseboken är Daniels tillägg. Ju fullständigare vi tar emot det ljus som den helige Ande har framställt genom Guds helgade tjänare, desto djupare och säkrare, ja, lika fast som den eviga tronen, skall den forntida profetians sanningar framträda; vi skall vara förvissade om att Guds män talade, drivna av den helige Ande. Människor måste själva stå under den helige Andes inflytande för att kunna förstå Andens yttranden genom profeterna. Dessa budskap gavs inte för dem som uttalade profetiorna, utan för oss som lever mitt ibland scenerna av deras uppfyllelse.
“I would not feel that I could present these things, if the Lord had not given me this work to do. There are others besides yourself, and more than one or two, who like you think they have new light, and are all ready to present it to the people. But it would be pleasing to God for them to accept the light already given and walk in it, and base their faith upon the Scriptures, which sustain the positions held by the people of God for many years. The everlasting gospel is to be proclaimed by human agents. We are to sound the messages of the angels which are represented as flying in the midst of heaven, with the last warning to a fallen world. If we are not called upon to prophesy, we are called to believe the prophecies, and to cooperate with God in giving light to other minds. This we are trying to do.” Selected Messages, book 2, 113, 114.
”Jag skulle inte känna att jag kunde framlägga dessa ting, om inte Herren hade gett mig detta verk att utföra. Det finns andra förutom dig, och mer än en eller två, som liksom du menar sig ha nytt ljus och är fullt beredda att lägga fram det för folket. Men det skulle behaga Gud om de tog emot det ljus som redan har givits och vandrade i det, och grundade sin tro på Skrifterna, vilka upprätthåller de ståndpunkter som Guds folk har hållit fast vid i många år. Det eviga evangeliet skall förkunnas genom mänskliga redskap. Vi skall förkunna änglarnas budskap, vilka framställs som flygande mitt på himlen, med den sista varningen till en fallen värld. Om vi inte är kallade att profetera, är vi kallade att tro på profetiorna och att samarbeta med Gud i att ge ljus åt andra sinnen. Detta försöker vi göra.” Selected Messages, bok 2, 113, 114.