Nebuchadnezzar’s second dream marks the “time of the end,” when two classes of worshippers are called to come and investigate the “increase of knowledge” that was unsealed in 1798. Daniel is then also identified as Belteshazzar, thus identifying him as God’s covenant people, for a change of name prophetically marks a covenant relation. Nebuchadnezzar acknowledged that Daniel had the presence of the Holy Spirit, and based upon his past experience with Daniel, he thought that “no secret” would trouble Daniel, but the secret of this dream did trouble Daniel.
Nebukadnessars andra dröm markerar ”ändens tid”, då två klasser av tillbedjare kallas att komma och undersöka den ”ökade kunskap” som avförseglades år 1798. Daniel identifieras därefter också som Beltesassar och därmed utpekas han som Guds förbundsfolk, ty ett namnbyte markerar profetiskt en förbundsrelation. Nebukadnessar erkände att Daniel hade den helige Andes närvaro, och på grundval av sin tidigare erfarenhet av Daniel tänkte han att ”ingen hemlighet” skulle vålla Daniel några svårigheter, men hemligheten i denna dröm vållade Daniel bekymmer.
O Belteshazzar, master of the magicians, because I know that the spirit of the holy gods is in thee, and no secret troubleth thee, tell me the visions of my dream that I have seen, and the interpretation thereof. Thus were the visions of mine head in my bed; I saw, and behold, a tree in the midst of the earth, and the height thereof was great. The tree grew, and was strong, and the height thereof reached unto heaven, and the sight thereof to the end of all the earth: The leaves thereof were fair, and the fruit thereof much, and in it was meat for all: the beasts of the field had shadow under it, and the fowls of the heaven dwelt in the boughs thereof, and all flesh was fed of it. I saw in the visions of my head upon my bed, and, behold, a watcher and an holy one came down from heaven; He cried aloud, and said thus, Hew down the tree, and cut off his branches, shake off his leaves, and scatter his fruit: let the beasts get away from under it, and the fowls from his branches: Nevertheless leave the stump of his roots in the earth, even with a band of iron and brass, in the tender grass of the field; and let it be wet with the dew of heaven, and let his portion be with the beasts in the grass of the earth: Let his heart be changed from man’s, and let a beast’s heart be given unto him: and let seven times pass over him. This matter is by the decree of the watchers, and the demand by the word of the holy ones: to the intent that the living may know that the most High ruleth in the kingdom of men, and giveth it to whomsoever he will, and setteth up over it the basest of men. This dream I king Nebuchadnezzar have seen. Now thou, O Belteshazzar, declare the interpretation thereof, forasmuch as all the wise men of my kingdom are not able to make known unto me the interpretation: but thou art able; for the spirit of the holy gods is in thee. Then Daniel, whose name was Belteshazzar, was astonied for one hour, and his thoughts troubled him. The king spake, and said, Belteshazzar, let not the dream, or the interpretation thereof, trouble thee. Belteshazzar answered and said, My lord, the dream be to them that hate thee, and the interpretation thereof to thine enemies. Daniel 4:9–19.
O Beltesassar, du de vise männens överste, eftersom jag vet att de heliga gudarnas ande är i dig och ingen hemlighet vållar dig svårighet, så säg mig synerna i den dröm som jag har sett och dess uttydning. Sådana voro synerna i mitt huvud, när jag låg på min bädd: Jag såg, och se, mitt på jorden stod ett träd, och dess höjd var stor. Trädet växte och blev starkt, och dess höjd nådde upp till himmelen, och det syntes intill jordens ända. Dess löv voro sköna och dess frukt riklig, och i det fanns föda för alla; markens djur hade skugga under det, och himmelens fåglar bodde på dess grenar, och allt kött fick sin näring av det. Jag såg i synerna i mitt huvud, när jag låg på min bädd, och se, en väktare, en helig, steg ned från himmelen. Han ropade med hög röst och sade så: Hugg ned trädet och kvista av dess grenar, skaka av dess löv och skingra dess frukt; må djuren fly bort från under det och fåglarna från dess grenar. Men lämna kvar dess rotstubbe i jorden, med en boja av järn och koppar, i markens friska gräs; och låt den vätas av himmelens dagg, och låt hans del vara med djuren i jordens gräs. Låt hans hjärta förvandlas, så att det inte längre är en människas, och låt ett djurs hjärta ges åt honom; och låt sju tider gå fram över honom. Detta är genom väktarnas beslut, och saken är avgjord genom de heligas ord, för att de levande må veta att den Högste råder över människornas rike och giver det åt vem han vill och uppsätter över det den ringaste bland människor. Denna dröm har jag, kung Nebukadnessar, sett. Så säg nu du, Beltesassar, dess uttydning, eftersom alla de vise i mitt rike inte förmå göra dess uttydning känd för mig; men du förmår det, ty de heliga gudarnas ande är i dig. Då blev Daniel, vars namn var Beltesassar, bestört för en stund, och hans tankar förskräckte honom. Kungen tog till orda och sade: Beltesassar, låt inte drömmen eller dess uttydning förskräcka dig. Beltesassar svarade och sade: Min herre, måtte drömmen gälla dem som hata dig, och dess uttydning dina fiender. Daniel 4:9–19.
Daniel is “troubled” with the dream and interpretation, for he can understand how Nebuchadnezzar might be offended by the interpretation, but once Nebuchadnezzar encourages him to speak, Daniel provides Nebuchadnezzar with a warning of judgment to come. The warning of judgment to come, is symbolic of the warning of the first angel that arrived at the time of the end, in 1798.
Daniel är ”förskräckt” över drömmen och uttydningen, ty han kan förstå hur Nebukadnessar skulle kunna ta anstöt av uttydningen, men när Nebukadnessar väl uppmuntrar honom att tala, ger Daniel Nebukadnessar en varning om den kommande domen. Varningen om den kommande domen är symbolisk för den förste ängelns varning, som kom vid ändens tid, år 1798.
Then Daniel, whose name was Belteshazzar, was astonied for one hour, and his thoughts troubled him. The king spake, and said, Belteshazzar, let not the dream, or the interpretation thereof, trouble thee. Belteshazzar answered and said, My lord, the dream be to them that hate thee, and the interpretation thereof to thine enemies. Daniel 4:19.
Då blev Daniel, som hade namnet Beltesassar, bestört för en stund, och hans tankar förskräckte honom. Kungen talade och sade: Beltesassar, låt inte drömmen eller uttydningen av den förskräcka dig. Beltesassar svarade och sade: Min herre, må drömmen gälla dem som hatar dig, och dess uttydning dina fiender. Daniel 4:19.
Daniel was “astonied for one hour.” The “hour” is one of five times that the word “hour,” occurs in the book of Daniel, and it is found nowhere else in the Old Testament. Here it represents the period of time that Daniel, representing the “wise” that understand the increase of knowledge, prepare to give the warning of the first angel, which announces the opening of the investigative judgment on October 22, 1844. Daniel’s interpretation of the dream includes, not only the announcement of a coming judgment, but also a call for Nebuchadnezzar to cease from sin, representing the everlasting gospel of the first angel. The “hour” would be prophetically located at the time of the end, in 1798, when the first angel arrived into history. The first angel arrived into history in 1798, at the conclusion of the “seven times” of God’s vengeance brought against the northern kingdom, beginning in 723 BC.
Daniel var ”häpen under en timme”. ”Timmen” är en av de fem gånger då ordet ”timme” förekommer i Daniels bok, och det återfinns ingen annanstans i Gamla testamentet. Här representerar den den tidsperiod under vilken Daniel, som representerar de ”visa” som förstår kunskapens tillväxt, förbereder sig för att framföra den första ängelns varning, vilken tillkännager öppnandet av den undersökande domen den 22 oktober 1844. Daniels uttolkning av drömmen innefattar inte bara tillkännagivandet av en kommande dom, utan också en uppmaning till Nebukadnessar att upphöra med synden, vilket representerar den första ängelns eviga evangelium. ”Timmen” skulle profetiskt vara belägen vid ändens tid, år 1798, då den första ängeln trädde in i historien. Den första ängeln trädde in i historien år 1798, vid avslutningen av de ”sju tiderna” av Guds hämnd som kom över det norra riket, med början år 723 f.Kr.
For these be the days of vengeance, that all things which are written may be fulfilled. But woe unto them that are with child, and to them that give suck, in those days! for there shall be great distress in the land, and wrath upon this people. And they shall fall by the edge of the sword, and shall be led away captive into all nations: and Jerusalem shall be trodden down of the Gentiles, until the times of the Gentiles be fulfilled. Luke 21:22–24.
Ty detta är vedergällningens dagar, då allt som är skrivet skall fullbordas. Men ve över dem som är havande och dem som giver di i de dagarna! ty det skall bli stor nöd i landet och vrede över detta folk. Och de skall falla för svärdsegg och föras bort i fångenskap till alla folk; och Jerusalem skall bli nedtrampat av hedningarna, till dess hedningarnas tider har fullbordats. Lukas 21:22–24.
Nebuchadnezzar was to live with the heart of a beast for the period of God’s vengeance, that was brought upon the northern kingdom of Israel, for Nebuchadnezzar was the king of the north. Luke identifies that same period as “times” (“times of the Gentiles”), in the plural, when he marks the ending point of the trampling down of Jerusalem.
Nebukadnessar skulle leva med ett djurs hjärta under den tid av Guds hämnd som kom över Israels nordliga rike, ty Nebukadnessar var konungen i norr. Lukas identifierar samma tidsperiod som ”tider” (”hedningarnas tider”), i pluralis, när han anger slutpunkten för Jerusalems nedtrampande.
And they shall fall by the edge of the sword, and shall be led away captive into all nations: and Jerusalem shall be trodden down of the Gentiles, until the times of the Gentiles be fulfilled. Luke 21:24.
Och de skall falla för svärdsegg och föras bort i fångenskap till alla folk; och Jerusalem skall trampas ned av hedningarna, till dess att hedningarnas tider är fullbordade. Luk. 21:24.
In the book of Revelation, the times of the Gentiles trampling down the sanctuary and host was simply identified as twelve hundred and sixty years, for it was simply emphasizing the period of papal persecution.
I Uppenbarelseboken identifierades hedningarnas tider, då de trampade ned helgedomen och härskaran, helt enkelt som ett tusen tvåhundrasextio år, ty därigenom betonades endast perioden av påvlig förföljelse.
But the court which is without the temple leave out, and measure it not; for it is given unto the Gentiles: and the holy city shall they tread under foot forty and two months. And I will give power unto my two witnesses, and they shall prophesy a thousand two hundred and threescore days, clothed in sackcloth. Revelation 11:2, 3.
Men förgården som är utanför templet skall du lämna åsido och inte mäta; ty den är given åt hedningarna, och den heliga staden skall de trampa under sina fötter i fyrtiotvå månader. Och jag skall ge makt åt mina två vittnen, och de skall profetera ett tusen två hundra sextio dagar, klädda i säcktyg. Uppenbarelseboken 11:2, 3.
The warning message given by Daniel to Nebuchadnezzar, represents the warning of judgment to come. The arrival of that warning message is symbolically located in 1798, which is when the first angel arrived to warn of the approaching investigative judgment. The predicted judgment upon Nebuchadnezzar occurred in the second use of the word “hour” in chapter four.
Det varningsbudskap som Daniel gav till Nebukadnessar representerar varningen om den kommande domen. Ankomsten av detta varningsbudskap är symboliskt förlagd till år 1798, vilket är då den förste ängeln anlände för att varna för den annalkande undersökande domen. Den förutsagda domen över Nebukadnessar inträffade vid den andra användningen av ordet ”stund” i kapitel fyra.
All this came upon the king Nebuchadnezzar. At the end of twelve months he walked in the palace of the kingdom of Babylon. The king spake, and said, Is not this great Babylon, that I have built for the house of the kingdom by the might of my power, and for the honour of my majesty? While the word was in the king’s mouth, there fell a voice from heaven, saying, O king Nebuchadnezzar, to thee it is spoken; The kingdom is departed from thee. And they shall drive thee from men, and thy dwelling shall be with the beasts of the field: they shall make thee to eat grass as oxen, and seven times shall pass over thee, until thou know that the most High ruleth in the kingdom of men, and giveth it to whomsoever he will. The same hour was the thing fulfilled upon Nebuchadnezzar: and he was driven from men, and did eat grass as oxen, and his body was wet with the dew of heaven, till his hairs were grown like eagles’ feathers, and his nails like birds’ claws. Daniel 4:28–33.
Allt detta kom över konung Nebukadnessar. Efter tolv månader gick han omkring i det kungliga palatset i Babel. Konungen tog till orda och sade: Är inte detta det stora Babel, som jag har byggt till ett kungligt residens genom min makts styrka och till min härlighets ära? Medan ordet ännu var i konungens mun, föll en röst från himlen och sade: Dig, konung Nebukadnessar, gäller detta ord: Riket har tagits ifrån dig. Och man skall driva dig bort från människorna, och din boning skall vara bland markens djur; man skall låta dig äta gräs såsom oxar, och sju tider skall gå fram över dig, till dess du inser att den Högste råder över människornas rike och giver det åt vem han vill. I samma stund fullbordades detta på Nebukadnessar: han blev bortdriven från människorna och åt gräs såsom oxar, och hans kropp blev fuktad av himlens dagg, till dess att hans hår hade vuxit som örnfjädrar och hans naglar som fågelklor. Daniel 4:28–33.
The judgment that had been predicted came in the very “hour” that Nebuchadnezzar lifted up his heart to pride. The investigative judgment that had been predicted, came when the “hour” of God’s investigative judgment commenced.
Den dom som hade förutsagts kom i samma ”stund” som Nebukadnessar upphöjde sitt hjärta i högmod. Den undersökande dom som hade förutsagts kom när ”stunden” för Guds undersökande dom inleddes.
The “hour” of God’s judgment on October 22, 1844, had produced two classes of worshippers, represented as the “wise” and the “wicked” in Daniel chapter twelve, and who were also represented as “wise” or “foolish” in the parable of the ten virgins, and who were also represented as those who were justified by faith in Habakkuk chapter two, who were contrasted with those that manifested the same character as had Nebuchadnezzar in the “hour” his judgment came.
Guds doms ”stund” den 22 oktober 1844 hade frambringat två slag av tillbedjare, framställda som de ”visa” och de ”ogudaktiga” i Daniels tolfte kapitel, och vilka också framställdes som ”kloka” eller ”oförståndiga” i liknelsen om de tio jungfrurna, och vilka också framställdes som dem som blev rättfärdiggjorda genom tro i Habackuks andra kapitel, vilka ställdes i kontrast till dem som uppvisade samma karaktär som Nebukadnessar hade i den ”stund” då hans dom kom.
Behold, his soul which is lifted up is not upright in him: but the just shall live by his faith. Habakkuk 2:4.
Se, hans själ som uppblåser sig är inte rättsinnig i honom; men den rättfärdige skall leva genom sin tro. Habackuk 2:4.
The two classes in each of the three lines were manifested when the “hour” of his judgment arrived on October 22, 1844, which is what Nebuchadnezzar’s “hour” of judgment represents. 1798 was the conclusion of the “first” indignation of “seven times,” when the papacy ceased to prosper, for she was delivered a deadly wound.
De två klasserna i var och en av de tre linjerna uppenbarades när hans doms ”timme” kom den 22 oktober 1844, vilket är vad Nebukadnessars doms ”timme” representerar. År 1798 var avslutningen på den ”första” vreden under ”sju tider”, när påvedömet upphörde att blomstra, ty det tillfogades ett dödligt sår.
And the king shall do according to his will; and he shall exalt himself, and magnify himself above every god, and shall speak marvellous things against the God of gods, and shall prosper till the indignation be accomplished: for that that is determined shall be done. Daniel 11:36.
Och kungen skall göra efter sin egen vilja; och han skall upphöja sig och förhäva sig över varje gud och tala förunderliga ting mot gudarnas Gud, och han skall ha framgång till dess att vreden har fullbordats; ty det som är bestämt skall ske. Daniel 11:36.
1844, was the end of the “last” indignation:
1844 var slutet på den ”sista” vreden:
And he said, Behold, I will make thee know what shall be in the last end of the indignation: for at the time appointed the end shall be. Daniel 8:19.
Och han sade: Se, jag skall låta dig få veta vad som skall ske vid förbittringens sista slut; ty vid den bestämda tiden skall slutet komma. Daniel 8:19.
The first use of the word “hour,” in Daniel chapter four, represents 1798; which was the end of the “first” of God’s indignation of “seven times” against the northern kingdom of Israel; the arrival of the first angel’s message at the time of the end; and the end of Nebuchadnezzar’s “seven times” at the “end of the days.”
Den första användningen av ordet ”timme” i Daniels fjärde kapitel representerar år 1798; vilket var slutet på den ”första” av Guds förbittrings ”sju tider” mot Israels norra rike; den första ängelns budskaps ankomst vid ändens tid; och slutet på Nebukadnessars ”sju tider” vid ”dagarnas slut”.
The second use of the word “hour,” in Daniel chapter four, represents 1844; which was the end of the “last” indignation of “seven times,” against the southern kingdom of Judah. It was also the arrival of the investigative judgment, and Nebuchadnezzar’s personal judgment.
Den andra användningen av ordet ”timme” i Daniel kapitel fyra representerar 1844, vilket var slutet på den ”sista” förbittringen under ”sju tider” mot Juda sydrike. Det var också den undersökande domens ankomst och Nebukadnessars personliga dom.
Chapter one identifies the history of the three-step testing process, and marks the empowerment of the first angel’s message on August 11, 1840. Chapter four represents the arrival of the first angel’s message at the time of the end in 1798, and is to be laid over chapter one. Chapter four emphasizes the message of the first angel and its warning of approaching judgment, and marks October 22, 1844, and the arrival of the third angel’s message.
Kapitel ett identifierar historien om den trestegs prövningsprocessen och utmärker den första ängelns budskaps bemyndigande den 11 augusti 1840. Kapitel fyra framställer den första ängelns budskaps ankomst vid ändens tid år 1798 och ska läggas över kapitel ett. Kapitel fyra betonar den första ängelns budskap och dess varning om en annalkande dom, och utmärker den 22 oktober 1844 samt den tredje ängelns budskaps ankomst.
Together they represent the beginning of not only Adventism, but also of the United States. Chapters one through three also address the history at the end of Adventism, and the end of the United States. Chapter five, and the testimony of Belshazzar also aligns with those first three chapters.
Tillsammans representerar de början inte bara av adventismen, utan också av Förenta staterna. Kapitel ett till tre behandlar också historien vid slutet av adventismen och slutet för Förenta staterna. Kapitel fem, och även vittnesbördet om Belsassar, överensstämmer också med dessa tre första kapitel.
Chapter one, aligned with chapter four, represent the movement of the first angel, and the history when the book of Daniel was unsealed at the time of the end in 1798. The message that was then unsealed is symbolized with the vision of the Ulai River, that represents the increase of knowledge contained within chapters seven, eight and nine of Daniel.
Första kapitlet, i samklang med fjärde kapitlet, representerar den förste ängelns rörelse och den historia då Daniels bok öppnades vid ändens tid år 1798. Det budskap som då öppnades symboliseras av synen vid floden Ulai, vilken representerar den ökade kunskap som finns i Daniels sjunde, åttonde och nionde kapitel.
In the third year of the reign of king Belshazzar a vision appeared unto me, even unto me Daniel, after that which appeared unto me at the first. And I saw in a vision; and it came to pass, when I saw, that I was at Shushan in the palace, which is in the province of Elam; and I saw in a vision, and I was by the river of Ulai. Daniel 8:1, 2.
I kung Belsassars tredje regeringsår visade sig för mig, för mig Daniel, en syn, efter den som tidigare hade visat sig för mig. Och jag såg i en syn; och det skedde, när jag såg, att jag var i Susa, i borgen, som ligger i provinsen Elam; och jag såg i en syn, och jag var vid floden Ulai. Daniel 8:1, 2.
Chapters one through three, aligned with chapter five; represent the movement of the third angel, and the history when the book of Daniel was unsealed in 1989. The message that was unsealed then is symbolized with the vision of the Hiddekel River, that represents the increase of knowledge contained within chapters ten, eleven and twelve.
Kapitel ett till tre, i överensstämmelse med kapitel fem, representerar den tredje ängelns rörelse och den historia då Daniels bok öppnades 1989. Det budskap som då öppnades symboliseras genom synen vid floden Hiddekel, vilken representerar den tillväxt i kunskap som återfinns i kapitlen tio, elva och tolv.
And in the four and twentieth day of the first month, as I was by the side of the great river, which is Hiddekel. Daniel 10:4.
Och på den tjugofjärde dagen i den första månaden, medan jag var vid den stora floden, som är Hiddekel. Daniel 10:4.
We will continue our consideration of the line of Nebuchadnezzar and Belshazzar in the next article.
Vi kommer att fortsätta vår behandling av Nebukadnessars och Belsassars linje i nästa artikel.
“There is need of a much closer study of the Word of God. Especially should Daniel and the Revelation have attention as never before in the history of our work. We may have less to say in some lines, in regard to the Roman power and the papacy, but we should call attention to what the prophets and the apostles have written under the inspiration of the Spirit of God. The Holy Spirit has so shaped matters, both in the giving of the prophecy, and in the events portrayed, as to teach that the human agent is to be kept out of sight, hid in Christ, and the Lord God of heaven and His law are to be exalted.
”Det finns behov av en långt närmare studie av Guds ord. Särskilt bör Daniel och Uppenbarelseboken ägnas uppmärksamhet såsom aldrig förr i vårt verks historia. Vi kan ha mindre att säga i vissa avseenden beträffande den romerska makten och påvedömet, men vi bör fästa uppmärksamheten på vad profeterna och apostlarna har skrivit under Guds Andes inspiration. Den helige Ande har så format förhållandena, både i givandet av profetian och i de händelser som skildras, att lära att det mänskliga redskapet skall hållas utom sikte, dolt i Kristus, och att Herren, himmelens Gud, och hans lag skall upphöjas.
“Read the book of Daniel. Call up, point by point, the history of the kingdoms there represented. Behold statesmen, councils, powerful armies, and see how God wrought to abase the pride of men, and lay human glory in the dust. God alone is represented as great. In the vision of the prophet He is seen casting down one mighty ruler and setting up another. He is revealed as the monarch of the universe, about to set up His everlasting kingdom—the Ancient of days, the living God, the Source of all wisdom, the Ruler of the present, the Revealer of the future. Read and understand how poor, how frail, how short-lived, how erring, how guilty, is man in lifting up his soul unto vanity.
”Läs Daniels bok. Framkalla, punkt för punkt, historien om de riken som där framställs. Se statsmän, rådslag, mäktiga härar, och se hur Gud verkade för att förödmjuka människors högmod och lägga mänsklig ära i stoftet. Endast Gud framställs som stor. I profetens syn ses han störta en mäktig härskare och upprätta en annan. Han uppenbaras som universums härskare, i begrepp att upprätta sitt eviga rike — den Gamle av dagar, den levande Guden, källan till all vishet, den nuvarande tidens härskare, uppenbararen av framtiden. Läs och förstå hur fattig, hur bräcklig, hur kortlivad, hur felande, hur skyldig människan är, när hon upphöjer sin själ till fåfänglighet.”
“The Holy Spirit through Isaiah points us to God, the living God, as the chief object of attention—to God as revealed in Christ. ‘Unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon His shoulder: and His name shall be called Wonderful, Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace’ [Isaiah 9:6].
Den helige Ande hänvisar oss genom Jesaja till Gud, den levande Guden, såsom det främsta föremålet för vår uppmärksamhet — till Gud sådan han är uppenbarad i Kristus. ”Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given; och på hans skuldror skall herradömet vila: och hans namn skall vara Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste” [Jesaja 9:6].
“The light that Daniel received direct from God was given especially for these last days. The visions he saw by the banks of the Ulai and the Hiddekel, the great rivers of Shinar, are now in process of fulfillment, and all the events foretold will soon have come to pass.
Det ljus som Daniel mottog direkt från Gud gavs särskilt för dessa sista dagar. De syner han såg vid stranden av Ulai och Hiddekel, Sinears stora floder, håller nu på att gå i uppfyllelse, och alla de händelser som förutsagts skall snart ha inträffat.
“Consider the circumstances of the Jewish nation when the prophecies of Daniel were given. The Israelites were in captivity, their temple had been destroyed, their temple service suspended. Their religion had centered in the ceremonies of the sacrificial system. They had made the outward forms all-important, while they had lost the spirit of true worship. Their services were corrupted with the traditions and practices of heathenism, and in the performance of the sacrificial rites they did not look beyond the shadow to the substance. They did not discern Christ, the true offering for the sins of men. The Lord wrought to bring the people into captivity, and to suspend the services in the temple, in order that the outward ceremonies might not become the sum total of their religion. Their principles and practices must be purged from heathenism. The ritual service ceased in order that heart service might be revived. The outward glory was removed that the spiritual might be revealed.” Manuscript Releases, volume 16, 333, 334.
”Betrakta den judiska nationens omständigheter när Daniels profetior gavs. Israeliterna var i fångenskap, deras tempel hade förstörts, deras tempeltjänst hade upphört. Deras religion hade varit koncentrerad till offersystemets ceremonier. De hade gjort de yttre formerna till det alltavgörande, medan de hade förlorat den sanna gudsdyrkans ande. Deras gudstjänster hade fördärvats av hedendomens traditioner och sedvänjor, och när de fullgjorde offerriternas handlingar såg de inte bortom skuggan till verkligheten. De urskilde inte Kristus, det sanna offret för människornas synder. Herren verkade för att föra folket i fångenskap och för att låta tempeltjänsten upphöra, för att de yttre ceremonierna inte skulle bli summan av deras religion. Deras principer och sedvänjor måste renas från hedendomen. Den rituella tjänsten upphörde för att hjärtats tjänst skulle återupplivas. Den yttre härligheten togs bort för att det andliga skulle uppenbaras.” Manuscript Releases, volym 16, 333, 334.