The “seal” of God that can be seen, is impressed at the Sunday law decree.
Guds ”sigill”, som kan ses, inpräglas vid dekretet om söndagslagen.
“Not one of us will ever receive the seal of God while our characters have one spot or stain upon them. It is left with us to remedy the defects in our characters, to cleanse the soul temple of every defilement. Then the latter rain will fall upon us as the early rain fell upon the disciples on the Day of Pentecost. . ..
”Ingen av oss kommer någonsin att ta emot Guds sigill så länge våra karaktärer har en enda fläck eller skamfläck på sig. Det åligger oss att avhjälpa bristerna i våra karaktärer, att rena själens tempel från all orenhet. Då kommer det sena regnet att falla över oss, såsom det tidiga regnet föll över lärjungarna på pingstdagen....”
“What are you doing, brethren, in the great work of preparation? Those who are uniting with the world are receiving the worldly mold and preparing for the mark of the beast. Those who are distrustful of self, who are humbling themselves before God and purifying their souls by obeying the truth these are receiving the heavenly mold and preparing for the seal of God in their foreheads. When the decree goes forth and the stamp is impressed, their character will remain pure and spotless for eternity.” Testimonies, volume 5, 214, 216.
”Vad gör ni, bröder, i det stora förberedelsearbetet? De som förenar sig med världen tar emot den världsliga formen och förbereder sig för vilddjurets märke. De som misstror sig själva, som ödmjukar sig inför Gud och renar sina själar genom lydnad för sanningen, dessa tar emot den himmelska formen och förbereder sig för Guds sigill på sina pannor. När påbudet utfärdas och prägeln anbringas, kommer deras karaktär att förbli ren och fläckfri i evighet.” Testimonies, band 5, 214, 216.
Daniel receives the seal that can be seen, when he is thrown into the lion’s den, so the chapter is representing the Sunday law decree.
Daniel får det sigill som kan ses, när han kastas i lejongropen, så kapitlet framställer söndagslagsdekretet.
Then these men assembled unto the king, and said unto the king, Know, O king, that the law of the Medes and Persians is, That no decree nor statute which the king establisheth may be changed. Then the king commanded, and they brought Daniel, and cast him into the den of lions. Now the king spake and said unto Daniel, Thy God whom thou servest continually, he will deliver thee. And a stone was brought, and laid upon the mouth of the den; and the king sealed it with his own signet, and with the signet of his lords; that the purpose might not be changed concerning Daniel. Daniel 6:15–17.
Då trädde dessa män samlade inför kungen och sade till honom: Vet, o konung, att medernas och persernas lag är sådan, att ingen förordning eller stadga som konungen fastställer kan ändras. Då befallde kungen, och man förde fram Daniel och kastade honom i lejongropen. Men kungen tog till orda och sade till Daniel: Din Gud, som du oavbrutet tjänar, han skall rädda dig. Och en sten bars dit och lades över gropens öppning; och kungen förseglade den med sitt eget signetring och med sina stormäns signetringar, för att ingenting skulle ändras i det som beslutats angående Daniel. Daniel 6:15–17.
The story does not end there, but it does end where it starts. The line of Daniel chapter six illustrates the confederacy that was primarily led by the one hundred and twenty princes, and the two lesser presidents, but included the counselors, captains and governors. The five-fold alliance was formed to deceive the king into persecuting Daniel. The story ends with their judgment, for they are illustrating a special judgment that occurs at the Sunday law; a judgment that is not directed at those representing Daniel or the king, but at those who deceived the king.
Berättelsen slutar inte där, men den slutar där den börjar. Skaran i Daniel, kapitel sex, åskådliggör den sammanslutning som i första hand leddes av de etthundratjugo furstarna och de två underordnade föreståndarna, men som även inbegrep rådsherrarna, hövitsmännen och landshövdingarna. Den femfaldiga alliansen bildades för att bedra kungen så att han skulle förfölja Daniel. Berättelsen slutar med deras dom, ty de åskådliggör en särskild dom som inträffar vid söndagslagen; en dom som inte riktas mot dem som representerar Daniel eller kungen, utan mot dem som bedrog kungen.
And the king commanded, and they brought those men which had accused Daniel, and they cast them into the den of lions, them, their children, and their wives; and the lions had the mastery of them, and brake all their bones in pieces or ever they came at the bottom of the den. Daniel 6:24.
Och kungen befallde, och man förde fram de män som hade anklagat Daniel, och man kastade dem i lejongropen, dem, deras barn och deras hustrur; och lejonen fick makt över dem och krossade alla deras ben, innan de ens hade nått bottnen av gropen. Daniel 6:24.
In the prophetic scenario it is always the church that deceives the state, and chapter six is identifying the deception carried out against the king. After Ahab had witnessed the mighty manifestation of God’s power on Mount Carmel, Elijah led him through the rain back to Jezebel. Ahab had no reason to think that Jezebel would not be impressed with the powerful testimony of God’s power, but Ahab had been deceived concerning Jezebel’s deep-seated hatred of Elijah. The story of Elijah in confrontation with Ahab and Jezebel is again repeated in the story of John the Baptist (who was Elijah), and Herod and Herodias.
I den profetiska framställningen är det alltid kyrkan som bedrar staten, och kapitel sex identifierar det bedrägeri som utfördes mot kungen. Efter att Ahab hade bevittnat den mäktiga uppenbarelsen av Guds kraft på berget Karmel, ledde Elia honom genom regnet tillbaka till Jesabel. Ahab hade ingen anledning att tänka att Jesabel inte skulle bli imponerad av det mäktiga vittnesbördet om Guds kraft, men Ahab hade blivit bedragen beträffande Jesabels djupt rotade hat mot Elia. Berättelsen om Elia i konfrontation med Ahab och Jesabel upprepas åter i berättelsen om Johannes Döparen (som var Elia), och Herodes och Herodias.
When on his birthday, the drunken Herod promised half his kingdom to Salome, (Herodias’ daughter), he did not expect that Herodias would demand the head of John. The kings, whether it be Ahab, Herod or Darius are deceived by the impure woman through the dance of Jezebel’s false prophets, or the dance of Herodias’ daughter, or the five-fold confederacy in the story of Daniel. Pilate was also deceived by a corrupt priesthood, which represented the Jewish “church”, and a church symbolizes a woman.
När den berusade Herodes på sin födelsedag lovade Salome (Herodias’ dotter) halva sitt rike, väntade han sig inte att Herodias skulle kräva Johannes’ huvud. Kungarna, vare sig det är Ahab, Herodes eller Darius, blir bedragna av den orena kvinnan genom Isebels falska profeters dans, eller genom Herodias’ dotters dans, eller genom den femfaldiga konfederationen i berättelsen om Daniel. Pilatus blev också bedragen av ett fördärvat prästerskap, som representerade den judiska ”kyrkan”, och en kyrka symboliserar en kvinna.
The deception is a characteristic of the prophetic scenario, and Islam of the third Woe is the lie that is employed to deceive the United Nations in the last days through fear. Both the “deception” and the “lie” that produces the deception, are identified in God’s prophetic Word. The role of Islam, and the papacy becoming the eighth head of the seven heads, have already been identified as part of the message that is unsealed in the last days, which is the Revelation of Jesus Christ. Therefore, exposing the deception of Darius in Daniel chapter six is part of the message that makes up the message of the Midnight Cry. The deception is the element that fully heals the deadly wound, thus resurrecting the papacy as the eighth and final kingdom. In the deception of Darius, the two apostate presidents and the one hundred and twenty princes are the representatives of the confederacy of deception who are contrasted with Daniel.
Bedrägeriet är ett kännetecken för det profetiska scenariot, och tredjes ve Islamsk är den lögn som används för att genom fruktan bedra Förenta nationerna i de sista dagarna. Både ”bedrägeriet” och den ”lögn” som frambringar bedrägeriet identifieras i Guds profetiska ord. Islams roll, och påvedömet som blir det åttonde huvudet av de sju huvudena, har redan identifierats som en del av det budskap som blir avförseglat i de sista dagarna, vilket är Jesu Kristi uppenbarelse. Därför är avslöjandet av Darius bedrägeri i Daniel kapitel sex en del av det budskap som utgör midnattsropets budskap. Bedrägeriet är det element som fullständigt helar det dödliga såret och därigenom återuppväcker påvedömet som det åttonde och sista riket. I Darius bedrägeri är de två avfälliga presidenterna och de etthundratjugo furstarna representanterna för bedrägeriets konfederation, vilka ställs i kontrast till Daniel.
One hundred and twenty is a symbol of God’s disciples at Pentecost.
Etthundratjugo är en symbol för Guds lärjungar vid pingsten.
And in those days Peter stood up in the midst of the disciples, and said, (the number of names together were about an hundred and twenty.) Acts 1:15.
Och i de dagarna trädde Petrus fram mitt bland lärjungarna och sade: (antalet personer var tillsammans omkring etthundratjugo.) Apg. 1:15.
Pentecost typifies the Sunday law when the seal is impressed, and the one hundred and twenty princes who deceived Darius, are a symbol of false priesthood at the Sunday law. Two categories of those who deceive the king are presented by the two apostate presidents and the one hundred and twenty apostate princes. The two presidents are classed with Daniel, who is the prophet. The two classes that deceive Darius represent a group of false prophets and a group of corrupted priests.
Pingsten är en förebild för söndagslagen när sigillet anbringas, och de etthundratjugo furstar som bedrog Darius är en symbol för ett falskt prästerskap vid söndagslagen. Två kategorier av dem som bedrar kungen framställs genom de två avfälliga presidenterna och de etthundratjugo avfälliga furstarna. De två presidenterna räknas tillsammans med Daniel, som är profeten. De två klasser som bedrar Darius representerar en grupp falska profeter och en grupp fördärvade präster.
Woe be unto the pastors that destroy and scatter the sheep of my pasture! saith the Lord. Therefore thus saith the Lord God of Israel against the pastors that feed my people; Ye have scattered my flock, and driven them away, and have not visited them: behold, I will visit upon you the evil of your doings, saith the Lord. And I will gather the remnant of my flock out of all countries whither I have driven them, and will bring them again to their folds; and they shall be fruitful and increase. And I will set up shepherds over them which shall feed them: and they shall fear no more, nor be dismayed, neither shall they be lacking, saith the Lord. Behold, the days come, saith the Lord, that I will raise unto David a righteous Branch, and a King shall reign and prosper, and shall execute judgment and justice in the earth. In his days Judah shall be saved, and Israel shall dwell safely: and this is his name whereby he shall be called, THE LORD OUR RIGHTEOUSNESS. Therefore, behold, the days come, saith the Lord, that they shall no more say, The Lord liveth, which brought up the children of Israel out of the land of Egypt; But, The Lord liveth, which brought up and which led the seed of the house of Israel out of the north country, and from all countries whither I had driven them; and they shall dwell in their own land. Mine heart within me is broken because of the prophets; all my bones shake; I am like a drunken man, and like a man whom wine hath overcome, because of the Lord, and because of the words of his holiness. For the land is full of adulterers; for because of swearing the land mourneth; the pleasant places of the wilderness are dried up, and their course is evil, and their force is not right. For both prophet and priest are profane; yea, in my house have I found their wickedness, saith the Lord. Wherefore their way shall be unto them as slippery ways in the darkness: they shall be driven on, and fall therein: for I will bring evil upon them, even the year of their visitation, saith the Lord. Jeremiah 23:1–12.
Ve över de herdar som fördärvar och skingrar fåren på min betesmark! säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, så mot de herdar som föder mitt folk: Ni har skingrat min hjord och drivit bort dem och inte sett till dem. Se, jag skall hemsöka er för era gärningars ondska, säger Herren. Och jag skall samla kvarlevan av min hjord från alla de länder dit jag har drivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till deras fållor; och de skall vara fruktsamma och föröka sig. Och jag skall sätta herdar över dem som skall föda dem; och de skall inte mer frukta eller förskräckas, och ingen av dem skall fattas, säger Herren. Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall låta en rättfärdig Telning växa upp åt David, och en Konung skall regera och handla visligt och utöva dom och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda bli frälst, och Israel skall bo i trygghet; och detta är hans namn varmed han skall kallas: HERREN VÅR RÄTTFÄRDIGHET. Därför, se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land; utan: Så sant Herren lever, han som förde upp och ledde säden av Israels hus ut ur landet i norr och från alla de länder dit jag hade drivit dem; och de skall bo i sitt eget land. Mitt hjärta är krossat inom mig på grund av profeterna; alla mina ben skälver; jag är lik en drucken man och lik en man som vinet har övermannat, för Herrens skull och för hans heliga ords skull. Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare; ty på grund av förbannelse sörjer landet; öknens ljuvliga betesmarker är förtorkade, och deras lopp är ont, och deras kraft är inte rätt. Ty både profet och präst är gudlösa; ja, i mitt hus har jag funnit deras ondska, säger Herren. Därför skall deras väg bli för dem som hala vägar i mörkret: de skall drivas fram och falla därpå; ty jag skall låta olycka komma över dem, deras hemsökelses år, säger Herren. Jeremia 23:1–12.
Jeremiah’s “year of visitation” is the judgment of the conspirators that deceived Darius. The judgment of the false prophets and priests is a subject of the prophetic Word. And just as a corrupt priesthood led out and deceived the Roman authorities against Christ, the conspiracy in Daniel six is addressing that very prophetic truth.
Jeremias ”hemsökelsens år” är domen över de sammansvurna som bedrog Dareios. Domen över de falska profeterna och prästerna är ett ämne i det profetiska Ordet. Och liksom ett fördärvat prästerskap trädde fram och bedrog de romerska myndigheterna mot Kristus, behandlar sammansvärjningen i Daniel 6 just denna profetiska sanning.
The prophetic lines of chapter five of Daniel, set forth the executive judgment carried out upon the Republican horn and the nation of the United States at the Sunday law. That judgment is accomplished by Islam of the third Woe, that has snuck into the kingdom through the unguarded southern wall. The line of the Sunday law in chapter three of Daniel, identifies God’s people being lifted up as an ensign to the entire world at that very time. Chapter six is focusing upon the judgment carried out upon the false prophets in that very same history.
De profetiska linjerna i det femte kapitlet i Daniel framställer den verkställande dom som verkställs över det republikanska hornet och nationen Förenta staterna vid söndagslagen. Den domen fullbordas av islam i det tredje ve, som har smugit sig in i riket genom den obevakade södra muren. Linjen om söndagslagen i det tredje kapitlet i Daniel identifierar Guds folk såsom upphöjda till ett baner för hela världen just vid den tiden. Det sjätte kapitlet fokuserar på den dom som verkställs över de falska profeterna i just samma historia.
At the Sunday law in the United States the apostate Protestant horn is made up of two classes, one that upholds Sunday as the day of worship, and the other that vainly professes to uphold Sabbath as the day of worship. Their counterparts within the Republican horn are the Democrat and Republican parties. Each of the two apostate horns were typified by the Sadducees and Pharisees in the time of Christ. The two apostate presidents and one hundred and twenty priests in the deception of Darius also represent the two categories of the apostate horn of Protestantism. Though they were actually political figures in the time when the story took place, the prophetic context identifies that it is the apostate religious power that deceives the state.
Vid söndagslagen i Förenta staterna består det avfälliga protestantiska hornet av två klasser, den ena som upprätthåller söndagen som gudstjänstdag, och den andra som fåfängt bekänner sig upprätthålla sabbaten som gudstjänstdag. Deras motsvarigheter inom det republikanska hornet är Demokratiska och Republikanska partierna. Vart och ett av de två avfälliga hornen förebildades av sadducéerna och fariséerna på Kristi tid. De två avfälliga presidenterna och de etthundratjugo prästerna i bedrägeriet kring Darius representerar också de två kategorierna av det protestantiska avfällighetshornet. Fastän de i den tid då berättelsen utspelade sig i själva verket var politiska gestalter, visar det profetiska sammanhanget att det är den avfälliga religiösa makten som bedrar staten.
The story, as illustrated at Mount Carmel, identifies two classes of false prophets; the prophets of Baal and the prophets of the grove (Ashtaroth). Together they typify the combination of church and state, for Baal is a male deity and Ashtaroth is a female deity. Elijah ultimately executed the false prophets of Mount Carmel, just as the confederacy of Daniel chapter six were thrown into the lion’s den.
Berättelsen, sådan den framställs på berget Karmel, identifierar två grupper av falska profeter: Baals profeter och lundarnas profeter (Ashtarot). Tillsammans utgör de en sinnebild för föreningen mellan kyrka och stat, ty Baal är en manlig gudom och Ashtarot är en kvinnlig gudom. Elia lät slutligen avrätta de falska profeterna på berget Karmel, på samma sätt som sammansvärjningen i Daniel kapitel sex kastades i lejongropen.
And Elijah said unto them, Take the prophets of Baal; let not one of them escape. And they took them: and Elijah brought them down to the brook Kishon, and slew them there. 1 Kings 18:40.
Och Elia sade till dem: Grip Baals profeter; låt inte en enda av dem undkomma. Och de grep dem; och Elia förde dem ned till bäcken Kison och dräpte dem där. 1 Kungaboken 18:40.
In the same Mount Carmel story, represented by John the Baptist, the power that deceives is the daughter. Both stories identify the deceivers as dancing, whether around their offering on Mount Carmel, or at Herod’s drunken birthday party, where Salome did her dance of deception. Together the two lines identify the combination of church and state that is fully formed at the Sunday law, and that the apostate churches of the United States are the daughters of Herodias, who is Jezebel, who both represent Catholicism. Herod’s birthday marks the end of the sixth kingdom of the earth beast, but simultaneously marks the birthday of the seventh kingdom of Bible prophecy (the United Nations).
I samma berättelse om berget Karmel, representerad av Johannes Döparen, är den makt som bedrar dottern. Båda berättelserna identifierar bedragarna som dansande, antingen kring sitt offer på berget Karmel eller vid Herodes berusade födelsedagsfest, där Salome utförde sin bedrägeriets dans. Tillsammans identifierar de två linjerna den förening av kyrka och stat som är fullt utvecklad vid söndagslagen, och att Förenta staternas avfälliga kyrkor är Herodias’ döttrar, hon som är Isebel, vilka båda representerar katolicismen. Herodes födelsedag markerar slutet på jorddjurets sjätte rike, men markerar samtidigt födelsedagen för bibelprofetians sjunde rike (Förenta nationerna).
In the very promise to Salome, Herod agrees to give half his kingdom to Salome, identifying the seventh kingdom represents a combination of one-half church and one-half state. The kingdom begins when John’s head is delivered to Herodias. For this reason, the seventh kingdom is represented in Revelation chapter seventeen, as continuing but a short space. It is at the Sunday law that the three-fold union is put in place, for there the ten kings agree to give their short-lived kingdom unto the beast for one “hour.” The one “hour,” is the “hour” of the Sunday law crisis, that begins in the United States and ends when Michael stands up.
I själva löftet till Salome går Herodes med på att ge halva sitt rike åt Salome, vilket identifierar det sjunde riket såsom representerande en kombination av hälften kyrka och hälften stat. Riket börjar när Johannes huvud överlämnas åt Herodias. Av denna anledning framställs det sjunde riket i Uppenbarelseboken kapitel sjutton såsom bestående endast en kort tid. Det är vid söndagslagen som den trefaldiga unionen upprättas, ty där kommer de tio kungarna överens om att ge sitt kortlivade rike åt vilddjuret för en ”timme”. Den ena ”timmen” är söndagslagskrisens ”timme”, som börjar i Förenta staterna och slutar när Mikael träder upp.
And the ten horns which thou sawest are ten kings, which have received no kingdom as yet; but receive power as kings one hour with the beast. These have one mind, and shall give their power and strength unto the beast. These shall make war with the Lamb, and the Lamb shall overcome them: for he is Lord of lords, and King of kings: and they that are with him are called, and chosen, and faithful. Revelation 17:12–14.
Och de tio horn som du såg är tio kungar, som ännu inte har fått något rike; men tillsammans med vilddjuret får de makt såsom kungar för en timme. Dessa har ett och samma sinne och ger sin makt och styrka åt vilddjuret. Dessa skall föra krig mot Lammet, och Lammet skall övervinna dem; ty han är herrarnas Herre och kungarnas Konung; och de som är med honom är kallade och utvalda och trogna. Uppenbarelseboken 17:12–14.
The ten kings, represented by Herod, agree at the birthday of the seventh kingdom to give half their kingdom unto the beast during the Sunday law crisis, which is represented as “one hour.” In that “hour,” the handwriting is written on Belshazzar’s wall. In that “hour,” Shadrach, Meshach and Abednego are cast into the furnace and are lifted up in a cloud as are the two witnesses of Revelation chapter eleven. The three-fold union is brought together by the deception carried out by the earth beast, who brings fire down out of heaven in sight of men.
De tio kungarna, framställda genom Herodes, samtycker vid det sjunde rikets födelsedag till att ge hälften av sitt rike åt vilddjuret under söndagslagens kris, vilken framställs som ”en timme”. I den ”timmen” skrivs handskriften på Belsassars vägg. I den ”timmen” kastas Shadrak, Meshak och Abed-Nego i ugnen och lyfts upp i ett moln, såsom de två vittnena i Uppenbarelsebokens elfte kapitel. Den trefaldiga unionen förs samman genom det bedrägeri som utförs av jordens vilddjur, vilket låter eld falla ned från himlen inför människors åsyn.
And I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb, and he spake as a dragon. And he exerciseth all the power of the first beast before him, and causeth the earth and them which dwell therein to worship the first beast, whose deadly wound was healed. And he doeth great wonders, so that he maketh fire come down from heaven on the earth in the sight of men, And deceiveth them that dwell on the earth by the means of those miracles which he had power to do in the sight of the beast; saying to them that dwell on the earth, that they should make an image to the beast, which had the wound by a sword, and did live. Revelation 13:11–14.
Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn lika ett lamm, och det talade såsom en drake. Och det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och förmår jorden och dem som bor där att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. Och det gör stora tecken, så att det till och med får eld att falla ned från himlen på jorden inför människors ögon, och det förleder dem som bor på jorden genom de tecken som det hade makt att göra inför vilddjuret; och det säger till dem som bor på jorden att de skall göra en bild åt vilddjuret, det som hade blivit sårat med svärd och ändå levde. Uppenbarelseboken 13:11–14.
The world is deceived, not so much by the miracles, as it is by “the means of those miracles” which he had power to do. The expression “means of those miracles” is an added phrase, but it places the correct emphasis on the miracles, that should be carefully noted. The way in which the false message (fire from heaven), deceives the world is important to recognize, for we are now in the very history where the populations of planet earth are being hypnotized through an “information super-highway” that is controlled and manipulated by the globalist merchants of the earth. That subject we will leave off until later articles, but we are simply noting now that the deceit of the presidents and princes that was carried out upon Darius, is a specific prophetic subject, containing several connected elements that need to be recognized.
Världen blir bedragen, inte så mycket av miraklerna, som av ”medlen till dessa mirakler”, vilka han hade makt att utföra. Uttrycket ”medlen till dessa mirakler” är en tillagd fras, men den lägger den rätta betoningen på miraklerna, något som noggrant bör uppmärksammas. Det är viktigt att inse på vilket sätt det falska budskapet (eld från himlen) bedrar världen, ty vi befinner oss nu just i den historia där jordens befolkningar hypnotiseras genom en ”informationens supermotorväg” som kontrolleras och manipuleras av jordens globalistiska köpmän. Detta ämne lämnar vi tills vidare åt senare artiklar, men vi vill nu endast påpeka att det bedrägeri från presidenternas och furstarnas sida som sattes i verket mot Darius är ett särskilt profetiskt ämne, innehållande flera sammanhängande element som behöver uppmärksammas.
The three-fold union is brought together by the deception of Salome’s sensuous dance before the rulers at Herod’s birthday party. The deception that was forced upon Pilate, that was two-fold in nature, which was the accusation that Christ was causing and promoting sedition against the state power, and also that He was blaspheming against the religious power. In that history three antagonists came together. The Roman power (the state), Barabbas, a false Christ (the false prophet), and the apostate Jewish church (the beast). The apostate church deceived the Roman authority (the state), with the two-fold lie of sedition and blasphemy.
Den trefaldiga föreningen sammanförs genom bedrägeriet i Salomes sinnligt förföriska dans inför härskarna vid Herodes födelsedagsfest. Det bedrägeri som påtvingades Pilatus var till sin natur tvåfaldigt, nämligen anklagelsen att Kristus orsakade och främjade uppror mot statsmakten, och också att Han hädade mot den religiösa makten. I denna historia kom tre antagonister samman. Den romerska makten (staten), Barabbas, en falsk Kristus (den falske profeten), och den avfälliga judiska kyrkan (vilddjuret). Den avfälliga kyrkan bedrog den romerska myndigheten (staten) med den tvåfaldiga lögnen om uppror och hädelse.
When Darius is finally awakened to the motivation of his deceivers, he is forced to throw Daniel into the lion’s den. Daniel broke the law of the state by his obedience to the law of God. The lie presented to Darius, was accomplished by exalting Darius’ pride, thus preventing him from recognizing the motivation of his deceivers. The lie and the deception in the story of Daniel and the lion’s den, identifies obedience to God as blasphemy and sedition, which was the same two-fold deception of the cross, and the waymark of the cross aligns with the waymark of the Sunday law.
När Darius slutligen blir medveten om sina bedragarnas motiv, tvingas han kasta Daniel i lejongropen. Daniel bröt mot statens lag genom sin lydnad för Guds lag. Lögnen som framlades för Darius fullbordades genom att Darius stolthet upphöjdes och därmed hindrade honom från att inse sina bedragarnas motiv. Lögnen och bedrägeriet i berättelsen om Daniel i lejongropen identifierar lydnad mot Gud som hädelse och uppror, vilket var samma dubbla bedrägeri vid korset, och vägmarkeringen vid korset står i linje med vägmarkeringen för söndagslagen.
The punishment of the religious deceiving power is a subject of Bible prophecy, as is the fact that the religious power deceives the state power.
Straffet över den religiösa förföriska makten är ett ämne i Bibelns profetia, liksom det faktum att den religiösa makten bedrar statsmakten.
“The people see that they have been deluded. They accuse one another of having led them to destruction; but all unite in heaping their bitterest condemnation upon the ministers. Unfaithful pastors have prophesied smooth things; they have led their hearers to make void the law of God and to persecute those who would keep it holy. Now, in their despair, these teachers confess before the world their work of deception. The multitudes are filled with fury. ‘We are lost!’ they cry, ‘and you are the cause of our ruin;’ and they turn upon the false shepherds. The very ones that once admired them most will pronounce the most dreadful curses upon them. The very hands that once crowned them with laurels will be raised for their destruction. The swords which were to slay God’s people are now employed to destroy their enemies. Everywhere there is strife and bloodshed.” The Great Controversy, 655.
”Folket ser att de har blivit bedragna. De anklagar varandra för att ha lett dem till fördärvet; men alla förenar sig i att hopa sin bittraste fördömelse över förkunnarna. Otrogna herdar har profeterat behagliga ting; de har lett sina åhörare till att upphäva Guds lag och till att förfölja dem som ville hålla den helig. Nu bekänner dessa lärare i sin förtvivlan inför världen sitt bedrägliga verk. Massorna uppfylls av raseri. ’Vi är förlorade!’ ropar de, ’och ni är orsaken till vår undergång;’ och de vänder sig mot de falska herdarna. Just de som en gång beundrade dem mest skall uttala de mest fruktansvärda förbannelser över dem. Just de händer som en gång krönte dem med lagrar skall lyftas till deras förgörelse. De svärd som var avsedda att dräpa Guds folk används nu för att förgöra deras fiender. Överallt råder strid och blodsutgjutelse.” Den stora striden, 655.
The religious leaders are turned upon after probation closes, for their flocks recognize that they had been deceived by a lie propagated by the religious leaders. The presidents and princes, along with their families, all suffered the same retributive judgment for the lie they propagated. When Elijah slew the false prophets at Mount Carmel, that same retribution is represented at “the great earthquake” of Revelation chapter eleven, when “seven thousand” are overthrown.
De religiösa ledarna angrips sedan när nådatiden har avslutats, ty deras hjordar inser att de hade blivit bedragna av en lögn som de religiösa ledarna hade spritt. Presidenterna och furstarna, tillsammans med sina familjer, drabbades alla av samma vedergällande dom för den lögn de hade spritt. När Elia dräpte de falska profeterna på berget Karmel, framställs samma vedergällning vid ”den stora jordbävningen” i Uppenbarelsebokens elfte kapitel, när ”sju tusen” störtas omkull.
And the same hour was there a great earthquake, and the tenth part of the city fell, and in the earthquake were slain of men seven thousand: and the remnant were affrighted, and gave glory to the God of heaven. Revelation 11:13.
Och i samma stund blev det en stor jordbävning, och tiondedelen av staden föll, och i jordbävningen dödades sju tusen människor; och de övriga blev förskräckta och gav ära åt himmelens Gud. Uppenbarelseboken 11:13.
In the fulfillment of the great earthquake of the French Revolution the seven thousand that were slain represented the royalty of France. At the “hour” of the great earthquake that is the Sunday law, the seven thousand that are slain represent Seventh-day Adventists who bow to Rome, for only those that understand the accountability of the Seventh-day Sabbath receive the mark of the beast when the Sunday law arrives.
I uppfyllelsen av den stora jordbävningen under den franska revolutionen representerade de sju tusen som dödades Frankrikes kungahus. Vid den ”timme” av den stora jordbävningen som är söndagslagen representerar de sju tusen som dödas sjundedagsadventister som böjer sig för Rom, ty endast de som förstår ansvaret inför sjundedagssabbaten tar emot vilddjurets märke när söndagslagen kommer.
“The change of the Sabbath is the sign or mark of the authority of the Roman church. Those who, understanding the claims of the fourth commandment, choose to observe the false Sabbath in the place of the true, are thereby paying homage to that power by which alone it is commanded. The mark of the beast is the papal Sabbath, which has been accepted by the world in the place of the day of God’s appointment.
”Förändringen av sabbaten är tecknet eller märket på den romerska kyrkans auktoritet. De som, med förståelse för det fjärde budets anspråk, väljer att hålla den falska sabbaten i stället för den sanna, visar därigenom vördnad för den makt genom vars auktoritet allena detta påbjuds. Vilddjurets märke är den påvliga sabbaten, som har antagits av världen i stället för den dag som Gud har bestämt.
“But the time to receive the mark of the beast, as designated in prophecy, has not yet come. The testing time has not yet come. There are true Christians in every church, not excepting the Roman Catholic communion. None are condemned until they have had the light and have seen the obligation of the fourth commandment. But when the decree shall go forth enforcing the counterfeit Sabbath, and when the loud cry of the third angel shall warn men against the worship of the beast and his image, the line will be clearly drawn between the false and the true. Then those who still continue in transgression will receive the mark of the beast in their foreheads or in their hands.
”Men tiden att ta emot vilddjurets märke, sådan den har angivits i profetian, har ännu inte kommit. Prövningstiden har ännu inte kommit. Det finns sanna kristna i varje kyrka, den romersk-katolska gemenskapen inte undantagen. Ingen blir fördömd förrän han har fått ljuset och insett förpliktelsen i det fjärde budet. Men när dekretet utfärdas som påbjuder den falska sabbaten, och när den tredje ängelns höga rop varnar människorna för tillbedjan av vilddjuret och dess bild, då kommer skiljelinjen mellan det falska och det sanna att tydligt dras. Då kommer de som fortfarande framhärdar i överträdelse att ta emot vilddjurets märke på sina pannor eller på sina händer.
“With rapid steps we are approaching this period. When Protestant churches shall unite with the secular power to sustain a false religion, for opposing which their ancestors endured the fiercest persecution, then will the papal Sabbath be enforced by the combined authority of church and state. There will be a national apostasy, which will end only in national ruin.” Bible Training School, February 2, 1913.
”Med snabba steg närmar vi oss denna tid. När de protestantiska kyrkorna förenar sig med den världsliga makten för att upprätthålla en falsk religion, i motstånd mot vilken deras förfäder uthärdade den häftigaste förföljelse, då kommer den påvliga sabbaten att påtvingas genom kyrkans och statens förenade myndighet. Det kommer att bli ett nationellt avfall, som skall sluta endast i nationell undergång.” Bible Training School, 2 februari 1913.
The “seven thousand” who are overthrown at the “hour” of the great earthquake, that is the Sunday law, are also paralleled by the “seven thousand” who refused to bow to Jezebel in the time of Elijah.
De ”sju tusen” som omkommer i den stora jordbävningens ”stund”, det vill säga söndagslagen, motsvaras också av de ”sju tusen” som vägrade att böja sig för Isebel på Elias tid.
Yet I have left me seven thousand in Israel, all the knees which have not bowed unto Baal, and every mouth which hath not kissed him. 1 Kings 19:18.
Men jag har lämnat kvar åt mig sju tusen i Israel, alla de knän som inte har böjt sig för Baal och varje mun som inte har kysst honom. 1 Kung. 19:18.
The first reference to seven thousand identifies a faithful group that refused to bow to Jezebel, and the last reference represents a remnant that do bow to Jezebel. When the papacy conquers the glorious land (the earth beast of Revelation thirteen), at the Sunday law, one class is “overthrown” and another class escapes the hand of Babylon’s control, for the message to come out of Babylon then begins.
Den första hänvisningen till sju tusen identifierar en trofast grupp som vägrade att böja sig för Isebel, och den sista hänvisningen representerar en kvarleva som böjer sig för Isebel. När påvedömet erövrar det härliga landet (jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton), vid söndagslagen, blir en klass ”omstörtad” och en annan klass undkommer Babylons kontrolls hand, ty budskapet att komma ut ur Babylon börjar då.
He shall enter also into the glorious land, and many countries shall be overthrown: but these shall escape out of his hand, even Edom, and Moab, and the chief of the children of Ammon. Daniel 11:41.
Han skall också dra in i det härliga landet, och många länder skall bli omstörtade; men dessa skall undkomma ur hans hand: Edom och Moab och de främsta av Ammons barn. Daniel 11:41.
The word “countries” is an added word, for many countries are not “overthrown” at the Sunday law, but many individual Seventh-day Adventists are, for at that point they are the only ones held accountable to the light of the third angel. They are the “many,” for they were those called to be among those that received the seal of God, but they rejected that calling.
Ordet ”länder” är ett tillagt ord, ty många länder blir inte ”omstörtade” vid söndagslagen, men många enskilda sjundedagsadventister blir det, ty vid den tidpunkten är de de enda som hålls ansvariga inför den tredje ängelns ljus. De är de ”många”, ty de var de som kallades att vara bland dem som mottog Guds sigill, men de förkastade den kallelsen.
And he saith unto him, Friend, how camest thou in hither not having a wedding garment? And he was speechless. Then said the king to the servants, Bind him hand and foot, and take him away, and cast him into outer darkness; there shall be weeping and gnashing of teeth. For many are called, but few are chosen. Matthew 22:12–14.
Och han sade till honom: Vän, hur kom du in här utan bröllopskläder? Och han stod mållös. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och för bort honom och kasta honom i det yttersta mörkret; där skall vara gråt och tandagnisslan. Ty många är kallade, men få är utvalda. Matteus 22:12–14.
The deception of the princes and presidents in Daniel chapter six is identifying the punishment of the religious power that deceives the state power.
Furstarnas och presidenternas bedrägeri i Daniel kapitel sex identifierar bestraffningen av den religiösa makt som bedrar statsmakten.
And the king commanded, and they brought those men which had accused Daniel, and they cast them into the den of lions, them, their children, and their wives; and the lions had the mastery of them, and brake all their bones in pieces or ever they came at the bottom of the den. Daniel 6:24.
Och kungen befallde, och man förde fram de män som hade anklagat Daniel, och de kastade dem i lejongropen, dem själva, deras barn och deras hustrur; och lejonen övermannade dem och krossade alla deras ben innan de ens hade nått gropens botten. Daniel 6:24.
We shall continue the book of Daniel in the next article.
Vi skall fortsätta med Daniels bok i nästa artikel.
And what shall I more say? for the time would fail me to tell of Gedeon, and of Barak, and of Samson, and of Jephthae; of David also, and Samuel, and of the prophets: Who through faith subdued kingdoms, wrought righteousness, obtained promises, stopped the mouths of lions. Hebrews 11:32, 33.
Och vad mer skall jag säga? Tiden skulle inte räcka till för mig att berätta om Gideon och Barak och Simson och Jefta, likaså om David och Samuel och profeterna, vilka genom tron kuvade kungariken, utövade rättfärdighet, vann löften och tillslöto lejonens gap. Hebréerbrevet 11:32, 33.