William Miller’s foundational truths were covered up over the four generations of Adventism. The restoration of those foundational truths are set forth in his second dream, and repeatedly identified in the Bible and Spirit of Prophecy as the work God’s last day people are to accomplish. Miller’s dream identifies that when the dirt brush man restores the jewels, they will shine ten times brighter than the sun.
William Millers grundläggande sanningar övertäcktes under adventismens fyra generationer. Återställelsen av dessa grundläggande sanningar framställs i hans andra dröm och identifieras gång på gång i Bibeln och Profetians Ande som det verk som Guds folk i den sista tiden skall fullborda. Millers dröm visar att när mannen med smutsborsten återställer juvelerna, skall de lysa tio gånger klarare än solen.
Miller’s framework was based upon recognizing the two desolating powers of paganism followed by papalism, and the apostle Paul’s testimony in chapter two of Thessalonians, provided Miller with the anchor for his framework. There Paul identifies that pagan Rome had restrained the papacy from rising to power, until pagan Rome was taken away. In 2 Thessalonians, Paul also provided the anchor for the framework of Future for America, when Paul identified that the “man of sin” in the chapter was also represented as the king that exalted himself, in Daniel chapter eleven, and verse thirty-six.
Millers ramverk byggde på insikten om de två förödande makterna, hedendomen följd av påvedömet, och aposteln Paulus’ vittnesbörd i andra kapitlet av Thessalonikerbrevet gav Miller ankaret för hans ramverk. Där identifierar Paulus att det hedniska Rom hade hållit påvedömet tillbaka från att uppstiga till makten, till dess att det hedniska Rom togs bort. I 2 Thessalonikerbrevet gav Paulus också ankaret för Future for Americas ramverk, när han identifierade att ”laglöshetens människa” i kapitlet också framställdes som den kung som upphöjde sig själv i Daniel kapitel elva, vers trettiosex.
It is essential to see that the increase of knowledge in the movement of both the first and third angels, was directly connected with Paul’s testimony in chapter two of Thessalonians. At the time of the end in 1798, and also in 1989, the book of Daniel was unsealed, thus initiating a three-step testing process. The testing process always produces two classes of worshippers in the history where the book of Daniel is unsealed. It is essential to see Paul’s writings in connection with the increase of knowledge at the time of the end, for it is in that very chapter where Paul warns that those who do not receive the “love of the truth,” will receive strong delusion from God. The strong delusion is what is brought upon the wicked in Daniel chapter twelve, who reject the increase of knowledge. In both histories the strong delusion is most directly referring to Adventism.
Det är väsentligt att se att kunskapens tillväxt i rörelsen hos både den förste och den tredje ängeln var direkt förknippad med Paulus’ vittnesbörd i andra kapitlet av Thessalonikerbrevet. Vid ändens tid år 1798, och även 1989, öppnades Daniels bok, och därmed inleddes en prövningsprocess i tre steg. Prövningsprocessen frambringar alltid två grupper av tillbedjare i den historia där Daniels bok öppnas. Det är väsentligt att se Paulus’ skrifter i samband med kunskapens tillväxt vid ändens tid, ty det är just i det kapitlet som Paulus varnar för att de som inte tar emot ”kärleken till sanningen” skall få en kraftig villfarelse från Gud. Den kraftiga villfarelsen är det som kommer över de ogudaktiga i tolfte kapitlet av Daniels bok, vilka förkastar kunskapens tillväxt. I båda dessa historier syftar den kraftiga villfarelsen allra tydligast på adventismen.
“One who sees beneath the surface, who reads the hearts of all men, says of those who have had great light: ‘They are not afflicted and astonished because of their moral and spiritual condition.’ Yea, they have chosen their own ways, and their soul delighteth in their abominations. I also will choose their delusions, and will bring their fears upon them; because when I called, none did answer; when I spake, they did not hear: but they did evil before Mine eyes, and chose that in which I delighted not.’ ‘God shall send them strong delusion, that they should believe a lie,’ because they received not the love of the truth, that they might be saved,’ ‘but had pleasure in unrighteousness.’ Isaiah 66:3, 4; 2 Thessalonians 2:11, 10, 12.
Han som ser under ytan, som läser alla människors hjärtan, säger om dem som har haft stort ljus: ”De plågas inte och häpnar inte över sitt moraliska och andliga tillstånd.” Ja, de har valt sina egna vägar, och deras själ har sin lust i deras styggelser. Jag skall också utvälja deras villfarelser och låta det de fruktar komma över dem; eftersom ingen svarade när jag kallade, och de inte hörde när jag talade, utan gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som jag inte hade behag till.” ”Gud skall sända dem en kraftig villfarelse, så att de tror lögnen”, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen, för att de skulle bli frälsta, ”utan hade sin lust i orättfärdigheten.” Jesaja 66:3, 4; 2 Thessalonikerbrevet 2:11, 10, 12.
“The heavenly Teacher inquired: ‘What stronger delusion can beguile the mind than the pretense that you are building on the right foundation and that God accepts your works, when in reality you are working out many things according to worldly policy and are sinning against Jehovah? Oh, it is a great deception, a fascinating delusion, that takes possession of minds when men who have once known the truth, mistake the form of godliness for the spirit and power thereof; when they suppose that they are rich and increased with goods and in need of nothing, while in reality they are in need of everything.’
Den himmelske Läraren frågade: ”Vilken starkare villfarelse kan bedra sinnet än föreställningen att ni bygger på den rätta grunden och att Gud godtar era gärningar, när ni i verkligheten utför många ting enligt världslig klokhet och syndar mot Jehova? O, det är ett stort bedrägeri, en fängslande villfarelse, som tar sinnen i besittning när människor som en gång har känt sanningen misstar gudsfruktans form för dess ande och kraft; när de menar att de är rika och har överflöd och inte behöver något, fastän de i verkligheten är i behov av allt.”
“God has not changed toward His faithful servants who are keeping their garments spotless. But many are crying, ‘Peace and safety,’ while sudden destruction is coming upon them. Unless there is thorough repentance, unless men humble their hearts by confession and receive the truth as it is in Jesus, they will never enter heaven. When purification shall take place in our ranks, we shall no longer rest at ease, boasting of being rich and increased with goods, in need of nothing.
”Gud har inte förändrats i sitt förhållande till sina trogna tjänare som bevarar sina kläder obefläckade. Men många ropar: ’Frid och säkerhet’, medan plötslig undergång kommer över dem. Om inte en grundlig omvändelse äger rum, om inte människor ödmjukar sina hjärtan genom bekännelse och tar emot sanningen sådan den är i Jesus, skall de aldrig komma in i himlen. När rening skall äga rum i våra led, skall vi inte längre vila i självtillfredsställelse och skryta över att vara rika och ha överflöd på allt och inte behöva något.
“Who can truthfully say: ‘Our gold is tried in the fire; our garments are unspotted by the world’? I saw our Instructor pointing to the garments of so-called righteousness. Stripping them off, He laid bare the defilement beneath. Then He said to me: ‘Can you not see how they have pretentiously covered up their defilement and rottenness of character? ‘How is the faithful city become an harlot!’ My Father’s house is made a house of merchandise, a place whence the divine presence and glory have departed! For this cause there is weakness, and strength is lacking.’” Testimonies, volume 8, 249, 250.
”Vem kan sanningsenligt säga: ’Vårt guld är luttrat i elden; våra kläder är obefläckade av världen’? Jag såg vår Lärare peka på de så kallade rättfärdighetens kläder. När Han slet av dem blottlade Han orenheten därunder. Sedan sade Han till mig: ’Ser du inte hur de skenheligt har dolt sin orenhet och sin karaktärs ruttenhet? ”Hur har den trogna staden blivit en sköka!” Min Faders hus har blivit ett marknadshus, en plats varifrån den gudomliga närvaron och härligheten har vikit bort! Därför råder svaghet, och styrka saknas.’” Testimonies, band 8, 249, 250.
Adventism was “the faithful city” when it proclaimed the Midnight Cry in 1844. By 1863, it began the process of rejecting the “foundations” that were established through the ministry of William Miller. When they began to set aside the foundational truths, thus covering them with counterfeit jewels and coins, they were building a new foundation. Those that began, carried out and continue that work, are represented in the writing of the Spirit of Prophecy as “those who have had great light.”
Adventismen var ”den trogna staden” när den förkunnade Midnattsropet år 1844. År 1863 började den processen att förkasta de ”grundvalar” som hade blivit lagda genom William Millers tjänst. När de började åsidosätta de grundläggande sanningarna och därigenom täcka dem med förfalskade juveler och mynt, byggde de en ny grund. De som påbörjade, fullföljde och fortsätter detta verk framställs i Profetians Andes skrifter som ”de som har haft stort ljus.”
The “great light” they once had, was represented in Miller’s dream as the jewels in the casket, which Miller placed upon a table in the center of his room, that shone brighter than “the sun.” In the passage just cited Sister White identifies, “those who have had great light,” but who “have chosen their own ways.”
Det ”stora ljus” som de en gång hade framställdes i Millers dröm som juvelerna i skrinet, vilka Miller placerade på ett bord i mitten av sitt rum och som lyste klarare än ”solen”. I det nyss anförda avsnittet identifierar syster White ”dem som har haft stort ljus”, men som ”har valt sina egna vägar”.
They chose a new way in 1863. She says it is “a fascinating delusion, that takes possession of minds when men who have once known the truth, mistake the form of godliness for the spirit and power thereof; when they suppose that they are rich and increased with goods and in need of nothing, while in reality they are in need of everything.”
De valde en ny väg år 1863. Hon säger att det är ”en fängslande villfarelse, som tar sinnen i besittning när människor som en gång har känt sanningen, misstar gudsfruktighetens sken för dess ande och kraft; när de menar att de är rika och har överflöd och inte behöver något, medan de i verkligheten behöver allting.”
She is identifying the Laodicean condition, which she and her husband identified occurred in 1856. They were then tested for seven years, but failed the test in 1863, and began erecting the false foundation that brings the strong delusion of Paul’s warning message in Thessalonians. Paul’s warning in Thessalonians is an anchor for both the movement at the beginning and ending of Adventism, and aligns perfectly with Miller’s dream, which addresses both the beginning and ending of Adventism. His dream identifies that when the work of restoring the original jewels of truth is accomplished, those truths will shine ten times brighter than when they first shone at the Midnight Cry in the beginning of Adventism. How is it that Miller’s understanding shines any brighter now, than when he first recognized the truth?
Hon identifierar det laodiceiska tillståndet, vilket hon och hennes make fastställde hade inträtt år 1856. De prövades därefter under sju år, men bestod inte provet år 1863 och började då uppföra den falska grund som för med sig den kraftiga villfarelsen i Paulus varnande budskap i Thessalonikerbreven. Paulus varning i Thessalonikerbreven är ett ankare för rörelsen både vid adventismens början och vid dess avslutning, och överensstämmer fullkomligt med Millers dröm, som behandlar både adventismens början och dess avslutning. Hans dröm visar att när verket att återställa de ursprungliga sanningarnas juveler är fullbordat, kommer dessa sanningar att lysa tio gånger klarare än när de först lyste vid Midnattsropet i adventismens början. Hur kan det komma sig att Millers förståelse nu lyser klarare än när han först insåg sanningen?
There are several truths represented upon the two sacred charts of Habakkuk chapter two. Those truths were represented in Miller’s dream as jewels that would ultimately be restored in the last days, just before the Midnight Cry. The counterfeit jewels that are carried out of the window in Miller’s dream represent both the false doctrines that were brought into Adventism to create a false foundation, and also to hide the true foundation; but they also represent those who refuse to turn loose of the false doctrines that make up the false foundation. “The daily” was the anchor for William Miller’s framework of truth that established the original foundation, and in the last days “the daily,” symbolizes not only paganism, as Miller correctly identified, but it is the symbol of the rebellion that produced the false foundation.
Det finns flera sanningar framställda på de två heliga tavlorna i Habackuk kapitel två. Dessa sanningar framställdes i Millers dröm som juveler som slutligen skulle återställas i de sista dagarna, strax före midnattsropet. De förfalskade juveler som bärs ut genom fönstret i Millers dröm representerar både de falska läror som infördes i adventismen för att skapa en falsk grundval och för att dölja den sanna grundvalen; men de representerar också dem som vägrar att släppa taget om de falska läror som utgör den falska grundvalen. ”Det dagliga” var ankaret för William Millers sanningens ramverk som upprättade den ursprungliga grundvalen, och i de sista dagarna symboliserar ”det dagliga” inte endast hedendomen, såsom Miller korrekt identifierade, utan det är också symbolen för det uppror som frambringade den falska grundvalen.
The Bible, the Spirit of Prophecy and history all testify that the judgment-hour cry of 1798 through 1844, was the proclamation of the message discovered and presented by William Miller. This is why the movement is called the Millerite movement. Logically to reject that movement, is to reject the light that was produced in 1798, that Daniel identified as an increase of knowledge.
Bibeln, Profetians Ande och historien vittnar alla om att domstimens rop från 1798 till 1844 var förkunnelsen av det budskap som upptäcktes och framlades av William Miller. Detta är anledningen till att rörelsen kallas milleritrörelsen. Logiskt sett är det att förkasta den rörelsen att förkasta det ljus som framträdde år 1798, vilket Daniel identifierade som en ökning av kunskap.
Isaiah speaks of the drunkards of Ephraim, and identifies those drunkards as the scornful men that rule the people of Jerusalem. Isaiah identifies that they are not drunk with literal wine, they are drunk with spiritual wine. Spiritual wine in the Bible is either true or false doctrine, depending upon the context. The drunkards of Ephraim are drunk on false doctrine, which is the wine of Babylon, as represented by the whore of Tyre in chapter seventeen, of Revelation and by Belshazzar in his last night of partying.
Jesaja talar om Efraims drinkare och identifierar dessa drinkare som de hånfulla män som härskar över Jerusalems folk. Jesaja identifierar att de inte är druckna av bokstavligt vin; de är druckna av andligt vin. Andligt vin i Bibeln är, beroende på sammanhanget, antingen sann eller falsk lära. Efraims drinkare är druckna av falsk lära, som är Babylons vin, såsom det framställs genom skökan i Tyrus i kapitel sjutton i Uppenbarelseboken och genom Belsassar under hans sista natt av festande.
Isaiah identified the effects of the spiritual drunkenness that comes upon the scornful men that rule the people of Jerusalem.
Jesaja angav verkningarna av det andliga rus som kommer över de bespottande män som härskar över Jerusalems folk.
Stay yourselves, and wonder; cry ye out, and cry: they are drunken, but not with wine; they stagger, but not with strong drink. For the Lord hath poured out upon you the spirit of deep sleep, and hath closed your eyes: the prophets and your rulers, the seers hath he covered. And the vision of all is become unto you as the words of a book that is sealed, which men deliver to one that is learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I cannot; for it is sealed: And the book is delivered to him that is not learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I am not learned. Wherefore the Lord said, Forasmuch as this people draw near me with their mouth, and with their lips do honour me, but have removed their heart far from me, and their fear toward me is taught by the precept of men: Therefore, behold, I will proceed to do a marvellous work among this people, even a marvellous work and a wonder: for the wisdom of their wise men shall perish, and the understanding of their prudent men shall be hid. Woe unto them that seek deep to hide their counsel from the Lord, and their works are in the dark, and they say, Who seeth us? and who knoweth us? Surely your turning of things upside down shall be esteemed as the potter’s clay: for shall the work say of him that made it, He made me not? or shall the thing framed say of him that framed it, He had no understanding? Isaiah 29:9–16.
Stanna upp och förundras; ropa högt och ropa: de är druckna, men inte av vin; de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en ande av djup sömn och tillslutit era ögon; profeterna och era furstar, siarna, har han övertäckt. Och all syn har blivit för er såsom orden i en förseglad bok, som man räcker åt en som är lärd och säger: ”Läs detta, jag ber dig”; och han svarar: ”Jag kan inte, ty den är förseglad.” Och boken räcks åt en som inte är lärd och man säger: ”Läs detta, jag ber dig”; och han svarar: ”Jag är inte lärd.” Därför sade Herren: Eftersom detta folk närmar sig mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men håller sitt hjärta långt ifrån mig, och deras fruktan för mig är ett bud av människor som de har lärt sig, därför, se, skall jag åter göra ett underbart verk bland detta folk, ja, ett underbart verk och ett under; ty deras visas vishet skall gå förlorad, och deras förståndigas förstånd skall döljas. Ve dem som söker djupt för att dölja sitt rådslag för Herren, och vilkas gärningar sker i mörkret, och som säger: ”Vem ser oss?” och ”Vem känner oss?” O, vilket förvändande av allt! Skall krukmakarleran anses såsom krukmakaren? Skall verket säga om honom som gjorde det: ”Han gjorde mig inte”? Eller skall det som formats säga om honom som formade det: ”Han hade inget förstånd”? Jesaja 29:9–16.
Sister White quotes these verses and then adds:
Syster White citerar dessa verser och tillägger sedan:
“Every word of this will be fulfilled. There are those who do not humble their hearts before God, and who will not walk uprightly. They hide their true purposes, and keep in fellowship with the fallen angel, who loveth and maketh a lie. The enemy puts his spirit upon the men whom he can use to deceive those who are partially in the dark. Some are becoming imbued with the darkness that prevails, and are setting the truth aside for error. The day pointed out by prophecy is come. Jesus Christ is not understood. Jesus Christ is to them a fable. At this stage of the earth’s history, many act like drunken men. ‘Stay yourselves, and wonder; cry ye out, and cry; they are drunken, but not with wine; they stagger, but not with strong drink. For the Lord hath poured out upon you the spirit of deep sleep, and hath closed your eyes. The prophets and your rulers, the seers hath he covered.’ A spiritual drunkenness is upon many who suppose they are the people who shall be exalted. Their religious faith is just as is represented in this Scripture. Under its influence, they cannot walk straight. They make crooked paths in their course of action. One and then another, they reel to and fro. They are looked upon by the Lord with great pity. The way of truth they have not known. They are scientific schemers, and those who could and should have helped, because of a clear spiritual eyesight, are themselves deceived, and are sustaining an evil work.
”Varje ord av detta skall uppfyllas. Det finns sådana som inte ödmjukar sina hjärtan inför Gud och som inte vill vandra rättfärdigt. De döljer sina verkliga avsikter och håller gemenskap med den fallne ängeln, som älskar och gör lögn. Fienden lägger sin ande på de människor som han kan använda för att bedra dem som delvis befinner sig i mörker. Somliga blir alltmer genomträngda av det rådande mörkret och åsidosätter sanningen för villfarelse. Den dag som profetian har utpekat har kommit. Jesus Kristus är inte förstådd. Jesus Kristus är för dem en fabel. På detta stadium i jordens historia handlar många som druckna män. ’Stanna upp och häpna; ropa högt och ropa; de är druckna, men inte av vin; de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en djup sömns ande och har tillslutit era ögon. Profeterna och era styresmän, siarna, har han övertäckt.’ En andlig berusning vilar över många som antar att de är det folk som skall upphöjas. Deras religiösa tro är alldeles sådan som den framställs i detta skriftställe. Under dess inflytande kan de inte vandra rakt. De gör krokiga stigar i sitt handlingssätt. Den ene och sedan den andre raglar fram och tillbaka. Herren ser på dem med stor medömkan. Sanningens väg har de inte känt. De är sinnrika planerare, och de som kunde och borde ha hjälpt till följd av klar andlig syn är själva bedragna och understödjer ett ont verk.”
“The developments of these last days will soon become decided. When these spiritualistic deceptions are revealed to be what they really are,—the secret workings of evil spirits,—those who have acted a part in them will become as men who have lost their minds.
”Utvecklingen under dessa sista dagar kommer snart att bli avgjord. När dessa spiritualistiska bedrägerier blir avslöjade såsom det de verkligen är — onda andars hemliga verksamhet — kommer de som har tagit del i dem att bli såsom människor som har förlorat sitt förstånd.
“‘Wherefore the Lord saith, Forasmuch as this people draw near me with their mouth, and with their lips do honor me, but have removed their hearts far from me, and their fear toward me is taught by the precept of men therefore, behold I will proceed to do a marvelous work among this people, even a marvelous work and a wonder for the wisdom of their wise men shall perish, and the understanding of their prudent men shall be hid. Woe unto them that seek deep to hide their counsel from the Lord, and their works are in the dark, and they say, who seeth us, and who knoweth us? Surely your turning of things upside down shall be esteemed as the potter’s clay; for shall the work say of him that made it, He made me not? or shall the thing framed say of him that framed it. He had no understanding?’
”Därför säger Herren: Eftersom detta folk kommer nära mig med sin mun och hedrar mig med sina läppar, men håller sina hjärtan långt ifrån mig, och deras fruktan för mig är ett människobud som de har lärt sig, därför skall jag än en gång göra ett underbart verk bland detta folk, ja, ett underbart verk och ett tecken; ty deras visas vishet skall förgås, och deras förståndigas förstånd skall döljas. Ve dem som i djupen söker dölja sina rådslag för Herren, och vilkas gärningar sker i mörkret, och som säger: Vem ser oss, och vem känner oss? Sannerligen, er omkastning av allting skall räknas såsom krukmakarens lera; ty skall verket säga om honom som gjorde det: Han gjorde mig inte? Eller skall det som formats säga om honom som formade det: Han hade inget förstånd?”
“It is presented to me that in our experience we have been and are meeting this very condition of things. Men who have had great light and wonderful privileges have taken the word of leaders who think themselves wise, who have been greatly favored and blessed by the Lord, but who have taken themselves out of the hands of God and placed themselves in the ranks of the enemy. The world is to be flooded with specious fallacies. One human mind, accepting these fallacies, will work upon other human minds, who have been turning the precious evidence of God’s truth into a lie. These men will be deceived by fallen angels, when they should have stood as faithful guardians, watching for souls, as they that must give an account. They have laid down the weapons of their warfare, and have given heed to seducing spirits. They make of no effect the counsel of God and set aside his warnings and reproofs, and are positively on Satan’s side, giving heed to seducing spirits and doctrines of devils.
”Det framställs för mig att vi i vår erfarenhet har mött och nu möter just detta tillstånd. Människor som har haft stort ljus och underbara privilegier har tagit emot ordet från ledare som anser sig visa, som i hög grad har blivit gynnade och välsignade av Herren, men som har tagit sig själva ur Guds hand och ställt sig i fiendens led. Världen skall översvämmas av skenbara villfarelser. Ett mänskligt sinne, som godtar dessa villfarelser, kommer att verka på andra mänskliga sinnen, vilka har förvandlat de dyrbara bevisen för Guds sanning till lögn. Dessa män kommer att bli bedragna av fallna änglar, då de borde ha stått som trofasta väktare och vakat över själar såsom de som måste avlägga räkenskap. De har lagt ned sin strids vapen och har gett akt på förförande andar. De gör Guds råd om intet och åsidosätter hans varningar och tillrättavisningar, och står uttryckligen på Satans sida, i det att de ger akt på förförande andar och onda andars läror.
“Spiritual drunkenness is now upon men who ought not to be staggering as men under the influence of strong drink. Crimes and irregularities, fraud, deceit, and unfair dealing fill the world, in accordance with the teaching of the leader who rebelled in the heavenly courts.
”Andlig berusning har nu kommit över människor som inte borde stappla såsom män under inflytande av starka drycker. Brott och oordningar, bedrägeri, svek och orättfärdigt handlande fyller världen, i enlighet med den undervisning som ges av ledaren som gjorde uppror i de himmelska hoven.
“History is to be repeated. I could specify what will be in the near future, but the time is not yet. The forms of the dead will appear, through the cunning device of Satan, and many will link up with the one who loveth and maketh a lie. I warn our people that right among us some will turn away from the faith, and give heed to seducing spirits and doctrines of devils, and by them the truth will be evil spoken of.” Battle Creek Letters, 123–125.
”Historien skall upprepas. Jag skulle kunna ange vad som kommer att ske inom den närmaste framtiden, men tiden är ännu inte inne. Gestalter av de döda kommer att framträda genom Satans listiga anslag, och många kommer att sluta sig till den som älskar och gör lögn. Jag varnar vårt folk att mitt ibland oss kommer somliga att avfalla från tron och ta intryck av förförande andar och onda andars läror, och genom dem kommer sanningen att bli illa omtalad.” Battle Creek Letters, 123–125.
All the prophets, including Isaiah and Sister White are identifying the last days. In these days the leaders of Adventism “are positively on Satan’s side, giving heed to seducing spirits and doctrines of devils.” Sister White sets forth a prediction when she says, “When these spiritualistic deceptions are revealed to be what they really are,—the secret workings of evil spirits,—those who have acted a part in them will become as men who have lost their minds.” The leadership of Adventism will become as men who have lost their minds, at the point in the history of the last days when their drunkenness is revealed to be “the secret workings of evil spirits.”
Alla profeterna, däribland Jesaja och syster White, identifierar de sista dagarna. I dessa dagar står adventismens ledare ”rent av på Satans sida och lyssnar till förföriska andar och onda andars läror.” Syster White framställer en förutsägelse när hon säger: ”När dessa spiritualistiska bedrägerier visar sig vara vad de verkligen är — onda andars hemliga verksamhet — kommer de som har varit delaktiga i dem att bli som människor som har förlorat sitt förstånd.” Adventismens ledarskap kommer att bli som människor som har förlorat sitt förstånd vid den punkt i de sista dagarnas historia då deras berusning uppenbaras vara ”onda andars hemliga verksamhet.”
There is an unsealing of the work of the scornful men that rule the people in Jerusalem in the last days. That unsealing was illustrated in Miller’s dream, when Miller prayed and then there was a door opened. It takes place just before he closed his eyes for a moment, identifying the very end of the sealing process of the one hundred and forty-four thousand. The opening of a door identifies a change of dispensations, and at that point the Laodicean movement of the third angel transitions into the Philadelphian movement of the third angel.
Det sker ett avförseglingsverk beträffande de hånfulla mäns gärning som härskar över folket i Jerusalem i de sista dagarna. Detta avförseglingsverk illustrerades i Millers dröm, när Miller bad och sedan öppnades en dörr. Det äger rum strax innan han slöt sina ögon för ett ögonblick, vilket utmärker själva slutet på beseglingsprocessen av de etthundrafyrtiofyra tusen. Öppnandet av en dörr utmärker en förändring av hushållningar, och vid den tidpunkten övergår den laodiceiska rörelsen under den tredje ängeln till den filadelfiska rörelsen under den tredje ängeln.
In the passage in Isaiah, there is a summary of the evil work of the drunkards of Ephraim, who are the men who “should have stood as faithful guardians.” The summary is expressed as, “‘Surely your turning of things upside down shall be esteemed as the potter’s clay; for shall the work say of him that made it, He made me not? or shall the thing framed say of him that framed it. He had no understanding?’”
I avsnittet i Jesaja ges en sammanfattning av det onda verk som Efraims drinkare utför, de män som ”borde ha stått som trogna väktare”. Sammanfattningen uttrycks så: ”Sannerligen, ert upp-och-nedvändande av allting skall aktas såsom krukmakarens lera; ty skall verket säga om honom som gjorde det: Han har inte gjort mig? eller skall det formade säga om honom som formade det: Han hade inget förstånd?”
Miller’s identification of “the daily,” as either the religion of paganism or pagan Rome is ultimately a symbol of Satan, for Satan and pagan Rome are both represented as the dragon.
Millers identifiering av ”det dagliga” som antingen hedendomens religion eller det hedniska Rom är i sista hand en symbol för Satan, ty både Satan och det hedniska Rom representeras som draken.
“Thus while the dragon, primarily, represents Satan, it is, in a secondary sense, a symbol of pagan Rome.” The Great Controversy, 439.
”Således representerar draken, i första hand, Satan, men är, i en sekundär bemärkelse, en symbol för det hedniska Rom.” The Great Controversy, 439.
Speaking of the men who rule Jerusalem in the last days, Sister White states: “Some are becoming imbued with the darkness that prevails, and are setting the truth aside for error. The day pointed out by prophecy is come. Jesus Christ is not understood. Jesus Christ is to them a fable.” In 1901, a leader of Adventism from Germany began to introduce apostate Protestantism’s false view of “the daily” in the book of Daniel. That view identifies that “the daily” represents Christ’s sanctuary work, or some variation of that thought. I say some variation for there have been different emphasis placed upon the falsehood through the history that followed 1901, but those false views always manifest a conclusion that “the daily” represents some type of Christ’s work.
När syster White talar om de män som styr Jerusalem i de sista dagarna, säger hon: ”Somliga blir genomsyrade av det mörker som råder och åsidosätter sanningen för villfarelse. Den dag som utpekats av profetian är kommen. Jesus Kristus förstås inte. Jesus Kristus är för dem en fabel.” År 1901 började en ledare inom adventismen från Tyskland att införa den avfälliga protestantismens falska uppfattning om ”det dagliga” i Daniels bok. Den uppfattningen identifierar ”det dagliga” som Kristi helgedomstjänst, eller någon variant av den tanken. Jag säger någon variant, därför att olika betoningar har lagts på denna osanning genom den historia som följde efter 1901, men dessa falska uppfattningar leder alltid till slutsatsen att ”det dagliga” representerar någon form av Kristi verk.
The jewel that was the doctrine of “the daily,” which Miller identified as a satanic symbol, in the Adventism of the last days, is a symbol of Christ. When introduced in 1901, very few accepted the view that “the daily” was a symbol of Christ, and not a symbol of Satan, but by the 1930’s the jewel of the doctrine of “the daily,” which Miller had dug out of the vein of truth found in 2 Thessalonians, chapter two, was rejected as had the “seven times” of Leviticus twenty-six been rejected in 1863. Somewhere in the history of 1863 unto the 1930’s Adventism had changed leaders, without recognizing it.
Den juvel som utgjordes av läran om ”det dagliga”, vilken Miller identifierade som en satanisk symbol, är i de sista dagarnas adventism en symbol för Kristus. När den introducerades år 1901 var det mycket få som antog uppfattningen att ”det dagliga” var en symbol för Kristus och inte en symbol för Satan, men vid 1930-talet hade juvelen i läran om ”det dagliga”, som Miller hade grävt fram ur den åder av sanning som återfinns i 2 Thessalonikerbrevet, kapitel två, förkastats, liksom ”de sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex hade förkastats år 1863. Någonstans i historien från 1863 till 1930-talet hade adventismen bytt ledare utan att inse det.
“Brethren, I see your peril, and again I ask, Do you who err make any effort to correct the wrong? Souls may be stumbling along, walking in darkness, because you have not made straight paths for your feet. If you are in positions of trust, I appeal the more earnestly to you, for your own souls’ sake and for the sake of those who look to you as guides, repent before God for every mistake made, and confess your error.
”Bröder, jag ser er fara, och åter frågar jag: Gör ni som far vilse någon ansträngning att rätta det som är orätt? Själars människor kan vackla fram, vandrande i mörker, därför att ni inte har gjort raka stigar för era fötter. Om ni står i förtroendeställning, vädjar jag desto innerligare till er, för era egna själars skull och för dem som ser upp till er som vägvisare: omvänd er inför Gud för varje begånget misstag och bekänn er villfarelse.
“If you indulge stubbornness of heart, and through pride and self-righteousness do not confess your faults, you will be left subject to Satan’s temptations. If when the Lord reveals your errors you do not repent or make confession, his providence will bring you over the ground again and again. You will be left to make mistakes of a similar character, you will continue to lack wisdom, and will call sin righteousness, and righteousness sin. The multitude of deceptions that will prevail in these last days will encircle you, and you will change leaders, and not know that you have done so.” Review and Herald, December 16, 1890.
”Om du ger efter för hjärtats hårdnackenhet och genom stolthet och självrättfärdighet inte bekänner dina fel, kommer du att lämnas underkastad Satans frestelser. Om du, när Herren uppenbarar dina misstag, inte omvänder dig eller avlägger bekännelse, kommer hans försyn att låta dig gå över samma mark gång på gång. Du kommer att lämnas att begå misstag av liknande slag, du kommer att fortsätta att sakna vishet och kommer att kalla synd rättfärdighet och rättfärdighet synd. Den mängd av villfarelser som kommer att råda i dessa sista dagar kommer att omringa dig, och du kommer att byta ledare och inte veta att du har gjort det.” Review and Herald, 16 december 1890.
The scornful men that rule over the people of Jerusalem, who are men “in positions of trust,” will “call sin righteousness and righteousness sin,” and “Surely your turning of things upside down shall be esteemed as the potter’s clay; for shall the work say of him that made it, He made me not? or shall the thing framed say of him that framed it. He had no understanding?’” In the progressive rebellion over the four generations of Adventism, those who are positions of trust change leaders, and don’t know it. They do not know it, for they progressively and consistently rejected evidence of their errors. In that progressive rebellion “the wisdom of their wise men shall perish, and the understanding of their prudent men shall be hid.”
De föraktfulla män som härskar över Jerusalems folk, vilka är män ”i förtroendeställning”, skall ”kalla synd rättfärdighet och rättfärdighet synd”, och: ”Sannerligen, er omkastning av allting skall aktas såsom krukmakarlera; ty skall verket säga om honom som gjorde det: Han har inte gjort mig? eller skall det som formats säga om honom som format det: Han hade inget förstånd?’” I det tilltagande upproret genom adventismens fyra generationer byter de som innehar förtroendeställningar ledare utan att veta det. De vet det inte, ty de har steg för steg och oavlåtligen förkastat bevisen för sina misstag. I det tilltagande upproret ”skall deras visa mäns vishet gå förlorad, och deras förståndiga mäns förstånd skall döljas.”
They will turn things upside down, and call sin righteousness and righteousness sin. The symbol of this rebellion is the doctrine of “the daily,” which for Miller was a satanic symbol, and which Adventism today identifies as a symbol of Christ. What once was the anchor that established the framework of William Miller’s prophetic applications, is now become a symbol of the drunkenness of the scornful men that rule over the people of Jerusalem. The symbolism associated with “the daily,” in the book of Daniel shone bright as the sun when recognized in Miller’s casket at the beginning of Adventism, but in the last days that truth shines ten times brighter, for the number ten is a symbol of a test, and for ancient Israel the tenth test was the final test.
De skall vända allting upp och ner och kalla synd rättfärdighet och rättfärdighet synd. Symbolen för detta uppror är läran om ”det dagliga”, vilken för Miller var en satanisk symbol, och vilken adventismen i dag identifierar som en symbol för Kristus. Det som en gång var ankaret som fastställde ramen för William Millers profetiska tillämpningar, har nu blivit en symbol för de hånfulla mäns berusning som råder över Jerusalems folk. Den symbolik som är förknippad med ”det dagliga” i Daniels bok lyste klart som solen när den erkändes i Millers skrin i adventismens begynnelse, men i de sista dagarna lyser den sanningen tio gånger klarare, ty talet tio är en symbol för en prövning, och för det forntida Israel var det tionde provet det slutliga provet.
Modern Pharisees have “attributed” “the works of Christ” “to satanic agencies” identifying paganism as “the holy power of God.”
Moderna fariséer har ”tillskrivit” ”Kristi verk” ”sataniska makter” genom att identifiera hedendomen som ”Guds heliga kraft”.
“The Pharisees sinned against the Holy Ghost. Their talent of speech was used to abuse the world’s Redeemer, and the recording angel wrote their words in the books of heaven. They attributed to satanic agencies the holy power of God, manifested in the works of Christ. They could not evade His wonderful works, or attribute them to natural causes, so they said, ‘They are the works of the devil.’ In unbelief they spoke of the Son of God as a human being. The works of healing done before them, works which no man had done or could do, were a manifestation of the power of God, but they charged Christ with being in league with hell. Stubborn, sullen, ironhearted, they determined to close their eyes to all evidence, and thus they committed the unpardonable sin.” Manuscript Releases, volume 4, 360.
”Fariseerna syndade mot den Helige Ande. Deras talets gåva användes till att smäda världens Frälsare, och den upptecknande ängeln skrev deras ord i himlens böcker. De tillskrev Guds heliga kraft, sådan den uppenbarades i Kristi gärningar, sataniska verkande makter. De kunde inte undgå hans underbara gärningar eller tillskriva dem naturliga orsaker, därför sade de: ’Det är djävulens verk.’ I otro talade de om Guds Son som om han vore en människa. De helandets gärningar som utfördes inför dem, gärningar som ingen människa hade gjort eller kunde göra, var en uppenbarelse av Guds kraft, men de beskyllde Kristus för att stå i förbund med helvetet. Envisa, trumpna, järnhjärtade beslöt de att sluta sina ögon för alla bevis, och därigenom begick de den oförlåtliga synden.” Manuscript Releases, band 4, 360.
We will continue our consideration of the increase of knowledge, that was unsealed in the movement of the first angel, in the next article.
Vi kommer i nästa artikel att fortsätta vår behandling av den kunskapsökning som blev upplåten i den förste ängelns rörelse.