On July 18, 2020, the first disappointment for God’s last-day reformatory movement arrived. It marked a waymark in the history of the third Woe, which is the history of the latter rain, and also the history of the sealing of the one hundred and forty-four thousand. That history has been represented by every reformatory movement of sacred history, and it was more specifically represented by the history of the Millerite movement, and illustrated by the parable of the ten virgins, and it represents the prophetic history which every prophet identified.
Den 18 juli 2020 inträffade den första besvikelsen för Guds reformatoriska rörelse i den sista tiden. Den utgjorde ett vägmärke i den tredje Ve-historiens historia, vilken är den sena regnets historia, och även historien om de etthundrafyrtiofyra tusens besegling. Denna historia har framställts genom varje reformatorisk rörelse i den heliga historien, och den framställdes mer specifikt genom Milleritrörelsens historia, och illustrerades genom liknelsen om de tio jungfrurna, och den representerar den profetiska historia som varje profet identifierade.
July 18, 2020, represents the first disappointment of the movement, and as such it marks the arrival of the tarrying time in the parable of the ten virgins and Habakkuk. In the Millerite history the same evidence that led to their erroneous proclamation was seen to identify the true date. The tarrying time of the parable of the ten virgins was then seen as present truth, and that tarrying time was the same tarrying time in Habakkuk two. The parable of the ten virgins is repeated to the very letter, and that reality identifies that only those who were involved with the disappointment are candidates to either be a wise or foolish virgin.
18 juli 2020 representerar rörelsens första besvikelse, och som sådan markerar den ankomsten av dröjsmålstiden i liknelsen om de tio jungfrurna och i Habackuk. I den milleritiska historien visade sig samma bevisning som ledde till deras felaktiga förkunnelse identifiera det sanna datumet. Dröjsmålstiden i liknelsen om de tio jungfrurna sågs då som närvarande sanning, och denna dröjsmålstid var samma dröjsmålstid som i Habackuk 2. Liknelsen om de tio jungfrurna upprepas till själva bokstaven, och den verkligheten visar att endast de som var delaktiga i besvikelsen är kandidater till att antingen vara en vis eller en fåvitsk jungfru.
The great body of Laodicean Adventism was tested by the arrival of the third Woe on September 11, 2001, and when the failed prediction of July 18, 2020 passed, Laodicean Adventism was left behind to drift aimlessly back toward Rome, as were the Protestants in Millerite history.
Den stora kroppen av laodikeisk adventism prövades genom den tredje Ve:s ankomst den 11 september 2001, och när den misslyckade förutsägelsen för den 18 juli 2020 passerade, lämnades laodikeisk adventism kvar att planlöst driva tillbaka mot Rom, såsom protestanterna gjorde i den milleritiska historien.
Not only did the Millerites identify the tarrying time as the fulfillment of the parable of the ten virgins, but they saw that in Habakkuk the command to wait for the vision, though it tarried, was the same prophetic waymark. Habakkuk then confirms that the vision that had been erroneously presented and which had produced the first disappointment was the vision that would “speak” at the end.
Milleriterna identifierade inte endast dröjsmålstiden som uppfyllelsen av liknelsen om de tio jungfrurna, utan de såg också att befallningen i Habackuk att vänta på synen, fastän den dröjde, var samma profetiska vägmärke. Habackuk bekräftar sedan att den syn som felaktigt hade framställts och som hade framkallat den första besvikelsen var den syn som skulle ”tala” vid änden.
For the vision is yet for an appointed time, but at the end it shall speak, and not lie: though it tarry, wait for it; because it will surely come, it will not tarry. Habakkuk 2:3.
Ty synen gäller ännu för den fastställda tiden; men mot slutet skall den tala och inte ljuga. Om den dröjer, så vänta på den; ty den skall förvisso komma, den skall inte utebli. Habackuk 2:3.
The message that produced the first disappointment was the same message that was to be recognized as being fulfilled in the near future, but it was a message that was still based upon the previous prophetic arguments that were employed in the first erroneous proclamation.
Det budskap som framkallade den första besvikelsen var samma budskap som skulle erkännas som uppfyllt inom den närmaste framtiden, men det var ett budskap som fortfarande vilade på de tidigare profetiska argument som hade använts i den första felaktiga förkunnelsen.
In the Millerite history the former covenant people were first tested, thereafter the new covenant people were tested. The test began for the Protestants when the first angel of Revelation ten and the first angel of Revelation fourteen (for they are the same angel), descended on August 11, 1840. Their test concluded with the first disappointment and arrival of the second angel of Revelation fourteen.
I Milleriternas historia sattes först det tidigare förbundsfolket på prov; därefter sattes det nya förbundsfolket på prov. Provet började för protestanterna när den första ängeln i Uppenbarelseboken tio och den första ängeln i Uppenbarelseboken fjorton (ty de är samma ängel) steg ned den 11 augusti 1840. Deras prövning avslutades med den första besvikelsen och ankomsten av den andra ängeln i Uppenbarelseboken fjorton.
In Millerite history the test for the Millerites began with the arrival of the second angel at the first disappointment and concluded with the arrival of the Midnight Cry, which Sister White portrays as a multitude of angels, who join the second angel. Under the power of the Holy Spirit, the Millerites who recognized and accepted the message of the Midnight Cry, were then separated from the Millerites who did not recognize the message that was falling all around them. On October 22, 1844, the third angel arrived and the vision that had tarried then spoke.
I milleritrörelsens historia började prövningen för milleriterna med den andre ängelns ankomst vid den första besvikelsen och avslutades med Midnattsropets ankomst, vilket syster White framställer som en mängd änglar som förenar sig med den andre ängeln. Under den helige Andes kraft blev de milleriter som erkände och tog emot Midnattsropets budskap därefter avskilda från de milleriter som inte kände igen det budskap som föll runt omkring dem. Den 22 oktober 1844 anlände den tredje ängeln, och den syn som hade dröjt talade då.
In the history of the sealing of the one hundred and forty-four thousand, the former covenant people were first tested, then the new covenant people. The test began for Laodicean Adventism when the first voice of the angel of Revelation eighteen and the third angel of Revelation fourteen (for they are the same angel), descended on September 11, 2001. Their test concluded with the disappointment of July 18, 2020.
I historien om beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen prövades först det tidigare förbundsfolket, därefter det nya förbundsfolket. Prövningen började för laodiceisk adventism när den första rösten från ängeln i Uppenbarelseboken arton och den tredje ängeln i Uppenbarelseboken fjorton (ty de är samma ängel) steg ned den 11 september 2001. Deras prövning avslutades med besvikelsen den 18 juli 2020.
In the movement of the third angel, the test for the one hundred and forty-four thousand began with the arrival of the first disappointment, and will conclude with the arrival of the message of the Midnight Cry. Under the power of the Holy Spirit those who now recognize and accept the message of the Midnight Cry, are then separated from the foolish and wicked who did not recognize the multifaceted message that is now falling all around them.
I den tredje ängelns rörelse började prövningen för de etthundrafyrtiofyra tusen med den första besvikelsens ankomst och kommer att avslutas med budskapets ankomst om midnattsropet. Under den Helige Andes kraft blir de som nu inser och tar emot budskapet om midnattsropet då skilda från de oförståndiga och ogudaktiga som inte kände igen det mångfasetterade budskap som nu faller överallt omkring dem.
At the soon-coming Sunday law, the second “voice” of the angel of Revelation eighteen speaks, which is also the vision that “tarried” speaking. It also represents the third angel’s message that “swells” to the loud cry.
Vid den snart annalkande söndagslagen talar den andra ”rösten” hos ängeln i Uppenbarelseboken arton; det är också den syn som ”dröjde” med att tala. Den representerar även den tredje ängelns budskap, som ”växer” till det höga ropet.
The Midnight Cry is represented as many angels that join with the previous angel. The message of the Midnight Cry has several elements that contribute to the entire message, and angels are symbols of messages. In Millerite history the pioneer identified as leading out in bringing the message of the true Midnight Cry together was Samuel S. Snow. In that history it is well documented that Snow’s understanding of the message of the Midnight Cry developed over a period of time.
Midnattsropet framställs som många änglar som förenar sig med den föregående ängeln. Midnattsropets budskap har flera beståndsdelar som bidrar till hela budskapet, och änglar är symboler för budskap. I den milleritiska historien identifierade pionjären som den ledande i att sammanföra budskapet om det sanna Midnattsropet som Samuel S. Snow. I den historien är det väl dokumenterat att Snows förståelse av Midnattsropets budskap utvecklades under en tidsperiod.
That history is repeated to the very letter, and the message of the final Midnight Cry has been publicly developing since the end of July, 2023. It is not simply the message of Islam, but it also includes the message of the sealing of the one hundred and forty-four thousand. It includes the revelation that the two horns of the earth beast, both go through a “death and resurrection”, as they parallel the image of the beast, that in the same history fulfills the prophetic riddle that “the eighth is of the seven”. It includes the revelations associated with the “hidden history” of the Seven Thunders, and it fulfills the prophetic riddle of the “stone” that was rejected becoming “the head of the corner”, as the “seven times” of Leviticus twenty-six is revealed to be the thread that weaves all the truths of Miller’s history together, with the truths that were unsealed at the time of the end in 1989. The Psalmist says it this way:
Denna historia upprepas till själva bokstaven, och budskapet om det sista midnattsropet har offentligt utvecklats sedan slutet av juli 2023. Det är inte endast islams budskap, utan det innefattar också budskapet om beseglingen av de ett hundra fyrtiofyra tusen. Det innefattar uppenbarelsen att jordens vilddjurs två horn båda genomgår en ”död och uppståndelse”, då de löper parallellt med vilddjurets bild, som i samma historia uppfyller den profetiska gåtan att ”den åttonde är av de sju”. Det innefattar de uppenbarelser som är förbundna med de sju tordönens ”dolda historia”, och det uppfyller den profetiska gåtan om ”stenen” som förkastades och blev ”hörnstenen”, då ”de sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex uppenbaras vara den tråd som väver samman alla sanningarna i Millers historia med de sanningar som avförseglades vid ändens tid år 1989. Psalmisten uttrycker det så här:
The stone which the builders refused is become the head stone of the corner. This is the Lord’s doing; it is marvellous in our eyes. This is the day which the Lord hath made; we will rejoice and be glad in it. Psalms 118:22–24.
Den sten som byggmännen förkastade har blivit en hörnsten. Detta är Herrens verk; det är underbart i våra ögon. Detta är den dag som Herren har gjort; låt oss jubla och glädja oss på den. Psaltaren 118:22–24.
The “stone”, which was the first “jewel” William Miller discovered (and jewels are stones), is the “day which the Lord hath made.” It has been shown in previous articles that the structure, and the words of the Sabbath commandment are identical to the structure to the sacred cycle of seven, as set forth in Leviticus chapter twenty-five. Resting on the seventh day typified the land resting on the seventh year, and when the two commandments are considered in this fashion, they provide a witness that a day represents a year in Bible prophecy.
”Stenen”, som var den första ”juvel” William Miller upptäckte (och juveler är stenar), är ”den dag som Herren har gjort”. Det har visats i tidigare artiklar att strukturen och ordalydelsen i sabbatsbudet är identiska med strukturen i den heliga cykeln om sju, sådan den framställs i Tredje Mosebokens tjugofemte kapitel. Vilodagen på den sjunde dagen förebildade att landet vilade på det sjunde året, och när de båda buden betraktas på detta sätt, utgör de ett vittnesbörd om att en dag representerar ett år i Bibelns profetior.
They also show that the understanding that Miller proclaimed concerning God’s indignation of “seven times,” in Leviticus twenty-six is represented as “a day”, for the Lord made the sacred cycle of seven years, as certainly as He made the heavens and earth in six days, and rested the seventh.
De visar också att den förståelse som Miller förkunnade angående Guds harm av ”sju tider” i Tredje Moseboken tjugosex framställs som ”en dag”, ty Herren gjorde den heliga cykeln om sju år lika visst som han gjorde himmel och jord på sex dagar och vilade på den sjunde.
When Jesus concluded the parable of the vineyard He asked a question to the Pharisees.
När Jesus avslutade liknelsen om vingården ställde Han en fråga till fariséerna.
When the lord therefore of the vineyard cometh, what will he do unto those husbandmen? They say unto him, He will miserably destroy those wicked men, and will let out his vineyard unto other husbandmen, which shall render him the fruits in their seasons. Jesus saith unto them, Did ye never read in the scriptures, The stone which the builders rejected, the same is become the head of the corner: this is the Lord’s doing, and it is marvellous in our eyes? Therefore say I unto you, The kingdom of God shall be taken from you, and given to a nation bringing forth the fruits thereof. And whosoever shall fall on this stone shall be broken: but on whomsoever it shall fall, it will grind him to powder. And when the chief priests and Pharisees had heard his parables, they perceived that he spake of them. Matthew 21:40–45.
När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsmän? De sade till honom: Dessa onda män skall han låta få ett uselt slut, och sin vingård skall han arrendera ut åt andra vingårdsmän, som ger honom frukten i rätt tid. Jesus sade till dem: Har ni aldrig läst i skrifterna: Stenen som byggarna förkastade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? Därför säger jag er: Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Och den som faller på denna sten skall krossas; men den på vilken den faller, honom skall den mala till stoft. Och när översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, märkte de att det var om dem han talade. Matteus 21:40–45.
The parable of the vineyard is the parable of the former chosen people being passed by, and the kingdom being given to a new chosen people. The “stone” which was rejected according to Jesus, is the “stone” that either saves or destroys, based upon how it is received. The “stone” must be a biblical truth in the context employed by Jesus, for it has the ability to bring forth righteous fruit, and the righteousness of Christ is only produced in men and women when they receive His Word of truth.
Liknelsen om vingården är liknelsen om att det tidigare utvalda folket går miste om sin ställning, och att riket ges åt ett nytt utvalt folk. Den ”sten” som enligt Jesus blev förkastad är den ”sten” som antingen frälser eller fördärvar, beroende på hur den tas emot. ”Stenen” måste vara en biblisk sanning i det sammanhang som Jesus använder den i, ty den har förmågan att bära rättfärdig frukt, och Kristi rättfärdighet frambringas endast i män och kvinnor när de tar emot hans sannings ord.
Sanctify them through thy truth: thy word is truth. John 17:17.
Helga dem genom din sanning; ditt ord är sanning. Johannes 17:17.
The “stone” is a doctrine that is either accepted or rejected, and Jesus is the Word, and in the book of Acts, Peter identifies the “stone” as Christ.
”Stenen” är en lära som antingen tas emot eller förkastas, och Jesus är Ordet, och i Apostlagärningarna identifierar Petrus ”stenen” som Kristus.
Be it known unto you all, and to all the people of Israel, that by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom ye crucified, whom God raised from the dead, even by him doth this man stand here before you whole. This is the stone which was set at nought of you builders, which is become the head of the corner. Neither is there salvation in any other: for there is none other name under heaven given among men, whereby we must be saved. Acts 4:10–12.
Så må det vara kunnigt för er alla och för hela Israels folk, att det är genom nasarénens Jesu Kristi namn, honom som ni korsfäste, honom som Gud uppväckte från de döda, ja, genom honom står denne man här inför er frisk. Detta är den sten som blev föraktad av er byggmästare, men som har blivit hörnstenen. Och hos ingen annan finns frälsningen; ty det finns inget annat namn under himlen, givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta. Apostlagärningarna 4:10–12.
And then in first Peter, he takes the symbolism of the “stone,” even further, but he keeps it in the same context of the passing-by of a former covenant people and the selection of a new chosen people, who as he states, “in time past were not a people, but are now the people of God: which had not obtained mercy, but now have obtained mercy.”
Och sedan, i Första Petrusbrevet, för han symboliken kring ”stenen” ännu längre, men han behåller den inom samma sammanhang av ett tidigare förbundsfolks förbigående och utväljandet av ett nytt utvalt folk, vilka, som han säger, ”I som förr icke voren ett folk, men nu ären Guds folk; I som icke haden undfått barmhärtighet, men nu haven undfått barmhärtighet.”
To whom coming, as unto a living stone, disallowed indeed of men, but chosen of God, and precious, Ye also, as lively stones, are built up a spiritual house, an holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices, acceptable to God by Jesus Christ. Wherefore also it is contained in the scripture, Behold, I lay in Sion a chief corner stone, elect, precious: and he that believeth on him shall not be confounded. Unto you therefore which believe he is precious: but unto them which be disobedient, the stone which the builders disallowed, the same is made the head of the corner, And a stone of stumbling, and a rock of offence, even to them which stumble at the word, being disobedient: whereunto also they were appointed. 1 Peter 2:4–8.
När ni kommer till honom, den levande stenen, som visserligen blev förkastad av människor men är utvald av Gud och dyrbar, blir också ni, såsom levande stenar, uppbyggda till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus. Därför heter det också i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten; och den som tror på honom skall inte komma på skam. För er alltså som tror är han dyrbar; men för dem som är olydiga gäller detta ord: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten, och: en stötesten och en klippa till fall, för dem som stöter sig vid ordet, eftersom de är olydiga; därtill var de också bestämda. 1 Petrus 2:4–8.
Peter says of the former chosen people, “unto them which be disobedient, the stone which the builders disallowed, the same is made the head of the corner, And a stone of stumbling, and a rock of offence, even to them which stumble at the word, being disobedient: whereunto also they were appointed.”
Petrus säger om det forna utvalda folket: ”för dem som är olydiga har den sten som byggmännen förkastade blivit själva hörnstenen, en stötesten och en klippa till fall, för dem som stöter sig på ordet i sin olydnad; därtill blev de också bestämda.”
Jesus is represented by every sacred illustration of the foundation.
Jesus framställs genom varje helig illustration av grundvalen.
For other foundation can no man lay than that is laid, which is Jesus Christ. 1 Corinthians 3:11.
Ty ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, vilken är Jesus Kristus. 1 Korintierbrevet 3:11.
The foundation the Millerites built was the Rock of Ages (the Stone).
Den grund som milleriterna byggde var evighetens Klippa (Stenen).
“The warning has come: Nothing is to be allowed to come in that will disturb the foundation of the faith upon which we have been building ever since the message came in 1842, 1843, and 1844. I was in this message, and ever since I have been standing before the world, true to the light that God has given us. We do not propose to take our feet off the platform on which they were placed as day by day we sought the Lord with earnest prayer, seeking for light. Do you think that I could give up the light that God has given me? It is to be as the Rock of Ages. It has been guiding me ever since it was given.” Review and Herald, April 14, 1903.
”Varningen har kommit: Ingenting får tillåtas komma in som skulle rubba den trons grundval på vilken vi har byggt allt sedan budskapet kom 1842, 1843 och 1844. Jag var med i detta budskap, och allt sedan dess har jag stått inför världen, trogen det ljus som Gud har gett oss. Vi avser inte att ta våra fötter från den plattform på vilken de ställdes, medan vi dag för dag sökte Herren i innerlig bön och sökte efter ljus. Tror ni att jag skulle kunna ge upp det ljus som Gud har gett mig? Det skall vara såsom den eviga Klippan. Det har väglett mig allt sedan det gavs.” Review and Herald, 14 april 1903.
The first jewel Miller discovered that became part of the Millerite foundation, which is as the Rock of Ages, was the “seven times” of Leviticus twenty-six, and the “seven times,” was the first foundational truth to be set aside by those Millerite pioneers who had just built the Millerite foundation. It was the builders that were to reject the foundational stone. That “stone,” which typifies Christ, is also the day which the Lord made, for he made the seventh day as a day of rest, and the seventh year as a year the land would rest. In 1863, the foundation stone was rejected, but it is to be made the “head of the corner” and the “stone of stumbling” for the disobedient.
Den första juvel som Miller upptäckte och som blev en del av den milleritiska grunden, vilken är såsom Klippan från evighet, var ”de sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex, och ”de sju tiderna” var den första grundläggande sanning som åsidosattes av de milleritiska pionjärer som just hade byggt den milleritiska grunden. Det var byggmännen som skulle förkasta grundstenen. Denna ”sten”, som är en förebild för Kristus, är också den dag som Herren gjorde, ty han gjorde den sjunde dagen till en vilodag och det sjunde året till ett år då landet skulle vila. År 1863 blev grundstenen förkastad, men den skall göras till ”hörnans huvud” och till ”en stötesten” för de olydiga.
The message of Islam of the third woe is the theme for the reform movement of the one hundred and forty-four thousand, and the testing process began when the angel of Revelation eighteen descended, as the great buildings of New York City were thrown down on September 11, 2001. Adventism was silent concerning the prophetic identification that September 11, 2001, was the arrival of the “day of the east wind.” On July 18, 2020, they were left behind as the two witnesses of Revelation chapter eleven, were slain in the streets of that great city. The test of Adventism was over, and the test for those who had professed to recognize the message of Islam was under way.
Islambudskapet om det tredje veet är temat för de etthundrafyrtiofyra tusendes reformrörelse, och prövningsprocessen började när ängeln i Uppenbarelseboken arton steg ned, samtidigt som de stora byggnaderna i New York City störtades den 11 september 2001. Adventismen var tyst beträffande den profetiska identifieringen att den 11 september 2001 var ankomsten av ”östanvindens dag”. Den 18 juli 2020 lämnades de kvar, när de två vittnena i Uppenbarelseboken kapitel elva dödades på gatorna i den stora staden. Adventismens prövning var över, och prövningen för dem som hade bekänt sig erkänna Islambudskapet hade inletts.
After laying dead in the streets until the end of July, 2023, the dead dry bones were then aroused by the first message of Ezekiel. The second message of Ezekiel is the message of the four winds of Islam of the third Woe, representing the progressive unsealing of the message of the Midnight Cry, which is the vision that tarried, and the theme of the entire period of the movement. Various truths were then unsealed, for the message of the Midnight Cry represents a multifaceted message. The first truth that confronted the dead dry bones was the first truth rejected by Laodicean Adventism, and it represents the truth that marks the transition of Laodicea unto Philadelphia.
Efter att ha legat döda på gatorna fram till slutet av juli 2023 väcktes de döda, torra benen därefter av Hesekiels första budskap. Hesekiels andra budskap är budskapet om islams fyra vindar i det tredje ve, vilket representerar den fortskridande avförseglingen av Midnattsropets budskap, som är synen som dröjde, och temat för hela rörelsens period. Olika sanningar blev därefter avförseglade, ty Midnattsropets budskap representerar ett mångfacetterat budskap. Den första sanning som konfronterade de döda, torra benen var den första sanning som förkastades av laodiceisk adventism, och den representerar den sanning som markerar övergången från Laodicea till Filadelfia.
The truth is the sealing message, and therefore needs to be settled into both intellectually and also spiritually. It is not enough to recognize the period the two witnesses were dead in the street is a symbol of the scattering of the “seven times,” it also requires an experiential acceptance of the truth.
Sanningen är beseglingsbudskapet och behöver därför bli fast förankrad både intellektuellt och andligt. Det är inte nog att inse att den period då de två vittnena låg döda på gatan är en symbol för de ”sju tiderna” av förskingring; det krävs också ett erfarenhetsmässigt mottagande av sanningen.
Miller’s jewels, which represents the truths unsealed at the time of the end in 1798, become a test for the virgins of the last days. The experience of settling into the truth “spiritually” is represented by Miller’s first jewel, and the “intellectual” settling into the truth is represented by the message of Islam of the third woe. The calling for repentance and confession represented by the “seven times,” identifies a work that is carried out in conjunction with Christ in the Most Holy Place, and is represented by the “mareh” vision.
Millers juveler, som representerar de sanningar som förseglades upp vid ändens tid år 1798, blir ett prov för de sista dagarnas jungfrur. Erfarenheten av att bli grundad i sanningen ”andligt” representeras av Millers första juvel, och det ”intellektuella” grundandet i sanningen representeras av budskapet om islam i det tredje ve. Kallelsen till omvändelse och bekännelse, som representeras av de ”sju tiderna”, identifierar ett verk som utförs i förening med Kristus i det allra heligaste och representeras av ”mareh”-synen.
The “intellectual” understanding of Islam of the third Woe is represented by the “chazon” vision, and both are required for those who will be sealed. In 1863, Laodicean Adventism chose to rebuild Jericho, and left its work of restoring Jerusalem. Jericho is a symbol of affluence as also represented by the Laodicean blindness.
Den ”intellektuella” förståelsen av islams tredje Ve är representerad av ”chazon”-synen, och båda krävs för dem som skall förseglas. År 1863 valde det laodiceiska adventfolket att återuppbygga Jeriko och övergav sitt verk att återupprätta Jerusalem. Jeriko är en symbol för välstånd, vilket också representeras av den laodiceiska blindheten.
“One of the strongest fortresses in the land—the large and wealthy city of Jericho—lay just before them, but a little distance from their camp at Gilgal. On the border of a fertile plain abounding with the rich and varied productions of the tropics, its palaces and temples the abode of luxury and vice, this proud city, behind its massive battlements, offered defiance to the God of Israel. Jericho was one of the principal seats of idol worship, being especially devoted to Ashtaroth, the goddess of the moon. Here centered all that was vilest and most degrading in the religion of the Canaanites. The people of Israel, in whose minds were fresh the fearful results of their sin at Beth-peor, could look upon this heathen city only with disgust and horror.” Patriarchs and Prophets, 487.
”En av de starkaste fästningarna i landet — den stora och rika staden Jeriko — låg alldeles framför dem, dock på ett litet avstånd från deras läger vid Gilgal. Vid gränsen till en bördig slätt, rik på tropikernas ymniga och mångskiftande alster, låg dess palats och tempel, en boning för lyx och last; och denna stolta stad bjöd, bakom sina väldiga murverk, trots mot Israels Gud. Jeriko var ett av de främsta sätena för avgudadyrkan och var i synnerhet helgat åt Ashtarot, månens gudinna. Här var allt samlat som var uslast och mest förnedrande i kanaanéernas religion. Israels folk, i vilkas sinnen de fruktansvärda följderna av deras synd vid Bet-Peor ännu stod levande, kunde inte se på denna hedniska stad annat än med avsky och fasa.” Patriarchs and Prophets, 487.
The “stone” the builders rejected in 1863, as they rebuilt Jericho, was the “seven times” that in the last days would become the truth (jewel), that becomes “the head of the corner”, for it is the truth that weaves together the beginning of Adventism in the movement of the Millerites, with the end of Adventism in the movement of the one hundred and forty-four thousand. That jewel, which is the “seven times,” is also “the day which the Lord made”, and it is Christ himself, for He is the Word, and He is “Truth.” The subject of Islam is the theme which produces the cleansing of both the former and new chosen people, and the two-fold cleansing began on September 11, 2001, which was “the day of the east wind”. In that day the watchmen were to sing the very same song Christ sang, when He proclaimed the parable of the vineyard. The one hundred and forty-four thousand sing the song of Moses (the “seven times”), and the song of the Lamb.
Den ”sten” som byggarna förkastade år 1863, när de återuppbyggde Jeriko, var de ”sju tiderna”, som i de sista dagarna skulle bli sanningen (juvelen), vilken blir ”hörnstenen”, ty det är sanningen som sammanväver adventismens början i milleritrörelsen med adventismens slut i de hundra fyrtiofyra tusens rörelse. Denna juvel, som är de ”sju tiderna”, är också ”den dag som Herren har gjort”, och det är Kristus själv, ty Han är Ordet, och Han är ”Sanningen”. Ämnet islam är temat som åstadkommer reningen av både det tidigare och det nya utvalda folket, och den dubbla reningen började den 11 september 2001, vilket var ”östanvindens dag”. På den dagen skulle väktarna sjunga just samma sång som Kristus sjöng, när Han framställde liknelsen om vingården. De hundra fyrtiofyra tusen sjunger Moses sång (de ”sju tiderna”) och Lammets sång.
And I saw as it were a sea of glass mingled with fire: and them that had gotten the victory over the beast, and over his image, and over his mark, and over the number of his name, stand on the sea of glass, having the harps of God. And they sing the song of Moses the servant of God, and the song of the Lamb, saying, Great and marvellous are thy works, Lord God Almighty; just and true are thy ways, thou King of saints. Revelation 15:2, 3.
Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld; och dem som hade vunnit seger över vilddjuret och över dess bild och över dess märke och över talet av dess namn stå på glashavet med Guds harpor. Och de sjunger Moses', Guds tjänares, sång och Lammets sång och säger: Stora och underbara är dina verk, Herre Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och sanna är dina vägar, du de heligas Konung. Uppenbarelseboken 15:2, 3.
The “Lamb” is Christ who was slain, and He was slain in the midst of twenty-five hundred and twenty days, thus threading together the sacrifice of His life and blood (where He confirmed the covenant), together with Moses’ “quarrel of His covenant,” in Leviticus twenty-six. The song of Moses and the Lamb is the song of the chazon of prophetic history and the song of the mareh of His “appearance”. It is the song of an intellectual and spiritual understanding as represented by the two visions of Daniel chapter eight. It is the song of a covenant people being judged and passed by, while a new chosen people are selected. The selection process, and therefore the song began on September 11, 2001.
”Lammet” är Kristus som blev slaktad, och Han blev slaktad mitt i tvåtusen femhundra tjugo dagar, och sammanfogar därigenom offret av sitt liv och sitt blod (där Han bekräftade förbundet) med Moses ”hans förbunds tvist” i Tredje Moseboken tjugosex. Moses och Lammets sång är sången om chazon av den profetiska historien och sången om mareh av Hans ”uppenbarelse”. Det är sången om en intellektuell och andlig förståelse sådan den framställs genom de två synerna i Daniel kapitel åtta. Det är sången om ett förbundsfolk som blir dömt och förbipasserat, medan ett nytt utvalt folk utses. Urvalsprocessen, och därmed sången, började den 11 september 2001.
He shall cause them that come of Jacob to take root: Israel shall blossom and bud, and fill the face of the world with fruit. Hath he smitten him, as he smote those that smote him? or is he slain according to the slaughter of them that are slain by him? In measure, when it shooteth forth, thou wilt debate with it: he stayeth his rough wind in the day of the east wind. By this therefore shall the iniquity of Jacob be purged; and this is all the fruit to take away his sin; when he maketh all the stones of the altar as chalkstones that are beaten in sunder, the groves and images shall not stand up. Yet the defenced city shall be desolate, and the habitation forsaken, and left like a wilderness: there shall the calf feed, and there shall he lie down, and consume the branches thereof. When the boughs thereof are withered, they shall be broken off: the women come, and set them on fire: for it is a people of no understanding: therefore he that made them will not have mercy on them, and he that formed them will show them no favour. And it shall come to pass in that day, that the Lord shall beat off from the channel of the river unto the stream of Egypt, and ye shall be gathered one by one, O ye children of Israel. And it shall come to pass in that day, that the great trumpet shall be blown, and they shall come which were ready to perish in the land of Assyria, and the outcasts in the land of Egypt, and shall worship the Lord in the holy mount at Jerusalem. Isaiah 27:6–13.
Han skall låta dem som härstammar från Jakob slå rot; Israel skall blomstra och skjuta skott och fylla jordens yta med frukt. Har han slagit honom såsom han slog dem som slog honom? Eller har han blivit dräpt enligt det dråp som drabbade dem som blev dräpta av honom? Med måtta, när det skjuter fram, skall du gå till rätta med det; han hejdar sin hårda vind på östanvindens dag. Därigenom skall Jakobs missgärning därför sonas; och detta är hela frukten av att hans synd tas bort: när han gör alla altarets stenar till kalkstenar som krossas sönder, skall asherorna och avgudabilderna inte bli stående. Men den befästa staden skall ligga öde, och boningen vara övergiven och lämnad såsom en ödemark; där skall kalven beta, där skall den ligga ned och förtära dess grenar. När dess kvistar har torkat, skall de brytas av; kvinnorna kommer och tänder eld på dem. Ty det är ett folk utan förstånd; därför skall han som gjorde dem inte förbarma sig över dem, och han som formade dem skall inte visa dem någon nåd. Och det skall ske på den dagen, att Herren skall tröska ut från flodens fåra ända till Egyptens bäck, och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn. Och det skall ske på den dagen, att den stora basunen skall ljuda, och de skall komma som var nära att förgås i Assyriens land, och de fördrivna i Egyptens land, och de skall tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem. Jesaja 27:6–13.
Rightly understood these verses are identifying September 11, 2001, until the soon-coming Sunday law. Verse six identifies the entire history, by identifying the beginning of the plant which takes root, then blossoms and buds, and eventually fills the earth with fruit. The fruit that fills the earth does so during the “hour,” which is the Sunday law crisis. While Christ is then gathering his fruit into his garner, he is also bringing judgment upon Babylon. The judgment that occurs during the time when the earth is filled with fruit is represented in verse seven, when the two questions are asked, “Hath he smitten him, as he smote those that smote him? or is he slain according to the slaughter of them that are slain by him?”
Rätt förstådda identifierar dessa verser tiden från den 11 september 2001 fram till den snart kommande söndagslagen. Vers sex identifierar hela historien genom att ange växtens början, den som slår rot, sedan blommar och skjuter skott, och till sist fyller jorden med frukt. Den frukt som fyller jorden gör det under ”stunden”, vilket är söndagslagens kris. Medan Kristus då samlar sin frukt i sitt förrådshus, bringar han också dom över Babylon. Den dom som äger rum under den tid då jorden fylls med frukt framställs i vers sju, när de två frågorna ställs: ”Har han slagit honom såsom han slog dem som slog honom? eller är han dräpt enligt slakten av dem som blev dräpta av honom?”
Then in verse eight, the sprinkling of the latter rain is marked with the expression, “In measure.” What causes the plants to shoot forth is the rain, and when the beginning of the latter rain is marked, it is marked as beginning “in measure, when it shooteth forth.” When the latter rain begins, it is poured out “in measure”, for it is not poured out without measure if the harvest is a mixture of true and false.
Sedan i vers åtta utmärks den sena regnets bestänkelse med uttrycket: ”I mått.” Det som får växterna att skjuta upp är regnet, och när början av det sena regnet utmärks, utmärks det såsom börjande ”i mått, när det skjuter upp”. När det sena regnet börjar, utgjuts det ”i mått”, ty det utgjuts inte utan mått, om skörden är en blandning av äkta och falskt.
“Every truly converted soul will be intensely desirous to bring others from the darkness of error into the marvelous light of the righteousness of Jesus Christ. The great outpouring of the Spirit of God, which lightens the whole earth with his glory, will not come until we have an enlightened people, that know by experience what it means to be laborers together with God. When we have entire, whole-hearted consecration to the service of Christ, God will recognize the fact by an outpouring of his Spirit without measure; but this will not be while the largest portion of the church are not laborers together with God. God cannot pour out his Spirit when selfishness and self-indulgence are so manifest; when a spirit prevails that, if put into words, would express that answer of Cain,—‘Am I my brother’s keeper?’ If the truth for this time, if the signs that are thickening on every hand, that testify that the end of all things is at hand, are not-sufficient to arouse the sleeping energy of those who profess to know the truth, then darkness proportionate to the light which has been shining will overtake these souls. There is not the semblance of an excuse for their indifference that they will be able to present to God in the great day of final reckoning. There will be no reason to offer as to why they did not live and walk and work in the light of the sacred truth of the word of God, and thus reveal to a sin-darkened world, through their conduct, their sympathy, and their zeal, that the power and reality of the gospel could not be controverted.” Review and Herald, July 21, 1896.
”Varje verkligt omvänd själ kommer att vara brinnande angelägen om att föra andra från villfarelsens mörker in i det underbara ljuset av Jesu Kristi rättfärdighet. Guds Andes stora utgjutelse, som upplyser hela jorden med hans härlighet, kommer inte förrän vi har ett upplyst folk, som av erfarenhet vet vad det innebär att vara Guds medarbetare. När vi har en fullständig, helhjärtad invigning åt Kristi tjänst, kommer Gud att erkänna detta genom en utgjutelse av sin Ande utan mått; men detta kommer inte att ske så länge den största delen av församlingen inte är Guds medarbetare. Gud kan inte utgjuta sin Ande när själviskhet och självöverseende så tydligt kommer till uttryck, när en anda råder som, om den sattes i ord, skulle uttrycka Kains svar: ’Skall jag taga vara på min broder?’ Om sanningen för denna tid, om de tecken som tätnar på alla sidor och som vittnar om att alltings ände är nära, inte är tillräckliga för att väcka den slumrande kraften hos dem som bekänner sig känna sanningen, då kommer ett mörker i proportion till det ljus som har lyst att överfalla dessa själar. Det finns inte ens skenet av en ursäkt för deras likgiltighet som de skall kunna lägga fram inför Gud på den stora slutliga räkenskapens dag. Det kommer inte att finnas något skäl att anföra till varför de inte levde och vandrade och arbetade i ljuset av Guds ords heliga sanning och därigenom genom sitt uppförande uppenbarade för en av synd förmörkad värld, genom sin medkänsla och sin nitälskan, att evangeliets kraft och verklighet inte kunde bestridas.” Review and Herald, 21 juli 1896.
Sister White identifies the passage as the point when the angel of Revelation descends, for she says, “the great outpouring of the Spirit of God, which lightens the whole earth with his glory.” In another passage we have often cited in these articles, she identified that when “the great buildings of New York” “are thrown down,” “Revelation chapter eighteen, verses one through three will be fulfilled.”
Syster White identifierar detta avsnitt som den tidpunkt då ängeln i Uppenbarelseboken stiger ned, ty hon säger: ”Guds Andes stora utgjutelse, som upplyser hela jorden med hans härlighet.” I ett annat avsnitt, som vi ofta har citerat i dessa artiklar, angav hon att när ”New Yorks stora byggnader” ”störtas ned”, skall ”Uppenbarelseboken kapitel arton, verserna ett till tre, uppfyllas.”
We will continue these thoughts in the next article.
Vi kommer att fortsätta dessa tankegångar i nästa artikel.
Now will I sing to my wellbeloved a song of my beloved touching his vineyard. My wellbeloved hath a vineyard in a very fruitful hill: And he fenced it, and gathered out the stones thereof, and planted it with the choicest vine, and built a tower in the midst of it, and also made a winepress therein: and he looked that it should bring forth grapes, and it brought forth wild grapes. And now, O inhabitants of Jerusalem, and men of Judah, judge, I pray you, betwixt me and my vineyard. What could have been done more to my vineyard, that I have not done in it? wherefore, when I looked that it should bring forth grapes, brought it forth wild grapes? And now go to; I will tell you what I will do to my vineyard: I will take away the hedge thereof, and it shall be eaten up; and break down the wall thereof, and it shall be trodden down: And I will lay it waste: it shall not be pruned, nor digged; but there shall come up briers and thorns: I will also command the clouds that they rain no rain upon it. For the vineyard of the Lord of hosts is the house of Israel, and the men of Judah his pleasant plant: and he looked for judgment, but behold oppression; for righteousness, but behold a cry. Isaiah 5:1–7.
Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård. Min älskade hade en vingård på en mycket bördig höjd. Och han inhägnade den och rensade bort stenarna ur den och planterade den med den ädlaste vinstocken; mitt i den byggde han ett torn och högg också ut en vinpress i den. Och han väntade att den skulle bära druvor, men den bar vilddruvor. Och nu, ni Jerusalems invånare och Juda män, döm, jag ber er, mellan mig och min vingård. Vad mer kunde göras för min vingård, som jag inte har gjort med den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära druvor? Och nu, kom, så skall jag låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort dess hägnad, och den skall bli avbetad; jag skall bryta ner dess mur, och den skall bli nedtrampad. Jag skall göra den till ödemark; den skall inte beskäras eller hackas, utan tistlar och törnen skall växa upp där. Jag skall också befalla molnen att inte låta regn falla över den. Ty Herren Sebaots vingård är Israels hus, och Juda män är hans älsklingsplantering; och han väntade rätt, men se, förtryck, rättfärdighet, men se, ett rop. Jesaja 5:1–7.