As Isaiah presents the message represented by the sixty-five years (chapter seven, verse eight), to the wicked leader of Jerusalem, he does so by the “fuller’s field” and the “end of the conduit of the upper pool,” in the year 742 BC. 742 BC represents 1863, for Jesus always illustrates the end with the beginning. The rebellion of 1863 in turn represents the Sunday law in the United States, for Jesus always illustrates the end of a thing with the beginning of a thing. 1863 was the beginning of the legally registered Laodicean Adventist church, and that church is left desolate at the “great earthquake” of the Sunday law. How could a corporation that is legally governed by the State (not the reverse of the Church controlling the State), continue to uphold the seventh-day Sabbath, at the time when that very same government is legally forbidding worship on the seventh day?
När Jesaja frambär det budskap som framställs genom de sextiofem åren (kapitel sju, vers åtta) till Jerusalems ogudaktige ledare, gör han det vid ”valkarens åker” och ”änden av den övre dammens vattenledning”, år 742 f.Kr. År 742 f.Kr. motsvarar 1863, ty Jesus illustrerar alltid slutet med början. Upproret år 1863 representerar i sin tur söndagslagen i Förenta staterna, ty Jesus illustrerar alltid slutet på en sak med början på en sak. År 1863 var början på den lagligen registrerade laodiceiska adventistkyrkan, och den kyrkan lämnas öde vid den ”stora jordbävningen” i söndagslagen. Hur skulle ett bolag som lagligen styrs av staten (inte det omvända, att kyrkan styr staten) kunna fortsätta att upprätthålla sjundedagssabbaten vid den tid då just samma regering lagligen förbjuder gudstjänst på den sjunde dagen?
At the beginning and ending of Christ’s ministry, He cleansed the temple. At the first temple cleansing Christ identified that the leaders had made “his father’s house” a den of thieves, but in the last cleansing of the temple He had identified that “their house” was left to them desolate. Ancient Israel illustrates modern Israel. He erected and cleansed the Millerite temple in the beginning of Adventism, but at the final cleansing, the cleansing of the one hundred and forty-four thousand, Laodicean Adventism is spewed out of His mouth, and “their house” is then left desolate.
I början och i slutet av Kristi tjänst renade han templet. Vid den första tempelreningen påvisade Kristus att ledarna hade gjort ”hans Faders hus” till ett rövarnäste, men vid templets sista rening förklarade han att ”deras hus” lämnades åt dem öde. Det forntida Israel åskådliggör det moderna Israel. Han upprättade och renade det milleritiska templet i adventismens begynnelse, men vid den slutliga reningen, reningen av de etthundrafyrtiofyra tusen, utspys den laodiceiska adventismen ur hans mun, och ”deras hus” lämnas då öde.
Isaiah is by the fuller’s field when he confronts king Ahaz. The fuller’s field represents the cleansing accomplished by the Messenger of the Covenant who suddenly comes to His temple, and cleanses the sons of Levi as with “fuller’s soap.” This cleansing was accomplished at the beginning of Adventism, and it is accomplished again at the end.
Jesaja befinner sig vid valkarens åker när han konfronterar kung Ahas. Valkarens åker representerar den rening som åstadkoms genom förbundets budbärare, som plötsligt kommer till sitt tempel och renar Levi söner såsom med ”valkares såpa”. Denna rening fullbordades i början av adventismen, och den fullbordas åter vid slutet.
Behold, I will send my messenger, and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts. But who may abide the day of his coming? and who shall stand when he appeareth? for he is like a refiner’s fire, and like fullers’ soap: And he shall sit as a refiner and purifier of silver: and he shall purify the sons of Levi, and purge them as gold and silver, that they may offer unto the Lord an offering in righteousness. Then shall the offering of Judah and Jerusalem be pleasant unto the Lord, as in the days of old, and as in former years. Malachi 3:1–4.
Se, jag skall sända min budbärare, och han skall bereda vägen för mig; och Herren, som ni söker, skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare, som ni har er glädje i: se, han skall komma, säger Herren Sebaot. Men vem kan uthärda dagen för hans ankomst? och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som valkares tvål. Och han skall sitta såsom den som smälter och renar silver; och han skall rena Levis söner och luttra dem såsom guld och silver, så att de kan bära fram åt Herren offergåvor i rättfärdighet. Då skall Juda och Jerusalems offergåva behaga Herren, såsom i forna dagar och såsom i gångna år. Malaki 3:1–4.
Isaiah meets Ahaz, with the sign of his son, whose name symbolizes that in the last days “a remnant will return.” The remnant is those that “return.” Isaiah meets with wicked king Ahaz during the history of the cleansing of the temple, which began in Millerite history in 1844, and was brought to a conclusion by disobedience in 1863. In the last days the cleansing is the history of the sealing of the one hundred and forty-four thousand. Had the Millerites followed the opening providence of God that followed 1844, they would have finished the work.
Jesaja möter Ahas med tecknet i sin son, vars namn symboliserar att i de sista dagarna ”en kvarleva skall vända åter”. Kvarlevan är de som ”vänder åter”. Jesaja möter den ogudaktige kungen Ahas under historien om templets rening, vilken började i den milleritiska historien år 1844 och genom olydnad fördes till ett avslut år 1863. I de sista dagarna är reningen historien om beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen. Om milleriterna hade följt Guds uppenbarade försyn som följde efter 1844, skulle de ha fullbordat verket.
“Had Adventists, after the great disappointment in 1844, held fast their faith and followed on unitedly in the opening providence of God, receiving the message of the third angel and in the power of the Holy Spirit proclaiming it to the world, they would have seen the salvation of God, the Lord would have wrought mightily with their efforts, the work would have been completed, and Christ would have come ere this to receive His people to their reward. But in the period of doubt and uncertainty that followed the disappointment, many of the advent believers yielded their faith. . . . Thus the work was hindered, and the world was left in darkness. Had the whole Adventist body united upon the commandments of God and the faith of Jesus, how widely different would have been our history!” Evangelism, 695.
”Om adventisterna, efter den stora besvikelsen år 1844, hade hållit fast vid sin tro och samfällt följt vidare i Guds uppenbarade ledning, tagit emot den tredje ängelns budskap och i den Helige Andes kraft förkunnat det för världen, skulle de ha fått se Guds frälsning; Herren skulle ha verkat mäktigt genom deras ansträngningar, verket skulle ha blivit fullbordat, och Kristus skulle redan ha kommit för att ta emot sitt folk till deras lön. Men under den period av tvivel och ovisshet som följde efter besvikelsen övergav många av de adventtroende sin tro.... Därigenom blev verket hindrat, och världen lämnades i mörker. Om hela adventistskaran hade förenat sig kring Guds bud och Jesu tro, hur vitt annorlunda skulle då inte vår historia ha varit!” Evangelism, 695.
The failure to “follow on unitedly in the opening providence of God,” led them into a Laodicean condition by 1856, and the ensuing rebellion of 1863, marked the beginning of the wandering in the wilderness that had been illustrated by ancient Israel when they failed their tenth and final test, and were then condemned to die in the wilderness over the following forty years.
Misslyckandet att ”följa enigt vidare i Guds öppnande försyn” ledde dem år 1856 in i ett laodikeiskt tillstånd, och den därpå följande upproret år 1863 markerade början på vandringen i öknen, vilken hade förebildats av det forntida Israel när de föll i sitt tionde och sista prov och därefter dömdes att dö i öknen under de följande fyrtio åren.
Isaiah’s son provides the promise that at the final temple cleansing of the last days “a remnant shall return.” Their “return” is illustrated by Jeremiah, who was promised that if he would “return,” he would become God’s watchman. The one hundred and forty-four thousand are those who have returned from a disappointment.
Jesajas son ger löftet att vid den slutliga tempelreningen i de sista dagarna ska ”en kvarleva vända om”. Deras ”återvändande” åskådliggörs av Jeremia, som fick löftet att om han ville ”vända om”, skulle han bli Guds väktare. De etthundrafyrtiofyra tusen är de som har återvänt från en besvikelse.
Those that are the one hundred and forty-four thousand have experienced a disappointment and waited for their Lord. They have been typified by the wise virgins in Millerite history, and in both the beginning and ending histories two sticks are joined into one nation, during the outpouring of the Holy Spirit during the time of the Midnight Cry.
De som utgör de etthundrafyrtiofyra tusen har upplevt en besvikelse och väntat på sin Herre. De har förebildats av de visa jungfrurna i den milleritiska historien, och i både begynnelse- och avslutningshistorierna fogas två stavar samman till ett folk under den Helige Andes utgjutelse under Midnattsropets tid.
Wicked king Ahaz represents the leadership of Judah that will have heard the message, but who reject the message presented by Isaiah, and in so doing they “stumble, and fall, and be broken, and be snared, and be taken.” They are those who “seek unto them that have familiar spirits, and unto wizards that peep, and that mutter,” representing the experience of spiritualism they succumb to as they receive the strong delusion of 2 Thessalonians. Ahaz’s rejection of the message of Isaiah in 742 BC, aligns with 1863, when the message of Miller was rejected. Isaiah typifies Miller, and the message of both Isaiah and Miller was based upon the “seven times,” which find their anchor point in verse eight, of Isaiah chapter seven. Miller’s son (Isaiah’s son) represents the Elijah movement that comes in the last days.
Den ogudaktige kungen Ahas representerar Judas ledarskap, som kommer att ha hört budskapet men förkastar det budskap som framläggs av Jesaja, och därigenom ”snava, och falla, och krossas, och fångas i snaran, och gripas”. De är sådana som ”rådfråga andar och spåmän som viskar och mumlar”, vilket representerar den erfarenhet av spiritualism som de ger efter för, när de tar emot den starka villfarelsen i 2 Thessalonikerbrevet. Ahas förkastelse av Jesajas budskap år 742 f.Kr. motsvarar år 1863, då Millers budskap förkastades. Jesaja är en förebild för Miller, och både Jesajas och Millers budskap grundade sig på de ”sju tiderna”, vilka har sin förankringspunkt i vers åtta i Jesaja kapitel sju. Millers son (Jesajas son) representerar Elia-rörelsen som träder fram i de sista dagarna.
The pronouncement against Ahaz for his rejection included the prediction of being conquered by the king of the north, who in the last days is the threefold union of Modern Rome, that is ruled over by the papacy.
Utsagan mot Ahas på grund av hans förkastelse innefattade förutsägelsen att han skulle besegras av konungen i norr, vilken i de sista dagarna utgör den trefaldiga sammanslutningen av det moderna Rom, som styrs av påvedömet.
The Lord spake also unto me again, saying, Forasmuch as this people refuseth the waters of Shiloah that go softly, and rejoice in Rezin and Remaliah’s son; Now therefore, behold, the Lord bringeth up upon them the waters of the river, strong and many, even the king of Assyria, and all his glory: and he shall come up over all his channels, and go over all his banks: And he shall pass through Judah; he shall overflow and go over, he shall reach even to the neck; and the stretching out of his wings shall fill the breadth of thy land, O Immanuel. Isaiah 8:5–8.
Och HERREN talade åter till mig och sade: Eftersom detta folk föraktar Shiloahs vatten, som flyter sakta, och gläder sig över Resin och Remaljas son, se, därför låter Herren flodens vatten komma över dem, mäktiga och stora, nämligen Assyriens kung och all hans härlighet; den skall stiga över alla sina fåror och gå över alla sina stränder. Den skall tränga in i Juda, svämma över och gå fram, den skall nå ända upp till halsen; och utbredningen av dess vingar skall fylla vidden av ditt land, o Immanuel. Jesaja 8:5–8.
Isaiah met with wicked king Ahaz at the end of the conduit of the upper pool, and although there is uncertainty among the biblical historians and archeologists as to whether the upper pool, was the same pool as the pool of Siloam in the time of Christ, the context of Isaiah’s prophecy removes all doubt, for Isaiah identifies that the king of the north was to come upon Ahaz, because he had rejected the waters of Shiloah, that goes softly. “Shiloah” is the Old Testament’s name for “Siloam” in the New Testament.
Jesaja mötte den ogudaktige kungen Ahas vid änden av den övre dammens vattenledning, och även om det råder osäkerhet bland bibelhistoriker och arkeologer om huruvida den övre dammen var samma damm som Siloamdammen på Kristi tid, undanröjer sammanhanget i Jesajas profetia allt tvivel, ty Jesaja visar att kungen från norr skulle komma över Ahas, eftersom han hade förkastat Shiloahs vatten, som flyter stilla. ”Shiloah” är Gamla testamentets namn på ”Siloam” i Nya testamentet.
It was at the pool of Siloam that Jesus healed the blind man, and wicked king Ahaz represents the blind Laodicean leadership, both in 1863, and at the soon-coming Sunday law who refuse to be healed. “Shiloah” and “Siloam” both mean “sent,” and a message was sent from the Father, to the Son, who then gave it to Gabriel and the holy angels to convey to Isaiah, who brought the message that was “sent” from heaven to a blind Laodicean leader.
Det var vid Siloams damm som Jesus botade den blinde mannen, och den ogudaktige kungen Ahas representerar det blinda laodiceiska ledarskapet, både år 1863 och vid den snart kommande söndagslagen, vilka vägrar att bli botade. ”Shiloah” och ”Siloam” betyder båda ”sänd”, och ett budskap sändes från Fadern till Sonen, som sedan gav det åt Gabriel och de heliga änglarna för att de skulle framföra det till Jesaja, som bar fram det budskap som var ”sänt” från himlen till en blind laodiceisk ledare.
The conduit from the upper pool where Isaiah presented the message represents the place where the rain of the Holy Spirit is conveyed to God’s people, as also represented by the golden pipes of Zechariah’s vision, or the ladder of Jacob’s dream.
Ledningen från den övre dammen, där Jesaja framförde budskapet, representerar den plats där den helige Andes regn förmedlas till Guds folk, såsom också representeras av de gyllene rören i Sakarjas syn eller stegen i Jakobs dröm.
“That which God has prepared for us is represented in Zechariah, chapters 3 and 4, and 4:12–14: ‘And I answered again, and said unto him, What be these two olive branches which through the two golden pipes empty the golden oil out of themselves? And he answered me and said, Knowest thou not what these be? And I said, No, my Lord. Then said he, These are the two anointed ones, that stand by the Lord of the whole earth.’
”Det som Gud har berett för oss framställs i Sakarja, kapitel 3 och 4, samt 4:12–14: ’Och jag svarade åter och sade till honom: Vad är dessa två olivkvistar, som genom de två gyllene rören tömmer ut den gyllene oljan ur sig själva? Och han svarade mig och sade: Vet du inte vad dessa är? Och jag sade: Nej, min herre. Då sade han: Dessa är de två smorda, som står inför hela jordens Herre.’”
“The Lord is full of resources. He has no lack of facilities. It is because of our lack of faith, our earthliness, our cheap talk, our unbelief, manifested in our conversation, that dark shadows gather about us. Christ is not revealed in word or character as the One altogether lovely, and the chiefest among ten thousand. When the soul is content to lift itself up unto vanity, the Spirit of the Lord can do little for it. Our shortsighted vision beholds the shadow, but cannot see the glory beyond. Angels are holding the four winds, represented as an angry horse seeking to break loose and rush over the face of the whole earth, bearing destruction and death in its path.
”Herren är rik på resurser. Hos honom finns ingen brist på medel. Det är på grund av vår brist på tro, vår jordbundenhet, vårt lättsinniga tal, vår otro, som kommer till uttryck i vårt samtal, som mörka skuggor samlar sig omkring oss. Kristus uppenbaras inte i ord eller karaktär som den som är helt ljuvlig och den främste bland tiotusen. När själen nöjer sig med att upphöja sig till fåfänglighet, kan Herrens Ande göra föga för den. Vår kortsynta blick ser skuggan men kan inte se härligheten bortom. Änglar håller de fyra vindarna tillbaka, framställda som en vredgad häst som söker bryta sig lös och rusa fram över hela jordens yta, med förstörelse och död i sitt spår.
“Shall we sleep on the very verge of the eternal world? Shall we be dull and cold and dead? Oh, that we might have in our churches the Spirit and breath of God breathed into His people, that they might stand upon their feet and live. We need to see that the way is narrow, and the gate strait. But as we pass through the strait gate, its wideness is without limit.” Manuscript Releases, volume 20, 216, 217.
”Skall vi sova på själva randen av den eviga världen? Skall vi vara tröga och kalla och döda? O, att vi i våra församlingar måtte ha Guds Ande och livsande inblåst i hans folk, så att de måtte resa sig på sina fötter och leva. Vi behöver inse att vägen är smal och porten trång. Men när vi går genom den trånga porten, är dess vidd utan gräns.” Manuscript Releases, volym 20, 216, 217.
The “golden oil,” is the messages of God’s Spirit that comes down from the upper pool through the conduit that is the two golden pipes that are the two witnesses of the Bible and Spirit of Prophecy, or the Old and New Testament, or the law and the prophets, or Moses and Elijah.
Den ”gyllene oljan” är budskapen från Guds Ande, som kommer ner från den övre dammen genom den ledning som utgörs av de två gyllene rören, vilka är de två vittnena: Bibeln och Profetians Ande, eller Gamla och Nya testamentet, eller lagen och profeterna, eller Mose och Elia.
“The anointed ones standing by the Lord of the whole earth, have the position once given to Satan as covering cherub. By the holy beings surrounding his throne, the Lord keeps up a constant communication with the inhabitants of the earth. The golden oil represents the grace with which God keeps the lamps of believers supplied, that they shall not flicker and go out. Were it not that this holy oil is poured from heaven in the messages of God’s Spirit, the agencies of evil would have entire control over men.
”De smorda som står inför hela jordens Herre har den ställning som en gång gavs åt Satan såsom beskyddande kerub. Genom de heliga varelser som omger hans tron upprätthåller Herren en ständig förbindelse med jordens invånare. Den gyllene oljan representerar den nåd genom vilken Gud håller de troendes lampor försedda, så att de inte skall fladdra och slockna. Om det inte vore så att denna heliga olja utgjuts från himlen genom Guds Andes budskap, skulle ondskans makter ha fullständigt herravälde över människorna.
“God is dishonored when we do not receive the communications which he sends us. Thus we refuse the golden oil which he would pour into our souls to be communicated to those in darkness. When the call shall come, ‘Behold, the bridegroom cometh; go ye out to meet him,’ those who have not received the holy oil, who have not cherished the grace of Christ in their hearts, will find, like the foolish virgins, that they are not ready to meet their Lord. They have not, in themselves, the power to obtain the oil, and their lives are wrecked. But if God’s Holy Spirit is asked for, if we plead, as did Moses, ‘Show me thy glory,’ the love of God will be shed abroad in our hearts. Through the golden pipes, the golden oil will be communicated to us. ‘Not by might, nor by power, but by my Spirit, saith the Lord of Hosts.’ By receiving the bright beams of the Sun of Righteousness, God’s children shine as lights in the world.” Review and Herald, July 20, 1897.
”Gud vanäras när vi inte tar emot de budskap som han sänder oss. Därigenom avvisar vi den gyllene olja som han vill utgjuta i våra själar för att vidareförmedlas till dem som är i mörker. När ropet ljuder: ’Se, brudgummen kommer; gå ut för att möta honom’, då ska de som inte har tagit emot den heliga oljan, som inte har vårdat Kristi nåd i sina hjärtan, finna, liksom de oförståndiga jungfrurna, att de inte är redo att möta sin Herre. De har inte i sig själva någon kraft att få tag i oljan, och deras liv går till spillo. Men om Guds Helige Ande blir ombedd, om vi vädjar såsom Mose gjorde: ’Låt mig få se din härlighet’, då blir Guds kärlek utgjuten i våra hjärtan. Genom de gyllene rören kommer den gyllene oljan att förmedlas till oss. ’Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.’ Genom att ta emot de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol lyser Guds barn som ljus i världen.” Review and Herald, 20 juli 1897.
The message that Ahaz was rejecting was the message of the Midnight Cry, that would have climaxed into the second coming of Christ, if the leadership of Laodicea had received the message to Laodicea that was “sent” to them in 1856. That message would have then swelled to a loud cry, and God’s people would have finished the work and been at peace. Instead, they returned to the vomit they had been delivered from.
Det budskap som Ahas förkastade var Midnattsropets budskap, vilket skulle ha kulminerat i Kristi andra ankomst, om Laodiceas ledarskap hade tagit emot budskapet till Laodicea som ”sändes” till dem år 1856. Detta budskap skulle då ha vuxit till ett högt rop, och Guds folk skulle ha fullbordat verket och varit i frid. I stället vände de tillbaka till den spya som de hade blivit befriade från.
Isaiah and Ahaz are represented as being in the purification process of the fuller’s field, which is accomplished by the Messenger of the Covenant in Malachi chapter three. They are symbolically located where the “oil” (a message) is being poured out in Zechariah’s vision, and in the last days, Isaiah’s message to Ahaz is the message of Islam of the third Woe; it is the message of the hidden history of the seven thunders; it is the message that the eighth is of the seven; it is the message of the vineyard; it is the message of “Truth,” that are all elements of the Revelation of Jesus Christ, which in the last days produces the purification represented by the fuller’s field.
Jesaja och Ahas framställs såsom varande i valkarens åkers reningsprocess, vilken fullbordas av Förbundets Sändebud i Malakis tredje kapitel. De är symboliskt förlagda till den plats där ”oljan” (ett budskap) utgjuts i Sakarjas syn, och i de sista dagarna är Jesajas budskap till Ahas Islams budskap om det tredje Ve; det är budskapet om de sju tordönens dolda historia; det är budskapet att den åttonde är av de sju; det är budskapet om vingården; det är budskapet om ”Sanning”, vilka alla är delar av Jesu Kristi uppenbarelse, vilken i de sista dagarna frambringar den rening som framställs genom valkarens åker.
It was and is also the message of the “seven times,” that changes from Miller’s foundation stone, to the head of the corner, for it was the first truth, and it must therefore be the last truth. 1863 marked the conclusion of a purification process that began with the arrival of the third angel on October 22, 1844, and ultimately reached the light of the “seven times” in 1856. In 1844 the light of the twenty-three hundred years marked a beginning that led to the ending that was marked by the twenty-five hundred and twenty years. Yet, Laodicean blindness in the beginning and the ending, refuses to see the relationship of the two visions. 1863 represents the conclusion of a purification process that always occurs when a message is unsealed, and the message of the third angel was unsealed on October 22, 1844.
Det var och är också budskapet om de ”sju tiderna”, som förändras från Millers grundsten till hörnets huvudsten, ty det var den första sanningen, och därför måste det också vara den sista sanningen. År 1863 markerade avslutningen på en reningsprocess som började med den tredje ängelns ankomst den 22 oktober 1844 och slutligen nådde fram till ljuset om de ”sju tiderna” år 1856. År 1844 markerade ljuset om de tvåtusen trehundra åren en början som ledde till det slut som markerades av de tvåtusen femhundra tjugo åren. Ändå vägrar laodiceisk blindhet i början och i slutet att se förhållandet mellan de två synerna. År 1863 representerar avslutningen på en reningsprocess som alltid äger rum när ett budskap förseglas upp, och den tredje ängelns budskap blev uppseglat den 22 oktober 1844.
The light of the third angel which was unsealed in 1844, was not a singular light, it was what Sister White refers to as “the advancing light of the third angel.” The advancing light of the third angel began in 1844, and continues to advance until probation closes, but when it first arrived, and when it ultimately ends, there is a specific testing period of the third angel. Those testing periods, at the beginning and ending, also represent a testing process represented by Daniel as an “increase of knowledge,” that is also the advancing light of the third angel.
Det ljus från den tredje ängeln som upplåstes år 1844 var inte ett enskilt ljus; det var vad syster White hänvisar till som ”den tredje ängelns framåtskridande ljus”. Den tredje ängelns framåtskridande ljus började år 1844 och fortsätter att gå framåt till dess att nådatiden avslutas; men när det först kom, och när det slutligen upphör, finns det en särskild prövotid för den tredje ängeln. Dessa prövotider, vid början och slutet, representerar också en prövningsprocess som Daniel framställer som en ”ökning av kunskap”, vilket också är den tredje ängelns framåtskridande ljus.
The testing process at the beginning began in 1844, and the advancing light increased in knowledge until it reached its conclusion in 1856. The beginning light and the ending light of the testing period are the two visions of Daniel chapter eight, verses thirteen and fourteen, which represent the foundation and the central pillar of Adventism.
Prövningstiden vid början inleddes år 1844, och det fortskridande ljuset tilltog i kunskap tills det nådde sin avslutning år 1856. Begynnelseljusets och slutljusets under prövningstiden är de två synerna i Daniel kapitel åtta, verserna tretton och fjorton, vilka utgör adventismens grundval och den centrala pelaren.
The testing period of the first angel began on August 11, 1840 and ended at the first disappointment on April 19, 1844. The testing period of the second angel then began, and continued until October 22, 1844. At that point the third angel arrived and the testing period of the third angel continued until Laodicean Adventism rejected the light of the third angel in 1863.
Den första ängelns prövningstid började den 11 augusti 1840 och slutade vid den första besvikelsen den 19 april 1844. Den andra ängelns prövningstid började därefter och fortsatte till den 22 oktober 1844. Vid den tidpunkten framträdde den tredje ängeln, och den tredje ängelns prövningstid fortsatte tills det laodiceiska adventismen förkastade den tredje ängelns ljus år 1863.
The testing period of the third angel for Millerite Adventism had a beginning and an ending, and the beginning and ending must represent the same thing, for Jesus always illustrates the end of a thing with the beginning of a thing. The opening of the advancing light of the third angel was the light of the appearance (the “mareh” vision), of verse fourteen of chapter eight of Daniel. The ending of the advancing light of the third angel was the light of the trampling down of the sanctuary and host (the “chazon” vision), of verse thirteen. The two visions are prophetically intertwined.
Prövotiden för den tredje ängeln inom den milleritiska adventismen hade en början och ett slut, och början och slutet måste representera samma sak, ty Jesus illustrerar alltid slutet på en sak med början på en sak. Öppnandet av den framåtskridande belysningen från den tredje ängeln var ljuset från uppenbarelsen (”mareh”-synen) i vers fjorton i Daniel kapitel åtta. Slutet på den framåtskridande belysningen från den tredje ängeln var ljuset om nedtrampandet av helgedomen och hären (”chazon”-synen) i vers tretton. De två synerna är profetiskt sammanflätade.
Then shalt thou cause the trumpet of the jubilee to sound on the tenth day of the seventh month, in the day of atonement shall ye make the trumpet sound throughout all your land. Leviticus 25:9.
Då skall du låta jubelårets basun ljuda på tionde dagen i sjunde månaden; på försoningsdagen skall ni låta basunen ljuda över hela ert land. 3 Moseboken 25:9.
The trumpet that was to be sounded on the Day of Atonement, which was October 22, 1844, was the Jubilee trumpet, which represents the sacred cycle of seven years, which adds up to twenty-five hundred and twenty days. The Lord intended to lead ancient Israel directly into the Promised Land, but their rebellion prevented that from happening. The Lord intended to lead modern Israel directly into the Promised Land, but rebellion prevented that from happening. If modern Israel would have been obedient to the advancing light of the third angel, they would have warned the world and the Lord would have returned over one hundred years ago.
Basunen som skulle ljudas på Försoningsdagen, vilken var den 22 oktober 1844, var jubelbasunen, som representerar den heliga cykeln om sju år, vilken uppgår till tvåtusen femhundra tjugo dagar. Herren avsåg att leda det forntida Israel direkt in i det utlovade landet, men deras uppror hindrade att detta skedde. Herren avsåg att leda det moderna Israel direkt in i det utlovade landet, men uppror hindrade att detta skedde. Om det moderna Israel hade varit lydigt mot den tilltagande belysningen från den tredje ängeln, skulle de ha varnat världen och Herren skulle ha återvänt för mer än ett hundra år sedan.
In order for that to happen the Lord would have needed to work a transformation among the Millerites, and that transformation is identified as the mystery of God in the Scriptures. If Adventism had followed the advancing light of the third angel, then the trumpet of the Jubilee would have sounded all the way through to the end, for it is in the days that the seventh trumpet sounds, that the mystery of God is finished. In Revelation ten, that trumpet, which is the Jubilee trumpet, and also the trumpet of the third woe, began to sound on October 22, 1844.
För att detta skulle kunna ske skulle Herren ha behövt verka en förvandling bland milleriterna, och den förvandlingen identifieras i Skrifterna som Guds hemlighet. Om adventismen hade följt den framåtskridande ljuset från den tredje ängeln, då skulle jubelårets basun ha ljudit hela vägen fram till slutet, ty det är i de dagar då den sjunde basunen ljuder som Guds hemlighet fullbordas. I Uppenbarelseboken tio började den basunen, som är jubelårets basun och även den tredje ve-basunen, att ljuda den 22 oktober 1844.
And the angel which I saw stand upon the sea and upon the earth lifted up his hand to heaven, And sware by him that liveth for ever and ever, who created heaven, and the things that therein are, and the earth, and the things that therein are, and the sea, and the things which are therein, that there should be time no longer: But in the days of the voice of the seventh angel, when he shall begin to sound, the mystery of God should be finished, as he hath declared to his servants the prophets. Revelation 10:5–7.
Och ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, honom som skapade himlen och det som är däri, och jorden och det som är därpå, och havet och det som är däri, att tiden inte längre skulle vara. Men i de dagar då den sjunde ängelns röst hörs, när han börjar blåsa i basunen, då skall Guds hemlighet fullbordas, så som han har förkunnat för sina tjänare profeterna. Uppenbarelseboken 10:5–7.
The testing purification process that began on October 22, 1844, which was the advancing light of the third angel, began with the light of Daniel chapter eight, verse fourteen, and it ended with the light of Daniel chapter eight, verse thirteen. It began with the answer of verse fourteen, and ended with the question of verse thirteen.
Den prövande reningsprocess som började den 22 oktober 1844, vilken utgjorde den tredje ängelns framåtskridande ljus, började med ljuset från Daniel kapitel åtta, vers fjorton, och den avslutades med ljuset från Daniel kapitel åtta, vers tretton. Den började med svaret i vers fjorton och avslutades med frågan i vers tretton.
Those nineteen years were typified by the arrival of Isaiah’s warning message to Ahaz the king of literal Judah during a civil war between the north and south. Those nineteen years ended with the king of the north, taking Israel into slavery. Those nineteen years typified the arrival of the third angel in 1844, through to the rebellion of 1863. The advancing light of the third angel was represented by Isaiah’s message.
Dessa nitton år förebildades av ankomsten av Jesajas varningsbudskap till Ahas, den bokstavliga Judas kung, under ett inbördeskrig mellan norr och söder. Dessa nitton år avslutades med att kungen i norr förde Israel i fångenskap. Dessa nitton år förebildade den tredje ängelns ankomst år 1844, fram till upproret år 1863. Den tredje ängelns tilltagande ljus framställdes genom Jesajas budskap.
The rejection of that advancing light brought an end to the Millerite movement, and in that testing period the Philadelphian Millerite Movement transitioned into the Laodicean Church. The nineteen years that began in 742 BC, and the nineteen years that began in 1844, both represent a testing and purification process in the last days, that is the final testing period of the advancing light of the third angel.
Förkastandet av detta tilltagande ljus gjorde slut på den milleritiska rörelsen, och under denna prövotid övergick den filadelfiska milleritiska rörelsen till den laodiceiska församlingen. De nitton år som började 742 f.Kr., och de nitton år som började 1844, representerar båda en prövnings- och reningsprocess i de sista dagarna, det vill säga den sista prövotiden för den tredje ängelns tilltagande ljus.
In that final testing process the mystery of God will be finished. The one hundred and forty four thousand are those who wait, return and are sealed.
I den slutliga prövningsprocessen skall Guds hemlighet fullbordas. De etthundrafyrtiofyra tusen är de som väntar, återvänder och förseglas.
Bind up the testimony, seal the law among my disciples. And I will wait upon the Lord, that hideth his face from the house of Jacob, and I will look for him. Behold, I and the children whom the Lord hath given me are for signs and for wonders in Israel from the Lord of hosts, which dwelleth in mount Zion. Isaiah 8:16–18.
Bind vittnesbördet, försegla undervisningen bland mina lärjungar. Och jag skall vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och jag skall hoppas på honom. Se, jag och de barn som Herren har gett mig är till tecken och till under i Israel från härskarornas Herre, som bor på Sions berg. Jesaja 8:16–18.
The ending testing period of the advancing light of the third angel in the last days, began where the beginning testing period began. It began when Jesus raised His hand up to heaven and proclaimed “that there should be time no longer.” That pronouncement occurred on October 22, 1844, when the seventh trumpet, announced the Jubilee at the conclusion of the sacred cycle of seven. The cycle of seven years, repeated seven times was literally forty-nine years, or twenty-five hundred and twenty days.
Den avslutande prövotiden för det framåtskridande ljuset från den tredje ängeln i de sista dagarna började där den inledande prövotiden började. Den började när Jesus lyfte sin hand mot himlen och förkunnade ”att tiden inte längre skulle vara”. Detta tillkännagivande ägde rum den 22 oktober 1844, när den sjunde basunen förkunnade jubelåret vid avslutningen av den heliga cykeln om sju. Cykeln om sju år, upprepad sju gånger, var bokstavligen fyrtionio år, eller tvåtusen femhundra tjugo dagar.
1989 marks the “time of the end” in the movement of the one hundred and forty-four thousand, and 1989 marks the conclusion of the one hundred and twenty-six years that began at the rebellion of 1863. The movement of the one hundred and forty-four thousand began at the “time of the end,” with a symbol of the “seven times,” for one hundred and twenty-six is a tithe of twelve hundred and sixty, which in turn is half of twenty-five hundred and twenty.
År 1989 utmärker ”ändens tid” i de etthundrafyrtiofyra tusendes rörelse, och 1989 utmärker avslutningen på de etthundratjugosex år som började med upproret år 1863. De etthundrafyrtiofyra tusendes rörelse började vid ”ändens tid”, med en symbol för de ”sju tiderna”, ty etthundratjugosex är en tiondel av ettusen tvåhundrasextio, vilket i sin tur är hälften av tvåtusen femhundratjugo.
Jesus always represents the end of a thing with the beginning of a thing, and the beginning of the movement of the one hundred and forty-four thousand was marked by a symbol of the “seven times,” just as it is at the end of the movement. The days of the sounding of the seventh angel, when the mystery of God is finished, began at the conclusion of the “three-and-a-half” days of Revelation chapter eleven. The Seventh Trumpet, which is also the third Woe, sounded its second note on October 7, 2023, and the mystery of God is now finishing, as “he hath declared to his servants the prophets.” The ending of the movement is marked by a symbol of “seven times,” as was the beginning of the very same movement.
Jesus representerar alltid slutet på en sak med början på en sak, och början på de etthundrafyrtiofyratusens rörelse markerades av en symbol för de ”sju tiderna”, liksom det sker vid slutet av rörelsen. Dagarna då den sjunde ängeln ljuder, när Guds hemlighet fullbordas, började vid slutet av de ”tre och en halv” dagarna i Uppenbarelseboken kapitel elva. Den sjunde basunen, som också är det tredje veropet, gav sin andra ton den 7 oktober 2023, och Guds hemlighet håller nu på att fullbordas, såsom ”han har förkunnat för sina tjänare, profeterna”. Rörelsens slut markeras av en symbol för ”sju tider”, liksom början av denna samma rörelse.
At the time of the end in 1798, the “seven times,” of God’s indignation against the northern kingdom ended, and at the end of the movement of the Millerites, the rejection of the truths associated with the “seven times,” marked the rebellion of 1863. Jesus always illustrates the end of a thing with the beginning of a thing, and the movement of the first angel (the Millerites), illustrates the movement of the third angel (the one hundred and forty-four thousand). Both movements begin with and end with the “seven times.” You cant make these things up.
Vid ändens tid år 1798 upphörde de ”sju tiderna” av Guds harm mot det norra riket, och vid slutet av milleritrörelsen utmärkte förkastandet av de sanningar som är förbundna med de ”sju tiderna” upproret år 1863. Jesus illustrerar alltid slutet på en sak med början på en annan, och den förste ängelns rörelse (milleriterna) illustrerar den tredje ängelns rörelse (de etthundrafyrtiofyra tusen). Båda rörelserna börjar med och slutar med de ”sju tiderna”. Man kan inte hitta på sådant.
We will continue this study in the next article.
Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.
“Those who are in responsible positions are not to become converted to the self-indulgent, extravagant principles of the world, for they cannot afford it; and if they could, Christlike principles would not allow it. Manifold teaching needs to be given. ‘Whom shall He teach knowledge? and whom shall He make to understand doctrine? them that are weaned from the milk, and drawn from the breasts. For precept must be upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little.’ Thus the word of the Lord is patiently to be brought before the children and kept before them, by parents who believe the word of God. ‘For with stammering lips and another tongue will He speak to this people. To whom He said, This is the rest wherewith ye may cause the weary to rest; and this is the refreshing: yet they would not hear. But the word of the Lord was unto them precept upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little; that they might go, and fall backward, and be broken, and snared, and taken.’ Why?—because they did not heed the word of the Lord that came unto them.
”De som innehar ansvarsfulla ställningar får inte omvändas till världens självöverseende, slösaktiga principer, ty det har de inte råd med; och om de hade det, skulle kristuslika principer inte tillåta det. Mångahanda undervisning behöver ges. ’Vem vill han lära kunskap, och för vem vill han klargöra läran? Dem som är avvanda från mjölken, dem som är tagna från bröstet. Ty bud på bud måste det vara, bud på bud, regel på regel, regel på regel; här litet, där litet.’ Så skall Herrens ord tålmodigt frambäras inför barnen och hållas fram för dem, av föräldrar som tror Guds ord. ’Ja, genom stammande läppar och på ett annat språk skall han tala till detta folk. Han som sade till dem: Detta är vilan, här får den trötte vila; detta är vederkvickelsen. Men de ville inte höra. Så blev Herrens ord för dem bud på bud, bud på bud, regel på regel, regel på regel; här litet, där litet; för att de skulle gå och falla baklänges och krossas och snärjas och fångas.’ Varför? — därför att de inte gav akt på Herrens ord som kom till dem.”
“This means those who have not received instruction, but have cherished their own wisdom, and have chosen to work themselves according to their own ideas. The Lord gives these the test, that they shall either take their position to follow His counsel, or refuse and do according to their own ideas, and then the Lord will leave them to the sure result. In all our ways, in all our service to God, He speaks to us, ‘Give Me thine heart.’ It is the submissive, teachable spirit that God wants. That which gives to prayer its excellence is the fact that it is breathed from a loving, obedient heart.
”Detta betyder dem som inte har tagit emot undervisning, utan har hållit fast vid sin egen vishet och har valt att verka själva efter sina egna föreställningar. Herren ger dessa prövningen, så att de antingen skall inta sin plats för att följa hans råd, eller vägra och handla efter sina egna föreställningar, och då kommer Herren att överlämna dem åt det säkra resultatet. På alla våra vägar, i all vår tjänst för Gud, talar han till oss: ’Ge mig ditt hjärta.’ Det är den undergivna, läraktiga anden som Gud önskar. Det som ger bönen dess förträfflighet är det faktum att den utandas ur ett kärleksfullt, lydigt hjärta.
“God requires certain things of His people; if they say, I will not give up my heart to do this thing, the Lord lets them go on in their supposed wise judgment without heavenly wisdom, until this scripture [Isaiah 28:13] is fulfilled. You are not to say, I will follow the Lord’s guidance up to a certain point that is in harmony with my judgment, and then hold fast to your own ideas, refusing to be molded after the Lord’s similitude. Let the question be asked, Is this the will of the Lord? not, Is this the opinion or judgment of—–?” Testimonies to Ministers, 419.
”Gud kräver vissa ting av sitt folk; om de säger: Jag vill inte ge mitt hjärta åt att göra denna sak, låter Herren dem fortgå i sitt förment visa omdöme utan himmelsk vishet, till dess att detta skriftställe [Jesaja 28:13] uppfylls. Ni skall inte säga: Jag vill följa Herrens ledning till en viss punkt som överensstämmer med mitt omdöme, och sedan hålla fast vid era egna föreställningar och vägra att formas efter Herrens likhet. Låt frågan ställas: Är detta Herrens vilja? inte: Är detta —–s åsikt eller omdöme?” Testimonies to Ministers, 419.