Reasoning from cause to effect is worthless if you define the effect incorrectly, as has been done by Laodicean Adventist historians who pontificate on the circumstances and personalities associated with the 1888 General Conference at Minneapolis. The inspired commentary identifies the event as a repetition of the rebellion of Korah, Dathan and Abiram, which was motivated by the judgment that assigned them to wander in the wilderness for forty years until they died. That same judgment had been pronounced upon Laodicean Adventism.
Att resonera från orsak till verkan är värdelöst om man definierar verkan felaktigt, vilket har gjorts av laodiceiska adventistiska historiker som tvärsäkert uttalar sig om de omständigheter och personligheter som var förknippade med generalkonferensen i Minneapolis 1888. Den inspirerade kommentaren identifierar händelsen som en upprepning av Koras, Datans och Abirams uppror, vilket föranleddes av den dom som tilldelade dem att vandra i öknen i fyrtio år tills de dog. Samma dom hade uttalats över den laodiceiska adventismen.
The rebellion included secret discussions where the rebels were in such extreme Laodicean blindness that it prevented them from understanding that God was aware of their closed-door planning and rebellion. As Korah, Dathan and Abiram hid in their tents and made their plans and spread their rebellion against Moses, so too did the ancient men of 1888, hide behind the closed doors of their houses, to plot against Sister White, her son and the chosen messengers. From that point Sister White, Jones and Waggoner were to be attacked.
Upproret inbegrep hemliga överläggningar där de upproriska befann sig i en så ytterlig laodiceisk blindhet att den hindrade dem från att förstå att Gud var medveten om deras planer bakom stängda dörrar och deras uppror. Liksom Korah, Datan och Abiram gömde sig i sina tält och lade sina planer och spred sitt uppror mot Mose, så gömde sig också de gamla männen år 1888 bakom sina hus stängda dörrar för att smida planer mot syster White, hennes son och de utvalda budbärarna. Från den stunden skulle syster White, Jones och Waggoner bli föremål för angrepp.
The four generations of Adventism progressively grew in its rebellion, as illustrated in Ezekiel chapter eight. The chambers of imagery within the physical temple and human temple had become entrenched with wicked imaginations, and spiritualism settled upon the ancient men who were appointed to protect the people. Leading up to 1888, the ancient men both cast dispersions upon the authority of the Bible and then the Spirit of Prophecy, and in 1884, the open visions ceased. Kellogg’s pantheistic spiritualism began to make its way in the history preceding 1888, and 1888 marks the arrival of the second generation. The Adventist historians may have not recorded the actual historical testimony of the rebellion manifested at the meeting, but according to inspiration the heavenly Watchers “heard every word and registered” the “words in the books of heaven.”
Adventismens fyra generationer växte steg för steg i sitt uppror, såsom det framställs i Hesekiel kapitel åtta. Bildkamrarna i det bokstavliga templet och i det mänskliga templet hade blivit genomträngda av onda föreställningar, och spiritualismen hade slagit sig ned över de äldste, vilka hade blivit satta att beskydda folket. Under tiden fram till 1888 kastade de äldste först misstankar över Bibelns auktoritet och därefter över Profetians Ande, och år 1884 upphörde de öppna synerna. Kelloggs panteistiska spiritualism började göra sitt intåg i historien före 1888, och 1888 markerar den andra generationens ankomst. Adventistiska historiker måhända inte nedtecknade det faktiska historiska vittnesbördet om det uppror som kom till uttryck vid mötet, men enligt inspirationen hörde de himmelska Väktarna ”varje ord och upptecknade” ”orden i himmelens böcker.”
The rebellion represented by Ezekiel’s “secret chambers of imagery,” represented an attack upon the true foundations. It represented an attack upon the prophetess and the chosen messengers, and it marked the arrival of spiritualism. In that generation the next major attack was going to be carried out by Satan against the very foundation of William Miller’s foundations.
Det uppror som representerades av Hesekiels ”hemliga bildkamrar” utgjorde ett angrepp på de sanna grundvalarna. Det utgjorde ett angrepp på profetissan och de utvalda budbärarna, och det markerade spiritualismens ankomst. I den generationen skulle nästa stora angrepp utföras av Satan mot själva grundvalen för William Millers grundvalar.
Miller based the framework of all his prophetic applications upon the understanding that the two desolating powers in Daniel chapter eight, verse thirteen, represented paganism followed by papalism. In 1901, Lewis Conradi, a leader of Laodicean Adventism in Germany, re-introduced the fallen Protestant view that the “the daily” in the book of Daniel represented Christ’s sanctuary ministry.
Miller grundade hela ramen för sina profetiska tillämpningar på förståelsen att de två ödeläggande makterna i Daniel kapitel åtta, vers tretton, representerade hedendomen, följd av påvedömet. År 1901 återinförde Lewis Conradi, en ledare för laodikeisk adventism i Tyskland, den fallna protestantiska uppfattningen att ”det dagliga” i Daniels bok representerade Kristi helgedomstjänst.
During the period of history following the 1888 Minneapolis meeting, the spiritualism of the leader of the health work escalated, alienation continued between leaders as the fallout of the rejection of the message of Jones and Waggoner continued to take its toll. In the beginning of the new century W. W. Prescott, a Laodicean Adventist leader who had received theological credentials from the schools of apostate Protestantism, took up the satanic mantle to promote Conradi’s view of “the daily,” and as is always the case “the victors write the history.”
Under den historiska period som följde efter Minneapolismötet 1888 trappades spiritualismen hos ledaren för hälsoverksamheten upp, och alienationen mellan ledarna fortsatte, medan följderna av förkastandet av Jones’ och Waggoners budskap alltjämt gjorde sin förödande verkan. I början av det nya århundradet tog W. W. Prescott, en laodiceisk adventistledare som hade erhållit teologiska meriter från den avfälliga protestantismens skolor, upp den sataniska manteln för att främja Conradis syn på ”det dagliga”, och såsom alltid är fallet skriver ”segrarna historien”.
The holy angels recorded the true history, but Laodicean Adventism produced a historical position of the controversy over the rejection of the Millerite understanding of “the daily,” that leaves any of the “unlearned” in Laodicean Adventism to believe that the definition of “the daily,” which Sister White identified as coming from “angels that were expelled from heaven,” is actually a true doctrine. During the early years of the twentieth century W. W. Prescott led out in producing a publication titled, The Protestant. The entire premise of the publication was to teach that Miller’s understanding of “the daily” was incorrect, and that apostate Protestantism, where he had obtained his theological credentials, was correct in assigning a satanic symbol to Christ. In that history A. G. Daniells (General Conference President), joined forces with Prescott in the satanic attack against truth, in spite of the fact that Sister White had directly endorsed Miller’s view of “the daily” as correct.
De heliga änglarna nedtecknade den sanna historien, men laodiceisk adventism frambringade en historisk ståndpunkt i striden kring förkastandet av den milleritiska förståelsen av ”det dagliga”, vilken lämnar var och en av de ”olärda” inom laodiceisk adventism att tro att definitionen av ”det dagliga”, som syster White identifierade såsom kommande från ”änglar som blev utkastade från himlen”, faktiskt är en sann lära. Under de första åren av nittonhundratalet tog W. W. Prescott ledningen i att framställa en publikation med titeln The Protestant. Hela publikationens grundpremiss var att lära att Millers förståelse av ”det dagliga” var felaktig, och att den avfälliga protestantismen, där han hade erhållit sina teologiska meriter, hade rätt när den tilldelade Kristus en satanisk symbol. I den historien förenade A. G. Daniells (Generalkonferensens president) sina krafter med Prescott i det sataniska angreppet mot sanningen, trots det faktum att syster White direkt hade bekräftat Millers syn på ”det dagliga” såsom korrekt.
“The Lord showed me that the 1843 chart was directed by his hand, and that no part of it should be altered; that the figures were as he wanted them. That his hand was over and hid a mistake in some of the figures, so that none could see it, until his hand was removed.
”Herren visade mig att 1843 års karta var ledd av hans hand, och att ingen del av den skulle ändras; att siffrorna var sådana som han ville ha dem. Att hans hand vilade över och dolde ett misstag i några av siffrorna, så att ingen kunde se det, förrän hans hand togs bort.
“Then I saw in relation to the ‘Daily,’ that the word ‘sacrifice’ was supplied by man’s wisdom, and does not belong to the text; and that the Lord gave the correct view of it to those who gave the judgment hour cry. When union existed, before 1844, nearly all were united on the correct view of the ‘Daily;’ but since 1844, in the confusion, other views have been embraced, and darkness and confusion has followed.” Review and Herald, November 1, 1850.
”Sedan såg jag beträffande det ’dagliga’, att ordet ’offer’ hade införts genom människors vishet och inte hör till texten; och att Herren gav den rätta förståelsen av detta åt dem som förkunnade domstimens rop. När enhet rådde, före 1844, var nästan alla enade om den rätta förståelsen av det ’dagliga’; men sedan 1844 har man i förvirringen omfattat andra uppfattningar, och mörker och förvirring har följt.” Review and Herald, 1 november 1850.
At the time of Prescott and Daniells’ attack against the truth of “the daily,” Prescott and Daniells were representing a minority opinion on the subject, and Sister White’s counsel during the controversy towards the two men was that they should shut up, although she said it in more diplomatic terms, such as “in silence is your wisdom.” When she rebuked them for their false view she also emphasized that the subject of “the daily,” was not to be made a test question. The historical revisionists, which revisionism is a historical method that is credited with beginning with the Jesuit order of the Catholic church, have used her statements about “the daily” not being made a test question, in order to prevent an honest evaluation of the doctrine. They misrepresent her statements for they invariably leave out that when she counselled against agitating the subject of “the daily,” she always qualified her statements with statements such as, “at this time,” or “under current circumstances.”
Vid tiden för Prescotts och Daniells’ angrepp mot sanningen om ”det dagliga” företrädde Prescott och Daniells en minoritetsuppfattning i frågan, och syster Whites råd till de två männen under kontroversen var att de borde tiga, även om hon uttryckte det i mer diplomatiska ordalag, såsom ”i tysthet ligger er vishet”. När hon tillrättavisade dem för deras felaktiga uppfattning framhöll hon också att ämnet ”det dagliga” inte skulle göras till en testfråga. De historiska revisionisterna, vars revisionism är en historisk metod som anses ha sitt ursprung i den katolska kyrkans jesuitorden, har använt hennes uttalanden om att ”det dagliga” inte skulle göras till en testfråga för att förhindra en ärlig prövning av läran. De förvränger hennes uttalanden, ty de utelämnar undantagslöst att när hon gav råd mot att hetsa upp frågan om ”det dagliga”, kvalificerade hon alltid sina uttalanden med formuleringar såsom ”vid denna tid”, eller ”under nuvarande omständigheter”.
As a prophetess she was trying to rein in an escalating controversy that was on the verge of causing a great division in the church at large, by a minority of persons who thought that because they were leaders they had the authority to promote whatever they determined to be truth. And the Lord, through her influence, kept the satanic work in check, until she died. Then in 1931, a new push to reject the truth of “the daily” was attempted, and ultimately accomplished. Today the true understanding of the definition of “the daily” is the minority understanding in Laodicean Adventism, and under the current circumstances “the daily,” is now most certainly a test question.
Som profetissa sökte hon tygla en tilltagande kontrovers som stod på gränsen till att orsaka en stor splittring i kyrkan som helhet, genom en minoritet av personer som menade att de, därför att de var ledare, hade myndighet att främja vadhelst de fastställde vara sanning. Och Herren höll genom hennes inflytande det sataniska verket i schack, till dess att hon dog. Sedan gjordes år 1931 ett nytt försök att förkasta sanningen om ”det dagliga”, vilket slutligen också genomfördes. I dag är den sanna förståelsen av definitionen av ”det dagliga” minoritetsuppfattningen inom laodiceisk adventism, och under de nuvarande omständigheterna är ”det dagliga” nu utan tvivel en provfråga.
When the majority opinion held the true understanding it was not a test, but when any truth is defined as error, it is then a test. When the compilation of manuscripts that is titled Manuscript Releases, was published in the 1980’s, or there about, there was then recognized an article that is as direct in its opposition to Prescott and Daniells’ view of “the daily,” as is her endorsement of Miller’s view.
När majoritetsuppfattningen omfattade den sanna förståelsen var det inte ett prov, men när någon sanning definieras som villfarelse, då är det ett prov. När den sammanställning av manuskript som bär titeln Manuscript Releases publicerades på 1980-talet, eller däromkring, uppmärksammades där en artikel som är lika direkt i sitt motstånd mot Prescotts och Daniells syn på ”det dagliga” som hennes stöd för Millers syn.
“At this stage of our experience we are not to have our minds drawn away from the special light given [us] to consider at the important gathering of our conference. And there was Brother Daniells, whose mind the enemy was working; and your mind and Elder Prescott’s mind were being worked by the angels that were expelled from heaven. Satan’s work was to divert your minds that jots and tittles should be brought in which the Lord did not inspire you to bring in. They were not essential. But this meant much to the cause of truth. And the ideas of your minds, if you could be drawn away to jots or tittles, is a work of Satan’s devising. To correct little things in the books written, you suppose would be doing a great work. But I am charged, Silence is eloquence.
”På detta stadium av vår erfarenhet skall vi inte låta våra sinnen dras bort från det särskilda ljus som gavs [oss] att beakta vid vår konferens viktiga sammankomst. Och där var broder Daniells, vars sinne fienden verkade på; och ditt sinne och äldste Prescotts sinne bearbetades av de änglar som blev utkastade från himlen. Satans verk var att avleda era sinnen, så att prickar och bokstavsdetaljer skulle föras in, sådant som Herren inte ingav er att föra in. De var inte väsentliga. Men detta betydde mycket för sanningens sak. Och de tankar som fanns i era sinnen, om ni kunde dras bort till prickar eller bokstavsdetaljer, är ett verk av Satans påfund. Att rätta till småsaker i de böcker som skrivits, menar ni, skulle vara att utföra ett stort verk. Men jag har fått i uppdrag [att säga]: Tystnad är vältalighet.
“I am to say, Stop your picking flaws. If this purpose of the devil could only be carried out, then [it] appears to you [that] your work would be considered as most wonderful in conception. It was the enemy’s plan to get all the supposed objectionable features where all classes of minds did not agree.
”Jag skall säga: Upphör med ert felsökande. Om detta syfte från djävulen endast kunde genomföras, då tycks det er som om ert verk skulle anses vara högst förunderligt i sin utformning. Det var fiendens plan att samla alla de förment stötande dragen där alla slags sinnen inte var ense.”
“And what then? The very work that pleases the devil would come to pass. There would be a representation given to the outsiders not of our faith just what would suit them, that would develop traits of character which would cause great confusion and occupy the golden moments which should be used zealously to bring the great message before the people. The presentations upon any subject we have worked upon could not all harmonize, and the results would be to confuse the minds of believers and unbelievers. This is the very thing that Satan had planned that should take place—anything that could be magnified as a disagreement.
”Och vad skulle då följa? Just det verk som behagar djävulen skulle ske. För de utomstående skulle en framställning ges, inte av vår tro, utan just sådan som skulle passa dem, en framställning som skulle utveckla karaktärsdrag vilka skulle orsaka stor förvirring och uppta de gyllene ögonblick som nitiskt borde användas till att föra fram det stora budskapet inför folket. De framställningar i vilket ämne som helst som vi har arbetat med skulle inte alla kunna samstämma, och följden skulle bli att förvirra både troendes och otroendes sinnen. Detta är just det som Satan hade planerat skulle ske—allt som kunde förstoras till en meningsskiljaktighet.
“Read Ezekiel, chapter 28. Now, here is a grand work, where strange spirits can figure. But the Lord has a work to [be] done to save perishing souls; and the places which Satan, disguised, could fill in, bringing confusion into our ranks, he will do to perfection, and all those little differences will become enlarged, prominent.
”Läs Hesekiel, kapitel 28. Här föreligger nu ett stort verk, där främmande andar kan göra sig gällande. Men Herren har ett verk som måste utföras för att frälsa förtappade själar; och de platser som Satan, förklädd, kunde inta och därigenom bringa förvirring in i våra led, dem kommer han att fylla till fulländning, och alla dessa små skiljaktigheter kommer att förstoras och bli framträdande.
“And I was shown from the first that the Lord had given neither Elders Daniells nor Prescott the burden of this work. Should Satan’s wiles be brought in, should this “Daily” be such a great matter as to be brought in to confuse minds and hinder the advancement of the work at this important period of time? It should not, whatever may be. This subject should not be introduced, for the spirit that would be brought in would be forbidding, and Lucifer is watching every movement. Satanic agencies would commence his work and there would be confusion brought into our ranks. You have no call to hunt up the difference of opinion that is not a testing question; but your silence is eloquence. I have the matter all plainly before me. If the devil could involve any one of our own people on these subjects, as he has proposed to do, Satan’s cause would triumph. Now the work without delay is to be taken up and not a [difference] of opinion expressed.
”Och det visades mig från första stund att Herren varken hade lagt bördan av detta verk på äldste Daniells eller Prescott. Skulle Satans list införas, skulle detta ”Dagliga” vara en så stor sak att det förs in för att förvirra sinnen och hindra verkets framåtskridande under denna viktiga tid? Så bör det inte vara, vad det än må gälla. Detta ämne bör inte tas upp, ty den ande som då skulle föras in vore avvisande, och Lucifer iakttar varje rörelse. Sataniska redskap skulle påbörja hans verk, och förvirring skulle föras in i våra led. Ni har ingen kallelse att söka upp meningsskiljaktigheter i en fråga som inte är en prövosten; men er tystnad är vältalighet. Jag har hela saken klart och tydligt framför mig. Om djävulen kunde dra in någon av vårt eget folk i dessa frågor, såsom han har föresatt sig att göra, skulle Satans sak segra. Nu är det verket som utan dröjsmål skall upptas, och ingen [meningsskiljaktighet] får uttryckas.
“Satan would inspire those men who have gone out from us to unite with evil angels and retard our work on unimportant questions, and what rejoicing [there] would be in the camp of the enemy. Press together, press together. Let every difference be buried. Our work now is to devote all our physical and brain-nerve power to put these differences out of the way, and all harmonize. If Satan could with his great unsanctified wisdom be permitted to get the least hold, [he would rejoice].
”Satan skulle ingiva de män som har gått ut från oss att förena sig med onda änglar och hindra vårt verk genom oväsentliga frågor, och vilken glädje [det] skulle bli i fiendens läger. Slut er samman, slut er samman. Låt varje meningsskiljaktighet bli begravd. Vårt arbete nu är att använda all vår kroppsliga kraft och all vår hjärnas och nervers kraft till att undanröja dessa meningsskiljaktigheter, så att alla kommer i samklang. Om Satan med sin stora ohelgade visdom tilläts få det minsta fäste, [skulle han glädja sig].”
“Now, when I saw how you were working, my mind took in the whole situation and the results if you should go forward and give the parties that have left us the least chance to bring confusion into our ranks. Your lack of wisdom would be just what Satan would have it. Your loud proclamation was not under the inspiration of the Holy Spirit. I was instructed to say to you that your picking flaws in the writings of men that have been led of God is not inspired of God. And if this is the wisdom that Elder Daniells would give to the people, by no means give him an official position, for he cannot reason from cause to effect. Your silence on this subject is your wisdom. Now, everything like picking flaws in the publications of men who are not alive is not the work God has given any of you to do. For if these men—Elders Daniells and Prescott—had followed the directions given in working the cities, there would have been many, very many, convinced of the truth and converted, able men that [now] are in positions where they never will be reached.
”När jag nu såg hur ni arbetade, uppfattade mitt sinne hela situationen och följderna, om ni skulle gå vidare och ge de personer som har lämnat oss den minsta möjlighet att bringa förvirring in i våra led. Er brist på vishet skulle vara just vad Satan önskar. Er högljudda förkunnelse stod inte under den helige Andes inspiration. Jag blev undervisad att säga er att ert letande efter fel i skrifter av män som har varit ledda av Gud inte är inspirerat av Gud. Och om detta är den vishet som äldste Daniells skulle ge folket, ge honom då på inga villkor någon officiell ställning, ty han kan inte resonera från orsak till verkan. Er tystnad i denna sak är er vishet. Allt sådant som att söka fel i publikationer av män som inte längre lever är nu inte det arbete Gud har gett någon av er att utföra. Ty om dessa män — äldste Daniells och Prescott — hade följt de anvisningar som gavs i arbetet i städerna, skulle många, ja mycket många, ha blivit överbevisade om sanningen och omvända, dugliga män som [nu] innehar ställningar där de aldrig kommer att nås.
“All the world is to be regarded as one great family. And when you have such a fountain of knowledge to draw from, why have you left the world to perish for years with the testimonies given by our Lord Jesus Christ? True religion teaches us to regard every man and woman as a person to whom we can do good.
”Hela världen ska betraktas som en enda stor familj. Och när ni har en sådan kunskapens källa att ösa ur, varför har ni då i åratal lämnat världen att förgås utan de vittnesbörd som getts av vår Herre Jesus Kristus? Den sanna religionen lär oss att betrakta varje man och kvinna som en person för vilken vi kan göra gott.
“This has been in print many years: ‘A Balanced Mind,’ testimony to Elder Andrews. The mind may be cultivated to become a power to know when to speak and what burdens to take up and to bear, for Christ is your teacher. And I feared greatly for you [when I saw you] exalting your wisdom and pursuing a course to bring in differences of opinion. The Lord calls for wise men who can hold their peace when it [is] wisdom for them to do so. If you would be a whole man, you need sanctification through Jesus Christ. Now there is a work just started, and let wisdom be seen in every minister, in every president of [a] conference. But here was a work for you to take hold of years ago where you were needed to lift your voice for this very work. Christ gave all His people special directions what they shall do and the things they shall not do. And there is a little time left us to work out the righteousness of the Lord. You can understand the way of the Lord. I saw your purpose of carrying things after your own devising after you were placed as president. You had thought you would do wonderful things, which would be a work God had not placed in your hands to do. Now, your work is not to oppress but to release every necessity possible if the Lord has accepted you to serve. But you have very early given evidence that wisdom and sanctified judgment have not been manifested by you. You blazed out matters that would not be received unless the Lord should give light.
”Detta har varit i tryck i många år: ’Ett balanserat sinne’, vittnesbörd till äldste Andrews. Sinnet kan odlas till att bli en kraft att veta när man skall tala och vilka bördor man skall ta upp och bära, ty Kristus är din lärare. Och jag fruktade mycket för dig [när jag såg dig] upphöja din visdom och följa en kurs som skulle föra in meningsskiljaktigheter. Herren kallar på visa män som kan tiga när det [är] vishet för dem att göra så. Om du vill vara en hel människa, behöver du helgelse genom Jesus Kristus. Nu har just ett verk påbörjats, och låt vishet bli sedd hos varje predikant, hos varje president för en konferens. Men här fanns ett verk för dig att ta itu med för flera år sedan, där du behövdes för att höja din röst för just detta verk. Kristus gav allt sitt folk särskilda anvisningar om vad de skall göra och de ting de inte skall göra. Och det återstår en kort tid för oss att verka ut Herrens rättfärdighet. Du kan förstå Herrens väg. Jag såg ditt uppsåt att leda saker och ting efter ditt eget påfund sedan du hade blivit insatt som president. Du hade tänkt att du skulle göra underbara ting, vilket skulle vara ett verk som Gud inte hade lagt i dina händer att utföra. Nu är ditt verk inte att förtrycka utan att frigöra varje möjlighet som är nödvändig, om Herren har antagit dig till tjänst. Men du har mycket tidigt gett bevis för att vishet och helgat omdöme inte har blivit uppenbarade av dig. Du tog upp frågor på ett skarpt sätt som inte skulle bli mottagna om inte Herren skulle ge ljus.”
“I have been instructed that such hasty movements should not have [been] made [such] as selecting you as president of the conference even another year. But the Lord forbids any more such hasty transactions until the matter is brought before the Lord in prayer; and as you have had the message come to you that the work of the Lord resting upon the president is a most solemn responsibility, you had no moral right to blaze out as you did upon the subject of the ‘Daily’ and suppose your influence would decide the question. There was Elder Haskell, who has carried the heavy responsibilities, and there is Elder Irwin and several men I might mention who have the heavy responsibilities.
”Jag har blivit undervisad om att sådana förhastade åtgärder inte borde ha vidtagits, såsom att utse dig till konferensens president ens för ännu ett år. Men Herren förbjuder att några fler sådana förhastade beslut fattas förrän saken läggs fram inför Herren i bön; och eftersom det budskapet har kommit till dig att Herrens verk, sådant det vilar på presidenten, är ett högst allvarligt ansvar, hade du ingen moralisk rätt att blossa upp såsom du gjorde i frågan om ”Daily” och anta att ditt inflytande skulle avgöra frågan. Där fanns äldste Haskell, som har burit de tunga ansvarsbördorna, och där finns äldste Irwin och flera män som jag skulle kunna nämna, vilka bär tunga ansvar.”
“Where was your respect for the men of age? What authority could you exercise without taking all the responsible men to weigh the matter? But let us now investigate the matter. We must now reconsider whether it is the Lord’s judgment, in the face of the work that has been neglected, of showing your zeal to carry the work even another year. If you should carry the work another year with the help that shall unite with you, there should be a change take place in you and Elder Prescott. And humble your own hearts before God. The Lord will have to see in you a showing of a different experience, for if ever men needed to be reconverted at this present [time], it [is] Elder Daniells and Elder Prescott.
”Var fanns er vördnad för de äldre männen? Vilken myndighet kunde ni utöva utan att ta med alla de ansvarsbärande männen för att överväga saken? Men låt oss nu undersöka saken. Vi måste nu på nytt pröva huruvida det är Herrens dom, inför det arbete som har försummats, att visa er iver att bära arbetet ännu ett år. Om ni skulle bära arbetet ännu ett år med den hjälp som skall förena sig med er, då bör en förändring äga rum i er och i äldste Prescott. Och ödmjuka era egna hjärtan inför Gud. Herren måste få se hos er ett uttryck för en annorlunda erfarenhet, ty om några män någonsin behövde bli omvända på nytt i denna tid, så är det äldste Daniells och äldste Prescott.
“Seven men should be chosen that are men of wisdom and through the working of the grace of God [give] evidence [of] a reconversion. For any men who are so blinded that they cannot reason from cause to effect, that they would ignore the men who have borne the responsibilities of the work and these presidents of conferences, [that] men [who] carry the work for over two years should be disregarded and such an impulsive consequence take place that men would neglect the very work kept before them for years—work the cities—and no, or but very little, attention [be] given to the old men for counsel, but proclaim the things they choose to give the people, bears its own testimony of the unsafety of the men to be entrusted with such a grand and wonderful work.
”Sju män bör utses, män av vishet och som genom Guds nåds verkning [ger] bevis [på] en omvändelse på nytt. Ty att några män är så förblindade att de inte kan resonera från orsak till verkan, så att de skulle åsidosätta de män som har burit verkets ansvar och dessa konferenspresidenter, [att] män [som] bär verket under mer än två år skulle lämnas utan avseende och en sådan förhastad följd inträffa att män skulle försumma just det verk som hållits fram för dem i åratal — arbetet i städerna — och ingen, eller endast mycket ringa, uppmärksamhet [ges] de gamla männen för råd, utan de förkunnar de ting som de själva väljer att ge folket, bär i sig sitt eget vittnesbörd om hur osäkra dessa män är att anförtros ett så stort och underbart verk.”
“Christ is not dead. He will never suffer His work to be carried on in this strange way. Let the books alone. If any change is essential, God will have the harmony in that change consistent, but when a message has been entrusted to men with the large responsibilities involved, [God] demands faithfulness that will work by love and purify the soul. Elders Daniells and Prescott both need reconversion. A strange work has come in, and it is not in harmony with the work Christ came to our world to do; and all who are truly converted will work the works of Christ.
”Kristus är inte död. Han kommer aldrig att tillåta att Hans verk förs vidare på detta märkliga sätt. Låt böckerna vara. Om någon förändring är nödvändig, kommer Gud att låta harmonin i den förändringen bestå i överensstämmelse, men när ett budskap har anförtrotts åt människor med de stora ansvar som detta innebär, kräver [Gud] trofasthet som verkar genom kärlek och renar själen. Äldste Daniells och Prescott behöver båda omvända sig på nytt. Ett främmande verk har trängt sig in, och det står inte i samklang med det verk Kristus kom till vår värld för att utföra; och alla som verkligen är omvända kommer att göra Kristi gärningar.
“We are everyone [to] work out the work which shall glorify the Father. We have come to the crisis—either to conform to the character of Jesus Christ right in this preparatory time or not attempt [it]. Elder Daniells, [you are not] to feel at liberty to let your voice be heard on high as you have done under similar circumstances. And understand, the president of a conference is not a ruler. He works in connection with the wise men who occupy the position as presidents whom God has accepted. He has not liberty to meddle with the writings in printed books from the pens that God has accepted. They are no longer to bear sway unless they show less of the ruling, dominating power. The crisis has come, for God will be dishonored.
”Vi skall alla utföra det verk som skall förhärliga Fadern. Vi har kommit till krisen — antingen att rätta oss efter Jesu Kristi karaktär just i denna förberedelsetid, eller att inte försöka [det]. Äldste Daniells, [du är inte] att känna dig fri att låta din röst höras högt, så som du har gjort under liknande omständigheter. Och förstå att en konferenspresident inte är en härskare. Han verkar i förbindelse med de visa män som innehar ställningen som presidenter, vilka Gud har godtagit. Han har inte frihet att lägga sig i skrifterna i tryckta böcker från de pennor som Gud har godtagit. De skall inte längre utöva herravälde, om de inte visar mindre av den härskande, dominerande makten. Krisen har kommit, ty Gud kommer att vanäras.
“How does the Lord look upon the unworked cities? Christ is in heaven. Now its acknowledgment is to be, ‘There is no kingly rule. And now is the crisis of this world. Now I am the Power to save or to destroy. Now is the time when the destiny of all is in My hands. I have given My life to save the world. And “I, if I be lifted up,” the saving grace I shall impart will prove that all who will be fashioned after the divine similitude and will be one with Me shall work as I work with My power of redeeming grace.’ Whoever will, [let him] take hold with his brethren to do the work given them to do when in responsible places under the counsel the Lord gives, and seek most earnestly to work in complete harmony with Him who so loved the world He gave His life a full sacrifice for the saving of the world. I speak to our ministers, that as they enter upon the work in our cities let there be a calm sacredness attending the ministry of the Word. We cannot make the proper impression upon the minds of the people if we . . .
”Hur ser Herren på de obearbetade städerna? Kristus är i himlen. Nu skall hans tillkännagivande vara: ’Det finns ingen kungslig regering. Och nu är denna världens kris. Nu är jag Makten att frälsa eller att förgöra. Nu är den tid då allas öde ligger i mina händer. Jag har gett mitt liv för att frälsa världen. Och ”Jag, när jag blir upphöjd”, den frälsande nåd som jag skall meddela skall bevisa att alla som låter sig formas efter den gudomliga likheten och är ett med mig skall verka så som jag verkar med min återlösande nåds kraft.’ Den som vill må tillsammans med sina bröder ta sig an det arbete som har getts dem att utföra, när de innehar ansvarsställningar under det råd som Herren ger, och med största allvar söka att verka i fullkomlig harmoni med honom som så älskade världen att han gav sitt liv som ett fullständigt offer för världens frälsning. Jag säger till våra predikanter att när de går in i arbetet i våra städer, må ett lugnt heligt allvar följa Ordets tjänst. Vi kan inte göra det rätta intrycket på människornas sinnen om vi...”
“I copy from my Diary. The truth as it is in Jesus—talk it, pray it, believe every word in its simplicity. What would you gain if mistakes are brought before the men who have departed from the faith and given heed to seducing spirits, men who were not long ago with us in the faith? Will you stand on the devil’s side? Give your attention to the unworked fields. A world-wide work is before us. I was given representations of John Kellogg.
”Jag avskriver ur min dagbok. Sanningen sådan den är i Jesus — tala den, bed den, tro varje ord i dess enkelhet. Vad skulle ni vinna om misstag förs fram inför de män som har avfallit från tron och lyssnat till förförande andar, män som för inte länge sedan var med oss i tron? Vill ni ställa er på djävulens sida? Rikta er uppmärksamhet mot de ännu obearbetade fälten. Ett världsvidt verk ligger framför oss. Jag fick syner beträffande John Kellogg.
“A very attractive personage was representing the ideas of the specious arguments that he was presenting, sentiments different from the genuine Bible truth. And those who are hungering and thirsting after something new were advancing ideas [so specious] that Elder Prescott was in great danger. Elder Daniells was in great danger [of] becoming wrapped in a delusion that if these sentiments could be spoken everywhere it would be as a new world.
”En mycket tilldragande person framställde de tankar som låg i de bedrägligt övertygande argument han framförde, tankar som skilde sig från den äkta bibliska sanningen. Och de som hungrade och törstade efter något nytt förde fram idéer [så bedrägligt övertygande] att äldste Prescott befann sig i stor fara. Äldste Daniells var i stor fara [att] bli insnärjd i en villfarelse, att om dessa uppfattningar kunde framföras överallt, skulle det vara som en ny värld.
“Yes, it would, but while their minds were thus absorbed I was shown that Brother Daniells and Brother Prescott were weaving into their experience sentiments of a spiritual[istic] appearance and drawing our people to beautiful sentiments that would deceive, if possible, the very elect. I have to trace with my pen [the fact] that these brethren would see defects in their delusive ideas that would place the truth in an uncertainty; and [yet] they [would] stand out as [if they had] great spiritual discernment. Now I am to tell them [that] when I was shown this matter, when Elder Daniells was lifting up his voice like a trumpet in advocating his ideas of the ‘Daily,’ the after results were presented. Our people were becoming confused. I saw the result, and then there were given me cautions that if Elder Daniells without respect to the outcome should thus be impressed and let himself believe he was under the inspiration of God, skepticism would be sown among our ranks everywhere, and we should be where Satan would carry his messages. Set unbelief and skepticism would be sown in human minds, and strange crops of evil would take the place of truth.” Manuscript Releases, volume 20, 17–22.
”Ja, det skulle det, men medan deras sinnen sålunda var upptagna visades det mig att broder Daniells och broder Prescott vävde in i sin erfarenhet föreställningar med ett andligt [spiritistiskt] sken och drog vårt folk till sköna tankegångar som, om möjligt, skulle bedra själva de utvalda. Jag måste med min penna framställa [det faktum] att dessa bröder skulle se brister i sina vilseledande idéer som skulle försätta sanningen i ovisshet; och [ändå] skulle de [komma att] träda fram som [om de hade] stor andlig urskillning. Nu skall jag säga dem [att] när denna sak visades mig, när äldste Daniells höjde sin röst som en basun för att förespråka sina idéer om ”det dagliga”, framställdes följderna därefter. Vårt folk höll på att bli förvirrat. Jag såg resultatet, och då gavs mig varningar om att om äldste Daniells, utan hänsyn till utgången, på detta sätt skulle gripas av intryck och låta sig tro att han stod under Guds inspiration, skulle skepticism sås överallt i våra led, och vi skulle komma dit där Satan skulle bära fram sina budskap. Fast otro och skepticism skulle sås i människors sinnen, och underliga skördar av ondska skulle ta sanningens plats.” Manuscript Releases, volym 20, 17–22.
The history of the second generation identifies an escalation of rebellion. The spiritualism represented by Ezekiel’s chambers of imagery illustrate that “Brother Daniells and Brother Prescott were weaving into their experience sentiments of a spiritualistic appearance and drawing our people to beautiful sentiments that would deceive, if possible, the very elect.” The spiritualism associated with the false view of “the daily,” is the symbol of what, if possible, would deceive the very elect. She ties together the spiritualism of pantheism that was being promoted by Kellogg with Prescott and Daniells’ push to define “the daily” as Christ’s sanctuary ministry.
Historien om den andra generationen visar på en tilltagande upptrappning av upproret. Den spiritualism som representeras av Hesekiels bildkamrar illustrerar att ”broder Daniells och broder Prescott invävde i sin erfarenhet tankar med ett spiritualistiskt sken och drog vårt folk till vackra föreställningar som, om möjligt, skulle bedra själva de utvalda.” Den spiritualism som är förknippad med den falska uppfattningen om ”det dagliga” är symbolen för det som, om möjligt, skulle bedra själva de utvalda. Hon knyter samman den spiritualism i form av panteism som främjades av Kellogg med Prescott och Daniells’ strävan att definiera ”det dagliga” som Kristi helgedomstjänst.
She informs them to leave the books alone, by which she was addressing the push by Prescott and Daniells to re-write Uriah Smith’s book, Daniel and the Revelation, in order to remove his teaching that identified “the daily,” just as Miller identified it. The historical revisionists of Laodicea, who Isaiah identifies as “the learned”, have accomplished a wonderful work upon the unlearned of Adventism, for they have misrepresented the testimony of the history to lead those with itching ears and shallow study habits to think that the subject of “the daily,” is unimportant, and that Miller was incorrect on the subject. That work of revision is part of the rubbish Miller was shown that was to be swept away by the dirt brush man, in the time when the manifestation of the power of God in the Midnight Cry is repeated.
Hon undervisar dem att låta böckerna vara i fred; därmed bemötte hon Prescott och Daniells strävan att skriva om Uriah Smiths bok, Daniel and the Revelation, för att avlägsna hans lära som identifierade ”det dagliga”, så som Miller identifierade det. Laodiceas historiska revisionister, som Jesaja identifierar som ”de lärde”, har uträttat ett märkligt verk bland adventismens olärda, ty de har förvanskat historiens vittnesbörd för att få dem som har kliande öron och ytliga studievanor att tro att ämnet ”det dagliga” är oviktigt och att Miller hade fel i denna fråga. Detta revisionsverk utgör en del av det bråte som Miller visades, vilket skulle sopas bort av mannen med smutsborsten, i den tid då uppenbarelsen av Guds makt i Midnattsropet upprepas.
We will continue our consideration of the second generation of Laodicean Adventism in the next article.
Vi kommer att fortsätta vår behandling av den andra generationen av laodiceisk adventism i nästa artikel.
“The message ‘Go forward’ is still to be heard and respected. The varying circumstances taking place in our world call for labor which will meet these peculiar developments. The Lord has need of men who are spiritually sharp and clear-sighted, men worked by the Holy Spirit, who are certainly receiving manna fresh from heaven. Upon the minds of such, God’s Word flashes light, revealing to them more than ever before the safe path. The Holy Spirit works upon mind and heart. The time has come when through God’s messengers the scroll is being unrolled to the world. Instructors in our schools should never be bound about by being told that they are to teach only what has been taught hitherto. Away with these restrictions. There is a God to give the message His people shall speak. Let not any minister feel under bonds or be gauged by men’s measurement. The gospel must be fulfilled in accordance with the messages God sends. That which God gives His servants to speak today would not perhaps have been present truth twenty years ago, but it is God’s message for this time.” The 1888 Materials, 133.
Budskapet ”Gå framåt” skall alltjämt höras och aktas. De skiftande omständigheter som gör sig gällande i vår värld kräver ett arbete som svarar mot dessa säregna förhållanden. Herren behöver män som är andligen skarpa och klarsynta, män som bearbetas av den helige Ande och som förvisso tar emot manna färskt från himlen. Över sådanas sinnen låter Guds ord sitt ljus blixtra fram och uppenbarar för dem mer än någonsin tidigare den trygga vägen. Den helige Ande verkar på sinne och hjärta. Tiden har kommit då bokrullen genom Guds budbärare rullas upp inför världen. Lärare i våra skolor bör aldrig hållas bundna genom att man säger dem att de endast skall undervisa det som hittills har undervisats. Bort med dessa inskränkningar. Det finns en Gud som ger det budskap hans folk skall tala. Låt ingen predikant känna sig bunden eller mätas efter människors måttstock. Evangeliet måste fullbordas i överensstämmelse med de budskap Gud sänder. Det som Gud i dag ger sina tjänare att tala var kanske inte närvarande sanning för tjugo år sedan, men det är Guds budskap för denna tid.” The 1888 Materials, 133.