The knowledge that was unsealed in the movement of the first angel is represented by the Ulai River vision in the book of Daniel. That vision represents chapters seven, eight and nine of Daniel, and the knowledge that was unsealed in the movement of the third angel is represented by the Hiddekel River vision, which represents chapters ten, eleven and twelve. The connections between the two movements are abundant. The two movements are linked together by the one hundred and twenty-six years from the rebellion of 1863, unto the time of the end in 1989.
Den kunskap som förseglades upp i den förste ängelns rörelse framställs genom synen vid floden Ulai i Daniels bok. Den synen representerar Daniels sjunde, åttonde och nionde kapitel, och den kunskap som förseglades upp i den tredje ängelns rörelse framställs genom synen vid floden Hiddekel, vilken representerar Daniels tionde, elfte och tolfte kapitel. Sambanden mellan de båda rörelserna är många. De båda rörelserna är förbundna med varandra genom de etthundratjugosex åren från upproret 1863 till ändens tid 1989.
Both times of the end, in each movement, are marked by the “seven times,” of Leviticus twenty-six. Paganism and then papalism had trampled down the sanctuary and host until the time of the end in 1798. From the rebellion of 1863 until 1989, a spiritual trampling down had occurred as represented by the four abominations of Ezekiel chapter eight.
Båda ändetiderna, i vardera rörelsen, kännetecknas av de ”sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex. Först hedendomen och därefter påvedömet hade trampat ned helgedomen och härskarorna ända till ändens tid år 1798. Från upproret 1863 till 1989 hade en andlig nedtrampning ägt rum, sådan den framställs genom de fyra styggelserna i Hesekiel kapitel åtta.
The forty-six years from the end of the first indignation until the end of the last indignation in 1844, in which Christ had erected a spiritual temple that He suddenly came into on October 22, 1844, parallels the time of the end in 1989, until the soon-coming Sunday law, when Christ is once again erecting a spiritual temple, that He will suddenly come unto at the hour of Revelation eleven’s great earthquake.
De fyrtiosex åren från slutet av den första vreden till slutet av den sista vreden år 1844, under vilka Kristus hade uppfört ett andligt tempel, till vilket Han plötsligt kom den 22 oktober 1844, motsvarar ändens tid år 1989 fram till den snart kommande söndagslagen, då Kristus ännu en gång uppför ett andligt tempel, till vilket Han plötsligt skall komma i stunden för den stora jordbävningen i Uppenbarelseboken elva.
When the third angel arrived in 1844, the Messenger of the Covenant suddenly appeared to purify the sons of Levi, but by 1863, those unfaithful Levites rejected the message of Moses delivered by Elijah and turned to wander in the wilderness. In that testing process the “builders” would ultimately reject the “cornerstone” of the “seven times”, and then transition from the movement of Philadelphia unto the church of Laodicea. In the last days, when the Messenger of the Covenant suddenly comes to His temple, at the soon-coming Sunday law, He will use the faithful Levites to call His other flock. The faithful of the last days will have transitioned from the “church” of Laodicea unto the “movement” of Philadelphia.
När den tredje ängeln kom år 1844, visade sig förbundets budbärare plötsligt för att rena Levis söner, men år 1863 förkastade dessa otrogna leviter det Mosebudskap som förmedlades genom Elia och vände sig för att vandra i öknen. I denna prövningsprocess skulle ”byggarna” slutligen förkasta ”hörnstenen” av de ”sju tiderna” och därefter övergå från Filadelfias rörelse till Laodiceas församling. I de sista dagarna, när förbundets budbärare plötsligt kommer till sitt tempel, vid den snart kommande söndagslagen, skall han använda de trogna leviterna för att kalla sin andra hjord. De trogna i de sista dagarna kommer att ha övergått från Laodiceas ”församling” till Filadelfias ”rörelse”.
The movement of the first angel published its formalized message two hundred and twenty years after the King James Bible was published, and the movement of the third angel published its formalized message two hundred and twenty years after the Declaration of Independence was published. The formalized message of both movements was empowered with the fulfillment of a prophecy of Islam, which was marked by the descent of an angel. The arrival of the angel identified the beginning of the “debate” of Habakkuk chapter two, and led to the publication of Habakkuk’s tables.
Den förste ängelns rörelse offentliggjorde sitt formaliserade budskap tvåhundratjugo år efter att King James Bible hade publicerats, och den tredje ängelns rörelse offentliggjorde sitt formaliserade budskap tvåhundratjugo år efter att självständighetsförklaringen hade publicerats. Det formaliserade budskapet i båda rörelserna gavs kraft genom uppfyllelsen av en profetia om islam, vilken markerades av en ängels nedstigande. Ängelns ankomst identifierade början på ”debatten” i Habackuks andra kapitel och ledde till offentliggörandet av Habackuks tavlor.
The empowered message represented by Habakkuk’s tables led to a disappointment, that ushered in a tarrying time, that led to the message of the Midnight Cry, that concluded with the fulfillment of the message of the Midnight Cry. The parallels which exist between the two movements are conclusive evidence for those who choose to see, that all the elements of Millerite history are connected to and are repeated in the history of the one hundred and forty-four thousand. The time period of the latter rain is typified in the Millerite movement, and it is fulfilled in the movement of Future for America. Repeatedly inspiration informs those willing to hear that only those who recognize the latter rain will receive it.
Det kraftfulla budskap som representerades av Habackuks tavlor ledde till en besvikelse, vilken inledde en dröjsmålstid, som ledde till budskapet om midnattsropet, vilket avslutades med uppfyllelsen av budskapet om midnattsropet. De paralleller som finns mellan de båda rörelserna utgör avgörande bevis för dem som väljer att se, att alla beståndsdelar i milleriternas historia är förbundna med och upprepas i historien om de etthundrafyrtiofyra tusen. Tidsperioden för det sena regnet förebildas i milleritrörelsen, och den fullbordas i Future for Americas rörelse. Gång på gång underrättar inspirationen dem som är villiga att höra om att endast de som känner igen det sena regnet kommer att ta emot det.
The period, movement, and message of the latter rain are all represented in the history of the Millerites, and the word “recognize” represents seeing something that you have seen before. The only way to see the period, movement and message of the latter rain is to recognize that it has been illustrated in Millerite history. It has also been illustrated in the other sacred reform movements. The Millerite movement was a beginning movement that represents an ending movement and therefore has many more direct references than the earlier reform movements. It also has the signature of Alpha and Omega who always illustrates the end of a thing with the beginning of a thing.
Tiden, rörelsen och budskapet för det sena regnet representeras alla i milleriternas historia, och ordet ”igenkänna” betecknar att se något som man har sett förut. Det enda sättet att se tiden, rörelsen och budskapet för det sena regnet är att igenkänna att det har illustrerats i milleriternas historia. Det har också illustrerats i de andra heliga reformationsrörelserna. Milleritrörelsen var en begynnelserörelse som representerar en avslutande rörelse och har därför många fler direkta hänvisningar än de tidigare reformationsrörelserna. Den bär också Alfas och Omegas signatur, han som alltid illustrerar slutet på en sak genom början på en sak.
In the Millerite movement the foundations were established, and the central pillar was Daniel chapter eight, verses thirteen and fourteen. I am aware that Sister White identifies verse fourteen as the central pillar and foundation, but the reality is that verse fourteen is an answer to the question of verse thirteen. An answer is empty without understanding the question that elicits the answer. Verse thirteen identifies the vision of the trampling down, that is accomplished by two desolating powers, and verse fourteen is the vision of Christ restoring the temple and host which were trampled down. Two visions are directly connected by context, by grammar and by Palmoni, the Wonderful Numberer.
I den milleritiska rörelsen lades grundvalarna, och den centrala pelaren var Daniel kapitel åtta, verserna tretton och fjorton. Jag är medveten om att syster White identifierar vers fjorton som den centrala pelaren och grundvalen, men verkligheten är att vers fjorton är ett svar på frågan i vers tretton. Ett svar är tomt utan förståelse av den fråga som framkallar svaret. Vers tretton identifierar synen om nedtrampandet, vilket åstadkoms av två ödeläggande makter, och vers fjorton är synen om Kristus som återupprättar helgedomen och härskarans skara som blev nedtrampade. Två syner är direkt förbundna genom sammanhanget, genom grammatiken och genom Palmoni, den underbare Talräknaren.
William Miller was used to identify the foundational truths, which would be Daniel chapter eight, verses thirteen and fourteen. The first jewel he discovered was the “seven times” that represents the trampling down of verse thirteen, and the framework which he built all of his prophetic structure upon was the “two desolating powers” motif represented in verse thirteen. Miller correctly identified that “the daily” abomination of verse thirteen was paganism, and the transgression of desolating power was papalism. In this sense the very “foundation” of the framework of Miller, and the “foundation” of the foundation and central pillar, was the understanding that “the daily” in chapter eight represented paganism. The foundation of the increase of knowledge from Millerite history was that “the daily,” of Daniel chapter eight was paganism, and inspiration was careful to identify that “those who gave the judgment hour cry had the correct view of the daily.”
William Miller användes för att identifiera de grundläggande sanningarna, vilka skulle vara Daniel kapitel åtta, verserna tretton och fjorton. Den första juvel han upptäckte var de ”sju tiderna”, som representerar nedtrampandet i vers tretton, och den ram på vilken han byggde hela sin profetiska struktur var motivet med de ”två ödeläggande makterna”, representerat i vers tretton. Miller identifierade korrekt att ”det dagliga” i vers trettons styggelse var hedendomen, och att den överträdelse som utgör den ödeläggande makten var påvedömet. I denna mening var själva ”grunden” för Millers ramverk, och ”grunden” för grunden och den centrala pelaren, förståelsen att ”det dagliga” i kapitel åtta representerade hedendomen. Grunden för kunskapens tillväxt från den milleritiska historien var att ”det dagliga” i Daniel kapitel åtta var hedendomen, och Inspirationen var noga med att fastslå att ”de som förkunnade domstidens budskap hade den rätta uppfattningen om det dagliga”.
The foundation of the light represented as the “increase of knowledge” at the time of the end in 1989, is also “the daily.” It is simply another divine parallel. In order to recognize the increase of knowledge that is represented in the last six verses of Daniel eleven there is required an application of the writings of Ellen White. In her writings she identifies that the history of verse thirty-one of Daniel eleven will be repeated in the final verses of Daniel eleven. Without that inspired clue understanding the parallel history of verse thirty-one with verses forty and forty-one would be a much more difficult task.
Grunden för det ljus som framställs som ”kunskapens tillväxt” vid ändens tid år 1989 är också ”det dagliga”. Det är helt enkelt ännu en gudomlig parallell. För att kunna urskilja den tillväxt i kunskap som framställs i de sex sista verserna i Daniel elva krävs en tillämpning av Ellen Whites skrifter. I sina skrifter identifierar hon att historien i vers trettioett i Daniel elva kommer att upprepas i de avslutande verserna i Daniel elva. Utan den inspirerade ledtråden skulle förståelsen av den parallella historien mellan vers trettioett och verserna fyrtio och fyrtioett vara en mycket svårare uppgift.
The “daily” in the book of Daniel represents paganism and is the foundation of the foundation for the Millerites, and it is the foundation of the message for the movement of the one hundred and forty-four thousand. It is also the truth which was purposely made into error by a “lie” that was introduced into the third generation of Laodicean Adventism, that was typified by the third abomination of “women weeping for Tammuz” in Ezekiel chapter eight, and the compromise represented by the third church of Pergamos.
”Det dagliga” i Daniels bok representerar hedendomen och utgör grunden till grunden för milleriterna, och det är grunden för budskapet till de etthundrafyrtiofyra tusens rörelse. Det är också den sanning som avsiktligt förvandlades till villfarelse genom en ”lögn” som infördes i den tredje generationen av laodiceisk adventism, vilken förebildades av den tredje styggelsen, ”kvinnor som gråter över Tammuz”, i Hesekiel kapitel åtta, och av den kompromiss som representeras av den tredje församlingen, Pergamos.
The divine direction that guides the role of “the daily” as an issue in the time of the latter rain is absolutely astounding, and beyond the possibility of human construction. The fourth generation of Laodicean Adventism is portrayed as bowing down to the sun, thus representing an acceptance of the mark of the beast. Sister White identifies that to receive that mark is to come to the same mind as the beast, and that those who become confused upon the meaning of antichrist, will ultimately end up on the side of the man of sin. All this is represented by the ancient men in Jerusalem in Ezekiel chapter eight.
Den gudomliga ledning som styr ”det dagligas” roll som en fråga under senregnets tid är helt och hållet häpnadsväckande och ligger bortom all möjlighet till mänsklig konstruktion. Den fjärde generationen av laodikeisk adventism framställs som nedböjande sig för solen och representerar därmed ett accepterande av vilddjurets märke. Syster White identifierar att ta emot detta märke som att komma till samma sinne som vilddjuret, och att de som blir förvirrade beträffande antikrists innebörd slutligen kommer att hamna på syndens människas sida. Allt detta framställs genom de gamla männen i Jerusalem i Hesekiel kapitel åtta.
In the third and fourth generation God judges those who hate Him, and that judgment is executed while the other class is receiving the seal of God’s approval. The very passage in the Scriptures that provided William Miller the light he needed to recognize that it was pagan Rome that was represented as “the daily” in the book of Daniel, is the most direct identification of the man of sin, who the ancient men bow to in chapter eight of Ezekiel. The chapter identifies the pope of the second desolating power, while also identifying the paganism of the first desolating power. And the truth that is the subject of the passage is the role of pagan Rome, who in 2 Thessalonians is the power that restrains the papacy from ascending the throne until 538.
I tredje och fjärde led hemsöker Gud dem som hatar Honom, och den domen verkställs medan den andra klassen mottar Guds godkännandes sigill. Just det ställe i Skriften som gav William Miller det ljus han behövde för att inse att det var det hedniska Rom som i Daniels bok framställdes som ”det dagliga”, är den mest direkta identifieringen av syndens människa, inför vilken de gamla männen böjer sig i det åttonde kapitlet i Hesekiel. Kapitlet identifierar påven såsom den andra ödeläggande makten, samtidigt som det också identifierar hedendomen hos den första ödeläggande makten. Och den sanning som är detta avsnitts ämne är det hedniska Roms roll, vilket i 2 Thessalonikerbrevet är den makt som hindrar påvedömet från att bestiga tronen förrän år 538.
The “daily” which was Miller’s bedrock truth, that allowed him to produce a framework of prophecy based upon two desolating powers that trample down the sanctuary and host, is the truth identified by Paul as the truth which is rejected, and which brings strong delusion upon those who do not love that very truth in the last days. In agreement with the parallel histories, that very same truth, that is the bedrock truth, allowed Future for America to produce a framework of prophecy about the final three-fold union in the last days.
Det ”dagliga”, som var Millers grundläggande sanning och som gjorde det möjligt för honom att utforma ett profetiskt ramverk byggt på två förödande makter som nedtrampar helgedomen och härskarans skara, är den sanning som Paulus identifierar som den sanning som förkastas och som drar med sig en kraftig villfarelse över dem som inte älskar just denna sanning i de sista dagarna. I överensstämmelse med de parallella historiska skeendena gjorde just denna samma sanning, som är den grundläggande sanningen, det möjligt för Future for America att utforma ett profetiskt ramverk om den slutliga trefaldiga föreningen i de sista dagarna.
Not only that, but that foundational truth, which is the foundational truth for both parallel histories, is made into the “lie” that becomes the bedrock error and Paul’s strong delusion, for the framework of the false latter rain “peace and safety” message proclaimed by the men that will never again lift up their voices and show God’s people their transgressions. “The daily” represents the foundation of both the movement of the first and the third angel, and when the rebels of Laodicea turned its meaning upside down, by identifying the satanic symbol as a symbol of Christ, the false symbol became the foundation of the counterfeit message of the false latter rain.
Inte nog med det, utan denna grundläggande sanning, som är den grundläggande sanningen för båda de parallella historieförloppen, förvandlas till den ”lögn” som blir den grundläggande villfarelsen och Paulus starka villfarelse, såsom ramverket för den falska budbäraren om det sena regnet — budskapet om ”fred och trygghet” — vilket förkunnas av de män som aldrig mer kommer att upphöja sina röster och visa Guds folk deras överträdelser. ”Det dagliga” representerar grunden för både den första och den tredje ängelns rörelse, och när Laodiceas rebeller vände dess innebörd upp och ned genom att identifiera den sataniska symbolen som en symbol för Kristus, blev den falska symbolen grunden för den förfalskade budskapen i det falska sena regnet.
Stay yourselves, and wonder; cry ye out, and cry: they are drunken, but not with wine; they stagger, but not with strong drink. For the Lord hath poured out upon you the spirit of deep sleep, and hath closed your eyes: the prophets and your rulers, the seers hath he covered. And the vision of all is become unto you as the words of a book that is sealed, which men deliver to one that is learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I cannot; for it is sealed: And the book is delivered to him that is not learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I am not learned. Wherefore the Lord said, Forasmuch as this people draw near me with their mouth, and with their lips do honour me, but have removed their heart far from me, and their fear toward me is taught by the precept of men: Therefore, behold, I will proceed to do a marvellous work among this people, even a marvellous work and a wonder: for the wisdom of their wise men shall perish, and the understanding of their prudent men shall be hid. Woe unto them that seek deep to hide their counsel from the Lord, and their works are in the dark, and they say, Who seeth us? and who knoweth us? Surely your turning of things upside down shall be esteemed as the potter’s clay: for shall the work say of him that made it, He made me not? or shall the thing framed say of him that framed it, He had no understanding? Isaiah 29:9–16.
Stanna upp och förundras; ropa högt och ropa: de är druckna, men inte av vin; de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en ande av djup sömn och tillslutit era ögon; profeterna och era styresmän, siarna, har han övertäckt. Och all uppenbarelse har för er blivit såsom orden i en förseglad bok, som man räcker åt en lärd och säger: Läs detta, jag ber dig; och han svarar: Jag kan inte, ty den är förseglad. Och boken räcks åt den som är olärd, och man säger: Läs detta, jag ber dig; och han svarar: Jag är inte lärd. Därför sade Herren: Eftersom detta folk närmar sig mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men håller sitt hjärta långt ifrån mig, och deras fruktan för mig är ett inlärt människobud, därför skall jag åter göra ett underbart verk bland detta folk, ja, ett underbart verk och ett förunderligt ting; ty deras visas visdom skall förgås, och deras förståndigas förstånd skall döljas. Ve dem som djupt söker dölja sina rådslag för Herren, vilkas gärningar sker i mörkret, och som säger: Vem ser oss? och vem känner oss? Sannerligen, ert omkastande av allting skall räknas såsom krukmakarlera; ty skall verket säga om honom som gjorde det: Han gjorde mig inte? Eller skall det som formats säga om honom som formade det: Han hade inget förstånd? Jesaja 29:9–16.
All the prophets spoke of the last days, and openly lying in order to turn the meaning of “the daily,” upside down closely imitates the definition of the unpardonable sin. To assign a person as forever lost is beyond the ability, or moral authority, of men toward other men, but that is not what is here being identified.
Alla profeterna talade om de sista dagarna, och att öppet ljuga för att vända innebörden av ”det dagliga” upp och ned efterliknar nära definitionen av den oförlåtliga synden. Att förklara en människa för evigt förlorad ligger bortom människors förmåga eller moraliska auktoritet gentemot andra människor, men det är inte det som här identifieras.
Those in Isaiah who turn things upside down, which is simply another expression for what Isaiah identifies elsewhere as calling darkness light or light darkness, are identified as the ancient men that rule Jerusalem as their final judgment is being represented.
De i Jesaja som vänder upp och ned på allting, vilket helt enkelt är ett annat uttryck för det som Jesaja på annat håll betecknar som att kalla mörker ljus eller ljus mörker, identifieras som de gamle män som styr Jerusalem när deras slutliga dom framställs.
Woe unto them that call evil good, and good evil; that put darkness for light, and light for darkness; that put bitter for sweet, and sweet for bitter! Woe unto them that are wise in their own eyes, and prudent in their own sight! Woe unto them that are mighty to drink wine, and men of strength to mingle strong drink: Which justify the wicked for reward, and take away the righteousness of the righteous from him! Therefore as the fire devoureth the stubble, and the flame consumeth the chaff, so their root shall be as rottenness, and their blossom shall go up as dust: because they have cast away the law of the Lord of hosts, and despised the word of the Holy One of Israel. Therefore is the anger of the Lord kindled against his people, and he hath stretched forth his hand against them, and hath smitten them: and the hills did tremble, and their carcases were torn in the midst of the streets. For all this his anger is not turned away, but his hand is stretched out still. And he will lift up an ensign to the nations from far, and will hiss unto them from the end of the earth: and, behold, they shall come with speed swiftly. Isaiah 5:20–26.
Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! Ve dem som är visa i sina egna ögon och förståndiga i sin egen åsyn! Ve dem som är väldiga i att dricka vin och starka män i att blanda starka drycker, som för mutor rättfärdigar den ogudaktige och tar ifrån den rättfärdige hans rättfärdighet! Därför skall, såsom elden förtär halmen och lågan förbränner agnarna, så deras rot bli såsom ruttenhet, och deras blomma fara upp såsom stoft, därför att de har förkastat Herren Sebaots lag och föraktat Israels Heliges ord. Därför har Herrens vrede upptänts mot hans folk, och han har utsträckt sin hand mot dem och slagit dem; och bergen bävade, och deras döda kroppar låg sönderslitna mitt på gatorna. Trots allt detta har hans vrede inte vänt sig bort, utan hans hand är ännu utsträckt. Och han skall resa ett baner för hednafolken i fjärran och vissla till dem från jordens ände; och se, de skall komma hastigt och med hast. Jesaja 5:20–26.
God’s ensign (the one hundred and forty-four thousand) is lifted up as the ensign at the soon coming Sunday law, which is when “the anger of the Lord is kindled against his people”, and He stretches “forth his hand against them”, and “smites them”, and “their carcases will be torn in the midst of the streets.” The midst of the streets are the streets of Jerusalem when the destroying angels of Ezekiel chapter nine, are commanded to go forth “and smite: let not your eye spare, neither have ye pity: Slay utterly old and young, both maids, and little children, and women: but come not near any man upon whom is the mark; and begin at my sanctuary. Then they began at the ancient men which were before the house.” Ezekiel’s “ancient men”, who Sister White states are those who were to be the guardians of the people, are Isaiah’s “drunkards of Ephraim” who “turn things upside down” in chapters twenty-eight and twenty-nine.
Guds baner (de etthundrafyrtiofyratusen) upphöjs som baneret vid den snart kommande söndagslagen, vilket är då ”Herrens vrede upptänds mot hans folk”, och han sträcker ”ut sin hand mot dem” och ”slår dem”, och ”deras döda kroppar skall slitas sönder mitt på gatorna”. Mitt på gatorna är Jerusalems gator, när de fördärvande änglarna i Hesekiel kapitel nio får befallning att gå fram ”och slå: skon icke med ditt öga och hav intet medlidande: döden given åt gamla och unga, åt jungfrur och små barn och kvinnor; men kommen icke nära någon man som har märket på sig; och begynnen vid min helgedom. Då begynte de med de äldste männen som voro framför huset.” Hesekiels ”äldste män”, vilka syster White säger var de som skulle vara folkets väktare, är Jesajas ”Efraims drinkare” som ”vänder upp och ned på allting” i kapitel tjugoåtta och tjugonio.
In chapter five they are those who are “mighty to drink wine, and men of strength to mingle strong drink: Which justify the wicked for reward.” With the publication of the book Questions on Doctrine, the ancient men drank from the cup of apostate Protestantism, and presented the false gospel of justification that claims men cannot be sanctified, that Christ is our Substitute, but not our Example. In doing so, the book justified the wicked, for the reward of being accepted among the fallen churches of apostate Protestantism. The passage is identifying their ultimate judgment, and the reason for that judgment is that they “despised the word of the Holy One of Israel.” They did this by rejecting the understanding of “the daily,” presented by those who gave the judgment hour cry, and by drinking from the cup of apostate Protestantism.
I kapitel fem är de sådana som är ”väldiga i att dricka vin och tappra män i att blanda starka drycker, de som för mutor frikänner den ogudaktige.” Genom utgivningen av boken Questions on Doctrine drack de gamle männen ur den avfälliga protestantismens bägare och framlade det falska rättfärdiggörelsens evangelium som hävdar att människor inte kan helgas, att Kristus är vår ställföreträdare men inte vårt föredöme. Därigenom frikände boken den ogudaktige, för belöningen att bli godtagen bland den avfälliga protestantismens fallna kyrkor. Textstället anger deras slutliga dom, och orsaken till den domen är att de ”föraktade den Helige i Israels ord”. Detta gjorde de genom att förkasta förståelsen av ”det dagliga”, sådan den framlades av dem som förkunnade domstidens rop, och genom att dricka ur den avfälliga protestantismens bägare.
In the passage they turn what is sweet to bitter, and what is bitter to sweet. The message that is in the angel’s hand when He descends is sweet, but the conclusion of the message is bitter. They argue the true latter rain message that begins when the angel descends is bitter, and at the conclusion they identify a sweet false peace and safety message, for they can’t help themselves from turning things upside down.
I avsnittet förvandlar de det söta till bittert och det bittra till sött. Det budskap som är i ängelns hand när Han stiger ned är sött, men budskapets slutsats är bitter. De hävdar att det sanna budskapet om det sena regnet, som börjar när ängeln stiger ned, är bittert, och vid dess avslutning identifierar de ett sött falskt budskap om frid och säkerhet, ty de kan inte avhålla sig från att vända allting upp och ned.
The passage where this sin is represented is at the close of their corporate probationary time. Therefore, it is appropriate to see that their actions of identifying the satanic work of paganism as the work of Christ is a prophetic parallel to the unpardonable sin, which is identifying the work of the Holy Spirit as the work of Satan. Placing the “lie” into the third generation of Adventism provided the foundational logic of their false latter rain message, and ultimately brings a strong delusion upon them. The very passage where Miller came to understand the correct meaning of “the daily” is where they are portrayed as being overthrown.
Det avsnitt där denna synd framställs infaller vid slutet av deras gemensamma prövotid. Därför är det lämpligt att se att deras handlingar, genom vilka de identifierar den sataniska verksamheten i hedendomen som Kristi verk, utgör en profetisk parallell till den oförlåtliga synden, vilken består i att identifiera den helige Andes verk som Satans verk. Att placera ”lögnen” i adventismens tredje generation tillhandahöll den grundläggande logiken för deras falska budskap om det sena regnet och för i sista hand en stark villfarelse över dem. Just det avsnitt där Miller kom att förstå den rätta innebörden av ”det dagliga” är det avsnitt där de framställs som störtade.
Let no man deceive you by any means: for that day shall not come, except there come a falling away first, and that man of sin be revealed, the son of perdition; Who opposeth and exalteth himself above all that is called God, or that is worshipped; so that he as God sitteth in the temple of God, shewing himself that he is God. Remember ye not, that, when I was yet with you, I told you these things? And now ye know what withholdeth that he might be revealed in his time. For the mystery of iniquity doth already work: only he who now letteth will let, until he be taken out of the way. And then shall that Wicked be revealed, whom the Lord shall consume with the spirit of his mouth, and shall destroy with the brightness of his coming: Even him, whose coming is after the working of Satan with all power and signs and lying wonders, And with all deceivableness of unrighteousness in them that perish; because they received not the love of the truth, that they might be saved. And for this cause God shall send them strong delusion, that they should believe a lie: That they all might be damned who believed not the truth, but had pleasure in unrighteousness. 2 Thessalonians 2:3–12.
Låt ingen bedra er på något sätt. Ty den dagen kommer inte, om inte avfallet först har kommit och syndens människa, fördärvets son, har blivit uppenbarad, han som står emot och upphöjer sig över allt som kallas Gud eller föremål för dyrkan, så att han sätter sig i Guds tempel såsom Gud och visar sig vara Gud. Minns ni inte att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? Och nu vet ni vad det är som håller honom tillbaka, för att han skall uppenbaras i sin tid. Ty laglöshetens hemlighet är redan verksam; endast måste han som nu håller tillbaka fortsätta att göra det, tills han har röjts ur vägen. Och då skall den laglöse uppenbaras, honom som Herren skall förgöra med sin muns ande och tillintetgöra genom glansen vid sin ankomst, honom vars ankomst sker efter Satans verksamhet med all kraft och tecken och lögnens under, och med all orättfärdighetens förförelse bland dem som går förlorade, därför att de inte tog emot sanningen i kärlek, så att de kunde bli frälsta. Och därför skall Gud sända dem en kraftig villfarelse, så att de tror lögnen, för att alla de skall bli dömda som inte trodde sanningen utan hade sin lust i orättfärdigheten. 2 Thessalonikerbrevet 2:3–12.
The prophets speak more of the last days than any other preceding sacred history, and this is true of this passage. The bedrock of Miller’s increase of knowledge, is also the bedrock of the increase of knowledge that arrived in 1989, for the correct understanding of the prophetic history associated with “the daily,” describes the history of verses forty and forty-one of Daniel eleven. What this means is that if a student of prophecy does not understand the role of paganism and its prophetic relationship to papal Rome, then the student will be unable to recognize that the work of first restraining the rise of the papacy, and then the work of placing the papacy on the throne of the earth was accomplished by paganism, and that work typifies the role of the earth beast of Revelation thirteen who at first restrains the papacy, but then changes and puts it on the throne of the earth. The role of the earth beast of Revelation thirteen is represented as the future for America.
Profeterna talar mer om de sista dagarna än om någon annan föregående helig historia, och detta gäller även detta avsnitt. Grundvalen för Millers kunskapsökning är också grundvalen för den kunskapsökning som kom år 1989, ty den rätta förståelsen av den profetiska historia som är förknippad med ”det dagliga” beskriver historien i vers fyrtio och fyrtioett i Daniel elva. Detta innebär att om en profetistuderande inte förstår hedendomens roll och dess profetiska relation till det påvliga Rom, kommer den studerande inte att kunna inse att verket att först hålla tillbaka påvedömets uppkomst, och därefter verket att sätta påvedömet på jordens tron, utfördes av hedendomen, och att detta verk förebildar rollen hos jordens vilddjur i Uppenbarelseboken tretton, som först håller tillbaka påvedömet, men sedan förändras och sätter det på jordens tron. Rollen hos jordens vilddjur i Uppenbarelseboken tretton framställs som Amerikas framtid.
We will continue our consideration of the unsealing of the light of the Hiddekel River in our next article.
Vi kommer att fortsätta vår behandling av uppbrytandet av ljuset från floden Hiddekel i vår nästa artikel.
“One who sees beneath the surface, who reads the hearts of all men, says of those who have had great light: ‘They are not afflicted and astonished because of their moral and spiritual condition.’ Yea, they have chosen their own ways, and their soul delighteth in their abominations. I also will choose their delusions, and will bring their fears upon them; because when I called, none did answer; when I spake, they did not hear: but they did evil before Mine eyes, and chose that in which I delighted not.’ ‘God shall send them strong delusion, that they should believe a lie,’ because they received not the love of the truth, that they might be saved,’ ‘but had pleasure in unrighteousness.’ Isaiah 66:3, 4; 2 Thessalonians 2:11, 10, 12.
”Han som ser under ytan, som rannsakar alla människors hjärtan, säger om dem som har haft stort ljus: ’De plågas inte och förfäras inte över sitt moraliska och andliga tillstånd.’ Ja, de har utvalt sina egna vägar, och deras själ har sin lust i deras styggelser. Också jag skall utvälja deras villfarelser och låta det de fruktar komma över dem; därför att ingen svarade, när jag kallade, och de hörde inte, när jag talade, utan gjorde det som var ont i mina ögon och utvalde det som jag inte hade behag till.’ ’Gud skall sända dem en kraftig villfarelse, så att de tror lögnen,’ eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli frälsta,’ ’utan hade sin lust i orättfärdigheten.’ Jesaja 66:3, 4; 2 Thessalonikerbrevet 2:11, 10, 12.
“The heavenly Teacher inquired: ‘What stronger delusion can beguile the mind than the pretense that you are building on the right foundation and that God accepts your works, when in reality you are working out many things according to worldly policy and are sinning against Jehovah? Oh, it is a great deception, a fascinating delusion, that takes possession of minds when men who have once known the truth, mistake the form of godliness for the spirit and power thereof; when they suppose that they are rich and increased with goods and in need of nothing, while in reality they are in need of everything.’
Den himmelske Läraren frågade: ”Vilken starkare villfarelse kan bedra sinnet än föreställningen att ni bygger på den rätta grunden och att Gud godtar era gärningar, när ni i verkligheten utför mycket enligt världslig klokhet och syndar mot Jehova? O, det är ett stort bedrägeri, en fängslande villfarelse, som tar sinnen i besittning när människor som en gång har känt sanningen, misstar gudsfruktighetens sken för dess ande och kraft; när de menar att de är rika och har överflöd och inte behöver något, medan de i verkligheten behöver allt.”
“God has not changed toward His faithful servants who are keeping their garments spotless. But many are crying, ‘Peace and safety,’ while sudden destruction is coming upon them. Unless there is thorough repentance, unless men humble their hearts by confession and receive the truth as it is in Jesus, they will never enter heaven. When purification shall take place in our ranks, we shall no longer rest at ease, boasting of being rich and increased with goods, in need of nothing.
”Gud har inte förändrats i förhållande till sina trogna tjänare som bevarar sina kläder fläckfria. Men många ropar: ’Fred och trygghet’, medan plötslig undergång kommer över dem. Om inte en grundlig omvändelse äger rum, om inte människor ödmjukar sina hjärtan genom bekännelse och tar emot sanningen sådan den är i Jesus, kommer de aldrig att komma in i himlen. När rening kommer att ske i våra led, skall vi inte längre vila i trygghet och skryta med att vara rika och ha överflöd av ägodelar och inte behöva något.
“Who can truthfully say: ‘Our gold is tried in the fire; our garments are unspotted by the world’? I saw our Instructor pointing to the garments of so-called righteousness. Stripping them off, He laid bare the defilement beneath. Then He said to me: ‘Can you not see how they have pretentiously covered up their defilement and rottenness of character? ‘How is the faithful city become an harlot!’ My Father’s house is made a house of merchandise, a place whence the divine presence and glory have departed! For this cause there is weakness, and strength is lacking.’” Testimonies, volume 8, 249, 250.
”Vem kan sanningsenligt säga: ’Vårt guld är prövat i elden; våra kläder är obefläckade av världen’? Jag såg vår Lärare peka på de så kallade rättfärdighetens kläder. Han slet av dem och blottlade orenheten därunder. Sedan sade Han till mig: ’Kan du inte se hur de skrymtaktigt har täckt över sin orenhet och sin karaktärs ruttenhet? ”Hur har den trogna staden blivit en sköka!” Min Faders hus har blivit ett handelshus, en plats varifrån den gudomliga närvaron och härligheten har vikit bort! Därför råder svaghet, och kraft saknas.’” Testimonies, volym 8, 249, 250.