In the previous article we identified that the Millerites could not see Rome as more than pagan and papal Rome, though they did address the distinctions between those two powers. For the Millerites the distinctions between pagan and papal Rome did not lead them to recognize that papal Rome was the fifth kingdom that followed the fourth kingdom of pagan Rome. After the disappointment in 1844, Sister White identified the three powers of Revelation twelve and thirteen as the dragon in chapter twelve, then the papacy, as the beast that came from the sea in chapter thirteen that was followed by the United States as the beast that came out of the earth. After the foundation was laid, the Lord opened the light upon the three-fold union of the dragon, the beast and false prophet that in chapter sixteen of Revelation leads the world to Armageddon.
I den föregående artikeln konstaterade vi att milleriterna inte kunde se Rom som något annat än hedniskt och påvligt Rom, även om de behandlade skillnaderna mellan dessa båda makter. För milleriterna ledde skillnaderna mellan hedniskt och påvligt Rom inte till att de insåg att det påvliga Rom var det femte rike som följde efter det fjärde riket, det hedniska Rom. Efter besvikelsen år 1844 identifierade syster White de tre makterna i Uppenbarelseboken tolv och tretton såsom draken i kapitel tolv, därefter påvedömet såsom vilddjuret som steg upp ur havet i kapitel tretton, vilket följdes av Förenta staterna såsom vilddjuret som steg upp ur jorden. Sedan grunden hade lagts, öppnade Herren ljuset över den trefaldiga föreningen av draken, vilddjuret och den falske profeten, vilken i Uppenbarelsebokens sextonde kapitel leder världen till Harmagedon.
“The line of prophecy in which these symbols are found begins with Revelation 12, with the dragon that sought to destroy Christ at His birth. The dragon is said to be Satan (Revelation 12:9); he it was that moved upon Herod to put the Saviour to death. But the chief agent of Satan in making war upon Christ and His people during the first centuries of the Christian Era was the Roman Empire, in which paganism was the prevailing religion. Thus while the dragon, primarily, represents Satan, it is, in a secondary sense, a symbol of pagan Rome.
Den profetiska linje i vilken dessa symboler återfinns börjar med Uppenbarelseboken 12, med draken som sökte förgöra Kristus vid hans födelse. Om draken sägs att han är Satan (Uppenbarelseboken 12:9); det var han som förmådde Herodes att döda Frälsaren. Men Satans främsta redskap i kriget mot Kristus och hans folk under de första århundradena av den kristna eran var Romarriket, där hedendomen var den förhärskande religionen. Således är draken, även om den i första hand representerar Satan, i en sekundär bemärkelse en symbol för det hedniska Rom.
“In chapter 13 ( verses 1–10) is described another beast, ‘like unto a leopard,’ to which the dragon gave ‘his power, and his seat, and great authority.’ This symbol, as most Protestants have believed, represents the papacy, which succeeded to the power and seat and authority once held by the ancient Roman empire. Of the leopardlike beast it is declared: ‘There was given unto him a mouth speaking great things and blasphemies…. And he opened his mouth in blasphemy against God, to blaspheme His name, and His tabernacle, and them that dwell in heaven. And it was given unto him to make war with the saints, and to overcome them: and power was given him over all kindreds, and tongues, and nations.’ This prophecy, which is nearly identical with the description of the little horn of Daniel 7, unquestionably points to the papacy.
I kapitel 13 (verserna 1–10) beskrivs ett annat vilddjur, ”likt en leopard”, åt vilket draken gav ”sin makt och sin tron och stor myndighet”. Denna symbol, såsom de flesta protestanter har trott, representerar påvedömet, som övertog den makt och den tron och den myndighet som en gång innehades av det gamla romerska riket. Om det leopardlika vilddjuret sägs: ”Åt det gavs en mun som talade stora ord och hädelser…. Och det öppnade sin mun till hädelse mot Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel och dem som bor i himlen. Och åt det gavs att föra krig mot de heliga och att övervinna dem; och makt gavs åt det över alla stammar och tungomål och folk.” Denna profetia, som nästan är identisk med beskrivningen av det lilla hornet i Daniel 7, pekar utan tvivel på påvedömet.
“‘Power was given unto him to continue forty and two months.’ And, says the prophet, ‘I saw one of his heads as it were wounded to death.’ And again: ‘He that leadeth into captivity shall go into captivity: he that killeth with the sword must be killed with the sword.’ The forty and two months are the same as the ‘time and times and the dividing of time,’ three years and a half, or 1260 days, of Daniel 7—the time during which the papal power was to oppress God’s people. This period, as stated in preceding chapters, began with the supremacy of the papacy, A.D. 538, and terminated in 1798. At that time the pope was made captive by the French army, the papal power received its deadly wound, and the prediction was fulfilled, ‘He that leadeth into captivity shall go into captivity.’
””Makt gavs åt honom att fortsätta i fyrtiotvå månader.” Och, säger profeten, ”jag såg ett av hans huvuden såsom sårat till döds.” Och vidare: ”Den som för bort i fångenskap skall själv gå i fångenskap; den som dödar med svärd måste själv dödas med svärd.” De fyrtiotvå månaderna är detsamma som ”en tid och tider och en halv tid”, tre och ett halvt år, eller 1260 dagar, i Daniel 7 — den tid under vilken påvemakten skulle förtrycka Guds folk. Denna period började, såsom framställts i föregående kapitel, med påvedömets överhöghet år 538 e.Kr. och upphörde år 1798. Vid den tiden togs påven till fånga av den franska armén, påvemakten fick sitt dödliga sår, och förutsägelsen uppfylldes: ”Den som för bort i fångenskap skall själv gå i fångenskap.”
“At this point another symbol is introduced. Says the prophet: ‘I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb.’ Verse 11. Both the appearance of this beast and the manner of its rise indicate that the nation which it represents is unlike those presented under the preceding symbols. The great kingdoms that have ruled the world were presented to the prophet Daniel as beasts of prey, rising when ‘the four winds of the heaven strove upon the great sea.’ Daniel 7:2. In Revelation 17 an angel explained that waters represent ‘peoples, and multitudes, and nations, and tongues.’ Revelation 17:15. Winds are a symbol of strife. The four winds of heaven striving upon the great sea represent the terrible scenes of conquest and revolution by which kingdoms have attained to power.
”Vid denna punkt införs ännu en symbol. Profeten säger: ’Och jag såg ett annat djur stiga upp ur jorden; och det hade två horn lika ett lamms.’ Vers 11. Både detta djurs utseende och sättet på vilket det uppstår visar att den nation som det representerar är olik dem som framställts under de föregående symbolerna. De stora riken som har härskat över världen framställdes för profeten Daniel som rovdjur, vilka steg upp när ’himlens fyra vindar stormade fram över det stora havet.’ Daniel 7:2. I Uppenbarelseboken 17 förklarade en ängel att vatten betecknar ’folk och människomassor och nationer och tungomål.’ Uppenbarelseboken 17:15. Vindar är en symbol för strid. Himlens fyra vindar, som stormar fram över det stora havet, framställer de fruktansvärda scener av erövring och revolution genom vilka kungariken har nått makt.”
“But the beast with lamblike horns was seen ‘coming up out of the earth.’ Instead of overthrowing other powers to establish itself, the nation thus represented must arise in territory previously unoccupied and grow up gradually and peacefully. It could not, then, arise among the crowded and struggling nationalities of the Old World—that turbulent sea of ‘peoples, and multitudes, and nations, and tongues.’ It must be sought in the Western Continent.
”Men vilddjuret med horn såsom ett lamm sågs ”stiga upp ur jorden”. I stället för att omstörta andra makter för att upprätta sig självt måste den nation som sålunda framställs uppstå på ett tidigare obebott område och växa fram gradvis och fredligt. Den kunde alltså inte uppstå bland den gamla världens tätt samlade och kämpande nationaliteter — det upprörda havet av ”folk och skaror och nationer och tungomål”. Den måste sökas på den västra kontinenten.
“What nation of the New World was in 1798 rising into power, giving promise of strength and greatness, and attracting the attention of the world? The application of the symbol admits of no question. One nation, and only one, meets the specifications of this prophecy; it points unmistakably to the United States of America. Again and again the thought, almost the exact words, of the sacred writer has been unconsciously employed by the orator and the historian in describing the rise and growth of this nation. The beast was seen ‘coming up out of the earth;’ and, according to the translators, the word here rendered ‘coming up’ literally signifies ‘to grow or spring up as a plant.’ And, as we have seen, the nation must arise in territory previously unoccupied. A prominent writer, describing the rise of the United States, speaks of ‘the mystery of her coming forth from vacancy,’ and says: ‘Like a silent seed we grew into empire.’—G. A. Townsend, The New World Compared With the Old, page 462. A European journal in 1850 spoke of the United States as a wonderful empire, which was ‘emerging,’ and ‘amid the silence of the earth daily adding to its power and pride.’—The Dublin Nation. Edward Everett, in an oration on the Pilgrim founders of this nation, said: ‘Did they look for a retired spot, inoffensive for its obscurity, and safe in its remoteness, where the little church of Leyden might enjoy the freedom of conscience? Behold the mighty regions over which, in peaceful conquest, … they have borne the banners of the cross!’—Speech delivered at Plymouth, Massachusetts, Dec. 22, 1824, page 11.
”Vilken nation i den nya världen var år 1798 i färd med att stiga fram till makt, gav löfte om styrka och storhet och drog världens uppmärksamhet till sig? Tillämpningen av symbolen medger inget tvivel. En nation, och endast en, uppfyller kännetecknen i denna profetia; den pekar otvetydigt på Amerikas förenta stater. Gång på gång har den helige författarens tanke, ja nästan hans exakta ord, omedvetet använts av talaren och historikern när de beskrivit denna nations uppkomst och tillväxt. Vilddjuret sågs ’stiga upp ur jorden’; och enligt översättarna betyder det ord som här återges med ’stiga upp’ bokstavligen ’att växa eller skjuta upp såsom en växt’. Och, såsom vi har sett, måste nationen uppstå på ett område som tidigare varit obebott. En framstående författare talar, när han beskriver Förenta staternas uppkomst, om ’mysteriet med hennes framträdande ur tomheten’ och säger: ’Liksom ett tyst frö växte vi till ett imperium.’—G. A. Townsend, The New World Compared With the Old, sida 462. En europeisk tidskrift talade år 1850 om Förenta staterna som ett underbart imperium, som höll på att ’träda fram’ och ’mitt i jordens tystnad dagligen lade till sin makt och stolthet’.—The Dublin Nation. Edward Everett sade i ett tal om pilgrimerna, denna nations grundare: ’Sökte de en undangömd plats, oförarglig genom sin obemärkthet och trygg i sin avlägsenhet, där den lilla församlingen i Leyden kunde åtnjuta samvetsfrihet? Se de väldiga områden över vilka de, genom fredlig erövring, … har burit korsets banér!’—Tal hållet i Plymouth, Massachusetts, den 22 dec. 1824, sida 11.”
“‘And he had two horns like a lamb.’ The lamblike horns indicate youth, innocence, and gentleness, fitly representing the character of the United States when presented to the prophet as ‘coming up’ in 1798. Among the Christian exiles who first fled to America and sought an asylum from royal oppression and priestly intolerance were many who determined to establish a government upon the broad foundation of civil and religious liberty. Their views found place in the Declaration of Independence, which sets forth the great truth that ‘all men are created equal’ and endowed with the inalienable right to ‘life, liberty, and the pursuit of happiness.’ And the Constitution guarantees to the people the right of self-government, providing that representatives elected by the popular vote shall enact and administer the laws. Freedom of religious faith was also granted, every man being permitted to worship God according to the dictates of his conscience. Republicanism and Protestantism became the fundamental principles of the nation. These principles are the secret of its power and prosperity. The oppressed and downtrodden throughout Christendom have turned to this land with interest and hope. Millions have sought its shores, and the United States has risen to a place among the most powerful nations of the earth.
”’Och det hade två horn lika ett lamms.’ De lammlika hornen betecknar ungdom, oskuld och mildhet och framställer på ett träffande sätt Förenta staternas karaktär, sådan den visades för profeten när den ”steg upp” år 1798. Bland de kristna landsflyktingar som först flydde till Amerika och sökte en fristad undan kungligt förtryck och prästerlig intolerans fanns många som beslutade sig för att upprätta en regering på den breda grundvalen av borgerlig och religiös frihet. Deras uppfattningar kom till uttryck i Självständighetsförklaringen, som framhåller den stora sanningen att ”alla människor är skapade lika” och utrustade med den oförytterliga rätten till ”liv, frihet och strävan efter lycka”. Och konstitutionen garanterar folket rätten till självstyre genom att föreskriva att representanter, valda genom folkets röster, skall stifta och verkställa lagarna. Religionsfrihet beviljades också, så att varje människa tilläts tillbe Gud enligt sitt samvetes bud. Republikanism och protestantism blev nationens grundläggande principer. Dessa principer är hemligheten bakom dess makt och välstånd. De förtryckta och nedtrampade överallt i kristenheten har vänt sig till detta land med intresse och hopp. Miljoner har sökt sig till dess kuster, och Förenta staterna har stigit till en plats bland jordens mäktigaste nationer.
“But the beast with lamblike horns ‘spake as a dragon. And he exerciseth all the power of the first beast before him, and causeth the earth and them which dwell therein to worship the first beast, whose deadly wound was healed; … saying to them that dwell on the earth, that they should make an image to the beast, which had the wound by a sword, and did live.’ Revelation 13:11–14.” The Great Controversy, 438–441.
”Men vilddjuret med horn såsom ett lamm ’talade såsom en drake. Och det utövar det första vilddjurets hela makt inför honom och förmår jorden och dem som bor därpå att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit helat; … och säger till dem som bor på jorden, att de skulle göra en bild åt vilddjuret, som hade såret av ett svärd och ändå levde.’ Uppenbarelseboken 13:11–14.” The Great Controversy, 438–441.
The passage identifies that chapters twelve and thirteen are identifying the dragon, the beast and the false prophet, the three powers in Revelation sixteen that lead the world to Armageddon. Those three powers each have their own special chapters that covers the identical prophetic history. The last six verses of Daniel eleven begin with the words, “And at the time of the end,” which was 1798. Then the six verses identify the final movements of the papacy until in verse one of Daniel twelve Michael stands up and human probation closes and ushers in the seven last plagues. In verse forty-four of chapter eleven the message of the hour that enrages the papacy and initiates the blood bath that takes place just before probation closes is represented as “tidings out of the east and out of the north.”
Avsnittet visar att kapitlen tolv och tretton identifierar draken, vilddjuret och den falske profeten, de tre makter i Uppenbarelseboken sexton som leder världen till Harmagedon. Dessa tre makter har var och en sina särskilda kapitel som omfattar samma profetiska historia. De sista sex verserna i Daniel elva börjar med orden: ”Och vid ändens tid”, vilket var 1798. Därefter identifierar de sex verserna påvedömets sista rörelser till dess att Mikael i Daniel tolv, vers ett, står upp och människans prövotid avslutas och inleder de sju sista plågorna. I vers fyrtiofyra i kapitel elva framställs den stundens budskap, som väcker påvedömets vrede och utlöser det blodbad som äger rum strax innan prövotiden avslutas, som ”rykten från öster och från norr”.
The message east and north represents the final warning message, for it is proclaimed just before Michael stands up. It is the third angel’s message that is proclaimed during the outpouring of the Holy Spirit. Daniel represented the message as two-fold. The message of the “north” that enrages the papacy is the message identifying the “king of the north” as the papal power, and the message of the “east” is the message of the children of the east, which is Islam. Of course, it has other important meanings as well, but east is a symbol of Islam and the antichrist is the counterfeit of the true King of the North. The message of the third angel that warns against receiving the mark of the king of the north (the mark of the beast) also warns that Islam will strike at the point that the cup of iniquity is full for the United States, and the United States fills its cup of iniquity at the Sunday law.
Budskapet från öster och norr utgör det sista varningsbudskapet, ty det förkunnas alldeles innan Mikael träder upp. Det är den tredje ängelns budskap som förkunnas under den Helige Andes utgjutelse. Daniel framställde budskapet som tvåfaldigt. Budskapet om ”norr”, som väcker påvedömets vrede, är budskapet som identifierar ”kungen i norr” som den påvliga makten, och budskapet om ”öster” är budskapet om österns barn, vilket är islam. Naturligtvis har det också andra viktiga betydelser, men öster är en symbol för islam och antikrist är förfalskningen av den sanne Kungen i norr. Den tredje ängelns budskap, som varnar för att ta emot märket från kungen i norr (vilddjurets märke), varnar också för att islam kommer att slå till vid den tidpunkt då missgärningens bägare är full för Förenta staterna, och Förenta staterna fyller sin missgärnings bägare vid söndagslagen.
Revelation thirteen beginning with verse eleven and then onward identifies the very same prophetic history, and it also begins at the time of the end in 1798.
Uppenbarelseboken tretton, med början i vers elva och vidare framåt, identifierar exakt samma profetiska historia, och den börjar också vid ändens tid år 1798.
“What nation of the New World was in 1798 rising into power, giving promise of strength and greatness, and attracting the attention of the world? The application of the symbol admits of no question. One nation, and only one, meets the specifications of this prophecy; it points unmistakably to the United States of America.” The Great Controversy, 440.
”Vilken nation i den Nya världen var år 1798 i färd med att resa sig till makt, gav löfte om styrka och storhet och drog världens uppmärksamhet till sig? Tillämpningen av symbolen medger inget tvivel. En nation, och endast en, uppfyller denna profetias kännetecken; den pekar omisskännligt på Amerikas förenta stater.” The Great Controversy, 440.
The same prophetic history is covered in Revelation thirteen verses eleven through eighteen as is covered in Daniel eleven verse forty through forty-five. As with the verses in Daniel the story of the role of the United States ends with the close of probation as the United States forces the world to accept the mark of the beast. Then as in Daniel eleven the message of the hour is presented in chapter fourteen. It is the identical structure in both passages, with the exception that Daniel’s verses are describing the papal activities and Revelation thirteen is identifying the role of the United States. With those two lines we find that chapter seventeen of Revelation covers the same history, but emphasizes the role of the dragon, represented as ten kings, who are the United Nations. The three chapters considered line upon line identify the role of the dragon, the beast and false prophet which in chapter sixteen lead the world to Armageddon, so it is of significance that John informs us that when chapter seventeen begins it is one of the angels that had poured out the seven last plagues that comes to tell John of the judgment of the whore of Rome.
Samma profetiska historia behandlas i Uppenbarelseboken tretton vers elva till arton som behandlas i Daniel elva vers fyrtio till fyrtiofem. Liksom i verserna i Daniel slutar berättelsen om Förenta staternas roll med nådatidens slut, när Förenta staterna tvingar världen att ta emot vilddjurets märke. Därefter, liksom i Daniel elva, frambärs budskapet för denna stund i kapitel fjorton. Det är samma struktur i båda avsnitten, med det undantaget att verserna i Daniel beskriver de påvliga verksamheterna och att Uppenbarelseboken tretton identifierar Förenta staternas roll. Med dessa två linjer finner vi att Uppenbarelseboken sjutton behandlar samma historia, men framhäver drakens roll, framställd som tio kungar, vilka är Förenta nationerna. De tre kapitel som betraktas rad på rad identifierar drakens, vilddjurets och den falske profetens roll, vilka i kapitel sexton leder världen till Harmagedon; därför är det betydelsefullt att Johannes upplyser oss om att när kapitel sjutton börjar, är det en av de änglar som hade utgjutit de sju sista plågorna som kommer för att tala om för Johannes domen över skökan Rom.
And there came one of the seven angels which had the seven vials, and talked with me, saying unto me, Come hither; I will shew unto thee the judgment of the great whore that sitteth upon many waters: With whom the kings of the earth have committed fornication, and the inhabitants of the earth have been made drunk with the wine of her fornication. Revelation 17:1, 2.
Och en av de sju änglarna, som hade de sju skålarna, kom och talade med mig och sade till mig: Kom hit, så skall jag visa dig domen över den stora skökan, som sitter över många vatten, med vilken jordens kungar har bedrivit otukt, och jordens invånare har blivit druckna av hennes otukts vin. Uppenbarelseboken 17:1, 2.
With the Millerites it was about pagan Rome and papal Rome, but at the end it is about the three-fold union. As with her identification of those three powers in chapters twelve and thirteen, she clearly identifies the woman of chapter seventeen as the papacy.
För milleriterna handlade det om det hedniska Rom och det påvliga Rom, men vid slutet handlar det om trefaldig union. Liksom i hennes identifiering av dessa tre makter i kapitel tolv och tretton identifierar hon tydligt kvinnan i kapitel sjutton som påvedömet.
“The woman [Babylon] of Revelation 17 is described as ‘arrayed in purple and scarlet color, and decked with gold and precious stones and pearls, having a golden cup in her hand full of abominations and filthiness:…and upon her forehead was a name written, ‘Mystery, Babylon the Great, the mother of harlots.’ Says the prophet: ‘I saw the woman drunk with the blood of the saints, and with the blood of the martyrs of Jesus.’ Babylon is further declared to be ‘that great city, which reigneth over the kings of the earth.’ Revelation 17:4–6, 18. The power that for so many centuries maintained despotic sway over the monarchs of Christendom is Rome.” The Great Controversy, 382.
”Kvinnan [Babylon] i Uppenbarelseboken 17 beskrivs som ’klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och dyrbara stenar och pärlor, med en gyllene bägare i sin hand, full av styggelser och orenhet: … och på hennes panna var skrivet ett namn: ”Hemlighet, det stora Babylon, skökornas moder.”’ Profeten säger: ’Jag såg kvinnan drucken av de heligas blod och av Jesu martyrers blod.’ Babylon förklaras vidare vara ’den stora stad, som råder över jordens kungar’. Uppenbarelseboken 17:4–6, 18. Den makt som under så många århundraden upprätthöll ett despotiskt herravälde över kristenhetens monarker är Rom.” Den stora striden, 382.
So, when does the prophetic history represented in chapter seventeen begin?
Så, när börjar den profetiska historia som skildras i kapitel sjutton?
So he carried me away in the spirit into the wilderness: and I saw a woman sit upon a scarlet coloured beast, full of names of blasphemy, having seven heads and ten horns. And the woman was arrayed in purple and scarlet colour, and decked with gold and precious stones and pearls, having a golden cup in her hand full of abominations and filthiness of her fornication: And upon her forehead was a name written, MYSTERY, BABYLON THE GREAT, THE MOTHER OF HARLOTS AND ABOMINATIONS OF THE EARTH. And I saw the woman drunken with the blood of the saints, and with the blood of the martyrs of Jesus: and when I saw her, I wondered with great admiration. Revelation 17:3–6.
Och han förde mig i anden bort till öknen; och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn, med sju huvuden och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor; i sin hand hade hon en gyllene bägare, full av styggelser och av hennes otukts orenhet. Och på hennes panna var ett namn skrivet: HEMLIGHET, DET STORA BABYLON, MODER TILL SKÖKORNA OCH TILL JORDENS STYGGELSER. Och jag såg att kvinnan var drucken av de heligas blod och av Jesu martyrers blod; och när jag såg henne, förundrade jag mig med stor förundran. Uppenbarelseboken 17:3–6.
In order for John to see the woman he is prophetically carried into the wilderness which John himself has already identified with two witnesses as the twelve hundred and sixty years of papal rule in chapter twelve.
För att Johannes skulle se kvinnan förs han profetiskt ut i öknen, vilken Johannes själv redan i kapitel tolv har identifierat med de två vittnena som de ett tusen två hundra sextio åren av påvligt herravälde.
And the woman fled into the wilderness, where she hath a place prepared of God, that they should feed her there a thousand two hundred and threescore days. . . . And to the woman were given two wings of a great eagle, that she might fly into the wilderness, into her place, where she is nourished for a time, and times, and half a time, from the face of the serpent. Revelation 12:6, 14.
Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats som är beredd av Gud, för att man där skulle ge henne näring i ett tusen två hundra sextio dagar.... Och åt kvinnan gavs den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen, till sin plats, där hon får näring en tid och tider och en halv tid, undan ormens ansikte. Uppenbarelseboken 12:6, 14.
John was prophetically transported into the wilderness time period, but verse three and onward specifies exactly where in the twelve hundred and sixty years John was taken to, for the woman had already become drunk with the blood of persecution, and she was already the “mother of harlots.” John was taken to the end of the wilderness period for the woman had already drunk of the blood of persecution and the Protestant churches were already returning to her fold and becoming her daughters, for she was identified in that period of time as the “mother of harlots.” She already had daughters. John’s testimony in chapter seventeen begins in 1798 as did the same prophetic history which represented the beast in Daniel eleven and the false prophet in Revelation thirteen.
Johannes fördes profetiskt in i ökentidsperioden, men vers tre och framåt anger exakt till vilken punkt inom de ettusen tvåhundrasextio åren Johannes fördes, ty kvinnan hade redan blivit drucken av förföljelsens blod, och hon var redan ”skökornas moder”. Johannes fördes till slutet av ökentidsperioden, ty kvinnan hade redan druckit av förföljelsens blod och de protestantiska kyrkorna återvände redan till hennes fålla och blev hennes döttrar, ty hon identifierades under den tidsperioden som ”skökornas moder”. Hon hade redan döttrar. Johannes vittnesbörd i kapitel sjutton börjar år 1798, liksom den profetiska historia som framställde vilddjuret i Daniel elva och den falske profeten i Uppenbarelseboken tretton.
Just as with the other two lines, when chapter seventeen concludes, chapter eighteen then identifies the message of the hour. Three prophetic lines, one for each of the three-fold union. They are all illustrated upon the same historical structure beginning in 1798 and continuing until the close of probation, and all three emphasize the final warning message.
På samma sätt som med de två andra linjerna, när kapitel sjutton avslutas, identifierar kapitel arton därefter budskapet för stunden. Tre profetiska linjer, en för var och en av den trefaldiga föreningen. De illustreras alla utifrån samma historiska struktur, som börjar år 1798 och fortsätter fram till nådatidens slut, och alla tre betonar den sista varningsbudskapet.
Habakkuk’s Tables addresses the subject of Revelation seventeen in much greater detail, so I will now jump to the riddle that is represented in the chapter that sets forth eight kingdoms of Bible prophecy.
Habackuks tavlor behandlar ämnet i Uppenbarelseboken sjutton i mycket större detalj, så jag ska nu gå vidare till den gåta som framställs i det kapitel som lägger fram åtta riken i Bibelns profetia.
And here is the mind which hath wisdom. The seven heads are seven mountains, on which the woman sitteth. And there are seven kings: five are fallen, and one is, and the other is not yet come; and when he cometh, he must continue a short space. And the beast that was, and is not, even he is the eighth, and is of the seven, and goeth into perdition. Revelation 17:9–11.
Och här är det förstånd som har vishet. De sju huvudena är sju berg, på vilka kvinnan sitter. Och de är sju kungar: fem har fallit, en är, och den andre har ännu inte kommit; och när han kommer, måste han bli kvar en kort tid. Och vilddjuret som var och inte är, också det är den åttonde, och är av de sju, och går fördärvet till mötes. Uppenbarelseboken 17:9–11.
Daniel told Nebuchadnezzar, “Thou art this head of gold.”
Daniel sade till Nebukadnessar: ”Du är detta huvud av guld.”
And wheresoever the children of men dwell, the beasts of the field and the fowls of the heaven hath he given into thine hand, and hath made thee ruler over them all. Thou art this head of gold. Daniel 2:38.
Och varhelst människors barn bor, har han gett markens djur och himlens fåglar i din hand och gjort dig till härskare över dem alla. Du är detta huvud av guld. Daniel 2:38.
Daniel also told Nebuchadnezzar, “Thou, O king, art a king of kings.”
Daniel sade också till Nebukadnessar: ”Du, o konung, är en konungars konung.”
Thou, O king, art a king of kings: for the God of heaven hath given thee a kingdom, power, and strength, and glory. Daniel 2:37.
Du, o konung, är en konungarnas konung; ty himmelens Gud har givit dig ett rike, makt och styrka och ära. Daniel 2:37.
Nebuchadnezzar was the “head” and he was a king, and he was a king of kings for he represented the first of the kingdoms represented in the image. Nebuchadnezzar was the king represented by gold, and other kingdoms and kings would be represented by the other metals in the image, but Nebuchadnezzar was first and therefore the king of the kings. Another level which we will not address right now is that the kingdom of Babylon represents the kingdom that seeks to counterfeit Christ, who is the true King of kings.
Nebukadnessar var ”huvudet”, och han var en kung, ja, han var en konungarnas konung, ty han representerade det första av de riken som framställdes i bildstoden. Nebukadnessar var den kung som representerades av guldet, och andra riken och kungar skulle representeras av de andra metallerna i bildstoden, men Nebukadnessar var den förste och därför kungen över kungarna. En annan nivå, som vi inte ska behandla just nu, är att Babylons rike representerar det rike som söker efterlikna Kristus, som är den sanne Konungarnas Konung.
In the beginning of Isaiah’s testimony of the twenty-five hundred and twenty year prophecies (Leviticus twenty-six’s seven times) Isaiah identifies kings as heads.
I början av Jesajas vittnesbörd om de tvåtusenfemhundratjugoåriga profetiorna (de sju tiderna i Tredje Moseboken tjugosex) identifierar Jesaja kungar som huvuden.
For the head of Syria is Damascus, and the head of Damascus is Rezin; and within threescore and five years shall Ephraim be broken, that it be not a people. And the head of Ephraim is Samaria, and the head of Samaria is Remaliah’s son. If ye will not believe, surely ye shall not be established. Isaiah 7:7, 8.
Ty Syriens huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är Resin; och inom sextiofem år skall Efraim krossas, så att det inte mer är ett folk. Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är Remaljas son. Om ni inte tror, skall ni sannerligen inte bestå. Jesaja 7:7, 8.
Isaiah is just setting forth the starting point for the two twenty-five hundred and twenty year time periods against the northern kingdom of Samaria and the southern kingdom of Judah and as he does so he includes two witnesses that the capitol city of a nation is its head, and that the king is the head of the capitol city. A “head” is a king and a kingdom. In the Revelation the same line of prophecy is taken up as in Daniel.
Jesaja fastställer endast utgångspunkten för de två tidsperioderna om två tusen fem hundra tjugo år mot det norra riket Samaria och det södra riket Juda, och när han gör det inbegriper han två vittnen om att en nations huvudstad är dess huvud, och att kungen är huvudstadens huvud. Ett ”huvud” är en kung och ett rike. I Uppenbarelseboken tas samma profetiska linje upp som i Daniel.
Therefore, when John is taken to 1798 and presented with the riddle that identifies that there are seven “heads,” he is identifying that there are seven kingdoms. He is then told that five of the heads or kingdoms have fallen. In 1798 the fifth kingdom of Bible prophecy had just fallen as it received a deadly wound that would eventually be healed.
Därför, när Johannes förs till år 1798 och ställs inför gåtan som anger att det finns sju ”huvuden”, identifierar han att det finns sju riken. Han får sedan veta att fem av huvudena eller rikena har fallit. År 1798 hade det femte riket i Bibelns profetia just fallit, då det mottog ett dödligt sår som slutligen skulle bli helat.
John who is standing in the history of the time of the end in 1798, is also told that one of the heads “is.” The sixth kingdom of Bible prophecy began in 1798, so when John was prophetically conveyed to 1798, the kingdom that then was, is the United States, and he was further informed that the seventh kingdom was still future to 1798, for it had not yet come. The seventh kingdom that was still future to 1798, is the United Nations who are represented by ten kings, and are the subject of Revelation seventeen. But there is also an eighth, who is of the seven. Rome always comes up eighth and is of the seven.
Johannes, som står i ändetidens historia år 1798, får också veta att ett av huvudena ”är”. Den sjätte stormakten i Bibelns profetia började år 1798; när Johannes alltså profetiskt fördes till 1798, var det rike som då var Förenta staterna, och han fick vidare veta att det sjunde riket ännu låg i framtiden i förhållande till 1798, ty det hade ännu inte kommit. Det sjunde riket, som fortfarande låg i framtiden i förhållande till 1798, är Förenta nationerna, vilka representeras av tio kungar och är ämnet för Uppenbarelseboken sjutton. Men det finns också ett åttonde, som är av de sju. Rom framträder alltid som det åttonde och är av de sju.
There is much to say about the contents of chapter seventeen, but we are simply identifying the eight kingdoms of Bible prophecy represented in chapter seventeen in order to see how the Millerite understanding of four kingdoms squares up with the eight kingdoms of Revelation seventeen.
Det finns mycket att säga om innehållet i kapitel sjutton, men vi identifierar här endast de åtta riken i Bibelns profetia som framställs i kapitel sjutton, för att se hur den milleritiska förståelsen av fyra riken överensstämmer med de åtta rikena i Uppenbarelseboken sjutton.
We will address this in the next article.
Vi kommer att behandla detta i nästa artikel.