The Eighth is of the Seven - Number Three

Den fråga vi kommer att söka besvara i denna artikel är hur det första omnämnandet av de riken som förekommer i Bibelns profetior i Daniels andra kapitel överensstämmer med det sista omnämnandet av de riken som förekommer i Bibelns profetior i Uppenbarelseboken sjutton. Jag avser att väcka några frågor om vad som faktiskt identifieras i Nebukadnessars bildstod och om pionjärernas ståndpunkt, att deras historia representerade den tidpunkt då stenen skulle träffa bildstodens fötter.

Syster White identifierar att vi hade nått den punkt där ”Guds heliga verk framställs genom bildstodens fötter, i vilka järnet var blandat med lerhaltig lera”, vilket hon vidare beskriver som ”sammanblandningen av kyrklig maktutövning och statskonst”.

Den tid som vi har kommit till, då Guds heliga verk sammanblandas med kyrkopolitik och statskonst, är en beskrivning av en fortskridande tidsperiod. Hon säger att sammanblandningen ”försvagar all kyrkornas kraft”, och att den ”kommer att medföra onda följder”, och att ”den tid skall komma då Gud skall straffa dem som har upphävt Hans lag.”

Sammanblandningen av kyrka och stat som försvagar kyrkornas kraft är en beskrivning av församlingen i Pergamos, där föreningen av kyrkopolitik och statskonst utgjorde det avfall som föregår uppenbarandet av syndens människa. Pergamos och kejsaren som symboliserar kompromissen mellan kristendom och avgudadyrkan återfinns i det fjärde riket i Daniel två. Den kompromissen framställs i Daniel två genom användningen av ordet ”lera”.

När Daniels uttydning fortsätter är det inte längre ”lera”, utan den har blivit smutsig eller ”dyig lera”.

Den rena leran, som var Krukmakarens lera, förvandlas till gyttjig lera. Gud är den gudomlige Krukmakaren, och hans verk är aldrig gyttjigt.

I den hedniska Roms historia var församlingen i Smyrna ren lera. I Pergamos historia, som är det fjärde riket i Daniel 2, förändras leran till dyig lera. Det som först nämns i avsnittet helt enkelt som ”lera”, och därefter som ”krukmakarlera”, förändras till ”dyig lera”, allteftersom uttydningen fortsätter. Pergamos är den plats där denna förändring fullbordades för att bereda vägen för Tyatira, eller påvliga Rom. Förändringen från ”lera” till ”dyig lera” är avfallet som bereder vägen för Tyatira, vilket Paulus identifierar som ”avfallet först” i Andra Thessalonikerbrevet.

Milleriterna kunde inte se längre än till det fjärde riket, Rom, och förväntade sig att Kristi andra ankomst skulle vara nästa profetiska händelse, ty stenen som slår mot bildstodens fötter representerar den andra ankomsten. Men upprättade Kristus ett rike år 1798? Han kom verkligen in i det allra heligaste den 22 oktober 1844 för att ta emot ett rike, men blev det upprättat vid den tiden?

Svaret på den första av dessa två frågor är att Kristus inte upprättade sitt eviga rike år 1798. Också den andra frågan, huruvida Kristus upprättade sitt eviga rike den 22 oktober 1844 eller inte, besvaras nekande.

Upprättades ett rike under det hedniska Roms tid? Jag frågar detta därför att pionjärerna förstod det fjärde riket som både det hedniska och det påvliga Rom, vilket fastställer 1798 som avslutningen på det fjärde riket, då Kristus skulle upprätta ett evigt rike. Men Uppenbarelseboken identifierar fyra riken som följer efter det hedniska Rom.

Om det fjärde riket av järn i Daniel två helt enkelt representerar det hedniska Rom, där Konstantins kompromiss representeras av att leran förvandlas till smetig lera, upprättade då Kristus ett rike i den historien? Svaret är ja. Vid korset, vilket är Pergamos historia, inte Tyatiras, upprättade Kristus sitt ”nådens” rike. Ett evigt rike upprättades vid korset, och det rikets tron är en förebild för en tron som upprättas under det sena regnet. Denna tron under det sena regnet representerar hans ”härlighetens” rike.

Kristus upprättade verkligen ett evigt rike i den profetiska historien om det hedniska Rom, inte vid slutet av det påvliga Rom. Han upprättar också sitt härlighetsrike vid sin andra ankomst, vilket innefattar historien om det sena regnet, när Islams fyra vindar släpps lösa.

När de fyra vindarna släpps lös upprättar Kristus sitt rike. Både det sena regnet och lösandet av de fyra vindarna representerar fortskridande skeenden, och ingetdera representerar en tidpunkt. De fyra vindarna representerar islam.

Änglarna håller tillbaka Islams vredgade häst, som söker bryta sig lös och bära död och förstörelse i sitt spår, under den tidsperiod då Guds Ande utandas över Guds folk. Då står de upp på sina fötter och får liv. Innan Anden utandas över dem är Guds folk dött, ty Andens andedräkt får dem att resa sig upp och leva. När syster White säger att vi nu har kommit till en tid då bildstodens fötter, blandade med järn och lerig lera, representerar föreningen mellan kyrka och stat, låg den sena regnets utgjutelse ännu i framtiden.

Det finns två röster i Uppenbarelseboken arton.

Den första rösten är en väckarkallelse för Guds folk, den andra rösten är väckarkallelsen för Guds andra barn som fortfarande är i Babylon.

I avsnittet ställdes två frågor. Vilka erfar själslig vånda för att väckas? Vilken röst kan nå dem?

Den ”röst” som väcker världen är den andra rösten i Uppenbarelseboken arton, som kallar Guds andra hjord ut ur Babylon. Både Guds folk och världen behöver väckas genom midnattsropet, som helt enkelt är en annan symbol för det sena regnet.

Hade milleriterna rätt i att fastslå att Kristus i det fjärde rikets dagar skulle upprätta ett evigt rike? Ja.

Han upprättade sitt ”nådens” rike vid korset, vilket skedde under det fjärde rikets historia i Bibelns profetior. Detta rike var det hedniska Rom. Representeras i Daniel två det avfall som föregår församlingen i Tyatira? Ja, ty leran, som representerar Guds folk, förändrades från lera till dyig lera. Så var finns Tyatira i statyn? Eller finns det ens i statyn? Det representeras i statyn, och Nebukadnessar kastar ljus över detta faktum när han når höjden av sin stolta arrogans i Daniel kapitel fyra.

Strax före Nebukadnessars dom på tvåtusen femhundratjugo dagar, då han levde som ett markens djur, visade han sin stolthet genom att ställa frågan om det var han som hade byggt det rike som är det stora Babylon. Skökan i Uppenbarelseboken sjutton har skrivet på sin panna: ”HEMLIGHET, DET STORA BABYLON, MODER TILL JORDENS SKÖKOR OCH VEDERSTYGGELSER.” Den romerska kyrkan, såsom syster White kallar henne, är det stora Babylon. Huvudet av guld i bilden representerar det bokstavliga Babylon, och det representerar också det andliga Babylon, det femte riket i Bibelns profetia, som har den särskilda egenskapen att vara den makt som mottog ett dödligt sår. I Jesaja tjugotre skulle den påvliga makten, representerad som Tyrus, vara bortglömd i sjuttio år, såsom en konungs dagar. Det bokstavliga Babylon, representerat av Nebukadnessar, mottog också ett dödligt sår som blev läkt när Nebukadnessar förvisades från sitt rike i tvåtusen femhundratjugo dagar. Det bokstavliga, det stora Babylon var en förebild för det andliga, det stora Babylon, och båda fick sina riken tillfälligt fråntagna och därefter återställda. Skökan i Uppenbarelseboken sjutton hade inte en bägare av silver i sin hand, inte heller en bägare av koppar eller järn; hon hade en gyllene bägare.

Guldet representerade det bokstavliga Babylon och det representerar också det andliga Babylon, det femte riket i Bibelns profetia, som fick ett dödligt sår år 1798, när det sjätte riket i Bibelns profetia besteg tronen. Det bokstavliga Babylon i statyn följdes av ett silverrike som bestod av två makter, mederna och perserna, och det persiska hornet i Daniel åtta kom upp sist och högre. Darius medern var det första hornet, och hans general, Cyrus, var en perser som slutligen skulle komma till makten efter den mediske kungen Darius.

Kyros var en förebild för Kristus, som skulle inleda processen att befria Guds folk ur fångenskapen. Det medo-persiska riket representerar det sjätte riket i Bibelns profetia, vilket är Förenta staterna. Förenta staterna har två horn som representerar republikanism och protestantism. Dareios representerar Förenta staternas republikanska horn, och Kyros representerar protestantismens horn. Liksom Kyros inledde processen att befria Guds folk för att återuppbygga Jerusalem och templet, var Förenta staterna det land som upprestes för att befria de fångna ur det andliga Babylons fångenskap för att upprätta det andliga templet, vars grund milleriterna lade. Den bokstavliga fångenskapen i Babylon, som varade i sjuttio år, var en förebild för fångenskapen i det andliga Babylon under ett tusen två hundra sextio år. Förenta staterna är axlarna av silver i Nebukadnessars bildstod.

Det tredje riket av koppar var Grekland, vilket representerar ett världsomfattande rike. Detta rike är Förenta nationerna, som i Uppenbarelseboken sjutton var det rike som år 1798 ännu inte hade kommit. De tio kungarna i Uppenbarelseboken sjutton är ense om att ge sitt rike åt påvedömet, det åttonde riket, som är av de sju. De ingår denna överenskommelse därför att de tvingas till det av Förenta staterna, och därför att världen förstörs av islams ”fyra vindar”, vilka släpps lösa under tiden för det sena regnet, som börjar utgjutas i fullhet vid söndagslagen i Förenta staterna.

Vid söndagslagen i Förenta staterna upprättar Gud sitt ”härlighets” rike, när han upphöjer sitt folk till ett baner för att kalla Guds andra barn ut ur Babylon. Således träder protestantismens horn fram sist och är högre än det första, i överensstämmelse med Medo-Persiens två horn. När Förenta nationerna väl går med på att överlämna kontrollen över världen åt påvedömet, släpps islams fyra vindar lösa, och det världsomspännande riket ställs inför den krigföring som följde efter Greklands första horns död, det horn som bröts av och frambringade fyra horn.

När bilden når fötterna av järn (statskonst) och lerig lera (kyrkopolitik) och de tio tårna (tio kungar), träffar stenen, som utan händer har huggits ut ur berget, bildens fötter. Milleriterna återgav Daniels bild korrekt, så långt de kunde vara korrekta utifrån sin ståndpunkt i den profetiska historien. Men Alfa och Omega framställer alltid slutet genom början, och de fyra rikena i Nebukadnessars bild representerar fyra bokstavliga riken som förebildar sina andliga motsvarigheter vid världens ände.

Bland historiens riken träder Rom fram som det åttonde och är av de sju. I Daniel sju träder Rom fram som det åttonde och är av de sju. I Daniel åtta träder Rom fram som det åttonde och är av de sju. I Uppenbarelseboken sjutton träder Rom fram som det åttonde och är av de sju. I Daniel två, som utgör det första omnämnandet av bibelprofetians riken, träder det moderna andliga Rom fram som det åttonde och är av de sju. Den första (Alfa) framställningen av bibelprofetians riken identifierar den sista (Omega).

Alfa och Omega har gjort den korrekta pionjärförståelsen av Daniel två ”ny”.