In the previous article we identified Elijah as a symbol. In agreement with William Miller’s rules, “symbols” may have more than one meaning. Therefore, Elijah as a symbol may also represent one part of the two-fold symbol of Elijah and Moses. The two-fold symbol of Elijah and Moses runs through the entire book of Revelation, and to be uncertain about what the two-fold symbol represents is to be uncertain about the message in the book of Revelation that is unsealed just before probation closes. For this reason, we will now specifically address certain prophetic characteristics that are identified with the symbol of Elijah.
I den föregående artikeln identifierade vi Elia som en symbol. I överensstämmelse med William Millers regler kan ”symboler” ha mer än en betydelse. Därför kan Elia som symbol också representera en del av den dubbla symbolen Elia och Mose. Den dubbla symbolen Elia och Mose löper genom hela Uppenbarelseboken, och att vara osäker på vad denna dubbla symbol representerar är att vara osäker på det budskap i Uppenbarelseboken som avförseglas strax innan prövotiden avslutas. Av denna anledning kommer vi nu särskilt att behandla vissa profetiska kännetecken som identifieras med symbolen Elia.
We have three primary witnesses to establish those prophetic characteristics. Those witnesses are the prophet Elijah, John the Baptist and William Miller who inspiration identifies as interchangeable symbols.
Vi har tre främsta vittnen för att fastställa dessa profetiska kännetecken. Dessa vittnen är profeten Elia, Johannes Döparen och William Miller, vilka inspirationen identifierar som utbytbara symboler.
“Thousands were led to embrace the truth preached by William Miller, and servants of God were raised up in the spirit and power of Elijah to proclaim the message. Like John, the forerunner of Jesus, those who preached this solemn message felt compelled to lay the ax at the root of the tree, and call upon men to bring forth fruits meet for repentance. Their testimony was calculated to arouse and powerfully affect the churches and manifest their real character. And as the solemn warning to flee from the wrath to come was sounded, many who were united with the churches received the healing message; they saw their backslidings, and with bitter tears of repentance and deep agony of soul, humbled themselves before God. And as the Spirit of God rested upon them, they helped to sound the cry, ‘Fear God, and give glory to Him; for the hour of His judgment is come.’” Early Writings, 233.
”Tusenden leddes till att omfatta den sanning som predikades av William Miller, och Guds tjänare uppväcktes i Elias ande och kraft för att förkunna budskapet. Liksom Johannes, Jesu förelöpare, kände de som predikade detta allvarliga budskap sig manade att sätta yxan till trädets rot och uppmana människor att bära frukt som hör omvändelsen till. Deras vittnesbörd var ägnat att väcka och djupt påverka församlingarna samt uppenbara deras verkliga karaktär. Och när den högtidliga varningen att fly undan den kommande vreden ljöd, tog många som var förenade med församlingarna emot det helande budskapet; de såg sina avfall, och med omvändelsens bittra tårar och djup själsångest ödmjukade de sig inför Gud. Och när Guds Ande vilade över dem, hjälpte de till att låta ropet ljuda: ’Frukta Gud och ge honom ära; ty stunden för hans dom har kommit.’” Early Writings, 233.
Elijah, John the Baptist and Miller were given a specific spirit that guided and defined their work. Their testimony was “calculated to arouse and powerfully affect the churches and manifest” those churches’ “real character.” Whether it was in the time of Ahab, John the Baptist or William Miller the churches they were addressing all possessed a Laodicean blindness that was so deep and dark that the message needed to be as direct as laying an “ax at the root of the tree.” It included the announcement of the close of probation, which with John the Baptist’s was the warning of “the wrath” that was about “to come.” Miller’s message of proclaiming “Fear God and give glory to Him; for the hour of His judgment is come,” was also a warning of the wrath to come.
Elia, Johannes Döparen och Miller fick en särskild ande som vägledde och präglade deras verk. Deras vittnesbörd var ”beräknat att väcka och mäktigt påverka församlingarna och uppenbara” dessa församlingars ”verkliga karaktär”. Vare sig det var på Ahabs tid, Johannes Döparens tid eller William Millers tid, ägde de församlingar som de tilltalade alla en laodiceisk blindhet som var så djup och mörk att budskapet måste vara lika direkt som att lägga en ”yxa till trädets rot”. Det innefattade tillkännagivandet om nådatidens avslutning, vilket i Johannes Döparens fall var varningen för ”vreden” som stod ”för dörren”. Millers budskap att förkunna: ”Frukta Gud och ge honom ära; ty stunden för hans dom har kommit”, var också en varning för den kommande vreden.
“The voice of John was lifted up like a trumpet. His commission was, ‘Shew my people their transgression, and the house of Jacob their sins’ (Isaiah 58:1). He had obtained no human scholarship. God and nature had been his teachers. But one was needed to prepare the way before Christ who was bold enough to make his voice heard like the prophets of old, summoning the degenerate nation to repentance.” Selected Messages, book 2, 148.
”Johannes röst höjdes som en basun. Hans uppdrag var: ’Förkunna för mitt folk deras överträdelse och för Jakobs hus deras synder’ (Jesaja 58:1). Han hade inte erhållit någon mänsklig lärdom. Gud och naturen hade varit hans lärare. Men det behövdes en som kunde bereda vägen framför Kristus, en som var tillräckligt frimodig att låta sin röst höras såsom de forna profeterna och kalla det fördärvade folket till omvändelse.” Selected Messages, bok 2, 148.
Elijah commanded that his generation choose that day whether they would serve God or Baal, and that generation answered not a word, which equates to choosing Baal.
Elia befallde sin generation att den dagen välja om de ville tjäna Gud eller Baal, och den generationen svarade inte ett ord, vilket är liktydigt med att välja Baal.
“Never was there greater need of faithful warnings and reproofs, and close, straight dealing, than at this very time. Satan has come down with great power, knowing that his time is short. He is flooding the world with pleasing fables, and the people of God love to have smooth things spoken to them. Sin and iniquity are not abhorred. I was shown that God’s people must make more firm, determined efforts to press back the incoming darkness. The close work of the Spirit of God is needed now as never before. Stupidity must be shaken off. We must arouse from the lethargy that will prove our destruction unless we resist it. Satan has a powerful, controlling influence upon minds. Preachers and people are in danger of being found upon the side of the powers of darkness. There is no such thing now as a neutral position. We are all decidedly for the right or decidedly with the wrong. Said Christ: ‘He that is not with Me is against Me; and he that gathereth not with Me scattereth abroad.’” Testimonies, volume 3, 327.
”Aldrig har det funnits ett större behov av trogna varningar och tillrättavisningar samt av nära, rättframt handlande än just i denna tid. Satan har stigit ned med stor makt, eftersom han vet att hans tid är kort. Han översvämmar världen med behagliga fabler, och Guds folk älskar att få höra sådant som smeker öronen. Synd och ogudaktighet avskys inte. Jag visades att Guds folk måste göra fastare och mer beslutsamma ansträngningar för att tränga tillbaka det tilltagande mörkret. Guds Andes ingående verk behövs nu som aldrig förr. Avtrubbningen måste skakas av. Vi måste vakna upp ur den slöhet som kommer att bli vår undergång, om vi inte står emot den. Satan har ett mäktigt, behärskande inflytande över sinnena. Predikanter och folk är i fara att befinna sig på mörkrets makters sida. Det finns nu ingen sådan sak som en neutral ställning. Vi står alla antingen tydligt på det rättas sida eller tydligt tillsammans med det orätta. Kristus sade: ’Den som inte är med Mig är emot Mig, och den som inte samlar med Mig, han skingrar.’” Testimonies, band 3, s. 327.
John called “the degenerate nation” of his history “a generation of vipers.” The Millerites ultimately identified the degenerate nation of their history as the daughters of Babylon. Whether Elijah, John or Miller none of the three were theologians. They were all called from the common walks of life.
Johannes kallade ”den urartade nationen” i sin historia ”ett huggormars släkte”. Milleriterna identifierade slutligen den urartade nationen i sin historia som Babylons döttrar. Vare sig Elia, Johannes eller Miller var någon av de tre teologer. De var alla kallade från det vanliga livets led.
“The truth as it is in Jesus, as it was proclaimed by Him when He was enshrouded by the pillowy cloud, is verity and truth in this our day, and will just as surely renovate the mind of the receiver as it has renovated minds in the past. Christ has declared, ‘If they hear not Moses and the Prophets, neither will they be persuaded, though one rose from the dead.’ (Luke 16:31).
”Sanningen sådan den är i Jesus, sådan den förkunnades av Honom när Han var höljd i det moln som liknade en sky, är visshet och sanning i denna vår tid, och kommer lika visst att förnya mottagarens sinne som den har förnyat sinnen i det förflutna. Kristus har förklarat: ’Om de inte hör på Mose och Profeterna, låter de inte övertyga sig ens om någon uppstår från de döda.’ (Luk. 16:31).”
“As a people, we must prepare the way of the Lord, under the overruling guidance of the Holy Spirit, for the spread of the gospel in its purity. The stream of living water is to deepen and widen in its course. In all fields, nigh and afar off, men will be called from the plow, and from the more common commercial business vocations that largely occupy the mind, and will become educated in connection with men who have had experience—men who understand the truth. Through most wonderful workings of God, mountains of difficulty will be removed and cast into the sea. Let us labor as those who have experienced the virtue of truth as it is in Jesus.
”Som ett folk måste vi bereda Herrens väg, under den helige Andes överordnade ledning, för evangeliets utbredning i dess renhet. Strömmen av levande vatten skall fördjupas och vidgas i sitt lopp. På alla fält, både nära och fjärran, skall män kallas från plogen och från de vanligare affärsmässiga yrken som i hög grad upptar sinnet, och undervisas i gemenskap med män som har erfarenhet – män som förstår sanningen. Genom Guds mest underbara gärningar skall svårigheternas berg röjas undan och kastas i havet. Låt oss arbeta såsom sådana som har erfarit sanningens kraft, sådan den är i Jesus.
“There is to be, at this period, a series of events which will reveal that God is master of the situation. The truth will be proclaimed in clear, unmistakable language. Those who preach the truth will strive to demonstrate the truth by a well-ordered life and godly conversation. And as they do this, they will become powerful in advocating the truth, and in giving it the sure application that God has given it.
”Under denna tid skall en rad händelser äga rum som kommer att uppenbara att Gud är situationens herre. Sanningen skall förkunnas med klart och otvetydigt språk. De som predikar sanningen skall sträva efter att bevisa sanningen genom ett välordnat liv och en gudfruktig vandel. Och när de gör detta, kommer de att bli mäktiga i att förespråka sanningen och i att ge den den fasta tillämpning som Gud har gett den.
“When the men, who have known and taught the truth, turn aside to human understanding, and mete out to deceived minds their own dish of fables, it is high time for those who have once been laborers in evangelistic work, but who have been drawn away into the management of restaurants, food stores, and other commercial lines of work, to come into line, study their Bibles diligently, and with the word of God in hand, dispense the Bible truth, the spiritual food, in cooperation with the heavenly angels. This work now calls loudly for workmen of divine appointment. Omnipotence will then say to the mountains of difficulty, Be thou removed and cast into the sea.” Paulson Collection, 73, 74.
”När de män som har känt och undervisat sanningen vänder sig till mänskligt förstånd och till vilseförda sinnen utdelar sitt eget fat av fabler, då är det hög tid för dem som en gång har varit arbetare i evangelisationsarbetet men som har dragits bort till ledningen av restauranger, livsmedelsbutiker och andra kommersiella verksamhetsgrenar att träda in i ledet, flitigt studera sina biblar och, med Guds ord i handen, utdela bibelsanningen, den andliga födan, i samverkan med de himmelska änglarna. Detta verk ropar nu högt efter arbetare med gudomligt uppdrag. Allmakten kommer då att säga till svårigheternas berg: Bli borttaget och kastat i havet.” Paulson Collection, 73, 74.
Elijah, John and Miller were and thus represent men that are called from the “more common” “vocations,” for “the men” who had formerly taught the truth ultimately “turn aside to human understanding, and mete out to deceived minds their own dish of fables.” The common men that are called will give “the sure application” of biblical prophecy as “God has given it.” Twice, in the passage Sister White identified “mountains” as “mountains of difficulty.” The work of these men included laying low “every mountain.” The work that is accomplished by the common men that were called from the plow of humble circumstances represents the work of identifying the correct biblical methodology in contrast with the dishes of human fables that is handed out by the theologians of the time.
Elia, Johannes och Miller var, och representerar därför, män som kallas från de ”vanligare” ”yrkena”, ty ”de män” som tidigare hade undervisat i sanningen ”vänder sig till sist till mänskligt förstånd och tilldelar förvillade sinnen sin egen rätt av fabler.” De vanliga män som kallas skall ge ”den säkra tillämpningen” av den bibliska profetian såsom ”Gud har givit den.” Två gånger identifierade syster White i avsnittet ”berg” som ”svårigheternas berg.” Dessa mäns verk innefattade att jämna ut ”vart berg.” Det verk som utförs av de vanliga män som kallades från ödmjuka omständigheters plog representerar arbetet med att identifiera den korrekta bibliska metodologin i kontrast till de rätter av mänskliga fabler som utdelas av tidens teologer.
“The work of John the Baptist, and the work of those who in the last days go forth in the spirit and power of Elijah to arouse the people from their apathy, are in many respects the same. His work is a type of the work that must be done in this age. Christ is to come the second time to judge the world in righteousness. The messengers of God who bear the last message of warning to be given to the world, are to prepare the way for Christ’s second advent, as John prepared the way for his first advent. In this preparatory work, ‘every valley shall be exalted, and every mountain shall be made low; and the crooked shall be made straight, and the rough places plain’ for history is to be repeated, and once again ‘the glory of the Lord shall be revealed, and all flesh shall see it together; for the mouth of the Lord hath spoken it.’” Southern Watchman, March 21, 1905.
”Johannes Döparens verk, och verket hos dem som i de sista dagarna går fram i Elias ande och kraft för att väcka folket ur dess likgiltighet, är i många avseenden detsamma. Hans verk är en förebild för det verk som måste utföras i denna tidsålder. Kristus skall komma en andra gång för att döma världen i rättfärdighet. Guds sändebud, som bär det sista varningsbudskap som skall ges till världen, skall bereda vägen för Kristi andra ankomst, såsom Johannes beredde vägen för hans första ankomst. I detta förberedande verk skall ’varje dal upphöjas, och varje berg sänkas; det krokiga skall göras rakt, och ojämna platser jämna’, ty historien skall upprepas, och än en gång skall ’Herrens härlighet uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den; ty Herrens mun har talat det.’” Southern Watchman, 21 mars 1905.
The characteristics of the three reformers which was identified by Isaiah are that every valley shall be exalted, every mountain made low, the crooked shall be made straight and the rough places made plain. The way of the Lord that is prepared by exalting the valleys, laying low the mountains and making the crooked straight and rough places plain is the old paths.
De tre reformatorernas kännetecken, vilka identifierades av Jesaja, är att varje dal skall upphöjas, varje berg sänkas, det krokiga göras rakt och de ojämna platserna jämnas. Herrens väg, som bereds genom att dalarna upphöjs, bergen sänks och det krokiga görs rakt och de ojämna platserna jämnas, är de gamla stigarna.
The voice of him that crieth in the wilderness, Prepare ye the way of the Lord, make straight in the desert a highway for our God. Every valley shall be exalted, and every mountain and hill shall be made low: and the crooked shall be made straight, and the rough places plain: And the glory of the Lord shall be revealed, and all flesh shall see it together: for the mouth of the Lord hath spoken it. Isaiah 40:3–5.
En röst ropar i öknen: Bereden Herrens väg, gören en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall upphöjas, och alla berg och höjder sänkas; det som är krokigt skall varda rakt, och stenig mark en jämn slätt. Och Herrens härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den; ty Herrens mun har talat. Jesaja 40:3–5.
When the quibbling Jews asked John the Baptist if he was the Elijah to come, he answered that he was not, but he then identified himself with the passage from Isaiah.
När de tvistlystna judarna frågade Johannes döparen om han var den Elia som skulle komma, svarade han att han inte var det, men identifierade sig sedan med stället hos Jesaja.
And this is the record of John, when the Jews sent priests and Levites from Jerusalem to ask him, Who art thou? And he confessed, and denied not; but confessed, I am not the Christ. And they asked him, What then? Art thou Elias? And he saith, I am not. Art thou that prophet? And he answered, No. Then said they unto him, Who art thou? that we may give an answer to them that sent us. What sayest thou of thyself? He said, I am the voice of one crying in the wilderness, Make straight the way of the Lord, as said the prophet Esaias. John 1:19–23.
Och detta är Johannes vittnesbörd, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: Vem är du? Och han bekände och förnekade inte; utan bekände: Jag är inte Kristus. Och de frågade honom: Vad då? Är du Elias? Och han sade: Det är jag inte. Är du den profeten? Och han svarade: Nej. Då sade de till honom: Vem är du? så att vi kan ge svar åt dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv? Han sade: Jag är rösten av en som ropar i öknen: Gör Herrens väg rak, såsom profeten Esaias har sagt. Johannes 1:19–23.
The preparation of the “way of the Lord” identifies the methodology that the angels guided Miller to understand and employ in order to prepare the biblical understanding of the “way” that men were to walk in. Every “mountain” was to be made low, for the mountains of biblical prophecy represents truths that at first glance are apparently too difficult to understand. To understand the glorious holy mountain of Daniel chapter eleven verse forty-five that the king of the north is attempting to conquer is understood by first identifying the literal glorious holy mountain in Jerusalem which prophetically defines the spiritual glorious holy mountain. To explain the mountain that is identified as Armageddon, which means mountain of Megiddo, one must go to literal Megiddo. The prophetic difficulties that are represented as difficult are removed when the principle that the beginning of a thing illustrates the end of a thing is employed.
Beredandet av ”Herrens väg” anger den metodik som änglarna ledde Miller att förstå och tillämpa för att bereda den bibliska förståelsen av den ”väg” på vilken människor skulle vandra. Varje ”berg” skulle sänkas, ty den bibliska profetians berg representerar sanningar som vid första anblicken förefaller alltför svåra att förstå. För att förstå det härliga heliga berg i Daniel kapitel elva vers fyrtiofem, som nordens kung försöker erövra, måste man först identifiera det bokstavliga härliga heliga berget i Jerusalem, vilket profetiskt definierar det andliga härliga heliga berget. För att förklara det berg som benämns Harmagedon, vilket betyder Megiddos berg, måste man gå till det bokstavliga Megiddo. De profetiska svårigheter som framställs som svåra undanröjs när principen att början av en sak belyser slutet av en sak tillämpas.
The methodology represented by Isaiah and referenced by John and set forth by Miller exalts every valley. Whether it be the “valley of vision” in Isaiah twenty-two, the “valley of dead bones” in Ezekiel or the “valley of Jehoshaphat” in the book of Joel the methodology that is based upon the correct understanding of Christ’s character as represented as Palmoni the Wonderful Numberer in Millerite history, or as Alpha and Omega the wonderful linguist in our history is what exalts the prophetic truths that are represented in the “valleys” of God’s Word.
Den metodologi som representeras av Jesaja, som åsyftas av Johannes och som framlades av Miller, upphöjer varje dal. Vare sig det gäller ”syndadalen” i Jesaja tjugotvå, ”de döda benens dal” i Hesekiel eller ”Joshafats dal” i Joels bok, är det den metodologi som grundar sig på den rätta förståelsen av Kristi karaktär, sådan den framställs som Palmoni, den underbare räknaren, i den milleritiska historien, eller som Alfa och Omega, den underbare lingvisten, i vår historia, som upphöjer de profetiska sanningar som representeras i ”dalarna” i Guds Ord.
The crooked things that are to be made straight and the rough places that are made plain represents the work of correcting the customs and traditions that are employed by a Laodicean priesthood to uphold their poisoned dishes of fables. The work of Elijah is specifically identified as representing the correct biblical methodology in opposition to the fables of the theologians and priests. That work is accomplished by “common men,” not by the educated priests and theologians. Within the prophetic characteristics of these three witnesses is also the simple fact that the Elijah to come will be a man.
De krokiga ting som skall göras raka och de ojämna platser som görs släta representerar verket att rätta de seder och traditioner som används av ett laodiceiskt prästerskap för att upprätthålla sina förgiftade rätter av fabler. Elias verk identifieras särskilt såsom representerande den rätta bibliska metodologin i motsats till teologernas och prästernas fabler. Detta verk fullbordas av ”enkla män”, inte av de lärda prästerna och teologerna. Inom dessa tre vittnens profetiska kännetecken finns också det enkla faktum att den Elia som skall komma kommer att vara en man.
That observation might seem unimportant, but as the theologians of Adventism seek to uphold their fables, they have taken a passage from Sister White where she speaks in the future tense about a man that would come in the spirit and power of Elijah and they add their own fable of explanation and insist that Sister White was speaking of herself.
Den iakttagelsen kan tyckas oviktig, men när adventismens teologer söker upprätthålla sina fabler, har de tagit ett avsnitt från syster White där hon i futurum talar om en man som skulle komma i Elias ande och kraft, och de tillfogar sin egen förklaringsfabel och insisterar på att syster White talade om sig själv.
“Prophecy must be fulfilled. The Lord says: ‘Behold, I will send you Elijah the prophet before the coming of the great and dreadful day of the Lord.’ Somebody is to come in the spirit and power of Elijah, [See appendix.] and when he appears, men may say: ‘You are too earnest, you do not interpret the Scriptures in the proper way. Let me tell you how to teach your message.’
”Profetian måste uppfyllas. Herren säger: ’Se, jag skall sända er profeten Elia, innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.’ Någon skall komma i Elias ande och kraft, [Se appendix.] och när han framträder, kan människor säga: ’Du är alltför ivrig, du utlägger inte Skrifterna på det rätta sättet. Låt mig tala om för dig hur du skall förkunna ditt budskap.’”
“There are many who cannot distinguish between the work of God and that of man. I shall tell the truth as God gives it to me, and I say now, If you continue to find fault, to have a spirit of variance, you will never know the truth. Jesus said to His disciples, ‘I have yet many things to say unto you, but ye cannot bear them now.’ They were not in a condition to appreciate sacred and eternal things; but Jesus promised to send the Comforter, who would teach them all things, and bring all things to their remembrance, whatsoever He had said unto them.
”Det finns många som inte kan skilja mellan Guds verk och människans. Jag skall säga sanningen så som Gud ger den åt mig, och jag säger nu: Om ni fortsätter att finna fel, att hysa en stridslysten ande, kommer ni aldrig att lära känna sanningen. Jesus sade till sina lärjungar: ’Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.’ De var inte i ett tillstånd att uppskatta heliga och eviga ting; men Jesus lovade att sända Hjälparen, som skulle lära dem allt och påminna dem om allt vad Han hade sagt dem.
“Brethren, we must not put our dependence in man. ‘Cease ye from man, whose breath is in his nostrils: for wherein is he to be accounted of?’ You must hang your helpless souls upon Jesus. It does not become us to drink from the fountain of the valley when there is a fountain in the mountain. Let us leave the lower streams; let us come to the higher springs. If there is a point of truth that you do not understand, upon which you do not agree, investigate, compare scripture with scripture, sink the shaft of truth down deep into the mine of God’s word. You must lay yourselves and your opinions on the altar of God, put away your preconceived ideas, and let the Spirit of heaven guide into all truth.” Testimonies to Ministers, 475, 476.
”Bröder, vi får inte sätta vår förtröstan till människor. ’Hållen upp att förtrösta på människor, vilkas andedräkt är i deras näsa; ty vad är de att räkna för?’ Ni måste hänga era hjälplösa själar på Jesus. Det anstår oss inte att dricka ur dalens källa när det finns en källa i berget. Låt oss lämna de lägre strömmarna; låt oss komma till de högre källsprången. Om det finns någon punkt i sanningen som ni inte förstår, om vilken ni inte är överens, så undersök, jämför skrift med skrift, sänk sanningens schakt djupt ned i Guds ords gruva. Ni måste lägga er själva och era åsikter på Guds altare, lägga bort era förutfattade meningar och låta himlens Ande leda er in i hela sanningen.” Testimonies to Ministers, 475, 476.
“Somebody is to come in the spirit and power of Elijah: These words have been mistakenly applied by some to some individual who it was thought would appear with a prophetic message subsequent to Mrs. White’s life and work. The three paragraphs comprising this article titled ‘Let heaven Guide’ are only a small portion of a talk given by Ellen White in Battle Creek, Michigan, the morning of January 29, 1890. As this was published in the the Review and Herald of February 18, 1890, it carried the title of ‘How to meet a Controverted Point of Doctrine.’ Other excerpts drawn from this article and used largely to fill out certain pages of this volume, may be found on pages 23, 104, 111, 119, 158, 278, and 386. The article has been reproduced in its entirety in Selected Messages 1:406–416, with the portion comprising the excerpt entitled ‘Let Heaven Guide’ appearing on pages 412 and 413. When the article is read in its entirety it becomes apparent that Ellen White, in this statement made just a little more than a year after the Minneapolis Conference to a group in Battle Creek, was speaking of her own ministry. Some had grown critical of her work. Note that in the paragraph preceding that which appears in this volume on page 475, Ellen White states:
”Någon skall komma i Elias ande och kraft: Dessa ord har av somliga felaktigt tillämpats på någon enskild person, om vilken man tänkte att han skulle träda fram med ett profetiskt budskap efter fru Whites liv och gärning. De tre stycken som utgör denna artikel med titeln ’Låt himlen vägleda’ är endast en liten del av ett anförande som Ellen White höll i Battle Creek, Michigan, på morgonen den 29 januari 1890. Då detta publicerades i Review and Herald den 18 februari 1890, bar det titeln ’Hur man bemöter en omstridd läropunkt’. Andra utdrag hämtade från denna artikel och använda i stor utsträckning för att fylla ut vissa sidor i denna volym återfinns på sidorna 23, 104, 111, 119, 158, 278 och 386. Artikeln har återgivits i sin helhet i Selected Messages 1:406–416, där den del som utgör utdraget med titeln ’Låt himlen vägleda’ återfinns på sidorna 412 och 413. När artikeln läses i sin helhet blir det uppenbart att Ellen White i detta uttalande, som gjordes endast lite mer än ett år efter Minneapolis-konferensen till en grupp i Battle Creek, talade om sin egen tjänst. Somliga hade blivit kritiska mot hennes verk. Lägg märke till att Ellen White i stycket som föregår det som återges i denna volym på sidan 475 säger:”
“‘We should come into a position where every difference will be melted away. If I think I have light, I shall do my duty in presenting it. Suppose I consulted others concerning the message the Lord would have me give to the people, the door might be closed so that the light might not reach the ones to whom God had sent it. When Jesus rode into Jerusalem, `the whole multitude of the disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works that they had seen; saying, blessed be the King that cometh in the name of the Lord: peace in heaven, and glory in the highest. And some of the Pharisees from among the multitude said unto Him, master, rebuke thy disciples. And He answered and said unto them, I tell you that, if these should hold their peace, the stones would immediately cry out’ (Luke 19:37–40).
”Vi borde komma in i en ställning där varje meningsskiljaktighet blir upplöst. Om jag menar att jag har ljus, skall jag göra min plikt genom att framlägga det. Antag att jag rådfrågade andra angående det budskap Herren ville att jag skulle ge åt folket; då kunde dörren stängas, så att ljuset inte nådde dem till vilka Gud hade sänt det. När Jesus red in i Jerusalem, ”började hela skaran av lärjungarna att med hög röst glädja sig och prisa Gud för alla de mäktiga gärningar som de hade sett; och sade: välsignad är Konungen som kommer i Herrens namn; frid i himlen och ära i höjden. Och några av fariséerna i folkhopen sade till honom: Mästare, tillrättavisa dina lärjungar. Då svarade han och sade till dem: Jag säger er att om dessa tiger, skall stenarna genast ropa” (Luke 19:37–40).
“‘The Jews tried to stop the proclamation of the message that had been predicted in the word of God.’
”Judarna försökte hejda förkunnelsen av det budskap som hade blivit förutsagt i Guds ord.”
“Then she makes reference again to her own experience:
”Sedan hänvisar hon åter till sin egen erfarenhet:
“‘Prophecy must be fulfilled. The Lord says, “Behold, I will send you Elijah the prophet before the coming of the great and dreadful day of the Lord” (Malachi 4:5). Somebody is to come in the spirit and power of Elijah, and when he appears, men may say, “You are too earnest, you do not interpret the Scriptures in the proper way.”—Selected Messages, volume 1, 412.
”Profetian måste uppfyllas. Herren säger: ”Se, jag skall sända er profeten Elia, innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer” (Malaki 4:5). Någon skall komma i Elias ande och kraft, och när han visar sig, kan människor säga: ”Du är alltför ivrig, du tolkar inte Skrifterna på rätt sätt.” — Selected Messages, band 1, 412.
“That she was referring to her own experience is also made clear from the paragraph which follows, in which she declares:
Att hon också syftade på sin egen erfarenhet framgår tydligt av det stycke som följer, där hon förklarar:
“‘I shall tell the truth as God gives it to me….’” Appendix to Testimonies to Ministers.
”’Jag skall säga sanningen så som Gud ger den åt mig ….’” Bilaga till Vittnesbörd till predikanter.
The fact that Ellen White had to address the fables of the theologians and leaders of her time period provides no evidence that she was identifying herself as the “man” that would come in the future in the spirit and power of Elijah. Where is any evidence of Ellen White’s many opponents within Adventism that attack the method of biblical application she employed? Where was she ever told “you do not interpret the Scriptures the proper way”? She clearly identifies that there would be a movement of people at the end of the world that would be empowered by the spirit and power of Elijah, and there is no legitimate way to suggest that she thought that movement of the loud cry of the third angel was happening at the time she prophesied of the future manifestation of the power of Elijah. The Laodicean Adventist theologians would have their flock believe that Sister White was “making reference” to “her own experience” as a fulfillment of the prophet Elijah that would be sent before the great and dreadful day of the Lord.
Det faktum att Ellen White måste bemöta teologernas och ledarnas fabler under sin tidsperiod utgör inget bevis för att hon identifierade sig själv som den ”man” som i framtiden skulle komma i Elias ande och kraft. Var finns något bevis för Ellen Whites många motståndare inom adventismen som angrep den metod för biblisk tillämpning som hon använde? När fick hon någonsin höra: ”du tolkar inte Skrifterna på rätt sätt”? Hon identifierar tydligt att det vid världens slut skulle finnas en rörelse av människor som skulle få kraft genom Elias ande och kraft, och det finns inget legitimt sätt att hävda att hon ansåg att denna rörelse, den tredje ängelns höga rop, ägde rum vid den tid då hon profeterade om den framtida uppenbarelsen av Elias kraft. De laodiceiska adventistteologerna vill få sin hjord att tro att syster White ”hänvisade” till ”sin egen erfarenhet” som en uppfyllelse av profeten Elia, vilken skulle sändas före Herrens stora och fruktansvärda dag.
Behold, I will send you Elijah the prophet before the coming of the great and dreadful day of the Lord. Malachi 4:5.
Se, jag skall sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Malaki 4:5.
One prophetic characteristic of Elijah as a symbol is that he presents a biblical methodology that opposes the fables of a priesthood that dishes out fables of customs and traditions. His work of preparing the way (this is the way, walk ye in it) is accomplished with the biblical methodology that opposes the teachings of a corrupted priesthood. And according to the three witnesses of Elijah, John the Baptist and Miller; accompanied with Sister White’s testimony of the then future appearing of Elijah, he will be a man, not a woman. When the methodology of Palmoni and Alpha and Omega is correctly understood, it is recognized not simply a set of biblical rules for interpreting the Scriptures, but as a transcript of Christ’s character, which is His glory.
Ett profetiskt kännetecken hos Elia som en symbol är att han framställer en biblisk metodologi som motsätter sig de fabler från ett prästerskap som delar ut fabler om seder och traditioner. Hans verk med att bereda vägen (detta är vägen, vandren på den) fullbordas genom den bibliska metodologi som motsätter sig ett fördärvat prästerskaps läror. Och enligt de tre vittnena Elia, Johannes Döparen och Miller, åtföljt av syster Whites vittnesbörd om Elias då framtida framträdande, kommer han att vara en man, inte en kvinna. När Palmonis och Alfa och Omegas metodologi förstås korrekt, erkänns den inte endast som en samling bibliska regler för att tolka Skrifterna, utan som en avskrift av Kristi karaktär, vilken är hans härlighet.
And the glory of the Lord shall be revealed, and all flesh shall see it together: for the mouth of the Lord hath spoken it. Isaiah 40:5.
Och Herrens härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den; ty Herrens mun har talat. Jesaja 40:5.
Christ’s very character is represented by the methodology to be employed in understanding His Word, for He is the Word.
Kristi egen karaktär återspeglas i den metod som skall användas för att förstå hans Ord, ty han är Ordet.
“The law of God in the sanctuary in heaven is the great original, of which the precepts inscribed upon the tables of stone and recorded by Moses in the Pentateuch were an unerring transcript. Those who arrived at an understanding of this important point were thus led to see the sacred, unchanging character of the divine law. They saw, as never before, the force of the Saviour’s words: ‘Till heaven and earth pass, one jot or one tittle shall in no wise pass from the law.’ Matthew 5:18. The law of God, being a revelation of His will, a transcript of His character, must forever endure, ‘as a faithful witness in heaven.’ Not one command has been annulled; not a jot or tittle has been changed. Says the psalmist: ‘Forever, O Lord, Thy word is settled in heaven.’ ‘All His commandments are sure. They stand fast for ever and ever.’ Psalm 119:89; 111:7, 8.” The Great Controversy, 434.
”Guds lag i helgedomen i himlen är det stora originalet, av vilket de bud som inskrevs på stentavlorna och nedtecknades av Mose i Pentateuken var en ofelbar avskrift. De som kom till insikt om denna viktiga sanning leddes därigenom till att se den gudomliga lagens heliga, oföränderliga karaktär. De såg, som aldrig förr, kraften i Frälsarens ord: ’Förrän himmel och jord förgås, skall inte en enda bokstav, inte en enda prick i lagen förgås.’ Matteus 5:18. Guds lag, såsom en uppenbarelse av hans vilja, en avskrift av hans karaktär, måste bestå för evigt, ’såsom ett trovärdigt vittne i himlen’. Inte ett enda bud har upphävts; inte en bokstav eller prick har blivit ändrad. Psalmisten säger: ’För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.’ ’Alla hans bud äro fasta. De stå fast för evigt och för alltid.’ Psalm 119:89; 111:7, 8.” The Great Controversy, 434.
Just as the ten commandments are an unchangeable transcript of Christ’s character, so too are the rules of prophetic interpretation a transcript of His character.
Liksom de tio budorden är en oföränderlig avbild av Kristi karaktär, så är också reglerna för den profetiska uttolkningen en avbild av hans karaktär.
“We should know for ourselves what constitutes Christianity, what is truth, what is the faith that we have received, what are the Bible rules—the rules given us from the highest authority. There are many who believe without a reason on which to base their faith, without sufficient evidence as to the truth of the matter. If an idea is presented that harmonizes with their own preconceived opinions, they are all ready to accept it. They do not reason from cause to effect, their faith has no genuine foundation, and in the time of trial they will find that they have built upon the sand.
”Vi bör själva veta vad som utgör kristendomen, vad som är sanning, vad den tro är som vi har mottagit, vilka Bibelns regler är — de regler som givits oss från den högsta auktoriteten. Det finns många som tror utan någon grund på vilken de kan bygga sin tro, utan tillräckliga bevis beträffande sakens sanning. Om en tanke läggs fram som överensstämmer med deras egna förutfattade meningar, är de genast redo att ta emot den. De resonerar inte från orsak till verkan; deras tro har ingen verklig grund, och i prövningens stund kommer de att finna att de har byggt på sanden.”
“He who rests satisfied with his own present imperfect knowledge of the Scriptures, thinking this sufficient for his salvation, is resting in a fatal deception. There are many who are not thoroughly furnished with Scriptural arguments, that they may be able to discern error, and condemn all the tradition and superstition that has been palmed off as truth. Satan has introduced his own ideas into the worship of God, that he might corrupt the simplicity of the gospel of Christ. A large number who claim to believe the present truth, know not what constitutes the faith that was once delivered to the saints—Christ in you the hope of glory. They think they are defending the old landmarks, but they are lukewarm and indifferent. They know not what it is to weave into their experience and to possess the real virtue of love and faith. They are not close Bible students, but are lazy and inattentive. When differences of opinion arise upon the passages of Scripture, these who have not studied to a purpose and are not decided as to what they believe, fall away from the truth. We ought to impress upon all the necessity of inquiring diligently into divine truth, that they may know that they do know what is truth. Some claim much knowledge, and feel satisfied with their condition, when they have no more zeal for the work, no more ardent love for God, and for souls for whom Christ died, than if they had never known God. They do not read the Bible [in order] to appropriate the marrow and fatness to their own souls. They do not feel that it is the voice of God speaking to them. But, if we would understand the way of salvation, if we would see the beams of the Sun of righteousness, we must study the Scriptures for a purpose, for the promises and prophecies of the Bible shed clear beams of glory upon the divine plan of redemption, which grand truths are not clearly comprehended.” The 1888 Materials, 403.
”Den som vilar nöjd med sin nuvarande, bristfälliga kunskap om Skrifterna och tänker att detta är tillräckligt för hans frälsning, vilar i ett ödesdigert självbedrägeri. Det finns många som inte är grundligt rustade med bibliska argument, så att de kan urskilja villfarelse och fördöma all den tradition och vidskepelse som har utgivits för att vara sanning. Satan har infört sina egna idéer i tillbedjan av Gud för att kunna fördärva enkelheten i Kristi evangelium. Ett stort antal av dem som bekänner sig tro den närvarande sanningen vet inte vad som utgör den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga—Kristus i er, härlighetens hopp. De menar att de försvarar de gamla gränsmärkena, men de är ljumma och likgiltiga. De vet inte vad det innebär att inväva i sin erfarenhet och äga kärlekens och trons verkliga kraft. De är inte allvarliga bibelstuderande, utan lata och ouppmärksamma. När meningsskiljaktigheter uppstår beträffande Skriftens avsnitt, faller dessa, som inte har studerat målmedvetet och inte är fasta i fråga om vad de tror, bort från sanningen. Vi bör inskärpa hos alla nödvändigheten av att flitigt rannsaka den gudomliga sanningen, så att de kan veta att de vet vad som är sanning. Somliga gör anspråk på stor kunskap och känner sig tillfreds med sitt tillstånd, när de inte har större iver för verket, inte mer brinnande kärlek till Gud och till de själar för vilka Kristus dog, än om de aldrig hade känt Gud. De läser inte Bibeln [för att] tillägna sig märg och fetma för sina egna själar. De känner inte att det är Guds röst som talar till dem. Men om vi vill förstå frälsningens väg, om vi vill se strålarna från rättfärdighetens Sol, måste vi studera Skrifterna med ett bestämt syfte, ty Bibelns löften och profetior utgjuter klara strålar av härlighet över den gudomliga återlösningsplanen, vilka stora sanningar inte klart förstås.” The 1888 Materials, 403.
To genuinely be a Christian means to be like Christ. The passage identifies that we “should know for ourselves what constitutes Christianity.” It says we “should know” “what is truth.” We “should know” “what is the faith that we have received.” We should know “what are the Bible rules—the rules given us from the highest authority.” To be Christlike requires knowing what the Bible rules are that were given us from the highest authority. Without those rules we cannot be Christlike, for the rules given by the highest authority are a transcript of His character.
Att i verklig mening vara kristen innebär att vara lik Kristus. Avsnittet anger att vi ”själva bör veta vad kristendomen består i”. Det säger att vi ”bör veta” ”vad sanning är”. Vi ”bör veta” ”vad den tro är som vi har tagit emot”. Vi bör veta ”vilka Bibelns regler är — de regler som har givits oss av den högsta auktoriteten”. Att vara Kristuslik kräver att man vet vilka Bibelns regler är som har givits oss av den högsta auktoriteten. Utan dessa regler kan vi inte vara Kristuslika, ty de regler som har givits av den högsta auktoriteten är en avskrift av hans karaktär.
Another characteristic of Elijah is the work of preparing the way for the messenger of the covenant. Elijah represents the work that is accomplished during a history when a former chosen people are being passed by and a new chosen people are simultaneously being chosen. The history represents a purification process that produces a people who are represented as a pure offering, in contrast with the former impure chosen people.
Ett annat kännetecken hos Elia är verket att bereda vägen för förbundets budbärare. Elia representerar det verk som fullbordas under en historisk period då ett tidigare utvalt folk blir förbigånget och ett nytt utvalt folk samtidigt blir utvalt. Historien framställer en reningsprocess som frambringar ett folk som representeras som ett rent offer, i kontrast till det tidigare orena utvalda folket.
Behold, I will send my messenger, and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts. But who may abide the day of his coming? and who shall stand when he appeareth? for he is like a refiner’s fire, and like fullers’ soap: And he shall sit as a refiner and purifier of silver: and he shall purify the sons of Levi, and purge them as gold and silver, that they may offer unto the Lord an offering in righteousness. Then shall the offering of Judah and Jerusalem be pleasant unto the Lord, as in the days of old, and as in former years. Malachi 3:1–4.
Se, jag skall sända min budbärare, och han skall bereda vägen för mig. Och Herren, som ni söker, skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare, som ni har er glädje i. Se, han kommer, säger Herren Sebaot. Men vem kan uthärda hans ankomsts dag, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som valkares lut. Han skall sitta som den som smälter och renar silver, och han skall rena Levis söner och luttra dem såsom guld och silver, så att de kan bära fram åt Herren offergåvor i rättfärdighet. Då skall Juda och Jerusalems offergåva behaga Herren, såsom i forna dagar och såsom under gångna år. Malaki 3:1–4.
John the Baptist prepared the way for Christ to suddenly come and cleanse His temple. The cleansing of the temple at the beginning and ending of Christ’s ministry was a fulfillment of Malachi chapter three. John was the messenger that prepared the way for the messenger of the covenant to purify the sons of Levi.
Johannes Döparen beredde vägen för Kristus att plötsligt komma och rena sitt tempel. Rensningen av templet i början och i slutet av Kristi verksamhet var en uppfyllelse av Malaki, kapitel tre. Johannes var den budbärare som beredde vägen för förbundets budbärare att rena Levi söner.
“In the cleansing of the temple, Jesus was announcing His mission as the Messiah, and entering upon His work. That temple, erected for the abode of the divine Presence, was designed to be an object lesson for Israel and for the world. From eternal ages it was God’s purpose that every created being, from the bright and holy seraph to man, should be a temple for the indwelling of the Creator. Because of sin, humanity ceased to be a temple for God. Darkened and defiled by evil, the heart of man no longer revealed the glory of the Divine One. But by the incarnation of the Son of God, the purpose of Heaven is fulfilled. God dwells in humanity, and through saving grace the heart of man becomes again His temple. God designed that the temple at Jerusalem should be a continual witness to the high destiny open to every soul. But the Jews had not understood the significance of the building they regarded with so much pride. They did not yield themselves as holy temples for the Divine Spirit. The courts of the temple at Jerusalem, filled with the tumult of unholy traffic, represented all too truly the temple of the heart, defiled by the presence of sensual passion and unholy thoughts. In cleansing the temple from the world’s buyers and sellers, Jesus announced His mission to cleanse the heart from the defilement of sin,—from the earthly desires, the selfish lusts, the evil habits, that corrupt the soul. ‘The Lord, whom ye seek, shall suddenly come to His temple, even the Messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, He shall come, saith the Lord of hosts. But who may abide the day of His coming? and who shall stand when He appeareth? for He is like a refiner’s fire, and like fullers’ soap: and He shall sit as a refiner and purifier of silver: and He shall purify the sons of Levi, and purge them as gold and silver.’ Malachi 3:1–3.” The Desire of Ages, 161.
”Vid templets rening tillkännagav Jesus sitt uppdrag som Messias och trädde in i sitt verk. Detta tempel, uppfört till boning för den gudomliga Närvaron, var avsett att vara en åskådningsundervisning för Israel och för världen. Från evighetens tider var det Guds avsikt att varje skapad varelse, från den strålande och heliga serafen till människan, skulle vara ett tempel för Skaparens inneboende. På grund av synden upphörde mänskligheten att vara ett tempel för Gud. Förmörkat och befläckat av det onda uppenbarade människans hjärta inte längre den Gudomliges härlighet. Men genom Guds Sons människoblivande fullbordas himlens avsikt. Gud bor i mänskligheten, och genom frälsande nåd blir människans hjärta åter hans tempel. Gud avsåg att templet i Jerusalem skulle vara ett ständigt vittnesbörd om den höga bestämmelse som står öppen för varje själ. Men judarna hade inte förstått betydelsen av den byggnad som de betraktade med så stor stolthet. De överlämnade inte sig själva som heliga tempel åt den gudomlige Anden. Förgårdarna i templet i Jerusalem, fyllda av larmet från ohelig handel, framställde alltför sanningsenligt hjärtats tempel, befläckat av köttsliga lidelsers närvaro och oheliga tankar. När Jesus renade templet från världens köpare och säljare, tillkännagav han sitt uppdrag att rena hjärtat från syndens orenhet, — från de jordiska begären, de själviska lustarna, de onda vanorna, som fördärvar själen. ’Och Herren, som I söken, skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel, som I åstunden; se, han kommer, säger HERREN Sebaot. Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är lik en guldsmeds eld och lik en tvåttvålares såpa. Han skall sitta såsom en som smälter och renar silver; och han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver.’ Malaki 3:1–3.” Messias, 161.
John the Baptist was the messenger that prepared the way for Christ to suddenly come and cleanse His temple, and William Miller accomplished the same work of preparation for Christ to suddenly come to the Most Holy Place on October 22, 1844.
Johannes döparen var den budbärare som beredde vägen för att Kristus plötsligt skulle komma och rena sitt tempel, och William Miller fullbordade samma förberedelseverk för att Kristus plötsligt skulle komma till det allra heligaste den 22 oktober 1844.
“The coming of Christ as our high priest to the most holy place, for the cleansing of the sanctuary, brought to view in Daniel 8:14; the coming of the Son of man to the Ancient of Days, as presented in Daniel 7:13; and the coming of the Lord to His temple, foretold by Malachi, are descriptions of the same event; and this is also represented by the coming of the bridegroom to the marriage, described by Christ in the parable of the ten virgins, of Matthew 25.” The Great Controversy, 426.
”Kristi ankomst såsom vår överstepräst till det allra heligaste för att rena helgedomen, framställd i Daniel 8:14; Människosonens ankomst till den Gamle av dagar, såsom den framställs i Daniel 7:13; och Herrens ankomst till sitt tempel, förutsagd av Malaki, är beskrivningar av samma händelse; och detta framställs också genom brudgummens ankomst till bröllopet, sådan den beskrivs av Kristus i liknelsen om de tio jungfrurna i Matteus 25.” Den stora striden, 426.
John and Miller typified the cleansing represented by Malachi that is now being accomplished in our current history.
Johannes och Miller förebildade den rening som framställs av Malaki och som nu fullbordas i vår nuvarande historia.
“The prophet says, ‘I saw another angel come down from heaven, having great power; and the earth was lightened with his glory. And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils’ (Revelation 18:1, 2). This is the same message that was given by the second angel. Babylon is fallen, ‘because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication’ (Revelation 14:8). What is that wine?—Her false doctrines. She has given to the world a false sabbath instead of the Sabbath of the fourth commandment, and has repeated the falsehood that Satan first told Eve in Eden—the natural immortality of the soul. Many kindred errors she has spread far and wide, ‘teaching for doctrines the commandments of men’ (Matthew 15:9).
”Profeten säger: ’Jag såg en annan ängel komma ner från himlen, som hade stor makt; och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade mäktigt med stark röst och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blivit en boning för onda andar’ (Uppenbarelseboken 18:1, 2). Detta är samma budskap som gavs av den andre ängeln. Babylon är fallet, ’eftersom hon har fått alla folk att dricka av sin otukts vredes vin’ (Uppenbarelseboken 14:8). Vad är det vinet?—Hennes falska läror. Hon har gett världen en falsk sabbat i stället för sabbaten enligt det fjärde budet och har upprepat den lögn som Satan först sade till Eva i Eden—själens naturliga odödlighet. Många besläktade villfarelser har hon spritt vida omkring, ’så att de lär människobud som läror’ (Matteus 15:9).”
“When Jesus began His public ministry, He cleansed the Temple from its sacrilegious profanation. Among the last acts of His ministry was the second cleansing of the Temple. So in the last work for the warning of the world, two distinct calls are made to the churches. The second angel’s message is, ‘Babylon is fallen, is fallen, that great city, because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication’ (Revelation 14:8). And in the loud cry of the third angel’s message a voice is heard from heaven saying, ‘Come out of her, my people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues. For her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities’ (Revelation 18:4, 5).” Selected Messages, book 2, 118.
”När Jesus började sin offentliga verksamhet renade Han templet från dess hädiska vanhelgande. Bland de sista handlingarna i Hans tjänst var den andra reningen av templet. Så görs i det sista verket för att varna världen två särskilda kallelser till församlingarna. Den andre ängelns budskap är: ’Störtat, störtat är det stora Babylon, därför att hon har gett alla folk att dricka av sin otukts vredes vin’ (Uppenbarelseboken 14:8). Och i det höga ropet i den tredje ängelns budskap hörs en röst från himlen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder och inte får del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått ända upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar’ (Uppenbarelseboken 18:4, 5).” Selected Messages, bok 2, 118.
The two temple cleansings of Christ’s ministry, and the two temple cleansings of the Millerite history, were fulfillments of Malachi chapter three and point forward to the two temple cleansings that began on September 11, 2001 when the great buildings of New York City were thrown down by a touch of God, and the mighty angel of Revelation eighteen descended to lighten the earth with his glory. Among other things this disproves the dish of fables offered by Adventism’s Laodicean theologians who claim Ellen White was the Elijah prophet that would come before the great and dreadful day of the Lord. The temple cleansing that takes place when the angel of Revelation eighteen descends began eighty-six years after Ellen White was laid to rest.
De två tempelreningarna under Kristi tjänst och de två tempelreningarna i millerithistorien var uppfyllelser av Malaki kapitel tre och pekar framåt mot de två tempelreningar som började den 11 september 2001, då New York Citys stora byggnader störtades till marken genom en Guds beröring, och den mäktige ängeln i Uppenbarelseboken arton steg ned för att upplysa jorden med sin härlighet. Bland annat motbevisar detta den anrättning av fabler som Adventismens laodikeiska teologer serverar, vilka påstår att Ellen White var profeten Elia som skulle komma före Herrens stora och fruktansvärda dag. Den tempelrening som äger rum när ängeln i Uppenbarelseboken arton stiger ned började åttiosex år efter att Ellen White hade lagts till vila.
John the Baptist and his disciples, Miller and the Millerites and Future for America represent the messengers that prepare the way for the messenger of the covenant to suddenly come to His temple and cleanse it from its sacrilegious profanation.
Johannes Döparen och hans lärjungar, Miller och milleriterna samt Future for America representerar de budbärare som bereder vägen för förbundets Budbärare att plötsligt komma till sitt tempel och rena det från dess vanhelgande skändning.
Elijah as a symbol represents a man. He represents a man called from the common walk of life and not a priestly theologian. His ministry presents the correct biblical methodology, which are the rules given by the highest authority. His ministry is in confrontation with the current Laodicean priesthood’s methodology of fables, customs and traditions. He prepares the way for a cleansing process that raises up a new chosen people from the remains of a chosen people that are passed by. The cleansing process is set within the context of happening suddenly.
Elia representerar som symbol en man. Han representerar en man som är kallad från det vanliga livets gång och inte en prästlig teolog. Hans tjänst framställer den rätta bibliska metodologin, vilken består av de regler som givits av den högsta auktoriteten. Hans tjänst står i konfrontation med den nuvarande laodiceiska prästerskapets metodologi av fabler, seder och traditioner. Han bereder vägen för en reningsprocess som uppreser ett nytt utvalt folk ur kvarlevorna av ett utvalt folk som förbigås. Reningsprocessen är insatt i sammanhanget av att ske plötsligt.
Elijah also represents a ministry and a work that God specifically establishes and identifies as the exclusive ministry of God.
Elia representerar också en tjänst och ett verk som Gud särskilt upprättar och identifierar som Guds exklusiva tjänst.
We will demonstrate this in the history of the Millerites in the next article.
Vi kommer att påvisa detta i nästa artikel genom milleriternas historia.
And it came to pass at the time of the offering of the evening sacrifice, that Elijah the prophet came near, and said, Lord God of Abraham, Isaac, and of Israel, let it be known this day that thou art God in Israel, and that I am thy servant, and that I have done all these things at thy word. 1 Kings 18:36.
Och det skedde vid tiden för frambärandet av aftonoffret att profeten Elia trädde fram och sade: Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare och att jag har gjort allt detta på ditt ord. 1 Kung. 18:36.