And it came to pass at the time of the offering of the evening sacrifice, that Elijah the prophet came near, and said, Lord God of Abraham, Isaac, and of Israel, let it be known this day that thou art God in Israel, and that I am thy servant, and that I have done all these things at thy word. 1 Kings 18:36.
Och det skedde vid tiden för frambärandet av aftonoffret, att profeten Elia trädde fram och sade: Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord. 1 Kungaboken 18:36.
We have been identifying the characteristics of Elijah as a symbol. One of those characteristics is that the ministry and message of Elijah, John the Baptist and William Miller were instruments of judgment. Their message was used by the Lord to test their respective histories. Jesus said that if He had not come, then the quibbling Jews would have had no sin.
Vi har identifierat Elias kännetecken som en symbol. Ett av dessa kännetecken är att Elias, Johannes Döparens och William Millers tjänst och budskap var redskap för dom. Deras budskap användes av Herren för att pröva deras respektive historiska skeenden. Jesus sade att om Han inte hade kommit, skulle de tvistlystna judarna inte ha haft någon synd.
If I had not come and spoken unto them, they had not had sin: but now they have no cloak for their sin. John 15:22.
Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha haft synd; men nu har de ingen ursäkt för sin synd. Johannes 15:22.
Ezekiel identifies the same principle for the quibbling Jews of his history.
Hesekiel identifierar samma princip för de tvistlystna judarna i sin historia.
For they are impudent children and stiffhearted. I do send thee unto them; and thou shalt say unto them, Thus saith the Lord God. And they, whether they will hear, or whether they will forbear, (for they are a rebellious house,) yet shall know that there hath been a prophet among them. Ezekiel 2:4, 5.
Ty de är oförskämda barn och hårdhjärtade. Jag sänder dig till dem, och du skall säga till dem: Så säger Herren Gud. Och vare sig de vill höra eller om de vägrar – ty de är ett upproriskt hus – skall de dock veta att en profet har varit ibland dem. Hesekiel 2:4, 5.
The symbolism of Elijah includes his role as an instrument of judgment.
Symboliken kring Elia innefattar också hans roll som ett redskap för dom.
“Those who are engaged in proclaiming the third angel’s message are searching the Scriptures upon the same plan that Father Miller adopted. In the little book entitled Views of the Prophecies and Prophetic Chronology, Father Miller gives the following simple but intelligent and important rules for Bible study and interpretation:
”De som är engagerade i att förkunna den tredje ängelns budskap rannsakar Skrifterna enligt samma plan som fader Miller antog. I den lilla boken med titeln Views of the Prophecies and Prophetic Chronology framställer fader Miller följande enkla men förståndiga och viktiga regler för bibelstudium och uttolkning:
“‘1. Every word must have its proper bearing on the subject presented in the Bible; 2. All Scripture is necessary, and may be understood by diligent application and study; 3. Nothing revealed in Scripture can or will be hid from those who ask in faith, not wavering; 4. To understand doctrine, bring all the scriptures together on the subject you wish to know, then let every word have its proper influence; and if you can form your theory without a contradiction, you cannot be in error; 5. Scripture must be its own expositor, since it is a rule of itself. If I depend on a teacher to expound to me, and he should guess at its meaning, or desire to have it so on account of his sectarian creed, or to be thought wise, then his guessing, desire, creed, or wisdom is my rule, and not the Bible.’
”1. Varje ord måste ha sin rätta innebörd i förhållande till det ämne som framställs i Bibeln; 2. Hela Skriften är nödvändig och kan förstås genom flitig tillämpning och studium; 3. Ingenting som uppenbaras i Skriften kan eller kommer att vara dolt för dem som ber i tro utan att tvivla; 4. För att förstå läran, sammanför alla skriftställen om det ämne du önskar få kunskap om, och låt sedan varje ord få sitt rätta inflytande; och om du kan utforma din teori utan en motsägelse, kan du inte vara i villfarelse; 5. Skriften måste vara sin egen uttolkare, eftersom den är sin egen regel. Om jag är beroende av en lärare för att han skall utlägga den för mig, och han skulle gissa sig till dess mening, eller önska att den vore sådan på grund av sin sekteriska trosbekännelse, eller för att bli ansedd som vis, då är hans gissning, önskan, trosbekännelse eller visdom min regel, och inte Bibeln.”
“The above is a portion of these rules; and in our study of the Bible we shall all do well to heed the principles set forth.
”Ovanstående är en del av dessa regler; och i vårt studium av Bibeln gör vi alla väl i att ge akt på de principer som där framläggs.
“Genuine faith is founded on the Scriptures; but Satan uses so many devices to wrest the Scriptures and bring in error, that great care is needed if one would know what they really do teach. It is one of the great delusions of this time to dwell much upon feeling, and to claim honesty while ignoring the plain utterances of the word of God because that word does not coincide with feeling. Many have no foundation for their faith but emotion. Their religion consists in excitement; when that ceases, their faith is gone. Feeling may be chaff, but the word of God is the wheat. And ‘what,’ says the prophet, ‘is the chaff to the wheat?’
”Äkta tro är grundad på Skrifterna; men Satan använder så många medel för att förvränga Skrifterna och införa villfarelse, att stor varsamhet behövs om man vill veta vad de verkligen lär. Det är en av vår tids stora villfarelser att i hög grad fästa sig vid känslor och göra anspråk på uppriktighet, samtidigt som man förbiser Guds ords tydliga utsagor därför att detta ord inte överensstämmer med känslan. Många har ingen annan grund för sin tro än känsla. Deras religion består i upprymdhet; när denna upphör, är deras tro borta. Känsla kan vara agnar, men Guds ord är vetet. Och ”vad”, säger profeten, ”har agnarna gemensamt med vetet?”
“None will be condemned for not heeding light and knowledge that they never had, and they could not obtain. But many refuse to obey the truth that is presented to them by Christ’s ambassadors, because they wish to conform to the world’s standard; and the truth that has reached their understanding, the light that has shone in the soul, will condemn them in the Judgment. In these last days we have the accumulated light that has been shining through all the ages, and we shall be held correspondingly responsible. The path of holiness is not on a level with the world; it is a way cast up. If we walk in this way, if we run in the way of the Lord’s commandments, we shall find that the ‘path of the just is as the shining light, that shineth more and more unto the perfect day.’” Review and Herald, November 25, 1884.
"Ingen kommer att bli fördömd för att inte ha gett akt på ljus och kunskap som han aldrig hade och som han inte kunde få. Men många vägrar att lyda den sanning som frambärs för dem genom Kristi sändebud, därför att de önskar rätta sig efter världens måttstock; och den sanning som har nått deras förstånd, det ljus som har lyst in i själen, kommer att fördöma dem i domen. I dessa sista dagar har vi det samlade ljus som har lyst genom alla tidsåldrar, och vi kommer att hållas ansvariga därefter. Helighetens stig ligger inte i nivå med världen; den är en upphöjd väg. Om vi vandrar på denna väg, om vi löper på Herrens buds väg, skall vi finna att den ’rättfärdigas stig är såsom morgonrodnadens ljus, som växer i klarhet till dess dagen når sin fullkomning.’” Review and Herald, 25 november 1884.
We are not “condemned for not heeding light and knowledge that” we “never had, and” we “could not obtain.” The important aspect of this statement is the expression “could not obtain.” Elijah, John and Miller represent light for their respective generations that could be attained. The presence of their message removed the cloak of what is legally called in the United States “plausible deniability.” The Elijah message in any generation where it is manifested removes any “plausible deniability,” thus holding the entire generation accountable for the light that is then presented.
Vi är inte ”fördömda för att inte ge akt på ljus och kunskap som” vi ”aldrig hade, och” vi ”inte kunde erhålla.” Den viktiga aspekten i detta uttalande är uttrycket ”inte kunde erhålla.” Elia, Johannes och Miller representerar ljus för sina respektive generationer, ett ljus som kunde vinnas. Deras budskaps närvaro undanröjde den slöja av vad som i Förenta staterna juridiskt kallas ”plausible deniability”. Elias budskap i varje generation där det framträder undanröjer varje ”plausible deniability” och håller därmed hela generationen ansvarig för det ljus som då framläggs.
“My brother said at one time that he would not hear anything concerning the doctrine we hold, for fear he should be convinced. He would not come to the meetings, or listen to the discourses; but he afterward declared that he saw he was as guilty as if he had heard them. God had given him an opportunity to know the truth, and He would hold him responsible for this opportunity. There are many among us who are prejudiced against the doctrines that are now being discussed. They will not come to hear, they will not calmly investigate, but they put forth their objections in the dark. They are perfectly satisfied with their position. ‘Thou sayest, I am rich, and increased with goods, and have need of nothing; and knowest not that thou art wretched, and miserable, and poor, and blind, and naked: I counsel thee to buy of me gold tried in the fire, that thou mayest be rich; and white raiment, that thou mayest be clothed, and that the shame of thy nakedness do not appear; and anoint thine eyes with eyesalve, that thou mayest see. As many as I love, I rebuke and chasten: be zealous therefore, and repent’ (Revelation 3:17–19).
”Min bror sade vid ett tillfälle att han inte ville höra något om den lära vi omfattar, av fruktan för att han skulle bli överbevisad. Han ville inte komma till mötena eller lyssna till framställningarna; men han förklarade senare att han insåg att han var lika skyldig som om han hade hört dem. Gud hade gett honom ett tillfälle att lära känna sanningen, och Han skulle hålla honom ansvarig för detta tillfälle. Det finns många ibland oss som hyser fördomar mot de läror som nu behandlas. De vill inte komma för att höra, de vill inte lugnt undersöka, utan de framför sina invändningar i mörkret. De är fullkomligt tillfreds med sin ståndpunkt. ’Du säger: Jag är rik och har överflöd och behöver intet, och du vet inte att just du är eländig och beklagansvärd och fattig och blind och naken. Jag råder dig att av mig köpa guld som är luttrat i eld, för att du må bli rik, och vita kläder att klä dig med, så att din nakenhets skam inte blir synlig, och smörj dina ögon med ögonsalva, så att du kan se. Alla dem som jag älskar, dem tillrättavisar och tuktar jag. Var därför nitisk och omvänd dig’ (Uppenbarelseboken 3:17–19).”
“This scripture applies to those who live under the sound of the message, but who will not come to hear it. How do you know but that the Lord is giving fresh evidences of His truth, placing it in a new setting, that the way of the Lord may be prepared? What plans have you been laying that new light may be infused through the ranks of God’s people? What evidence have you that God has not sent light to His children? All self-sufficiency, egotism, and pride of opinion must be put away. We must come to the feet of Jesus, and learn of Him who is meek and lowly of heart. Jesus did not teach His disciples as the rabbis taught theirs. Many of the Jews came and listened as Christ revealed the mysteries of salvation, but they came not to learn; they came to criticize, to catch Him in some inconsistency, that they might have something with which to prejudice the people. They were content with their knowledge, but the children of God must know the voice of the True Shepherd. Is not this a time when it would be highly proper to fast and pray before God? We are in danger of variance, in danger of taking sides on a controverted point; and should we not seek God in earnestness, with humiliation of soul, that we may know what is truth?” Selected Messages, book 1, 413.
”Detta skriftställe gäller dem som lever där budskapets ljud hörs, men som inte vill komma för att höra det. Hur vet ni att Herren inte ger nya bevis för sin sanning och ställer den i en ny belysning, så att Herrens väg må beredas? Vilka planer har ni lagt för att nytt ljus må genomtränga leden bland Guds folk? Vilka bevis har ni för att Gud inte har sänt ljus till sina barn? All självtillräcklighet, all egocentricitet och all högmodig självhävdelse måste läggas bort. Vi måste komma till Jesu fötter och lära av honom som är mild och ödmjuk i hjärtat. Jesus undervisade inte sina lärjungar så som rabbinerna undervisade sina. Många av judarna kom och lyssnade när Kristus uppenbarade frälsningens hemligheter, men de kom inte för att lära; de kom för att kritisera, för att ertappa honom med någon motsägelse, så att de skulle ha något varmed de kunde väcka fördomar hos folket. De var nöjda med sin kunskap, men Guds barn måste känna den sanne Herdens röst. Är inte detta en tid då det i högsta grad vore passande att fasta och be inför Gud? Vi är i fara att hamna i oenighet, i fara att ta parti i en omstridd fråga; och borde vi då inte söka Gud med allvar, med själens ödmjukelse, för att vi må få veta vad som är sanning?” Selected Messages, bok 1, 413.
Those that represent the Elijah message are instruments of judgment in a process of purification that prepares the way for the messenger of the covenant to cleanse the temple. In accomplishing the work of cleansing the temple the light of present truth is revealed. If it were not to be revealed, those Christ was and is seeking to cleanse would retain their Laodicean cloak of self-deception. Elijah symbolizes a ministry that presents the truth as an instrument of judgment. That is why we are informed that those who rejected the message of John the Baptist could not be benefitted by the teaching of Jesus.
De som representerar Elias budskap är domsredskap i en reningsprocess som bereder vägen för förbundets sändebud att rena templet. När verket att rena templet fullbordas uppenbaras ljuset från den närvarande sanningen. Om detta inte uppenbarades, skulle de som Kristus sökte och söker rena behålla sin laodiceiska mantel av självbedrägeri. Elia symboliserar en tjänst som frambär sanningen som ett domsredskap. Det är därför vi får veta att de som förkastade Johannes Döparens budskap inte kunde ha någon nytta av Jesu undervisning.
“I was pointed back to the proclamation of the first advent of Christ. John was sent in the spirit and power of Elijah to prepare the way of Jesus. Those who rejected the testimony of John were not benefited by the teachings of Jesus.” Early Writings, 258.
”Jag hänvisades åter till förkunnelsen om Kristi första ankomst. Johannes sändes i Elias ande och kraft för att bereda vägen för Jesus. De som förkastade Johannes vittnesbörd hade ingen nytta av Jesu undervisning.” Early Writings, 258.
In the prophetic histories that typify the cleansing of God’s people a present truth message is unsealed that holds the generation accountable for either choosing darkness or light.
I de profetiska skildringar som förebildar reningen av Guds folk avtäcks ett budskap om närvarande sanning som håller generationen ansvarig för att antingen välja mörker eller ljus.
But thou, O Daniel, shut up the words, and seal the book, even to the time of the end: many shall run to and fro, and knowledge shall be increased…. And he said, Go thy way, Daniel: for the words are closed up and sealed till the time of the end. Many shall be purified, and made white, and tried; but the wicked shall do wickedly: and none of the wicked shall understand; but the wise shall understand. Daniel 12:4, 9, 10.
Men du, Daniel, tillslut orden och försegla boken intill ändens tid: många skall fara hit och dit, och kunskapen skall varda storad…. Och han sade: Gå din väg, Daniel, ty orden är tillslutna och förseglade intill ändens tid. Många skall renas och göras vita och luttras; men de ogudaktiga skall handla ogudaktigt, och ingen av de ogudaktiga skall förstå; men de visa skall förstå. Daniel 12:4, 9, 10.
Those who represent the Elijah message for their respective generations are identified by Christ as His ambassadors in order to use them as instruments of judgment. This is what Elijah was identifying when he said, “let it be known this day that thou art God in Israel, and that I am thy servant, and that I have done all these things at thy word.”
De som representerar Elias budskap för sina respektive generationer identifieras av Kristus som Hans sändebud för att använda dem som redskap för dom. Detta var vad Elia gav till känna när han sade: ”låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord.”
This truth is also set forth by Jesus concerning John the Baptist.
Denna sanning framställs också av Jesus beträffande Johannes Döparen.
And as they departed, Jesus began to say unto the multitudes concerning John, What went ye out into the wilderness to see? A reed shaken with the wind? But what went ye out for to see? A man clothed in soft raiment? behold, they that wear soft clothing are in kings’ houses. But what went ye out for to see? A prophet? yea, I say unto you, and more than a prophet. For this is he, of whom it is written, Behold, I send my messenger before thy face, which shall prepare thy way before thee. Matthew 11:7–10.
Och när de hade gått, började Jesus tala till folkskarorna om Johannes: Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett rör som svajar för vinden? Men vad gick ni då ut för att se? En man klädd i mjuka kläder? Se, de som bär mjuka kläder finns i kungapalatsen. Men vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er, och mer än en profet. Ty det är om honom som det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför ditt ansikte, och han skall bereda din väg inför dig. Matteus 11:7–10.
John was more than a prophet, he was an instrument of judgment, and his ministry was identified to his generation, for they had went out into the wilderness to see him, just as surely as all Israel came to Carmel at Ahab’s command. William Miller understood the increase of knowledge that was unsealed in 1798. He represented those that ran to and fro in God’s Word as the knowledge increased. His message was based upon prophetic time and in 1840 his message and ministry were placed into his generation in such a fashion that all the Protestant world watched to see if his methodology worked. When it was confirmed, his message was carried around the world.
Johannes var mer än en profet; han var ett redskap för dom, och hans tjänst blev identifierad med hans generation, ty de hade gått ut i öknen för att se honom, lika visst som hela Israel kom till Karmel på Ahabs befallning. William Miller förstod den tillväxt i kunskap som förseglats upp i 1798. Han representerade dem som for fram och tillbaka i Guds ord medan kunskapen ökade. Hans budskap var grundat på profetisk tid, och år 1840 blev hans budskap och hans tjänst införlivade med hans generation på ett sådant sätt att hela den protestantiska världen iakttog för att se om hans metodik höll måttet. När den bekräftades, fördes hans budskap ut över hela världen.
“In the year 1840 another remarkable fulfillment of prophecy excited widespread interest. two years before, Josiah Litch, one of the leading ministers preaching the second advent, published an exposition of Revelation 9, predicting the fall of the Ottoman Empire. According to his calculations, this power was to be overthrown . . . on the 11th of August, 1840, when the Ottoman power in Constantinople may be expected to be broken. And this, I believe, will be found to be the case.’
”År 1840 väckte ännu ett anmärkningsvärt uppfyllande av profetian vitt utbrett intresse. Två år tidigare hade Josiah Litch, en av de ledande predikanterna för den andra ankomsten, publicerat en utläggning av Uppenbarelseboken 9, där han förutsade det osmanska rikets fall. Enligt hans beräkningar skulle denna makt störtas ... den 11 augusti 1840, då den osmanska makten i Konstantinopel kan förväntas bli bruten. Och detta tror jag skall visa sig vara fallet.’”
“At the very time specified, Turkey, through her ambassadors, accepted the protection of the allied powers of Europe, and thus placed herself under the control of Christian nations. The event exactly fulfilled the prediction. When it became known, multitudes were convinced of the correctness of the principles of prophetic interpretation adopted by Miller and his associates, and a wonderful impetus was given to the advent movement. Men of learning and position united with Miller, both in preaching and in publishing his views, and from 1840 to 1844 the work rapidly extended.” The Great Controversy, 334, 335.
”Vid just den tid som angavs antog Turkiet, genom sina ambassadörer, de allierade makterna i Europas beskydd och ställde sig därmed under de kristna nationernas kontroll. Händelsen uppfyllde förutsägelsen exakt. När detta blev känt, blev mängder av människor övertygade om riktigheten i de principer för profetisk uttolkning som antagits av Miller och hans medarbetare, och en underbar drivkraft gavs åt adventrörelsen. Män av lärdom och ställning förenade sig med Miller, både i att predika och i att publicera hans åsikter, och från 1840 till 1844 utbredde sig verket hastigt.” The Great Controversy, 334, 335.
From “1840 to 1844” represents the history of the “seven thunders” of Revelation chapter ten. In that history a purification process that was represented in Malachi chapter three, and the two temple cleansings of Christ was initiated. The process of purification was a progressive testing process, based upon Miller’s understanding of the day for a year principle. Those who represent the Elijah message prepare the way for the messenger of the covenant to come suddenly to His temple, and they are the symbol of an instrument of judgment that is employed by the messenger of the covenant to sweep out those who choose darkness rather than light.
Tiden från ”1840 till 1844” representerar historien om de ”sju tordönen” i Uppenbarelseboken kapitel tio. I den historien inleddes en reningsprocess som framställdes i Malaki kapitel tre och i Kristi två tempelreningar. Reningsprocessen var en fortskridande prövningsprocess, grundad på Millers förståelse av principen om en dag för ett år. De som representerar Elias budskap bereder vägen för förbundets budbärare att plötsligt komma till sitt tempel, och de är symbolen för ett domsredskap som förbundets budbärare använder för att sopa ut dem som väljer mörkret i stället för ljuset.
I indeed baptize you with water unto repentance: but he that cometh after me is mightier than I, whose shoes I am not worthy to bear: he shall baptize you with the Holy Ghost, and with fire: Whose fan is in his hand, and he will thoroughly purge his floor, and gather his wheat into the garner; but he will burn up the chaff with unquenchable fire. Matthew 3:11, 12.
Jag döper er sannerligen med vatten till omvändelse; men den som kommer efter mig är starkare än jag, vilkens skor jag inte är värdig att bära; han skall döpa er med den helige Ande och med eld. Han har sin kastskovel i handen, och han skall noggrant rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan; men agnarna skall han bränna upp med outsläcklig eld. Matteus 3:11, 12.
In Christ’s day represented in John 6:66 he lost more disciples than any other time. In The Desire of Ages where this passage of John is addressed the methodology of prophetic application was the very reason the disciples left. They could not understand that the literal represented the spiritual, and according to the apostle Paul the literal comes before the spiritual.
På Kristi tid, sådan den framställs i Joh. 6:66, förlorade han fler lärjungar än vid någon annan tidpunkt. I The Desire of Ages, där detta avsnitt i Johannes behandlas, var själva metoden för den profetiska tillämpningen den egentliga orsaken till att lärjungarna lämnade honom. De kunde inte förstå att det bokstavliga representerade det andliga, och enligt aposteln Paulus kommer det bokstavliga före det andliga.
And so it is written, The first man Adam was made a living soul; the last Adam was made a quickening spirit. Howbeit that was not first which is spiritual, but that which is natural; and afterward that which is spiritual. 1 Corinthians 15:45, 46.
Så är det också skrivet: Den första människan Adam blev en levande själ; den siste Adam blev en livgivande ande. Men det andliga kom inte först, utan det naturliga; därefter kom det andliga. 1 Korinthierbrevet 15:45, 46.
Unwilling and therefore unable the Jews refused to understand Christ when he identified that He was the bread of heaven that needed to be eaten. Customs and traditions overruled the methodology that was exercised by Christ himself. Concerning this history Sister White recorded:
Ovilliga och därför oförmögna vägrade judarna att förstå Kristus när han förklarade att han var himmelens bröd som måste ätas. Seder och traditioner åsidosatte den metodik som Kristus själv tillämpade. Om denna historia skrev syster White:
“By the public rebuke of their unbelief these disciples were still further alienated from Jesus. They were greatly displeased, and wishing to wound the Saviour and gratify the malice of the Pharisees, they turned their backs upon Him, and left Him with disdain. They had made their choice, had taken the form without the spirit, the husk without the kernel. Their decision was never afterward reversed; for they walked no more with Jesus.
”Genom den offentliga tillrättavisningen av deras otro blev dessa lärjungar ännu mer fjärmade från Jesus. De blev djupt förbittrade, och i önskan att såra Frälsaren och tillfredsställa fariséernas illvilja vände de honom ryggen och lämnade honom med förakt. De hade gjort sitt val, hade tagit formen utan anden, skalet utan kärnan. Deras beslut återkallades aldrig därefter; ty de vandrade inte mer med Jesus.
“‘Whose fan is in His hand, and He will throughly purge His floor, and gather His wheat into the garner.’ Matthew 3:12. This was one of the times of purging. By the words of truth, the chaff was being separated from the wheat. Because they were too vain and self-righteous to receive reproof, too world-loving to accept a life of humility, many turned away from Jesus. Many are still doing the same thing. Souls are tested today as were those disciples in the synagogue at Capernaum. When truth is brought home to the heart, they see that their lives are not in accordance with the will of God. They see the need of an entire change in themselves; but they are not willing to take up the self-denying work. Therefore they are angry when their sins are discovered. They go away offended, even as the disciples left Jesus, murmuring, ‘This is an hard saying; who can hear it?’” The Desire of Ages, 392.
”Han har sin kastskovel i handen, och han skall noggrant rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan.” Matteus 3:12. Detta var en av reningens tider. Genom sanningens ord höll agnarna på att skiljas från vetet. Därför att de var alltför fåfänga och självrättfärdiga för att ta emot tillrättavisning, alltför världskära för att godta ett liv i ödmjukhet, vände sig många bort från Jesus. Många gör fortfarande detsamma. Själar prövas i dag såsom dessa lärjungar prövades i synagogan i Kapernaum. När sanningen träffar hjärtat, ser de att deras liv inte står i överensstämmelse med Guds vilja. De inser behovet av en fullständig förändring i sig själva; men de är inte villiga att ta på sig det självförnekande arbetet. Därför blir de vrede när deras synder blottläggs. De går bort förargade, liksom lärjungarna lämnade Jesus, mumlande: ”Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra det?” Messias, 392.
It is Malachi’s messenger of the covenant that purges the sons of Levi with fire. He thoroughly purges his floor, separating the wheat from the chaff. He does this work with a fan. The fan is what accomplishes the separation, and the fan is the message of present truth for each respective history where He purifies the sons of Levi. The fan is the Elijah message and messengers, who represent an instrument of judgment.
Det är Malakis förbundsbudbärare som med eld renar Levi söner. Han rensar sin tröskplats grundligt och skiljer vetet från agnarna. Detta verk utför han med en kastskovel. Kastskoveln är det som åstadkommer åtskiljandet, och kastskoveln är budskapet om den närvarande sanningen för varje respektive historia där han renar Levi söner. Kastskoveln är Elias budskap och budbärare, vilka representerar ett redskap för dom.
Behold, I will send my messenger, and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts. But who may abide the day of his coming? and who shall stand when he appeareth? for he is like a refiner’s fire, and like fullers’ soap: And he shall sit as a refiner and purifier of silver: and he shall purify the sons of Levi, and purge them as gold and silver, that they may offer unto the Lord an offering in righteousness. Then shall the offering of Judah and Jerusalem be pleasant unto the Lord, as in the days of old, and as in former years. Malachi 3:1–4.
Se, jag skall sända min budbärare, och han skall bereda vägen för mig. Och Herren, som ni söker, skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare, som ni längtar efter. Se, han skall komma, säger Herren Sebaot. Men vem kan uthärda dagen då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som guldsmedens eld och som valkarens lut. Han skall sitta som en som smälter och renar silver; han skall rena Levi söner och luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram åt Herren offergåvor i rättfärdighet. Då skall Juda och Jerusalems offergåva behaga Herren, såsom i forna dagar och såsom under gångna år. Malaki 3:1–4.
The one who comes after John the Baptist is He who purges His floor with a fan, and is like a refiner’s fire. The purification process is accomplished by the messenger of the covenant, and therefore identifies a history where the Lord is entering into covenant with a new chosen covenant people. When ancient Israel was delivered from the slavery of Egypt, a theme of that sacred history was the issue of the “firstborn.” Whether it was the death of Egypt’s firstborn, or God’s identification of Israel as His firstborn.
Den som kommer efter Johannes Döparen är Han som rensar sin loge med kastskovel och är såsom en guldsmeds eld. Reningsprocessen fullbordas av förbundets budbärare och utmärker därför en historia där Herren ingår förbund med ett nytt utvalt förbundsfolk. När det forntida Israel befriades från Egyptens slaveri, var temat i denna heliga historia frågan om ”den förstfödde”. Vare sig det gällde Egyptens förstföddas död eller Guds betecknande av Israel som sin förstfödde.
And thou shalt say unto Pharaoh, Thus saith the Lord, Israel is my son, even my firstborn: And I say unto thee, Let my son go, that he may serve me: and if thou refuse to let him go, behold, I will slay thy son, even thy firstborn. Exodus 4:22, 23.
Och du skall säga till Farao: Så säger Herren: Israel är min son, min förstfödde. Och jag säger till dig: Släpp min son, så att han kan tjäna mig. Men om du vägrar att släppa honom, se, då skall jag döda din son, din förstfödde. 2 Moseboken 4:22, 23.
When God entered into covenant with Israel in the deliverance from Egypt the divine plan was that every firstborn son of each of the tribes would be dedicated to the work of the priesthood. But at the rebellion of the golden calf, it was only the tribe of Levi that stood on Moses’ side of the rebellion. For their faithfulness, God disannulled His plan that each firstborn from every tribe would be dedicated to the priesthood and he passed by the other tribes and gave the tribe of Levi the exclusive right of the priesthood. When the messenger of the covenant purifies the sons of Levi it is representing a history where a former covenant people are being set aside for a new covenant people. This was the case with John the Baptist, the Millerites and will be with the one hundred and forty-four thousand. From 1840 to 1844 a purification process was initiated by the testing issue of the prophetic message that had been given to William Miller. It led to the Lord suddenly coming to his temple on October 22, 1844, but the process of purification did not end until 1863.
När Gud ingick förbund med Israel vid befrielsen från Egypten var den gudomliga planen att varje förstfödd son i var och en av stammarna skulle avskiljas till prästämbetets tjänst. Men vid guldkalvsupproret var det endast Levi stam som ställde sig på Moses sida i upproret. För deras trofasthets skull upphävde Gud sin plan att varje förstfödd från varje stam skulle avskiljas till prästämbetet, och han gick förbi de övriga stammarna och gav Levi stam den uteslutande rätten till prästämbetet. När förbundets budbärare renar Levi söner representerar detta en historia där ett tidigare förbundsfolk sätts åt sidan för ett nytt förbundsfolk. Så var fallet med Johannes döparen, milleriterna och så kommer det att vara med de etthundrafyrtiofyra tusen. Från 1840 till 1844 inleddes en reningsprocess genom den prövande fråga som utgjordes av det profetiska budskap som hade givits åt William Miller. Den ledde till att Herren plötsligt kom till sitt tempel den 22 oktober 1844, men reningsprocessen avslutades inte förrän 1863.
“Both the prophecy of Daniel 8:14, ‘Unto two thousand and three hundred days; then shall the sanctuary be cleansed,’ and the first angel’s message, ‘Fear God, and give glory to Him; for the hour of His judgment is come,’ pointed to Christ’s ministration in the most holy place, to the investigative judgment, and not to the coming of Christ for the redemption of His people and the destruction of the wicked. The mistake had not been in the reckoning of the prophetic periods, but in the event to take place at the end of the 2300 days. Through this error the believers had suffered disappointment, yet all that was foretold by the prophecy, and all that they had any Scripture warrant to expect, had been accomplished. At the very time when they were lamenting the failure of their hopes, the event had taken place which was foretold by the message, and which must be fulfilled before the Lord could appear to give reward to His servants.
”Både profetian i Daniel 8:14, ’Ända till två tusen tre hundra aftnar och morgnar; sedan skall helgedomen renas’, och den förste ängelns budskap, ’Frukta Gud och ge honom ära, ty stunden för hans dom har kommit’, pekade på Kristi tjänst i det allra heligaste, på den undersökande domen, och inte på Kristi ankomst för att återlösa sitt folk och förgöra de ogudaktiga. Misstaget hade inte legat i beräkningen av de profetiska tidsperioderna, utan i den händelse som skulle inträffa vid slutet av de 2300 dagarna. Genom detta misstag hade de troende fått lida besvikelse, men allt som hade förutsagts i profetian, och allt som de med stöd av Skriften hade haft anledning att förvänta, hade gått i uppfyllelse. Just vid den tid då de sörjde över att deras hopp hade slagit fel, hade den händelse ägt rum som budskapet hade förutsagt och som måste fullbordas innan Herren kunde uppenbara sig för att ge lön åt sina tjänare.
“Christ had come, not to the earth, as they expected, but, as foreshadowed in the type, to the most holy place of the temple of God in heaven. He is represented by the prophet Daniel as coming at this time to the Ancient of Days: ‘I saw in the night visions, and, behold, one like the Son of man came with the clouds of heaven, and came’—not to the earth, but—’to the Ancient of Days, and they brought Him near before Him.’ Daniel 7:13.
”Kristus hade kommit, inte till jorden, såsom de hade väntat, utan, såsom förebildat i typen, till det allra heligaste i Guds tempel i himmelen. Han framställs av profeten Daniel såsom kommande vid denna tid till den Gamle av dagar: ’Jag såg i nattens syner, och se, en som liknade en Människoson kom med himmelens skyar, och han kom’ — inte till jorden, utan — ’fram till den Gamle av dagar, och de förde honom fram inför Honom.’ Daniel 7:13.”
“This coming is foretold also by the prophet Malachi: ‘The Lord, whom ye seek, shall suddenly come to His temple, even the Messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, He shall come, saith the Lord of hosts.’ Malachi 3:1. The coming of the Lord to His temple was sudden, unexpected, to His people. They were not looking for Him there. They expected Him to come to earth, ‘in flaming fire taking vengeance on them that know not God, and that obey not the gospel.’ 2 Thessalonians 1:8.
”Denna ankomst förutsägs också av profeten Malaki: ’Herren, som ni söker, skall plötsligt komma till sitt tempel, ja, förbundets ängel, som ni gläder er över: se, han skall komma, säger HERREN Sebaot.’ Malaki 3:1. Herrens ankomst till sitt tempel var plötslig, oväntad, för hans folk. De väntade inte att finna honom där. De förväntade sig att han skulle komma till jorden, ’i lågande eld och straffa dem som inte känner Gud och dem som inte lyder vår Herres Jesu evangelium.’ 2 Thessalonikerbrevet 1:8.”
“But the people were not yet ready to meet their Lord. There was still a work of preparation to be accomplished for them. Light was to be given, directing their minds to the temple of God in heaven; and as they should by faith follow their High Priest in His ministration there, new duties would be revealed. Another message of warning and instruction was to be given to the church.
”Men folket var ännu inte redo att möta sin Herre. Det återstod fortfarande ett förberedelseverk som måste fullbordas för dem. Ljus skulle ges för att rikta deras sinnen mot Guds tempel i himlen; och när de i tro skulle följa sin Överstepräst i Hans tjänst där, skulle nya plikter uppenbaras. Ytterligare ett budskap med varning och undervisning skulle ges åt församlingen.
“Says the prophet: ‘Who may abide the day of His coming? and who shall stand when He appeareth? for He is like a refiner’s fire, and like fullers’ soap: and He shall sit as a refiner and purifier of silver: and He shall purify the sons of Levi, and purge them as gold and silver, that they may offer unto the Lord an offering in righteousness.’ Malachi 3:2, 3. Those who are living upon the earth when the intercession of Christ shall cease in the sanctuary above are to stand in the sight of a holy God without a mediator. Their robes must be spotless, their characters must be purified from sin by the blood of sprinkling. Through the grace of God and their own diligent effort they must be conquerors in the battle with evil. While the investigative judgment is going forward in heaven, while the sins of penitent believers are being removed from the sanctuary, there is to be a special work of purification, of putting away of sin, among God’s people upon earth. This work is more clearly presented in the messages of Revelation 14.
”Säger profeten: ’Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är lik en guldsmeds eld och lik tvättares såpa. Och han skall sitta såsom en smältare och renare av silver; och han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver, så att de kan bära fram åt Herren ett offer i rättfärdighet.’ Malaki 3:2, 3. De som lever på jorden när Kristi förbön upphör i helgedomen där ovan skall bestå inför en helig Gud utan medlare. Deras kläder måste vara obefläckade, deras karaktärer måste renas från synd genom bestänkelsens blod. Genom Guds nåd och sin egen ihärdiga strävan måste de bli segrare i striden mot det onda. Medan den undersökande domen pågår i himlen, medan de botfärdiga troendes synder avlägsnas från helgedomen, skall ett särskilt reningsverk, ett avlägsnande av synd, äga rum bland Guds folk på jorden. Detta verk framställs tydligare i budskapen i Uppenbarelseboken 14.”
“When this work shall have been accomplished, the followers of Christ will be ready for His appearing. ‘Then shall the offering of Judah and Jerusalem be pleasant unto the Lord, as in the days of old, and as in former years.’ Malachi 3:4. Then the church which our Lord at His coming is to receive to Himself will be a ‘glorious church, not having spot, or wrinkle, or any such thing.’ Ephesians 5:27. Then she will look ‘forth as the morning, fair as the moon, clear as the sun, and terrible as an army with banners.’ Song of Solomon 6:10.
”När detta verk har blivit fullbordat, kommer Kristi efterföljare att vara redo för hans ankomst. ’Då skall Juda och Jerusalems offergåva behaga Herren, såsom i forna dagar och såsom under gången tid.’ Malaki 3:4. Då skall den församling som vår Herre vid sin återkomst skall ta till sig vara en ’härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något sådant’. Efesierbrevet 5:27. Då skall hon träda fram ’lik morgonrodnaden, skön som månen, klar som solen, fruktansvärd som härskaror under banér’. Höga Visan 6:10.
“Besides the coming of the Lord to His temple, Malachi also foretells His second advent, His coming for the execution of the judgment, in these words: ‘And I will come near to you to judgment; and I will be a swift witness against the sorcerers, and against the adulterers, and against false swearers, and against those that oppress the hireling in his wages, the widow, and the fatherless, and that turn aside the stranger from his right, and fear not Me, saith the Lord of hosts.’ Malachi 3:5. Jude refers to the same scene when he says, ‘Behold, the Lord cometh with ten thousands of His saints, to execute judgment upon all, and to convince all that are ungodly among them of all their ungodly deeds.’ Jude 14, 15. This coming, and the coming of the Lord to His temple, are distinct and separate events.
”Förutom Herrens ankomst till sitt tempel förutsäger Malaki också hans andra ankomst, hans ankomst för att verkställa domen, med dessa ord: ’Och jag skall komma nära er till dom; och jag skall vara ett snabbt vittne mot trollkarlarna och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svär falskt och mot dem som förtrycker daglönaren i hans lön, änkan och den faderlöse, och som vränger främlingen från hans rätt och inte fruktar mig, säger HERREN Sebaot.’ Malaki 3:5. Judas hänvisar till samma scen när han säger: ’Se, Herren kommer med sina heliga i tiotusenden för att hålla dom över alla och överbevisa alla bland dem som är ogudaktiga om alla deras ogudaktiga gärningar.’ Judas 14, 15. Denna ankomst och Herrens ankomst till sitt tempel är skilda och separata händelser.”
“The coming of Christ as our high priest to the most holy place, for the cleansing of the sanctuary, brought to view in Daniel 8:14; the coming of the Son of man to the Ancient of Days, as presented in Daniel 7:13; and the coming of the Lord to His temple, foretold by Malachi, are descriptions of the same event; and this is also represented by the coming of the bridegroom to the marriage, described by Christ in the parable of the ten virgins, of Matthew 25.” The Great Controversy, 424–426.
”Kristi ankomst som vår överstepräst till det allra heligaste för att rena helgedomen, såsom den framställs i Daniel 8:14; Människosonens ankomst till den Gamle av dagar, såsom den framställs i Daniel 7:13; och Herrens ankomst till sitt tempel, såsom den förutsagts av Malaki, är beskrivningar av samma händelse; och denna framställs också genom brudgummens ankomst till bröllopet, sådan den beskrivs av Kristus i liknelsen om de tio jungfrurna i Matteus 25.” The Great Controversy, 424–426.
Four “comings” are referred to in the last paragraph and they are all the same coming symbolized four different ways. One of those “comings” is the parable of the ten virgins.
Fyra ”ankomster” åsyftas i det sista stycket, och de är alla samma ankomst, symboliserad på fyra olika sätt. En av dessa ”ankomster” är liknelsen om de tio jungfrurna.
“I am often referred to the parable of the ten virgins, five of whom were wise, and five foolish. This parable has been and will be fulfilled to the very letter, for it has a special application to this time, and, like the third angel’s message, has been fulfilled and will continue to be present truth till the close of time.” Review and Herald, August 19, 1890.
”Jag hänvisas ofta till liknelsen om de tio jungfrurna, av vilka fem var kloka och fem oförståndiga. Denna liknelse har uppfyllts och kommer att uppfyllas in i minsta bokstav, ty den har en särskild tillämpning för denna tid och har, liksom den tredje ängelns budskap, blivit uppfylld och kommer att fortsätta att vara närvarande sanning intill tidens slut.” Review and Herald, 19 augusti 1890.
If the four “comings” “are descriptions of the same event,” then those four “comings” that were fulfilled in the beginning of Adventism in the Millerite movement, “will be fulfilled” again “to the very letter” in the Elijah movement at the end of Adventism.
Om de fyra ”ankomsterna” ”är beskrivningar av samma händelse”, då kommer dessa fyra ”ankomster”, som uppfylldes i adventismens början i millerrörelsen, att ”uppfyllas” på nytt ”in i minsta bokstav” i Elia-rörelsen vid adventismens slut.
William Miller and the Millerites were the representatives of the first angel’s message, and in the same passage from Early Writings that we recently cited, the message of the first angel possessed the identical characteristics of John the Baptist. We cited the passage that says those who rejected the message of John the Baptist could not be benefited by the teachings of Jesus. In the next paragraph she says, “Those who rejected the first message could not be benefited by the second; neither were they benefited by the midnight cry, which was to prepare them to enter with Jesus by faith into the most holy place of the heavenly sanctuary.” Both William Miller and John the Baptist represent instruments of judgment.
William Miller och milleriterna var företrädare för den förste ängelns budskap, och i samma avsnitt ur Early Writings som vi nyligen citerade hade den förste ängelns budskap exakt samma kännetecken som Johannes Döparens. Vi citerade avsnittet som säger att de som förkastade Johannes Döparens budskap inte kunde ha någon nytta av Jesu undervisning. I nästa stycke säger hon: ”De som förkastade det första budskapet kunde inte ha någon nytta av det andra; inte heller hade de någon nytta av midnattsropet, som skulle bereda dem att genom tro gå in med Jesus i det allra heligaste i den himmelska helgedomen.” Både William Miller och Johannes Döparen representerar redskap för dom.
Had neither of them appeared, their respective generations would not be held accountable for rejecting light. God used those two messengers to remove the Laodicean cloak of sin, and thus demonstrated the Laodicean nakedness of the former chosen people, by introducing a message that whether accepted or rejected would be used in judgment as a symbol that a prophet had been among them. The history of 1840 to 1844 was typified by the fire coming down on Elijah’s offering on Mount Carmel. The true prophet had been distinguished from the false prophets.
Om ingen av dem hade framträtt, skulle deras respektive generationer inte hållas ansvariga för att ha förkastat ljuset. Gud använde dessa två budbärare för att avlägsna den laodiceiska syndens mantel och visade därmed den laodiceiska nakenheten hos det tidigare utvalda folket genom att framföra ett budskap som, vare sig det togs emot eller förkastades, skulle användas i domen som ett tecken på att en profet hade varit bland dem. Historien från 1840 till 1844 förebildades av elden som föll ned över Elias offer på berget Karmel. Den sanne profeten hade blivit skild från de falska profeterna.
We are at the point where we should outline the purification process that continued after October 22, 1844. Sister White stated that after October 22, 1844 “the people were not yet ready to meet their Lord. There was still a work of preparation to be accomplished for them. Light was to be given, directing their minds to the temple of God in heaven; and as they should by faith follow their High Priest in His ministration there, new duties would be revealed. Another message of warning and instruction was to be given to the church.”
Vi har nu kommit till den punkt där vi bör skissera den reningsprocess som fortsatte efter den 22 oktober 1844. Syster White förklarade att efter den 22 oktober 1844 ”var folket ännu inte redo att möta sin Herre. Det återstod ännu ett förberedelseverk att utföras för dem. Ljus skulle ges för att rikta deras sinnen mot Guds tempel i himlen; och när de genom tron skulle följa sin Överstepräst i Hans tjänst där, skulle nya plikter uppenbaras. Ytterligare ett budskap med varning och undervisning skulle ges åt församlingen.”
When Adventism rejected the “seven times” of Leviticus twenty-six that Daniel called the “oath” of Moses, they lost their ability to recognize that the process of purification continued beyond their initial work of understanding the truths connected with the opening of the judgment.
När adventismen förkastade de ”sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex, vilka Daniel kallade Moses ”ed”, förlorade de sin förmåga att inse att reningsprocessen fortsatte bortom deras inledande arbete med att förstå de sanningar som var förbundna med domens inledning.
We will address the continued purification process in the next article, and begin to align the horn of true Protestantism that Millerite Adventism received in the 1840’s with the horn of Republicanism.
Vi kommer att behandla den fortsatta reningsprocessen i nästa artikel och börja sammanföra det sanna protestantismens horn, som milleritisk adventism tog emot på 1840-talet, med republikanismens horn.