Elijah’s witness begins when he identifies that there would be no rain, except at his word for three and a half years.
Elias vittnesbörd börjar när han tillkännager att det inte skall bli något regn under tre och ett halvt år, utom på hans ord.
And Elijah the Tishbite, who was of the inhabitants of Gilead, said unto Ahab, As the Lord God of Israel liveth, before whom I stand, there shall not be dew nor rain these years, but according to my word. 1 Kings 17:1.
Och Elia, tishbiten, från Gileads inbyggare, sade till Ahab: Så sant Herren, Israels Gud, lever, inför vars ansikte jag står: under dessa år skall varken dagg eller regn falla, utom på mitt ord. 1 Kung. 17:1.
Those three and a half years represent the history of Thyatira from 538 until 1798. In 1798, at the end of the period of drought Elijah summons Ahab to Carmel. The first angels’ message announced the hour of God’s judgment on October 22, 1844. The first angel’s message was the command to Ahab to call all of Israel to Carmel.
Dessa tre och ett halvt åren representerar Thyatiras historia från 538 till 1798. År 1798, vid slutet av torkans period, kallar Elia Ahab till Karmel. Den första ängelns budskap förkunnade stunden för Guds dom den 22 oktober 1844. Den första ängelns budskap var befallningen till Ahab att kalla hela Israel till Karmel.
And it came to pass, when Ahab saw Elijah, that Ahab said unto him, Art thou he that troubleth Israel? And he answered, I have not troubled Israel; but thou, and thy father’s house, in that ye have forsaken the commandments of the Lord, and thou hast followed Baalim. Now therefore send, and gather to me all Israel unto mount Carmel, and the prophets of Baal four hundred and fifty, and the prophets of the groves four hundred, which eat at Jezebel’s table. So Ahab sent unto all the children of Israel, and gathered the prophets together unto mount Carmel. And Elijah came unto all the people, and said, How long halt ye between two opinions? if the Lord be God, follow him: but if Baal, then follow him. And the people answered him not a word. 1 Kings 18:17–21.
Och det skedde, när Ahab fick se Elia, att Ahab sade till honom: Är det du som drar olycka över Israel? Han svarade: Jag har inte dragit olycka över Israel, utan du och din faders hus, därför att ni har övergivit Herrens bud, och du har följt baalerna. Sänd nu bud och samla till mig hela Israel på berget Karmel, likaså Baals profeter, fyra hundra femtio, och asherornas profeter, fyra hundra, de som äter vid Isebels bord. Då sände Ahab bud till alla Israels barn och samlade profeterna på berget Karmel. Och Elia trädde fram inför allt folket och sade: Hur länge skall ni halta mellan två meningar? Om Herren är Gud, så följ honom; men om Baal är det, så följ honom. Och folket svarade honom inte ett ord. 1 Kung. 18:17–21.
All Israel was gathered to Carmel in the time of Elijah, which in turn represented William Miller’s history when the three churches of Revelation chapter three were gathered together. The church that had initially fled into the wilderness in 538 to escape the persecution of Jezebel, as represented by the church of Thyatira, came out of the wilderness as the generation that was to be confronted with the message of Elijah, represented by William Miller. The earth beast then opened its mouth and swallowed up the flood of persecution that had been sent against her for twelve hundred and sixty years.
Hela Israel samlades på Karmel i Elias tid, vilket i sin tur representerade William Millers historia, då de tre församlingarna i Uppenbarelsebokens tredje kapitel samlades tillsammans. Den församling som ursprungligen hade flytt ut i öknen år 538 för att undkomma Isebels förföljelse, sådan den framställs genom församlingen Thyatira, trädde ut ur öknen som den generation som skulle konfronteras med Elias budskap, representerat av William Miller. Jorddjuret öppnade därefter sin mun och uppslukade den flod av förföljelse som hade sänts mot henne under ett tusen två hundra sextio år.
And the earth helped the woman, and the earth opened her mouth, and swallowed up the flood which the dragon cast out of his mouth. Revelation 12:16.
Och jorden hjälpte kvinnan, och jorden öppnade sin mun och uppslukade floden som draken hade kastat ut ur sin mun. Uppenbarelseboken 12:16.
In prophecy the “speaking of a nation” is the action of its legislative and judicial authorities, and in 1789 the United States established the divine document that is the Constitution of the United States, thus protecting the rights and freedom necessary to provide protection from the persecution of both the kings of Europe and the apostate Catholic church.
I profetian är en nations ”talande” dess lagstiftande och dömande myndigheters handlande, och år 1789 upprättade Förenta staterna det gudomliga dokument som är Förenta staternas konstitution och skyddade därigenom de rättigheter och den frihet som är nödvändiga för att ge skydd mot förföljelsen från både Europas kungar och den avfälliga katolska kyrkan.
“The speaking of the nation is the action of its legislative and judicial authorities.” The Great Controversy, 443.
”Nationens tal är dess lagstiftande och dömande myndigheters handlande.” Den stora striden, 443.
In 1789, just before the beginning of the United States’ prophetic role as the sixth kingdom of Bible prophecy began, it spake as a Lamb, but at the Sunday law it will speak as a dragon.
År 1789, strax innan Förenta staternas profetiska roll som det sjätte riket i Bibelns profetia började, talade det såsom ett lamm, men vid söndagslagen kommer det att tala såsom en drake.
And I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb, and he spake as a dragon. Revelation 13:11.
Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn likt ett lamm, men talade såsom en drake. Uppenbarelseboken 13:11.
The beginning and ending of the earth beast are marked by its speaking. In 1798, Ahab calls all of Israel to Mount Carmel where Elijah is going to set forth a test to prove to those watching whether the God of the Hebrews or the god of Jezebel is the true God. Jezebel had four hundred and fifty prophets of Baal and four hundred prophets of the grove. The false god Baal was a male deity and the false god Ashtaroth was a female deity.
Jorddjurets början och slut kännetecknas av dess tal. År 1798 kallar Ahab hela Israel till berget Karmel, där Elia skall framlägga ett prov för att för dem som ser på bevisa huruvida hebreernas Gud eller Jesebels gud är den sanne Guden. Jesebel hade fyra hundra femtio Baalsprofeter och fyra hundra lundaprofeter. Den falske guden Baal var en manlig gudom och den falska guden Ashtarot var en kvinnlig gudom.
Those two classes of false prophets represent the combination of church and state, for in prophecy when a man and woman are represented together, the woman represents a church and the man the state. Elijah was outnumbered eight hundred and fifty to one as he confronted the unholy combination of church and state, as represented by the female and male false deities and also by the marriage of Ahab and Jezebel. Ahab and Jezebel’s illustration of church and state represent the corruption of the horn of Republicanism and Baal and Ashtaroth represent the corruption of the Protestant horn.
Dessa två kategorier av falska profeter representerar föreningen av kyrka och stat, ty i profetian, när en man och en kvinna framställs tillsammans, representerar kvinnan en kyrka och mannen staten. Elia var underlägsen i antal med åttahundrafemtio mot en, när han stod inför den oheliga föreningen av kyrka och stat, sådan den representerades av de kvinnliga och manliga falska gudomarna och även av äktenskapet mellan Ahab och Isebel. Ahabs och Isebels illustration av kyrka och stat representerar fördärvet hos republikanismens horn, och Baal och Astarte representerar fördärvet hos det protestantiska hornet.
The issue was Elijah’s protest against the corrupt religion represented by Thyatira in Revelation chapter two. Elijah represented a Protestant, for the only definition of Protestant is someone who protests against Rome. Elijah’s protest represents a protest against the combination of church and state that is accomplished by the unholy alliance between a corrupted state with a corrupted church.
Frågan gällde Elias protest mot den fördärvade religion som representeras av Tyatira i Uppenbarelseboken kapitel två. Elia representerade en protestant, ty den enda definitionen av en protestant är någon som protesterar mot Rom. Elias protest representerar en protest mot föreningen mellan kyrka och stat, vilken åstadkoms genom den oheliga alliansen mellan en fördärvad stat och en fördärvad kyrka.
Notwithstanding I have a few things against thee, because thou sufferest that woman Jezebel, which calleth herself a prophetess, to teach and to seduce my servants to commit fornication, and to eat things sacrificed unto idols. And I gave her space to repent of her fornication; and she repented not. Behold, I will cast her into a bed, and them that commit adultery with her into great tribulation, except they repent of their deeds. Revelation 2:20–22.
Men jag har några ting emot dig: att du låter kvinnan Isebel, hon som kallar sig själv profetissa, undervisa och förleda mina tjänare till att bedriva otukt och att äta sådant som offrats åt avgudar. Och jag har gett henne tid att omvända sig från sin otukt, men hon har inte omvänt sig. Se, jag skall kasta henne på sjukbädd och dem som begår äktenskapsbrott med henne i stor vedermöda, om de inte omvänder sig från sina gärningar. Uppenbarelseboken 2:20–22.
Eating represents the message you accept, and a message that is sacrificed to idols represents the doctrines of Catholicism, the very symbol of the abominable worship of idols. God’s people in the Dark Ages had come to accept many of the pagan doctrines of Catholicism, and especially the worship of the sun.
Att äta representerar det budskap du tar emot, och ett budskap som är offrat åt avgudar representerar katolicismens läror, själva sinnebilden för avgudarnas avskyvärda dyrkan. Guds folk under den mörka medeltiden hade kommit att acceptera många av katolicismens hedniska läror, och särskilt soldyrkan.
Fornication is an unlawful relationship and prophetically represents the very essence of what the Constitution prohibits; the combination of church and state. Ahab was in an unlawful relationship with Jezebel, for as a king of Israel he was not to marry a heathen princess. Jesus identified John the Baptist as Elijah, and John also confronted the same unholy relationship when he rebuked Herod for marrying Herodias, his brother’s wife.
Skörlevnad är ett olagligt förhållande och representerar profetiskt själva kärnan i det som konstitutionen förbjuder: föreningen av kyrka och stat. Ahab stod i ett olagligt förhållande till Isebel, ty såsom kung i Israel skulle han inte gifta sig med en hednisk prinsessa. Jesus identifierade Johannes Döparen som Elia, och Johannes konfronterade också samma oheliga förhållande när han tillrättavisade Herodes för att ha gift sig med Herodias, sin broders hustru.
For Herod had laid hold on John, and bound him, and put him in prison for Herodias’ sake, his brother Philip’s wife. For John said unto him, It is not lawful for thee to have her. Matthew 14:3, 4.
Ty Herodes hade gripit Johannes och bundit honom och satt honom i fängelse för Herodias skull, hans broder Filippus hustru. Ty Johannes sade till honom: Det är inte tillåtet för dig att ha henne. Matteus 14:3, 4.
Elijah’s confrontation with Ahab and Jezebel prefigured John’s confrontation with Herod and Herodias for both relationships represented an unlawful relationship of church and state. Together they represent the Elijah message of the one hundred and forty-four thousand who confronts the papacy (Jezebel & Herodias), the ten kings that represent the United Nations (Ahab & Herod) and the United States that represents the false prophet (the false prophets of Carmel and Salome, Herodias’ daughter).
Elias konfrontation med Ahab och Isebel förebildade Johannes konfrontation med Herodes och Herodias, ty båda förhållandena representerade ett olagligt förhållande mellan kyrka och stat. Tillsammans representerar de de etthundrafyrtiofyra tusens Eliasbudskap, som konfronterar påvedömet (Isebel och Herodias), de tio kungarna som representerar Förenta nationerna (Ahab och Herodes) och Förenta staterna, som representerar den falske profeten (de falska profeterna på Karmel och Salome, Herodias dotter).
The prophetic setting at Carmel includes the defense by Elijah of the Constitution of the United States, which enshrines the principle of the separation of church and state.
Den profetiska scenen på Karmel innefattar Elias försvar av Förenta staternas konstitution, som inskriver principen om åtskillnad mellan kyrka och stat.
And it came to pass, when Ahab saw Elijah, that Ahab said unto him, Art thou he that troubleth Israel? And he answered, I have not troubled Israel; but thou, and thy father’s house, in that ye have forsaken the commandments of the Lord, and thou hast followed Baalim. 1 Kings 18:17, 18.
Och det skedde, när Ahab fick se Elia, att Ahab sade till honom: Är det du som drar olycka över Israel? Han svarade: Jag har inte dragit olycka över Israel, utan du och din faders hus, genom att ni har övergett Herrens bud och du har följt baalerna. 1 Kung. 18:17, 18.
The Constitution established that the two horns of Republicanism and Protestantism would always stay separate from each other. But Revelation identifies that when the United States ultimately speaks as a dragon, it will do so when the apostate churches of the United States take control and combine with the apostate government.
Konstitutionen fastställde att de två hornen, republikanism och protestantism, alltid skulle förbli åtskilda från varandra. Men Uppenbarelseboken klargör att när Förenta staterna slutligen talar såsom en drake, kommer det att ske när Förenta staternas avfälliga kyrkor tar kontrollen och förenar sig med den avfälliga regeringen.
“But what is the ‘image to the beast’? and how is it to be formed? The image is made by the two-horned beast, and is an image to the beast. It is also called an image of the beast. Then to learn what the image is like and how it is to be formed we must study the characteristics of the beast itself—the papacy.
”Men vad är ”bilden åt vilddjuret”? och hur skall den formas? Bilden görs av vilddjuret med de två hornen och är en bild åt vilddjuret. Den kallas också en bild av vilddjuret. För att då få veta hurdan bilden är och hur den skall formas måste vi studera själva vilddjurets — påvedömets — kännetecken.
“When the early church became corrupted by departing from the simplicity of the gospel and accepting heathen rites and customs, she lost the Spirit and power of God; and in order to control the consciences of the people, she sought the support of the secular power. The result was the papacy, a church that controlled the power of the state and employed it to further her own ends, especially for the punishment of ‘heresy.’ In order for the United States to form an image of the beast, the religious power must so control the civil government that the authority of the state will also be employed by the church to accomplish her own ends.” The Great Controversy, 443.
”När den tidiga kyrkan blev fördärvad genom att avvika från evangeliets enkelhet och anta hedniska riter och sedvänjor, förlorade hon Guds Ande och kraft; och för att behärska folkets samveten sökte hon stöd hos den världsliga makten. Resultatet blev påvedömet, en kyrka som behärskade statens makt och använde den för att främja sina egna syften, särskilt för att bestraffa ”kätteri”. För att Förenta staterna skall kunna uppresa en bild åt vilddjuret måste den religiösa makten i sådan grad behärska den borgerliga regeringen att statens myndighet också kommer att användas av kyrkan för att fullfölja sina egna syften.” The Great Controversy, 443.
Elijah at Mount Carmel represented the work of the Millerites, and the Millerites were established as the true prophet in contrast with those that had recently come out from under the influence of Catholicism, but chose through their rejection of the light of the first angel to return to Rome. Thus, the second angel’s message in the spring of 1844 consisted of identifying the Protestant denominations as daughters of Babylon, and the Millerites as the genuine Protestant horn.
Elia på berget Karmel representerade milleriternas verk, och milleriterna blev etablerade som den sanne profeten i kontrast till dem som nyligen hade kommit ut från katolicismens inflytande men som genom sitt förkastande av den första ängelns ljus valde att återvända till Rom. Således bestod den andra ängelns budskap våren 1844 i att identifiera de protestantiska samfunden som Babylons döttrar och milleriterna som det äkta protestantiska hornet.
When God brought ancient Israel out of the slavery of Egypt and through the waters of the Red Sea, He initiated a progressive testing process that began with the test of the heavenly manna.
När Gud förde det forntida Israel ut ur Egyptens slaveri och genom Röda havets vatten, inledde Han en fortskridande prövningsprocess som började med prövningen om det himmelska mannat.
“Upon us is shining the accumulated light of past ages. The record of Israel’s forgetfulness has been preserved for our enlightenment. In this age God has set His hand to gather unto Himself a people from every nation, kindred, and tongue. In the advent movement He has wrought for His heritage, even as He wrought for the Israelites in leading them from Egypt. In the great disappointment of 1844 the faith of His people was tested as was that of the Hebrews at the Red Sea.” Testimonies, volume 8, 115, 116.
”Över oss lyser det samlade ljuset från gångna tidsåldrar. Berättelsen om Israels glömska har bevarats till vår upplysning. I denna tidsålder har Gud räckt ut sin hand för att samla till sig ett folk från varje nation, släkte och tungomål. I adventrörelsen har Han verkat för sitt arv, liksom Han verkade för israeliterna när Han ledde dem ut ur Egypten. I den stora besvikelsen år 1844 prövades Hans folks tro, såsom hebréernas prövades vid Röda havet.” Testimonies, band 8, 115, 116.
The disappointment of October 22, 1844, led to the understanding of the heavenly sanctuary, which then presented the test of the Sabbath just as the test of the manna became the first of a series of ten tests for ancient Israel.
Besvikelsen den 22 oktober 1844 ledde till förståelsen av den himmelska helgedomen, vilken därefter framställde sabbatens prövning, på samma sätt som mannaprövningen blev den första i en serie av tio prövningar för det forntida Israel.
“The Lord gave me the following view in 1847, while the brethren were assembled on the Sabbath, at Topsham, Maine.
”Herren gav mig följande syn år 1847, medan bröderna var församlade på sabbaten i Topsham, Maine.
“We felt an unusual spirit of prayer. And as we prayed the Holy Ghost fell upon us. We were very happy. Soon I was lost to earthly things and was wrapped in a vision of God’s glory. I saw an angel flying swiftly to me. He quickly carried me from the earth to the Holy City. In the city I saw a temple, which I entered. I passed through a door before I came to the first veil. This veil was raised, and I passed into the holy place. Here I saw the altar of incense, the candlestick with seven lamps, and the table on which was the shewbread. After viewing the glory of the holy, Jesus raised the second veil and I passed into the holy of holies.
”Vi kände en ovanlig böneande. Och medan vi bad föll den Helige Ande över oss. Vi var mycket lyckliga. Snart förlorade jag medvetandet om de jordiska tingen och inhöljdes i en syn av Guds härlighet. Jag såg en ängel flyga hastigt till mig. Han förde mig snabbt från jorden till den heliga staden. I staden såg jag ett tempel, som jag gick in i. Jag gick genom en dörr innan jag kom till det första förhänget. Detta förhänge höjdes upp, och jag gick in i det heliga. Där såg jag rökelsealtaret, ljusstaken med sju lampor och bordet på vilket skådebröden låg. Efter att ha betraktat det heligas härlighet höjde Jesus det andra förhänget, och jag gick in i det allra heligaste.
“In the holiest I saw an ark; on the top and sides of it was purest gold. On each end of the ark was a lovely cherub, with its wings spread out over it. Their faces were turned toward each other, and they looked downward. Between the angels was a golden censer. Above the ark, where the angels stood, was an exceeding bright glory, that appeared like a throne where God dwelt. Jesus stood by the ark, and as the saints’ prayers came up to Him, the incense in the censer would smoke, and He would offer up their prayers with the smoke of the incense to His Father. In the ark was the golden pot of manna, Aaron’s rod that budded, and the tables of stone which folded together like a book. Jesus opened them, and I saw the Ten Commandments written on them with the finger of God. On one table were four, and on the other six. The four on the first table shone brighter than the other six. But the fourth, the Sabbath commandment, shone above them all; for the Sabbath was set apart to be kept in honor of God’s holy name. The holy Sabbath looked glorious—a halo of glory was all around it. I saw that the Sabbath commandment was not nailed to the cross. If it was, the other nine commandments were; and we are at liberty to break them all, as well as to break the fourth. I saw that God had not changed the Sabbath, for He never changes. But the pope had changed it from the seventh to the first day of the week; for he was to change times and laws.” Early Writings, 32.
”I det allraheligaste såg jag en ark; ovanpå den och på dess sidor var det renaste guld. Vid vardera änden av arken fanns en härlig kerub, med sina vingar utbredda över den. Deras ansikten var vända mot varandra, och de såg nedåt. Mellan änglarna fanns ett gyllene rökelsekar. Ovanför arken, där änglarna stod, var en övermåttan klar härlighet, som syntes likna en tron där Gud bodde. Jesus stod vid arken, och när de heligas böner steg upp till Honom, rykte rökelsen i rökelsekaret, och Han frambar deras böner med rökelsens rök till sin Fader. I arken fanns den gyllene krukan med manna, Arons stav som hade knoppats, och stentavlorna, som fälldes ihop som en bok. Jesus öppnade dem, och jag såg de tio budorden skrivna på dem med Guds finger. På den ena tavlan var fyra, och på den andra sex. De fyra på den första tavlan lyste klarare än de andra sex. Men det fjärde, sabbatsbudet, lyste över dem alla; ty sabbaten hade blivit avskild för att hållas till ära för Guds heliga namn. Den heliga sabbaten såg härlig ut—en härlighetens gloria omgav den helt och hållet. Jag såg att sabbatsbudet inte hade blivit fastspikat på korset. Om så hade varit fallet, då hade också de övriga nio buden blivit det; och vi är fria att bryta mot dem alla likaväl som att bryta mot det fjärde. Jag såg att Gud inte hade förändrat sabbaten, ty Han förändras aldrig. Men påven hade förändrat den från veckans sjunde till dess första dag; ty han skulle förändra tider och lagar.” Early Writings, 32.
When the Protestants came out of the Dark Ages in 1798 and the book of Daniel was unsealed, the sixth kingdom of Bible prophecy, the two-horned earth beast of Revelation thirteen began its march through prophetic history. Protestantism was founded upon the sacred document called the Holy Bible and Republicanism was founded upon the sacred document called the Constitution. God had brought His church in the wilderness out of the Dark Ages, but just as with ancient Israel during the Egyptian period of slavery the Sabbath commandment had been forgotten. As Israel crossed the Red Sea on its way to the giving of the law at Sinai, modern Israel crossed the Atlantic on its way to October 22, 1844, where the law would once again be revealed. The Lord was once again raising up a people who would be the depositaries of His law, the depositaries of His prophetic revelations and who would carry the mantle of Protestantism. Ancient Israel was given the two tables of the Ten Commandments as the symbol of their work to be the depositaries of His law, and modern Israel was given the two tables of Habakkuk as the symbol of their work as depositaries of His prophetic Word.
När protestanterna trädde ut ur mörka tidsåldrarna år 1798 och Daniels bok avseglades, började det sjätte riket i Bibelns profetia, det tvåhornade jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton, sin marsch genom den profetiska historien. Protestantismen grundades på det heliga dokument som kallas den Heliga Bibeln, och republikanismen grundades på det heliga dokument som kallas konstitutionen. Gud hade fört sin församling i öknen ut ur mörka tidsåldrarna, men liksom med det forntida Israel under den egyptiska träldomsperioden hade sabbatsbudet blivit glömt. Så som Israel korsade Röda havet på väg till lagens givande vid Sinai, korsade det moderna Israel Atlanten på väg till den 22 oktober 1844, där lagen åter skulle uppenbaras. Herren höll åter på att resa upp ett folk som skulle vara förvarare av hans lag, förvarare av hans profetiska uppenbarelser och som skulle bära protestantismens mantel. Det forntida Israel fick de två tavlorna med de tio budorden som symbol för deras uppgift att vara förvarare av hans lag, och det moderna Israel fick Habackuks två tavlor som symbol för deras uppgift som förvarare av hans profetiska ord.
Modern Israel was to carry both sets of two tables as it presented the third angel’s message to the world, which is the message proclaimed by those who carry the mantle of Protestantism. The Protestantism that came out of the Dark Ages was then incomplete as was ancient Israel as they crossed through the Red Sea. Protestantism had professed the motto of the Bible and the Bible alone, but had an incomplete understanding of God’s Word through centuries of eating the pagan doctrines of Roman Catholicism (things sacrificed unto idols). God designed that a true Protestant would represent the entire Word of God as symbolized by the “law and the prophets,” the two sets of two tables that represent both the work of God’s people and God’s character. The work of the first angel was to produce a genuine Protestant people that would be both the depositaries of His law and of his prophetic Word.
Det moderna Israel skulle bära båda uppsättningarna av de två tavlorna när det frambar den tredje ängelns budskap till världen, vilket är det budskap som förkunnas av dem som bär protestantismens mantel. Den protestantism som framträdde ur den mörka medeltiden var då ofullständig, liksom det forntida Israel var när de drog genom Röda havet. Protestantismen hade bekänt sig till mottot Bibeln och endast Bibeln, men hade en ofullständig förståelse av Guds ord genom århundraden av att ha ätit den romerska katolicismens hedniska läror (sådant som offrats åt avgudar). Gud hade för avsikt att en sann protestant skulle representera hela Guds ord, såsom det symboliseras av ”lagen och profeterna”, de två uppsättningarna av de två tavlorna, som representerar både Guds folks verk och Guds karaktär. Den första ängelns verk var att frambringa ett äkta protestantiskt folk som både skulle vara förvarare av hans lag och av hans profetiska ord.
“God has called His church in this day, as He called ancient Israel, to stand as a light in the earth. By the mighty cleaver of truth, the messages of the first, second, and third angels, He has separated them from the churches and from the world to bring them into a sacred nearness to Himself. He has made them the depositaries of His law and has committed to them the great truths of prophecy for this time. Like the holy oracles committed to ancient Israel, these are a sacred trust to be communicated to the world. The three angels of Revelation 14 represent the people who accept the light of God’s messages and go forth as His agents to sound the warning throughout the length and breadth of the earth.” Testimonies, volume 5, 455.
”Gud har kallat sin kyrka i denna tid, liksom han kallade det forntida Israel, att stå som ett ljus på jorden. Genom sanningens mäktiga klyvyxa, den första, den andra och den tredje ängelns budskap, har han avskilt dem från kyrkorna och från världen för att föra dem in i en helig närhet till sig själv. Han har gjort dem till förvaltare av sin lag och anförtrott dem profetians stora sanningar för denna tid. Liksom de heliga gudsord som anförtroddes det forntida Israel, är dessa ett heligt förtroende att vidareförmedlas till världen. De tre änglarna i Uppenbarelseboken 14 representerar det folk som tar emot ljuset i Guds budskap och går ut som hans sändebud för att låta varningen ljuda över jordens hela vidd.” Testimonies, band 5, s. 455.
The warning that is to be proclaimed by those who have been identified as the depositaries of the two sets of two tables is against receiving the mark of Catholicism. That protest is against the unlawful relationship of Ahab and Jezebel and was represented by Elijah on Mount Carmel. The giving of the two tables of stone at Mount Sinai typified the giving of Habakkuk’s two tables of cloth in the history of 1842 through 1849. Habakkuk’s two tables are the symbol of the covenant relationship between God and His Protestant people. To reject those tables would be the same as ancient Israel rejecting God’s law.
Den varning som skall förkunnas av dem som har identifierats som förvararna av de två uppsättningarna av de två tavlorna gäller att inte ta emot katolicismens märke. Denna protest riktar sig mot Ahabs och Isebels olagliga förbindelse och framställdes av Elia på berget Karmel. Givandet av de två stentavlorna på Sinai berg var en förebild för givandet av Habackuks två tygtavlor i historien från 1842 till 1849. Habackuks två tavlor är symbolen för förbundsrelationen mellan Gud och hans protestantiska folk. Att förkasta dessa tavlor skulle vara detsamma som att det forntida Israel förkastade Guds lag.
The Millerites entered into the Most Holy Place and received the light of the Sabbath, but the testing process was yet unfinished. Simultaneously the horn of Republicanism was proceeding through the very same history. And both horns would reach a milestone in their march together in 1863.
Milleriterna trädde in i det Allraheligaste och mottog sabbatens ljus, men prövningsprocessen var ännu inte avslutad. Samtidigt fortskred republikens horn genom just samma historia. Och båda hornen skulle nå en milstolpe i sin gemensamma marsch år 1863.
Miller’s Elijah message produced a progressive purification process with the intended purpose of establishing the Protestant horn and in the identical history the Republican horn was involved with a progressive process of political development. Both horns are on the same earth beast, so they must travel in unison through the entire history of the earth beast.
Millers Elias-budskap frambringade en fortgående reningsprocess med det avsedda syftet att upprätta det protestantiska hornet, och i samma historia var det republikanska hornet inbegripet i en fortgående process av politisk utveckling. Båda hornen sitter på samma jorddjur, och därför måste de färdas i samklang genom hela jorddjurets historia.
The first prophetic characteristic of the Republican horn of the earth beast was the action of speaking the Constitution into effect in 1789. In 1798, (the time of the end when the book of Daniel was unsealed), the earth beast would speak for the first time as the sixth kingdom of Bible prophecy. 1798 was the beginning of the United States as the sixth kingdom of Bible prophecy, and the speaking that occurred at the beginning of the earth beast’s history in 1798 would typify the last time the sixth kingdom would speak, and that time is represented as the voice of the dragon. When we consider the laws passed by the Republican horn in the United States in 1798, we should expect to see a typification of the laws that will be passed in conjunction with the Sunday law when the United States speaks as a dragon. As we consider the following four laws, ask yourself if the four laws passed in 1798 have the prophetic signature of Alpha and Omega?
Det första profetiska kännetecknet hos det republikanska hornet på jorddjuret var handlingen att låta konstitutionen träda i kraft år 1789. År 1798 (ändens tid, då Daniels bok blev öppnad) skulle jorddjuret för första gången tala som bibelprofetians sjätte rike. År 1798 var början på Förenta staterna som bibelprofetians sjätte rike, och det talande som ägde rum i början av jorddjurets historia år 1798 skulle vara en förebild för den sista gången det sjätte riket skulle tala, och den tiden framställs som drakens röst. När vi betraktar de lagar som antogs av det republikanska hornet i Förenta staterna år 1798, bör vi förvänta oss att se en förebild till de lagar som kommer att antas i samband med söndagslagen när Förenta staterna talar som en drake. När vi betraktar följande fyra lagar, fråga då dig själv om de fyra lagar som antogs år 1798 bär Alfa och Omegas profetiska signatur?
In 1798, the United States passed several significant laws known as the Alien and Sedition Acts. These acts were a series of four laws passed by the Federalist-controlled Congress and signed into law by President John Adams, the second president of the United States and former vice president of George Washington.
År 1798 antog Förenta staterna flera betydelsefulla lagar, kända som Alien and Sedition Acts. Dessa akter utgjorde en serie om fyra lagar, antagna av den federalistkontrollerade kongressen och undertecknade av president John Adams, Förenta staternas andre president och tidigare vicepresident under George Washington.
The Naturalization Act: This law extended the residency requirement for immigrants to become U.S. citizens from 5 to 14 years. It was aimed primarily at curbing the influence of recent immigrants, who were often aligned with the opposition party, the Democratic-Republicans.
Naturaliseringslagen: Denna lag förlängde bosättningskravet för invandrare att bli medborgare i Förenta staterna från 5 till 14 år. Den syftade främst till att begränsa inflytandet från nyanlända invandrare, vilka ofta stod på oppositionspartiets, de demokratisk-republikanernas, sida.
The Alien Friends Act: This act authorized the president to deport non-citizens deemed to be a threat to the security of the United States during peacetime. It allowed the president to detain and deport any non-citizen he considered dangerous.
Lagen om fientliga utlänningar: Denna lag gav presidenten befogenhet att under fredstid utvisa icke-medborgare som ansågs utgöra ett hot mot Förenta staternas säkerhet. Den gav presidenten rätt att frihetsberöva och utvisa varje icke-medborgare som han ansåg vara farlig.
The Alien Enemies Act: This law provided for the apprehension, restraint, and deportation of citizens from countries at war with the United States. It was enacted as a precaution during the tense atmosphere of the late 1790s.
Lagen om fientliga utlänningar: Denna lag föreskrev gripande, frihetsinskränkning och utvisning av medborgare från länder som befann sig i krig med Förenta staterna. Den antogs som en försiktighetsåtgärd under den spända stämningen i slutet av 1790-talet.
The Sedition Act: This is the most controversial of the Alien and Sedition Acts. It made it a criminal offense to publish “false, scandalous, and malicious” writings against the government or its officials, with the intent to defame them or bring them into disrepute. Critics saw this as a direct attack on freedom of speech and the press.
Seditionslagen: Detta är den mest kontroversiella av Alien and Sedition Acts. Den gjorde det till ett brott att publicera ”falska, skandalösa och illvilliga” skrifter mot regeringen eller dess ämbetsmän, i avsikt att förtala dem eller bringa dem i vanrykte. Kritiker såg detta som ett direkt angrepp på yttrande- och pressfriheten.
The Alien and Sedition Acts were highly controversial and led to significant opposition from Democratic-Republicans, who believed these laws violated fundamental Constitutional rights and targeted their political party. They argued that the laws were an infringement on the First Amendment, which protects freedom of speech and the press. Eventually, these laws played a role in the election of 1800, when Thomas Jefferson and the Democratic-Republicans won the presidency and Congress, leading to the repeal of the Sedition Act.
Alien and Sedition Acts var ytterst kontroversiella och gav upphov till betydande motstånd från de demokratisk-republikanska, som ansåg att dessa lagar kränkte grundläggande konstitutionella rättigheter och riktade sig mot deras politiska parti. De hävdade att lagarna utgjorde ett intrång i det första tillägget, som skyddar yttrande- och pressfriheten. Dessa lagar kom så småningom att spela en roll i valet år 1800, då Thomas Jefferson och de demokratisk-republikanska vann presidentposten och kontrollen över kongressen, vilket ledde till att Sedition Act upphävdes.
The Democratic-Republican party believed these laws violated the fundamental rights upheld by the Constitution, and they also believed the laws were targeting the opposing political party. It matters not that these laws were repealed or later expired, the Alpha and Omega illustrates the end with the beginning. In the history where these laws were enacted or “spoke” into law the Federalist party was opposed by a party called Democrat-Republicans. The evolution of the Democrat-Republican party ultimately produces the Republican party. A political party primarily coalesced together based upon an anti-slavery position.
Det demokratisk-republikanska partiet ansåg att dessa lagar kränkte de grundläggande rättigheter som konstitutionen upprätthöll, och de ansåg också att lagarna var riktade mot det politiska motståndarpartiet. Det spelar ingen roll att dessa lagar upphävdes eller senare upphörde att gälla; Alfa och Omega illustrerar slutet genom början. I den historia där dessa lagar stiftades eller ”talade” till lag var Federalistpartiet motarbetat av ett parti som kallades de demokratisk-republikanska. Det demokratisk-republikanska partiets utveckling frambringar slutligen Republikanska partiet. Ett politiskt parti som i första hand samlades på grundval av en hållning mot slaveriet.
The historians identify 1863 as the very center point of the civil war, a war which was premised upon the issue of slavery. 1863 is also a waymark for the new standard bearers of the Protestant horn, who then rejected the first time-prophecy given to Miller by angels (the prophecy of “seven times” from Leviticus twenty-six). Could it be a simple coincidence that the prophecy of the seven times just happens to be based upon the laws of slavery set forth in the previous chapter of Leviticus? The “curse” identified by the “seven times” was the promise that if the covenant laws of chapter twenty-five were to be disobeyed, Israel would then end its history by returning into the slavery it was taken out of when it began its journey at the Red Sea.
Historikerna identifierar år 1863 som själva mittpunkten i inbördeskriget, ett krig som vilade på frågan om slaveriet. År 1863 är också ett vägmärke för de nya standarbförarna för det protestantiska hornet, vilka då förkastade den första tidsprofetian som gavs åt Miller av änglar (profetian om ”sju tider” i Tredje Moseboken tjugosex). Kan det vara en ren tillfällighet att profetian om de sju tiderna råkar vara grundad på de slavlagar som framläggs i föregående kapitel i Tredje Moseboken? Den ”förbannelse” som identifieras av de ”sju tiderna” var löftet att om förbundslagarna i kapitel tjugofem skulle överträdas, skulle Israel då avsluta sin historia genom att återvända till det slaveri som det hade tagits ut ur när det började sin vandring vid Röda havet.
From 1798 to 1863 the political party that was the Democratic–Republican party went through a series of purges or shakings. From 1798 onward, and especially from August 11, 1840 onward through 1863 the Millerite movement went through a series of purges and shakings.
Från 1798 till 1863 genomgick det politiska parti som var det demokratisk-republikanska partiet en serie utrensningar eller skakningar. Från och med 1798, och särskilt från den 11 augusti 1840 och fram till 1863, genomgick den milleritiska rörelsen en serie utrensningar och skakningar.
The Democratic-Republican Party, which was one of the early political parties in the United States, did not directly transform into the modern Republican Party as it exists today. Instead, it underwent a series of changes and splits over time, ultimately leading to the formation of several different political parties before the emergence of the Republican Party.
Det demokratisk-republikanska partiet, som var ett av de tidiga politiska partierna i Förenta staterna, omvandlades inte direkt till det moderna republikanska partiet så som det existerar i dag. I stället genomgick det med tiden en rad förändringar och splittringar, vilket slutligen ledde till bildandet av flera olika politiska partier innan det republikanska partiet uppstod.
The Democratic-Republican Party, often associated with Thomas Jefferson and James Madison, was founded in the late 18th century as a response to the Federalist Party. The Democratic-Republicans favored a strict interpretation of the Constitution, states’ rights, and agrarian interests.
Det demokratisk-republikanska partiet, ofta förknippat med Thomas Jefferson och James Madison, grundades i slutet av 1700-talet som ett svar på federalistpartiet. De demokratisk-republikanska förespråkade en strikt tolkning av konstitutionen, delstaternas rättigheter och agrara intressen.
However, by the 1820s, the Democratic-Republican Party began to fracture along regional and ideological lines. The primary split occurred during the Era of Good Feelings (1817–1825), when there was a lack of strong opposition to James Monroe’s presidency. This period of political tranquility contributed to the decline of the Democratic-Republican Party. The party eventually split into several factions and evolved into the following political groups:
Emellertid började det demokratisk-republikanska partiet under 1820-talet att splittras längs regionala och ideologiska skiljelinjer. Den främsta splittringen inträffade under den så kallade De goda känslornas era (1817–1825), då det saknades stark opposition mot James Monroes presidentskap. Denna period av politiskt lugn bidrog till det demokratisk-republikanska partiets tillbakagång. Partiet splittrades slutligen i flera fraktioner och utvecklades till följande politiska grupper:
Democratic Party: The followers of Andrew Jackson, who became the seventh president in 1829, formed the Democratic Party. Jacksonian Democrats supported a strong executive branch, westward expansion, and a broader suffrage for white males.
Demokratiska partiet: Andrew Jacksons anhängare, han som blev den sjunde presidenten år 1829, bildade Demokratiska partiet. De jacksonska demokraterna stödde en stark verkställande makt, expansion västerut och en utvidgad rösträtt för vita män.
National Republican Party: This party emerged as a response to Andrew Jackson’s presidency and later merged with other anti-Jackson factions to become the Whig Party. The National Republicans were generally more supportive of a strong federal government and economic development.
Nationella republikanska partiet: Detta parti uppstod som en reaktion på Andrew Jacksons presidentskap och sammanslogs senare med andra anti-jacksonska fraktioner för att bilda Whigpartiet. De nationella republikanerna var i allmänhet mer benägna att stödja en stark federal regering och ekonomisk utveckling.
Anti-Masonic Party: This was a short-lived political party that emerged in the 1820s, primarily in response to concerns about the influence of the secretive Masonic fraternity. It absorbed some former Democratic-Republicans.
Antimurarpartiet: Detta var ett kortlivat politiskt parti som uppstod under 1820-talet, främst som en reaktion på farhågor rörande den hemlighetsfulla frimurarordens inflytande. Det upptog en del tidigare demokratisk-republikanska anhängare.
The Whig Party: Formed in the 1830s, the Whigs included former National Republicans, Anti-Masons, and other opposition groups. They were characterized by their opposition to Jacksonian policies, support for a strong federal government, and promotion of industrial and economic development.
Whigpartiet: Whigarna bildades på 1830-talet och omfattade tidigare nationalrepublikaner, anti-masoner och andra oppositionsgrupper. De kännetecknades av sitt motstånd mot jacksoniansk politik, sitt stöd för en stark federal regering samt sitt främjande av industriell och ekonomisk utveckling.
The modern Republican Party was founded in the 1850s as a direct response to the growing sectional tensions over slavery. It attracted former Whigs, anti-slavery Democrats, Free Soilers, and others who opposed the expansion of slavery into new territories. The first Republican presidential candidate, John C. Fremont, ran in the 1856 election, and the party’s first successful candidate, Abraham Lincoln, was elected in 1860. So, the Republican Party emerged separately from the Democratic-Republican tradition and had a distinct trajectory in American political history.
Det moderna Republikanska partiet grundades på 1850-talet som ett direkt svar på de växande regionala motsättningarna kring slaveriet. Det samlade tidigare whigs, slaverimotståndande demokrater, Free Soilers och andra som motsatte sig slaveriets utbredning till nya territorier. Den förste republikanske presidentkandidaten, John C. Fremont, kandiderade i valet 1856, och partiets förste framgångsrike kandidat, Abraham Lincoln, valdes 1860. Republikanska partiet uppstod alltså åtskilt från den demokratisk-republikanska traditionen och följde en särskild bana i Amerikas politiska historia.
By 1860, the Republican party elected its first president. It was based upon a coalition of political parties that were opposed to slavery. In 1863 the Emancipation Proclamation “spoke” slavery out of existence. In 1863 the Republican horn, then represented by the Republican party “spoke” slavery out of existence, while the Protestant horn ceased to be a movement and became the Seventh-day Adventist church. The movement of the Millerites legally and officially ended in May of 1863, and in that year Moses’ oath, the prophecy of slavery was rejected. He that has an ear, let him hear.
År 1860 valde Republikanska partiet sin första president. Det byggde på en koalition av politiska partier som motsatte sig slaveriet. År 1863 ”talade” emancipationsproklamationen slaveriet ur tillvaron. År 1863 ”talade” det republikanska hornet, då representerat av Republikanska partiet, slaveriet ur tillvaron, medan det protestantiska hornet upphörde att vara en rörelse och blev Sjundedagsadventistkyrkan. Milleritrörelsen upphörde lagligen och officiellt i maj 1863, och det året förkastades Moses ed, profetian om slaveriet. Den som har öron, han höre.
At this point it might be informative to provide a brief overview of the “oath of Moses” as labelled by the prophet Daniel.
Vid denna punkt kan det vara upplysande att ge en kort översikt över ”Moses ed”, såsom den benämns av profeten Daniel.
Yea, all Israel have transgressed thy law, even by departing, that they might not obey thy voice; therefore the curse is poured upon us, and the oath that is written in the law of Moses the servant of God, because we have sinned against him. Daniel 9:11.
Ja, hela Israel har överträtt din lag genom att vika av, så att de inte ville lyda din röst; därför har förbannelsen utgjutits över oss, och den ed som är skriven i Mose, Guds tjänares, lag, eftersom vi har syndat mot honom. Daniel 9:11.
William Miller who was guided by Gabriel and other angels as he studied the Word of God, was first led to the “seven times” of Leviticus twenty-six. Miller’s testimony is that in his study of the Bible, he began in the book of Genesis and therefore he obviously came to Leviticus well before he reached the twenty-three hundred years of Daniel chapter eight and verse fourteen. He exclusively used the Bible and a Cruden’s concordance.
William Miller, som leddes av Gabriel och andra änglar när han studerade Guds ord, fördes först till de ”sju tiderna” i Tredje Mosebok tjugosex. Millers vittnesbörd är att han i sitt bibelstudium började i Första Mosebok och därför uppenbarligen kom till Tredje Mosebok långt innan han nådde de tvåtusen trehundra åren i Daniel kapitel åtta och vers fjorton. Han använde uteslutande Bibeln och Crudens konkordans.
Cruden’s concordance has no references to the Hebrew or Greek words that were thereafter translated into the English of the King James Bible. Miller considered the “context” of the passage he was studying to guide his understanding of a word or passage of Scripture. When it came to his understanding of the “seven times” it is very simple to see the context for the “seven times” of chapter twenty-six of Leviticus is chapter twenty-five.
Crudens konkordans innehåller inga hänvisningar till de hebreiska eller grekiska ord som därefter översattes till engelskan i King James Bibeln. Miller ansåg att det avsnitts ”sammanhang” som han studerade skulle vägleda hans förståelse av ett ord eller ett skriftställe. När det gäller hans förståelse av de ”sju tiderna” är det mycket enkelt att se att sammanhanget för de ”sju tiderna” i kapitel tjugosex i Tredje Moseboken är kapitel tjugofem.
Chapter twenty-five outlines the resting of the land, the Jubilee and the rules of slavery. The rules of chapter twenty-five are part of “the law of Moses the servant of God” that produces a blessing if obeyed and a “curse” if disobeyed. In chapter twenty-six the curse of the “seven times” equates to twenty-five hundred and twenty years and is set forth in the obvious context of the rules of the land resting and the principles of slavery. In chapter twenty-six the punishment is called the “quarrel of my covenant.”
Kapitel tjugofem beskriver landets vila, jubelåret och bestämmelserna om slaveri. Bestämmelserna i kapitel tjugofem utgör en del av ”Mose, Guds tjänares, lag”, som frambringar en välsignelse om den åtlyds och en ”förbannelse” om den inte åtlyds. I kapitel tjugosex motsvarar förbannelsen om de ”sju tiderna” tvåtusen femhundratjugo år och framställs i det tydliga sammanhanget av bestämmelserna om landets vila och principerna om slaveri. I kapitel tjugosex kallas straffet ”min förbundsfejd”.
Then will I also walk contrary unto you, and will punish you yet seven times for your sins. And I will bring a sword upon you, that shall avenge the quarrel of my covenant: and when ye are gathered together within your cities, I will send the pestilence among you; and ye shall be delivered into the hand of the enemy. Leviticus 26:24, 25.
Då skall också jag gå emot er i vrede och straffa er sjufalt för era synder. Och jag skall låta svärdet komma över er för att utkräva hämnd för mitt förbunds sak; och när ni drar er samman inom era städer, skall jag sända pest bland er, och ni skall bli givna i fiendens hand. Tredje Moseboken 26:24, 25.
In context the “covenant” that God has a “quarrel” over would be the covenant previously cited in chapter twenty-five. The punishment of the seven times is called the “quarrel of” God’s “covenant” and the “curse” attached to it is that Israel would be “delivered into the hand of their” enemies, and once in the enemies’ land, (as Daniel was) Israel would become the slaves of their enemies.
I sitt sammanhang är det ”förbund” som Gud har en ”tvist” om det förbund som tidigare nämnts i kapitel tjugofem. Straffet med de sju tiderna kallas ”tvisten om” Guds ”förbund”, och den ”förbannelse” som är knuten till det är att Israel skulle ”överlämnas i sina” fienders hand, och när Israel väl befann sig i fiendernas land, (såsom Daniel var) skulle Israel bli sina fienders slavar.
When Moses recorded Leviticus twenty-six ancient Israel had just been delivered from the slavery of Egypt and the principles of slavery represented in chapter twenty-five would bring either a blessing or a curse. Ancient Israel never practiced the rules of the Jubilee and ultimately both the northern and southern kingdoms were scattered for “seven times” in fulfillment of what Daniel called the “curse of Moses.”
När Mose nedtecknade Tredje Moseboken tjugosex hade det forntida Israel just blivit befriat från Egyptens slaveri, och de principer om slaveri som framställs i kapitel tjugofem skulle medföra antingen en välsignelse eller en förbannelse. Det forntida Israel tillämpade aldrig jubelårets föreskrifter, och till slut blev både det norra och det södra riket kringspridda under ”sju tider” till uppfyllelse av det som Daniel kallade ”Moses förbannelse.”
The covenant relationship between God and Israel which had begun with their slavery in Egypt, ended with their slavery to Assyria and Babylon. The “seven times” against the northern kingdom ended in 1798, and “seven times” against the southern kingdom ended in 1844. The starting point for the two periods of seven times is marked in Isaiah chapter seven with a prophecy of sixty-five years that was proclaimed by Isaiah to king Ahaz of Judah in 742 BC.
Förbundsrelationen mellan Gud och Israel, som hade börjat med deras slaveri i Egypten, slutade med deras slaveri under Assyrien och Babylon. De ”sju tiderna” mot det norra riket slutade år 1798, och de ”sju tiderna” mot det södra riket slutade år 1844. Utgångspunkten för de två perioderna om sju tider anges i Jesaja kapitel sju genom en profetia om sextiofem år som förkunnades av Jesaja för Juda kung Ahas år 742 f.Kr.
For the head of Syria is Damascus, and the head of Damascus is Rezin; and within threescore and five years shall Ephraim be broken, that it be not a people. And the head of Ephraim is Samaria, and the head of Samaria is Remaliah’s son. If ye will not believe, surely ye shall not be established. Isaiah 7:8, 9.
Ty Syriens huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är Resin; och inom sextiofem år skall Efraim krossas, så att det inte mer är ett folk. Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är Remaljas son. Om ni inte tror, skall ni sannerligen inte bestå. Jesaja 7:8, 9.
Isaiah had identified that “within” sixty-five years from the time when the prophecy was set forth in 742 BC, the northern kingdom would be broken. Nineteen years later in 723 BC the northern kingdom of Israel was taken into slavery by the king of Assyria and forty-six years later the king of Babylon took the southern kingdom of Judah into slavery in 677 BC. The prophecy of sixty-five years produces six historical waymarks. The first is 742 BC when the prediction is set forth. Nineteen years later in 723 BC, the northern kingdom was taken into slavery by the Assyrians. Forty-six years later in 677 BC the southern kingdom was taken into slavery by the Babylonians. The first twenty-five hundred and twenty years that began in 723 BC then ended in 1798. Then is 1844 the twenty-five hundred and twenty years that began in 677 BC concluded. From 1844, the prediction extended nineteen years to 1863 in order to complete the entire prophetic structure, for when the Alpha and Omega marked nineteen years to begin the prophetic structure there must be nineteen years to reach its end.
Jesaja hade fastslagit att ”inom” sextiofem år från den tid då profetian framlades år 742 f.Kr. skulle det norra riket bli krossat. Nitton år senare, år 723 f.Kr., fördes det norra riket Israel bort i fångenskap av Assyriens kung, och fyrtiosex år senare förde Babylons kung det södra riket Juda bort i fångenskap år 677 f.Kr. Profetian om sextiofem år frambringar sex historiska vägmärken. Det första är år 742 f.Kr., då förutsägelsen framläggs. Nitton år senare, år 723 f.Kr., fördes det norra riket bort i fångenskap av assyrierna. Fyrtiosex år senare, år 677 f.Kr., fördes det södra riket bort i fångenskap av babylonierna. De första tvåtusen femhundra tjugo åren, som började år 723 f.Kr., slutade sedan år 1798. Därefter avslutades år 1844 de tvåtusen femhundra tjugo åren som hade börjat år 677 f.Kr. Från 1844 utsträckte sig förutsägelsen nitton år till 1863 för att fullborda hela den profetiska strukturen, ty när Alfa och Omega utmärkte nitton år för att inleda den profetiska strukturen måste det också finnas nitton år för att nå dess slut.
Ancient Israel was delivered from the slavery of Egypt and through disobedience both the northern and southern kingdoms were returned to slavery. The prophecies transcend from the prophetic history of ancient literal Israel to modern spiritual Israel and in so doing the theme of all the prophetic waymarks is slavery.
Det forntida Israel blev befriat från Egyptens slaveri, och genom olydnad återfördes både det norra och det södra riket till slaveri. Profetiorna övergår från det profetiska historiska skedet av det forntida, bokstavliga Israel till det moderna, andliga Israel, och därigenom är temat för alla de profetiska kännemärkena slaveri.
The prophecy in Isaiah seven was presented to the wicked king Ahaz by Isaiah in 742BC when an impending civil war between the north and south was being identified. The southern kingdom of Ahaz was the literal glorious land of ancient Israel. In 1798, the spiritual glorious land of Bible prophecy began to rule as the sixth kingdom of Bible prophecy. When the seven times against the literal glorious land ended in 1844, there was, as in the history of king Ahaz an impending civil war. By 1844, the turmoil of political parties breaking apart and forming alliances had almost fully settled into two classes of political persuasions. In terms of slavery the Democrats were pro-slavery and the Republicans were anti-slavery. From 1798 to the beginning of the civil war in 1860 the process of developing two classes of political parties had been settled.
Profetian i Jesaja sju framlades för den ogudaktige kungen Ahas av Jesaja år 742 f.Kr., när ett förestående inbördeskrig mellan norr och söder höll på att identifieras. Ahas’ sydliga rike var det bokstavliga härliga landet i det forntida Israel. År 1798 började det andliga härliga landet i Bibelns profetia att härska som Bibelns profetias sjätte rike. När de sju tiderna mot det bokstavliga härliga landet upphörde år 1844, fanns det, liksom i kung Ahas’ historia, ett förestående inbördeskrig. År 1844 hade oron med politiska partier som splittrades och ingick allianser nästan helt lagt sig i två klasser av politiska övertygelser. När det gäller slaveriet var demokraterna för slaveri och republikanerna mot slaveri. Från 1798 till början av inbördeskriget år 1860 hade processen att utveckla två klasser av politiska partier blivit fast etablerad.
Ahaz represented the literal glorious land and therefore typified the spiritual glorious land. The history of Ahaz typifies the prophetic history where the prophecy was proclaimed in 742 BC therefore typifies the history where the prophecy ended. In the beginning history the northern kingdom consisting of ten tribes had broken away from the other two tribes in protest against the divinely established government of the southern two tribes. The ten northern tribes had formed a confederacy with Syria, typifying the alliance between the southern confederacy and a power represented symbolically by Syria.
Ahas representerade det bokstavliga härliga landet och var därför en förebild för det andliga härliga landet. Ahas historia är en förebild för den profetiska historia där profetian förkunnades år 742 f.Kr., och är därför en förebild för den historia där profetian avslutades. I den inledande historien hade det norra riket, bestående av tio stammar, brutit sig loss från de andra två stammarna i protest mot den gudomligt upprättade regering som utövades av de två sydliga stammarna. De tio nordliga stammarna hade bildat en konfederation med Syrien, vilket är en förebild för alliansen mellan den sydliga konfederationen och en makt som symboliskt representeras av Syrien.
This brief summary is identifying that the seven times of Leviticus twenty-six is a covenant promise that sets forth either a blessing for obedience or the “curse” of slavery for disobedience. The northern and southern kingdoms started together as one nation that was delivered out of slavery, only to be delivered back into slavery at their respective endings.
Denna korta sammanfattning visar att de sju tiderna i Tredje Moseboken tjugosex är ett förbundslöfte som framlägger antingen en välsignelse för lydnad eller ”förbannelsen” av slaveri för olydnad. De norra och södra rikena började tillsammans som en enda nation som befriades ur slaveriet, endast för att vid sina respektive slut åter föras in i slaveri.
The sixty-five years at the ending of those prophecies of slavery concluded with spiritual Israel in the spiritual glorious land, at the very dead center of a civil war of the north against the south. The antagonists in the civil war was a kingdom that formed a confederacy and broke away from the divinely established government that was located in the opposing kingdom.
De sextiofem åren vid slutet av dessa profetior om slaveri avslutades med det andliga Israel i det andliga härliga landet, mitt i själva dödspunkten av ett inbördeskrig mellan norr och söder. Motparterna i inbördeskriget var ett rike som bildade en konfederation och bröt sig loss från den gudomligt upprättade regering som var belägen i det motsatta riket.
From 1798 onward to the civil war, the horn of Republicanism was put through a process which produced two classes of political antagonists that represent two sides of the issues of slavery. The proslavery antagonists that sought to continue the practice of slavery lost the battle.
Från 1798 och fram till inbördeskriget genomgick Republikanismens horn en process som frambringade två klasser av politiska motståndare, vilka representerar två sidor av slaverifrågan. De slaverivänliga motståndare som sökte fortsätta slaveriets praktik förlorade striden.
From 1798 onward to the civil war, the horn of Protestantism was put through a process which produced two classes of religious antagonists that represent two sides of the issues of slavery. The proslavery antagonists that sought to continue the original understanding of the prophecy of slavery lost the battle.
Från 1798 och fram till inbördeskriget genomgick den protestantiska hornmakten en process som frambringade två klasser av religiösa antagonister, vilka representerar två sidor av slaverifrågan. De slaverivänliga antagonister som sökte upprätthålla den ursprungliga förståelsen av profetian om slaveriet förlorade striden.
In 1863 the horn of Republicanism succeeded in rejecting the practice of slavery.
År 1863 lyckades republikanismens horn avvisa slaveriets sedvänja.
In 1863 the horn of Protestantism succeeded in rejecting the prophecy of slavery.
År 1863 lyckades protestantismens horn förkasta slaveriets profetia.
In doing so they rejected the work of Miller, the Elijah for his time. In so doing they also rejected “the oath of Moses,” the foundation stone for their time. Moses and Elijah were then rejected, only to return on September 11, 2001.
Därigenom förkastade de Millers verk, Elia för hans tid. Därmed förkastade de också ”Moses ed”, grundstenen för deras tid. Mose och Elia förkastades då, endast för att återvända den 11 september 2001.
Alpha and Omega, the wonderful linguist recorded His divine signature throughout the time prophecy of the “oath of Moses” that He himself proclaimed as Palmoni, the Wonderful Numberer. If ye will not believe, surely ye shall not be established.
Alfa och Omega, den underbare språkforskaren, nedtecknade sin gudomliga signatur genom hela tidsprofetian om ”Mose ed”, vilken han själv förkunnade såsom Palmoni, den underbare Talräknaren. Om ni inte tror, skall ni sannerligen inte bli befästa.