We are identifying 1863 as the last testing point in a series of tests that were initiated at the great disappointment of 1844. Our first piece of logic is the fact that the Millerite movement ended when the Seventh-day Adventist church was legally registered with the government of the United States in that very year. The movement that began prophetically in 1798, ended in 1863.
Vi identifierar 1863 som den sista prövningspunkten i en serie prövningar som inleddes vid den stora besvikelsen år 1844. Vår första logiska utgångspunkt är det faktum att Milleritrörelsen avslutades när Sjundedagsadventistsamfundet officiellt registrerades hos Förenta staternas regering just det året. Den rörelse som profetiskt började år 1798 avslutades år 1863.
Inspiration informs us the when the mighty angel of Revelation eighteen descended on September 11, 2001, the event had been typified in the Millerite movement when the angel of Revelation ten descended. The Millerites’ movement began at the time of the end in 1798, when the vision of the Ulai river of Daniel chapters eight and nine was unsealed. The movement of the one hundred and forty-four thousand began at the time of the end in 1989, when the vision of the Hiddekel river of the last three chapters of Daniel was unsealed.
Inspirationen underrättar oss om att när den mäktige ängeln i Uppenbarelseboken arton steg ner den 11 september 2001, hade denna händelse förebildats i milleritrörelsen när ängeln i Uppenbarelseboken tio steg ner. Milleritrörelsen började vid ändens tid år 1798, när synen vid floden Ulai i Daniels bok, kapitel åtta och nio, avförseglades. De etthundrafyrtiofyratusens rörelse började vid ändens tid år 1989, när synen vid floden Hiddekel i de tre sista kapitlen av Daniels bok avförseglades.
Both time of the ends began a progressive separation of the former chosen people from those in the movement of their respective histories. When the primary rule of each history was publicly confirmed the angel of each respective history descended. The message, movement and messenger were the instruments the Lord employed in each respective history to demonstrate the former chosen people’s sin, for just as Christ taught of His work, if He had not come the quibbling Jews of history would have had no sin. The messenger, message and movement were the instruments of judgment that would hold the former chosen people accountable for rejecting the progressive light of their respective histories, and when the angel descended it marked that the judgment process of the former covenant people was under way. The instrument of judgment is identified when the prophets which illustrate that history eat the message delivered unto them by the Lord. When they eat the message, they then take the message to the former chosen people who are portrayed as a stiff-necked and rebellious people, who will not hear and be converted. Once the angel descends and the message is eaten, judgment of the rebellious people begins.
Båda ändarnas tider inledde en fortskridande åtskillnad av det tidigare utvalda folket från dem som befann sig i rörelsen inom sina respektive historieskeden. När den primära regeln för varje historieskede offentligt bekräftades, steg ängeln för vart och ett av dessa respektive historieskeden ned. Budskapet, rörelsen och budbäraren var de redskap Herren använde i varje respektive historieskede för att blottlägga det tidigare utvalda folkets synd, ty liksom Kristus undervisade om sitt verk, skulle de hårklyvande judarna i historien inte ha haft någon synd, om han inte hade kommit. Budbäraren, budskapet och rörelsen var de domsredskap som skulle hålla det tidigare utvalda folket ansvarigt för att ha förkastat det fortskridande ljuset i sina respektive historieskeden, och när ängeln steg ned markerade det att domsprocessen över det tidigare förbundsfolket hade inletts. Domsredskapet identifieras när de profeter som illustrerar detta historieskede äter det budskap som Herren har överlämnat åt dem. När de äter budskapet, går de därefter med budskapet till det tidigare utvalda folket, vilket framställs som ett hårdnackat och upproriskt folk, som inte vill höra och omvända sig. När ängeln väl har stigit ned och budskapet har blivit ätet, börjar domen över det upproriska folket.
We are applying the judgment process of ancient Israel as illustrated in the book of Numbers to the history of the Millerite movement and ultimately, we will apply this testing process to the movement of the one hundred and forty-four thousand. The symbolism of the number ‘ten’ is to be determined by the context of the passage where it is employed.
Vi tillämpar den domsprocess som det forntida Israel genomgick, sådan den framställs i Fjärde Moseboken, på Milleritrörelsens historia, och slutligen kommer vi att tillämpa denna prövningsprocess på de etthundrafyrtiofyra tusendes rörelse. Symboliken i talet ”tio” måste bestämmas av sammanhanget i det avsnitt där det används.
The sequence of ten tests begins at the disappointment, either at the Red Sea for ancient Israel or October 22, 1844 for the Millerites. Sister White identifies the “landmark” truths that were opened up at that time beginning with what she called “the passing of time.” The disappointment for the Hebrews was the threat of Pharaoh’s army. The lack of faith in God’s power for the Hebrews was manifested in response to their fear of the army of their enemies, just as it was at the tenth and final test. Jesus illustrates the end from the beginning, so the fear of the giants in the Promised Land which the ten spies identified was the same fear that had also produced their disappointment by the Red Sea. The tenth and final test for the Millerite movement would be a time prophecy, as was October 22, 1844.
Följden av tio prövningar börjar vid besvikelsen, antingen vid Röda havet för det forntida Israel eller den 22 oktober 1844 för milleriterna. Syster White identifierar de ”landmärke”-sanningar som öppnades vid den tiden, med början i det hon kallade ”tidens förbigång”. Besvikelsen för hebréerna var hotet från faraos här. Bristen på tro på Guds makt hos hebréerna kom till uttryck som gensvar på deras fruktan för deras fienders här, på samma sätt som vid den tionde och sista prövningen. Jesus illustrerar slutet från begynnelsen, så fruktan för jättarna i det utlovade landet, vilken de tio spejarna gav uttryck åt, var samma fruktan som också hade framkallat deras besvikelse vid Röda havet. Den tionde och sista prövningen för milleritrörelsen skulle vara en tidsprofetia, liksom den 22 oktober 1844.
The great disappointment in the progressive testing of Millerite history marked the beginning of a history that had been clearly typified by ancient Israel’s deliverance from Egypt. Beginning at the Red Sea there was a series of ten tests, and the last test would reflect the first test. The “passing of time” at the great disappointment was produced by a misunderstanding of a time prophecy. The last of the testing process for spiritual Israel would be the same as the first. In 1863, the leaders of literal Israel chose to return to the biblical methodology of those they had just identified as daughters of Rome, and rejected, or you might say, misunderstood the longest time prophecy in the Bible. The end of the ten tests in both literal and spiritual Israel was represented by the beginning. And the end, in both instances the rebels manifested a desire to return to the place that they had just been delivered from.
Den stora besvikelsen i den fortskridande prövningen av milleritrörelsens historia markerade början på en historia som tydligt hade förebildats genom det forntida Israels befrielse från Egypten. Med början vid Röda havet följde en serie av tio prövningar, och den sista prövningen skulle återspegla den första prövningen. ”Tidens förbigång” vid den stora besvikelsen framkallades av ett missförstånd av en tidsprofetia. Den sista delen av prövningsprocessen för det andliga Israel skulle vara densamma som den första. År 1863 valde det bokstavliga Israels ledare att återvända till den bibliska metodologi som användes av dem som de just hade identifierat som Roms döttrar, och de förkastade, eller man skulle kunna säga missförstod, den längsta tidsprofetian i Bibeln. Slutet på de tio prövningarna, både i det bokstavliga och i det andliga Israel, framställdes genom början. Och vid slutet manifesterade de upproriska i båda fallen en önskan att återvända till den plats från vilken de just hade blivit befriade.
By rejecting the seven times of Leviticus twenty-six Laodicean Adventism created a prophetic dilemma that they had not foreseen. To this day they have not been able to resolve the dilemma, though they offer up a variety of dishes of fables in an attempt to do so. The dilemma is in the verse that Sister White identifies as the foundation and central pillar of Adventism.
Genom att förkasta de sju tiderna i Tredje Moseboken 26 skapade laodiceisk adventism ett profetiskt dilemma som de inte hade förutsett. Än i dag har de inte kunnat lösa dilemmat, även om de frambär en mångfald fablers anrättningar i ett försök att göra det. Dilemmat ligger i den vers som syster White identifierar som adventismens grundval och centrala pelare.
“The scripture which above all others had been both the foundation and central pillar of the Advent faith was the declaration, ‘Unto two thousand and three hundred days; then shall the sanctuary be cleansed.’ [Daniel 8:14.]” The Great Controversy, 409.
”Det bibelord som mer än något annat hade varit både grunden och den centrala pelaren i adventstron var förklaringen: ’Intill tvåtusen trehundra aftnar och morgnar; sedan skall helgedomen renas.’ [Daniel 8:14.]” The Great Controversy, 409.
Adventism has much to say about verse fourteen, but they never address the very first observation that should be made about the verse. That observation is that verse fourteen is an “answer.” An answer is meaningless, if it does not include the question that elicits the answer. Verse thirteen cannot logically, grammatically or reasonably be separated from verse fourteen, for verse thirteen is the question and verse fourteen is the answer.
Adventismen har mycket att säga om vers fjorton, men de tar aldrig upp den allra första iakttagelse som bör göras beträffande versen. Den iakttagelsen är att vers fjorton är ett ”svar”. Ett svar är meningslöst, om det inte innefattar den fråga som framkallar svaret. Vers tretton kan varken logiskt, grammatiskt eller rimligt skiljas från vers fjorton, ty vers tretton är frågan och vers fjorton är svaret.
The question, when rightly and fairly represented produces a very different meaning to verse fourteen than what Adventism teaches. This does not mean that verse fourteen is not “the foundation and central pillar of the Advent faith,” for it is. It means that when Adventism misunderstood and set aside the seven times in 1863, they were unable to fully define what verse fourteen truly means. In the Scriptures, a half truth is not truth. Rightly understood the question of verse thirteen demands a recognition of the prophecy that marks the cleansing of the sanctuary that had been tread down, and also a recognition of the prophecy that marks the treading down of the host. The twenty-three hundred year prophecy addresses the ‘sanctuary’ and the twenty-five hundred and twenty year prophecy addresses the ‘host’.
Frågan, när den rätt och rättvist framställs, ger vers fjorton en helt annan innebörd än den som adventismen lär. Detta betyder inte att vers fjorton inte är ”den adventistiska trons grundval och centrala pelare”, för det är den. Det betyder att när adventismen missförstod och åsidosatte de sju tiderna år 1863, var den oförmögen att fullt ut definiera vad vers fjorton verkligen betyder. I Skrifterna är en halvsanning inte sanning. Rätt förstådd kräver frågan i vers tretton ett erkännande av den profetia som utmärker reningen av den helgedom som hade blivit nedtrampad, och också ett erkännande av den profetia som utmärker nedtrampandet av härskarans. Den tvåtusen trehundraåriga profetian avser ”helgedomen”, och den tvåtusen femhundra tjugoåriga profetian avser ”härskarans”.
To address the relationship of the two verses requires a lengthy study, which I do not intend to do at this point in these articles. These points have repeatedly been addressed through the years and can be found in the series Habakkuk’s Tables. I am still addressing the symbolism of Elijah and wish to finish those truths first.
Att behandla förhållandet mellan de två verserna kräver en omfattande studie, vilket jag inte avser att göra vid denna tidpunkt i dessa artiklar. Dessa frågor har upprepade gånger behandlats genom åren och återfinns i serien Habackuks tavlor. Jag behandlar fortfarande Elias symbolik och önskar först fullborda dessa sanningar.
William Miller was the Elijah of the beginning of Adventism and his first discovery was the seven times of Leviticus twenty-six, so the rejection of that truth in 1863 was a rejection of the Elijah message. At this point I am addressing the characteristic of Alpha and Omega that identifies the end with the beginning. The final test for ancient Israel was represented in the first test. Both tests represent fear that the heathen nations were more powerful than God. The tenth test being the same in principle was much more rebellious than the first test, for the history of the victory of God in the first test should have produced a settled confidence in the rebels. They manifested their rejection of God in spite of much more evidence of His power than they had at the Red Sea. Millerite Adventism by 1863 was already explaining why the great disappointment was a powerful work of God, but they still decided to pick a captain and return to Egypt and reject the message that Daniel calls the “oath” of Moses that had been represented by Elijah.
William Miller var Elias vid adventismens början, och hans första upptäckt var de sju tiderna i Tredje Moseboken tjugosex; därför var förkastandet av den sanningen år 1863 ett förkastande av Elias budskap. Vid denna punkt behandlar jag den egenskap hos Alfa och Omega som identifierar slutet med början. Det slutliga provet för det forntida Israel representerades i det första provet. Båda proven representerar fruktan för att de hedniska folken var mäktigare än Gud. Det tionde provet, som i princip var detsamma, var långt mer upproriskt än det första provet, ty historien om Guds seger i det första provet borde ha frambringat en fast förtröstan hos rebellerna. De gav uttryck åt sitt förkastande av Gud trots långt fler bevis på hans makt än de hade vid Röda havet. Milleritisk adventism förklarade redan år 1863 varför den stora besvikelsen var ett mäktigt verk av Gud, men de beslöt ändå att utse en hövitsman och vända tillbaka till Egypten och förkasta det budskap som Daniel kallar Moses ”ed” och som hade representerats av Elias.
Rather than taking the time to set forth the proofs of the validity of the seven times as a time prophecy, I intend to use some simple logic to prove its validity in another way. For the movement that began in 1798, the final test of 1863 would also represent the final test for the movement of the mighty angel of Revelation eighteen. Inspiration has been very clear what the last test is for both movements.
I stället för att ta mig tid att framlägga bevisen för de sju tiderna såsom en tidsprofetia avser jag att använda enkel logik för att på ett annat sätt bevisa dess giltighet. För den rörelse som började år 1798 skulle den slutliga prövningen år 1863 också utgöra den slutliga prövningen för den rörelse som tillhör den mäktige ängeln i Uppenbarelseboken arton. Inspirationen har mycket tydligt klargjort vad den sista prövningen är för båda rörelserna.
“Satan is . . . constantly pressing in the spurious—to lead away from the truth. The very last deception of Satan will be to make of none effect the testimony of the Spirit of God. ‘Where there is no vision, the people perish’ (Proverbs 29:18).” Selected Messages, book 1, 48.
”Satan är … ständigt sysselsatt med att tränga fram det falska — för att leda bort från sanningen. Satans allra sista bedrägeri kommer att vara att göra Guds Andes vittnesbörd utan verkan. ”Där profetisk uppenbarelse saknas, blir folket tygellöst” (Ordspråksboken 29:18).” Selected Messages, bok 1, 48.
There is no honest way to take the writings of Ellen White and suggest that she did not fully endorse the seven times of Leviticus twenty-six. Sister White, as we have previously identified in these articles and is well documented in the series titled Habakkuk’s Tables directly informs us that God directed both the 1843 and 1850 charts. She directly teaches that those two tables were a fulfillment of Habakkuk chapter two. Both charts identify the seven times of Leviticus twenty-six as the center point of their respective graphical layout. In both charts the line of the seven times has the cross of Christ as the center of the prophetic line of the seven times.
Det finns inget ärligt sätt att läsa Ellen Whites skrifter och hävda att hon inte fullt ut bekräftade de sju tiderna i Tredje Mosebok tjugosex. Syster White, som vi tidigare har påvisat i dessa artiklar och som är väl dokumenterat i serien med titeln Habackuks tavlor, upplyser oss uttryckligen om att Gud vägledde både 1843 års och 1850 års tavlor. Hon lär uttryckligen att dessa två tavlor var en uppfyllelse av Habackuk kapitel två. Båda tavlorna identifierar de sju tiderna i Tredje Mosebok tjugosex som mittpunkten i sin respektive grafiska utformning. På båda tavlorna har linjen för de sju tiderna Kristi kors som mittpunkt i den profetiska linjen för de sju tiderna.
Along with her endorsements of Habakkuk’s two tables, she has recorded multiple times that we are to continue to present the message that was presented from 1840 through 1844, and every Adventist historian that addresses how the Millerites promoted the message they proclaimed, identifies that they employed the 1843 chart. Not only does she endorse the messages represented upon the charts, and counsel God’s people to continue to present the very same messages that were presented in that history, she also provides multiple passages where she warns that those messages would be attacked throughout the history of God’s remnant people. When she warns of those attacks, she repeatedly identifies that it is the work of God’s watchmen to defend those very truths.
Tillsammans med sina bekräftelser av Habackuks två tavlor har hon vid upprepade tillfällen nedtecknat att vi skall fortsätta att framställa det budskap som framfördes från 1840 till 1844, och varje adventistisk historiker som behandlar hur milleriterna främjade det budskap de förkunnade, påvisar att de använde 1843 års karta. Hon bekräftar inte bara de budskap som framställs på kartorna och råder Guds folk att fortsätta att framställa just de budskap som framfördes under den historien, utan hon ger också flera avsnitt där hon varnar för att dessa budskap skulle bli angripna genom hela Guds kvarlevande folks historia. När hon varnar för dessa angrepp, anger hon gång på gång att det är Guds väktares uppgift att försvara just dessa sanningar.
If the charts are incorrect, then the messages they graphically represent are incorrect. If the message the Millerites proclaimed from 1840 through 1844 was incorrect, then Ellen White’s repeated identification that the Millerite message was the foundation is also incorrect. If those messages were incorrect her repeated commands to continue to present those very same truths is false counsel. If the message of the Millerites does not represent the foundations that were to be preserved and guarded from satanic attacks, then those counsels are also erroneous. To reach the conclusion that all these issues associated with the Elijah message of that history is erroneous, would clearly demonstrate that Ellen White was a false prophet.
Om diagrammen är felaktiga, då är också de budskap som de grafiskt framställer felaktiga. Om det budskap som milleriterna förkunnade från 1840 till och med 1844 var felaktigt, då är också Ellen Whites upprepade fastställande att milleritbudskapet var grunden felaktigt. Om dessa budskap var felaktiga, då är hennes upprepade befallningar att fortsätta att framlägga just dessa samma sanningar falska råd. Om milleriternas budskap inte utgör de grundvalar som skulle bevaras och skyddas från sataniska angrepp, då är också dessa råd felaktiga. Att komma till slutsatsen att alla dessa frågor som är förbundna med Eliasbudskapet i den historien är felaktiga, skulle tydligt visa att Ellen White var en falsk profet.
Modern Adventism still teaches at their Revelation Seminars that the remnant church would possess the Spirit of Prophecy, which is the testimony of Jesus, but they certainly don’t tell those who they are seeking to draw into church membership that they fully reject Ellen White’s endorsement and warnings connected with those early foundational truths and history. What does the following passage mean to you?
Den moderna adventismen lär fortfarande vid sina Uppenbarelseseminarier att kvarlevans församling skulle äga profetians Ande, vilket är Jesu vittnesbörd, men de säger sannerligen inte till dem som de söker vinna för medlemskap i församlingen att de fullt ut förkastar Ellen Whites bekräftelse och varningar i samband med dessa tidiga grundläggande sanningar och denna historia. Vad betyder följande avsnitt för dig?
“We have nothing to fear for the future, except as we shall forget the way the Lord has led us, and His teaching in our past history.” Life Sketches, 196.
”Vi har ingenting att frukta för framtiden, utom om vi skulle glömma den väg Herren har lett oss på och hans undervisning i vår tidigare historia.” Life Sketches, 196.
In 1863, the Millerite movement reached a conclusion and registered as a legal entity with the government that would ultimately form an image to the papacy, which by Ellen White’s definition is the combination of the church with the state.
År 1863 nådde den milleritiska rörelsen en slutsats och registrerade sig som en juridisk person hos den regering som slutligen skulle komma att forma en avbild åt påvedömet, vilket enligt Ellen Whites definition är föreningen av kyrkan med staten.
“In the movements now in progress in the United States to secure for the institutions and usages of the church the support of the state, Protestants are following in the steps of papists. Nay, more, they are opening the door for the Papacy to regain in Protestant America the supremacy which she has lost in the Old World.” The Great Controversy, 573.
”I de rörelser som nu pågår i Förenta staterna för att åt kyrkans institutioner och bruk trygga statens stöd, följer protestanterna i papisternas fotspår. Ja, än mer: de öppnar dörren för påvedömet att i det protestantiska Amerika återvinna den överhöghet som det har förlorat i den gamla världen.” The Great Controversy, 573.
Under the premise that the legal association with the government was part of the necessity for organization, in a time when the youth of the nation were being drafted into the blood bath known as the Civil War, the movement of the Millerites ended. In 1863, both with a printed article and a new chart, the Seventh-day Adventist church rejected the prophecy of slavery which Daniel calls the oath of Moses. In 1850, the Lord had directed His people to make the second table of Habakkuk, and correct the error that He had held his hand over on the 1843 table. The chart ordered in 1850 fully accomplished its purpose, for Ellen White said that she saw “that God was in the publishment of the chart,” while also identifying that the 1850 chart was identified in Habakkuk chapter two.
Utifrån förutsättningen att den juridiska sammanslutningen med staten var en del av nödvändigheten för organisation, vid en tid då nationens ungdomar inkallades till det blodbad som är känt som inbördeskriget, tog milleriternas rörelse slut. År 1863 förkastade Sjundedagsadventistsamfundet, både genom en tryckt artikel och genom en ny karta, slaveriets profetia, vilken Daniel kallar Moses ed. År 1850 hade Herren lett sitt folk att framställa Habackuks andra tavla och rätta det fel som han hade hållit sin hand över på 1843 års tavla. Den karta som befalldes år 1850 fullbordade helt sitt syfte, ty Ellen White sade att hon såg ”att Gud var i utgivandet av kartan”, samtidigt som hon också angav att 1850 års karta identifierades i Habackuks andra kapitel.
The purpose of the 1850 chart was the same as the 1843 chart. It was to be the evangelistic tool used to present the message of the third angel to a dying world. In 1863, that message was discarded. The testing process that is typified by the testing process that began at the Red Sea, began with the time prophecy identifying the sanctuary that was to be tread down in verse thirteen of Daniel eight, and the testing process ended with the time prophecy identifying the host that was to be tread down in verse thirteen of Daniel eight.
Syftet med 1850 års karta var detsamma som med 1843 års karta. Den skulle vara det evangeliska redskap som användes för att frambära den tredje ängelns budskap till en döende värld. År 1863 förkastades detta budskap. Den prövningsprocess som förebildas av den prövningsprocess som började vid Röda havet, började med tidsprofetian som identifierade den helgedom som skulle nedtrampas i vers tretton i Daniel åtta, och prövningsprocessen slutade med tidsprofetian som identifierade härskarorna som skulle nedtrampas i vers tretton i Daniel åtta.
Then I heard one saint speaking, and another saint said unto that certain saint which spake, How long shall be the vision concerning the daily sacrifice, and the transgression of desolation, to give both the sanctuary and the host to be trodden under foot? And he said unto me, Unto two thousand and three hundred days; then shall the sanctuary be cleansed. Daniel 8:13, 14.
Sedan hörde jag en helig tala, och en annan helig sade till den som talade: Hur lång tid avser synen om det dagliga offret och den förödelsens överträdelse som gör att både helgedomen och hären blir nedtrampade? Och han sade till mig: Intill två tusen tre hundra dagar; därefter skall helgedomen renas. Daniel 8:13, 14.
The testing process that began on October 22, 1844, has the signature of Alpha and Omega. The beginning of that testing process was a time prophecy that represented the sanctuary that was to be trampled down. It was a prophecy that produced great light when fulfilled. The testing process that ended in 1863, has the signature of Alpha and Omega. The ending of that testing process was a time prophecy that represented the host that was to be trampled down. It was a prophecy that was designed to produced great light when fulfilled. It was a time prophecy presented by the Elijah of that history, and when it was rejected and set aside, it produced great darkness.
Prövningsprocessen som började den 22 oktober 1844 bär Alfa och Omegas signatur. Början av denna prövningsprocess var en tidsprofetia som representerade helgedomen som skulle bli nedtrampad. Det var en profetia som, när den uppfylldes, frambringade ett stort ljus. Prövningsprocessen som avslutades år 1863 bär Alfa och Omegas signatur. Avslutningen på denna prövningsprocess var en tidsprofetia som representerade härskaran som skulle bli nedtrampad. Det var en profetia som var avsedd att, när den uppfylldes, frambringa ett stort ljus. Det var en tidsprofetia som framlades av denna historias Elia, och när den förkastades och åsidosattes, frambringade den ett stort mörker.
And this is the condemnation, that light is come into the world, and men loved darkness rather than light, because their deeds were evil. John 3:19.
Och detta är domen: att ljuset har kommit in i världen, och människorna älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Johannes 3:19.
The logic that I intend to finish this article with is what I have already noted. Did God through Ellen White endorse the 1843 and 1850 charts?
Den logik som jag avser att avsluta denna artikel med är den som jag redan har påpekat. Godkände Gud genom Ellen White 1843- och 1850-diagrammen?
“I have seen that the 1843 chart was directed by the hand of the Lord, and that it should not be altered; that the figures were as He wanted them; that His hand was over and hid a mistake in some of the figures, so that none could see it, until His hand was removed.” Early Writings, 74.
”Jag har sett att 1843 års plansch var ledd av Herrens hand och att den inte borde ändras; att siffrorna var sådana som Han ville ha dem; att Hans hand vilade över och dolde ett misstag i några av siffrorna, så att ingen kunde se det, förrän Hans hand togs bort.” Early Writings, 74.
“I saw that God was in the publishment of the chart by Brother Nichols. I saw that there was a prophecy of this chart in the Bible, and if this chart is designed for God’s people, if it [is] sufficient for one it is for another, and if one needed a new chart painted on a larger scale, all need it just as much.” Manuscript Releases, number 13, 359; 1853.
”Jag såg att Gud var med i utgivandet av kartan genom broder Nichols. Jag såg att det fanns en profetia om denna karta i Bibeln, och om denna karta är avsedd för Guds folk, om den är tillräcklig för den ene, så är den det också för den andre, och om någon behövde en ny karta målad i större skala, så behöver alla den lika mycket.” Manuscript Releases, nr 13, 359; 1853.
Did God through Ellen White endorse the message the Millerites presented during the history of 1840 through 1844?
Godkände Gud genom Ellen White det budskap som milleriterna framförde under perioden 1840 till 1844?
“God is not giving us a new message. We are to proclaim the message that in 1843 and 1844 brought us out of the other churches.” Review and Herald, January 19, 1905.
”Gud ger oss inte ett nytt budskap. Vi skall förkunna det budskap som år 1843 och 1844 förde oss ut ur de andra kyrkorna.” Review and Herald, 19 januari 1905.
“God bids us give our time and strength to the work of preaching to the people the messages that stirred men and women in 1843 and 1844.” Manuscript Release, Number 760.
”Gud manar oss att ägna vår tid och vår kraft åt arbetet med att förkunna för folket de budskap som väckte män och kvinnor år 1843 och 1844.” Manuscript Release, Number 760.
“All the messages given from 1840–1844 are to be made forcible now, for there are many people who have lost their bearings. The messages are to go to all the churches.
”Alla de budskap som gavs från 1840 till 1844 skall nu framläggas med kraft, ty det finns många människor som har förlorat orienteringen. Budskapen skall gå ut till alla församlingar.
“Christ said, ‘Blessed are your eyes, for they see; and your ears, for they hear. For verily I say unto you, That many prophets and righteous men have desired to see those things which ye see, and have not seen them; and to hear those things which ye hear, and have not heard them’ [Matthew 13:16, 17]. Blessed are the eyes which saw the things that were seen in 1843 and 1844.
”Kristus sade: ’Saliga är era ögon, ty de ser, och era öron, ty de hör. Ty sannerligen säger jag er att många profeter och rättfärdiga män har åstundat att få se det som ni ser, men har inte sett det, och att få höra det som ni hör, men har inte hört det’ [Matteus 13:16, 17]. Saliga är de ögon som såg det som sågs år 1843 och 1844.
“The message was given. And there should be no delay in repeating the message, for the signs of the times are fulfilling; the closing work must be done. A great work will be done in a short time. A message will soon be given by God’s appointment that will swell into a loud cry. Then Daniel will stand in his lot, to give his testimony.” Manuscript Releases, volume 21, 437.
”Budskapet har givits. Och det bör inte dröja med att upprepa budskapet, ty tidens tecken går i uppfyllelse; avslutningsverket måste utföras. Ett stort verk kommer att utföras på kort tid. Ett budskap kommer snart att ges enligt Guds förordnande, och det kommer att svälla till ett högt rop. Då skall Daniel träda fram på sin plats för att avlägga sitt vittnesbörd.” Manuscript Releases, volym 21, 437.
“The truths that we received in 1841, ‘42, ‘43, and ‘44 are now to be studied and proclaimed. The messages of the first, second, and third angels will in the future be proclaimed with a loud voice. They will be given with earnest determination and in the power of the Spirit.” Manuscript Releases, volume 15, 371.
”De sanningar som vi tog emot 1841, ’42, ’43 och ’44 skall nu studeras och förkunnas. Den förste, den andre och den tredje ängelns budskap skall i framtiden förkunnas med hög röst. De skall ges med allvarlig beslutsamhet och i Andens kraft.” Manuscript Releases, volym 15, 371.
“We understand the present feebleness and smallness of the work. We have had an experience. In doing the work God has given us, we may go trustingly forward, assured that He will be our efficiency. He will be with us in 1906, as He was with us in 1841, 1842, 1843, and 1844.” Loma Linda Messages, 156.
”Vi förstår verkets nuvarande svaghet och ringa omfattning. Vi har haft en erfarenhet. När vi utför det verk som Gud har gett oss, kan vi förtröstansfullt gå framåt, förvissade om att han skall vara vår kraft. Han skall vara med oss år 1906, såsom han var med oss år 1841, 1842, 1843 och 1844.” Loma Linda Messages, 156.
“Those who stand as teachers and leaders in our institutions are to be sound in the faith and in the principles of the third angel’s message. God wants His people to know that we have the message as He gave it to us in 1843 and 1844.” General Conference Bulletin, April 1, 1903.
”De som står som lärare och ledare i våra institutioner skall vara sunda i tron och i den tredje ängelns budskaps principer. Gud vill att Hans folk skall veta att vi har budskapet sådant som Han gav det åt oss år 1843 och 1844.” General Conference Bulletin, 1 april 1903.
“The warning has come: Nothing is to be allowed to come in that will disturb the foundation of the faith upon which we have been building ever since the message came in 1842, 1843, and 1844. I was in this message, and ever since I have been standing before the world, true to the light that God has given us. We do not propose to take our feet off the platform on which they were placed as day by day we sought the Lord with earnest prayer, seeking for light. Do you think that I could give up the light that God has given me? It is to be as the Rock of Ages. It has been guiding me ever since it was given.” Review and Herald, April 14, 1903.
”Varningen har kommit: Ingenting får tillåtas komma in som skulle rubba den trosgrund på vilken vi har byggt alltsedan budskapet kom år 1842, 1843 och 1844. Jag var med i detta budskap, och alltsedan dess har jag stått inför världen, trogen det ljus som Gud har gett oss. Vi ämnar inte ta våra fötter från den plattform på vilken de ställdes, medan vi dag efter dag sökte Herren i innerlig bön och sökte efter ljus. Tror ni att jag skulle kunna överge det ljus som Gud har gett mig? Det skall vara såsom Evighetens Klippa. Det har väglett mig ända sedan det gavs.” Review and Herald, 14 april 1903.
Did God through Ellen White warn His people to defend against attacks that would undermine the truths of the Millerite history?
Varnade Gud genom Ellen White sitt folk att försvara sig mot angrepp som skulle undergräva sanningarna i den milleritiska historien?
“The great waymarks of truth, showing us our bearings in prophetic history, are to be carefully guarded, lest they be torn down, and replaced with theories that would bring confusion rather than genuine light.” Selected Messages, book 2, 101, 102.
”Sanningens stora riktmärken, som visar oss vår orientering i den profetiska historien, skall noggrant bevaras, så att de inte rivs ner och ersätts med teorier som skulle medföra förvirring snarare än verkligt ljus.” Selected Messages, bok 2, 101, 102.
“Today Satan is seeking opportunities to tear down the waymarks of truth,—the monuments that have been raised up along the way; and we need the experience of the aged workers who have built their house upon the solid rock, who through evil report as well as good report have been steadfast to the truth.” Gospel Workers, 104.
”I dag söker Satan tillfällen att riva ned sanningens vägmärken, — de minnesmärken som har rests längs vägen; och vi behöver de äldre arbetarnas erfarenhet, de som har byggt sitt hus på den fasta klippan, de som genom ont rykte såväl som gott rykte har stått fasta vid sanningen.” Gospel Workers, 104.
“God never leaves the world without men who can discern between good and evil, righteousness and unrighteousness. God has men whom he has appointed to stand in the forefront of the battle in times of emergency. In a crisis, he will raise up men as he did in ancient times. Young men will be bidden to link up with the aged standard-bearers, that they may be strengthened and taught by the experience of these faithful ones, who have passed through so many conflicts, and to whom, through the testimonies of his Spirit, God has so often spoken, pointing out the right way and condemning the wrong way. When perils arise, which try the faith of God’s people, these pioneer workers are to recount the experiences of the past, when just such crises came, when the truth was questioned, when strange sentiments, proceeding not from God, were brought in.
”Gud lämnar aldrig världen utan män som kan skilja mellan gott och ont, rättfärdighet och orättfärdighet. Gud har män som han har förordnat att stå i stridens främsta led i nödtider. I en kris skall han resa upp män såsom han gjorde i forna tider. Unga män skall uppmanas att sluta sig till de åldrade banérbärarna, så att de må bli styrkta och undervisade genom dessa trognas erfarenhet, vilka har genomgått så många strider och till vilka Gud så ofta, genom sin Andes vittnesbörd, har talat, utvisande den rätta vägen och fördömande den orätta vägen. När faror uppstår, som prövar Guds folks tro, skall dessa banbrytande arbetare återberätta det förflutnas erfarenheter, när just sådana kriser inträffade, när sanningen ifrågasattes, när främmande läror, som inte kom från Gud, infördes.
“The experience of those aged workers is needed now; for Satan is watching every opportunity to make of no account the old waymarks,—the monuments that have been raised up along the way.” Review and Herald, November 19, 1903.
”Erfarenheten hos dessa åldrade arbetare behövs nu; ty Satan vakar över varje tillfälle att göra de gamla vägmärkena betydelselösa, — de minnesmärken som har rests utefter vägen.” Review and Herald, 19 november 1903.
In 1863 the Millerite movement ended by rejecting the first truth the Elijah of that history had been led to understand. Its final test was based upon the two verses in Daniel eight that identify the trampling down of the sanctuary and the host. The light of the sanctuary was opened at the first of ten tests and darkness was brought upon the host at the last of ten tests.
År 1863 avslutades milleritrörelsen genom att den förkastade den första sanning som Elias i den historien hade blivit ledd att förstå. Dess slutliga prövning grundades på de två verserna i Daniel åtta som identifierar nedtrampandet av helgedomen och härskarorna. Ljuset om helgedomen öppnades vid den första av tio prövningar, och mörker kom över härskarorna vid den sista av tio prövningar.
“One thing is certain: those Seventh-day Adventists who take their stand under Satan’s banner will first give up their faith in the warnings and reproofs contained in the Testimonies of God’s spirit.
”En sak är viss: de sjundedagsadventister som tar sin ställning under Satans baner kommer först att överge sin tro på de varningar och tillrättavisningar som finns i vittnesbörden från Guds Ande.
“The call to greater consecration and holier service is being made, and will continue to be made. Some who are now voicing Satan’s suggestions will come to their senses. There are those in important positions of trust who do not understand the truth for this time. To them the message must be given. If they receive it, Christ will accept them, and will make them workers together with him. But if they refuse to hear the message, they will take their stand under the black banner of the Prince of Darkness.
”Kallelsen till större helgelse och heligare tjänst framställs och kommer att fortsätta att framställas. Några som nu ger röst åt Satans ingivelser kommer att komma till besinning. Det finns sådana på viktiga förtroendeposter som inte förstår sanningen för denna tid. Till dem måste budskapet ges. Om de tar emot det, skall Kristus ta emot dem och göra dem till medarbetare med honom. Men om de vägrar att höra budskapet, kommer de att ställa sig under Mörkrets furstes svarta baner.
“I am instructed to say that the precious truth for this time is open more and more clearly to human minds. In a special sense men and women are to eat of Christ’s flesh and drink of his blood. There will be a development of the understanding, for the truth is capable of constant expansion. The divine originator of truth will come into closer and still closer communion with those who follow on to know him. As God’s people receive his word as the bread of heaven, they will know that his goings forth are prepared as the morning. They will receive spiritual strength, as the body receives physical strength when food is eaten.
”Jag har fått befallning att säga att den dyrbara sanningen för denna tid öppnar sig allt klarare och klarare för människors sinnen. I en särskild mening skall män och kvinnor äta Kristi kött och dricka hans blod. Det skall ske en utveckling av förståelsen, ty sanningen är mottaglig för ständig utvidgning. Sanningens gudomlige upphovsman skall träda i närmare och allt närmare gemenskap med dem som går vidare för att lära känna honom. När Guds folk tar emot hans ord såsom himmelens bröd, skall de veta att hans utgång är beredd såsom morgonrodnaden. De skall få andlig styrka, liksom kroppen får fysisk styrka när föda intas.
“We do not half understand the Lord’s plan in taking the children of Israel from Egyptian bondage, and leading them through the wilderness into Canaan.
”Vi förstår inte ens till hälften Herrens plan i att föra Israels barn ut ur den egyptiska träldomen och leda dem genom öknen in i Kanaan.
“As we gather up the divine rays shining from the gospel, we shall have a clearer insight into the Jewish economy, and a deeper appreciation of its important truths. Our exploration of truth is yet incomplete. We have gathered up only a few rays of light. Those who are not daily students of the Word will not solve the problems of the Jewish economy. They will not understand the truths taught by the temple service. The work of God is hindered by a worldly understanding of his great plan. The future life will unfold the meaning of the laws that Christ, enshrouded in the pillar of cloud, gave to his people.” Spalding and Magan, 305, 306.
”När vi samlar upp de gudomliga strålar som lyser från evangeliet, skall vi få en klarare insikt i den judiska hushållningen och en djupare uppskattning av dess viktiga sanningar. Vår utforskning av sanningen är ännu ofullständig. Vi har samlat upp endast några få ljusstrålar. De som inte dagligen studerar Ordet kommer inte att lösa den judiska hushållningens problem. De kommer inte att förstå de sanningar som lärs genom tempeltjänsten. Guds verk hindras av en världslig förståelse av hans stora plan. Det framtida livet skall uppenbara innebörden av de lagar som Kristus, höljd i molnstoden, gav åt sitt folk.” Spalding and Magan, 305, 306.
We will continue our consideration of the symbolism of Elijah in connection with 1863 in the next article.
Vi kommer att fortsätta vår behandling av Elias symbolik i samband med 1863 i nästa artikel.