The prophetic line which I am identifying as ‘the wheel of Josiah’ begins with the rebellion of ancient Israel as they rejected God as their king in 1097 BC. The first three kings (Saul, David and Solomon) are identified as reigning for forty years, from 1097 BC through to 977 BC. At Solomon’s death the rebellion of Jeroboam and the ten northern tribes finish the line of the first three kings, and begins a line of kings in both the northern and southern kingdoms.
Den profetiska linje som jag identifierar som ”Josias hjul” börjar med det forntida Israels uppror, när de förkastade Gud som sin kung år 1097 f.Kr. De tre första kungarna (Saul, David och Salomo) anges ha regerat i fyrtio år, från 1097 f.Kr. till 977 f.Kr. Vid Salomos död avslutar Jerobeams och de tio nordliga stammarnas uppror de tre första kungarnas linje och inleder en kungalinje i både det norra och det södra riket.
The first three kings are a symbol of many truths, but one of the wheels of truth which they are connected to is the last three kings of Judah—Jehoiakim, Jehoiachin and Zedekiah, who in turn represent Cyrus, Darius and Artaxerxes. Cyrus, Darius and Artaxerxes in turn represent their three decrees reaching from 516 BC to 457 BC; who in turn represent the three angels of Revelation fourteen that arrive in 1798, April 19, 1844 and October 22, 1844, respectively. The history of the arrival of the three angels of Revelation fourteen is repeated to the very letter in the sealing time of the one hundred and forty-four thousand, thus identifying that the prophetic line that begins with the anointing of Saul as king reaches its conclusion when the church triumphant is anointed at the soon-coming Sunday law. The line includes the wheel of king Josiah, that reaches back to Jeroboam’s rebellion of Bethel and Dan in 977 BC.
De tre första kungarna är en symbol för många sanningar, men ett av de sanningens hjul som de är förbundna med är Judas tre sista kungar — Jojakim, Jojakin och Sidkia — vilka i sin tur representerar Kyros, Darius och Artaxerxes. Kyros, Darius och Artaxerxes representerar i sin tur sina tre påbud, vilka sträcker sig från 516 f.Kr. till 457 f.Kr.; vilka i sin tur representerar de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton, som anländer år 1798, den 19 april 1844 respektive den 22 oktober 1844. Historien om ankomsten av de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton upprepas i varje detalj under beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen, och identifierar därmed att den profetiska linje som börjar med Sauls smörjelse till kung når sin avslutning när den triumferande församlingen smörjs vid den snart kommande söndagslagen. Linjen innefattar kung Josias hjul, som sträcker sig tillbaka till Jerobeams uppror i Betel och Dan år 977 f.Kr.
Twenty-two
Tjugotvå
Jeroboam possesses the symbolism of twenty-two, for he reigned for twenty-two years, thus tying his witness into the history represented by twenty-two, which is a symbol of the combination of Divinity with humanity as illustrated by Daniel’s marah vision in the twenty-second day, and the number two hundred and twenty, of which, the number twenty-two is a tithe.
Jerobeam bär tjugotvåtalets symbolik, ty han regerade i tjugotvå år och knyter därigenom sitt vittnesbörd till den historia som representeras av tjugotvå, vilket är en symbol för föreningen av gudomlighet med mänsklighet, sådan den åskådliggörs genom Daniels marah-syn på den tjugoandra dagen, och talet tvåhundratjugo, varav talet tjugotvå är en tiondel.
And the days which Jeroboam reigned were two and twenty years: and he slept with his fathers, and Nadab his son reigned in his stead. 1 Kings 14:20.
Och den tid som Jerobeam regerade var tjugutvå år; och han gick till vila hos sina fäder, och Nadab, hans son, blev kung i hans ställe. 1 Kung. 14:20.
The ‘at-One-Ment,’ representing the combination of Divinity and humanity is the work of Christ that began on October 22, or the tenth month (Gregorian); ten time twenty-two equals two hundred and twenty. Jeroboam set up counterfeit altars at both Bethel and Dan, and is therefore a symbol of the counterfeit worship of Sunday in connection with the combination of church (Bethel: meaning church) and state (Dan: meaning judgment).
”försoningen”, som representerar föreningen av gudomlighet och mänsklighet, är Kristi verk som började den 22 oktober, eller den tionde månaden (gregoriansk tideräkning); tio gånger tjugotvå är lika med tvåhundratjugo. Jerobeam upprättade förfalskade altaren både i Betel och i Dan och är därför en symbol för söndagens förfalskade gudsdyrkan i samband med föreningen av kyrka (Betel: betyder kyrka) och stat (Dan: betyder dom).
Then Jeroboam built Shechem in mount Ephraim, and dwelt therein; and went out from thence, and built Penuel. And Jeroboam said in his heart, Now shall the kingdom return to the house of David: If this people go up to do sacrifice in the house of the Lord at Jerusalem, then shall the heart of this people turn again unto their lord, even unto Rehoboam king of Judah, and they shall kill me, and go again to Rehoboam king of Judah. Whereupon the king took counsel, and made two calves of gold, and said unto them, It is too much for you to go up to Jerusalem: behold thy gods, O Israel, which brought thee up out of the land of Egypt. And he set the one in Bethel, and the other put he in Dan. And this thing became a sin: for the people went to worship before the one, even unto Dan. And he made an house of high places, and made priests of the lowest of the people, which were not of the sons of Levi. And Jeroboam ordained a feast in the eighth month, on the fifteenth day of the month, like unto the feast that is in Judah, and he offered upon the altar. So did he in Bethel, sacrificing unto the calves that he had made: and he placed in Bethel the priests of the high places which he had made. So he offered upon the altar which he had made in Bethel the fifteenth day of the eighth month, even in the month which he had devised of his own heart; and ordained a feast unto the children of Israel: and he offered upon the altar, and burnt incense. 1 Kings 12:25–33.
Därefter byggde Jerobeam Shekem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där; och därifrån drog han ut och byggde Penuel. Och Jerobeam sade i sitt hjärta: Nu skall riket återvända till Davids hus. Om detta folk går upp för att frambära offer i Herrens hus i Jerusalem, då skall detta folks hjärta vända tillbaka till deras herre, till Rehabeam, Juda kung, och de skall döda mig och återvända till Rehabeam, Juda kung. Då rådgjorde kungen och gjorde två kalvar av guld, och sade till dem: Det är för mycket för er att dra upp till Jerusalem; se, här är dina gudar, Israel, som förde dig upp ur Egyptens land. Och han ställde den ena i Betel, och den andra satte han i Dan. Och detta blev till synd; ty folket gick för att tillbe inför den ena, ända till Dan. Och han gjorde ett hus med offerhöjder och gjorde präster av det lägsta folket, sådana som inte var av Levi söner. Och Jerobeam instiftade en högtid i åttonde månaden, på femtonde dagen i månaden, lik den högtid som firades i Juda, och han offrade på altaret. Så gjorde han i Betel och offrade åt de kalvar som han hade gjort; och i Betel insatte han prästerna för de offerhöjder som han hade gjort. Så offrade han på altaret som han hade gjort i Betel, på femtonde dagen i den åttonde månaden, just i den månad som han hade uttänkt i sitt eget hjärta; och han instiftade en högtid för Israels barn och offrade på altaret och tände rökelse. 1 Kungaboken 12:25–33.
In the foundational history of the ten northern tribes, there was a rebellion that had been typified by Israel's rejection of God as king, and also by the rebellion of Aaron and the golden calf. Aaron’s rebellion was at the foundational history of ancient Israel and Jeroboam’s was at the foundational history of the ten northern tribes. “Line upon line” Aaron, as a high priest represents the church and Jeroboam as king, represents the state. Those two foundational rebellions are a line that includes the foundational rebellion of the people of Israel in desiring a human king.
I de tio nordliga stammarnas grundläggande historia fanns ett uppror som hade förebildats genom Israels förkastande av Gud som kung, och även genom Arons uppror och guldkalven. Arons uppror ägde rum i det forntida Israels grundläggande historia, och Jerobeams i de tio nordliga stammarnas grundläggande historia. ”Rad på rad” representerar Aron, såsom överstepräst, kyrkan, och Jerobeam, såsom kung, representerar staten. Dessa två grundläggande uppror utgör en linje som inbegriper Israels folks grundläggande uppror i deras önskan om en mänsklig kung.
490
490
There are three periods of four hundred and ninety years in the sacred history that is represented in the book of Ezekiel, and one was associated with the kings, the other with the sanctuary and the other with the host. Those three periods align with the rebellion of Aaron, (the sanctuary), Saul (the host) and Jeroboam (the king). Of the three symbols of prophet, priest and king, it is king Saul who is identified as prophesying, and Aaron was the priest, and Jeroboam was the king.
Det finns tre perioder om fyrahundranittio år i den heliga historien som framställs i Hesekiels bok, och den ena var förknippad med kungarna, den andra med helgedomen och den tredje med härskarorna. Dessa tre perioder svarar mot Arons uppror (helgedomen), Sauls uppror (härskarorna) och Jerobeams uppror (kungen). Av de tre symbolerna profet, präst och kung är det kung Saul som identifieras som profeterande, och Aron var prästen, och Jerobeam var kungen.
And it came to pass, when all that knew him beforetime saw that, behold, he prophesied among the prophets, then the people said one to another, What is this that is come unto the son of Kish? Is Saul also among the prophets? And one of the same place answered and said, But who is their father? Therefore it became a proverb, Is Saul also among the prophets? 1 Samuel 10:11, 12.
Och det skedde, när alla som förut hade känt honom såg att, se, han profeterade bland profeterna, då sade folket den ene till den andre: Vad är detta som har kommit över Kishs son? Är också Saul bland profeterna? Och en man från samma plats svarade och sade: Men vem är deras fader? Därför blev det ett ordspråk: Är också Saul bland profeterna? 1 Samuelsboken 10:11, 12.
The church triumphant consists of a thirty-year old prophet, a thirty-year old priest and a thirty-year old king, represented by Ezekiel who began in the thirtieth year, Joseph who began his service in the thirtieth year and king David who began to reign in his thirtieth year. The church triumphant is represented in the last eight chapters of the book of Ezekiel as the temple that fills the earth, and the church triumphant is Philadelphia, which is the eighth church that is of the seven.
Den triumferande kyrkan består av en trettioårig profet, en trettioårig präst och en trettioårig kung, representerade av Hesekiel, som började i det trettionde året, Josef, som började sin tjänst i det trettionde året, och kung David, som började regera i sitt trettionde år. Den triumferande kyrkan framställs i de sista åtta kapitlen i Hesekiels bok som templet som fyller jorden, och den triumferande kyrkan är Filadelfia, som är den åttonde församlingen, vilken är av de sju.
The prophetic line of Josiah that began in 977 BC ends at the soon-coming Sunday law. The purification and sealing of the one hundred and forty-four thousand that began on December 31, 2023, began when Michael descended to resurrect the two witnesses of Revelation eleven. 2023 arrived twenty-two years after September 11, 2001, just as the Alien and Sedition Acts of 1798 arrive twenty-two years after the Declaration of Independence in 1776. Jeroboam’s twenty-two-year reign began in 977 BC when the prophecy of Josiah was set forth. At that time the disobedient prophet of 1 Kings chapter thirteen, confronted Jeroboam’s apostasy just as Moses confronted Aaron’s apostasy, and Samuel confronted the host who desired a king. Those confrontations against foundational apostasies represented by the message of the disobedient prophet, Moses and Samuel represent the loud cry of the third angel at the Sunday law. It is the warning message proclaimed by the ensign, which is represented in the history of Jeroboam as the prediction of Josiah accompanied with a “sign.”
Josias profetiska linje, som började år 977 f.Kr., avslutas vid den snart kommande söndagslagen. Reningen och beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, som började den 31 december 2023, inleddes när Mikael steg ned för att uppväcka de två vittnena i Uppenbarelseboken kapitel elva. År 2023 inföll tjugotvå år efter den 11 september 2001, alldeles såsom Alien and Sedition Acts från 1798 infaller tjugotvå år efter Självständighetsförklaringen år 1776. Jerobeams tjugotvååriga regering började år 977 f.Kr., när Josias profetia framlades. Vid den tiden konfronterade den olydige profeten i 1 Kungaboken kapitel tretton Jerobeams avfall, liksom Mose konfronterade Arons avfall och Samuel konfronterade skaran som önskade en kung. Dessa konfrontationer mot grundläggande avfall, representerade genom den olydige profetens, Moses och Samuels budskap, representerar den tredje ängelns höga rop vid söndagslagen. Det är varningsbudskapet som förkunnas av baneret, vilket i Jerobeams historia representeras av förutsägelsen om Josia åtföljd av ett ”tecken”.
And, behold, there came a man of God out of Judah by the word of the Lord unto Bethel: and Jeroboam stood by the altar to burn incense. And he cried against the altar in the word of the Lord, and said, O altar, altar, thus saith the Lord; Behold, a child shall be born unto the house of David, Josiah by name; and upon thee shall he offer the priests of the high places that burn incense upon thee, and men’s bones shall be burnt upon thee. And he gave a sign the same day, saying, This is the sign which the Lord hath spoken; Behold, the altar shall be rent, and the ashes that are upon it shall be poured out. And it came to pass, when king Jeroboam heard the saying of the man of God, which had cried against the altar in Bethel, that he put forth his hand from the altar, saying, Lay hold on him. And his hand, which he put forth against him, dried up, so that he could not pull it in again to him.
Och se, en gudsman kom från Juda till Betel genom Herrens ord; och Jerobeam stod vid altaret för att tända rökelse. Och han ropade mot altaret genom Herrens ord och sade: O altare, altare, så säger Herren: Se, ett barn skall födas åt Davids hus, Josia vid namn; och på dig skall han offra höjdernas präster, dem som tänder rökelse på dig, och människoben skall brännas på dig. Och han gav ett tecken samma dag och sade: Detta är det tecken som Herren har talat: Se, altaret skall rämna, och askan som är på det skall spillas ut. Och det skedde, när kung Jerobeam hörde gudsmannens ord, han som hade ropat mot altaret i Betel, att han räckte ut sin hand från altaret och sade: Grip honom. Och hans hand, som han hade räckt ut mot honom, förtorkades, så att han inte kunde dra den tillbaka till sig.
The altar also was rent, and the ashes poured out from the altar, according to the sign which the man of God had given by the word of the Lord. And the king answered and said unto the man of God, Intreat now the face of the Lord thy God, and pray for me, that my hand may be restored me again. And the man of God besought the Lord, and the king’s hand was restored him again, and became as it was before. And the king said unto the man of God, Come home with me, and refresh thyself, and I will give thee a reward. And the man of God said unto the king, If thou wilt give me half thine house, I will not go in with thee, neither will I eat bread nor drink water in this place: For so was it charged me by the word of the Lord, saying, Eat no bread, nor drink water, nor turn again by the same way that thou camest. So he went another way, and returned not by the way that he came to Bethel. 1 Kings 13:1–10.
Också altaret brast sönder, och askan spilldes ut från altaret, enligt det tecken som gudsmannen hade givit genom Herrens ord. Och kungen svarade och sade till gudsmannen: Bönfall nu Herren, din Gud, och bed för mig, att min hand må bli mig given åter. Och gudsmannen bad till Herren, och kungens hand blev honom återgiven och blev som förut. Och kungen sade till gudsmannen: Kom hem med mig och vederkvick dig, så skall jag ge dig en gåva. Men gudsmannen sade till kungen: Om du än ville ge mig hälften av ditt hus, skulle jag inte gå in med dig, och jag skulle varken äta bröd eller dricka vatten på denna plats. Ty så har det blivit mig befallt genom Herrens ord, som sade: Du skall varken äta bröd eller dricka vatten och inte heller vända tillbaka samma väg som du kom. Så gick han en annan väg och vände inte tillbaka den väg som han hade kommit till Betel. 1 Kung 13:1–10.
The prophet’s refusal to eat with Jeroboam in spite of the offer of “half thine house” aligns with Herod’s promise to Salome of half of his kingdom.
Profetens vägran att äta med Jerobeam trots erbjudandet om ”hälften av ditt hus” överensstämmer med Herodes löfte till Salome om hälften av sitt rike.
And when a convenient day was come, that Herod on his birthday made a supper to his lords, high captains, and chief estates of Galilee; And when the daughter of the said Herodias came in, and danced, and pleased Herod and them that sat with him, the king said unto the damsel, Ask of me whatsoever thou wilt, and I will give it thee. And he sware unto her, Whatsoever thou shalt ask of me, I will give it thee, unto the half of my kingdom. And she went forth, and said unto her mother, What shall I ask? And she said, The head of John the Baptist. Mark 6:21–24.
Och när en läglig dag kom, då Herodes på sin födelsedag anordnade en festmåltid för sina stormän, sina överstar och de främsta i Galileen, och då nämnda Herodias dotter kom in och dansade och behagade Herodes och dem som satt till bords med honom, sade kungen till flickan: Be mig om vad du vill, så skall jag ge dig det. Och han svor henne denna ed: Vad du än ber mig om, skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike. Och hon gick ut och sade till sin mor: Vad skall jag be om? Och hon sade: Johannes Döparens huvud. Mark. 6:21–24.
Herod’s pledge of half his kingdom took place at his birthday. Herod is a symbol of Rome, and the ten kings of Revelation seventeen are typified by the tenfold division of Rome in Daniel chapter seven, and the ten toes of chapter two. His birthday is marked when the sixth kingdom is replaced by the seventh kingdom at the Sunday law, and in this sense, it is the birthday of the United Nations as the seventh kingdom of Bible prophecy. At the soon-coming Sunday law, the ten kings, represented by Jeroboam’s ten northern tribes, agree to give their kingdom to the beast for one hour in Revelation ‘seventeen’.
Herodes löfte om halva sitt rike ägde rum på hans födelsedag. Herodes är en symbol för Rom, och de tio kungarna i Uppenbarelseboken sjutton förebildas av Roms tiodubbla uppdelning i Daniel kapitel sju och de tio tårna i kapitel två. Hans födelsedag markeras när det sjätte riket ersätts av det sjunde riket vid söndagslagen, och i denna mening är det Förenta nationernas födelsedag som det sjunde riket i Bibelns profetia. Vid den snart kommande söndagslagen går de tio kungarna, representerade av Jerobeams tio nordliga stammar, med på att ge sitt rike åt vilddjuret under en timme i Uppenbarelseboken ”sjutton”.
For God hath put in their hearts to fulfil his will, and to agree, and give their kingdom unto the beast, until the words of God shall be fulfilled. Revelation 17:17.
Ty Gud har lagt i deras hjärtan att utföra hans vilja, att vara eniga och ge sitt rike åt vilddjuret, till dess att Guds ord har fullbordats. Uppenbarelseboken 17:17.
Before we take up Ezekiel’s prophecy of chapter four, we will identify the ‘thirteen’ times Ezekiel directly identifies a date. Those thirteen waymarks break down generally between the world and God’s people. The world represented by Egypt is placed into a direct date six times, and Tyre is addressed once, and the other six times Jerusalem is the subject. The book begins in 592 BC which is the thirtieth year of the seventeenth Jubilee cycle and verse one of chapter forty of Ezekiel identifies October 22, 573 BC as the end of the cycle. The Jubilee cycle represents the sealing time of the one hundred and forty-four thousand from 9/11 unto the soon-coming Sunday law, which in turn is represented in a fractal of that very history from December 31, 2023 unto the soon-coming Sunday law. Both periods were typified by August 11, 1840 unto October 22, 1844.
Innan vi tar upp Hesekiels profetia i kapitel fyra, skall vi identifiera de ”tretton” gånger då Hesekiel direkt anger ett datum. Dessa tretton vägmärken fördelar sig i allmänhet mellan världen och Guds folk. Världen, representerad av Egypten, knyts till ett direkt datum sex gånger, och Tyrus tilltalas en gång, medan Jerusalem är ämnet de övriga sex gångerna. Boken börjar år 592 f.Kr., vilket är det trettionde året i den sjuttonde jubelcykeln, och vers ett i kapitel fyrtio i Hesekiel anger den 22 oktober 573 f.Kr. som cykelns slut. Jubelcykeln representerar beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen från 11 september till den snart kommande söndagslagen, vilken i sin tur representeras i en fraktal av just denna historia från 31 december 2023 till den snart kommande söndagslagen. Båda perioderna förebildades av tiden från den 11 augusti 1840 till den 22 oktober 1844.
On August 11, 1840 no less a personage than Jesus Christ descended as the mighty angel of Revelation ten who brought a little book that God’s people were to take and eat. The same angel again descended at 9/11 to mark the beginning of the sealing time. The same angel descended on December 31, 2023 to resurrect the two witnesses who had been slain in the street of that great city of Sodom and Egypt, where also the Lord was crucified. That descent marked the closing period of the sealing time. Within the fractal period of December 31, 2023 unto the Sunday law, Ezekiel the priest is given a vision of the temple in heaven. At that time, he is made dumb and only speaks when God commands him to do so. His condition lasts until the soon-coming Sunday law, represented by the destruction of Jerusalem.
Den 11 augusti 1840 steg ingen mindre än Jesus Kristus ned såsom den mäktige ängeln i Uppenbarelseboken 10, som förde med sig en liten bok som Guds folk skulle ta och äta. Samme ängel steg åter ned vid 9/11 för att markera början på beseglingstiden. Samme ängel steg ned den 31 december 2023 för att uppväcka de två vittnena som hade blivit dödade på gatan i den stora staden Sodom och Egypten, där också Herren blev korsfäst. Denna nedstigning markerade den avslutande perioden av beseglingstiden. Inom den fraktala perioden från den 31 december 2023 till söndagslagen ges prästen Hesekiel en syn av templet i himlen. Vid den tiden görs han stum och talar endast när Gud befaller honom att göra det. Hans tillstånd varar fram till den snart kommande söndagslagen, framställd genom Jerusalems förstörelse.
As with John, Ezekiel is commanded to take the book that was in the descending angel’s hand in Revelation ten, and also told to eat the book of lamentation, mourning and woe.
Liksom Johannes befalls Hesekiel att ta den bok som var i den nedstigande ängelns hand i Uppenbarelseboken tio, och han uppmanas också att äta boken med klagosång, jämmer och ve.
But thou, son of man, hear what I say unto thee; Be not thou rebellious like that rebellious house: open thy mouth, and eat that I give thee. And when I looked, behold, an hand was sent unto me; and, lo, a roll of a book was therein; And he spread it before me; and it was written within and without: and there was written therein lamentations, and mourning, and woe. Ezekiel 2:8–10.
Men du, människobarn, hör vad jag säger till dig; var inte upprorisk såsom det upproriska huset. Öppna din mun och ät det som jag ger dig. Och när jag såg, se, då räcktes en hand ut till mig, och se, i den var en bokrulle. Och han bredde ut den framför mig, och den var skriven på in- och utsidan; och där var skrivet på den: klagosånger och jämmer och ve. Hesekiel 2:8–10.
The message is represented as a threefold message, thus typifying the message of the three angels of Revelation fourteen. It is therefore the sealing message of the third angel that seals those within Jerusalem who are lamenting and mourning the sin of the church and the land as represented in chapter nine of Ezekiel and chapter seven of Revelation.
Budskapet framställs som ett trefaldigt budskap och utgör därmed en förebild för de tre änglarnas budskap i Uppenbarelseboken fjorton. Det är därför den tredje ängelns beseglingsbudskap som beseglar dem inom Jerusalem som suckar och jämrar sig över kyrkans och landets synd, såsom detta framställs i Hesekiel nionde kapitel och Uppenbarelseboken sjunde kapitel.
And the glory of the God of Israel was gone up from the cherub, whereupon he was, to the threshold of the house. And he called to the man clothed with linen, which had the writer’s inkhorn by his side; And the Lord said unto him, Go through the midst of the city, through the midst of Jerusalem, and set a mark upon the foreheads of the men that sigh and that cry for all the abominations that be done in the midst thereof. Ezekiel 9:3, 4.
Och härligheten från Israels Gud hade höjt sig från keruben, där den vilade, till husets tröskel. Och han kallade på mannen som var klädd i linnekläder och som hade skrivdonets bläckhorn vid sin sida. Och Herren sade till honom: Gå mitt igenom staden, mitt igenom Jerusalem, och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och ropar över alla de styggelser som begås därinne. Hesekiel 9:3, 4.
Those who receive the seal are mourning for the sins of the church and the sins of the land, and Ezekiel’s testimony is woven upon the history of Jerusalem and Egypt, symbols of the church and the world.
De som tar emot sigillet sörjer över församlingens synder och landets synder, och Hesekiels vittnesbörd är invävt i Jerusalems och Egyptens historia, symboler för församlingen och världen.
“The leaven of godliness has not entirely lost its power. At the time when the danger and depression of the church are greatest, the little company who are standing in the light will be sighing and crying for the abominations that are done in the land. But more especially will their prayers arise in behalf of the church because its members are doing after the manner of the world. …
”Gudaktighetens surdeg har inte helt förlorat sin kraft. Vid den tid då församlingens fara och nedslagenhet är som störst, kommer den lilla skara som står i ljuset att sucka och ropa över de styggelser som begås i landet. Men i synnerhet kommer deras böner att uppstiga för församlingens räkning, därför att dess medlemmar handlar på världens vis. …”
“The command is: ‘Go through the midst of the city, through the midst of Jerusalem, and set a mark upon the foreheads of the men that sigh and that cry for all the abominations that be done in the midst thereof.’ These sighing, crying ones had been holding forth the words of life; they had reproved, counseled, and entreated. Some who had been dishonoring God repented and humbled their hearts before Him. But the glory of the Lord had departed from Israel; although many still continued the forms of religion, His power and presence were lacking.” Testimonies, volume 5, 209, 210.
”Befallningen lyder: ’Gå genom staden, mitt igenom Jerusalem, och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och ropar över alla de styggelser som bedrivs därinne.’ Dessa suckande, ropande hade framhållit livets ord; de hade tillrättavisat, rått och vädjat. Somliga som hade vanärat Gud omvände sig och ödmjukade sina hjärtan inför Honom. Men Herrens härlighet hade lämnat Israel; fastän många alltjämt fortsatte med religionens former, saknades Hans kraft och närvaro.” Testimonies, band 5, 209, 210.
In the context of the book of lamentations, mourning and woe typifying the three angels of Revelation fourteen, the lamentations and mourning are the first and second angels, and the third is the message of woe, a symbol of the east wind that is held in check by the four restraining angels of Revelation seven.
I Klagovisornas sammanhang, där klagan och ve betecknar de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton, utgör klagovisorna och sorgen den första och den andra ängeln, och den tredje är ve-budskapet, en symbol för östanvinden som hålls tillbaka av de fyra återhållande änglarna i Uppenbarelseboken sju.
Egypt
Egypten
In the book of Ezekiel, there are thirteen dates referenced. The first of the Egypt set of dates is Ezekiel 29:1, and it represented 587 BC.
I Hesekiels bok finns det tretton angivna dateringar. Den första av datumen i Egypten-serien är Hesekiel 29:1, och den motsvarade år 587 f.Kr.
In the tenth year, in the tenth month, in the twelfth day of the month, the word of the Lord came unto me, saying, Son of man, set thy face against Pharaoh king of Egypt, and prophesy against him, and against all Egypt: Speak, and say, Thus saith the Lord God; Behold, I am against thee, Pharaoh king of Egypt, the great dragon that lieth in the midst of his rivers, which hath said, My river is mine own, and I have made it for myself. Ezekiel 29:1–3.
I det tionde året, i den tionde månaden, på tolfte dagen i månaden, kom Herrens ord till mig och sade: Du människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. Tala och säg: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig, farao, Egyptens kung, den stora draken som ligger mitt i sina floder, som har sagt: Min flod är min egen, och jag har gjort den åt mig själv. Hesekiel 29:1–3.
587 BC is the year of the siege, which began one and a half years before the destruction of Jerusalem. At that time Ezekiel proclaims that God would overthrow Egypt, and that the overthrow would demonstrate to God’s people their foolishness for trusting in the dragon of Egypt. By the end of the chapter a pronouncement is made that Egypt would be given to Babylon, thus identifying when the ten kings give their seventh kingdom of Bible prophecy to modern Babylon—the eighth kingdom that is of the seven. That prophecy was fulfilled ‘seventeen’ years later in 571 BC as set forth at the end of the chapter. Chapter 29 therefore contains the first and the last reference of dating associated with Egypt.
587 f.Kr. är belägringens år, vilken började ett och ett halvt år före Jerusalems förstörelse. Vid den tiden förkunnar Hesekiel att Gud skulle omstörta Egypten, och att omstörtandet skulle visa Guds folk deras dårskap i att förtrösta på Egyptens drake. I slutet av kapitlet uttalas att Egypten skulle ges åt Babylon, och därigenom identifieras när de tio kungarna ger sitt sjunde rike i Bibelns profetia åt det moderna Babylon – det åttonde riket som är av de sju. Den profetian uppfylldes ”sjutton” år senare, år 571 f.Kr., såsom anges i slutet av kapitlet. Kapitel 29 innehåller därför den första och den sista dateringshänvisningen som är förknippad med Egypten.
And it came to pass in the seven and twentieth year, in the first month, in the first day of the month, the word of the Lord came unto me, saying, Son of man, Nebuchadrezzar king of Babylon caused his army to serve a great service against Tyrus: every head was made bald, and every shoulder was peeled: yet had he no wages, nor his army, for Tyrus, for the service that he had served against it: Therefore thus saith the Lord God; Behold, I will give the land of Egypt unto Nebuchadrezzar king of Babylon; and he shall take her multitude, and take her spoil, and take her prey; and it shall be the wages for his army. I have given him the land of Egypt for his labour wherewith he served against it, because they wrought for me, saith the Lord God. In that day will I cause the horn of the house of Israel to bud forth, and I will give thee the opening of the mouth in the midst of them; and they shall know that I am the Lord. Ezekiel 29:17–21.
Och det skedde i det tjugusjunde året, i första månaden, på första dagen i månaden, att Herrens ord kom till mig och sade: Människobarn, Nebukadressar, konungen i Babel, lät sin här utföra ett stort arbete mot Tyrus; varje huvud blev kalt och varje skuldra skavd; men varken han eller hans här fick någon lön av Tyrus för det arbete som de hade utfört mot det. Därför säger Herren Gud så: Se, jag skall ge Egyptens land åt Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall föra bort dess rikedom, ta dess byte och ta dess rov; och det skall vara lön åt hans här. Jag har gett honom Egyptens land för det arbete med vilket han tjänade mot det, eftersom de arbetade för mig, säger Herren Gud. På den dagen skall jag låta hornet för Israels hus skjuta upp, och jag skall ge dig din muns öppnande mitt ibland dem; och de skall inse att jag är Herren. Hesekiel 29:17–21.
The twentieth year in the first month in the first day of verse seventeen represents the last date of the thirteen dates in Ezekiel, and it is the only date that falls after October 22, 573 BC. It represents when the king of the north in Daniel eleven verses forty-two and forty-three is given Egypt, as well as the point when the ten kings give their seventh kingdom to the eighth kingdom that is of the seven. It is fulfilled when the “horn of the house of Israel” buds forth. In Isaiah Israel buds in the day of the east wind.
Det tjugonde året, i den första månaden, på den första dagen i vers sjutton, utgör det sista datumet av de tretton datumen i Hesekiel, och det är det enda datum som infaller efter den 22 oktober 573 f.Kr. Det representerar när kungen i norr i Daniel elva, verserna fyrtiotvå och fyrtiotre, ges Egypten, liksom den tidpunkt då de tio kungarna ger sitt sjunde rike åt det åttonde riket, som är av de sju. Det uppfylls när ”hornet för Israels hus” skjuter fram. I Jesaja skjuter Israel fram på östanvindens dag.
He shall cause them that come of Jacob to take root: Israel shall blossom and bud, and fill the face of the world with fruit. Isaiah 27:8.
De som härstammar från Jakob skall slå rot; Israel skall blomstra och knoppas och fylla jordens yta med frukt. Jesaja 27:8.
When Ezekiel 29:17 is fulfilled, and the dragon of Egypt is given to the papal beast at the soon-coming Sunday law the latter rain will be poured out without measure upon Israel. That rain began on 9/11 as a sprinkling as typified by Christ breathing upon His disciples after He descended to earth after He had ascended to His Father following His resurrection.
När Hesekiel 29:17 uppfylls, och Egyptens drake överlämnas åt det påvliga vilddjuret vid den snart annalkande söndagslagen, skall det sena regnet utgjutas över Israel utan mått. Det regnet började den 11 september såsom ett stänk, förebildat genom att Kristus andades på sina lärjungar efter att Han hade stigit ned till jorden sedan Han hade stigit upp till sin Fader efter sin uppståndelse.
“The act of Christ in breathing upon his disciples the Holy Ghost, and in imparting his peace to them, was as a few drops before the plentiful shower to be given on the day of Pentecost.” Spirit of Prophecy, volume 3, 243.
”Kristi handling, då han andades på sina lärjungar den helige Ande och meddelade dem sin frid, var såsom några få droppar före det ymniga regn som skulle ges på pingstdagen.” Spirit of Prophecy, band 3, s. 243.
Ezekiel’s prediction of the fall of Egypt was proclaimed in 587 BC, the year of the siege, and ‘seventeen’ years later the prediction was fulfilled. It is fulfilled in the period represented by the number ‘seventeen,’ thus representing the hidden history of verse forty of Daniel eleven. It is to be fulfilled during the sealing time of the one hundred and forty-four thousand which is portrayed in chapter nine of Ezekiel. In the sealing time the latter rain is poured out, first as a sprinkling at 9/11 and then a full outpouring at the Sunday law. It is fulfilled according to Isaiah in the “day of the east wind,” and Islam is the east wind, and Islam is the third “woe.” The message Ezekiel was to eat was a threefold message, of which the third part was the message of woe.
Hesekiels förutsägelse om Egyptens fall förkunnades år 587 f.Kr., belägringens år, och ”sjutton” år senare uppfylldes förutsägelsen. Den uppfylls under den period som representeras av talet ”sjutton” och återger därmed den dolda historien i Daniel elva, vers fyrtio. Den ska uppfyllas under de etthundrafyrtiofyratusens beseglingstid, vilken framställs i Hesekiel kapitel nio. Under beseglingstiden utgjuts det sena regnet, först som ett stänkande vid 9/11 och därefter som ett fullständigt utgjutande vid söndagslagen. Den uppfylls enligt Jesaja på ”östvindens dag”, och islam är östvind, och islam är det tredje ”ve”. Det budskap som Hesekiel skulle äta var ett trefaldigt budskap, av vilket den tredje delen var ve-budskapet.
Ezekiel’s thirteen dated messages were set forth in connection with Jerusalem, Egypt and Tyre. They were all addressing rebellion as represented by the number "thirteen."
Hesekiels tretton daterade budskap framlades i samband med Jerusalem, Egypten och Tyrus. De riktade sig alla mot uppror, såsom detta representeras av talet ”tretton”.
We will continue to consider the dating of Ezekiel in the next article.
Vi kommer att fortsätta att behandla dateringen av Hesekiel i nästa artikel.