As we take up the study of the hidden history we will consider both the internal and external lines of prophecy that are now understood as aligning with the history from the time of the end in verse forty unto the Sunday law of verse forty-one. The internal line of that prophetic history is marked by the book of Revelation in chapter eleven and verse eleven. The external line is marked by the book of Daniel in chapter eleven verse eleven. The external line of Daniel eleven—verse eleven arrived in history in 2014, and the internal line of Revelation eleven—verse eleven arrived in history on December 31, 2023. The external line represents the Republican horn of the earth beast and the internal line represents the Protestant horn of the earth beast.
När vi tar oss an studiet av den dolda historien skall vi betrakta både de inre och de yttre profetiska linjer som nu förstås stå i samklang med historien från ändens tid i vers fyrtio fram till söndagslagen i vers fyrtioett. Den inre linjen i denna profetiska historia markeras av Uppenbarelseboken i kapitel elva och vers elva. Den yttre linjen markeras av Daniels bok i kapitel elva, vers elva. Den yttre linjen i Daniel elva — vers elva — nådde historien år 2014, och den inre linjen i Uppenbarelseboken elva — vers elva — nådde historien den 31 december 2023. Den yttre linjen representerar jorddjurets republikanska horn, och den inre linjen representerar jorddjurets protestantiska horn.
The United States
Förenta staterna
The book of Revelation identifies one primary nation as the subject of the latter days. That nation is the earth beast who forces the entire world to worship the papal sea beast. The book of Revelation identifies one primary nation, one confederacy of ten nations and one counterfeit church. The nation is the United States, the earth beast of chapter thirteen, the counterfeit church is the sea beast of chapter thirteen and the biblical ten-king confederacy of evil is the United Nations. Those three powers, represented as the dragon, the beast and the false prophet in Revelation sixteen, lead the world to Armageddon.
Uppenbarelseboken identifierar en främsta nation som föremål för den sista tiden. Den nationen är jordens vilddjur, som tvingar hela världen att tillbe det påvliga havsvilddjuret. Uppenbarelseboken identifierar en främsta nation, en konfederation av tio nationer och en förfalskad kyrka. Nationen är Förenta staterna, jordens vilddjur i kapitel tretton, den förfalskade kyrkan är havsvilddjuret i kapitel tretton, och den bibliska tio-konungars-konfederationen av ondska är Förenta nationerna. Dessa tre makter, framställda som draken, vilddjuret och den falske profeten i Uppenbarelseboken sexton, leder världen till Harmagedon.
They are each identified in Daniel eleven, verses forty to forty-five, where the counterfeit church comes to her end between the seas and the glorious holy mountain in verse forty-five, which geographically aligns with Revelation’s Armageddon. Verse forty begins in 1798 when the sea beast, that is the counterfeit church received a deadly wound and the passage ends with that resurrected sea beast, who is the whore of Revelation seventeen dying the second time, thus ending the passage right where it began. The primary nation in both the book of Revelation and Daniel, is the United States, the earth beast of Revelation thirteen’s chapter of rebellion. The earth beast is also the false prophet in chapter sixteen of Revelation, and in verse forty of Daniel eleven, it is the chariots, ships and horsemen.
De identifieras var för sig i Daniel elva, verserna fyrtio till fyrtiofem, där den förfalskade kyrkan går under mellan haven och det härliga heliga berget i vers fyrtiofem, vilket geografiskt motsvarar Uppenbarelsebokens Harmagedon. Vers fyrtio börjar år 1798, då vilddjuret från havet, det vill säga den förfalskade kyrkan, fick ett dödligt sår, och avsnittet slutar med att detta återuppståndna vilddjur från havet, som är skökan i Uppenbarelseboken sjutton, dör den andra gången och därmed avslutar avsnittet just där det började. Den främsta nationen i både Uppenbarelseboken och Daniel är Förenta staterna, jordens vilddjur i Uppenbarelseboken trettons upprorskapitel. Jordens vilddjur är också den falske profeten i kapitel sexton i Uppenbarelseboken, och i Daniel elva, vers fyrtio, är det vagnarna, skeppen och ryttarna.
Half Truths are No Truth at All
Halva sanningar är ingen sanning alls
The nation that is the subject of both Daniel and Revelation in the latter days is the United States and Daniel chapter eleven begins by specifically identifying that nation’s final president. This truth is an established biblical fact which Laodicean Seventh-day Adventists reject by hiding behind a half-truth. The half truth they hide behind on this subject is their agreement that it is the United States that is both the earth beast of Revelation thirteen and also the false prophet of chapter sixteen; yet they refuse to see that Donald Trump is a primary subject of biblical prophecy in the latter days. God never changes and when He interacted with Egypt, Pharoah was a primary subject of the prophetic history, then with Babylon, Nebuchadnezzar and Belshazzar are named. Cyrus was named. Darius was named. The Bible specifically identifies the last ruler of the earth beast, and it is not a casual reference. Adventism knows who the United States is, in end-time prophecy, but cannot see that God addresses both the nation and its leader in every prophetic scenario, and all of those previous sacred histories illustrate the latter days.
Den nation som är föremål för både Daniel och Uppenbarelseboken i den yttersta tiden är Förenta staterna, och Daniel kapitel elva börjar med att uttryckligen identifiera den nationens siste president. Denna sanning är ett fastslaget bibliskt faktum som de laodiceiska sjundedagsadventisterna förkastar genom att gömma sig bakom en halv sanning. Den halva sanning de gömmer sig bakom i denna fråga är deras medgivande att det är Förenta staterna som både är jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton och även den falske profeten i kapitel sexton; ändå vägrar de att inse att Donald Trump är ett huvudämne i den bibliska profetian för den yttersta tiden. Gud förändras aldrig, och när Han handlade med Egypten var farao ett huvudämne i den profetiska historien; därefter, med Babylon, nämns Nebukadnessar och Belsassar vid namn. Koresh nämndes. Darejavesh nämndes. Bibeln identifierar uttryckligen den siste härskaren över jorddjuret, och det är inte en tillfällig hänvisning. Adventismen vet vem Förenta staterna är i ändetidsprofetian, men kan inte se att Gud tilltalar både nationen och dess ledare i varje profetiskt scenario, och att alla dessa tidigare heliga historier åskådliggör den yttersta tiden.
Trump in the Final Vision
Trump i den sista synen
Donald Trump is the first subject in Daniel’s final vision, which is the climax of all the prophetic visions, not simply in the book of Daniel, but the entire Bible.
Donald Trump är det första ämnet i Daniels sista syn, vilken utgör höjdpunkten av alla de profetiska synerna, inte bara i Daniels bok utan i hela Bibeln.
The theme of the last vision of prophetic history within God’s Word is Donald Trump. He is the symbol that identifies the footsteps of the external latter-day prophecy of the hidden history of verse forty. He is also the link that identifies and establishes the internal line of the one hundred and forty-four thousand. The one hundred and forty-four thousand are the Protestant horn upon the earth beast of Revelation thirteen, and Donald Trump represents the Republican horn of the same beast. The beast is the Constitution of the United States as represented by the constitutional republican government that initially placed a separation between the two horns, but ultimately unites the horns into an image of the papal sea beast.
Temat för den sista synen i den profetiska historien inom Guds Ord är Donald Trump. Han är den symbol som identifierar fotspåren i den yttre ändetidsprofetian om den dolda historien i vers fyrtio. Han är också den länk som identifierar och fastställer den inre linjen för de etthundrafyrtiofyra tusen. De etthundrafyrtiofyra tusen är det protestantiska hornet på jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton, och Donald Trump representerar det republikanska hornet på samma djur. Djuret är Förenta staternas konstitution sådan den representeras av den konstitutionella republikanska regeringen, vilken inledningsvis upprättade en åtskillnad mellan de två hornen men slutligen förenar hornen till en avbild av det påvliga havsdjuret.
Sister White repeatedly aligns Daniel chapter three’s golden image with the Sunday law of the latter days; so, who does Nebuchadnezzar represent? Adventism will inform you it is the United States, the earth beast of chapter thirteen of Revelation, which equates to identifying that it was Babylon that threw Shadrach, Meshak and Abednego into the fire. It was Nebuchadnezzar that the Bible identifies as the one who was responsible at the Sunday law, so who is Nebuchadnezzar, if it is not the president that rules when the soon coming Sunday law arrives?
Syster White sätter upprepade gånger den gyllene bilden i Daniels tredje kapitel i samband med den sista tidens söndagslag; vem representerar då Nebukadnessar? Adventismen kommer att säga er att det är Förenta staterna, jordens vilddjur i Uppenbarelsebokens trettonde kapitel, vilket innebär att det var Babylon som kastade Shadrak, Meshak och Abed-Nego i elden. Det var Nebukadnessar som Bibeln anger som den som bar ansvaret vid söndagslagen, så vem är Nebukadnessar, om det inte är den president som regerar när den snart ankommande söndagslagen träder i kraft?
Three
Tre
Daniel’s last vision, which is the vision of the Hiddekel River is broken into three chapters that each align with the characteristics of the three angels of Revelation fourteen. The three chapters represent the first, second and third angels, but they also represent Daniel’s last message. His first message of chapter one also represents the three angels of Revelation fourteen, and in so doing the signature of Alpha and Omega is placed upon chapter one and the vision of the Hiddekel River.
Daniels sista syn, vilken är synen vid floden Hiddekel, är uppdelad i tre kapitel som vart och ett överensstämmer med egenskaperna hos de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton. De tre kapitlen representerar den första, den andra och den tredje ängeln, men de representerar också Daniels sista budskap. Hans första budskap i kapitel ett representerar också de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton, och därigenom sätts Alfas och Omegas signatur på kapitel ett och på synen vid floden Hiddekel.
Daniel’s last vision is set upon the framework of the Hebrew word “truth,” which is made up of the first, thirteenth and the last and twenty-second letter of the Hebrew alphabet. Chapter ten identifies Daniel as a student of prophecy who is transformed from a Laodicean unto a Philadelphian on the twenty-second day. Daniel is then empowered to understand the unsealed increase of knowledge represented in chapter twelve. The first and last chapters of the vision identify Daniel as a symbol of the one hundred and forty-four thousand, who are genuine students of prophecy.
Daniels sista syn är uppbyggd på den hebreiska ordet ”sanning”, vilket består av den första, den trettonde och den sista, den tjugoandra, bokstaven i det hebreiska alfabetet. Kapitel tio framställer Daniel som en studerande av profetian, som förvandlas från en laodicé till en filadelfier på den tjugoandra dagen. Daniel får därefter kraft att förstå den oförseglade kunskapsökning som framställs i kapitel tolv. Synens första och sista kapitel identifierar Daniel som en symbol för de etthundrafyrtiofyra tusen, vilka är äkta studerande av profetian.
“Whatever may be man’s intellectual advancement, let him not for a moment think that there is no need of thorough and continuous searching of the Scriptures for greater light. As a people we are called individually to be students of prophecy.” Testimonies, volume 5, 708.
”Hur stor människans intellektuella utveckling än må vara, må hon inte för ett ögonblick tänka att det inte finns något behov av grundligt och fortlöpande forskande i Skrifterna för att vinna större ljus. Som ett folk är vi kallade att var och en vara studerande av profetian.” Testimonies, band 5, s. 708.
Chapter one identifies the same truths of the Hiddekel River vision, and the Hiddekel River vision’s first chapter identifies the same truth as its third and last chapter. The book of Daniel bears the signature of Alpha and Omega for chapter one identifies the three step testing process of the everlasting gospel and so does chapter twelve. Then within the three chapters which make up Daniel’s final vision, the first chapter is the alpha and the third chapter is the omega. This aligns with Daniel’s first test of what food to eat and his third and final test when he was judged by Nebuchadnezzar after three years. Daniel one’s alpha test was over the methodology of Bible study as represented by eating either the Babylonian fare or the vegetarian fare.
Det första kapitlet identifierar samma sanningar som Hiddekel-flodens syn, och Hiddekel-flodens syns första kapitel identifierar samma sanning som dess tredje och sista kapitel. Daniels bok bär Alfa och Omegas signatur, ty det första kapitlet identifierar den eviga evangeliets trestegsprövning, och det gör också det tolfte kapitlet. Sedan, inom de tre kapitel som utgör Daniels sista syn, är det första kapitlet alfa och det tredje kapitlet omega. Detta överensstämmer med Daniels första prövning angående vilken föda han skulle äta och hans tredje och sista prövning, när han dömdes av Nebukadnessar efter tre år. Alfa-prövningen i Daniel 1 gällde metoden för bibelstudium, framställd genom att äta antingen den babyloniska kosten eller den vegetariska kosten.
Daniel’s faithfulness to the methodology of “line upon line” allowed him to be found “in all matters of wisdom and understanding, that the king enquired of them, he found them ten times better than all the magicians and astrologers that were in all his realm.” In the omega chapter twelve it is the wise who understand all matters of wisdom that are increased when the prophetic Word is unsealed. Chapter twelve is the omega to chapter one, and it is also the omega to chapter ten, the alpha of the Hiddekel vision. In that alpha chapter ten, Daniel settles into the spiritual experience aligning with the wise settling into the intellectual experience in chapter twelve. Chapter one underlines that it is the methodology of biblical study that allows the student of prophecy to settle into the truth both spiritually and intellectually in order to be sealed.
Daniels trofasthet mot metodiken ”rad på rad” gjorde att det kunde konstateras att ”i alla frågor om vishet och förstånd, som kungen frågade dem om, fann han dem tio gånger bättre än alla de spåmän och stjärntydare som fanns i hela hans rike.” I det omega, kapitel tolv, är det de visa som förstår alla frågor om vishet, vilka förökas när det profetiska Ordet avförseglas. Kapitel tolv är omega till kapitel ett, och det är också omega till kapitel tio, alfa för Hiddekel-synen. I detta alfa, kapitel tio, finner Daniel fasthet i den andliga erfarenheten, i överensstämmelse med att de visa finner fasthet i den intellektuella erfarenheten i kapitel tolv. Kapitel ett understryker att det är den metodik för bibelstudium som gör det möjligt för profetians studerande att finna fasthet i sanningen både andligt och intellektuellt för att kunna bli förseglad.
Representing the genuine students of prophecy in the latter days, Daniel and the three worthies are the wise who not only understand the increase of knowledge that is unsealed at the time of the end in 1989, but they also understand the increase of knowledge at 9/11. Ultimately, they understand the unsealed increase of knowledge on December 31, 2023.
Daniel och de tre trofasta, som representerar de äkta profetiestudenterna i de yttersta dagarna, är de visa som inte bara förstår den tilltagande kunskap som förseglas upp vid ändens tid år 1989, utan de förstår också den tilltagande kunskapen vid 11 september. Slutligen förstår de den uppseglade tilltagande kunskapen den 31 december 2023.
In their pursuit of God’s prophetic light, they are changed from the Laodicean Seventh-day Adventist movement of the one hundred and forty-four thousand unto the Philadelphian movement of the one hundred and forty-four thousand. When the change occurs, they are separated from those who fled from the vision of the looking glass.
I sitt sökande efter Guds profetiska ljus förvandlas de från den laodiceiska sjundedagsadventistiska rörelsen om de etthundrafyrtiofyra tusen till den filadelfiska rörelsen om de etthundrafyrtiofyra tusen. När denna förändring äger rum, skiljs de från dem som flydde från skådespegelns syn.
Message of Human Rebellion
Budskap om mänskligt uppror
Chapters ten and twelve address the one hundred and forty-four thousand, for they are the first and third steps in the framework of truth. Once empowered by the internal experience of the looking glass vision of chapter ten, along with being enlightened with the unsealed understanding of Daniel twelve, they are to proclaim the message of human rebellion. The message of human rebellion is represented by the books of Daniel and Revelation, and the message of rebellion is placed within the prophetic framework of the kingdoms of Bible prophecy set forth in Daniel. The prophetic symbolism of the testimony of human rebellion within the book of Daniel is fully represented in chapter eleven. Chapter eleven is a history beginning at the ending of Babylon and the beginning of the Medes and Persians. It is therefore beginning with the deadly wound of Babylon, which typifies the deadly wound of the papacy in 1798. When the papacies’ deadly wound is healed at the soon coming Sunday law, she becomes the head of the threefold union of the dragon, the beast and the false prophet. She then is the woman riding the beast in Revelation seventeen, and that woman has Babylon the Great written upon her forehead. At the soon coming Sunday law the deadly wound of both Babylon and the papacy is healed.
Kapitlen tio och tolv behandlar de etthundrafyrtiofyra tusen, ty de utgör det första och tredje steget i sanningens ramverk. När de väl har blivit rustade genom den inre erfarenheten av spegelsynen i kapitel tio, och därtill blivit upplysta genom den oförseglade förståelsen av Daniel tolv, skall de förkunna budskapet om mänskligt uppror. Budskapet om mänskligt uppror representeras av Daniels och Uppenbarelsebokens böcker, och budskapet om uppror är inplacerat i den profetiska ramen av de riken i Bibelns profetia som framställs i Daniel. Den profetiska symboliken i vittnesbördet om mänskligt uppror i Daniels bok framställs fullt ut i kapitel elva. Kapitel elva är en historia som börjar vid Babylons slut och medernas och persernas början. Det börjar därför med Babylons dödliga sår, vilket är en förebild på påvedömets dödliga sår år 1798. När påvedömets dödliga sår blir läkt genom den snart kommande söndagslagen, blir hon huvudet för den trefaldiga föreningen av draken, vilddjuret och den falske profeten. Då är hon kvinnan som rider på vilddjuret i Uppenbarelseboken sjutton, och på hennes panna står skrivet Babylon, det stora. Vid den snart kommande söndagslagen blir både Babylons och påvedömets dödliga sår läkt.
The human rebellion represented from the time of Babylon through to the end of the world is the framework of the book of Daniel, and chapter eleven is the external prophetic message that chronicles that rebellion of the last days. That testimony of rebellion found in chapter eleven aligns with and within the last six verses of the chapter. The last six verses are the message of human rebellion, and those last six verses are represented with and within the hidden history of verse forty. In so doing the book of Daniel is reduced to one chapter, which in turn is reduced to six verses of that very chapter, which is in turn reduced to the hidden history of the last half of one verse.
Det mänskliga upproret, framställt från Babylons tid ända till världens ände, utgör ramen för Daniels bok, och det elfte kapitlet är det yttre profetiska budskapet som skildrar detta uppror i de sista dagarna. Detta vittnesbörd om uppror, som återfinns i det elfte kapitlet, överensstämmer med och ryms inom kapitlets sista sex verser. De sista sex verserna är budskapet om mänskligt uppror, och dessa sista sex verser framställs med och inom den dolda historien i vers fyrtio. Därigenom reduceras Daniels bok till ett enda kapitel, vilket i sin tur reduceras till sex verser i just detta kapitel, vilket i sin tur reduceras till den dolda historien i den sista hälften av en vers.
Chapter eleven represents the thirteenth letter that is preceded by the first and followed by the last letters of the Hebrew alphabet, and the first and last are always the same. The first chapter identifies the wise being separated from the foolish at the looking glass vision and the last chapter identifies the wise being separated from the foolish at the unsealing. Inspiration informs us that the sealing of the one hundred and forty-four thousand is a “settling into the truth, both intellectually and spiritually.” Chapter ten identifies the sealing of the one hundred and forty-four thousand spiritually and chapter twelve shows the intellectual. Chapter ten identifies three touches and three interactions with heavenly beings. Chapter twelve identifies a three-step purification of the wise that is accomplished by the increase of the intellectual prophetic truth as “purified, made white and tried.” Just as chapter ten has two symbols of three, with the three touches and three heavenly encounters; chapter twelve has the three-step testing process, as well as, three time prophecies.
Det elfte kapitlet representerar den trettonde bokstaven, som föregås av den första och följs av den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet, och den första och den sista är alltid desamma. Det första kapitlet identifierar hur de visa skiljs från de oförståndiga vid spegelsynevisionen, och det sista kapitlet identifierar hur de visa skiljs från de oförståndiga vid avförseglingen. Inspirationen upplyser oss om att de etthundrafyrtiofyra tusens besegling är ett ”grundfästande i sanningen, både intellektuellt och andligt”. Det tionde kapitlet identifierar de etthundrafyrtiofyra tusens besegling andligt, och det tolfte kapitlet visar det intellektuella. Det tionde kapitlet identifierar tre beröringar och tre samspel med himmelska väsen. Det tolfte kapitlet identifierar en tredelad rening av de visa, som åstadkoms genom ökningen av den intellektuella profetiska sanningen som ”renade, vitgjorda och prövade”. På samma sätt som det tionde kapitlet har två symboler för tre, med de tre beröringarna och de tre himmelska mötena, har det tolfte kapitlet den trestegsprocess av prövning, liksom också tre tidsprofetior.
Chapter ten’s three heavenly encounters bear the signature of truth for the first and last heavenly being to interact with Daniel was the angel Gabriel, and the middle being was Michael. Three angels, but Christ was the angel in the second step. The three touches represent a progressive three-step empowerment of Daniel. Within the passage Daniel identifies the looking glass vision three times, and in so doing he is placing the three looking glass visions within seven references of the mareh vision in chapter ten. Twice the Hebrew word mareh is translated as “appearance,” and twice as “vision,” and three other times it is translated as “vision.” The ‘three other times’ are not mareh, they are the feminine expression of mareh, which is marah. Chapter ten has three touches of progressive empowerment, three heavenly encounters that bear the signature of truth and three looking glass visions that are a part of seven references of the appearance of Christ.
De tre himmelska mötena i kapitel tio bär sanningens signatur, ty den första och den sista himmelska varelsen som samverkade med Daniel var ängeln Gabriel, och den mellersta varelsen var Mikael. Tre änglar, men Kristus var ängeln i det andra steget. De tre beröringarna representerar en progressiv bemyndigandeprocess i tre steg för Daniel. I avsnittet identifierar Daniel skådesynen tre gånger, och därigenom placerar han de tre skådesynerna inom sju hänvisningar till mareh-synen i kapitel tio. Två gånger översätts det hebreiska ordet mareh med ”uppenbarelse”, och två gånger med ”syn”, och tre andra gånger översätts det också med ”syn”. De ”tre andra gångerna” är inte mareh; de är den feminina formen av mareh, nämligen marah. Kapitel tio har tre beröringar av progressiv bemyndigande, tre himmelska möten som bär sanningens signatur och tre skådesyner som utgör en del av sju hänvisningar till Kristi uppenbarelse.
Appearance
Framträdande
The two times mareh is translated as appearance align with the two times it is translated as vision. Together they identify Christ as a symbol that appears as a waymark in prophetic history. In Revelation chapter ten, an angel descends and places one foot on the land and the other on the sea. Sister White informs us the angel was “no less a personage than Jesus Christ.” The angel of Revelation ten is the “appearance” of Christ in prophetic history. He appears in verse thirteen of Daniel chapter eight as Palmoni, and in Revelation chapter five onward He appears as the Lion of the tribe of Judah. Daniel is representing those of the last days who follow the prophetic appearances of Christ, wherever He might go. If they are faithful to do so, they are led to the looking glass vision where the unfaithful flee.
De två gånger som mareh översätts med uppenbarelse motsvarar de två gånger som det översätts med syn. Tillsammans identifierar de Kristus som en symbol som framträder som ett vägmärke i den profetiska historien. I Uppenbarelseboken kapitel tio stiger en ängel ned och sätter den ena foten på landet och den andra på havet. Syster White upplyser oss om att ängeln var ”ingen mindre än Jesus Kristus”. Ängeln i Uppenbarelseboken tio är Kristi ”uppenbarelse” i den profetiska historien. Han framträder i vers tretton i Daniel kapitel åtta som Palmoni, och från och med Uppenbarelseboken kapitel fem framträder han som Lejonet av Juda stam. Daniel representerar dem i de sista dagarna som följer Kristi profetiska uppenbarelser, varthelst han än må gå. Om de troget gör det, leds de till spegelsynen, där de otrogna flyr.
Chapter twelve’s three-step purification based upon understanding the knowledge that is increased when a prophecy is unsealed is accompanied by three ‘time prophecies,’ which represent three distinct fulfillments for each of the three verses. Verse seven’s twelve hundred and sixty years, verse eleven’s twelve hundred and ninety years and verse twelves thirteen hundred and thirty-five years identify three verses that each contain a time prophecy which was fulfilled in history, and thereafter recognized by the Millerites as historical confirmation of the message they proclaimed. The prediction in the verse, the historical fulfillment and the Millerite application of that history witness to the latter-day fulfillment of those three prophecies. But the Millerites application of time is no longer valid, so the time references in the verses are to be applied as symbols, not as time. The symbolism is established in the verses through applying the verse, the verse’s fulfillment in history and the Millerite presentation of the message.
Kapitel tolv:s tredelade rening, grundad på förståelsen av den kunskap som förökas när en profetia avförseglas, åtföljs av tre ”tidsprofetior”, vilka representerar tre åtskilda uppfyllelser för var och en av de tre verserna. De tolvhundrasextio åren i vers sju, de tolvhundranittio åren i vers elva och de trettonhundratrettiofem åren i vers tolv identifierar tre verser som var och en innehåller en tidsprofetia som uppfylldes i historien och därefter av milleriterna erkändes som en historisk bekräftelse på det budskap de förkunnade. Förutsägelsen i versen, den historiska uppfyllelsen och milleriternas tillämpning av denna historia vittnar om dessa tre profetiornas uppfyllelse i den sista tiden. Men milleriternas tillämpning av tid är inte längre giltig, så tidsangivelserna i verserna skall tillämpas som symboler, inte som tid. Symboliken fastställs i verserna genom att tillämpa versen, versens uppfyllelse i historien och milleriternas framställning av budskapet.
Chapter eleven’s chronology of human rebellion is woven together by leagues, treaties and covenants. The human covenants that are represented within the history of chapter eleven are contrasted with the Divine covenant.
Kapitel elvas kronologi över mänsklig upproriskhet är sammanvävd av förbund, traktater och överenskommelser. De mänskliga förbund som framställs i kapitel elvas historia kontrasteras mot det gudomliga förbundet.
“In the last days of this earth’s history, God’s covenant with his commandment-keeping people is to be renewed.” Review and Herald, February 26, 1914.
”Under de sista dagarna av denna jordens historia skall Guds förbund med sitt budhållande folk förnyas.” Review and Herald, 26 februari 1914.
Rome establishes the entire vision, and when papal Rome is first addressed in chapter eleven, she is identified as “them that forsake the holy covenant.” The internal line in Daniel eleven, which is also the internal line within the hidden history of verse forty, represents those who enter into covenant with God in the latter days, and the external line identifies those who forsake that very covenant. In illustrating the class who will not be benefitted by the increase of knowledge in the latter days, their external history is woven upon the prophetic thread of broken human treaties.
Rom upprättar hela synen, och när det påvliga Rom först tilltalas i kapitel elva, identifieras hon som ”dem som överger det heliga förbundet”. Den inre linjen i Daniel elva, som också är den inre linjen i den dolda historien i vers fyrtio, representerar dem som i de yttersta dagarna ingår förbund med Gud, och den yttre linjen identifierar dem som överger just detta förbund. När den klass illustreras som inte kommer att ha nytta av kunskapens tillväxt i de yttersta dagarna, vävs deras yttre historia in på den profetiska tråden av brutna mänskliga fördrag.
Woven into the internal line of the one hundred and forty-four thousand are multiple symbols and illustrations of the covenant relationship of God with His latter-day remnant people. The symbol of the number “eleven” is one of those truths, and the fact that the eleventh verse of chapter eleven identifies the external and internal vision of the latter days is emphasized by Isaiah identifying the purpose and work of God’s last day covenant people in chapter eleven, and verse eleven.
Invävt i den inre linjen hos de etthundrafyrtiofyra tusen finns flera symboler och illustrationer av Guds förbundsrelation med sitt ändens tids kvarlevande folk. Symbolen i talet ”elva” är en av dessa sanningar, och det faktum att den elfte versen i det elfte kapitlet identifierar den yttre och den inre synen av de sista dagarna framhävs av att Jesaja i kapitel elva och vers elva anger syftet med och verket för Guds förbundsfolk i den yttersta tiden.
And it shall come to pass in that day, that the Lord shall set his hand again the second time to recover the remnant of his people, which shall be left, from Assyria, and from Egypt, and from Pathros, and from Cush, and from Elam, and from Shinar, and from Hamath, and from the islands of the sea. Isaiah 11:11.
Och det skall ske på den dagen att Herren än en gång, för andra gången, skall räcka ut sin hand för att återvinna återstoden av sitt folk, dem som blir kvar, från Assyrien och från Egypten och från Patros och från Kush och från Elam och från Sinear och från Hamat och från havets öar. Jesaja 11:11.
The Scattering
Skingringen
In the last days the remnant people of God will have been twice scattered, needing to be gathered. Verse seven of Daniel twelve identifies a scattering of God’s people in the last days, thus representing the twelve hundred and sixty days as a symbol of a scattering.
I de sista dagarna kommer Guds kvarlevfolk att ha blivit kringspritt två gånger och därför behöva samlas. Den sjunde versen i Daniel tolv identifierar en kringspridning av Guds folk i de sista dagarna och framställer därmed de tusen två hundra sextio dagarna som en symbol för en kringspridning.
And I heard the man clothed in linen, which was upon the waters of the river, when he held up his right hand and his left hand unto heaven, and sware by him that liveth for ever that it shall be for a time, times, and an half; and when he shall have accomplished to scatter the power of the holy people, all these things shall be finished. Daniel 12:7.
Och jag hörde mannen, klädd i linnekläder, som stod ovanför flodens vatten, när han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evighet att det skall vara för en tid, tider och en halv tid; och när han har fullbordat att krossa det heliga folkets makt, då skall allt detta fullbordas. Daniel 12:7.
The two witnesses were scattered in Revelation chapter eleven after they gave their testimony.
De två vittnena blev kringspridda i Uppenbarelseboken kapitel elva efter att de hade avlagt sitt vittnesbörd.
And when they shall have finished their testimony, the beast that ascendeth out of the bottomless pit shall make war against them, and shall overcome them, and kill them. And their dead bodies shall lie in the street of the great city, which spiritually is called Sodom and Egypt, where also our Lord was crucified. And they of the people and kindreds and tongues and nations shall see their dead bodies three days and an half, and shall not suffer their dead bodies to be put in graves. And they that dwell upon the earth shall rejoice over them, and make merry, and shall send gifts one to another; because these two prophets tormented them that dwelt on the earth. Revelation 11:7–10.
Och när de har fullbordat sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som stiger upp ur avgrunden föra krig mot dem och besegra dem och döda dem. Och deras döda kroppar skall ligga på gatan i den stora staden, som andligen kallas Sodom och Egypten, där också vår Herre blev korsfäst. Och människor av folk och stammar och tungomål och nationer skall se deras döda kroppar i tre och en halv dag och inte tillåta att deras döda kroppar läggs i gravar. Och de som bor på jorden skall glädja sig över dem och fröjda sig och sända gåvor till varandra, eftersom dessa två profeter plågade dem som bodde på jorden. Uppenbarelseboken 11:7–10.
In the next verse, verse eleven, the two witnesses are resurrected from their death in the street of Sodom and Egypt. That same death is portrayed by Ezekiel as a valley of scattered, dead, dry bones. The two witnesses represent the Republican and Protestant horns that were slain in 2020. The Protestant horn died at its false prediction of July 18, 2020 and the Republican horn died at the stolen election of 2020. Isaiah identifies that when the witnesses are resurrected, which he identifies as being gathered a second time, those witnesses become the ensign that gathers the eleventh-hour workers.
I nästa vers, vers elva, uppväcks de två vittnena från sin död på Sodoms och Egyptens gata. Samma död framställs av Hesekiel som en dal med kringspridda, döda, torra ben. De två vittnena representerar de republikanska och protestantiska hornen som dödades år 2020. Det protestantiska hornet dog vid sin falska förutsägelse om den 18 juli 2020, och det republikanska hornet dog vid det stulna valet 2020. Jesaja identifierar att när vittnena uppväcks, vilket han betecknar som att de samlas en andra gång, blir dessa vittnen det baner som samlar arbetarna i elfte timmen.
And in that day there shall be a root of Jesse, which shall stand for an ensign of the people; to it shall the Gentiles seek: and his rest shall be glorious. And it shall come to pass in that day, that the Lord shall set his hand again the second time to recover the remnant of his people, which shall be left, from Assyria, and from Egypt, and from Pathros, and from Cush, and from Elam, and from Shinar, and from Hamath, and from the islands of the sea. And he shall set up an ensign for the nations, and shall assemble the outcasts of Israel, and gather together the dispersed of Judah from the four corners of the earth. Isaiah 11:10–12.
Och det skall ske på den dagen att en telning från Isais rot skall stå som ett baner för folken; till honom skall hedningarna söka sig, och hans viloplats skall vara härlig. Och det skall ske på den dagen att Herren åter för andra gången skall räcka ut sin hand för att återvinna återstoden av sitt folk, dem som är kvar, från Assyrien och från Egypten och från Patros och från Kush och från Elam och från Shinar och från Hamat och från havets öar. Och han skall resa ett baner för hednafolken och samla Israels fördrivna och förena Juda förskingrade från jordens fyra hörn. Jesaja 11:10–12.
When the Lord sets his hand the second time to gather, he assembles “the outcasts of Israel.” The “outcasts of Israel” become the ensign to the Gentiles, and for this reason they must be cast out before they are gathered. They were cast out into Ezekiel’s valley of dead bones and once slain, they laid in the street where also our Lord was crucified, while the other class rejoiced.
När Herren andra gången räcker ut sin hand för att samla, församlar han ”Israels fördrivna”. ”Israels fördrivna” blir baneret för hednafolken, och av denna orsak måste de vara fördrivna innan de blir samlade. De blev fördrivna till Hesekiels dal med de döda benen, och sedan de en gång hade blivit dräpta, låg de på gatan där också vår Herre blev korsfäst, medan den andra klassen gladde sig.
Hear the word of the Lord, ye that tremble at his word; Your brethren that hated you, that cast you out for my name’s sake, said, Let the Lord be glorified: but he shall appear to your joy, and they shall be ashamed. Isaiah 66:5.
Hör Herrens ord, ni som bävar för hans ord: Era bröder, som hatade er, som stötte ut er för mitt namns skull, sade: Må Herren bli förhärligad. Men han skall uppenbara sig till er glädje, och de skall komma på skam. Jesaja 66:5.
Those who tremble at God’s Word are cast out by their brethren which hated them. Jeremiah identifies what happens to the brethren that hated the ensign.
De som bävar för Guds ord blir utstötta av sina bröder, vilka hatade dem. Jeremia klargör vad som händer med de bröder som hatade baneret.
Therefore thus saith the Lord, Behold, I will bring evil upon them, which they shall not be able to escape; and though they shall cry unto me, I will not hearken unto them. Jeremiah 11:11.
Därför säger Herren så: Se, jag skall låta olycka komma över dem, vilken de inte skall kunna undkomma; och även om de ropar till mig, skall jag inte höra dem. Jeremia 11:11.
The context of verse eleven is God’s covenant, and all the prophets address the last days, so the covenant being discussed is the renewing of the covenant with the one hundred and forty-four thousand.
Sammanhanget i vers elva är Guds förbund, och alla profeterna behandlar de sista dagarna; därför är det förbund som här avses förnyandet av förbundet med de etthundrafyrtiofyra tusen.
The word that came to Jeremiah from the Lord, saying, Hear ye the words of this covenant, and speak unto the men of Judah, and to the inhabitants of Jerusalem; And say thou unto them, Thus saith the Lord God of Israel; Cursed be the man that obeyeth not the words of this covenant, Which I commanded your fathers in the day that I brought them forth out of the land of Egypt, from the iron furnace, saying, Obey my voice, and do them, according to all which I command you: so shall ye be my people, and I will be your God: That I may perform the oath which I have sworn unto your fathers, to give them a land flowing with milk and honey, as it is this day. Then answered I, and said, So be it, O Lord.
Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren: Hör detta förbunds ord och tala till Juda män och till Jerusalems invånare. Och du skall säga till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad vare den man som inte lyder detta förbunds ord, vilket jag befallde era fäder den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen av järn, och sade: Hör min röst och gör efter allt det som jag befaller er; så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud, för att jag må fullborda den ed som jag har svurit era fäder, att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom det är denna dag. Då svarade jag och sade: Amen, Herre.
Then the Lord said unto me, Proclaim all these words in the cities of Judah, and in the streets of Jerusalem, saying, Hear ye the words of this covenant, and do them. For I earnestly protested unto your fathers in the day that I brought them up out of the land of Egypt, even unto this day, rising early and protesting, saying, Obey my voice. Yet they obeyed not, nor inclined their ear, but walked every one in the imagination of their evil heart: therefore I will bring upon them all the words of this covenant, which I commanded them to do; but they did them not.
Och HERREN sade till mig: Förkunna alla dessa ord i Juda städer och på Jerusalems gator och säg: Hör detta förbunds ord och gör efter dem. Ty jag varnade allvarligt era fäder på den dag då jag förde dem upp ur Egyptens land, och ända till denna dag har jag tidigt och sent varnat dem och sagt: Hör min röst. Men de lydde inte och vände inte sitt öra till mig, utan vandrade var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet. Därför skall jag låta alla detta förbunds ord komma över dem, de ord som jag befallde dem att göra, men som de inte gjorde.
And the Lord said unto me, A conspiracy is found among the men of Judah, and among the inhabitants of Jerusalem. They are turned back to the iniquities of their forefathers, which refused to hear my words; and they went after other gods to serve them: the house of Israel and the house of Judah have broken my covenant which I made with their fathers. Therefore thus saith the Lord, Behold, I will bring evil upon them, which they shall not be able to escape; and though they shall cry unto me, I will not hearken unto them. Jeremiah 11:1–11.
Och Herren sade till mig: En sammansvärjning har blivit upptäckt bland Juda män och bland Jerusalems invånare. De har vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, de som vägrade att höra mina ord; och de gick efter andra gudar för att tjäna dem. Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag slöt med deras fäder. Därför säger Herren så: Se, jag skall låta olycka komma över dem, som de inte skall kunna undfly; och fastän de ropar till mig, skall jag inte höra dem. Jeremia 11:1–11.
The subject of the judgment of Laodicean Seventh-day Adventism that Jeremiah identifies is repeated by Ezekiel in chapter eleven, verse eleven.
Ämnet om domen över den laodiceiska sjundedagsadventismen, som Jeremia identifierar, upprepas av Hesekiel i kapitel elva, vers elva.
This city shall not be your caldron, neither shall ye be the flesh in the midst thereof; but I will judge you in the border of Israel. Ezekiel 11:11.
Denna stad skall inte vara er gryta, och ni skall inte vara köttet i dess mitt; utan jag skall döma er vid Israels gräns. Hesekiel 11:11.
Inspiration directly identifies the sealing of Ezekiel chapter nine as the very same sealing of the one hundred and forty-four thousand in Revelation seven. Verse eleven of chapter eleven is simply the continuation of Ezekiel’s running narrative of the judgment upon the Seventh-day Adventist church, which Sister White identifies as Jerusalem of Ezekiel chapter nine. Those who did not receive the seal are judged and destroyed in the vision of chapter nine through eleven.
Den gudomliga inspirationen identifierar uttryckligen förseglingen i Hesekiel kapitel nio som just den försegling av de etthundrafyrtiofyra tusen som omtalas i Uppenbarelseboken sju. Vers elva i kapitel elva är helt enkelt fortsättningen på Hesekiels fortlöpande skildring av domen över Sjundedagsadventistsamfundet, vilket syster White identifierar som Jerusalem i Hesekiel kapitel nio. De som inte fick sigillet döms och förgörs i synen i kapitel nio till elva.
The vision of 9/11 in Ezekiel identifies the unfaithful as being taken outside of Jerusalem to be judged, thus identifying the final separation of those who profess to be the final church illustrated in the book of Revelation. The symbol of “eleven, eleven” is a symbol of the covenant which the one hundred and forty-four thousand enter into with God. When added together the numbers represent twenty-two, which is a tenth of two hundred and twenty, one of the symbols of the combination of Divinity with humanity.
Synen om 9/11 i Hesekiel identifierar de trolösa såsom förda utanför Jerusalem för att dömas och utpekar därmed den slutliga åtskillnaden av dem som bekänner sig vara den sista församlingen, sådan den framställs i Uppenbarelseboken. Symbolen ”elva, elva” är en symbol för det förbund som de etthundrafyrtiofyra tusen ingår med Gud. När talen läggs samman representerar de tjugotvå, vilket är en tiondel av tvåhundratjugo, en av symbolerna för föreningen av gudomlighet med mänsklighet.
Two hundred and twenty years between 677 and 457 BC connect Daniel’s prophecy of twenty-three hundred days, with Moses’ time prophecy of seven times. Much can be identified of the two hundred and twenty years as a symbol of the work of the atonement which began when those two prophecies arrived together in 1844. Much can be set forth of what is symbolically represented by the number twenty-two as a tithe of two hundred and twenty, as is the case with the number eleven. What I wish to identify here is the relation between eleven and twenty-two.
Tvåhundratjugo år mellan 677 och 457 f.Kr. förbinder Daniels profetia om tvåtusen trehundra dagar med Moses tidsprofetia om sju tider. Mycket kan identifieras i de tvåhundratjugo åren som en symbol för försoningens verk, vilket började när dessa båda profetior sammanföll år 1844. Mycket kan framläggas om vad som symboliskt representeras av talet tjugotvå såsom en tiondel av tvåhundratjugo, liksom är fallet med talet elva. Det jag här önskar påvisa är förhållandet mellan elva och tjugotvå.
We will continue these thoughts in the next article.
Vi kommer att fortsätta dessa tankegångar i nästa artikel.