The latter rain message is a warning of the approaching close of probation in conjunction with a call for personal preparation. Those two concepts are represented in chapters ten and eleven of Isaiah’s vision, and they are done so in the context of the message of Daniel eleven which was unsealed in 1989, and whose hidden history is unsealed during the sealing time of the one hundred and forty-four thousand, who are represented in the vision by Isaiah and his sons. The two lines together represent a warning for Ahaz, representing Laodiceans who have no “understanding” of these two internal and external lines that pervade biblical prophecy.
Budskapet om det sena regnet är en varning om den annalkande nådatidens avslutning, förenad med en kallelse till personlig förberedelse. Dessa två begrepp framställs i kapitel tio och elva i Jesajas syn, och detta sker inom ramen för budskapet i Daniel elva, som avförseglades 1989, och vars dolda historia avförseglas under förseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen, vilka i synen representeras av Jesaja och hans söner. De två linjerna utgör tillsammans en varning för Ahas, som representerar laodikeer vilka saknar ”förstånd” av dessa två inre och yttre linjer som genomtränger den bibliska profetian.
Daniel 11:11 and Revelation 11:11 present the same internal and external representation with Daniel representing the external and Revelation the internal. These two internal and external “chapter and verses” directly connect with the external and internal messages of chapters ten and eleven, and they do so in Isaiah 11:11.
Daniel 11:11 och Upp 11:11 framställer samma inre och yttre representation, där Daniel representerar det yttre och Uppenbarelseboken det inre. Dessa två inre och yttre ”kapitel och verser” står i direkt förbindelse med det yttre och inre budskapet i kapitel tio och elva, och det gör de i Jesaja 11:11.
Isaiah six is 9/11 and identifies the purification and anointing of Isaiah as a messenger at 9/11. Chapter seven onward is an outline of the message which arrived at 9/11. Chapter ten is identifying the role of the last six verses of Daniel eleven, for it was the message unsealed at the time of the end in 1989.
Jesaja sex är 11 september och identifierar reningen och smörjelsen av Jesaja som budbärare vid 11 september. Från och med kapitel sju följer en översikt av det budskap som anlände vid 11 september. Kapitel tio identifierar rollen för de sista sex verserna i Daniel elva, ty det var det budskap som förseglades upp vid ändens tid år 1989.
Chapter eleven of Isaiah represents 9/11 and the anointing of Isaiah and his message. Verse one is tied together with verse ten by “Jessie” and verse ten says, “And in that day” and verse eleven continues by saying, “And it shall come to pass in that day that the Lord shall set his hand again the second time to recover the remnant of his people.”
Kapitel elva i Jesaja representerar 11 september och smörjelsen av Jesaja och hans budskap. Vers ett binds samman med vers tio genom ”Jesse”, och vers tio säger: ”Och på den dagen”, och vers elva fortsätter med att säga: ”Och det skall ske på den dagen att Herren åter, för andra gången, skall räcka ut sin hand för att återvinna återstoden av sitt folk.”
That day was 1850.
Den dagen var 1850.
And there shall come forth a rod out of the stem of Jesse, and a Branch shall grow out of his roots: And the spirit of the Lord shall rest upon him, the spirit of wisdom and understanding, the spirit of counsel and might, the spirit of knowledge and of the fear of the Lord; And shall make him of quick understanding in the fear of the Lord: and he shall not judge after the sight of his eyes, neither reprove after the hearing of his ears: But with righteousness shall he judge the poor, and reprove with equity for the meek of the earth: and he shall smite the earth with the rod of his mouth, and with the breath of his lips shall he slay the wicked. And righteousness shall be the girdle of his loins, and faithfulness the girdle of his reins. The wolf also shall dwell with the lamb, and the leopard shall lie down with the kid; and the calf and the young lion and the fatling together; and a little child shall lead them. And the cow and the bear shall feed; their young ones shall lie down together: and the lion shall eat straw like the ox. And the sucking child shall play on the hole of the asp, and the weaned child shall put his hand on the cockatrice’ den. They shall not hurt nor destroy in all my holy mountain: for the earth shall be full of the knowledge of the Lord, as the waters cover the sea.
Men en telning skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och ett skott skall växa fram ur hans rötter. Och Herrens Ande skall vila över honom, vishetens och förståndets Ande, rådets och styrkans Ande, kunskapens och Herrens fruktans Ande. Och han skall ha sitt välbehag i Herrens fruktan. Han skall inte döma efter vad hans ögon ser, inte skipa rätt efter vad hans öron hör, utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga och med rättvisa skipa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars andedräkt skall han döda den ogudaktige. Rättfärdighet skall vara bältet om hans länder och trofasthet bältet om hans höfter. Då skall vargen bo tillsammans med lammet, och leoparden ligga ner hos killingen. Kalven och lejonet och göddjuret skall vara tillsammans, och ett litet barn skall valla dem. Kon och björnen skall gå i bet, deras ungar skall ligga ner tillsammans, och lejonet skall äta halm som oxen. Spädbarnet skall leka vid huggormens hål, och det avvanda barnet sträcka ut sin hand över basiliskens bo. Ingenstans på mitt heliga berg skall man göra något ont eller fördärvligt, ty jorden skall vara full av Herrens kunskap, liksom vattnen täcker havet.
11:10 And in that day there shall be a root of Jesse, which shall stand for an ensign of the people; to it shall the Gentiles seek: and his rest shall be glorious.
11:10 Och det skall ske på den dagen att en telning från Isais rot skall stå som ett baner för folken; till honom skall hedningarna söka sig, och hans viloplats skall vara härlig.
11:11 And it shall come to pass in that day, that the Lord shall set his hand again the second time to recover the remnant of his people, which shall be left, from Assyria, and from Egypt, and from Pathros, and from Cush, and from Elam, and from Shinar, and from Hamath, and from the islands of the sea.
11:11 Och det skall ske på den dagen, att Herren åter, för andra gången, skall räcka ut sin hand för att återvinna återstoden av sitt folk, dem som skall vara kvar, från Assyrien och från Egypten och från Patros och från Kush och från Elam och från Sinear och från Hamat och från havets öar.
11:12 And he shall set up an ensign for the nations, and shall assemble the outcasts of Israel, and gather together the dispersed of Judah from the four corners of the earth.
11:12 Och han skall resa ett baner för folken och samla Israels fördrivna och föra tillsammans Judas förskingrade från jordens fyra hörn.
The envy also of Ephraim shall depart, and the adversaries of Judah shall be cut off: Ephraim shall not envy Judah, and Judah shall not vex Ephraim. But they shall fly upon the shoulders of the Philistines toward the west; they shall spoil them of the east together: they shall lay their hand upon Edom and Moab; and the children of Ammon shall obey them.
Även Efraims avund skall vika bort, och Juda motståndare skall utrotas; Efraim skall inte avundas Juda, och Juda skall inte ansätta Efraim. Men de skall slå ned på filistéernas skuldror mot väster; tillsammans skall de plundra dem i öster; de skall lägga sin hand på Edom och Moab, och Ammons barn skall lyda dem.
And the Lord shall utterly destroy the tongue of the Egyptian sea; and with his mighty wind shall he shake his hand over the river, and shall smite it in the seven streams, and make men go over dryshod. And there shall be an highway for the remnant of his people, which shall be left, from Assyria; like as it was to Israel in the day that he came up out of the land of Egypt. Isaiah 11:1–16.
Och Herren skall fullständigt förstöra den egyptiska havsviken; och med sin mäktiga vind skall han svänga sin hand över floden och slå den i sju strömmar och låta människor gå över torrskodda. Och där skall vara en banad väg för återstoden av hans folk, dem som blir kvar, från Assyrien, liksom det var för Israel den dag då han drog upp ur Egyptens land. Jesaja 11:1–16.
Verse one states, “And there shall come forth a rod out of the stem of Jesse, and a Branch shall grow out of his roots: And the spirit of the Lord shall rest upon him.” The powerful description of Christ continues on, BUT the description applies more to the last days, than the days of Isaiah or even the days when Christ walked among men.
Första versen säger: ”Och en telning skall skjuta upp ur Ishais stam, och ett skott skall växa fram ur hans rötter. Och Herrens Ande skall vila över honom.” Den mäktiga beskrivningen av Kristus fortsätter, MEN beskrivningen gäller mer de sista dagarna än Jesajas dagar eller ens de dagar då Kristus vandrade bland människorna.
A careful reading identifies that verses one through nine are all identifying characteristics of Christ and in verse ten it states, “And there shall come forth a rod.” There is no break in the flow of thought from verse one on through verse ten. Verse ten says, “and in that day” which must happen in the same day as verse one. Both verse ten and one identify the “root,” and in so doing tie the two verses together line upon line.
En noggrann läsning visar att verserna ett till och med nio alla utgör kännetecken på Kristus, och i vers tio står det: ”Och en telning skall skjuta upp.” Det finns inget avbrott i tankegångens flöde från vers ett och fram till vers tio. Vers tio säger: ”och på den dagen”, vilket måste ske på samma dag som i vers ett. Både vers tio och vers ett identifierar ”roten”, och därigenom knyter de de båda verserna samman, rad på rad.
Together verse one and ten state, “And there shall come forth a rod out of the stem of Jesse, and a Branch shall grow out of his roots: And in that day there shall be a root of Jesse, which shall stand for an ensign of the people; to it shall the Gentiles seek: and his rest shall be glorious.
Tillsammans säger vers ett och tio: ”Men ett skott skall skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, och en telning växa fram ur hans rötter: Och det skall ske på den dagen att Ishais rot skall stå som ett baner för folken; hednafolken skall söka sig till honom, och hans viloplats skall vara härlig.”
A “rod” is a symbol of authority.
En ”stav” är en symbol för auktoritet.
And she brought forth a man child, who was to rule all nations with a rod of iron: and her child was caught up unto God, and to his throne. Revelation 12:5.
Och hon födde ett gossebarn, som skulle regera över alla folk med järnspira; och hennes barn rycktes upp till Gud och till hans tron. Uppenbarelseboken 12:5.
A “rod” is a symbol of selection, division and separation.
En ”stav” är en symbol för utväljelse, uppdelning och åtskiljande.
And Moses laid up the rods before the Lord in the tabernacle of witness. And it came to pass, that on the morrow Moses went into the tabernacle of witness; and, behold, the rod of Aaron for the house of Levi was budded, and brought forth buds, and bloomed blossoms, and yielded almonds. And Moses brought out all the rods from before the Lord unto all the children of Israel: and they looked, and took every man his rod. And the Lord said unto Moses, Bring Aaron’s rod again before the testimony, to be kept for a token against the rebels; and thou shalt quite take away their murmurings from me, that they die not. And Moses did so: as the Lord commanded him, so did he. Numbers 17:7–11.
Och Mose lade stavarna fram inför Herren i vittnesbördets tabernakel. Och det skedde dagen därefter att Mose gick in i vittnesbördets tabernakel; och se, Arons stav för Levis hus hade skjutit skott och frambragt knoppar och slagit ut i blom och burit mogna mandlar. Och Mose bar ut alla stavarna från inför Herren till alla Israels barn; och de såg, och var och en tog sin stav. Och Herren sade till Mose: Lägg tillbaka Arons stav inför vittnesbördet, för att bevaras som ett tecken mot de upproriska; så skall du göra slut på deras knotande inför mig, så att de inte dör. Och Mose gjorde så; såsom Herren hade befallt honom, så gjorde han. 4 Moseboken 17:7–11.
Aaron’s rod that budded identifies a “rod” in the latter rain time period, for Aaron’s was the only “rod” that budded out of the thirteen “rods.” The budding out is a symbol of the latter rain time period when God will manifest a distinction between the twelve rebellious “rods” that claim to have the message of the latter rain, and as also illustrated with Elijah’s demonstration by fire marking the distinction between the true and the false. A “rod” is also a symbol of measurement and judgment.
Arons stav som grönskade identifierar en ”stav” i tiden för det sena regnet, ty Arons var den enda ”staven” som grönskade bland de tretton ”stavarna”. Grönskandet är en symbol för tiden för det sena regnet, då Gud skall uppenbara en åtskillnad mellan de tolv upproriska ”stavarna” som gör anspråk på att ha budskapet om det sena regnet, vilket också illustreras genom Elias demonstration med eld, som markerar skillnaden mellan det sanna och det falska. En ”stav” är också en symbol för mätning och dom.
And there was given me a reed like unto a rod: and the angel stood, saying, Rise, and measure the temple of God, and the altar, and them that worship therein. Revelation 11:1.
Och jag fick ett rör likt en stav; och ängeln stod där och sade: Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber därinne. Uppenbarelseboken 11:1.
The “rod” comes forth out of the stem of Jessie and “Jessie” means ‘to stand out’ as waymarks do in Bible prophecy. Pharez was the actual “root” of Jessie, and Pharez means “a breach, to break out or scatter.” Pharez is the root or beginning of Jessie’s blood line. The “root of Jessie” is therefore a symbol of the alpha Pharez and the omega is Jessie, the beginning and the ending. The root of Jessie begins with a scattering (Pharez) and ends at a waymark of a man standing. Men standing up prophetically marks a kingdom. In the Bible Pharez begins a blood line, with no linkage before his introduction and his name means a break, so the record of his genealogy and his name are identifying Pharez as the beginning, making Jessie the end. Melchizedek is also a biblical figure that is identified as having no prior lineage, as is the case with Pharez. The root of Pharez contains the truth that he represents a priesthood of Melchizedek, of whom Abraham paid tithes.
”Ris” skjuter upp ur Jishajs stam, och ”Jishaj” betyder ’att stå fram’, såsom vägmarkeringar gör i Bibelns profetia. Peres var den faktiska ”roten” till Jishaj, och Peres betyder ”ett brott, att bryta fram eller skingra”. Peres är roten eller början till Jishajs blodslinje. ”Jishajs rot” är därför en symbol för alfa, Peres, och omega är Jishaj, begynnelsen och änden. Jishajs rot börjar med en skingring (Peres) och slutar vid en vägmarkering av en man som står. Män som står upp markerar profetiskt ett rike. I Bibeln inleder Peres en blodslinje, utan någon förbindelse före hans introduktion, och hans namn betyder ett brott; därför identifierar berättelsen om hans släkttavla och hans namn Peres som begynnelsen och gör Jishaj till änden. Melkisedek är också en biblisk gestalt som identifieras såsom en utan tidigare härstamning, såsom är fallet med Peres. Peres rot innehåller sanningen att han representerar ett Melkisedeks prästadöme, honom till vilken Abraham betalade tionde.
The order of Melchizedek is the priestly order of Christ.
Melkisedeks ordning är Kristi prästerliga ordning.
Whither the forerunner is for us entered, even Jesus, made an high priest for ever after the order of Melchisedec. Hebrews 6:20.
Dit in i vilken vår förelöpare har gått in för oss, Jesus, som för evigt har blivit överstepräst efter Melkisedeks ordning. Hebréerbrevet 6:20.
The root of Jessie was the priesthood of Melchizedek and the beginning must reflect the end. Jessie represents the last group of the priesthood of Melchizedek to stand up, who according to Isaiah are an ensign to the nations.
Jesses rot var Melkisedeks prästadöme, och begynnelsen måste återspegla slutet. Jesse representerar den sista gruppen inom Melkisedeks prästadöme som träder fram, vilka enligt Jesaja är ett banér för folken.
The “stem” means ‘to cut down (trees); the trunk or stump of a tree (as felled or as planted),’ and the “stem” grows out of a kingdom that has been passed by as was Nebuchadnezzar in Daniel chapter four. A tree is a kingdom prophetically, and when a kingdom ends that tree has been cut down.
”Stammen” betyder ’att hugga ned (träd); ett träds stam eller stubbe (såsom fällt eller planterat)’, och ”stammen” växer fram ur ett kungarike som har blivit förbigånget, såsom Nebukadnessar i Daniel kapitel fyra. Ett träd är profetiskt ett kungarike, och när ett kungarike upphör har det trädet huggits ned.
The “stem” in the passage comes out of a stump—not an upper branch. Out of a former kingdom represented by the stump, a “rod” a symbol of authority comes forth, and that authority is based upon whether the “rod” bears the “buds and blossoms” of the latter rain message. That authority is derived from a previous kingdom, that has been cut down.
”Stammen” i avsnittet skjuter upp ur en stubbe – inte ur en övre gren. Ur ett tidigare rike, representerat av stubben, träder en ”telning”, en symbol för auktoritet, fram, och denna auktoritet beror på huruvida ”telningen” bär den sena regnens budskaps ”knoppar och blommor”. Denna auktoritet härleds från ett tidigare rike, som har huggits ner.
The “root” is the “root of Jessie” and the “stem” that comes from “the stump” is coming from the “stump” whose roots are the root of Jessie. The stem that produces the authority comes from the stump, but the Branch comes from the root—and the root is the ensign. The root is the beginning and the ending is the branch.
”Roten” är ”Jesse rot”, och den ”telning” som kommer från ”stubben” kommer från den ”stubbe” vars rötter är Jesse rot. Den telning som frambringar myndigheten kommer från stubben, men Grenen kommer från roten — och roten är baneret. Roten är begynnelsen, och slutet är grenen.
The word “branch” means watchman or waymark. Isaiah informs us the Branch comes at the Sunday law.
Ordet ”gren” betyder väktare eller vägmärke. Jesaja underrättar oss om att Grenen kommer vid söndagslagen.
And in that day seven women shall take hold of one man, saying, We will eat our own bread, and wear our own apparel: only let us be called by thy name, to take away our reproach. In that day shall the branch of the Lord be beautiful and glorious, and the fruit of the earth shall be excellent and comely for them that are escaped of Israel. And it shall come to pass, that he that is left in Zion, and he that remaineth in Jerusalem, shall be called holy, even every one that is written among the living in Jerusalem: When the Lord shall have washed away the filth of the daughters of Zion, and shall have purged the blood of Jerusalem from the midst thereof by the spirit of judgment, and by the spirit of burning. Isaiah 4:1–4.
Och på den dagen skall sju kvinnor gripa tag i en man och säga: Vi skall äta vårt eget bröd och bära våra egna kläder; låt oss endast få bära ditt namn, så att vår smälek blir borttagen. På den dagen skall Herrens telning vara skön och härlig, och jordens frukt skall vara utsökt och fager för dem av Israel som har undkommit. Och det skall ske att den som är kvar i Sion och den som blir lämnad i Jerusalem skall kallas helig, var och en som är upptecknad bland de levande i Jerusalem: när Herren har tvättat bort Sions döttrars orenhet och renat bort Jerusalems blodskulder ur dess mitt genom domens ande och genom förtäringens ande. Jesaja 4:1–4.
The “one man” that the seven women take hold of is the pope, who becomes the eighth that is of the seven at the Sunday law, counterfeiting the 8 souls upon the ark. At the Sunday law, “in that day” “the branch of the Lord be beautiful and glorious” “when the Lord shall have washed away the filth of the daughters of Zion, and shall have purged the blood of Jerusalem from the midst thereof by the spirit of judgment, and by the spirit of burning.” The purging with the spirit of judgment and burning is accomplished by the Messenger of the Covenant in Malachi three at the Sunday law. The “beautiful branch” is the one hundred and forty-four thousand who come not from the stump, but from the root of Jessie, which is the ensign.
Den ”ene man” som de sju kvinnorna tar fatt i är påven, som vid söndagslagen blir den åttonde, som är av de sju, såsom en förfalskning av de 8 själarna på arken. Vid söndagslagen, ”på den dagen”, skall ”HERRENS telning vara skön och härlig”, ”när Herren har tvagit bort Sions döttrars orenhet och renat Jerusalems blod från dess mitt genom domens ande och genom förbränningens ande.” Reningen genom domens ande och förbränningens ande fullbordas av Förbundets Budbärare i Malaki tre vid söndagslagen. Den ”sköna telningen” är de etthundrafyrtiofyra tusen, som inte kommer från stubben utan från Jishajs rot, vilken är baneret.
Their authority is represented by the rod that came from a branch of a fallen kingdom. The kingdom of Philadelphia fell from 1856 unto 1863, and the authority established in that fallen kingdom is re-established at the Sunday law. When the branch that is the ensign is lifted up, the Laodicean movement of the one hundred and forty-four thousand transitions unto the Philadelphian movement of the one hundred and forty-four thousand. It is then that the authority or rod that came from the Millerite or Philadelphian kingdom is represented by a key that is placed upon Eliakim in Isaiah 22:22.
Deras myndighet representeras av staven som kom från en gren av ett fallit rike. Filadelfias rike föll från 1856 till 1863, och den myndighet som upprättades i det fallna riket återupprättas vid söndagslagen. När grenen som är baneret höjs upp, övergår de etthundrafyrtiofyra tusens laodiceiska rörelse till de etthundrafyrtiofyra tusens filadelfiska rörelse. Det är då som den myndighet eller stav som kom från det milleritiska eller filadelfiska riket representeras av en nyckel som läggs på Eljakim i Jesaja 22:22.
And the key of the house of David will I lay upon his shoulder; so he shall open, and none shall shut; and he shall shut, and none shall open. Isaiah 22:22.
Och nyckeln till Davids hus skall jag lägga på hans skuldra; när han öppnar skall ingen tillsluta, och när han tillsluter skall ingen öppna. Jesaja 22:22.
The verse marks October 22, 1844 and is identifying Eliakim as receiving a “key.” In the previous two verses the authority of Laodicea is taken from Shebna and given to Eliakim. At the Sunday law the authority once given to the chosen covenant people is taken from the kingdom of Laodicean Seventh-day Adventism and given to the kingdom of the Philadelphian movement of the one hundred and forty-four thousand—which is the kingdom of glory.
Versen utmärker den 22 oktober 1844 och identifierar Eliakim som mottagare av en ”nyckel”. I de två föregående verserna tas Laodiceas myndighet från Shebna och ges åt Eliakim. Vid söndagslagen tas den myndighet som en gång gavs åt det utvalda förbundsfolket från det laodiceiska sjundedagsadventismens rike och ges åt det filadelfiska den etthundrafyrtiofyra tusens rörelse—vilket är härlighetens rike.
He saith unto them, But whom say ye that I am? And Simon Peter answered and said, Thou art the Christ, the Son of the living God. And Jesus answered and said unto him, Blessed art thou, Simon Barjona: for flesh and blood hath not revealed it unto thee, but my Father which is in heaven. And I say also unto thee, That thou art Peter, and upon this rock I will build my church; and the gates of hell shall not prevail against it. And I will give unto thee the keys of the kingdom of heaven: and whatsoever thou shalt bind on earth shall be bound in heaven: and whatsoever thou shalt loose on earth shall be loosed in heaven. Matthew 16:16–19.
Han sade till dem: ”Men vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade och sade: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son.” Och Jesus svarade och sade till honom: ”Salig är du, Simon Barjona; ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Och jag säger dig också: du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Och jag skall ge dig himmelrikets nycklar; och allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matteus 16:16–19.
The rod of authority, represented as a key given to Peter, is placed upon Eliakim’s shoulder in Isaiah 22:22. Peter represents the branch of the one hundred and forty-four thousand who enter into covenant with Christ just before the Sunday law. In the passage Peter is in Caesarea Philippi, which is Panium of verses thirteen to fifteen of Daniel eleven. His name is changed, representing a covenant relationship, and the name Peter when approached with multiplying the numbered positions of each letter, equates to 144,000. The authority, or rod, or key that is placed upon Eliakim when Shebna is cast into a field like a ball, and is the “rod” which comes from the stump of Philadelphian Millerite Adventism that was cut down from 1856 unto 1863.
Auktoritetens stav, framställd som en nyckel given åt Petrus, läggs på Eljakims skuldra i Jesaja 22:22. Petrus representerar grenen av de etthundrafyrtiofyra tusen som ingår förbund med Kristus strax före söndagslagen. I avsnittet befinner sig Petrus i Caesarea Filippi, vilket är Panium i verserna tretton till femton i Daniel elva. Hans namn förändras, vilket representerar ett förbundsförhållande, och namnet Petrus, när man tillämpar multiplikation av de numrerade positionerna för varje bokstav, blir lika med 144 000. Den auktoritet, eller stav, eller nyckel som läggs på Eljakim när Shebna kastas ut på ett fält likt en boll, är den ”stav” som kommer från stubben av filadelfisk milleritisk adventism, vilken höggs ned från 1856 till 1863.
Peter is receiving the authority of God’s covenant people at the separation of the wheat and tares, for the wheat is to be lifted up as the wave loaf offering of Pentecost. The tares first are separated, as represented by the leaven in the Pentecostal wave loaves being removed through the baking process. The authority of the rod or key comes from the stump of a fallen kingdom and the branch that is the ensign comes from the root of Jessie and is the root of Jessie, for Jesus illustrates the end of a thing with the beginning of a thing. The root is the beginning and the branch the end. This prophetic application cannot be understood by the quibbling Jews of Christ time or today, for it is the primary principle of the methodology of the latter rain, and it is also represented as the key of the house of David. The key opens the door to the house of David which has been shut. The key opens the door unto the heavenly sanctuary, the house of David. The alpha of October 22, 1844 repeats in the omega of the Sunday law.
Petrus mottar auktoriteten över Guds förbundsfolk vid skiljandet av vetet och ogräset, ty vetet skall lyftas upp såsom pingstens viftoffersbröd. Ogräset avskiljs först, vilket framställs genom att surdegen i pingstens viftoffersbröd avlägsnas genom bakningsprocessen. Spiran eller nyckelns auktoritet kommer från stubben av ett fallit rike, och grenen, som är baneret, kommer från Jishajs rot och är Jishajs rot, ty Jesus åskådliggör slutet på en sak genom början på en sak. Roten är början och grenen slutet. Denna profetiska tillämpning kan inte förstås av de hårklyvande judarna på Kristi tid eller i dag, ty den är den grundläggande principen i den sena regnets metodologi, och den framställs också såsom nyckeln till Davids hus. Nyckeln öppnar dörren till Davids hus, som har varit stängd. Nyckeln öppnar dörren in till den himmelska helgedomen, Davids hus. Alfan av den 22 oktober 1844 upprepas i omegan av söndagslagen.
David, the son of Jessie records an enigma that marked the end of any further discussion with the quibbling Jews in the days of Christ, thus marking the end of His testimony to the Jews.
David, Jesses son, nedtecknar en gåta som satte punkt för varje vidare diskussion med de hårklyvande judarna på Kristi tid och därmed markerade slutet på hans vittnesbörd för judarna.
A Psalm of David. The Lord said unto my Lord, Sit thou at my right hand, until I make thine enemies thy footstool. The Lord shall send the rod of thy strength out of Zion: rule thou in the midst of thine enemies. Thy people shall be willing in the day of thy power, in the beauties of holiness from the womb of the morning: thou hast the dew of thy youth. The Lord hath sworn, and will not repent, Thou art a priest for ever after the order of Melchizedek. Psalms 110:1–4.
En psalm av David. HERREN sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en fotapall under dina fötter. HERREN skall utsträcka din makts spira från Sion: härska mitt ibland dina fiender. Ditt folk kommer villigt när du samlar din här; i helig skrud träder din ungdom fram inför dig såsom daggens skara ur morgonrodnadens sköte. HERREN har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt efter Melkisedeks sätt. Psaltaren 110:1–4.
Palmoni determined to place this passage in Psalm 110, which is of course another number in the world of mathematics that is recognized as a special number. Half of “220” and ten times “11” would lead a soul to expect the number “110” holds some significance, and it does—as does the passage itself. It is a song of David, and David is a symbol of the one hundred and forty-four thousand, so it is a verse from the song of the vineyard, which is the song of Moses and the Lamb. It identifies when the former husbandmen of the vineyard are passed by and the vineyard is given to the one hundred and forty-four thousand. When that happens, it is the “day of thy power” aligning with the power of Pentecost at the climax of the Pentecostal season.
Palmoni bestämde att placera detta stycke i Psalm 110, vilket naturligtvis är ännu ett tal i matematikens värld som erkänns som ett särskilt tal. Hälften av ”220” och tio gånger ”11” skulle få en själ att förvänta sig att talet ”110” bär på någon betydelse, och det gör det – liksom själva stycket. Det är en Davids psalm, och David är en symbol för de etthundrafyrtiofyra tusen, så det är en vers ur vingårdens sång, vilken är Moses och Lammets sång. Den anger när vingårdens tidigare arrendatorer förbigås och vingården ges åt de etthundrafyrtiofyra tusen. När det sker, är det ”din makts dag” i samklang med pingstens kraft vid höjdpunkten av pingstsäsongen.
God’s people will be “willing” in the day they come from “the womb of the morning,” with the “dew of thy youth.” New birth is an illustration of conversion and life. The one hundred and forty-four thousand were taken from the womb in July of 2023, and they were born with the dew of their youth, for they were born into the message of the Midnight Cry, which also occurred with the Millerites in the beginning, or their “youth.” It is the same dew, for it is a repetition of the alpha history within the history of the omega. In the “day of their” ‘empowerment,’ when Shebna is driven “from” his “station, and from” his “state” and pulled “down” Eliakim, the one hundred and forty-four thousand are made omega priests, for they are made after the order of Melchizedek, for the one hundred and forty-four thousand shall not taste death, or as with Melchizedek they are priests forever.
Guds folk skall vara ”villigt” på den dag då de kommer från ”morgonrodnadens sköte” med ”din ungdoms dagg”. Den nya födelsen är en illustration av omvändelse och liv. De etthundrafyrtiofyra tusen togs från skötet i juli 2023, och de föddes med sin ungdoms dagg, ty de föddes in i Midnattsropets budskap, vilket också inträffade bland milleriterna i begynnelsen, eller i deras ”ungdom”. Det är samma dagg, ty det är en upprepning av alfahistorien inom omegahistorien. På ”deras” ’bemyndigandes’ ”dag”, när Sebna drivs ”från” sin ”plats, och från” sitt ”stånd” och dras ”ned”, blir Eljakim, de etthundrafyrtiofyra tusen, gjorda till omegapräster, ty de görs efter Melkisedeks ordning; ty de etthundrafyrtiofyra tusen skall inte smaka döden, eller, såsom med Melkisedek, är de präster för evigt.
In the “day of his power” the Lord will send the “rod of His strength out of Zion.” The authority of His kingdoms both grace (justification) and glory (sanctification) has been placed upon those who wear His crown of glory, for they represent His kingdom. The are sent out of Zion, for Zion’s meaning represents the ensign of the one hundred and forty-four thousand.
På ”hans makts dag” skall Herren sända ”sin styrkas spira ut från Sion”. Auktoriteten i hans riken, både nåd (rättfärdiggörelse) och härlighet (helgelse), har lagts på dem som bär hans härlighets krona, ty de representerar hans rike. De sänds ut från Sion, ty Sions betydelse representerar de etthundrafyrtiofyra tusendens baner.
While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them, Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The son of David.
När fariséerna var samlade, frågade Jesus dem och sade: Vad tänker ni om Kristus? vems son är han? De sade till honom: Davids son.
He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying, The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool? If David then call him Lord, how is he his son?
Han sade till dem: ”Hur kan då David i anden kalla honom Herre och säga: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag lägger dina fiender under dina fötter? Om nu David kallar honom Herre, hur kan han då vara hans son?”
And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions. Matthew 24:41–46.
Och ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre ställa några fler frågor till honom. Matteus 24:41–46.
David’s prophetic relationship to Christ in terms of alpha and omega—the beginning and ending, is the primary rule of the “line upon line” methodology, and that rule could not be fathomed by the quibbling Jews anymore than a Laodicean Seventh-day Adventist can understand that the history of the Millerites during the message of the Midnight Cry was where the dew of heaven was poured out during the youth of Adventism. The “dew” of thy youth is upon the one hundred and forty-four thousand, and it began to sprinkle at 9/11, and the Sunday law is the “day of power,” when the remnant is anointed as priests after the order of Melchizedek.
Davids profetiska förhållande till Kristus i termer av alfa och omega — begynnelsen och änden — är den främsta regeln i metodiken ”regel på regel”, och den regeln kunde de ordklyvande judarna inte fatta, lika litet som en laodiceisk sjundedagsadventist kan förstå att milleriternas historia under Midnattsropets budskap var den plats där himlens dagg utgöts under adventismens ungdom. Din ungdoms ”dagg” är över de etthundrafyrtiofyra tusen, och den började falla vid 11 september, och söndagslagen är ”maktens dag”, då kvarlevan smörjs till präster efter Melkisedeks ordning.
Out of the stump of Laodicean Seventh-day Adventism (the church militant) comes the branch (the church triumphant), while out of the root of Jessie, the one hundred and forty-four thousand—are the branch of glorious fruit lifted up as a wave offering in the day of his power.
Ur stubben av laodiceisk sjundedagsadventism (den kämpande kyrkan) kommer grenen (den triumferande kyrkan), medan ur Jishajs rot de etthundrafyrtiofyra tusen utgår — grenen med härlig frukt, upplyft som ett viftoffer på hans makts dag.
We will continue these thoughts in the next article.
Vi kommer att fortsätta dessa tankar i nästa artikel.
“Proverbs One
”Ordspråksboken ett
“April 1, 1850 To the ‘Little Flock.’
”1 april 1850 Till den ’lilla hjorden’.
“Dear Brethren.—The Lord gave me a view, January 26, which I will relate. I saw that some of the people of God were stupid and dormant; and were but half awake, and did not realize the time we were now living in; and that the ‘man’ with the ‘dirt-brush’ had entered, and that some were in danger of being swept away. I begged of Jesus to save them, to spare them a little longer, and let them see their awful danger, that they might get ready before it should be forever too late. The angel said, ‘Destruction is coming like a mighty whirlwind.’ I begged of the angel to pity and to save those who loved this world, and were attached to their possessions, and were not willing to cut loose from them, and sacrifice them to speed the messengers on their way to feed the hungry sheep, who were perishing for want of spiritual food.
"Kära bröder.—Herren gav mig den 26 januari en syn, som jag nu vill återge. Jag såg att somliga av Guds folk var slöa och dvalaliknande; de var endast halvt vakna och insåg inte den tid vi nu levde i; och att ’mannen’ med ’smutsborsten’ hade trätt in, och att några var i fara att sopas bort. Jag bad Jesus att rädda dem, att skona dem ännu en liten tid och låta dem se sin fruktansvärda fara, så att de kunde göra sig redo innan det för alltid var för sent. Ängeln sade: ’Förödelsen kommer likt en väldig virvelvind.’ Jag bad ängeln att visa medlidande och rädda dem som älskade denna värld och höll fast vid sina ägodelar och inte var villiga att släppa taget om dem och offra dem för att påskynda budbärarna på deras väg att föda de hungrande fåren, som gick under av brist på andlig föda."
“As I viewed poor souls dying for want of the present truth, and some who professed to believe the truth were letting them die, by withholding the necessary means to carry forward the work of God, the sight was too painful, and I begged of the angel to remove it from me. I saw that when the cause of God called for some of their property, like the young man who came to Jesus, [Matthew 19:16–22.] they went away sorrowful; and that soon the overflowing scourge would pass over and sweep their possessions all away, and then it would be too late to sacrifice earthly goods, and lay up a treasure in heaven.
”När jag såg arma själar dö därför att de saknade den närvarande sanningen, och några som bekände sig tro sanningen lät dem dö genom att undanhålla de nödvändiga medlen för att föra Guds verk vidare, blev synen alltför smärtsam, och jag bad ängeln att ta den ifrån mig. Jag såg att när Guds sak krävde något av deras egendom, såsom av den unge mannen som kom till Jesus, [Matteus 19:16–22.] gick de bedrövade bort; och att den översvämmande gisseln snart skulle dra fram och svepa bort allt vad de ägde, och då skulle det vara för sent att offra jordiska ägodelar och samla en skatt i himlen.
“I then saw the glorious Redeemer, beautiful and lovely, that he left the realms of glory, and came to this dark and lonely world, to give his precious life and die, the just for the unjust. He bore the cruel mocking and scourging, and wore the platted crown of thorns, and sweat great drops of blood in the garden; while the burden of the sins of the whole world were upon him. The angel asked, ‘What for?’ O, I saw and knew that it was for us; for our sins he suffered all this, that by his precious blood he might redeem us unto God.
”Därefter såg jag den härlige Återlösaren, skön och ljuvlig, att han lämnade härlighetens riken och kom till denna mörka och ensliga värld för att ge sitt dyrbara liv och dö, den rättfärdige för de orättfärdiga. Han uthärdade den grymma hånen och gisslingen och bar den flätade törnekronan och svettades stora bloddroppar i trädgården, medan hela världens syndabörda vilade över honom. Ängeln frågade: ’För vad?’ O, jag såg och visste att det var för vår skull; för våra synder led han allt detta, för att han genom sitt dyrbara blod skulle återlösa oss åt Gud.
“Then again was held up before me those who were not willing to dispose of this world’s goods to save perishing souls, by sending them the truth, while Jesus stands before the Father, pleading his blood, his sufferings and his death for them; and while God’s messengers were waiting, ready to carry them the saving truth that they might be sealed with the seal of the living God. It was hard for some who professed to believe the present truth, to even do so little as to hand the messengers God’s own money, that he had lent them to be stewards over.
”Därefter framställdes åter för mig de som inte var villiga att avstå av denna världens ägodelar för att rädda förtappade själar genom att sända dem sanningen, medan Jesus står inför Fadern och åberopar sitt blod, sina lidanden och sin död för dem; och medan Guds budbärare väntade, redo att bära dem den frälsande sanningen, så att de kunde beseglas med den levande Gudens sigill. Det var svårt för somliga, som bekände sig tro den närvarande sanningen, att ens göra så litet som att överlämna åt budbärarna Guds egna pengar, som han hade anförtrott dem att vara förvaltare över.
“Then the suffering Jesus, his sacrifice and love so deep, as to give his life for them, was again held up before me; and then the lives of those who professed to be his followers, who had this world’s goods, and considered it so great a thing to help the cause of salvation. The angel said, ‘Can such enter heaven?’ Another angel answered, ‘No, never, never, never. Those who are not interested in the cause of God on earth, can never sing the song of redeeming love above.’
”Därefter framställdes för mig åter den lidande Jesus, hans offer och hans kärlek så djup, att han gav sitt liv för dem; och därefter livet hos dem som bekände sig vara hans efterföljare, som ägde denna världens goda och ansåg det vara en så stor sak att hjälpa frälsningens sak. Ängeln sade: ’Kan sådana komma in i himlen?’ En annan ängel svarade: ’Nej, aldrig, aldrig, aldrig. De som inte hyser intresse för Guds sak på jorden, kan aldrig där ovan sjunga den återlösande kärlekens sång.’”
“I saw that the quick work that God was doing on earth would soon be cut short in righteousness, and that the swift messengers must speed on their way to search out the scattered flock. An angel said, ‘Are all messengers? No, no, God’s messengers have a message.’
”Jag såg att det snabba verk som Gud utförde på jorden snart skulle förkortas i rättfärdighet, och att de snabba budbärarna måste skynda vidare på sin väg för att uppsöka den förskingrade hjorden. En ängel sade: ’Är alla budbärare? Nej, nej, Guds budbärare har ett budskap.’”
“I saw that the cause of God had been hindered, and dishonored by some travelling who had no message from God. Such will have to give an account to God for every dollar they have used in travelling where it was not their duty to go; for that money might have helped on the cause of God, and for the lack of it, souls have starved and died for the want of spiritual food, that might have been given them by God’s called and chosen messengers if they had had the means.
”Jag såg att Guds verk hade hindrats och vanärats av somliga som reste omkring utan att ha något budskap från Gud. Sådana kommer att behöva avlägga räkenskap inför Gud för varje dollar som de har använt till resor dit det inte var deras plikt att gå; ty de pengarna kunde ha främjat Guds verk, och genom bristen på dem har själar svultit och dött av brist på andlig föda, som kunde ha getts dem av Guds kallade och utvalda budbärare, om dessa hade haft medlen.
“The mighty shaking has commenced, and will go on, and all will be shaken out who are not willing to take a hold and unyielding stand for the truth, and sacrifice for God and his cause. The angel said, ‘Think ye that any will be compelled to sacrifice. No. no. It must be a free-will offering. It will take all to buy the field.’—I cried to God to spare his people, some of whom were fainting and dying.
”Den mäktiga omskakningen har börjat och kommer att fortsätta, och alla kommer att skakas ut som inte är villiga att fatta ett fast grepp om sanningen och inta en orubblig ståndpunkt för den samt offra för Gud och hans sak. Ängeln sade: ’Tror ni att någon kommer att tvingas att offra? Nej, nej. Det måste vara en frivillig offergåva. Det kommer att krävas allt för att köpa åkern.’—Jag ropade till Gud att skona sitt folk, av vilka somliga höll på att duka under och dö.”
“I saw that those who have strength to labor with their hands, and help sustain the cause, were as accountable for that strength, as others were for their property.
”Jag såg att de som har kraft att arbeta med sina händer och hjälpa till att uppehålla saken var lika ansvariga för den kraften som andra var för sin egendom.
“Then I saw that the judgments of Almighty God were speedily coming. I begged of the angel to speak in his language to the people. Said he, ‘All the thunders and lightnings of Mount Sinai would not move those who will not be moved by the plain truths of the word of God; neither would an angel’s message awake them.’” Review and Herald, April 1, 1850.
”Sedan såg jag att den Allsmäktige Gudens domar skyndsamt närmade sig. Jag bad ängeln att tala till folket på hans språk. Han sade: ’Inte ens alla Sinai bergs åskdunder och blixtar skulle förmå att röra dem som inte låter sig röras av Guds ords klara sanningar; inte heller skulle en ängels budskap väcka dem.’” Review and Herald, 1 april 1850.