The book of Joel identifies that the destruction of God’s vineyard occurs in the fourth generation.
Joels bok fastslår att förstörelsen av Guds vingård sker i den fjärde generationen.
The word of the Lord that came to Joel the son of Pethuel.
Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
Hear this, ye old men, and give ear, all ye inhabitants of the land. Hath this been in your days, or even in the days of your fathers? Tell ye your children of it, and let your children tell their children, and their children another generation.
Hör detta, ni gamla män, och lyssna, alla ni som bor i landet. Har något sådant skett i era dagar, eller ens i era fäders dagar? Berätta om det för era barn, och låt era barn berätta för sina barn, och deras barn för ett annat släkte.
That which the palmerworm hath left hath the locust eaten; and that which the locust hath left hath the cankerworm eaten; and that which the cankerworm hath left hath the caterpiller eaten.
Det som gräshoppslarven har lämnat kvar har gräshoppan ätit upp; och det som gräshoppan har lämnat kvar har gräsmasken ätit upp; och det som gräsmasken har lämnat kvar har gräsmottet ätit upp.
Awake, ye drunkards, and weep; and howl, all ye drinkers of wine, because of the new wine; for it is cut off from your mouth. Joel 1:1–5.
Vakna, ni drinkare, och gråt; och klaga, alla ni som dricker vin, över den nya musten, ty den har ryckts bort från er mun. Joel 1:1–5.
The parable of the ten virgins is the parable of Adventism, and the awakening in the parable occurs when the wheat and tares are separated, at which point, the tares awaken to the fact that they have been “cut off” from the “new wine.” The word “cut off” represents Abram’s first covenant step where a heifer, she-goat and ram were cut into two pieces in the ritual to ratify the covenant with blood. In that very same covenant passage, God identifies that He will visit His people in judgment during the fourth generation.
Liknelsen om de tio jungfrurna är liknelsen om adventismen, och uppvaknandet i liknelsen sker när vetet och ogräset skiljs åt; då vaknar ogräset upp till insikten att det har blivit ”avskuret” från det ”nya vinet”. Ordet ”avskuret” representerar Abrams första förbundssteg, där en kviga, en get och en bagge klövs i två delar i ritualen för att stadfästa förbundet med blod. I just samma förbundspassage tillkännager Gud att Han skall hemsöka sitt folk i dom under det fjärde släktledet.
And he said unto Abram, Know of a surety that thy seed shall be a stranger in a land that is not theirs, and shall serve them; and they shall afflict them four hundred years; And also that nation, whom they shall serve, will I judge: and afterward shall they come out with great substance. And thou shalt go to thy fathers in peace; thou shalt be buried in a good old age. But in the fourth generation they shall come hither again: for the iniquity of the Amorites is not yet full. Genesis 15:13–16.
Och han sade till Abram: Du skall veta förvisso att din säd skall vara främlingar i ett land som inte är deras, och de skall tjäna dem; och man skall förtrycka dem i fyra hundra år. Men det folk, som de skall tjäna, skall jag också döma; och därefter skall de draga ut med stora ägodelar. Och du skall gå till dina fäder i frid; du skall bli begraven i en god ålderdom. Men i fjärde ledet skall de återvända hit; ty amoréernas missgärning har ännu inte nått sitt fulla mått. 1 Moseboken 15:13–16.
When the prophecy was fulfilled in the fourth generation, in the generation of Moses, the Lord set forth the Ten Commandments as a symbol of the covenant with God and His chosen people. In the second of those ten laws the light of Abram’s four generations was magnified.
När profetian uppfylldes i den fjärde generationen, i Moses generation, framlade Herren de tio budorden som en symbol för förbundet med Gud och hans utvalda folk. I den andra av dessa tio lagar förstorades ljuset av Abrams fyra generationer.
Thou shalt not make unto thee any graven image, or any likeness of anything that is in heaven above, or that is in the earth beneath, or that is in the water under the earth: Thou shalt not bow down thyself to them, nor serve them: for I the Lord thy God am a jealous God, visiting the iniquity of the fathers upon the children unto the third and fourth generation of them that hate me; And shewing mercy unto thousands of them that love me, and keep my commandments. Exodus 20:4–6.
Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av något som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter fädernas missgärning drabba barnen intill tredje och fjärde led hos dem som hatar mig, men som visar nåd mot tusenden bland dem som älskar mig och håller mina bud. 2 Moseboken 20:4–6.
The four generations of Abram’s covenant was incorporated into the magnification of God’s character as a jealous God. His jealousy is contrasted with graven images. With Abram’s fourth generation we also find a progressive judgment. The judgment was upon the nation where God’s people were in bondage, as well as upon God’s people, and after that, the Amorites would be judged. Abram identifies a progressive judgment process that begins with God’s house and moves through the world progressively, and the second commandment identifies that the judgment process divides mankind into a class of those who hate God, and a class of those who love God, thus typifying the Sunday law which shouts out, “If you love me, keep my commandments.”
De fyra generationerna i Abrams förbund införlivades i upphöjandet av Guds karaktär såsom en nitälskande Gud. Hans nitälskan ställs i kontrast till beläten. I Abrams fjärde generation finner vi också en fortskridande dom. Domen vilade över den nation där Guds folk var i träldom, liksom över Guds folk, och därefter skulle amoréerna dömas. Abram identifierar en fortskridande domsprocess som börjar med Guds hus och därefter fortskrider genom världen, och det andra budet visar att domsprocessen delar mänskligheten i en grupp av dem som hatar Gud och en grupp av dem som älskar Gud, och därmed förebildar söndagslagen som ropar ut: ”Om ni älskar mig, håll mina bud.”
In the same period that the Law is being delivered at Sinai, Moses is shown God’s character.
Under samma period då lagen ges på Sinai får Mose se Guds karaktär.
And the Lord said unto Moses, Hew thee two tables of stone like unto the first: and I will write upon these tables the words that were in the first tables, which thou brakest. And be ready in the morning, and come up in the morning unto mount Sinai, and present thyself there to me in the top of the mount. And no man shall come up with thee, neither let any man be seen throughout all the mount; neither let the flocks nor herds feed before that mount.
Och Herren sade till Mose: Hugg åt dig två stentavlor likadana som de första, så skall jag på dessa tavlor skriva de ord som stod på de första tavlorna, vilka du krossade. Var redo i morgon, och stig då upp på Sinai berg och träd där fram inför mig på bergstoppen. Ingen må gå upp med dig, och ingen må heller visa sig någonstans på hela berget; inte heller må småboskap eller nötboskap beta framför det berget.
And he hewed two tables of stone like unto the first; and Moses rose up early in the morning, and went up unto mount Sinai, as the Lord had commanded him, and took in his hand the two tables of stone. And the Lord descended in the cloud, and stood with him there, and proclaimed the name of the Lord. And the Lord passed by before him, and proclaimed,
Och han högg ut två stentavlor likadana som de första; och Mose steg tidigt upp på morgonen och gick upp på Sinai berg, såsom Herren hade befallt honom, och tog de två stentavlorna i sin hand. Och Herren steg ned i molnet och stod där hos honom och utropade Herrens namn. Och Herren gick förbi framför honom och utropade,
The Lord, The Lord God, merciful and gracious, longsuffering, and abundant in goodness and truth, Keeping mercy for thousands, forgiving iniquity and transgression and sin, and that will by no means clear the guilty; visiting the iniquity of the fathers upon the children, and upon the children’s children, unto the third and to the fourth generation.
HERREN, HERREN Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och rik på godhet och sanning, som bevarar barmhärtighet mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men som ingalunda lämnar den skyldige ostraffad; som hemsöker fädernas missgärning på barnen och på barnens barn, intill tredje och fjärde led.
And Moses made haste, and bowed his head toward the earth, and worshipped. And he said, If now I have found grace in thy sight, O Lord, let my Lord, I pray thee, go among us; for it is a stiffnecked people; and pardon our iniquity and our sin, and take us for thine inheritance. Exodus 34:1–9.
Och Mose skyndade sig och böjde sitt huvud ned till jorden och tillbad. Och han sade: Om jag nu har funnit nåd inför dina ögon, o Herre, så må Herren, jag ber dig, gå mitt ibland oss; ty det är ett hårdnackat folk; och förlåt vår missgärning och vår synd, och tag oss till din arvedel. 2 Moseboken 34:1–9.
The second giving of the law, aligns with the 1850 pioneer chart. The first tables were broken, and the first table had an error in the figures. Ancient Israel was then made the depositaries of the law, and modern Israel was then made the depositaries of the law of God and the laws of God’s prophetic Word. When the two tables were first introduced, there was literal rebellion in the camp, and when the 1850 chart was introduced, there was spiritual rebellion brewing in the camp. Abram’s prophecy of the fourth generation was fulfilled by Moses in the fourth generation, where God expanded the revelation of judgment in the fourth generation in the second commandment. Graven images became the counterfeit to the true worship of God, and the jealousy of God’s character was attached to the judgment. Then Moses viewed God’s glory. He saw God’s jealousy as an element of God’s character, as represented by His “name,” and the relationship between the worshipper and the sins of their fathers is set forth.
Den andra givandet av lagen överensstämmer med 1850 års pionjärtavla. De första tavlorna krossades, och den första tavlan innehöll ett fel i siffrorna. Det forntida Israel gjordes då till lagens förvaltare, och det moderna Israel gjordes då till förvaltare av Guds lag och lagarna i Guds profetiska Ord. När de två tavlorna först introducerades, rådde bokstavligt uppror i lägret, och när 1850 års tavla introducerades, höll andligt uppror på att brygga i lägret. Abrams profetia om det fjärde släktledet uppfylldes genom Mose i det fjärde släktledet, där Gud utvidgade uppenbarelsen om domen i det fjärde släktledet i det andra budet. Belätna bilder blev förfalskningen av den sanna tillbedjan av Gud, och Guds karaktärs nitälskan knöts till domen. Därefter skådade Mose Guds härlighet. Han såg Guds nitälskan som ett inslag i Guds karaktär, såsom den framställs genom hans ”namn”, och relationen mellan tillbedjaren och deras fäders synder framställs.
When Christ cleansed the temple the first time, then the disciples remembered that the zeal of His house had eaten Him up. The “zeal” is the word “jealousy.” The character of God that expresses His jealousy, is the motivation that lead Christ to cleanse His temple, and the prophetic attribute of the need to confess those sins of your fathers, would later become an essential element of the call for repentance in the “seven times” judgment of Leviticus twenty-six. Abram’s “fourth generation” develops greater and greater weight as it continues through covenant history. The book of Joel represents the time of the latter rain, which occurs in the latter days. The book of Joel sets forth its message upon its introduction of the message of four generations, as the theme that was recorded in the very first step of Abram’s threefold covenant with God. That theme reaches its conclusion in the book of Joel.
När Kristus renade templet första gången, då kom lärjungarna ihåg att nitälskan för Hans hus hade förtärt Honom. ”Nitälskan” är ordet ”svartsjuka”. Den egenskap hos Gud som uttrycker Hans svartsjuka är den drivkraft som ledde Kristus att rena sitt tempel, och den profetiska egenskapen av behovet att bekänna era fäders synder skulle senare bli ett väsentligt inslag i kallelsen till omvändelse i den ”sju gånger”-dom som återfinns i Tredje Moseboken tjugosex. Abrams ”fjärde generation” utvecklar allt större och större tyngd allteftersom den fortsätter genom förbundshistorien. Joels bok representerar tiden för det sena regnet, vilket inträffar i de sista dagarna. Joels bok framlägger sitt budskap på grundval av sin introduktion av budskapet om fyra generationer, såsom det tema som nedtecknades i det allra första steget av Abrams trefaldiga förbund med Gud. Detta tema når sin fullbordan i Joels bok.
Once in the Promised Land, the Ark of the covenant was located at Shiloh, where wicked and foolish Eli, the high priest and his two corrupt sons are contrasted with the calling of Samuel. Shiloh would become a step in the journey of the Ark, which was the symbol of the covenant. After the Ark was used as the symbol of bringing down the walls of Jericho, it was located in Shiloh for around four hundred years, until the death of Eli and his wicked sons. It was then captured by the Philistines, and thereafter when David moved the Ark to Jerusalem, the first illustration of the triumphal entry into Jerusalem was accomplished. The stated purpose of moving the covenant symbol to Jerusalem, was that God chose to place His name in Jerusalem, and His name is associated with His jealousy, which is associated with His jealous judgment in the fourth generation.
Väl inne i det utlovade landet var förbundsarken placerad i Shilo, där den onde och dåraktige översteprästen Eli och hans två fördärvade söner ställs i kontrast till Samuels kallelse. Shilo skulle bli ett steg på arkens vandring, den ark som var förbundets symbol. Efter att arken hade använts som symbolen för att få Jerikos murar att falla, var den placerad i Shilo i omkring fyra hundra år, fram till Elis och hans onda söners död. Därefter togs den av filistéerna, och sedan, när David förde arken till Jerusalem, fullbordades den första förebilden till det triumferande intåget i Jerusalem. Det uttalade syftet med att föra förbundssymbolen till Jerusalem var att Gud utvalde att låta sitt namn bo i Jerusalem, och hans namn är förbundet med hans nitälskan, vilken är förknippad med hans nitälskande dom i fjärde släktled.
At the Sunday law the Lord will lift up the church triumphant above all the hills and mountains, and the Gentiles will say, “come and lets us go to the house of God.”
Vid söndagslagen skall Herren upphöja den triumferande församlingen över alla kullar och berg, och hednafolken skall säga: ”Kom, låt oss gå upp till Guds hus.”
And it shall come to pass in the last days, that the mountain of the Lord’s house shall be established in the top of the mountains, and shall be exalted above the hills; and all nations shall flow unto it. And many people shall go and say, Come ye, and let us go up to the mountain of the Lord, to the house of the God of Jacob; and he will teach us of his ways, and we will walk in his paths: for out of Zion shall go forth the law, and the word of the Lord from Jerusalem. Isaiah 2:2, 3.
Och det skall ske i de sista dagarna, att berget där Herrens hus är skall stå fast grundat överst bland bergen och vara upphöjt över höjderna; och alla hednafolk skall strömma dit. Och många folk skall gå åstad och säga: Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus; han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar. Ty från Sion skall undervisning utgå och Herrens ord från Jerusalem. Jesaja 2:2, 3.
The word of the Lord goes forth from Jerusalem, for that is where He chose to place His “name.” With Moses, “the Lord descended in the cloud, and stood with him there, and proclaimed the name of the Lord. And the Lord passed by before him, and proclaimed,
Herrens ord utgår från Jerusalem, ty där valde han att låta sitt ”namn” bo. Hos Mose ”steg Herren ned i molnet och stod där hos honom och utropade Herrens namn. Och Herren gick förbi framför honom och utropade,
The Lord, The Lord God, merciful and gracious, longsuffering, and abundant in goodness and truth, Keeping mercy for thousands, forgiving iniquity and transgression and sin, and that will by no means clear the guilty; visiting the iniquity of the fathers upon the children, and upon the children’s children, unto the third and to the fourth generation. Exodus 34:6, 7.
Herren, Herren Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och rik på godhet och sanning, som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning, överträdelse och synd, men som ingalunda låter den skyldige gå ostraffad; som hemsöker fädernas missgärning på barnen och på barnens barn, intill tredje och fjärde led. 2 Moseboken 34:6, 7.
His “name” is His character, and God’s character is profoundly complex and profoundly simple. God is love, is His character perfectly, but simply expressed. Abram’s covenant truth of “the fourth generation of judgment” was expanded “line upon line” with the second commandment’s additional light upon the fourth generation. Then Moses’ experience expands the light of the fourth generation’s connection with God’s character, by adding the light of His jealousy. Inspiration has defined character as “thoughts and feelings combined,” but inspiration has also informed us our thoughts are not as God’s thoughts. His character is His thoughts and feelings combined, and His character has so many facets beyond our simple human thoughts and feelings, that the difference is that his thoughts are higher than heaven in relation to the earth.
Hans ”namn” är hans karaktär, och Guds karaktär är på en gång djupt komplex och djupt enkel. Gud är kärlek; därmed uttrycks hans karaktär fullkomligt, men enkelt. Abrams förbundssanning om ”det fjärde släktledets dom” utvidgades ”rad på rad” genom det andra budordets ytterligare ljus över det fjärde släktledet. Därefter utvidgar Moses erfarenhet ljuset över det fjärde släktledets samband med Guds karaktär genom att tillägga ljuset om hans nitälskan. Inspirationen har definierat karaktär som ”tankar och känslor förenade”, men inspirationen har också underrättat oss om att våra tankar inte är som Guds tankar. Hans karaktär är hans tankar och känslor förenade, och hans karaktär har så många aspekter bortom våra enkla mänskliga tankar och känslor, att skillnaden är sådan att hans tankar är högre än himlen i förhållande till jorden.
For my thoughts are not your thoughts, neither are your ways my ways, saith the Lord. For as the heavens are higher than the earth, so are my ways higher than your ways, and my thoughts than your thoughts. Isaiah 55:8, 9.
Ty mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Ty så mycket som himlarna är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. Jesaja 55:8, 9.
So, here is a human thought to ponder; if God’s character is represented by His name, then every manifestation of God’s name is a manifestation of His character. The Lion of the tribe of Judah seals and unseals His prophetic Word, Palmoni is the Wonderful Numberer of Secrets, who is also the Root out of dry ground, and also the burning bush, a pillar of fire, the archangel Michael and on, and on. The attributes of God’s character as represented by His various names are endless. The ‘human thought to ponder’ is this. With all the various expressions of God’s character that are known to exist, what is the significance—that in the very first covenant step of the threefold covenant process with Abram—the “fourth generation judgment” is the foundational statement in the covenant—that reflects His name?
Alltså, här är en mänsklig tanke att begrunda: om Guds karaktär representeras av Hans namn, då är varje manifestation av Guds namn en manifestation av Hans karaktär. Lejonet av Juda stam förseglar och öppnar sitt profetiska ord, Palmoni är den underbare hemligheternas räknare, som också är roten ur torr jord, och även den brinnande busken, en eldstod, ärkeängeln Mikael och så vidare, och så vidare. De egenskaper i Guds karaktär som representeras av Hans olika namn är oändliga. Den ”mänskliga tanke att begrunda” är denna: Med alla de olika uttryck för Guds karaktär som är kända för att existera, vad är då betydelsen av att i det allra första förbundssteget i den trefaldiga förbundsprocessen med Abram är ”dom över fjärde generationen” det grundläggande uttalandet i förbundet—som återspeglar Hans namn?
And he said unto Abram, Know of a surety that thy seed shall be a stranger in a land that is not theirs, and shall serve them; and they shall afflict them four hundred years; And also that nation, whom they shall serve, will I judge: and afterward shall they come out with great substance. And thou shalt go to thy fathers in peace; thou shalt be buried in a good old age. But in the fourth generation they shall come hither again: for the iniquity of the Amorites is not yet full. Genesis 15:13–16.
Och han sade till Abram: ”Du skall veta förvisso att din säd skall bo som främling i ett land som inte är deras, och de skall tjäna dem; och de skall förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som de skall tjäna skall jag också döma; och därefter skall de dra ut med stora ägodelar. Och du skall gå till dina fäder i frid; du skall bli begraven i hög ålder. Men i fjärde släktledet skall de vända tillbaka hit igen, ty amoréernas missgärning har ännu inte nått sitt fulla mått.” 1 Moseboken 15:13–16.
The character of God as the judge of men and nations allows men a period of probation that is represented by four generations. God is the judge, He is merciful, He is patient and He brings judgment of men and nations to a conclusion in the fourth generation. God’s foundational statement in His covenant with a chosen people includes the fourth generational judgment. Just as the message of the first angel possesses all the characteristics of each of the three individual angels’ messages, so too, the first step of Abram’s covenant possesses the characteristics of the entire threefold covenant. God’s name is that He is the merciful judge, who judges in the fourth generation. Every other step in the covenant history of a chosen people, builds upon that foundation.
Guds karaktär såsom domare över människor och nationer medger människorna en prövotid som framställs genom fyra generationer. Gud är domaren, Han är barmhärtig, Han är tålig, och Han för mäns och nationers dom till sin fullbordan i den fjärde generationen. Guds grundläggande utsaga i sitt förbund med ett utvalt folk innefattar domen i den fjärde generationen. Liksom den förste ängelns budskap bär inom sig alla kännetecken på var och en av de tre enskilda änglarnas budskap, så bär också det första steget i Abrams förbund kännetecknen på hela det trefaldiga förbundet. Guds namn är att Han är den barmhärtige domaren, som dömer i den fjärde generationen. Varje annat steg i ett utvalt folks förbundshistoria bygger vidare på den grunden.
When the book of Joel is placed at the Midnight Cry’s awakening in verse five, and the “new wine” is “cut off” from their mouths, the introduction to that final covenant separation of a chosen covenant people is the foundational message of the covenant that lays out the rebellion of the covenant people who are then “cut off” as being accomplished in the fourth generation. They are “cut off,” for not understanding the foundational message of the covenant.
När Joels bok placeras vid Midnattsropets uppvaknande i vers fem, och ”det nya vinet” ”skärs bort” från deras munnar, utgör inledningen till den slutliga förbundsmässiga avskiljningen av ett utvalt förbundsfolk det grundläggande förbundsbudskap som framställer förbundsfolkets uppror, vilka därefter ”avskärs” såsom fullbordat i det fjärde ledet. De ”avskärs”, därför att de inte förstår förbundets grundläggande budskap.
That foundational message of the covenant in Genesis fifteen’s four verses, is the measuring rod—the line of judgment that is used when the capstone message of the covenant is presented as “new wine” in the latter days. The gravity which is associated with the awakening of the drunkards of Ephraim, when the “new wine” is “cut off” is only truly understood—when it is set within the context of a pronouncement of judgment against the final fourth generation of a rebellious chosen people, during the testing period of the latter rain.
Det grundläggande budskapet om förbundet i de fyra verserna i Första Moseboken femton är den måttstock—den domslinje—som används när förbundets slutstensbudskap frambärs som ”nytt vin” i de sista dagarna. Den allvarstyngd som är förknippad med uppvaknandet hos Efraims drinkare, när det ”nya vinet” ”skärs av”, förstås endast i sanning—när den sätts in i sammanhanget av ett domsuttalande mot den sista, fjärde generationen av ett upproriskt utvalt folk, under prövotiden för det sena regnet.
In Genesis seventeen, we find the second step of the threefold covenant with Abraham:
I Första Moseboken sjutton finner vi det andra steget i det trefaldiga förbundet med Abraham:
And God said unto Abraham, Thou shalt keep my covenant therefore, thou, and thy seed after thee in their generations. This is my covenant, which ye shall keep, between me and you and thy seed after thee;
Och Gud sade till Abraham: Du skall därför hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte. Detta är mitt förbund, som ni skall hålla, mellan mig och er och din säd efter dig;
Every man child among you shall be circumcised. And ye shall circumcise the flesh of your foreskin; and it shall be a token of the covenant betwixt me and you. And he that is eight days old shall be circumcised among you, every man child in your generations, he that is born in the house, or bought with money of any stranger, which is not of thy seed. He that is born in thy house, and he that is bought with thy money, must needs be circumcised: and my covenant shall be in your flesh for an everlasting covenant. And the uncircumcised man child whose flesh of his foreskin is not circumcised, that soul shall be cut off from his people; he hath broken my covenant. Genesis 17:9–14.
Alla gossebarn bland er skall omskäras. Ni skall omskära er förhuds kött, och det skall vara ett tecken på förbundet mellan mig och er. Den som är åtta dagar gammal skall omskäras bland er, varje gossebarn i era släktled, både den som är född i huset och den som är köpt för pengar av någon främling, som inte är av din säd. Den som är född i ditt hus och den som är köpt för dina pengar måste förvisso omskäras; och mitt förbund skall vara i ert kött till ett evigt förbund. Och det oomskurna gossebarn vars förhuds kött inte är omskuret, den själen skall utrotas ur sitt folk; han har brutit mitt förbund. 1 Moseboken 17:9–14.
The second step provides a second witness to the symbol of being “cut off.” The word translated as “cut off,” finds its root in the animals Abram cut in halves in chapter fifteen, and in the passage, anyone who is not circumcised shall be “cut off” from the covenant. Circumcision was replaced by baptism in the covenant history where Christ was confirming these very truths, and for this reason, He, as our example was resurrected on the eighth day.
Det andra steget ger ett andra vittnesbörd om symbolen att vara ”avskuren”. Ordet som översätts med ”avskuren” har sin rot i de djur som Abram delade i två hälfter i kapitel femton, och i avsnittet skall var och en som inte är omskuren bli ”avskuren” från förbundet. Omskärelsen ersattes av dopet i förbundshistorien, där Kristus bekräftade just dessa sanningar, och av denna anledning uppstod Han, såsom vårt föredöme, på den åttonde dagen.
That sign was to be accomplished on the eighth day, as represented by the eight souls in the ark. It is in the second step where the visual test is represented, whether it was Israel choosing between Jezebel’s prophets of Elijah in advance of the judgment carried out by Elijah, or Daniel, Shadrach, Meshach and Abednego countenance appearing fairer and fatter than those who ate the king’s diet; the second test is visual. Circumcision is a sign of life, and the eight souls upon the ark, represent those who lived in contrast with those who died.
Det tecknet skulle fullbordas på åttonde dagen, såsom framställt genom de åtta själarna i arken. Det är i det andra steget som det visuella provet framställs, vare sig det var Israel som valde mellan Isebels profeter och Elia före den dom som verkställdes av Elia, eller Daniels, Shadraks, Meshaks och Abed-Negos ansikten som syntes skönare och fylligare än deras som åt av kungens kost; det andra provet är visuellt. Omskärelsen är ett livets tecken, och de åtta själarna i arken representerar dem som levde, i kontrast till dem som dog.
In the history of Christ, when the sign of the covenant transitioned to baptism the apostle Paul employed the very covenant history of these verses to demonstrate the major shift in covenant history. He used the flesh that is cut off in circumcision, as a symbol of man in relation to divinity, and as a symbol of man’s lower nature in relation to man’s higher nature. Paul taught his students by employing Gods’ prophetic Word, and his purpose as “one who was selected,” (as his name Saul means) was to identify the major shift in covenant history represented by the transition from literal to spiritual Israel as God’s covenant people. In accomplishing his assigned work, he presented his prophetic message in the context of covenant history.
I Kristi historia, när förbundets tecken övergick till dopet, använde aposteln Paulus just dessa versers förbundshistoria för att påvisa den stora förändringen i förbundshistorien. Han använde det kött som avskärs i omskärelsen som en symbol för människan i relation till gudomen och som en symbol för människans lägre natur i relation till hennes högre natur. Paulus undervisade sina lärjungar genom att använda Guds profetiska Ord, och hans syfte som ”en som blev utvald” (såsom hans namn Saul betyder) var att identifiera den stora förändringen i förbundshistorien som framställs genom övergången från det bokstavliga till det andliga Israel som Guds förbundsfolk. När han fullgjorde det verk som hade blivit honom anförtrott, framlade han sitt profetiska budskap i förbundshistoriens sammanhang.
Genesis seventeen represents the second step of the three foundational covenant steps that find their omega fulfillment in the three angels of Revelation fourteen. Step two is represented by the sign of circumcision, typifying the seal of God upon the one hundred and forty-four thousand, who are the ensign, which represents the visual test. The three angels are the omega of Abraham’s alpha covenant. The third step for Abraham was chapter twenty-two.
Första Moseboken sjutton representerar det andra steget av de tre grundläggande förbundsstegen som finner sin omegauppfyllelse i de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton. Det andra steget representeras av omskärelsens tecken, vilket är en förebild för Guds sigill på de etthundrafyrtiofyra tusen, vilka är fälttecknet, som representerar det synliga provet. De tre änglarna är omegat av Abrahams alfa-förbund. Det tredje steget för Abraham var kapitel tjugotvå.
And the angel of the Lord called unto Abraham out of heaven the second time, And said, By myself have I sworn, saith the Lord, for because thou hast done this thing, and hast not withheld thy son, thine only son: That in blessing I will bless thee, and in multiplying I will multiply thy seed as the stars of the heaven, and as the sand which is upon the sea shore; and thy seed shall possess the gate of his enemies; And in thy seed shall all the nations of the earth be blessed; because thou hast obeyed my voice. Genesis 22:15–18.
Och Herrens ängel ropade till Abraham från himlen för andra gången och sade: Vid mig själv har jag svurit, säger Herren, eftersom du har gjort detta och inte undanhållit din son, din ende son, skall jag sannerligen välsigna dig och sannerligen föröka din säd såsom himlens stjärnor och såsom sanden på havets strand; och din säd skall inta sina fienders port. Och i din säd skall jordens alla folk bli välsignade, därför att du har lytt min röst. 1 Moseboken 22:15–18.
Verse one of the chapter states, “And it came to pass after these things, that God did tempt Abraham, and said unto him, Abraham: and he said, Behold, here I am.” God tempted Abraham, thus identifying a final test, before the third covenant pronouncement. When Abraham passed the test, then the final four verses of Abraham’s threefold covenant were set forth. Because Abraham “obeyed” God’s voice, which in this passage is His “covenant voice,” Abraham would be blessed as the father of nations. The third angel is a test, which like Abraham represents a test that demonstrates character, and character is based upon whether you believe God, as did Abraham, or not. Those who pass the test, as did Abraham will be used to gather in all the nations of the world. The seventeen verses, from three chapters identify the covenant between God and a chosen people; and in so doing they represent the alpha of the covenant history of a chosen people, and in so doing, those verses also represent the omega of covenant history as represented with the raising up of the one hundred and forty-four thousand.
Första versen i kapitlet säger: ”Och det hände sig efter dessa ting, att Gud frestade Abraham och sade till honom: Abraham! Och han sade: Se, här är jag.” Gud frestade Abraham och angav därmed en slutlig prövning före det tredje förbundsuttalandet. När Abraham bestod provet, framlades därefter de sista fyra verserna av Abrahams trefaldiga förbund. Eftersom Abraham ”lydde” Guds röst, vilken i detta avsnitt är Hans ”förbundsröst”, skulle Abraham bli välsignad som nationernas fader. Den tredje ängeln är ett prov, som liksom Abraham representerar en prövning som ådagalägger karaktären, och karaktären grundar sig på huruvida man tror Gud, såsom Abraham gjorde, eller inte. De som består provet, såsom Abraham gjorde, kommer att användas till att samla in alla världens nationer. De sjutton verserna från tre kapitel anger förbundet mellan Gud och ett utvalt folk; och därigenom representerar de alfa i förbundshistorien för ett utvalt folk, och därigenom representerar dessa verser också omega i förbundshistorien såsom framställd i upprättandet av de etthundrafyrtiofyra tusen.
How many of us would by a home, or a vehicle without first reviewing the terms of the contract? How many Laodicean Seventh-day Adventists know that the very first term of their covenant contract with God consists of God identifying that He is the merciful God that passes judgment in the fourth generation? The tragedy is that they know not the foundational truths of the Millerite history, nor do they know the foundational truths of their professed covenant relationship, and because of this they, like ancient Israel, know not the time of their visitation. That conclusion of that period of visitation, that began at 9/11, is when they are awakened at midnight only to realize they are cut off.
Hur många av oss skulle köpa ett hem eller ett fordon utan att först granska villkoren i kontraktet? Hur många laodiceiska sjundedagsadventister vet att det allra första villkoret i deras förbundskontrakt med Gud består i att Gud identifierar att Han är den barmhärtige Guden som utövar dom i fjärde ledet? Tragedin är att de inte känner de grundläggande sanningarna i den milleritiska historien, inte heller känner de de grundläggande sanningarna i sitt bekända förbundsförhållande, och därför vet de, likt det forntida Israel, inte tiden för sin hemsökelse. Slutet på denna hemsökelsens period, som började den 11 september, inträffar när de vid midnatt väcks upp endast för att inse att de är avskurna.
We will continue in the next article.
Vi kommer att fortsätta i nästa artikel.
“On April 18, two days after the scene of falling buildings had passed before me, I went to fill an appointment in the Carr Street Church, Los Angeles. As we neared the church we heard the newsboys crying: ‘San Francisco destroyed by an earthquake!’ With a heavy heart I read the first hastily printed news of the terrible disaster.
”Den 18 april, två dagar efter det att skådespelet med fallande byggnader hade framträtt för mig, gick jag för att uppfylla ett åtagande i Carr Street-kyrkan i Los Angeles. När vi närmade oss kyrkan hörde vi tidningspojkarna ropa: ’San Francisco förstört av en jordbävning!’ Med tungt hjärta läste jag de första hastigt tryckta nyheterna om den fruktansvärda katastrofen.
“Two weeks later, on our homeward journey, we passed through San Francisco and, hiring a carriage, spent an hour and a half in viewing the destruction wrought in that great city. Buildings that were thought to be proof against disaster were lying in ruins. In some instances buildings were partially sunken in the ground. The city presented a most dreadful picture of the inefficiency of human ingenuity to frame fireproof and earthquake-proof structures.
”Två veckor senare, på vår hemresa, färdades vi genom San Francisco och tillbringade, efter att ha hyrt en vagn, en och en halv timme med att betrakta den förödelse som hade åstadkommits i denna stora stad. Byggnader som ansågs vara säkra mot katastrof låg i ruiner. I vissa fall hade byggnader delvis sjunkit ned i marken. Staden erbjöd en högst fruktansvärd bild av den mänskliga sinnrikedomens otillräcklighet när det gäller att uppföra eldsäkra och jordbävningssäkra byggnader.
“Through His prophet Zephaniah the Lord specifies the judgments that He will bring upon evildoers: ‘I will utterly consume all things from off the land, saith the Lord. I will consume man and beast; I will consume the fowls of the heaven, and the fishes of the sea, and the stumbling blocks with the wicked; and I will cut off man from off the land, saith the Lord.’
”Genom sin profet Sefanja anger Herren de domar som han skall låta komma över ogärningsmännen: ’Jag skall fullständigt förgöra allt från jordens yta, säger Herren. Jag skall förgöra människor och djur; jag skall förgöra himlens fåglar och havets fiskar, och stötestenarna tillsammans med de ogudaktiga; och jag skall utrota människan från jordens yta, säger Herren.’”
“‘And it shall come to pass in the day of the Lord’s sacrifice, that I will punish the princes, and the king’s children, and all such as are clothed with strange apparel. In the same day also will I punish all those that leap on the threshold, which fill their masters’ houses with violence and deceit….
”Och det skall ske på Herrens slaktoffers dag att jag skall straffa furstarna och kungens söner och alla dem som är klädda i främmande dräkt. På samma dag skall jag också straffa alla dem som hoppar över tröskeln, vilka fyller sina herrars hus med våld och svek…. ”
“‘And it shall come to pass at that time, that I will search Jerusalem with candles, and punish the men that are settled on their lees: that say in their heart, The Lord will not do good, neither will He do evil. Therefore their goods shall become a booty, and their houses a desolation: they shall also build houses, but not inhabit them; and they shall plant vineyards, but not drink the wine thereof.
”’Och det skall ske på den tiden att jag skall rannsaka Jerusalem med lyktor och straffa de män som ligger stilla på sin drägg, de som säger i sitt hjärta: HERREN gör varken gott eller ont. Därför skall deras ägodelar bli till rov och deras hus till ödemark; de skall också bygga hus men inte få bo i dem, och de skall plantera vingårdar men inte dricka deras vin.
“‘The great day of the Lord is near, it is near, and hasteth greatly, even the voice of the day of the Lord: the mighty man shall cry there bitterly. That day is a day of wrath, a day of trouble and distress, a day of wasteness and desolation, a day of darkness and gloominess, a day of clouds and thick darkness, a day of the trumpet and alarm against the fenced cities, and against the high towers. And I will bring distress upon men, that they shall walk like blind men, because they have sinned against the Lord: and their blood shall be poured out as dust, and their flesh as the dung. Neither their silver nor their gold shall be able to deliver them in the day of the Lord’s wrath; but the whole land shall be devoured by the fire of His jealousy: for He shall make even a speedy riddance of all them that dwell in the land.’ Zephaniah 1:2, 3, 8–18.
”HERRENS stora dag är nära, den är nära och kommer med hast; hör, HERRENS dags röst! Där skall hjälten ropa bittert. Den dagen är en vredens dag, en dag av nöd och ångest, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och dimma, en dag av moln och töcken, en dag med basun och härskri mot de befästa städerna och mot de höga tornen. Och jag skall bringa människorna i nöd, så att de skall gå omkring som blinda, därför att de har syndat mot HERREN; deras blod skall gjutas ut som stoft och deras kött som orenlighet. Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag; hela landet skall förtäras av hans nitälskans eld, ty han skall göra ett hastigt slut, ja, ett förskräckligt slut, på alla som bor i landet.” Sefanja 1:2, 3, 8–18.
“God cannot forbear much longer. Already His judgments are beginning to fall on some places, and soon His signal displeasure will be felt in other places.
”Gud kan inte hålla tillbaka mycket längre. Redan har hans domar börjat drabba somliga platser, och snart skall hans tydliga misshag kännas på andra platser.
“There will be a series of events revealing that God is master of the situation. The truth will be proclaimed in clear, unmistakable language. As a people we must prepare the way of the Lord under the overruling guidance of the Holy Spirit. The gospel is to be given in its purity. The stream of living water is to deepen and widen in its course. In all fields, nigh and afar off, men will be called from the plow and from the more common commercial business vocations that largely occupy the mind, and will be educated in connection with men of experience. As they learn to labor effectively they will proclaim the truth with power. Through most wonderful workings of divine providence, mountains of difficulty will be removed and cast into the sea. The message that means so much to the dwellers upon the earth will be heard and understood. Men will know what is truth. Onward and still onward the work will advance until the whole earth shall have been warned, and then shall the end come.
”Det kommer att följa en rad händelser som uppenbarar att Gud är herre över situationen. Sanningen skall förkunnas i klart och omisskännligt språk. Som folk måste vi bereda Herrens väg under den helige Andes överordnade ledning. Evangeliet skall ges i sin renhet. Strömmen av levande vatten skall fördjupas och vidgas på sin väg. På alla fält, nära och fjärran, skall män kallas från plogen och från de mera vanliga affärsmässiga yrken som i hög grad upptar sinnet, och undervisas i gemenskap med män av erfarenhet. Allteftersom de lär sig att arbeta verksamt skall de förkunna sanningen med kraft. Genom den gudomliga försynens mest underbara ingripanden skall svårigheternas berg undanröjas och kastas i havet. Budskapet, som betyder så mycket för jordens invånare, skall höras och förstås. Människor skall veta vad sanning är. Framåt, och alltjämt framåt, skall verket gå, till dess att hela jorden har blivit varnad, och därefter skall slutet komma.”
“More and more, as the days go by, it is becoming apparent that God’s judgments are in the world. In fire and flood and earthquake He is warning the inhabitants of this earth of His near approach. The time is nearing when the great crisis in the history of the world will have come, when every movement in the government of God will be watched with intense interest and inexpressible apprehension. In quick succession the judgments of God will follow one another—fire and flood and earthquake, with war and bloodshed.
”Alltmer, allteftersom dagarna går, blir det uppenbart att Guds domar är i världen. Genom eld och översvämning och jordbävning varnar Han denna jords invånare för att Han snart nalkas. Tiden närmar sig då den stora krisen i världens historia skall ha kommit, då varje rörelse i Guds styrelse skall iakttas med intensivt intresse och outsäglig bävan. I snabb följd skall Guds domar följa på varandra — eld och översvämning och jordbävning, med krig och blodsspillan.
“Oh, that the people might know the time of their visitation! There are many who have not yet heard the testing truth for this time. There are many with whom the Spirit of God is striving. The time of God’s destructive judgments is the time of mercy for those who have had no opportunity to learn what is truth. Tenderly will the Lord look upon them. His heart of mercy is touched; His hand is still stretched out to save, while the door is closed to those who would not enter.
”O, att folket måtte känna tiden för sin besökelsestund! Det finns många som ännu inte har hört den prövande sanningen för denna tid. Det finns många hos vilka Guds Ande verkar. Tiden för Guds förödande domar är nådens tid för dem som inte har haft någon möjlighet att få lära känna vad som är sanning. Herren skall med ömhet se till dem. Hans barmhärtiga hjärta blir rört; hans hand är ännu utsträckt till frälsning, medan dörren är stängd för dem som inte ville gå in.
“The mercy of God is shown in His long forbearance. He is holding back His judgments, waiting for the message of warning to be sounded to all. Oh, if our people would feel as they should the responsibility resting upon them to give the last message of mercy to the world, what a wonderful work would be done!” Testimonies, volume 9, 94–97.
”Guds barmhärtighet visas i hans långmodighet. Han håller tillbaka sina domar och väntar på att varningsbudskapet ska förkunnas för alla. O, om vårt folk ville känna, såsom de borde, det ansvar som vilar på dem att ge världen det sista barmhärtighetsbudskapet, vilket underbart verk skulle då inte utföras!” Testimonies, band 9, 94–97.