In order for there to be a voice in the wilderness, there must be a wilderness. In July of 2023, a voice began to sound identifying that the Lion of the tribe of Judah was then unsealing the revelation of Himself as set forth in chapter one of the book of Revelation. The disappointment of Sabbath, July 18, 2020, began the three and a half days of Revelation eleven that ended on Sabbath, December 30, 2023. That Sabbath, for the first time since July 2020, Future for America spoke publicly on a zoom meeting.
För att det skall finnas en röst i öknen, måste det finnas en öken. I juli 2023 började en röst ljuda, som identifierade att Lejonet av Juda stam då höll på att bryta sigillen till uppenbarelsen om sig själv, sådan den framställs i det första kapitlet i Uppenbarelseboken. Besvikelsen på sabbaten den 18 juli 2020 inledde de tre och en halv dagarna i Uppenbarelseboken elva, vilka avslutades på sabbaten den 30 december 2023. Den sabbaten talade Future for America offentligt för första gången sedan juli 2020 vid ett Zoom-möte.
From that point on, the Revelation of Jesus Christ has been opening progressively. It started with a revelation of the word “truth,” that was then seen to represent a framework of three steps outlined by the first, thirteenth and twenty-second letters of the Hebrew alphabet, when brought together form the word “truth.” The three steps represented in the framework of the word “truth” was an old truth, placed in a new setting.
Från den punkten och framåt har Jesu Kristi uppenbarelse öppnats successivt. Den började med en uppenbarelse av ordet ”sanning”, vilket sedan sågs representera en struktur av tre steg, utstakade av den första, trettonde och tjugoandra bokstaven i det hebreiska alfabetet, vilka, när de förs samman, bildar ordet ”sanning”. De tre steg som representeras i strukturen av ordet ”sanning” var en gammal sanning, placerad i en ny inramning.
For years we have shown the three steps of the courtyard, holy place and Most Holy Place, were parallel to the three works of the Holy Spirit as He convicts of sin in the courtyard, manifests righteousness in the holy place and judges in the Most Holy Place. We have identified these three steps are manifested throughout God’s Word, but all those understandings were magnified with the framework of “truth,” as of 2023. Taking an old truth and placing it in a new framework of truth is what Christ does as He progressively unseals His Word. The “wilderness” that ended in 2023, represents a prophetic “time of the end,” when a prophecy is unsealed. That prophecy is the revelation of Jesus Christ, who is the “Truth.”
Under åratal har vi visat att de tre stegen – förgården, det heliga och det allra heligaste – var parallella med den Helige Andes tre verk, då Han överbevisar om synd i förgården, uppenbarar rättfärdighet i det heliga och dömer i det allra heligaste. Vi har identifierat att dessa tre steg kommer till uttryck genom hela Guds Ord, men alla dessa förståelser blev förstorade genom ramen av ”sanning” från och med 2023. Att ta en gammal sanning och placera den i en ny sanningens ram är vad Kristus gör, när Han steg för steg bryter sigillet på sitt Ord. ”Öknen”, som upphörde år 2023, representerar en profetisk ”ändens tid”, då en profetia öppnas. Denna profetia är Jesu Kristi uppenbarelse, Han som är ”Sanningen”.
“In the time of the Savior, the Jews had so covered over the precious jewels of truth with the rubbish of tradition and fable, that it was impossible to distinguish the true from the false. The Savior came to clear away the rubbish of superstition and long-cherished errors, and to set the jewels of God’s word in the framework of truth. What would the Savior do if he should come to us now as he did to the Jews? He would have to do a similar work in clearing away the rubbish of tradition and ceremony. The Jews were greatly disturbed when he did this work. They had lost sight of the original truth of God, but Christ brought it again to view. It is our work to free the precious truths of God from superstition and error. What a work is committed to us in the gospel!” Review and Herald, June 4, 1889.
”På Frälsarens tid hade judarna så övertäckt sanningens dyrbara juveler med traditionens och sagans bråte, att det var omöjligt att skilja det sanna från det falska. Frälsaren kom för att rensa bort vidskepelsens och långvarigt omhuldade villfarelsers bråte och för att infatta Guds ords juveler i sanningens inramning. Vad skulle Frälsaren göra, om han nu skulle komma till oss så som han kom till judarna? Han skulle behöva utföra ett liknande arbete genom att rensa bort traditionens och ceremoniens bråte. Judarna blev mycket upprörda när han utförde detta arbete. De hade förlorat den ursprungliga sanningen om Gud ur sikte, men Kristus förde den åter fram i ljuset. Det är vårt arbete att befria Guds dyrbara sanningar från vidskepelse och villfarelse. Vilket arbete som har anförtrotts oss i evangeliet!” Review and Herald, 4 juni 1889.
It “is our work to free the precious truths of God from superstition and error,” and “set the jewels of God’s Word in the framework of truth.” In 2023 the Lord introduced the framework of truth, in the structure represented by the word “truth.” That framework brings to view the “original” truths “of God.”
Det ”är vårt verk att befria Guds dyrbara sanningar från vidskepelse och villfarelse” och att ”infatta Guds Ords juveler i sanningens ramverk”. År 2023 introducerade Herren sanningens ramverk, i den struktur som representeras av ordet ”sanning”. Detta ramverk låter de ”ursprungliga” sanningarna ”från Gud” träda fram.
“The dust and rubbish of error have buried the precious jewels of truth, but the Lord’s workers can uncover these treasures, so that thousands will look upon them with delight and awe. Angels of God will be beside the humble worker, giving grace and divine enlightenment, and thousands will be led to pray with David, ‘Open thou mine eyes that I may behold wondrous things out of thy law.’ Truths that have been for ages unseen and unheeded, will blaze forth from the illuminated pages of God’s holy word. The churches generally that have heard, refused, and trampled upon the truth, will do more wickedly; but ‘the wise,’ those who are honest, will understand. The book is open, and the words of God reach the hearts of those who desire to know his will. At the loud cry of the angel from heaven who joins the third angel, thousands will awake from the stupor that has held the world for ages, and will see the beauty and value of the truth.” Review and Herald, December 15, 1885.
”Villfarelsens stoft och bråte har begravt sanningens dyrbara juveler, men Herrens arbetare kan frilägga dessa skatter, så att tusenden kommer att betrakta dem med glädje och bävan. Guds änglar skall stå vid den ödmjuke arbetarens sida och ge nåd och gudomlig upplysning, och tusenden skall ledas att be med David: ’Öppna mina ögon, så att jag må skåda undren i din lag.’ Sanningar som i tidsåldrar har varit osedda och oaktade skall stråla fram från de upplysta sidorna i Guds heliga ord. De församlingar som i allmänhet har hört, förkastat och trampat sanningen under fötterna, skall handla än mer ogudaktigt; men ’de förståndiga’, de som är uppriktiga, skall förstå. Boken är öppen, och Guds ord når hjärtana hos dem som önskar få veta hans vilja. Vid det starka ropet från ängeln från himlen, som förenar sig med den tredje ängeln, skall tusenden vakna ur den dvala som i tidsåldrar har hållit världen fången, och de skall se sanningens skönhet och värde.” Review and Herald, 15 december 1885.
The “Lord’s workers” who are “the wise” and “who are honest” “will understand,” and will “uncover” “treasures, so that thousands will look upon them with delight and awe.” Unfortunately for Laodicean Adventism it is not they who wake up from their stupor at the loud cry of the third angel, for that is the Sunday law, and that is much too late for Adventism to awaken. The eleventh-hour workers awaken from their “stupor” “at the loud cry of the angel who joins the third angel” at the soon-coming Sunday law. Since 2024, “Truths that have been for ages unseen and unheeded,” have been blazing “forth from the illuminated pages of God’s holy word.”
”Herrens arbetare” som är ”de visa” och ”som är uppriktiga” ”skall förstå” och skall ”blotta” ”skatter, så att tusenden skall betrakta dem med glädje och vördnad.” Olyckligtvis för laodikeisk adventism är det inte de som vaknar upp ur sin dvala vid den tredje ängelns höga rop, ty det är söndagslagen, och då är det alldeles för sent för adventismen att vakna. Arbetarna i elfte timmen vaknar ur sin ”dvala” ”vid det höga ropet från den ängel som förenar sig med den tredje ängeln” vid den snart kommande söndagslagen. Sedan 2024 har ”sanningar som i tidsåldrar varit osedda och obeaktade” strålat ”fram från de upplysta sidorna i Guds heliga ord.”
In Isaiah 22:22 Eliakim is given a key, and in Matthew 16 Peter is given the keys to the kingdom.
I Jesaja 22:22 ges Eljakim en nyckel, och i Matteus 16 ges Petrus nycklarna till riket.
And the key of the house of David will I lay upon his shoulder; so he shall open, and none shall shut; and he shall shut, and none shall open. Isaiah 22:22.
Och nyckeln till Davids hus skall jag lägga på hans skuldra; och han skall öppna, och ingen skall tillsluta; och han skall tillsluta, och ingen skall öppna. Jesaja 22:22.
The “key” is given to Philadelphia, for that is the only other place in the Scriptures the key of opening and shutting is referenced.
”Nyckeln” ges åt Filadelfia, ty det är det enda andra stället i Skrifterna där nyckeln till att öppna och stänga omtalas.
And to the angel of the church in Philadelphia write; These things saith he that is holy, he that is true, he that hath the key of David, he that openeth, and no man shutteth; and shutteth, and no man openeth; I know thy works: behold, I have set before thee an open door, and no man can shut it: for thou hast a little strength, and hast kept my word, and hast not denied my name. Revelation 3:7, 8.
Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia: Så säger han som är helig, han som är sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt framför dig en öppen dörr, och ingen kan stänga den; ty du har liten kraft och har bevarat mitt ord och har inte förnekat mitt namn. Uppenbarelseboken 3:7, 8.
At the last interaction with the quibbling Jews, Christ raised a question that the Jews could not answer.
Vid den sista konfrontationen med de trätlystna judarna framställde Kristus en fråga som judarna inte kunde besvara.
While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them, Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The Son of David. He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying, The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool? If David then call him Lord, how is he his son?
När fariséerna var samlade, frågade Jesus dem och sade: Vad tänker ni om Kristus? Vems son är han? De sade till honom: Davids son. Han sade till dem: Hur kan då David i anden kalla honom Herre och säga: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag lägger dina fiender under dina fötter? Om nu David kallar honom Herre, hur kan han då vara hans son?
And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions. Matthew 22:41–46.
Och ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre ställa fler frågor till honom. Matteus 22:41–46.
The Jews were unable to understand the prophetic relationship of David and Christ, for they lacked the prophetic keys to understand the biblical language of line upon line. Christ ended His interaction with the Jews by identifying their blindness was based upon their inability to correctly divide the Word of truth. He had identified that if you understood Moses, you would understand Christ, but they did not understand the Scriptures they claimed to uphold and defend.
Judarna förmådde inte förstå det profetiska förhållandet mellan David och Kristus, ty de saknade de profetiska nycklarna för att förstå det bibliska språkets princip om bud på bud. Kristus avslutade sitt samtal med judarna genom att klargöra att deras blindhet grundade sig på deras oförmåga att rätt dela sanningens ord. Han hade tydliggjort att om man förstod Mose, skulle man förstå Kristus, men de förstod inte de Skrifter som de gjorde anspråk på att upprätthålla och försvara.
The “key” of the “house of David” was given to the Millerites, who were the church of Philadelphia. The “key” was a reformatory movement that was represented by open and shut doors. From 1798 unto 1863 the Millerite movement went from the experience of Philadelphia unto the experience of Laodicea, while going from a movement unto a church. A door opened and a door closed on April 19, 1844, as a door opened and a door closed on October 22, 1844, as a door opened and a door closed in 1863.
”Nyckeln” till ”Davids hus” gavs åt milleriterna, som var församlingen i Filadelfia. ”Nyckeln” var en reformatorisk rörelse som framställdes genom öppna och stängda dörrar. Från 1798 till 1863 gick milleritrörelsen från Filadelfias erfarenhet till Laodikeias erfarenhet, medan den gick från en rörelse till en församling. En dörr öppnades och en dörr stängdes den 19 april 1844, liksom en dörr öppnades och en dörr stängdes den 22 oktober 1844, liksom en dörr öppnades och en dörr stängdes år 1863.
Eliakim had a key, but Peter was given “keys.” The key in the singular was the shut door of 1844.
Eliakim hade en nyckel, men Petrus fick ”nycklar”. Nyckeln i singularis var den stängda dörren år 1844.
“The subject of the sanctuary was the key which unlocked the mystery of the disappointment of 1844. It opened to view a complete system of truth, connected and harmonious, showing that God’s hand had directed the great advent movement and revealing present duty as it brought to light the position and work of His people.” The Great Controversy, 423.
”Läran om helgedomen var den nyckel som upplåste mysteriet med besvikelsen år 1844. Den öppnade för blicken ett fullständigt system av sanning, sammanhängande och harmoniskt, och visade att Guds hand hade lett den stora adventrörelsen samt uppenbarade den närvarande plikten genom att bringa klarhet i hans folks ställning och verk.” The Great Controversy, 423.
The subject of the sanctuary was the key that unlocked the shut door of 1844, but Peter was also given the keys of the kingdom.
Läran om helgedomen var nyckeln som öppnade den stängda dörren år 1844, men Petrus fick också himmelrikets nycklar.
And Jesus answered and said unto him, Blessed art thou, Simon Barjona: for flesh and blood hath not revealed it unto thee, but my Father which is in heaven. And I say also unto thee, That thou art Peter, and upon this rock I will build my church; and the gates of hell shall not prevail against it. And I will give unto thee the keys of the kingdom of heaven: and whatsoever thou shalt bind on earth shall be bound in heaven: and whatsoever thou shalt loose on earth shall be loosed in heaven. Matthew 16:17–19.
Och Jesus svarade och sade till honom: Salig är du, Simon Barjona, ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himmelen. Och jag säger dig också: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Och jag skall ge dig himmelrikets nycklar; och allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himmelen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himmelen. Matteus 16:17–19.
Line upon line, Philadelphia, the last covenant bride as represented by Peter, is given the key of the house of David as well as the keys to the kingdom of heaven. The key of the house of David is the last subject Jesus interacted with the Pharisees over.
Rad på rad får Filadelfia, den sista förbundsbruden sådan hon representeras av Petrus, nyckeln till Davids hus liksom nycklarna till himmelriket. Nyckeln till Davids hus är det sista ämne som Jesus hade att göra med fariseerna om.
While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them, Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The Son of David. He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying, The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool? If David then call him Lord, how is he his son?
Medan fariséerna var samlade, frågade Jesus dem och sade: Vad tänker ni om Kristus? Vems son är han? De svarade honom: Davids son. Han sade till dem: Hur kan då David i Anden kalla honom Herre och säga: Herren sade till min Herre: Sitt på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall under dina fötter? Om nu David kallar honom Herre, hur kan han då vara hans son?
And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions. Matthew 22:41–46.
Och ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre ställa några fler frågor till honom. Matteus 22:41–46.
The subject of David and his Lord is exactly where Peter begins at Pentecost in the upper room at the third hour. The subject that closed the door of interaction between the Pharisees and Christ is the key Peter used to open the door of the upper room at Pentecost.
Ämnet om David och hans Herre är just där Petrus börjar på pingstdagen i den övre salen vid tredje timmen. Det ämne som stängde dörren för umgänge mellan fariséerna och Kristus är den nyckel Petrus använde för att öppna dörren till den övre salen på pingstdagen.
For David is not ascended into the heavens: but he saith himself, The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand, Until I make thy foes thy footstool. Therefore let all the house of Israel know assuredly, that God hath made that same Jesus, whom ye have crucified, both Lord and Christ.
Ty David har inte farit upp till himlarna; men han säger själv: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender till en fotapall för dina fötter. Därför må nu hela Israels hus med visshet veta, att Gud har gjort denne Jesus, som ni har korsfäst, både till Herre och Kristus.
Now when they heard this, they were pricked in their heart, and said unto Peter and to the rest of the apostles, Men and brethren, what shall we do?
När de nu hörde detta, högg det dem i hjärtat, och de sade till Petrus och de övriga apostlarna: Män och bröder, vad skall vi göra?
Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost. For the promise is unto you, and to your children, and to all that are afar off, even as many as the Lord our God shall call. And with many other words did he testify and exhort, saying, Save yourselves from this untoward generation. Then they that gladly received his word were baptized: and the same day there were added unto them about three thousand souls. Acts 2:34–41.
Då sade Petrus till dem: Omvänd er, och låt var och en av er döpas i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, så skall ni få den helige Andes gåva. Ty löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren, vår Gud, kallar. Och med många andra ord vittnade han och förmanade dem och sade: Låt er frälsas från detta förvända släkte. De som då gärna tog emot hans ord lät döpa sig, och den dagen ökades deras antal med omkring tre tusen själar. Apostlagärningarna 2:34–41.
Peter had the keys to bind or loose, and when he did so, heaven was in agreement with Peter’s action. Peter represents Divinity and humanity working together to unseal the truths of God’s Word. When those truths are unsealed, they are represented as knowledge.
Petrus hade nycklarna att binda eller lösa, och när han gjorde det, var himlen i överensstämmelse med Petrus handling. Petrus representerar gudomlighet och mänsklighet som samverkar för att bryta förseglingen på sanningarna i Guds Ord. När dessa sanningar bryts upp ur sin försegling, framställs de som kunskap.
“The key of knowledge in Christ’s day had been taken away by those who should have held it to unlock the treasure house of wisdom in the Old Testament Scriptures. The rabbis and teachers had virtually shut up the kingdom of heaven from the poor and the afflicted, and left them to perish. In His discourses Christ did not bring many things before them at once, lest He might confuse their minds. He made every point clear and distinct. He did not disdain the repetition of old and familiar truths in prophecies if they would serve His purpose to inculcate ideas.
”Kunskapens nyckel i Kristi dagar hade tagits bort av dem som borde ha haft den för att låsa upp visdomens skattkammare i Gamla testamentets skrifter. Rabbinerna och lärarna hade i praktiken stängt himmelriket för de fattiga och de betryckta och lämnat dem att gå under. I sina tal frambar Kristus inte många saker för dem på en gång, för att han inte skulle förvirra deras sinnen. Han gjorde varje punkt klar och tydlig. Han föraktade inte att upprepa gamla och välbekanta sanningar i profetiorna, om de kunde tjäna hans syfte att inprägla tankar.
“Christ was the originator of all the ancient gems of truth. Through the work of the enemy these truths had been displaced. They had been disconnected from their true position, and placed in the framework of error. Christ’s work was to readjust and establish the precious gems in the framework of truth. The principles of truth which had been given by Himself to bless the world had, through Satan’s agency, been buried and had apparently become extinct. Christ rescued them from the rubbish of error, gave them a new, vital force, and commanded them to shine as precious jewels, and stand fast forever.
”Kristus var upphovsmannen till alla de forntida sanningarnas ädelstenar. Genom fiendens verk hade dessa sanningar rubbats ur sitt läge. De hade skilts från sin rätta plats och satts in i villfarelsens ramverk. Kristi verk var att återställa och befästa de dyrbara ädelstenarna i sanningens ramverk. Sanningens principer, vilka Han själv hade gett för att välsigna världen, hade genom Satans verksamhet blivit begravda och hade skenbart blivit utslocknade. Kristus räddade dem ur villfarelsens bråte, gav dem ny, levande kraft och befallde dem att lysa som dyrbara juveler och stå fasta för evigt.”
“Christ Himself could use any of these old truths without borrowing the smallest particle, for He had originated them all. He had cast them into the minds and thoughts of each generation, and when He came to our world He rearranged and vitalized the truths which had become dead, making them more forcible for the benefit of future generations. It was Jesus Christ who had the power of rescuing the truths from the rubbish, and again giving them to the world with more than their original freshness and power.” Manuscript Releases, volume 13, 240, 241.
”Kristus själv kunde bruka vilken som helst av dessa gamla sanningar utan att låna den minsta beståndsdel, ty Han hade själv gett upphov till dem alla. Han hade inpräglat dem i varje generations sinne och tankevärld, och när Han kom till vår värld omordnade och livgivande Han de sanningar som hade blivit döda och gjorde dem mer kraftfulla till gagn för kommande generationer. Det var Jesus Kristus som hade makt att rädda sanningarna ur bråtet och åter ge dem åt världen med mer än deras ursprungliga friskhet och kraft.” Manuscript Releases, volym 13, 240, 241.
Peter’s keys were to bind and to loose, and Peter represents the last Christian bride, who are the one hundred and forty-four thousand. The binding message of Peter represented in the witness of the one hundred and forty-four thousand is the sealing. The loosing message of Peter in the witness of the one hundred and forty-four thousand is Islam of the third woe.
Petrus nycklar var till för att binda och lösa, och Petrus representerar den sista kristna bruden, som är de etthundrafyrtiofyra tusen. Petrus budskap att binda, representerat i de etthundrafyrtiofyra tusens vittnesbörd, är beseglingen. Petrus budskap att lösa i de etthundrafyrtiofyra tusens vittnesbörd är islam i det tredje veet.
“I then saw the third angel. Said my accompanying angel, ‘Fearful is his work. Awful is his mission. He is the angel that is to select the wheat from the tares, and seal, or bind, the wheat for the heavenly garner. These things should engross the whole mind, the whole attention.’” Early Writings, 119.
”Därefter såg jag den tredje ängeln. Min medföljande ängel sade: ’Fruktansvärt är hans verk. Förfärlig är hans uppgift. Han är den ängel som skall skilja vetet från ogräset och försegla, eller binda, vetet för den himmelska ladan. Dessa ting borde uppta hela sinnet, all uppmärksamhet.’” Early Writings, 119.
The wheat that are bound are represented by the first fruit wheat offering of Pentecost, that as a wave offering would represent the lifting up of the ensign of the one hundred and forty-four thousand. The sealing of God’s people is Peter’s internal message, that occurs during the history of Islam of the third woe that is progressively loosed from 9/11 onward.
Det bundna vetet representeras av Pingstens förstlingsgåva av vete, vilken såsom ett viftoffer skulle representera upplyftandet av banéret för de etthundrafyrtiofyra tusen. Förseglingen av Guds folk är Petrus inre budskap, som äger rum under islams historia i det tredje veet, vilket successivt släpps löst från och med 11 september.
And after these things I saw four angels standing on the four corners of the earth, holding the four winds of the earth, that the wind should not blow on the earth, nor on the sea, nor on any tree. And I saw another angel ascending from the east, having the seal of the living God: and he cried with a loud voice to the four angels, to whom it was given to hurt the earth and the sea, Saying, Hurt not the earth, neither the sea, nor the trees, till we have sealed the servants of our God in their foreheads. Revelation 7:1–3.
Och därefter såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla jordens fyra vindar tillbaka, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. Och jag såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens sigill. Och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, åt vilka det var givet att skada jorden och havet, och sade: Skada inte jorden, inte heller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare på deras pannor. Uppenbarelseboken 7:1–3.
Those four winds that are restrained during the binding of God’s people were released at 9/11, and then restrained by George Bush the lesser. The external message of Peter is Islam, and the loosening and the restraining if Islam is the external message that runs through the sealing time. Peter’s humanity is connected with Divinity, for the keys given to him represent agreement between heaven and earth.
Dessa fyra vindar, som hålls tillbaka under förseglingen av Guds folk, släpptes lösa vid 9/11 och hölls därefter tillbaka av George Bush den yngre. Petrus yttre budskap är islam, och lösgörandet och tillbakahållandet av islam utgör det yttre budskap som löper genom förseglingens tid. Petrus mänsklighet är förenad med gudomligheten, ty de nycklar som gavs åt honom representerar samstämmighet mellan himmel och jord.
We will continue this study in the next article.
Vi kommer att fortsätta denna studie i nästa artikel.
“The darkness of the evil one encloses those who neglect to pray. The whispered temptations of the enemy entice them to sin; and it is all because they do not make use of the privileges that God has given them in the divine appointment of prayer. Why should the sons and daughters of God be reluctant to pray, when prayer is the key in the hand of faith to unlock heaven’s storehouse, where are treasured the boundless resources of Omnipotence? Without unceasing prayer and diligent watching we are in danger of growing careless and of deviating from the right path. The adversary seeks continually to obstruct the way to the mercy seat, that we may not by earnest supplication and faith obtain grace and power to resist temptation.
Den ondes mörker omsluter dem som försummar att be. Fiendens viskade frestelser lockar dem till synd; och allt detta beror på att de inte gör bruk av de privilegier som Gud har gett dem genom bönens gudomliga ordning. Varför skulle Guds söner och döttrar vara obenägna att be, när bönen är nyckeln i trons hand till att öppna himlens förrådshus, där Allmaktens gränslösa tillgångar är förvarade? Utan oavbruten bön och vaksam uppsikt löper vi fara att bli vårdslösa och att avvika från den rätta vägen. Motståndaren söker ständigt att spärra vägen till nådens tron, så att vi inte genom innerlig bön och tro må erhålla nåd och kraft att stå emot frestelsen.
“There are certain conditions upon which we may expect that God will hear and answer our prayers. One of the first of these is that we feel our need of help from Him. He has promised, ‘I will pour water upon him that is thirsty, and floods upon the dry ground.’ Isaiah 44:3. Those who hunger and thirst after righteousness, who long after God, may be sure that they will be filled. The heart must be open to the Spirit’s influence, or God’s blessing cannot be received.
”Det finns vissa villkor, under vilka vi kan förvänta att Gud skall höra och besvara våra böner. Ett av de första av dessa är att vi känner vårt behov av hjälp från Honom. Han har lovat: ”Jag skall utgjuta vatten över den törstige och strömmar över det torra landet.” Jesaja 44:3. De som hungrar och törstar efter rättfärdighet, som längtar efter Gud, kan vara förvissade om att de skall bli mättade. Hjärtat måste vara öppet för Andens inflytande, annars kan Guds välsignelse inte tas emot.
“Our great need is itself an argument and pleads most eloquently in our behalf. But the Lord is to be sought unto to do these things for us. He says, ‘Ask, and it shall be given you.’ And ‘He that spared not His own Son, but delivered Him up for us all, how shall He not with Him also freely give us all things?’ Matthew 7:7; Romans 8:32.
”Vårt stora behov är i sig självt ett argument och vädjar med den största vältalighet till vår förmån. Men Herren måste sökas för att göra detta för oss. Han säger: ’Bedjen, och eder skall varda givet.’ Och ’Han som icke skonade sin egen Son utan utgav honom för oss alla, huru skulle han icke ock med honom skänka oss allt?’ Matteus 7:7; Romarbrevet 8:32.
“If we regard iniquity in our hearts, if we cling to any known sin, the Lord will not hear us; but the prayer of the penitent, contrite soul is always accepted. When all known wrongs are righted, we may believe that God will answer our petitions. Our own merit will never commend us to the favor of God; it is the worthiness of Jesus that will save us, His blood that will cleanse us; yet we have a work to do in complying with the conditions of acceptance.
”Om vi hyser orättfärdighet i våra hjärtan, om vi håller fast vid någon medveten synd, skall Herren inte höra oss; men den ångerfulla, förkrossade själens bön blir alltid mottagen. När allt känt orätt har blivit rättat, kan vi tro att Gud kommer att besvara våra böner. Vår egen förtjänst kommer aldrig att rekommendera oss till Guds välvilja; det är Jesu värdighet som kommer att frälsa oss, hans blod som kommer att rena oss; ändå har vi ett verk att utföra genom att uppfylla villkoren för att bli mottagna.
“Another element of prevailing prayer is faith. ‘He that cometh to God must believe that He is, and that He is a rewarder of them that diligently seek Him.’ Hebrews 11:6. Jesus said to His disciples, ‘What things soever ye desire, when ye pray, believe that ye receive them, and ye shall have them.’ Mark 11:24. Do we take Him at His word?” Steps to Christ, 94–96.
”Ett annat element i den segrande bönen är tro. ’Den som kommer till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som flitigt söker honom.’ Hebréerna 11:6. Jesus sade till sina lärjungar: ’Allt vad ni ber om, när ni ber, tro att ni får det, så skall det bli ert.’ Markus 11:24. Tar vi honom på orden?” Vägen till Kristus, 94–96.
“Here is a lesson for young men who profess to be servants of God, bearing His message, who are exalted in their own estimation. They can trace nothing remarkable in their experience, as could Elijah, yet they feel above performing duties which to them appear menial. They will not come down from their ministerial dignity to do needful service, fearing that they will be doing the work of a servant. All such should learn from the example of Elijah. His word locked the treasures of heaven, the dew and rain, from the earth three years. His word alone was the key to unlock heaven and bring showers of rain. He was honored of God as he offered his simple prayer in the presence of the king and the thousands of Israel, in answer to which fire flashed from heaven and kindled the fire upon the altar of sacrifice. His hand executed the judgment of God in slaying eight hundred and fifty priests of Baal; and yet, after the exhausting toil and most signal triumph of the day, he who could bring clouds and rain and fire from heaven was willing to perform the service of a menial and run before the chariot of Ahab in the darkness and in the wind and rain to serve the sovereign whom he had not feared to rebuke to his face because of his sins and crimes. The king passed within the gates. Elijah wrapped himself in his mantle and lay upon the bare earth.” Testimonies, volume 3, 287.
”Här finns en lärdom för unga män som bekänner sig vara Guds tjänare, bärare av Hans budskap, och som är upphöjda i sina egna ögon. De kan inte peka på något anmärkningsvärt i sin erfarenhet, såsom Elia kunde, och ändå anser de sig stå över att utföra plikter som för dem förefaller ringa. De vill inte stiga ned från sin ämbetsvärdighet för att utföra nödvändig tjänst, av fruktan för att de då skulle göra en tjänares arbete. Alla sådana bör lära av Elias exempel. Hans ord tillslöt himlens förråd, daggen och regnet, för jorden under tre år. Hans ord allena var nyckeln till att öppna himlen och låta regnskurar falla. Han blev hedrad av Gud då han frambar sin enkla bön i kungens och Israels tusendens närvaro, som svar på vilken eld flammade ned från himlen och tände elden på offeraltaret. Hans hand verkställde Guds dom då åttahundrafemtio av Baals präster dödades; och ändå var han, efter dagens utmattande möda och mest lysande triumf, han som kunde framkalla moln och regn och eld från himlen, villig att utföra en ringa tjänares uppgift och springa framför Ahabs vagn i mörkret och i vind och regn för att tjäna den härskare som han inte hade fruktat att tillrättavisa ansikte mot ansikte för hans synder och brott. Kungen drog in genom portarna. Elia svepte sin mantel om sig och lade sig på den bara jorden.” Testimonies, band 3, 287.