In the first few articles we included the passage from The Desire of Ages which addresses Christ presenting the parable of the vineyard to the quibbling Jews. The parable of the song of the vineyard is also the song of Moses and the Lamb which the one hundred and forty-four thousand, and inspiration informs us that a “song” in prophecy represents an “experience.” The one hundred and forty-four thousand follow the Lamb whithersoever He goeth, so they will walk through the same experience as did Christ and Moses. Christ as the omega of ancient Israel’s prophetic history and Moses the alpha of ancient Israel’s prophetic history both lived in parallel periods when a former covenant people were being passed by and as a new covenant people were being chosen. The one hundred and forty-four thousand sing the song of Moses and of the Lamb by experiencing a history when a former covenant people are being passed by—while the Lord enters into covenant with His final covenant people.

I de första artiklarna tog vi med det avsnitt ur The Desire of Ages som behandlar hur Kristus framställer liknelsen om vingården för de trätlystna judarna. Liknelsen om vingårdssången är också Moses’ och Lammets sång, vilken de etthundrafyrtiofyra tusen sjunger, och inspirationen underrättar oss om att en ”sång” i profetian representerar en ”erfarenhet”. De etthundrafyrtiofyra tusen följer Lammet varthelst Han går, och därför kommer de att genomgå samma erfarenhet som Kristus och Moses. Kristus, såsom omega i det forntida Israels profetiska historia, och Moses, alfa i det forntida Israels profetiska historia, levde båda under parallella perioder då ett tidigare förbundsfolk blev förbigånget och ett nytt förbundsfolk blev utvalt. De etthundrafyrtiofyra tusen sjunger Moses’ och Lammets sång genom att erfara en historia då ett tidigare förbundsfolk blir förbigånget — medan Herren ingår förbund med sitt slutliga förbundsfolk.

Prophetically when Christ was presenting the parable it aligns with Peter addressing the quibbling Jews at Pentecost. In the final crisis, Jesus presenting the parable to the quibbling Jews, represents those who are singing the song of the vineyard to the drunkards of Ephraim. Peter is presenting the same song at Pentecost, only he is singing in the key of Joel. The song of the vineyard is the song of a former covenant people being divorced during the same time that a new covenant people are being married to the Lord. The virgins who were disappointed and entered into the tarrying time were waiting for the marriage, and the perfect fulfillment would be that they are waiting for the sealing of the one hundred and forty-four thousand.

Profetiskt sett, när Kristus framställde liknelsen, motsvarar detta Petrus när han tilltalade de tvistlystna judarna på pingstdagen. I den slutliga krisen representerar Jesus, när han framställer liknelsen för de tvistlystna judarna, dem som sjunger vingårdens sång för Efraims druckna. Petrus frambär samma sång på pingstdagen; endast sjunger han den i Joels tonart. Vingårdens sång är sången om ett tidigare förbundsfolk som blir skilt från Herren under samma tid som ett nytt förbundsfolk blir förenat med Herren i äktenskap. De jungfrur som blev besvikna och gick in i fördröjningstiden väntade på bröllopet, och den fullkomliga uppfyllelsen skulle vara att de väntar på beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen.

The book of Joel begins with its first chapter describing how God’s vineyard has been destroyed by the drinkers of wine and strong drink, who have had the “new wine” cut off from their mouths. As soon as Jesus informed the Jews their kingdom would be taken from them and given to a group of husbandmen who will bring forth the genuine fruits of the vineyard, Jesus switched gears and cited the cornerstone in the temple that was set aside, but which was destined to become the capstone. The beginning was going to be repeated at the end, and when this truth is set forth, it is represented as “marvelous.”

Joels bok inleds med att dess första kapitel beskriver hur Guds vingård har blivit förstörd av dem som dricker vin och starka drycker, vilka har fått det ”nya vinet” avskuret från sina munnar. Så snart Jesus hade underrättat judarna om att deras rike skulle tas ifrån dem och ges åt en skara vingårdsmän som skall bära fram vingårdens äkta frukter, bytte Jesus spår och hänvisade till hörnstenen i templet som hade åsidosatts men som var bestämd att bli huvudstenen. Begynnelsen skulle upprepas i slutet, och när denna sanning framläggs framställs den som ”underbar”.

The “rule of first mention” in God’s Word informs us that because Joel first addresses the destruction of the vineyard that it is the primary point of his testimony. Joel is not alone for every major prophet begins their testimony addressing the sins and lost condition of Israel.

”Principen om första omnämnande” i Guds Ord upplyser oss om att eftersom Joel först behandlar förstörelsen av vingården, utgör detta den främsta punkten i hans vittnesbörd. Joel står inte ensam, ty varje större profet inleder sitt vittnesbörd med att behandla Israels synder och förlorade tillstånd.

In Isaiah twenty-eight the “scornful men which rule” “Jerusalem” are represented as the “drunkards of Ephraim,” and as the “crown of pride.” “Crown” represents leadership and “pride” represents a satanic character.

I Jesaja tjugoåtta framställs de ”bespottande män som råda” över ”Jerusalem” som ”Efraims drinkare” och som ”högmodets krona”. ”Krona” betecknar ledarskap och ”högmod” betecknar en satanisk karaktär.

The drunkards are contrasted with the remnant (“residue”) who become God’s “crown” of glory, for during the latter rain the Lord sets up His “kingdom of glory” as typified by Him setting up the “kingdom of grace” at the cross. The kingdom of grace at the cross typifies the kingdom of glory at the Sunday law.

De druckna ställs i kontrast till kvarlevan (”återstoden”), som blir Guds ”ära-krona”, ty under det sena regnet upprättar Herren sitt ”härlighetens rike”, förebildat av att Han upprättade ”nådens rike” vid korset. Nådens rike vid korset är en förebild på härlighetens rike vid söndagslagen.

The latter rain began on 9/11 when the sealing of the one hundred and forty-four thousand and the judgment of the living also began. In the sealing time the outpouring of the Holy Spirit began at 9/11, as Jesus breathed a few drops. It is the foundation and the outpouring of the Holy Spirit at the Midnight Cry that is the capstone. “Marvelous” is a symbol of the period of the outpouring of the spirit from “9/11 unto the Sunday law.”

Det senare regnet började den 11 september, när beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen och även domen över de levande började. Under beseglingstiden började den helige Andes utgjutelse den 11 september, när Jesus utandades några få droppar. Det är grunden, och den helige Andes utgjutelse vid midnattsropet är slutstenen. ”Förunderlig” är en symbol för perioden av Andens utgjutelse från ”11 september till söndagslagen.”

The parallel, yet opposite symbolism of the “crown” representing leadership is set forth in the narrative of Isaiah twenty-eight when the drunkards who rule Jerusalem are passed by and the leadership of God’s church is given to the residue. This illustrates the parable of the vineyard. The drunkard’s crown is removed and the one hundred and forty-four thousand are then the crown which represents Christ’s kingdom. Isaiah teaches the same truth in chapter twenty-two when Shebna is cast into a far country and replaced with Eliakim. Whether it is the drunkards of Ephraim or Shebna in chapter twenty-two they both represent the leadership of God’s former covenant people being passed by.

Den parallella, men motsatta symboliken i att ”kronan” representerar ledarskap framställs i berättelsen i Jesaja tjugoåtta, när de druckna som styr Jerusalem blir förbigångna och ledarskapet för Guds kyrka ges åt kvarlevan. Detta illustrerar liknelsen om vingården. Den drucknes krona tas bort, och de etthundrafyrtiofyra tusen är därefter den krona som representerar Kristi rike. Jesaja lär ut samma sanning i kapitel tjugotvå, när Sebna kastas bort till ett avlägset land och ersätts av Eljakim. Vare sig det är Efraims druckna eller Sebna i kapitel tjugotvå, representerar de båda att ledarskapet för Guds folk under det förra förbundet blir förbigånget.

Zechariah identifies the Triumphal Entry, which is also the Midnight Cry, and the verses that follow agree with Isaiah by identifying God’s people as a crown.

Sakarja identifierar det triumfartade intåget, som också är Midnattsropet, och de verser som följer överensstämmer med Jesaja genom att identifiera Guds folk som en krona.

Rejoice greatly, O daughter of Zion; shout, O daughter of Jerusalem: behold, thy King cometh unto thee: he is just, and having salvation; lowly, and riding upon an ass, and upon a colt the foal of an ass. And I will cut off the chariot from Ephraim, and the horse from Jerusalem, and the battle bow shall be cut off: and he shall speak peace unto the heathen: and his dominion shall be from sea even to sea, and from the river even to the ends of the earth.

Fröjda dig storligen, du Sions dotter; jubla, du Jerusalems dotter: se, din Konung kommer till dig: han är rättfärdig och har frälsning; ödmjuk är han och rider på en åsna, på en åsninnas föl. Och jag skall utrota vagnen ur Efraim och hästen ur Jerusalem, och stridsbågen skall utrotas; och han skall tala frid till hednafolken, och hans herradöme skall sträcka sig från hav till hav och från floden intill jordens ändar.

As for thee also, by the blood of thy covenant I have sent forth thy prisoners out of the pit wherein is no water.

Och dig gäller detta: genom ditt förbunds blod har jag låtit dina fångar gå ut ur den grop där inget vatten finns.

Turn you to the strong hold, ye prisoners of hope: even today do I declare that I will render double unto thee; When I have bent Judah for me, filled the bow with Ephraim, and raised up thy sons, O Zion, against thy sons, O Greece, and made thee as the sword of a mighty man.

Vänd om till fästet, ni hoppets fångar; redan i dag förkunnar jag att jag skall vedergälla dig dubbelt. När jag har spänt Juda som min båge, fyllt bågen med Efraim och rest upp dina söner, o Sion, mot dina söner, o Grekland, och gjort dig lik en väldig mans svärd.

And the Lord shall be seen over them, and his arrow shall go forth as the lightning: and the Lord God shall blow the trumpet, and shall go with whirlwinds of the south. The Lord of hosts shall defend them; and they shall devour, and subdue with sling stones; and they shall drink, and make a noise as through wine; and they shall be filled like bowls, and as the corners of the altar. And the Lord their God shall save them in that day as the flock of his people: for they shall be as the stones of a crown, lifted up as an ensign upon his land. For how great is his goodness, and how great is his beauty! corn shall make the young men cheerful, and new wine the maids. Zechariah 9:9–17.

Och Herren skall bli sedd över dem, och hans pil skall fara fram såsom blixten; och Herren Gud skall stöta i basunen och dra fram i söderns virvelvindar. Herren Sebaot skall försvara dem; och de skall förtära och kuva med slungstenar; och de skall dricka och föra oväsen såsom av vin; och de skall bli fyllda såsom offerskålarna, såsom altarets hörn. Och Herren deras Gud skall på den dagen frälsa dem såsom hjorden av sitt folk; ty de skall vara såsom stenarna i en krona, upphöjda såsom ett baner över hans land. Ty hur stor är inte hans godhet, och hur stor är inte hans skönhet! Säd skall ge de unga männen glädje, och nytt vin jungfrurna. Sakaria 9:9–17.

Verse eleven (9/11) states, “As for thee also, by the blood of thy covenant I have sent forth thy prisoners out of the pit wherein is no water.” Christ confirmed the covenant with many for one week, and the week began at His baptism. For three and a half years Christ walked among men and in the concluding period of those three and a half years Christ fulfilled Zechariah’s prediction identifying the triumphal entry of the Messiah into Jerusalem. The Midnight Cry began a period which led to Christ’s death, burial and resurrection. Christ’s baptism represents His death, burial and resurrection, so the beginning and ending of the period of three and a half years are the same.

Vers elva (9/11) säger: ”Också dig gäller detta: genom ditt förbunds blod har jag låtit dina fångar fara ut ur brunnen där inget vatten finns.” Kristus bekräftade förbundet med många under en vecka, och veckan började vid Hans dop. Under tre och ett halvt år vandrade Kristus bland människorna, och under den avslutande delen av dessa tre och ett halvt år uppfyllde Kristus Sakarjas förutsägelse, som utpekar Messias triumfart in i Jerusalem. Midnattsropet inledde en period som ledde till Kristi död, begravning och uppståndelse. Kristi dop representerar Hans död, begravning och uppståndelse, så början och slutet på perioden om tre och ett halvt år är desamma.

Christ’s baptism typifies 9/11, and 9/11 marks the beginning of a period that ends at the Sunday law. At 9/11 the latter rain began to sprinkle and at the Sunday law it is poured out without measure as typified by Christ breathing upon the disciples a few drops of rain in advance of the outpouring at Pentecost.

Kristi dop typifierar 11 september, och 11 september markerar början på en period som slutar vid söndagslagen. Den 11 september började det sena regnet att stänka, och vid söndagslagen utgjuts det utan mått, såsom det förebildas av att Kristus andades på lärjungarna några få regndroppar i förväg om utgjutelsen vid pingsten.

Zechariah 9:11 aligns with 9/11 and also the Midnight Cry which leads to the Sunday law. At 9/11 the Laodicean message arrived as present truth as it had done in 1856 and 1888. The Laodicean message is given to people who are unaware that they are dead. They are in a “pit” with no latter rain message, for their pit has no water. If Laodicea would just respond to the knocking on their hearts the Lord would raise them out of the pit, for until probation closes at the Sunday law they are “prisoners of hope.”

Sakarja 9:11 sammanfaller med 11 september och även med Midnattsropet, som leder fram till söndagslagen. Vid 11 september anlände det laodiceiska budskapet som närvarande sanning, såsom det hade gjort 1856 och 1888. Det laodiceiska budskapet ges till människor som inte är medvetna om att de är döda. De befinner sig i en ”grav” utan något budskap om det sena regnet, ty deras grav har inget vatten. Om Laodicea bara ville svara på hjärtats knackning, skulle Herren lyfta dem upp ur graven, ty ända till dess att nådatiden avslutas vid söndagslagen är de ”hoppets fångar”.

As for thee also, by the blood of thy covenant I have sent forth thy prisoners out of the pit wherein is no water. Turn you to the strong hold, ye prisoners of hope: even to day do I declare that I will render double unto thee. Zechariah 9:11, 12.

Och också dig gäller detta: genom ditt förbunds blod har jag släppt dina fångar ut ur den vattenlösa gropen. Vänd tillbaka till fästningen, ni hoppets fångar. Redan i dag förkunnar jag att jag skall vedergälla dig med dubbelt. Sakarja 9:11, 12.

9/11 empowered the message which arrived in 1989. That message is the third angel’s message, but in the structure and terms of the Millerite reformatory movement, 1989 marked the arrival of the first angel. The first angel’s message was empowered on August 11, 1840 by a fulfillment of a prophecy concerning Islam, and it identifies that 1989’s arrival of the third angel would be empowered by a fulfillment of a prophecy concerning Islam.

11 september gav kraft åt det budskap som anlände 1989. Det budskapet är den tredje ängelns budskap, men inom den milleritiska reformrörelsens struktur och terminologi markerade 1989 den första ängelns ankomst. Den första ängelns budskap gavs kraft den 11 augusti 1840 genom uppfyllelsen av en profetia rörande islam, och detta visar att den tredje ängelns ankomst år 1989 skulle ges kraft genom uppfyllelsen av en profetia rörande islam.

When the prophecy of Islam was confirmed on August 11, 1840 the angel of Revelation ten descended, thus typifying the descent of the angel of Revelation eighteen on 9/11. The empowerment of the first angel in 1840, and the empowerment of the second angel in 1844 both typify the empowerment of the third angel on 9/11. July 18, 2020 was the arrival of the second angel as typified by the first disappointment of the Millerites on April 19, 1844. The histories of both empowerments of the first and second angels of Millerite history, and also the history of the empowerment of the third angel on 9/11 provide witnesses to the empowerment of the message of the Midnight Cry that arrived in July 2023.

När profetian om islam bekräftades den 11 augusti 1840 steg ängeln i Uppenbarelseboken tio ned och förebildade därmed nedstigandet av ängeln i Uppenbarelseboken arton den 11/9. Bemyndigandet av den första ängeln år 1840 och bemyndigandet av den andra ängeln år 1844 förebildar båda bemyndigandet av den tredje ängeln den 11/9. Den 18 juli 2020 var den andra ängelns ankomst, såsom förebildad genom milleriternas första besvikelse den 19 april 1844. Historierna om bemyndigandet av den första och den andra ängeln i milleritrörelsens historia, liksom även historien om bemyndigandet av den tredje ängeln den 11/9, utgör vittnesbörd om bemyndigandet av Midnattsropets budskap, som anlände i juli 2023.

The period of the sealing begins at 9/11 and ends at the Sunday law. It begins with Christ breathing a few drops of the latter rain and ends with tongues of fire carrying a message to the world at Pentecost. Peter identified Pentecost as a fulfillment of Joel. That being the fact of the matter it establishes that Christ’s breathing was also a fulfillment of Joel, for the Pentecostal season has a specific beginning and ending that demonstrates that the alpha is also the omega. The day of Christ’s resurrection the barley first fruit offering was made, and fifty days later on Pentecost the wheat first fruit offering was lifted up. 9/11 typifies the Midnight Cry that arrives just before and leads to the Sunday law. The perfect fulfillment of Zechariah 9:9 representation of the Midnight Cry is post-July 2023.

Beseglingens tidsperiod börjar den 11 september och slutar vid söndagslagen. Den börjar med att Kristus andas några få droppar av det sena regnet och slutar med eldstungor som bär ett budskap till världen vid pingsten. Petrus identifierade pingsten som en uppfyllelse av Joel. Eftersom detta är sakens faktiska förhållande, fastslår det att Kristi andedräkt också var en uppfyllelse av Joel, ty pingstsäsongen har en bestämd början och ett bestämt slut som visar att alfa också är omega. På Kristi uppståndelses dag frambars förstlingsoffret av korn, och femtio dagar senare, vid pingsten, bars förstlingsoffret av vete fram. Den 11 september är en förebild på midnattsropet som kommer strax före och leder till söndagslagen. Den fullkomliga uppfyllelsen av Sakarja 9:9:s framställning av midnattsropet är efter juli 2023.

Rejoice greatly, O daughter of Zion; shout, O daughter of Jerusalem: behold, thy King cometh unto thee: he is just, and having salvation; lowly, and riding upon an ass, and upon a colt the foal of an ass. Zechariah 9:9.

Fröjda dig storligen, du Sions dotter; jubla, du Jerusalems dotter: se, din Konung kommer till dig: han är rättfärdig och har frälsning; ödmjuk och ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Sakarja 9:9.

So Zechariah agrees with Isaiah’s symbolization of God’s people being a crown, but he adds that the crown is also the ensign when he recorded, “for they shall be as the stones of a crown, lifted up as an ensign upon his land“, and Zechariah further echoes the joy associated with Joel’s symbols of “corn” and “new wine,” by stating, “corn shall make the young men cheerful, and new wine the maids.” As we consider the record of the drunkards of Ephraim in chapter twenty-eight, take note that this is the biblical chapter that identifies the “rest and the refreshing.” This is one of the primary passages in the Scriptures concerning the latter rain, so these drunkards of Ephraim must be the same drunks Joel speaks of.

Så instämmer Sakarja i Jesajas symbolik om att Guds folk är en krona, men han tillägger att kronan också är baneret när han nedtecknade: ”ty de skall vara såsom stenarna i en krona, upplyfta såsom ett baner över hans land”, och Sakarja återger vidare den glädje som är förknippad med Joels symboler ”säd” och ”nytt vin”, genom att säga: ”säden skall göra de unga männen glada, och det nya vinet jungfrurna.” När vi betraktar skildringen av Efraims drinkare i kapitel tjugoåtta, lägg då märke till att detta är det bibliska kapitel som identifierar ”vilan och vederkvickelsen”. Detta är ett av de främsta skriftställena i Skriften angående det sena regnet, så dessa drinkare i Efraim måste vara samma druckna män som Joel talar om.

Woe to the crown of pride, to the drunkards of Ephraim, whose glorious beauty is a fading flower, which are on the head of the fat valleys of them that are overcome with wine! Behold, the Lord hath a mighty and strong one, which as a tempest of hail and a destroying storm, as a flood of mighty waters overflowing, shall cast down to the earth with the hand. The crown of pride, the drunkards of Ephraim, shall be trodden under feet: And the glorious beauty, which is on the head of the fat valley, shall be a fading flower, and as the hasty fruit before the summer; which when he that looketh upon it seeth, while it is yet in his hand he eateth it up. In that day shall the Lord of hosts be for a crown of glory, and for a diadem of beauty, unto the residue of his people, And for a spirit of judgment to him that sitteth in judgment, and for strength to them that turn the battle to the gate. But they also have erred through wine, and through strong drink are out of the way; the priest and the prophet have erred through strong drink, they are swallowed up of wine, they are out of the way through strong drink; they err in vision, they stumble in judgment. For all tables are full of vomit and filthiness, so that there is no place clean. …

Ve över högmodets krona, över Efraims drinkare, vilkas härliga skönhet är en vissnande blomma, där den sitter på huvudet av de feta dalarna hos dem som är övervunna av vin! Se, Herren har en som är mäktig och stark, lik en hagelstorm och en förödande storm, lik en flod av väldiga vattenmassor som svämmar över; med hand skall han kasta den till jorden. Högmodets krona, Efraims drinkare, skall trampas under fötter. Och den härliga skönheten, som sitter på huvudet av den feta dalen, skall bli en vissnande blomma, lik den tidiga frukten före sommaren; när den som ser den får syn på den, slukar han den genast, medan den ännu är i hans hand. På den dagen skall Herren Sebaot vara en härlighetens krona och en skönhetens diadem för återstoden av sitt folk, och en rättens ande för den som sitter till doms, och en styrka för dem som driver striden tillbaka till porten. Men också dessa har farit vilse genom vin, och genom stark dryck kommit ur vägen; prästen och profeten har farit vilse genom stark dryck, de är uppslukade av vin, de har kommit ur vägen genom stark dryck; de far vilse i synen, de stapplar i domen. Ty alla bord är fulla av spyor och orenlighet, så att ingen plats är ren. …

Stay yourselves, and wonder; cry ye out, and cry: they are drunken, but not with wine; they stagger, but not with strong drink. For the Lord hath poured out upon you the spirit of deep sleep, and hath closed your eyes: the prophets and your rulers, the seers hath he covered. And the vision of all is become unto you as the words of a book that is sealed, which men deliver to one that is learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I cannot; for it is sealed: And the book is delivered to him that is not learned, saying, Read this, I pray thee: and he saith, I am not learned.

Stanna upp och förundras; ropa ut, ja, ropa: de är druckna, men inte av vin; de raglar, men inte av starka drycker. Ty Herren har utgjutit över er en djup sömns ande och tillslutit era ögon; profeterna och era styresmän, siarna, har han övertäckt. Och hela synen har för er blivit såsom orden i en förseglad bok, vilken man räcker åt en lärd och säger: ”Läs detta, jag ber dig”; och han säger: ”Jag kan inte, ty den är förseglad.” Och boken räcks åt den som inte är lärd, och man säger: ”Läs detta, jag ber dig”; och han säger: ”Jag är inte lärd.”

Wherefore the Lord said, Forasmuch as this people draw near me with their mouth, and with their lips do honour me, but have removed their heart far from me, and their fear toward me is taught by the precept of men: Therefore, behold, I will proceed to do a marvellous work among this people, even a marvellous work and a wonder: for the wisdom of their wise men shall perish, and the understanding of their prudent men shall be hid. Woe unto them that seek deep to hide their counsel from the Lord, and their works are in the dark, and they say, Who seeth us? and who knoweth us? Surely your turning of things upside down shall be esteemed as the potter’s clay: for shall the work say of him that made it, He made me not? or shall the thing framed say of him that framed it, He had no understanding? Isaiah 28:1–8; 29:9–16.

Därför sade Herren: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men håller sitt hjärta långt ifrån mig, och deras fruktan för mig är ett inlärt människobud, därför skall jag än en gång handla på ett förunderligt sätt med detta folk, ja, på ett högst förunderligt sätt; ty deras visas vishet skall förgås, och deras förståndigas förstånd skall döljas. Ve dem som i djupet söker dölja sina rådslag för Herren, vilkas gärningar sker i mörkret, och som säger: Vem ser oss? och vem känner oss? Hur förvända är inte era tankar! Skall krukmakarens lera räknas lika med krukmakaren? Skall verket säga om honom som gjorde det: Han har inte gjort mig? Eller skall det som formats säga om honom som formade det: Han förstod ingenting? Jesaja 28:1–8; 29:9–16.

The Lord is going to do a “marvelous work” among the drunkards of Ephraim as he removes their wisdom and understanding, the very two elements associated with understanding the increase of knowledge when a prophetic message is unsealed. It is the wise who understand. Part of the “marvelous work” is removing the knowledge that is unsealed by the Lion of the tribe of Judah from the minds of the drunkards of Ephraim. The separation of the wise and wicked is part of the Lord’s “marvelous work.” It is the everlasting gospel. After Christ led the quibbling Jews through the parable of the vineyard and thus trapped them into pronouncing their own judgment, He asked a question from Psalm 118:

Herren skall utföra ett ”underbart verk” bland Efraims drinkare, när han tar bort deras vishet och förstånd, just de två element som är förknippade med att förstå kunskapsökningen när ett profetiskt budskap öppnas. Det är de visa som förstår. En del av det ”underbara verket” är att avlägsna den kunskap som lejonet av Juda stam öppnar från Efraims drinkares sinnen. Åtskillnaden mellan de visa och de ogudaktiga är en del av Herrens ”underbara verk”. Det är det eviga evangeliet. Efter att Kristus hade lett de trätlystna judarna genom liknelsen om vingården och därigenom fångat dem så att de uttalade sin egen dom, ställde han en fråga ur Psalm 118:

The stone which the builders refused is become the head stone of the corner. This is the Lord’s doing; it is marvelous in our eyes. This is the day which the Lord hath made; we will rejoice and be glad in it. Psalms 118:22–24.

Den sten som byggnadsmännen förkastade har blivit en hörnsten. Detta är Herrens verk; underbart är det i våra ögon. Detta är den dag som Herren har gjort; låt oss jubla och glädjas i den. Psaltaren 118:22–24.

The Lord is to accomplish “a marvelous work and a wonder” upon the drunkards of Ephraim and it includes removing their ability to recognize truth. The “head stone of the corner” is marvelous in the eyes of those who possess Joel’s “new wine.”

Herren skall utföra ”ett förunderligt verk och ett under” över Efraims drinkare, och det innefattar att ta ifrån dem förmågan att känna igen sanningen. ”Hörnstenen” är förunderlig i ögonen på dem som äger Joels ”nya vin”.

The drunkards cannot read the book that is sealed whether it is the leadership represented as “learned” or the laity represented by the “not learned.” It is impossible for the drunkards to understand rightly the prophetic testimony of Scriptures as represented as “the book that is sealed.” The drunkards are also twice identified as being “out of the way.” Once again this is recorded in Isaiah twenty-eight a premier latter rain passage of Scripture, where Isaiah identifies the “rest and refreshing” that the drunkards would not hear. The “rest and refreshing” is a message, for it can be heard.

De druckna kan inte läsa den bok som är förseglad, vare sig det gäller ledarskapet, representerat som ”de lärda”, eller lekmännen, representerade av ”de olärda”. Det är omöjligt för de druckna att rätt förstå Skrifternas profetiska vittnesbörd, framställt som ”den bok som är förseglad”. De druckna identifieras också två gånger som sådana som är ”ur vägen”. Än en gång är detta nedtecknat i Jesaja tjugoåtta, ett främsta skriftställe om det sena regnet, där Jesaja identifierar ”vila och vederkvickelse”, som de druckna inte ville höra. ”Vila och vederkvickelse” är ett budskap, ty det kan höras.

That drunkenness has taken the drunkards out of the way of Jeremiah’s “old paths” which is the “way” to walk in and find the latter rain, represented as “rest” by Jeremiah. The rejection of the latter rain message by the drunkards of Ephraim is a specific subject of God’s Word. They are drunk because they refused to return to the foundational history which provides the blueprint for the history of the one hundred and forty-four thousand which is the history of the latter rain.

Detta rus har fört de druckna bort från Jeremias ”urgamla stigar”, vilka är den ”väg” på vilken man skall vandra och finna det sena regnet, vilket av Jeremia framställs som ”vila”. De drucknas i Efraim förkastande av budskapet om det sena regnet är ett särskilt ämne i Guds Ord. De är druckna därför att de vägrade att återvända till den grundläggande historien, vilken tillhandahåller förebilden för de etthundrafyrtiofyrafem tusendens historia, vilket är det sena regnets historia.

The “marvelous work” that is accomplished upon the drunkards of Ephraim occurs during the outpouring of the latter rain. During the latter rain a testing message produces two classes of worshippers, which are illustrated by the “wine” which they partake of. The wicked have refused to base their prophetic application upon the lines of sacred history and those who employ the “line upon line” methodology of Isaiah twenty-eight partake of the “new wine.” The wicked’s drunkenness is manifested by their inability to understand prophecy, and their blind condition was caused by an unwillingness to return to the foundational old paths. Jesus rebuked the quibbling Jews by asking if they had ever read about the stone which is rejected, and becomes the head of the corner.

Det ”underbara verk” som fullbordas över Efraims drinkare äger rum under utgjutelsen av det sena regnet. Under det sena regnet frambringar ett prövande budskap två klasser av tillbedjare, vilka åskådliggörs genom det ”vin” som de dricker av. De ogudaktiga har vägrat att grunda sin profetiska tillämpning på den heliga historiens linjer, och de som använder Jesaja tjugoåttas metod ”rad på rad” dricker av det ”nya vinet”. De ogudaktigas berusning uppenbaras genom deras oförmåga att förstå profetian, och deras blindhet förorsakades av en ovilja att vända tillbaka till de grundläggande gamla stigarna. Jesus förebrådde de ordklyvande judarna genom att fråga om de någonsin hade läst om stenen som blir förkastad och blir hörnsten.

The stone which becomes the head of the corner represents that the prophetic truth that the foundation or cornerstone is duplicated in the capstone. The alpha stone is also the omega stone. The primary prophetic principle which establishes and upholds the methodology of line upon line, (which is the methodology of the latter rain) is that the beginning of a thing illustrates the end of a thing. The primary prophetic principle in the Millerite movement was the day for a year principle that was confirmed when the angel of Revelation ten descended. The primary prophetic principle in the movement of the one hundred and forty-four thousand is that the beginning illustrates the end which was confirmed when the angel of Revelation eighteen descended.

Stenen som blir hörnets huvud representerar den profetiska sanningen att grundstenen, eller hörnstenen, fördubblas i slutstenen. Alfaste­nen är också omegastenen. Den främsta profetiska princip som fastställer och upprätthåller metodiken rad på rad, (vilken är den sena regnets metodik), är att början på en sak åskådliggör dess slut. Den främsta profetiska principen i den milleritiska rörelsen var dag-för-år-principen, vilken bekräftades när ängeln i Uppenbarelseboken tio steg ner. Den främsta profetiska principen i de etthundrafyrtiofyra tusens rörelse är att början åskådliggör slutet, vilket bekräftades när ängeln i Uppenbarelseboken arton steg ner.

God’s prophetic Word is very detailed in its explanation of the factors involved with the latter rain. One of those facts is that the drunkards of Ephraim are not capable of recognizing the latter rain, and this was typified by the Jews who were suggesting to Peter that the disciples were drunk. The main principle of the methodology is directly set forth as Alpha and Omega repeatedly within God’s Word, but the Word has been sealed unto them. The methodology, the main prophetic rule and the message of the latter rain are some of the sanctified themes in a prophetic line of history that is represented as a “marvelous work.”

Guds profetiska Ord är mycket detaljerat i sin förklaring av de faktorer som är förbundna med det sena regnet. Ett av dessa förhållanden är att Efraims drinkare inte är i stånd att urskilja det sena regnet, och detta förebildades av de judar som antydde för Petrus att lärjungarna var druckna. Metodologins huvudprincip framläggs direkt såsom Alfa och Omega upprepade gånger i Guds Ord, men Ordet har blivit förseglat för dem. Metodologin, den huvudsakliga profetiska regeln och budskapet om det sena regnet är några av de helgade teman i en profetisk historielinje som framställs som ett ”förunderligt verk”.

Again the word of the Lord of hosts came to me, saying, Thus saith the Lord of hosts; I was jealous for Zion with great jealousy, and I was jealous for her with great fury. Thus saith the Lord; I am returned unto Zion, and will dwell in the midst of Jerusalem: and Jerusalem shall be called a city of truth; and the mountain of the Lord of hosts the holy mountain. Thus saith the Lord of hosts; There shall yet old men and old women dwell in the streets of Jerusalem, and every man with his staff in his hand for very age. And the streets of the city shall be full of boys and girls playing in the streets thereof.

Åter kom Herren Sebaots ord till mig; han sade: Så säger Herren Sebaot: Jag har nitälskat för Sion med stor nitälskan, och jag har nitälskat för henne med stor vrede. Så säger Herren: Jag har vänt åter till Sion och skall bo mitt i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas sanningens stad, och Herren Sebaots berg det heliga berget. Så säger Herren Sebaot: Ännu skall gamla män och gamla kvinnor sitta på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull. Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor som leker på dess gator.

Thus saith the Lord of hosts; If it be marvellous in the eyes of the remnant of this people in these days, should it also be marvellous in mine eyes? saith the Lord of hosts. Thus saith the Lord of hosts; Behold, I will save my people from the east country, and from the west country; And I will bring them, and they shall dwell in the midst of Jerusalem: and they shall be my people, and I will be their God, in truth and in righteousness. Thus saith the Lord of hosts; Let your hands be strong, ye that hear in these days these words by the mouth of the prophets, which were in the day that the foundation of the house of the Lord of hosts was laid, that the temple might be built. For before these days there was no hire for man, nor any hire for beast; neither was there any peace to him that went out or came in because of the affliction: for I set all men every one against his neighbour. But now I will not be unto the residue of this people as in the former days, saith the Lord of hosts. Zechariah 8:1–11.

Så säger HERREN Sebaot: Om detta synes underbart i ögonen på kvarlevan av detta folk i dessa dagar, skulle det då också vara underbart i mina ögon? säger HERREN Sebaot. Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk från landet i öster och från landet i väster; och jag skall föra dem hit, och de skall bo mitt i Jerusalem; och de skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och rättfärdighet. Så säger HERREN Sebaot: Styrk era händer, ni som i dessa dagar hör dessa ord genom profeternas mun, de som talade på den dag då grunden till HERRENS Sebaots hus blev lagd, för att templet skulle byggas. Ty före dessa dagar fanns ingen lön för människa, ej heller någon lön för boskap; och den som gick ut eller kom in hade ingen frid för fiendens skull; ty jag lät alla människor resa sig, var och en mot sin nästa. Men nu skall jag inte vara mot kvarlevan av detta folk såsom i forna dagar, säger HERREN Sebaot. Sakarja 8:1–11.

Zechariah states, “Let your hands be strong, ye that hear in these days these words by the mouth of the prophets, which were in the day that the foundation of the house of the Lord of hosts was laid, that the temple might be built.” What strengthens God’s people is the message of the foundation that becomes the headstone. That message is that the Millerite history is repeated in the history of the one hundred and forty-four thousand.

Sakarja säger: ”Låt era händer vara starka, ni som i dessa dagar hör dessa ord genom profeternas mun, vilka talades på den dag då grunden till HERRENS Sebaots hus lades, för att templet skulle byggas.” Det som styrker Guds folk är budskapet om grunden som blir huvudhörnstenen. Detta budskap är att milleritrörelsens historia upprepas i de etthundrafyrtiofyratusens historia.

Christ askes, “If it be marvellous in the eyes of the remnant of this people in these days, should it also be marvellous in mine eyes?” That question identifies the prophetic period of God’s “marvelous work” that is the subject of every prophet, but it also identifies when the Laodicean movement of the one hundred and forty-four thousand changes unto the Philadelphian movement of the one hundred and forty-four thousand. It is the same point as when they are sealed, and the same point the movement changes from militant to triumphant, which is also where the work of combining divinity with humanity among this group of people is finalized as the sanctuary is truly cleansed. This can be recognized in the verses for the prophetic history represented by His “marvelous work” is marvelous in God’s eyes and the eyes of the remnant, and eye to eye is a symbol of unity. The unity here represented is speaking of the sealing of God’s people who follow the Lamb withersoever He goeth who have reached a point that they would die rather than sin and misrepresent the character of Christ.

Kristus frågar: ”Om det är förunderligt i kvarlevan av detta folks ögon i dessa dagar, skulle det då också vara förunderligt i mina ögon?” Den frågan identifierar den profetiska perioden av Guds ”förunderliga verk” som är varje profets ämne, men den identifierar också när den laodiceiska rörelsen av de etthundrafyrtiofyra tusen förvandlas till den filadelfiska rörelsen av de etthundrafyrtiofyra tusen. Det är samma tidpunkt som när de beseglas, och samma tidpunkt då rörelsen förändras från stridande till triumferande, vilket också är den punkt där verket att förena gudomlighet med mänsklighet bland denna grupp människor fullbordas, då helgedomen verkligen renas. Detta kan igenkännas i verserna, ty den profetiska historia som framställs genom hans ”förunderliga verk” är förunderlig i Guds ögon och i kvarlevans ögon, och öga mot öga är en symbol för enhet. Den enhet som här framställs talar om beseglingen av Guds folk, som följer Lammet varthelst han går, och som har nått den punkt där de hellre skulle dö än synda och oriktigt framställa Kristi karaktär.

Micah identifies the foundational history of ancient Israel as “marvelous things.”

Mika identifierar det forntida Israels grundläggande historia som ”underbara ting”.

According to the days of thy coming out of the land of Egypt will I show unto him marvellous things. Micah 7:15.

Såsom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta honom se underbara ting. Mika 7:15.

The “marvelous works” are foundational history which is “marvelous” because the foundational history is repeated in the ending history, represented by the capstone. The “marvelous works” are the history that begins with the corner stone and ends with the “cap stone.” His “marvelous works” were manifested in the history of Moses and repeated in the history of Christ. Moses was the corner stone and Christ was the cap stone. Moses is alpha and Christ omega prophetically.

De ”underbara verken” är grundläggande historia, vilken är ”underbar” därför att den grundläggande historien upprepas i avslutningshistorien, representerad av slutstenen. De ”underbara verken” är den historia som börjar med hörnstenen och slutar med ”slutstenen”. Hans ”underbara verk” uppenbarades i Moses historia och upprepades i Kristi historia. Moses var hörnstenen och Kristus var slutstenen. Profetiskt är Moses alfa och Kristus omega.

“Beginning at Moses, the very Alpha of Bible history, Christ expounded in all the Scriptures the things concerning Himself.” The Desire of Ages, 797.

”Med början hos Mose, själva alfa i Bibelns historia, utlade Kristus i alla Skrifterna det som gällde honom själv.” Messias, s. 797.

Moses taught, and Peter used Moses’ words at Pentecost to identify that Moses typified Christ.

Mose undervisade, och Petrus använde Moses ord på pingstdagen för att visa att Mose var en förebild för Kristus.

But those things, which God before had showed by the mouth of all his prophets, that Christ should suffer, he hath so fulfilled. Repent ye therefore, and be converted, that your sins may be blotted out, when the times of refreshing shall come from the presence of the Lord; And he shall send Jesus Christ, which before was preached unto you: Whom the heaven must receive until the times of restitution of all things, which God hath spoken by the mouth of all his holy prophets since the world began. For Moses truly said unto the fathers, A prophet shall the Lord your God raise up unto you of your brethren, like unto me; him shall ye hear in all things whatsoever he shall say unto you. And it shall come to pass, that every soul, which will not hear that prophet, shall be destroyed from among the people. Yea, and all the prophets from Samuel and those that follow after, as many as have spoken, have likewise foretold of these days. Acts 3:18–24.

Men det som Gud i förväg hade förkunnat genom alla sina profeters mun, att Kristus skulle lida, det har han så uppfyllt. Omvänd er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade, när tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte; och han skall sända Jesus Kristus, som tidigare blev förkunnad för er: honom måste himlen ta emot intill tiderna för alltings återupprättelse, om vilken Gud har talat genom alla sina heliga profeters mun från världens begynnelse. Ty Moses sade verkligen till fäderna: En profet lik mig skall Herren er Gud låta uppstå åt er av era bröder; honom skall ni höra i allt vad han säger till er. Och det skall ske att varje själ som inte hör den profeten skall utrotas ur folket. Ja, och alla profeterna från Samuel och de som följde efter honom, så många som har talat, har också förkunnat dessa dagar. Apostlagärningarna 3:18–24.

Moses as alpha and Christ as omega was established by Peter’s second witness of Moses at the Pentecostal outpouring, and in so doing Peter is emphasizing and identifying that a primary component of the latter rain message (and the controversy raised against it) is the prophetic principle of “alpha and omega.” That principle is the one hundred and forty-four thousand’s counterpart to the year/day principle in Millerite history. The principle of “alpha and omega” is the principle of ‘the foundation becoming the cap stone,’ it is the principles of ‘Moses and the Lamb;’ and therefore is identified by inspiration as one of the verses in the song of the vineyard, which is also the song of Moses and the Lamb.

Mose såsom alfa och Kristus såsom omega fastställdes genom Petrus’ andra vittnesbörd om Mose vid pingstutgjutelsen, och därigenom betonar och identifierar Petrus att en huvudbeståndsdel i den sena regnens budskap (och den strid som väckts mot det) är den profetiska principen om ”alfa och omega”. Denna princip är de etthundrafyrtiofyra tusendes motsvarighet till år/dag-principen i den milleritiska historien. Principen om ”alfa och omega” är principen om att ’grunden blir hörnstenen’; den är principerna om ’Mose och Lammet’; och därför identifieras den av inspirationen som en av verserna i vingårdens sång, som också är Mose och Lammets sång.

The beginning and ending that is represented by the various prophetic lines represent the history where God accomplishes His “marvelous works,” and it is the light that is brought out from recognizing what the symbol of “marvelous works” represents that transforms a Laodicean unto a Philadelphia thus becoming a stone in a temple that is being built, as was the Millerite temple built in 46 years leading up to October 22, 1844 when the Lord suddenly came to His temple.

Begynnelsen och slutet som framställs genom de olika profetiska linjerna representerar den historia i vilken Gud fullbordar sina ”underbara gärningar”, och det är det ljus som framträder genom att inse vad symbolen för ”underbara gärningar” representerar som förvandlar en Laodicea till en Filadelfia och därmed gör honom till en sten i ett tempel som håller på att byggas, liksom det milleritiska templet byggdes under 46 år fram till den 22 oktober 1844, då Herren plötsligt kom till sitt tempel.

If so be ye have tasted that the Lord is gracious. To whom coming, as unto a living stone, disallowed indeed of men, but chosen of God, and precious, Ye also, as lively stones, are built up a spiritual house, an holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices, acceptable to God by Jesus Christ. Wherefore also it is contained in the scripture, Behold, I lay in Sion a chief corner stone, elect, precious: and he that believeth on him shall not be confounded. Unto you therefore which believe he is precious: but unto them which be disobedient, the stone which the builders disallowed, the same is made the head of the corner, And a stone of stumbling, and a rock of offence, even to them which stumble at the word, being disobedient: whereunto also they were appointed. But ye are a chosen generation, a royal priesthood, an holy nation, a peculiar people; that ye should show forth the praises of him who hath called you out of darkness into his marvellous light: Which in time past were not a people, but are now the people of God: which had not obtained mercy, but now have obtained mercy. 1 Peter 2:3–10.

Om ni nu har smakat att Herren är nådig. När ni kommer till honom, den levande stenen, som visserligen har förkastats av människor men är utvald av Gud och dyrbar, så blir också ni, såsom levande stenar, uppbyggda till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer som genom Jesus Kristus är välbehagliga för Gud. Ty det heter också i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på honom skall inte komma på skam. För er alltså som tror är han dyrbar, men för dem som är olydiga gäller: den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall, för dem som stöter sig vid ordet och är olydiga; därtill var de också bestämda. Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk; ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. 1 Petrus 2:3–10.

To be called into His marvelous light identifies when the call is made, for the waymark of 1888, which is aligned by inspiration as the rebellion of Korah in the alpha history of Moses is brought to the last days it aligns with 9/11, when the Laodicean message arrives with the third angel according to inspiration. Laodiceans in prophecy are “blind,” meaning they are in darkness, and the call to come out of darkness began when the Laodicean message arrived in 1856, 1888 and 9/11. At 9/11 the “call out of darkness” was not only a call to understand the light of the angel of Revelation eighteen, but also a call to the hearer into the very history where God’s “marvelous works” will find their perfect fulfillments.

Att bli kallad in i hans underbara ljus utpekar när kallelsen ges, ty vägmärket 1888, vilket genom inspirationen är sammanfogat så att Koras uppror i Moses alfa-historia, när det förs fram till de sista dagarna, sammanfaller med 11 september, då det laodiceiska budskapet anländer tillsammans med den tredje ängeln enligt inspirationen. Laodicéer i profetian är ”blinda”, vilket betyder att de befinner sig i mörker, och kallelsen att komma ut ur mörkret började när det laodiceiska budskapet anlände år 1856, 1888 och 11 september. Vid 11 september var ”kallelsen ut ur mörkret” inte endast en kallelse att förstå ljuset från ängeln i Uppenbarelseboken arton, utan också en kallelse till åhöraren in i just den historia där Guds ”underbara gärningar” skall finna sina fullkomliga uppfyllelser.

It has been demonstrated repeatedly over the past three decades that the prophetic definition of the “everlasting gospel” is a history where a prophetic truth is unsealed which initiates a three-step testing process, with two characteristics of distinction in the three tests. The first two tests are different in nature than the third, for the third is a litmus test which demonstrates whether you passed the first and second tests. The other distinction in the everlasting gospel is that you must pass the current test to be involved with the following test.

Det har upprepade gånger under de gångna tre årtiondena visats att den profetiska definitionen av det ”eviga evangeliet” är en historia där en profetisk sanning avförseglas, vilken inleder en trefaldig prövningsprocess, med två särskiljande kännetecken i de tre prövningarna. De två första prövningarna är till sin natur annorlunda än den tredje, ty den tredje är ett lackmusprov som visar huruvida du har bestått den första och den andra prövningen. Den andra särskiljande egenskapen i det eviga evangeliet är att du måste bestå den pågående prövningen för att vara delaktig i den efterföljande prövningen.

The history of the “marvelous works” is also the history where the “everlasting gospel” reaches its climax, for the hour of judgment that is announced by the first angel and identified as the everlasting gospel finds its perfect fulfillment beginning at 9/11. The judgment that is being warned about for the Millerites was October 22, 1844 when the door closed in the parable of the ten virgins, thus typifying the Sunday law when the door closes again in the parable of the ten virgins. 9/11 is announcing that the hour of God’s executive judgment begins at the Sunday law, just as the Millerites announced that the hour of the investigative judgment began on October 22, 1844.

Historien om de ”underbara verken” är också den historia där det ”eviga evangeliet” når sin höjdpunkt, ty den domens stund som förkunnas av den förste ängeln och identifieras som det eviga evangeliet finner sin fullkomliga uppfyllelse med början vid 11 september. Den dom som varnas för i fråga om milleriterna var den 22 oktober 1844, då dörren stängdes i liknelsen om de tio jungfrurna, och detta förebildade därmed söndagslagen, då dörren åter stängs i liknelsen om de tio jungfrurna. 11 september förkunnar att stunden för Guds verkställande dom börjar vid söndagslagen, på samma sätt som milleriterna förkunnade att stunden för undersökningsdomen började den 22 oktober 1844.

From 9/11 unto the Sunday law is a period that is represented as “Gods’ marvelous works,” and just as the foundational stone that becomes “the head of the corner,” and just as the “Pentecostal season,” and just as “Habakkuk chapter two,” and as “the sealing time of the one hundred and forty-four thousand,” and as “the image of the beast testing time,” and as “the everlasting gospel,” and as “the sacred history of 1840 to 1844,” and as the history of “Revelation chapter ten,” and as “the history from Christ’s baptism unto His death.”

Från 11 september fram till söndagslagen är en tidsperiod som framställs som ”Guds underbara verk”, och liksom grundstenen som blir ”hörnstenen”, och liksom ”pingsttiden”, och liksom ”Habackuk kapitel två”, och som ”beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen”, och som ”prövotiden genom vilddjurets bild”, och som ”det eviga evangeliet”, och som ”den heliga historien från 1840 till 1844”, och som historien i ”Uppenbarelseboken kapitel tio”, och som ”historien från Kristi dop fram till Hans död.”

The history represented in a fractal by His baptism began the period of 2520 days that ended at the cross. Christ’s baptism represented His death, burial and resurrection which was literally fulfilled at the end of the 1260 days.

Den historia som representerades i en fraktal genom Hans dop inledde perioden om 2520 dagar, som slutade vid korset. Kristi dop representerade Hans död, begravning och uppståndelse, vilket bokstavligen uppfylldes vid slutet av de 1260 dagarna.

When the Holy Spirit descended at Christ’s baptism it typified the descent of the angel of Revelation eighteen on 9/11. 1260 prophetic days later the events symbolized by baptism were literally fulfilled at the cross. The history from the baptism to the cross contains a symbolic alpha history which is fulfilled literally at the end of the period. The alpha and omega histories are fractals of the entire overall history. The history from the baptism to the cross is “God’s marvelous works,” and that history is also represented by “Christ’s baptism” and also by His literal “death, burial and resurrection,” and therefore also by “the baptism of ancient Israel at the Red Sea,” and also by “the baptism of the eight souls during the history of Noah.” All of these periods represent the history of His “marvelous works.”

När den helige Ande sänkte sig vid Kristi dop, förebildade det nedstigandet av ängeln i Uppenbarelseboken arton den 11/9. Tolvhundrasextio profetiska dagar senare uppfylldes de händelser som symboliserades genom dopet bokstavligen vid korset. Historien från dopet till korset innehåller en symbolisk alfahistoria som uppfylls bokstavligen vid periodens slut. Alfa- och omegahistorierna är fraktaler av hela den övergripande historien. Historien från dopet till korset är ”Guds underbara verk”, och denna historia framställs också genom ”Kristi dop” och även genom Hans bokstavliga ”död, begravning och uppståndelse”, och därför också genom ”det forntida Israels dop i Röda havet”, och även genom ”de åtta själarnas dop under Noas historia”. Alla dessa perioder representerar historien om Hans ”underbara verk”.

When it comes to the number 8 as a symbol of resurrection it was those eight souls on the ark that are the first mention of the number eight as a symbol, and with the rule of first mention, all the prophetic details are in the first mention. The eight souls are going from the old earth to a new earth, are they not?

När det gäller talet 8 som en symbol för uppståndelse, var det de åtta själarna på arken som utgör det första omnämnandet av talet åtta som en symbol, och enligt principen om det första omnämnandet finns alla de profetiska detaljerna i detta första omnämnande. De åtta själarna går från den gamla jorden till en ny jord, gör de inte det?

Those eight souls lived through the time of the rain, but all who refused the warning message of the rain died, correct? The “8” souls that go to the new earth that are represented with the history of the rejected warning message, the closed door, the rain and the new earth went through a dispensational change from the old world to the new world.

Dessa åtta själar levde genom regnets tid, men alla som vägrade att ta emot regnets varningsbudskap dog, eller hur? De ”8” själar som går till den nya jorden och som representeras genom historien om det förkastade varningsbudskapet, den stängda dörren, regnet och den nya jorden, gick igenom en dispensationsförändring från den gamla världen till den nya världen.

The dispensational change that marks the eight souls who are the one hundred and forty-four thousand is the transition from Laodicea unto Philadelphia, which is also the transition from the church militant composed of wheat and tares unto the church triumphant composed of only the first fruit wheat offering that is lifted up as an ensign offering for all the world to see, similar to viewing a lone boat upon stormy waters. Those people are the 8 that is of the 7, and the history of the ark crossing and the Red Sea crossing are both illustrations of His “marvelous works.”

Den hushållningsmässiga förändring som kännetecknar de åtta själarna, vilka är de etthundrafyrtiofyra tusen, är övergången från Laodicea till Filadelfia, vilket också är övergången från den kämpande kyrkan, bestående av vete och ogräs, till den triumferande kyrkan, bestående enbart av den första fruktens veteoffer, vilket lyfts upp som ett baneroffer för hela världen att se, likt åsynen av en ensam båt på stormiga vatten. Dessa människor är de 8 som är av de 7, och berättelsen om arkens övergång och övergången genom Röda havet är båda illustrationer av Hans ”underbara gärningar”.

Those souls are they who were resurrected in fulfillment of Revelation 11:11. They are God’s covenant people, represented by their father Abraham who bore the token of the covenant through circumcision that was to take place on the eighth day.

Dessa själar är de som blev uppväckta till liv i uppfyllelse av Uppenbarelseboken 11:11. De är Guds förbundsfolk, representerade av sin fader Abraham, som bar förbundets tecken genom omskärelsen, vilken skulle äga rum på den åttonde dagen.

All these lines represent the same period of time, and that period of time begins with the foundations of 9/11 and ends at the Sunday law. 9/11 is the foundation stone and the Sunday law is the cap stone. In the history of rebuilding Jerusalem in the time of Nehemiah and Ezra the foundation was completed during the history of the first decree and the temple itself was finished well before the third decree. In Millerite history the foundations were established in May of 1842 when the 1843 chart was published. The Millerite temple was to be forty-six years in erecting, from 1798 unto 1844. Before October 22, 1844 the Millerite temple was finished, the cap stone being the Midnight Cry. When the Midnight Cry concluded on October 22, 1844 the alpha and third decree of 457 BC had met its counterpart in the omega of 1844. 457 BC as the alpha to the 2300 years and 1844 as the omega. Both the same at one level, for a decree or an angel are both messages, and they both typify the Sunday law, where there will be a decree and where the third angel’s message swells to a loud cry.

Alla dessa linjer representerar samma tidsperiod, och den tidsperioden börjar med 11 september som grund och slutar vid söndagslagen. 11 september är grundstenen och söndagslagen är hörnstenen. I historien om återuppbyggandet av Jerusalem på Nehemjas och Esras tid fullbordades grunden under den första förordningens historia, och själva templet färdigställdes långt före den tredje förordningen. I milleritisk historia lades grunderna i maj 1842, när 1843 års karta publicerades. Det milleritiska templet skulle vara under uppförande i fyrtiosex år, från 1798 till 1844. Före den 22 oktober 1844 var det milleritiska templet färdigställt, varvid hörnstenen var Midnattsropet. När Midnattsropet avslutades den 22 oktober 1844 hade alfa och den tredje förordningen år 457 f.Kr. mött sin motsvarighet i omega år 1844. 457 f.Kr. som alfa för de 2300 åren och 1844 som omega. Båda är desamma på en nivå, ty en förordning eller en ängel är båda budskap, och de typifierar båda söndagslagen, där det kommer att finnas en förordning och där den tredje ängelns budskap sväller till ett högt rop.

From 457 BC until 408 BC, forty-nine years were identified by Daniel as the period of time when the Jews would finish building “the street shall be built again, and the wall, even in troublous times.”

Från 457 f.Kr. till 408 f.Kr. angav Daniel fyrtionio år som den tidsperiod under vilken judarna skulle fullborda byggandet: ”gatan skall åter bli uppbyggd, likaså muren, även i svåra tider.”

Know therefore and understand, that from the going forth of the commandment to restore and to build Jerusalem unto the Messiah the Prince shall be seven weeks, and threescore and two weeks: the street shall be built again, and the wall, even in troublous times. Daniel 9:25.

Så vet och förstå: från den tid då ordet gick ut om att Jerusalem skulle återställas och byggas upp intill Messias, Fursten, skall det vara sju veckor och sextiotvå veckor; gatan skall åter byggas upp och muren, och detta i tider av trångmål. Daniel 9:25.

457 BC and 1844 are the alpha and omega to the prophecy of the 2300 years. They both typify the Sunday law, for as an alpha and omega they are the same, and the disappointment of 1844 is aligned by inspiration with the disappointment of the cross. If 1844 typifies the cross, and it does, then its alpha counterpart (457 BC) does so as well. 1844 unto 1863 illustrates the testing process of the third angel. That testing process is represented by the 49 years between the third decree, the Sunday law decree and the finishing of the work of the street and the wall that takes place in troublous time.

457 f.Kr. och 1844 är alfa och omega för profetian om de 2300 åren. Båda är förebilder på söndagslagen, ty såsom ett alfa och omega är de desamma, och besvikelsen år 1844 sammanställs genom inspirationen med besvikelsen vid korset. Om 1844 är en förebild på korset, och det är det, då är dess motsvarande alfa (457 f.Kr.) det också. Tiden från 1844 till 1863 åskådliggör den tredje ängelns prövningsprocess. Denna prövningsprocess representeras av de 49 åren mellan det tredje dekretet, söndagslagsdekretet, och fullbordandet av arbetet med gatan och muren, vilket sker i en tid av trångmål.

457 BC unto 408 BC is the alpha history of the 2300 years that illustrates the omega history of 1844 unto 1863. Those two histories illustrate the history of the one hundred and forty-four thousand after they are sealed at the Sunday law until human probation closes. The work of the one hundred and forty-four thousand is to call men and women back to the “old paths” which is portrayed by Isaiah as rebuilding the old waste places, and which Jeremiah identifies as the path that leads to the latter rain message. The “wall” is the law of God which the one hundred and forty-four thousand will represent unto the entire world as an ensign. This will take place in the troublous times of the third woe of Islam, for it is Islam that angers the nations. The work and the troublous times continue until Michael stands up.

457 f.Kr. till 408 f.Kr. är alfahistorien för de 2300 åren, vilken åskådliggör omegahistorien från 1844 till 1863. Dessa båda historier åskådliggör de etthundrafyrtiofyratusens historia efter det att de blivit beseglade vid söndagslagen intill dess att människans nådatid avslutas. De etthundrafyrtiofyratusens verk är att kalla män och kvinnor tillbaka till de ”gamla stigarna”, vilket av Jesaja framställs som att återuppbygga de gamla ödeplatserna, och vilket Jeremia identifierar som den stig som leder till budskapet om det sena regnet. ”Muren” är Guds lag, vilken de etthundrafyrtiofyratusen skall framställa för hela världen såsom ett baner. Detta skall äga rum under den tredje islamska ve-signalens bekymmersamma tider, ty det är islam som uppretar folken. Verket och de bekymmersamma tiderna fortsätter tills Mikael står upp.

So, if you can see it 457 BC to 408 BC is a prophetic period that began at the third decree and typified a prophetic period that began in 1844 with the arrival of the third angel and ended in 1863, then you can see that their connection with the 2300-year prophecy as either starting point or and ending point identifies them as alpha and omega in relation to each other. The troublous times of Nehemiah illustrate the troublous time leading up to and including the Civil War. The forty-nine-year period in the alpha history represents the 19-year-period in the omega history. That 19-year-period was also represented by the 19 years at the beginning of the 65-year prophecy of Isaiah.

Om du alltså kan se att 457 f.Kr. till 408 f.Kr. är en profetisk period som började med det tredje dekretet och förebildade en profetisk period som började år 1844 med den tredje ängelns ankomst och slutade år 1863, då kan du se att deras förbindelse med 2300-årsprofetian, antingen som begynnelsepunkt eller som slutpunkt, identifierar dem som alfa och omega i förhållande till varandra. Nehemjas betryckta tider åskådliggör den betryckta tid som ledde fram till och inbegrep inbördeskriget. Perioden om fyrtionio år i alfa-historien representerar perioden om 19 år i omega-historien. Denna 19-årsperiod representerades också av de 19 åren i början av Jesajas 65-årsprofetia.

For the head of Syria is Damascus, and the head of Damascus is Rezin; and within threescore and five years shall Ephraim be broken, that it be not a people. Isaiah 7:8.

Ty Syriens huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är Resin; och inom sextiofem år skall Efraim krossas, så att det inte mer är ett folk. Jesaja 7:8.

Isaiah set forth this prophecy in 742 BC and 19 years later in 723 BC the northern kingdom was carried away into captivity for 2520 years ending in 1798. The 19 years from 742 BC unto 723 BC align with the 19 years from 1844 unto 1863, for the first 19 years is the alpha of this prophecy and the last 19 is the omega. In the history of 19 years wicked king Ahaz was confronted by Isaiah with the message of the latter rain as represented in verse eight as the message of the “seven times.” Ahaz rejected the message, as did Laodicean Millerite Adventism in 1863.

Jesaja framlade denna profetia år 742 f.Kr., och 19 år senare, år 723 f.Kr., fördes det norra riket bort i fångenskap för 2520 år, vilka slutade 1798. De 19 åren från 742 f.Kr. till 723 f.Kr. motsvarar de 19 åren från 1844 till 1863, ty de första 19 åren är denna profetias alfa och de sista 19 dess omega. I denna 19-åriga historia konfronterades den ogudaktige kungen Ahas av Jesaja med budskapet om det sena regnet, vilket i vers åtta framställs som budskapet om de ”sju tiderna”. Ahas förkastade budskapet, liksom den laodiceiska milleritiska adventismen gjorde 1863.

During that period, Ahaz’s high priest visited Assyria, brought back the design of their pagan temple, and Ahaz had it constructed in the courtyard of the God’s temple. This line is parallel to the story of the disobedient prophet who was not to return to Judah the same way he came, but did and was deceived by a false and lying prophet, representing the return to apostate Protestant methodology in order to hide from the Millerite understanding of the “seven times” in a classic fulfillment of a dog returning to its own vomit.

Under den perioden besökte Ahas överstepräst Assyrien, förde tillbaka ritningen till deras hedniska tempel, och Ahas lät uppföra det på gården till Guds tempel. Denna linje är parallell med berättelsen om den olydige profeten som inte skulle återvända till Juda samma väg som han kom, men gjorde det och blev bedragen av en falsk och lögnaktig profet, vilket representerar återvändandet till avfällig protestantisk metodologi för att dölja sig för den milleritiska förståelsen av de ”sju tiderna”, i en klassisk uppfyllelse av att en hund vänder tillbaka till sina egna spyor.

This was taking place while a Civil War between the northern kingdom and southern kingdom is getting under way, thus typifying the Civil War in the United States when the period of 19 years was repeated. 742 BC unto 723 BC represents the 19-year-period of 1844 unto 1863, which represents the period from the Sunday law until the close of probation. The history of 9/11 unto the Sunday law is the history of the image of the beast test within the United States that is duplicated in the world image of the beast test beginning at the Sunday law. For this reason, the 19-year periods that represent the Sunday law to the close of probation, also represent the history of 9/11 unto the Sunday law, which is the history of His “marvelous works.”

Detta ägde rum medan ett inbördeskrig mellan det norra riket och det södra riket började ta form och utgör därmed en förebild för inbördeskriget i Förenta staterna, då perioden om 19 år upprepades. 742 f.Kr. till 723 f.Kr. representerar 19-årsperioden 1844 till 1863, vilken representerar perioden från söndagslagen till prövotidens slut. Historien från 9/11 till söndagslagen är historien om vilddjurets bilds test inom Förenta staterna, vilket dupliceras i den världsomfattande prövningen genom vilddjurets bild som börjar vid söndagslagen. Av denna anledning representerar de 19-årsperioder som står för tiden från söndagslagen till prövotidens slut också historien från 9/11 till söndagslagen, vilket är historien om Hans ”underbara gärningar”.

We will continue in the next article.

Vi kommer att fortsätta i nästa artikel.

And the word of the Lord came unto me, saying, Son of man, what is that proverb that ye have in the land of Israel, saying, The days are prolonged, and every vision faileth? Tell them therefore, Thus saith the Lord God; I will make this proverb to cease, and they shall no more use it as a proverb in Israel; but say unto them, The days are at hand, and the effect of every vision. For there shall be no more any vain vision nr flattering divination within the house of Israel. For I am the Lord: I will speak, and the word that I shall speak shall come to pass; it shall be no more prolonged: for in your days, O rebellious house, will I say the word, and will perform it, saith the Lord God.

Och Herrens ord kom till mig; han sade: Du människobarn, vad är det för ordspråk ni har i Israels land, när ni säger: Tiden drar ut, och alla syner slår fel? Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall göra slut på detta ordspråk, och man skall inte längre använda det som ett ordspråk i Israel. Men säg till dem: Tiden är nära, och uppfyllelsen av varje syn. Ty det skall inte mer finnas någon fåfäng syn eller smickrande spådom i Israels hus. Ty jag är Herren. Jag skall tala, och det ord som jag talar skall gå i uppfyllelse; det skall inte längre dröja. Ty i era dagar, ni upproriska hus, skall jag tala ordet och fullborda det, säger Herren Gud.

Again the word of the Lord came to me, saying, Son of man, behold, they of the house of Israel say, The vision that he seeth is for many days to come, and he prophesieth of the times that are far off. Therefore say unto them, Thus saith the Lord God; There shall none of my words be prolonged any more, but the word which I have spoken shall be done, saith the Lord God. Ezekiel 12:21–28.

Åter kom Herrens ord till mig, och det löd: Du människobarn, se, de av Israels hus säger: Den syn som han ser gäller dagar långt fram i tiden, och han profeterar om tider som är fjärran. Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ingen av mina ord skall längre uppskjutas, utan det ord som jag har talat skall fullbordas, säger Herren Gud. Hesekiel 12:21–28.