Those on the wrong side of this final controversy of the symbol of Rome lean upon a flawed application of a triple application of prophecy as they suggest that the three Rome’s are defined by the three Sunday laws of the years 321, 538 and the soon-coming Sunday law in the United States. In doing so they place an incorrect slant upon the rule and the prophetic history they select, as was also done in the controversy over the four insects of Joel. The four generations followed by four devouring insects in the first six verses of Joel address how God’s people are progressively decimated over four generations, and that the decimation was accomplished by Adventism’s acceptance of the theology of Rome and apostate Protestantism.
De som står på fel sida i denna slutliga kontrovers om Roms symbol lutar sig mot en bristfällig tillämpning av en trefaldig tillämpning av profetian, när de hävdar att de tre Rom definieras av de tre söndagslagarna från åren 321, 538 och den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna. Därigenom lägger de en oriktig vinkling på den regel och den profetiska historia de väljer, såsom också skedde i kontroversen om Joels fyra insekter. De fyra generationerna, följda av fyra förtärande insekter i de första sex verserna av Joel, behandlar hur Guds folk gradvis decimeras genom fyra generationer, och att denna decimering åstadkoms genom adventismens antagande av Roms och den avfälliga protestantismens teologi.
In the current controversy those who attempt to employ the Sunday law to define the three Rome’s, avoid the truth that there are actually four Sunday laws that are identified in God’s prophetic word, and that the year 321 represents the soon-coming Sunday law in the United States, and the Sunday law of 538 typifies the Sunday law which is enforced upon all the nations of the world. Four Sunday laws does not identify three Sunday laws, especially when the third manifestation in a triple application of prophecy represents the final fulfillment. The soon-coming Sunday law in the United States is not the final Sunday law, it actually marks the beginning of a series of Sunday laws as each nation on the globe progressively accepts the mark of papal authority.
I den nuvarande kontroversen undviker de som försöker använda söndagslagen för att definiera de tre Rom att erkänna sanningen att det i själva verket finns fyra söndagslagar som identifieras i Guds profetiska ord, och att året 321 representerar den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna, medan söndagslagen år 538 är en förebild på den söndagslag som kommer att påtvingas alla världens nationer. Fyra söndagslagar identifierar inte tre söndagslagar, särskilt inte när den tredje manifestationen i en trefaldig tillämpning av profetian representerar den slutliga uppfyllelsen. Den snart kommande söndagslagen i Förenta staterna är inte den slutliga söndagslagen; den markerar i själva verket början på en serie söndagslagar, allteftersom varje nation på jordklotet successivt accepterar märket på påvlig auktoritet.
Those who were awakened in July 2023 are required to understand that the prophetic test that confronts them occurs during the outpouring of the Holy Spirit, and that during that outpouring one class is receiving the “oil,” and the other class is receiving “strong delusion.” The primary representation of those who receive strong delusion is represented in the very chapter where the expression strong delusion is located, and in that chapter the truth that is either loved or rejected is the truth which defines the prophetic relationship between pagan Rome and papal Rome.
De som väcktes i juli 2023 måste förstå att det profetiska prov som möter dem äger rum under den Helige Andes utgjutande, och att under detta utgjutande mottar den ena klassen ”oljan”, medan den andra klassen mottar ”kraftig villfarelse”. Den främsta framställningen av dem som mottar kraftig villfarelse återfinns i just det kapitel där uttrycket kraftig villfarelse förekommer, och i det kapitlet är den sanning som antingen älskas eller förkastas den sanning som definierar det profetiska förhållandet mellan det hedniska Rom och det påvliga Rom.
The prophetic relationship between 321 and 538 is shown by the prophetic relationship between the church of Pergamos and the church of Thyatira. In the last days, pagan Rome, represented by 321 and Pergamos, is a symbol of the United States, and papal Rome, represented by 538 and Thyatira, is a symbol of Modern Rome.
Det profetiska förhållandet mellan 321 och 538 framgår av det profetiska förhållandet mellan församlingen i Pergamos och församlingen i Thyatira. I de sista dagarna är det hedniska Rom, representerat av 321 och Pergamos, en symbol för Förenta staterna, och det påvliga Rom, representerat av 538 och Thyatira, är en symbol för det moderna Rom.
The first Rome of 321 was a singular power state, and the second Rome of 538 was a dual power representing a combination of church and state with the church in control of the relationship. The third and final Rome, which is modern Rome, is a threefold power that consists of the dragon, the beast and the false prophet.
Det första Rom år 321 var en enhetlig maktstat, och det andra Rom år 538 var en tvåfaldig makt som representerade en förening av kyrka och stat, där kyrkan hade herraväldet i förhållandet. Det tredje och sista Rom, vilket är det moderna Rom, är en trefaldig makt som består av draken, vilddjuret och den falske profeten.
Paul taught that to not understand the prophetic and historic relationship of pagan Rome (the dragon) and papal Rome (the beast) was to manifest a hatred of the truth which brought about strong delusion. All the prophets, including Paul were more specifically addressing the last days, so the relationship between the two powers in Paul’s history represents the relationship between the three powers of Modern Rome in the last days. To reject the prophetic relationship that “forms” the threefold union of the dragon, the beast and the false prophet in the last days is to secure strong delusion for yourself.
Paulus lärde att den som inte förstod det profetiska och historiska förhållandet mellan hedniska Rom (draken) och påvliga Rom (vilddjuret) visade ett hat mot sanningen, vilket förde med sig en kraftig villfarelse. Alla profeterna, däribland Paulus, talade mer specifikt om de sista dagarna, så förhållandet mellan de två makterna i Paulus framställning av historien representerar förhållandet mellan de tre makterna i det moderna Rom i de sista dagarna. Att förkasta det profetiska förhållande som ”formar” den trefaldiga föreningen av draken, vilddjuret och den falske profeten i de sista dagarna är att befästa en kraftig villfarelse för sig själv.
Uriah Smith’s private interpretation of the king of the north represented a “cause” that produced an “effect.” But the class that is on the wrong side of the controversies about Rome is specifically identified as being unable to reason from cause to effect. Smith did not see that his flawed application of the king of the north would produce a prophetic platform which would lead him to also misrepresent the sixth plague, where there is a warning to keep or lose the garment of Christ’s righteousness.
Uriah Smiths privata tolkning av konungen i norr utgjorde en ”orsak” som frambringade en ”verkan”. Men den grupp som står på fel sida i stridigheterna om Rom identifieras uttryckligen såsom oförmögen att resonera från orsak till verkan. Smith insåg inte att hans felaktiga tillämpning av konungen i norr skulle frambringa en profetisk plattform som skulle leda honom till att även framställa den sjätte plågan oriktigt, där en varning ges att bevara eller förlora Kristi rättfärdighets klädnad.
As with Paul’s emphasis in Second Thessalonians, John in chapter sixteen of Revelation and the sixth plague emphasizes the necessity of understanding who the three powers who lead the world to Armageddon are. Smith’s flawed application of the king of the north provides witness to an inability to rightly apply types and antitypes.
Liksom Paulus betoning i Andra Thessalonikerbrevet framhäver Johannes i Uppenbarelsebokens sextonde kapitel och den sjätte plågan nödvändigheten av att förstå vilka de tre makterna är som leder världen till Harmagedon. Smiths bristfälliga tillämpning av kungen i norr vittnar om en oförmåga att rätt tillämpa typer och antityper.
Smith could not, or would not, apply the principle so strongly set forth in the writings of Paul that the literal before the time-period of the cross represented the spiritual after the time-period of the cross. When this principle is carefully and correctly followed it is easily demonstrated that the “king of the north” is one of many symbols that represent the spiritual “king of the north” in the last days. Seventh-day Adventists above any other people should know that one of the primary structures that prophecy is based upon is the controversy between Christ and Satan. Christ is the true King of the north, and Satan has been attempting to manifest himself as the counterfeit king of the north.
Smith kunde inte, eller ville inte, tillämpa den princip som så starkt framställs i Paulus skrifter, nämligen att det bokstavliga före korsets tidsperiod representerade det andliga efter korsets tidsperiod. När denna princip noggrant och korrekt följs blir det lätt att påvisa att ”kungen i norr” är en av många symboler som representerar den andliga ”kungen i norr” i de sista dagarna. Sjundedagsadventister borde, mer än något annat folk, veta att en av de grundläggande strukturer som profetian vilar på är striden mellan Kristus och Satan. Kristus är den sanne kungen i norr, och Satan har försökt framställa sig själv som den falske kungen i norr.
A Song and Psalm for the sons of Korah. Great is the Lord, and greatly to be praised in the city of our God, in the mountain of his holiness. Beautiful for situation, the joy of the whole earth, is mount Zion, on the sides of the north, the city of the great King. God is known in her palaces for a refuge. Psalms 48:1–3.
En sång och en psalm för Koras söner. Stor är Herren och högt prisad i vår Guds stad, på hans helighets berg. Skönt höjer det sig, hela jordens glädje är Sions berg, längst uppe i norr, den store Konungens stad. Gud är känd i dess palats som en tillflykt. Psaltaren 48:1–3.
Satan’s efforts to counterfeit the true King of the north, includes employing the pope of Rome as his earthly representative. Satan is antichrist, and so is the pope of Rome, who is Satan’s proxy in his work of deception.
Satans ansträngningar att förfalska den sanne kungen i norr innefattar att använda påven i Rom som sin jordiske representant. Satan är antikrist, och så är också påven i Rom, som är Satans ställföreträdare i hans bedrägeriverk.
“To secure worldly gains and honors, the church was led to seek the favor and support of the great men of earth; and having thus rejected Christ, she was induced to yield allegiance to the representative of Satan—the bishop of Rome.” The Great Controversy, 50.
”För att vinna världsliga fördelar och hedersbetygelser leddes kyrkan att söka gunst och stöd hos jordens stora män; och sedan hon därigenom hade förkastat Kristus, förmåddes hon att underkasta sig trohet mot Satans representant — biskopen av Rom.” The Great Controversy, 50.
In the breakup of Alexander the Great’s kingdom, Seleucus Nicator became the first king of the north in the history represented in Daniel chapter eleven. His father, Antiochus, had been an influential leader in Alexander’s kingdom, and his son, Seleucus, was made the satrap of Babylon. A “satrap” is a governor, and when Seleucus had secured three of the four geographical areas that Alexander’s kingdom divided into, he became the king of the north.
Vid upplösningen av Alexander den stores rike blev Seleukos Nikator den förste kungen i norr i den historia som framställs i Daniels elfte kapitel. Hans far, Antiochos, hade varit en inflytelserik ledare i Alexanders rike, och hans son, Seleukos, blev satt till satrap över Babylon. En ”satrap” är en ståthållare, och när Seleukos hade säkrat tre av de fyra geografiska områden som Alexanders rike delades i, blev han kungen i norr.
Smith’s private interpretation and avoidance of grammatical rules led him to assume the final powers that made up Satan’s confederacy of evil in the last days were represented in prophecy as literal powers, not spiritual powers. Thus, he could not see that Seleucus Nicator as the first king of the north, the governor of Babylon, would of prophetic necessity represent the final spiritual king of the north who was the power that controlled modern spiritual Babylon.
Smiths privata tolkning och åsidosättande av grammatiska regler ledde honom till att anta att de slutliga makter som utgjorde Satans onda konfederation i de sista dagarna i profetian framställdes som bokstavliga makter och inte andliga makter. Därför kunde han inte inse att Seleukos Nikator, såsom den förste kungen i norr, Babylons ståthållare, av profetisk nödvändighet skulle representera den slutliga andliga kungen i norr, vilken var den makt som behärskade det moderna andliga Babylon.
And there came one of the seven angels which had the seven vials, and talked with me, saying unto me, Come hither; I will shew unto thee the judgment of the great whore that sitteth upon many waters: With whom the kings of the earth have committed fornication, and the inhabitants of the earth have been made drunk with the wine of her fornication. So he carried me away in the spirit into the wilderness: and I saw a woman sit upon a scarlet coloured beast, full of names of blasphemy, having seven heads and ten horns. And the woman was arrayed in purple and scarlet colour, and decked with gold and precious stones and pearls, having a golden cup in her hand full of abominations and filthiness of her fornication: And upon her forehead was a name written, MYSTERY, BABYLON THE GREAT, THE MOTHER OF HARLOTS AND ABOMINATIONS OF THE EARTH. And I saw the woman drunken with the blood of the saints, and with the blood of the martyrs of Jesus: and when I saw her, I wondered with great admiration. Revelation 17:1-6.
Och en av de sju änglarna, som hade de sju skålarna, kom och talade med mig och sade till mig: Kom hit; jag skall visa dig domen över den stora skökan, som sitter på många vatten, med vilken jordens kungar har bedrivit otukt, och jordens invånare har blivit druckna av hennes otukts vin. Och han förde mig i anden bort till en öken. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn, med sju huvuden och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädla stenar och pärlor, och hon hade i sin hand en gyllene bägare, full av styggelser och hennes otukts orenhet. Och på hennes panna var ett namn skrivet: HEMLIGHET, DET STORA BABYLON, MODERN TILL SKÖKORNA OCH TILL JORDENS STYGGELSER. Och jag såg kvinnan berusad av de heligas blod och av Jesu martyrers blod; och när jag såg henne, förundrade jag mig storligen. Uppenbarelseboken 17:1–6.
The power that governs Babylon in the last days is the papal church, and she is therefore also the spiritual king of the north.
Den makt som härskar över Babylon i de sista dagarna är den påvliga kyrkan, och hon är därför också den andlige kungen i norr.
“The woman (Babylon) of Revelation 17 is described as ‘arrayed in purple and scarlet color, and decked with gold and precious stones and pearls, having a golden cup in her hand full of abominations and filthiness:…and upon her forehead was a name written, Mystery, Babylon the Great, the mother of harlots.’ Says the prophet: ‘I saw the woman drunk with the blood of the saints, and with the blood of the martyrs of Jesus.’ Babylon is further declared to be ‘that great city, which reigneth over the kings of the earth.’ Revelation 17:4-6, 18. The power that for so many centuries maintained despotic sway over the monarchs of Christendom is Rome. The purple and scarlet color, the gold and precious stones and pearls, vividly picture the magnificence and more than kingly pomp affected by the haughty see of Rome. And no other power could be so truly declared ‘drunken with the blood of the saints’ as that church which has so cruelly persecuted the followers of Christ. Babylon is also charged with the sin of unlawful connection with ‘the kings of the earth.’ It was by departure from the Lord, and alliance with the heathen, that the Jewish church became a harlot; and Rome, corrupting herself in like manner by seeking the support of worldly powers, receives a like condemnation.” The Great Controversy, 382.
”Kvinnan (Babylon) i Uppenbarelseboken 17 beskrivs som ”klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och dyrbara stenar och pärlor, och i sin hand hade hon en gyllene bägare, full av styggelser och orenhet: … och på hennes panna var ett namn skrivet: Hemlighet, det stora Babylon, moder till skökorna.” Profeten säger: ”Jag såg kvinnan drucken av de heligas blod och av Jesu martyrers blod.” Vidare förklaras Babylon vara ”den stora staden, som har herravälde över jordens konungar.” Uppenbarelseboken 17:4–6, 18. Den makt som under så många århundraden upprätthöll ett despotiskt välde över kristenhetens monarker är Rom. Purpurfärgen och scharlakanet, guldet och de dyrbara stenarna och pärlorna, ger en livfull bild av den prakt och det mer än kungliga ståtliga överdåd som den högmodiga romerska stolen lagt sig till med. Och ingen annan makt skulle med större sanning kunna sägas vara ”drucken av de heligas blod” än den kyrka som så grymt har förföljt Kristi efterföljare. Babylon anklagas också för synden att ha ett otillbörligt förhållande till ”jordens konungar”. Det var genom avfall från Herren och förbund med hedningarna som den judiska kyrkan blev en sköka; och Rom, som på liknande sätt fördärvar sig självt genom att söka stöd hos världsliga makter, får en liknande dom.” Den stora striden, 382.
The governor is the king, and according to Isaiah, a king is a kingdom and is also the capital city of a kingdom.
Ståthållaren är kungen, och enligt Jesaja är en kung ett kungarike och är också huvudstaden i ett kungarike.
For the head of Syria is Damascus, and the head of Damascus is Rezin; and within threescore and five years shall Ephraim be broken, that it be not a people. And the head of Ephraim is Samaria, and the head of Samaria is Remaliah’s son. If ye will not believe, surely ye shall not be established. Isaiah 7:8, 9.
Ty Syriens huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är Resin; och inom sextiofem år skall Efraim krossas, så att det inte mer är ett folk. Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är Remaljas son. Om ni inte tror, skall ni förvisso inte bli beståndande. Jesaja 7:8, 9.
According to the witness of Isaiah, a student of prophecy who awakens in July of 2023 to a prophetic testing process must recognize the prophetic symbolism of the “head” if he wishes to be established. If he doesn’t recognize and apply the symbolism of a “head” when called for, then he is not established. Those who disbelieve are not established, and therefore Isaiah is identifying two classes of worshippers in the last days who either are established or are not established. They are the same two classes who either have the “oil,” or they don’t have the “oil.”
Enligt Jesajas vittnesbörd måste en studerande av profetian, som i juli 2023 vaknar upp till en profetisk prövningsprocess, känna igen den profetiska symboliken i ”huvudet” om han önskar bli befäst. Om han inte känner igen och tillämpar symboliken i ett ”huvud” när det fordras, då är han inte befäst. De som inte tror blir inte befästa, och därför identifierar Jesaja två klasser av tillbedjare i de sista dagarna som antingen är befästa eller inte är befästa. Det är samma två klasser som antingen har ”oljan”, eller inte har ”oljan”.
One class that is established and has oil, receives the message of the Midnight Cry that began to be opened up in July of 2023, or they receive the strong delusion of Second Thessalonians. Their test is the formation of the image of the beast, and the way in which the beast is formed, whether the papal beast of the Dark Ages, or its image that is formed by the United States, or the threefold union that leads the world to Armageddon. This includes the necessity of recognizing that the “head,” the “king” the ruler of the other two powers that make up the threefold union, is the papal power.
En grupp som är grundad och har olja tar emot budskapet i Midnattsropet, vilket började öppnas i juli 2023, eller också tar de emot den kraftiga villfarelsen i Andra Thessalonikerbrevet. Deras prövning gäller odjurets bild och det sätt på vilket odjuret formas, vare sig det är påvedjuret från den mörka medeltiden, eller dess bild som formas av Förenta staterna, eller den trefaldiga föreningen som leder världen till Harmagedon. Detta innefattar nödvändigheten av att erkänna att ”huvudet”, ”kungen”, härskaren över de andra två makterna som utgör den trefaldiga föreningen, är den påvliga makten.
The “head,” the capital city of Judah was Jerusalem, the city that the Lord chose to place His name.
”Huvudet”, Juda huvudstad, var Jerusalem, den stad som Herren utvalde till att där fästa sitt namn.
And Rehoboam the son of Solomon reigned in Judah. Rehoboam was forty and one years old when he began to reign, and he reigned seventeen years in Jerusalem, the city which the Lord did choose out of all the tribes of Israel, to put his name there. And his mother’s name was Naamah an Ammonitess. 1 Kings 14:21.
Och Rehabeam, Salomos son, regerade i Juda. Rehabeam var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt bland alla Israels stammar till att sätta sitt namn där. Och hans moders namn var Naama, ammonitiskan. 1 Kung. 14:21.
In the great controversy between Christ and Satan, Christ’s capital city, where He places His name, is Jerusalem, and Satan’s counterfeit was the literal city of Babylon that represents spiritual Babylon that great city in the last days. Satan places his name upon the head as a counterfeit of God’s city and capitol. The king that resides there is the mother of harlots who commits fornication with the kings of the earth. The mother of harlots is the papal power, and her daughters are the fallen Protestant churches, of which the premier fallen apostate church is the apostate Protestants of the United States.
I den stora striden mellan Kristus och Satan är Jerusalems stad Kristi huvudstad, där han sätter sitt namn, och Satans förfalskning var den bokstavliga staden Babylon, som representerar det andliga Babylon, den stora staden i de sista dagarna. Satan sätter sitt namn på pannan som en förfalskning av Guds stad och huvudstad. Den kung som bor där är skökornas moder, som bedriver otukt med jordens kungar. Skökornas moder är påvemakten, och hennes döttrar är de fallna protestantiska kyrkorna, av vilka den främsta fallna avfälliga kyrkan är Förenta staternas avfälliga protestanter.
Those apostate Protestants represent the Protestant horn of the earth beast, and they are connected with their mother since their rejection of the prophetic message that was unsealed in 1798. Their counterpart, the Republican horn, is connected with the kings of the earth through their relationship with the United Nations, the ten kings of Revelation seventeen. The threefold union which leads the world to Armageddon is represented by its head, where its name is placed, and spiritual modern Rome is spiritual modern Babylon. Its “head” is the papal power.
Dessa avfälliga protestanter representerar jordens djurs protestantiska horn, och de är förenade med sin moder genom sitt förkastande av det profetiska budskap som förseglades upp i 1798. Deras motsvarighet, det republikanska hornet, är förbundet med jordens kungar genom sitt förhållande till Förenta nationerna, de tio kungarna i Uppenbarelseboken sjutton. Den trefaldiga förening som leder världen till Harmagedon representeras av sitt huvud, där dess namn är satt, och det andliga moderna Rom är det andliga moderna Babylon. Dess ”huvud” är den påvliga makten.
The first represents the last and whether you apply Daniel chapter two as did the Millerites, as representing four kingdoms, or as has been opened up in the last days as representing eight kingdoms, the first kingdom was literal Babylon. The Millerites would inform you the last was literal Rome. Babylon and Rome are interchangeable symbols, for they are the first and the last of a prophetic line.
Det första representerar det sista, och vare sig du tillämpar Daniel kapitel två, såsom milleriterna gjorde, som representerande fyra riken, eller såsom det har uppenbarats i de sista dagarna som representerande åtta riken, var det första riket det bokstavliga Babylon. Milleriterna skulle säga dig att det sista var det bokstavliga Rom. Babylon och Rom är utbytbara symboler, ty de är det första och det sista i en profetisk linje.
In the last days the first kingdom of literal Babylon represents the eighth and last kingdom which is spiritual modern Babylon, and is also spiritual modern Rome. Upon the two witnesses represented in Daniel chapter two Babylon and Rome are interchangeable symbols.
I de sista dagarna representerar det första riket, det bokstavliga Babylon, det åttonde och sista riket, vilket är det andliga moderna Babylon och också det andliga moderna Rom. Med utgångspunkt i de två vittnen som framställs i Daniel kapitel två är Babylon och Rom utbytbara symboler.
When the papal whore is portrayed with a name on her forehead that identifies “Mystery Babylon,” it is also identifying “mystery Rome.” A prophetic “mystery” represents a truth that is so profound that it is impossible to understand the depth of the truth represented therein, especially without the influence of the Holy Spirit. But a biblical “mystery” also demands that what is revealed in connection with the mystery is a required understanding for those who seek to pass the test. This is why two witnesses in Revelation emphasize the need to understand modern Rome.
När den påvliga skökan framställs med ett namn på sin panna som identifierar ”det hemlighetsfulla Babylon”, identifierar det också ”det hemlighetsfulla Rom”. Ett profetiskt ”hemlighet” representerar en sanning som är så djup att det är omöjligt att förstå djupet i den sanning som därigenom framställs, särskilt utan den helige Andes inflytande. Men en biblisk ”hemlighet” kräver också att det som uppenbaras i samband med hemligheten är en nödvändig insikt för dem som söker bestå provet. Det är därför två vittnen i Uppenbarelseboken betonar behovet av att förstå det moderna Rom.
Here is wisdom. Let him that hath understanding count the number of the beast: for it is the number of a man; and his number is Six hundred threescore and six. Revelation 13:18.
Här är visheten. Den som har förstånd må beräkna vilddjurets tal, ty det är en människas tal; och dess tal är sexhundrasextiosex. Uppenbarelseboken 13:18.
“Wisdom” understands the number of the beast, which is the number of a man whose number is six, six, six. The “man of sin” is the head of the beast. Wisdom is an attribute of the wise virgins in the last days, and it is also a symbol of those who understand the increase of knowledge in the last days. Those who do not understand are foolish virgins and are the wicked. The “wisdom” they do not understand must of prophetic necessity be in the context of the final prophetic test, for this is when the wise and foolish virgins exist. They must understand “six, six, six.” The mind that has wisdom is also located by John in the last days in Revelation chapter seventeen.
”Visheten” förstår vilddjurets tal, vilket är en människas tal och dess tal är sex, sex, sex. ”Syndens människa” är vilddjurets huvud. Vishet är ett kännetecken hos de visa jungfrurna i de sista dagarna, och den är också en symbol för dem som förstår kunskapens tillväxt i de sista dagarna. De som inte förstår är de fåvitska jungfrurna och är de ogudaktiga. Den ”vishet” som de inte förstår måste av profetisk nödvändighet höra samman med det slutliga profetiska provet, ty det är då de visa och de fåvitska jungfrurna finns. De måste förstå ”sex, sex, sex”. Det sinne som har vishet förläggs av Johannes också till de sista dagarna i Uppenbarelseboken kapitel sjutton.
And here is the mind which hath wisdom. The seven heads are seven mountains, on which the woman sitteth. And there are seven kings: five are fallen, and one is, and the other is not yet come; and when he cometh, he must continue a short space. And the beast that was, and is not, even he is the eighth, and is of the seven, and goeth into perdition. Revelation 17:9–11.
Och här är det sinne som har vishet. De sju huvudena är sju berg, på vilka kvinnan sitter. Och de är sju kungar: fem har fallit, en är, och den andre har ännu inte kommit; och när han kommer, måste han bli kvar en kort tid. Och vilddjuret som var och inte är, även det är den åttonde, och är av de sju, och går i fördärvet. Uppenbarelseboken 17:9–11.
The “mind” that has the wisdom to understand the number “six, six, six,” is a wise virgin who has obtained the “mind of Christ.”
Det ”sinne” som har visheten att förstå talet ”sex, sex, sex” är en vis jungfru som har erhållit ”Kristi sinne”.
For who hath known the mind of the Lord, that he may instruct him? But we have the mind of Christ. 1 Corinthians 2:16.
Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom? Men vi har Kristi sinne. 1 Korinthierbrevet 2:16.
The class of wise virgins have the mind of Christ, and the foolish wicked virgins have the mind of Christ’s adversary.
De visa jungfrurna har Kristi sinne, och de dåraktiga, ogudaktiga jungfrurna har Kristi motståndares sinne.
“The time has come for the true light to shine amid moral darkness. The third angel’s message has been sent forth to the world, warning men against receiving the mark of the beast or of his image in their foreheads or in their hands. To receive this mark means to come to the same decision as the beast has done, and to advocate the same ideas, in direct opposition to the word of God.” Review and Herald, July 13, 1897.
”Tiden har kommit för det sanna ljuset att lysa mitt i det moraliska mörkret. Den tredje ängelns budskap har sänts ut till världen och varnar människorna för att ta emot vilddjurets märke eller dess bilds märke på sina pannor eller i sina händer. Att ta emot detta märke innebär att fatta samma beslut som vilddjuret har fattat och att förespråka samma idéer, i direkt motsättning till Guds ord.” Review and Herald, 13 juli 1897.
The formation of the image of the beast is the final test for the virgins of the parable, and the wise have the mind of Christ, for they have come to the same decision as Christ, for they have submitted their wills unto the Holy Spirit’s direction. The formation of the image of Christ in the wise virgins contrasts with the formation of the image of the beast in the foolish virgins. The foolish virgins come to the same decision as the beast, for they became confused upon the test question concerning the correct identification of the antichrist, who is the counterfeit king of the north and the head of modern Rome.
Vilddjurets bilds upprättande är det slutliga provet för liknelsens jungfrur, och de visa har Kristi sinne, ty de har kommit till samma beslut som Kristus, eftersom de har underordnat sin vilja den Helige Andes ledning. Bildandet av Kristi avbild i de visa jungfrurna står i kontrast till bildandet av vilddjurets avbild i de oförståndiga jungfrurna. De oförståndiga jungfrurna kommer till samma beslut som vilddjuret, ty de blev förvirrade inför provfrågan om den korrekta identifieringen av antikrist, som är den falske kungen i norr och det moderna Roms överhuvud.
“Those who become confused in their understanding of the word, who fail to see the meaning of antichrist, will surely place themselves on the side of antichrist.” Kress Collection, 105.
”De som blir förvirrade i sin förståelse av Ordet och som inte förmår inse innebörden av antikrist kommer förvisso att ställa sig på antikrists sida.” Kress Collection, 105.
The foolish virgins in the testing time that is represented as the formation of the image of the beast become confused in their understanding of the word. Their confusion is premised upon misunderstanding God’s prophetic word, and failing to see the correct meaning of Modern Rome, they receive strong delusion, come to the same decision as the beast, and advocate the same papal ideas in direct opposition to the word of God, and place themselves on the side of antichrist.
De oförståndiga jungfrurna blir under prövningstiden, som framställs såsom odjurets bilds tillblivelse, förvirrade i sin förståelse av Ordet. Deras förvirring grundar sig på ett missförstånd av Guds profetiska ord, och då de inte förmår se den rätta betydelsen av det moderna Rom, blir de hemsökta av en kraftig villfarelse, kommer till samma beslut som odjuret och förespråkar samma påvliga idéer i direkt motsats till Guds ord, och ställer sig på antikrists sida.
We will continue these thoughts in the next article in this category.
Vi kommer att fortsätta dessa tankar i nästa artikel i denna kategori.