We are currently addressing the prophetic line of the controversies within Advent history that have taken place concerning the various symbols of Rome. We are currently addressing “the daily” in the book of Daniel. That controversy represents a rejection of the foundations of Adventism, the rejection of the authority of the Spirit of Prophecy, and the rejection of the messenger that was chosen by God. Rejecting the work of Miller also represents a rejection of the instruction that had been given to Miller by heavenly angels, who led Miller to his understanding of the message produced by the increase of knowledge when the book of Daniel was unsealed in 1798.
Vi behandlar för närvarande den profetiska linjen av de stridsfrågor inom adventhistorien som har ägt rum beträffande Roms olika symboler. Vi behandlar för närvarande ”det dagliga” i Daniels bok. Denna stridsfråga representerar ett förkastande av adventismens grundvalar, ett förkastande av Profetians Andes auktoritet och ett förkastande av den budbärare som utvaldes av Gud. Att förkasta Millers verk representerar också ett förkastande av den undervisning som hade getts åt Miller av himmelska änglar, vilka ledde Miller till hans förståelse av det budskap som frambringades genom kunskapens tillväxt när Daniels bok blev upplåst år 1798.
Those that reject the truth identifying the power (pagan Rome) that restrained the papal power from being revealed in 2 Thessalonians, manifest that they do not love the truth, and for rejecting the love of truth, they receive a lie. The lie in turn brings strong delusion upon them. The lie is the cause, and the strong delusion they receive is the effect. The lack of love of the truth is their motivation. The lie represents the choice of a pluralistic acceptance of biblical doctrine, as opposed to those who believe in absolute truth. This is why Isaiah’s representation of Paul’s strong delusion is represented as delusions, not simply a delusion. The other class are those who do love the truth, accept the premise of absolute truth, and are identified by Isaiah as those who tremble at God’s Word.
De som förkastar sanningen som identifierar den makt (det hedniska Rom) som höll den påvliga makten tillbaka från att uppenbaras i 2 Thessalonikerbrevet, visar att de inte älskar sanningen, och genom att förkasta kärleken till sanningen tar de emot en lögn. Lögnen för i sin tur över dem en kraftig villfarelse. Lögnen är orsaken, och den kraftiga villfarelse de tar emot är verkan. Avsaknaden av kärlek till sanningen är deras drivkraft. Lögnen representerar valet av ett pluralistiskt accepterande av den bibliska läran, i motsats till dem som tror på absolut sanning. Detta är anledningen till att Jesajas framställning av Paulus kraftiga villfarelse återges som villfarelser, inte endast som en villfarelse. Den andra gruppen är de som verkligen älskar sanningen, godtar förutsättningen om absolut sanning och av Jesaja identifieras som dem som bävar för Guds ord.
Thus saith the Lord, The heaven is my throne, and the earth is my footstool: where is the house that ye build unto me? and where is the place of my rest? For all those things hath mine hand made, and all those things have been, saith the Lord: but to this man will I look, even to him that is poor and of a contrite spirit, and trembleth at my word. He that killeth an ox is as if he slew a man; he that sacrificeth a lamb, as if he cut off a dog’s neck; he that offereth an oblation, as if he offered swine’s blood; he that burneth incense, as if he blessed an idol. Yea, they have chosen their own ways, and their soul delighteth in their abominations. I also will choose their delusions, and will bring their fears upon them; because when I called, none did answer; when I spake, they did not hear: but they did evil before mine eyes, and chose that in which I delighted not. Hear the word of the Lord, ye that tremble at his word; Your brethren that hated you, that cast you out for my name’s sake, said, Let the Lord be glorified: but he shall appear to your joy, and they shall be ashamed. Isaiah 66:1–5.
Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden är min fotpall. Vad för ett hus är det då ni bygger åt mig, och var är platsen för min vila? Ty allt detta har min hand gjort, och så blev allt detta till, säger Herren. Men till den vill jag se, till den som är betryckt och har en förkrossad ande och darrar för mitt ord. Den som slaktar en oxe är som om han dräpte en människa; den som offrar ett lamm, som om han avhögg en hunds hals; den som frambär en spisoffer, som om han offrade svinblod; den som tänder rökelse, som om han välsignade en avgud. Ja, de har valt sina egna vägar, och deras själ har sin lust i deras styggelser. Därför skall också jag välja hemsökelser åt dem och låta det de fruktar komma över dem; eftersom ingen svarade när jag kallade, och ingen hörde när jag talade, utan de gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som jag inte hade behag till. Hör Herrens ord, ni som darrar för hans ord: Era bröder, som hatade er, som stötte ut er för mitt namns skull, sade: ”Må Herren bli förhärligad.” Men han skall visa sig till er glädje, och de skall komma på skam. Jesaja 66:1–5.
Those who tremble at God’s Word are the outcasts of Israel, who in the last days are those who are represented as the ensign.
De som bävar för Guds ord är Israels förskingrade, vilka i de sista dagarna är de som framställs som baneret.
And he shall set up an ensign for the nations, and shall assemble the outcasts of Israel, and gather together the dispersed of Judah from the four corners of the earth. Isaiah 11:12.
Och han skall resa ett baner för folken och samla Israels fördrivna och föra tillsammans Judas förskingrade från jordens fyra hörn. Jesaja 11:12.
God identifies that it is He who made the house that the class who are presenting corrupted offerings claim to have made. It is that house they trust in when they proclaim “the temple of the Lord are these.”
Gud fastslår att det är han som har gjort det hus som den grupp, vilken frambär fördärvade offer, påstår sig ha gjort. Det är på det huset de förtröstar när de förkunnar: ”Herrens tempel är detta.”
Stand in the gate of the Lord’s house, and proclaim there this word, and say, Hear the word of the Lord, all ye of Judah, that enter in at these gates to worship the Lord. Thus saith the Lord of hosts, the God of Israel, Amend your ways and your doings, and I will cause you to dwell in this place. Trust ye not in lying words, saying, The temple of the Lord, The temple of the Lord, The temple of the Lord, are these. Jeremiah 7:2–4.
Ställ dig i porten till Herrens hus och förkunna där detta ord och säg: Hör Herrens ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Bättra era vägar och era gärningar, så skall jag låta er bo på denna plats. Förtrösta inte på lögnaktiga ord, när man säger: Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel är detta. Jeremia 7:2–4.
Those who “trust” in lying words, are those who believe a lie. The house which the Lord built was raised upon the foundation which He also made. The class who refused to answer when God called, chose their own ways and delighted in abominations. They chose “ways,” and “abominations,” in the plural, when Jeremiah stated that there was only one way to walk within.
De som ”förtröstar” på lögnaktiga ord är de som tror på en lögn. Huset som Herren byggde uppfördes på den grund som han också hade lagt. Den skara som vägrade att svara när Gud kallade valde sina egna vägar och fann behag i styggelser. De valde ”vägar” och ”styggelser” i plural, när Jeremia sade att det endast fanns en enda väg att vandra på därinne.
Thus saith the Lord, Stand ye in the ways, and see, and ask for the old paths, where is the good way, and walk therein, and ye shall find rest for your souls. But they said, We will not walk therein. Also I set watchmen over you, saying, Hearken to the sound of the trumpet. But they said, We will not hearken. Therefore hear, ye nations, and know, O congregation, what is among them. Hear, O earth: behold, I will bring evil upon this people, even the fruit of their thoughts, because they have not hearkened unto my words, nor to my law, but rejected it. To what purpose cometh there to me incense from Sheba, and the sweet cane from a far country? your burnt offerings are not acceptable, nor your sacrifices sweet unto me. Jeremiah 6:16–20.
Så säger Herren: Stån på vägarna och se efter, och fråga efter de gamla stigarna, var den goda vägen är, och vandren på den, så skall ni finna ro för era själar. Men de sade: ”Vi vill inte vandra på den.” Också väktare satte jag över er och sade: ”Hör upp till basunens ljud.” Men de sade: ”Vi vill inte höra.” Hör därför, ni folk, och lär känna, du församling, vad som finns bland dem. Hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, frukten av deras tankar, därför att de inte har lyssnat till mina ord, inte heller till min lag, utan förkastat den. Vad skall jag med rökelse från Saba och med välluktande kalmus från fjärran land? Era brännoffer är inte välbehagliga, och era slaktoffer är inte ljuvliga för mig. Jeremia 6:16–20.
In chapter fifteen, Jeremiah calls the evil congregation that would not hearken, though they had ears, the “assembly of mockers.” This congregation was given a “watchman” in both the history of the first and second angels’ messages, and again in the history of the third angel, but they refused to walk in the good way, which is the old paths. Instead, they walked in the “ways.” For this reason, Isaiah identifies that God will choose multiple delusions, for they chose a plurality of false paths instead of the absolute way of the old paths. As with Isaiah’s testimony the assembly of mockers’ worship is rejected by the Lord. Sister White directly associates Isaiah’s plurality of delusions with Paul’s strong delusion, and she places it in the context of the rejection of the foundational truths, the foundation which the Lord built and builds His house upon.
I kapitel femton kallar Jeremia den onda menighet som inte ville höra, fastän de hade öron, för ”bespottarnas församling”. Denna menighet fick en ”väktare” både i historien om den första och den andra ängelns budskap, och åter i historien om den tredje ängeln, men de vägrade att vandra på den goda vägen, som är de gamla stigarna. I stället vandrade de på ”vägarna”. Av denna anledning visar Jesaja att Gud skall välja flera villfarelser, eftersom de valde en mångfald av falska stigar i stället för den absoluta vägen, de gamla stigarna. Liksom i Jesajas vittnesbörd förkastas bespottarnas församlings gudstjänst av Herren. Syster White förbinder uttryckligen Jesajas mångfald av villfarelser med Paulus’ kraftiga villfarelse, och hon placerar den i sammanhanget av förkastandet av de grundläggande sanningarna, den grund på vilken Herren byggde och bygger sitt hus.
“One who sees beneath the surface, who reads the hearts of all men, says of those who have had great light: ‘They are not afflicted and astonished because of their moral and spiritual condition.’ Yea, they have chosen their own ways, and their soul delighteth in their abominations. I also will choose their delusions, and will bring their fears upon them; because when I called, none did answer; when I spake, they did not hear: but they did evil before Mine eyes, and chose that in which I delighted not.’ ‘God shall send them strong delusion, that they should believe a lie,’ because they received not the love of the truth, that they might be saved,’ ‘but had pleasure in unrighteousness.’ Isaiah 66:3, 4; 2 Thessalonians 2:11, 10, 12.
Han som ser under ytan, som rannsakar alla människors hjärtan, säger om dem som har haft stort ljus: ”De är inte bedrövade och förskräckta på grund av sitt moraliska och andliga tillstånd.” Ja, de har valt sina egna vägar, och deras själ har sin lust i deras styggelser. ”Därför skall också jag utvälja deras hemsökelser och låta det som de fruktar komma över dem; eftersom ingen svarade, när jag kallade, och ingen hörde, när jag talade, utan de gjorde det som var ont i mina ögon och utvalde det som jag inte hade behag till.” ”Gud skall sända dem kraftig villfarelse, så att de tror lögnen”, eftersom de ”inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli frälsta”, ”utan hade sin lust i orättfärdigheten.” Jesaja 66:3, 4; 2 Thessalonikerbrevet 2:11, 10, 12.
“The heavenly Teacher inquired: ‘What stronger delusion can beguile the mind than the pretense that you are building on the right foundation and that God accepts your works, when in reality you are working out many things according to worldly policy and are sinning against Jehovah? Oh, it is a great deception, a fascinating delusion, that takes possession of minds when men who have once known the truth, mistake the form of godliness for the spirit and power thereof; when they suppose that they are rich and increased with goods and in need of nothing, while in reality they are in need of everything.’
Den himmelske Läraren frågade: ”Vilken starkare villfarelse kan bedra sinnet än föreställningen att ni bygger på den rätta grunden och att Gud godtar era gärningar, när ni i verkligheten utför mycket enligt världslig klokskap och syndar mot Jehova? O, det är en stor förförelse, en fängslande villfarelse, som tar sinnen i besittning när människor som en gång har känt sanningen misstar gudsfruktans sken för dess ande och kraft; när de menar att de är rika och har överflöd och inte behöver något, fast de i verkligheten behöver allting.”
“God has not changed toward His faithful servants who are keeping their garments spotless. But many are crying, ‘Peace and safety,’ while sudden destruction is coming upon them. Unless there is thorough repentance, unless men humble their hearts by confession and receive the truth as it is in Jesus, they will never enter heaven. When purification shall take place in our ranks, we shall no longer rest at ease, boasting of being rich and increased with goods, in need of nothing.
”Gud har inte förändrats i sitt förhållande till sina trogna tjänare som håller sina kläder obefläckade. Men många ropar: ’Fred och trygghet’, medan plötslig undergång kommer över dem. Om inte en grundlig omvändelse äger rum, om inte människor ödmjukar sina hjärtan genom bekännelse och tar emot sanningen sådan den är i Jesus, kommer de aldrig att komma in i himlen. När reningen skall äga rum i våra led, skall vi inte längre vila i trygg likgiltighet och berömma oss av att vara rika och ha fått allt i överflöd och inte sakna något.
“Who can truthfully say: ‘Our gold is tried in the fire; our garments are unspotted by the world’? I saw our Instructor pointing to the garments of so-called righteousness. Stripping them off, He laid bare the defilement beneath. Then He said to me: ‘Can you not see how they have pretentiously covered up their defilement and rottenness of character? ‘How is the faithful city become an harlot!’ My Father’s house is made a house of merchandise, a place whence the divine presence and glory have departed! For this cause there is weakness, and strength is lacking.’” Testimonies, volume 8, 249, 250.
”Vem kan sanningsenligt säga: ’Vårt guld är luttrat i elden; våra kläder är obesmittade av världen’? Jag såg vår Instruktör peka på de så kallade rättfärdighetens kläder. Då han slet av dem, blottlade han orenheten därunder. Sedan sade han till mig: ’Kan du inte se hur de skrymtaktigt har dolt sin orenhet och sin karaktärs ruttenhet? ’Hur har den trogna staden blivit en sköka!’ Min Faders hus har gjorts till ett handelshus, en plats varifrån den gudomliga närvaron och härligheten har vikit bort! Därför råder svaghet, och kraft saknas.’” Testimonies, band 8, 249, 250.
In the passage, Jeremiah’s assembly of mockers is identified as Laodiceans, who are foolish virgins.
I avsnittet identifieras Jeremias samling av hånare som laodiceer, vilka är fåvitska jungfrur.
“The state of the Church represented by the foolish virgins, is also spoken of as the Laodicean state.” Review and Herald, August 19, 1890.
”Församlingens tillstånd, sådant det representeras av de fåvitska jungfrurna, omtalas också som det laodiceiska tillståndet.” Review and Herald, 19 augusti 1890.
The foolish virgins manifest their lack of oil at the arrival of the Midnight Cry, when they receive a delusion that aligns with their own previous choice of which way to take, while rejecting Jeremiah’s old paths. The old paths are where rest and refreshing are to be found, and the rest and refreshing is the latter rain.
De fåvitska jungfrurna ger vid Midnattsropets ankomst till känna sin brist på olja, när de tar emot en villfarelse som överensstämmer med deras eget tidigare val av vilken väg de skulle gå, samtidigt som de förkastar Jeremias gamla stigar. De gamla stigarna är där vila och vederkvickelse står att finna, och vilan och vederkvickelsen är det sena regnet.
“I was pointed down to the time when the third angel’s message was closing. The power of God had rested upon His people; they had accomplished their work and were prepared for the trying hour before them. They had received the latter rain, or refreshing from the presence of the Lord, and the living testimony had been revived. The last great warning had sounded everywhere, and it had stirred up and enraged the inhabitants of the earth who would not receive the message.” Early Writings, 279.
”Jag hänvisades till den tid då den tredje ängelns budskap höll på att avslutas. Guds kraft hade vilat över Hans folk; de hade fullbordat sitt verk och var beredda för den prövande stund som låg framför dem. De hade tagit emot det sena regnet, eller vederkvickelsen från Herrens ansikte, och det levande vittnesbördet hade blivit återupplivat. Den sista stora varningen hade ljudit överallt, och den hade upprört och väckt vrede hos jordens invånare som inte ville ta emot budskapet.” Early Writings, 279.
It is during the outpouring of the Holy Spirit that the strong delusion is poured out upon the foolish Laodicean virgins who do not love the truth, and therefore chose a lie to believe instead of the truth. The rejection of the truth is equated with rejecting the law, for God’s law is embodied in His prophetic rules.
Det är under den Helige Andes utgjutelse som den kraftiga villfarelsen utgjuts över de fåvitska laodiceiska jungfrurna, vilka inte älskar sanningen och därför valde att tro på en lögn i stället för sanningen. Förkastandet av sanningen likställs med att förkasta lagen, ty Guds lag är förkroppsligad i Hans profetiska regler.
“Revelation is not the creation or invention of something new, but the manifestation of what was, until revealed, unknown to human beings. The great and eternal truths contained in the gospel are revealed through diligent searching and humbling of ourselves before God. The divine Teacher leads the mind of the humble seeker for truth; and by the Holy Spirit’s guidance, the truths of the Word are made known to him. And there can be no more certain and efficient way of knowledge than in being thus guided. The promise of the Saviour was, ‘When he, the Spirit of truth, is come, he will guide you into all truth.’ It is through the impartation of the Holy Spirit that we are made to understand the Word of God.
”Uppenbarelse är inte skapandet eller uppfinnandet av något nytt, utan uppenbarandet av det som, till dess det uppenbarades, var okänt för människorna. De stora och eviga sanningar som finns i evangeliet uppenbaras genom ihärdigt rannsakande och genom att vi ödmjukar oss inför Gud. Den gudomlige Läraren leder den ödmjuke sanningssökarens sinne; och genom den helige Andes ledning blir Ordets sanningar kända för honom. Och det kan inte finnas någon säkrare och verksammare väg till kunskap än att på detta sätt bli ledd. Frälsarens löfte var: ’Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han leda er in i hela sanningen.’ Det är genom den helige Andes meddelande som vi får förstånd att förstå Guds ord.”
“The psalmist writes, ‘Wherewithal shall a young man cleanse his way? by taking heed thereto according to thy word. With my whole heart have I sought thee: O let me not wander from thy commandments. . . . Open thou mine eyes, that I may behold wondrous things out of thy law.’
”Psalmisten skriver: ’Hur skall en ung man bevara sin väg ren? Genom att rätta sig efter ditt ord. Av hela mitt hjärta söker jag dig; låt mig inte vandra bort från dina bud.... Öppna mina ögon, så att jag får skåda undren i din lag.’”
“We are admonished to seek for the truth as for hid treasure. The Lord opens the understanding of the true seeker after truth; and the Holy Spirit enables him to grasp the truths of revelation. This is what the psalmist means when he asks that his eyes may be opened to behold wondrous things out of the law. When the soul pants after the excellencies of Jesus Christ, the mind is enabled to grasp the glories of the better world. Only by the aid of the divine Teacher can we understand the truths of the Word of God. In Christ’s school we learn to be meek and lowly because there is given to us an understanding of the mysteries of godliness.” Sabbath School Worker, December 1, 1909.
”Vi uppmanas att söka efter sanningen såsom efter en gömd skatt. Herren öppnar den sanne sanningssökarens förstånd, och den helige Ande gör det möjligt för honom att fatta uppenbarelsens sanningar. Detta är vad psalmisten menar när han ber att hans ögon må öppnas så att han kan skåda underbara ting i lagen. När själen trängtar efter Jesu Kristi härligheter, blir sinnet i stånd att fatta den bättre världens härlighet. Endast med den gudomlige Lärarens hjälp kan vi förstå Guds ords sanningar. I Kristi skola lär vi oss att vara saktmodiga och ödmjuka, därför att vi får en förståelse av gudaktighetens hemligheter.” Sabbath School Worker, 1 december 1909.
To reject the message or the methodology of the latter rain is to reject the law of God. When Jeremiah stated that “they have not hearkened unto my words, nor to my law, but rejected it,” he is agreeing with Hosea.
Att förkasta budskapet eller metodiken i det sena regnet är att förkasta Guds lag. När Jeremia sade att ”de har inte lyssnat till mina ord eller till min lag, utan förkastat den”, instämmer han med Hosea.
My people are destroyed for lack of knowledge: because thou hast rejected knowledge, I will also reject thee, that thou shalt be no priest to me: seeing thou hast forgotten the law of thy God, I will also forget thy children. Hosea 4:6.
Mitt folk går under av brist på kunskap; eftersom du har förkastat kunskapen, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre skall vara präst åt mig. Eftersom du har glömt din Guds lag, skall också jag glömma dina barn. Hosea 4:6.
The knowledge the foolish reject is the increase of knowledge, identified by Daniel as occurring at the time of the end. At the time of the end in 1798, and then again at the time of the end in 1989, there was an increase of knowledge that was formalized by the messenger which God chose to employ as He erected the foundation for each of those two parallel generations. Those foundational truths were organized by certain biblical rules which were revealed to the chosen messengers of their respective histories, and those foundational truths are Jeremiah’s old paths, and they are the truths which ultimately represent the oil of the midnight and the loud cry messages. The latter rain, produces the Midnight Cry message in the history of the sealing of the one hundred and forty-four thousand, and thereafter produces the loud cry message in the history of the gathering of God’s other flock that is still in Babylon. The latter rain is both a message and the methodology that produces the message. Daniel’s increase of knowledge initiates a three-step testing process.
Den kunskap som de oförståndiga förkastar är ökningen av kunskap, vilken av Daniel identifieras som något som inträffar vid ändens tid. Vid ändens tid år 1798, och sedan åter vid ändens tid år 1989, skedde en ökning av kunskap som formaliserades genom det sändebud som Gud valde att använda, när Han lade grunden för var och en av dessa två parallella generationer. Dessa grundläggande sanningar ordnades enligt vissa bibliska regler som uppenbarades för de utvalda sändebuden i deras respektive historieskeden, och dessa grundläggande sanningar är Jeremias gamla stigar, och de är de sanningar som ytterst representerar oljan i budskapen om midnattsropet och det höga ropet. Det sena regnet frambringar budskapet om midnattsropet i historien om beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, och frambringar därefter budskapet om det höga ropet i historien om insamlingen av Guds andra hjord, som ännu befinner sig i Babylon. Det sena regnet är både ett budskap och den metodik som frambringar budskapet. Daniels ökning av kunskap inleder en tredelad prövningsprocess.
And he said, Go thy way, Daniel: for the words are closed up and sealed till the time of the end. Many shall be purified, and made white, and tried; but the wicked shall do wickedly: and none of the wicked shall understand; but the wise shall understand. Daniel 12:9, 10.
Och han sade: Gå din väg, Daniel; ty dessa ord skall förbli tillslutna och förseglade intill ändens tid. Många skall bli renade och gjorda vita och luttrade; men de ogudaktiga skall handla ogudaktigt, och ingen av de ogudaktiga skall förstå; men de visa skall förstå. Daniel 12:9, 10.
Daniel’s wicked are Matthew’s foolish virgins who choose to retain their Laodicean condition. Their condition is manifested in the third step of Daniel’s three tests, when both the wise and wicked are tried. The final test is where judgment is executed, and both classes manifest whether they have the oil.
Daniels ogudaktiga är Matteus dåraktiga jungfrur som väljer att behålla sitt laodikeiska tillstånd. Deras tillstånd uppenbaras i det tredje steget av Daniels tre prövningar, när både de visa och de ogudaktiga prövas. Den slutliga prövningen är den där domen verkställs, och båda grupperna visar om de har oljan.
“Again these parables teach that there is to be no probation after the judgment. When the work of the gospel is completed, there immediately follows the separation between the good and the evil, and the destiny of each class is forever fixed.” Christ’s Object Lessons, 123.
”Återigen lär dessa liknelser att det inte skall finnas någon prövotid efter domen. När evangeliets verk är fullbordat, följer omedelbart åtskiljandet mellan de goda och de onda, och varje klass’ öde är för evigt fastställt.” Christ’s Object Lessons, 123.
The manifestation of character at the third test identifies the worshippers as either a foolish Laodicean or a wise Philadelphian. The final test is accomplished in conjunction with the latter rain message, which has been brought to light by the methodology of the latter rain. To reject the methodology of the latter rain places a soul in the position where they cannot understand the message of the latter rain. The message and methodology are identified by Isaiah as the final test.
Karaktärens uppenbarelse vid det tredje provet identifierar tillbedjarna som antingen en dåraktig laodikeisk eller en vis filadelfisk. Det slutliga provet fullbordas i samband med budskapet om det sena regnet, vilket har förts fram i ljuset genom det sena regnets metodologi. Att förkasta det sena regnets metodologi försätter en själ i den ställningen att hon inte kan förstå budskapet om det sena regnet. Budskapet och metodologin identifieras av Jesaja som det slutliga provet.
Whom shall he teach knowledge? and whom shall he make to understand doctrine? them that are weaned from the milk, and drawn from the breasts. For precept must be upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little: For with stammering lips and another tongue will he speak to this people. To whom he said, This is the rest wherewith ye may cause the weary to rest; and this is the refreshing: yet they would not hear. But the word of the Lord was unto them precept upon precept, precept upon precept; line upon line, line upon line; here a little, and there a little; that they might go, and fall backward, and be broken, and snared, and taken. Wherefore hear the word of the Lord, ye scornful men, that rule this people which is in Jerusalem. Because ye have said, We have made a covenant with death, and with hell are we at agreement; when the overflowing scourge shall pass through, it shall not come unto us: for we have made lies our refuge, and under falsehood have we hid ourselves: Therefore thus saith the Lord God, Behold, I lay in Zion for a foundation a stone, a tried stone, a precious corner stone, a sure foundation: he that believeth shall not make haste. Judgment also will I lay to the line, and righteousness to the plummet: and the hail shall sweep away the refuge of lies, and the waters shall overflow the hiding place. And your covenant with death shall be disannulled, and your agreement with hell shall not stand; when the overflowing scourge shall pass through, then ye shall be trodden down by it. Isaiah 28:9–18.
Vem skall han lära kunskap, och vem skall han ge förstånd i läran? Dem som är avvanda från mjölken, dem som är tagna från bröstet. Ty bud skall läggas till bud, bud på bud; regel till regel, regel på regel; här litet, där litet. Ja, med stammande läppar och med ett annat tungomål skall han tala till detta folk, till dem som han sade: Detta är vilan, genom vilken ni kan ge den trötte vila; och detta är vederkvickelsen. Men de ville inte höra. Så blev Herrens ord för dem bud på bud, bud på bud; regel på regel, regel på regel; här litet, där litet; för att de skulle gå och falla baklänges och krossas och snärjas och bli fångade. Hör därför Herrens ord, ni bespottare, som råder över detta folk som är i Jerusalem. Eftersom ni har sagt: Vi har slutit ett förbund med döden, och med dödsriket har vi träffat en överenskommelse; när den översvämmande gisseln drar fram, skall den inte nå oss. Ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, och under falskheten har vi gömt oss. Därför säger Herren Gud så: Se, jag lägger i Sion en sten till grundval, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grund. Den som tror skall inte hasta bort. Och jag skall göra rätten till mätsnöre och rättfärdigheten till lod; haglet skall sopa bort lögnens tillflykt, och vattnen skall översvämma gömstället. Och ert förbund med döden skall göras om intet, och er överenskommelse med dödsriket skall inte bestå; när den översvämmande gisseln drar fram, då skall ni bli nertrampade av den. Jesaja 28:9–18.
The “overflowing scourge” of Bible prophecy is the progressive Sunday law crisis which begins at the soon-coming Sunday law in the United States. Those foolish, wicked Laodiceans who do not possess the “love of the truth,” and therefore reject the increase of knowledge, believe the “overflowing scourge” will “not come” upon them, for among other things, they chose to accept a false definition of a symbol of Rome in Bible prophecy. In doing so, they produced a false prophetic model based upon their own prophetic foundation. Their foundation is built upon sand, which represents a multitude of tiny crushed rocks. The foundation of the wise is built upon the singular Rock.
Den ”översvallande gisslan” i Bibelns profetia är den fortskridande söndagslagskrisen, som börjar med den snart annalkande söndagslagen i Förenta staterna. Dessa dåraktiga, ogudaktiga laodikeer, som inte äger ”kärleken till sanningen” och därför förkastar kunskapens tillväxt, tror att den ”översvallande gisslan” ”inte skall komma” över dem, ty de valde bland annat att godta en falsk definition av en symbol för Rom i Bibelns profetia. Därigenom framställde de en falsk profetisk modell, grundad på sin egen profetiska grundval. Deras grundval är byggd på sand, som representerar en mängd små krossade stenar. De visas grundval är byggd på den enda Klippan.
According to the grace of God which is given unto me, as a wise masterbuilder, I have laid the foundation, and another buildeth thereon. But let every man take heed how he buildeth thereupon. For other foundation can no man lay than that is laid, which is Jesus Christ. Now if any man build upon this foundation gold, silver, precious stones, wood, hay, stubble; Every man’s work shall be made manifest: for the day shall declare it, because it shall be revealed by fire; and the fire shall try every man’s work of what sort it is. 1 Corinthians 3:10–13.
Enligt den Guds nåd som har blivit mig given har jag såsom en vis byggmästare lagt grunden, och en annan bygger vidare därpå. Men var och en må se till hur han bygger därpå. Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, vilken är Jesus Kristus. Om nu någon bygger på denna grund med guld, silver, dyrbara stenar, trä, hö, halm, så skall var och ens verk bli uppenbart; ty dagen skall visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och elden skall pröva vars och ens verk, av vad slag det är. 1 Korinthierbrevet 3:10–13.
The false foundations are contrasted with the true foundation, which is Christ Jesus—the Rock. The true or false foundation is revealed in the final of Daniel’s three tests. It is “revealed by fire”—the fire of the Messenger of the Covenant, who will suddenly come to His temple. Then a class is manifested who have made a covenant with death, and a class is manifested who have made a covenant of life.
De falska grundvalarna ställs i kontrast till den sanna grundvalen, som är Kristus Jesus – Klippan. Den sanna eller falska grundvalen uppenbaras i den sista av Daniels tre prövningar. Den blir ”uppenbarad genom eld” – genom förbundets Budbärares eld, han som plötsligt skall komma till sitt tempel. Då framträder en grupp som har slutit förbund med döden, och en grupp framträder som har slutit livets förbund.
Behold, I will send my messenger, and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts. But who may abide the day of his coming? and who shall stand when he appeareth? for he is like a refiner’s fire, and like fullers’ soap: And he shall sit as a refiner and purifier of silver: and he shall purify the sons of Levi, and purge them as gold and silver, that they may offer unto the Lord an offering in righteousness. Then shall the offering of Judah and Jerusalem be pleasant unto the Lord, as in the days of old, and as in former years. And I will come near to you to judgment; and I will be a swift witness against the sorcerers, and against the adulterers, and against false swearers, and against those that oppress the hireling in his wages, the widow, and the fatherless, and that turn aside the stranger from his right, and fear not me, saith the Lord of hosts. Malachi 3:1–5.
Se, jag skall sända min budbärare, och han skall bereda vägen för mig; och Herren, som ni söker, skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare, som ni gläder er över; se, han skall komma, säger HERREN Sebaot. Men vem kan uthärda dagen då han kommer? och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är såsom en guldsmeds eld och såsom tvagares lut. Och han skall sitta såsom en som smälter och renar silver; och han skall rena Levis söner och luttra dem såsom guld och silver, så att de kan bära fram åt HERREN ett offer i rättfärdighet. Då skall Juda och Jerusalems offer vara behagligt för HERREN, såsom i forna dagar och såsom i gångna år. Och jag skall komma nära er till dom; och jag skall vara ett snabbt vittne mot trollkarlarna och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svär falskt och mot dem som förtrycker daglönaren i hans lön, änkan och den faderlöse, och som förvägrar främlingen hans rätt och inte fruktar mig, säger HERREN Sebaot. Malaki 3:1–5.
The Messenger of the Covenant comes near in judgment when the testing process of Daniel reaches the third test, and the wise and wicked are tried. The three-step testing process of Daniel begins at the time of the end, when the book of Daniel is unsealed and knowledge is increased. The increase of knowledge is brought into clarity through the work of the chosen messenger who sounds a trumpet. That messenger is addressed by Malachi as the “messenger” that “prepares the way” before the arrival of the Messenger of the Covenant who reveals by fire who has entered into covenant with Him, or who chose to make a covenant with death. In Millerite history Christ came suddenly to His temple on October 22, 1844, a waymark which prefigures the soon-coming Sunday law.
Förbundets Budbärare träder nära i dom när Daniels prövningsprocess når det tredje provet och de visa och de ogudaktiga prövas. Daniels trefaldiga prövningsprocess börjar vid ändens tid, när Daniels bok avförseglas och kunskapen förökas. Kunskapens förökning bringas i klarhet genom den utvalde budbärarens verk, han som stöter i basun. Denne budbärare benämns av Malaki som den ”budbärare” som ”bereder vägen” före Förbundets Budbärares ankomst, han som genom eld uppenbarar vem som har ingått förbund med Honom, eller vem som valde att sluta ett förbund med döden. I den milleritiska historien kom Kristus plötsligt till sitt tempel den 22 oktober 1844, ett vägmärke som förebådar den snart kommande söndagslagen.
“The coming of Christ as our high priest to the most holy place, for the cleansing of the sanctuary, brought to view in Daniel 8:14; the coming of the Son of man to the Ancient of Days, as presented in Daniel 7:13; and the coming of the Lord to His temple, foretold by Malachi, are descriptions of the same event; and this is also represented by the coming of the bridegroom to the marriage, described by Christ in the parable of the ten virgins, of Matthew 25.” The Great Controversy, 426.
”Kristi ankomst som vår överstepräst till det allra heligaste, för att rena helgedomen, sådan den framställs i Daniel 8:14; Människosonens ankomst till den Gamle av dagar, såsom den skildras i Daniel 7:13; och Herrens ankomst till sitt tempel, förutsagd av Malaki, är beskrivningar av samma händelse; och denna framställs också genom brudgummens ankomst till bröllopet, sådan Kristus beskriver den i liknelsen om de tio jungfrurna i Matteus 25.” The Great Controversy, 426.
The final of Daniel’s three tests occurs at the soon-coming Sunday law, when the Messenger of the Covenant arrives to reveal by fire who has made a covenant with life or death which is placed in the context of the Levites. When Malachi describes Matthew’s wise and foolish virgins, who are John’s Laodicean's and Philadelphian's, and Daniel’s wise and wicked, both groups are tested by fire, and they then manifest who is, or who is not, a Levite.
Den sista av Daniels tre prövningar äger rum vid den snart annalkande söndagslagen, när förbundets budbärare kommer för att genom eld uppenbara vem som har slutit ett förbund med livet eller döden, vilket sätts in i leviternas sammanhang. När Malaki beskriver Matteus visa och fåvitska jungfrur, vilka är Johannes laodiceer och filadelfier, och Daniels visa och ogudaktiga, prövas båda grupperna genom eld, och de visar då vilka som är, eller inte är, leviter.
The Levites are the symbol of those who stood faithfully in the two rebellions of the golden calves. The first rebellion being that of Aaron, and the second being the rebellion of Jeroboam. In both illustrations the Levites represented the faithful, and both illustrations provide two witnesses of the faithfulness of a group represented by the Levites at the soon coming Sunday law. Aaron made a golden calf. Gold is the symbol of Babylon, and a calf is an image of a beast. He then ordained a feast and the foolish people danced naked around the calf. All their rebellion was premised and motivated in their rejection of Moses, the chosen messenger.
Leviterna är symbolen för dem som stod troget fasta i de två upproren kring guldkalvarna. Det första upproret var Arons, och det andra var Jerobeams uppror. I båda framställningarna representerade leviterna de trofasta, och båda framställningarna utgör två vittnen om trofastheten hos en grupp som representeras av leviterna vid den snart kommande söndagslagen. Aron gjorde en guldkalv. Guld är symbolen för Babylon, och en kalv är bilden av ett vilddjur. Därefter instiftade han en högtid, och det dåraktiga folket dansade naket runt kalven. Hela deras uppror vilade på och drevs av deras förkastande av Mose, den utvalde budbäraren.
And Moses said unto Aaron, What did this people unto thee, that thou hast brought so great a sin upon them? And Aaron said, Let not the anger of my lord wax hot: thou knowest the people, that they are set on mischief. For they said unto me, Make us gods, which shall go before us: for as for this Moses, the man that brought us up out of the land of Egypt, we wot not what is become of him. And I said unto them, Whosoever hath any gold, let them break it off. So they gave it me: then I cast it into the fire, and there came out this calf. And when Moses saw that the people were naked; (for Aaron had made them naked unto their shame among their enemies:) Then Moses stood in the gate of the camp, and said, Who is on the Lord’s side? let him come unto me. And all the sons of Levi gathered themselves together unto him. And he said unto them, Thus saith the Lord God of Israel, Put every man his sword by his side, and go in and out from gate to gate throughout the camp, and slay every man his brother, and every man his companion, and every man his neighbour. And the children of Levi did according to the word of Moses: and there fell of the people that day about three thousand men. Exodus 32:21–28.
Och Mose sade till Aron: Vad har detta folk gjort dig, eftersom du har dragit en så stor synd över dem? Aron svarade: Må min herres vrede inte upptändas; du känner folket, att de är benägna till ondska. Ty de sade till mig: Gör oss gudar, som skall gå framför oss; ty denne Mose, mannen som förde oss upp ur Egyptens land, vi vet inte vad som har hänt honom. Då sade jag till dem: Den som har något guld, han rive av det. Så gav de det åt mig; då kastade jag det i elden, och så kom denna kalv fram. Och när Mose såg att folket var blottat; (ty Aron hade blottat dem till deras skam inför deras fiender:) då ställde sig Mose i lägrets port och sade: Vem hör till Herren? Han komme till mig. Och alla Levis söner samlade sig till honom. Och han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Binde var och en sitt svärd vid sin sida och gå fram och tillbaka från port till port genom lägret, och dräpe var och en sin broder, och var och en sin vän, och var och en sin nästa. Och Levis barn gjorde efter Moses ord; och av folket föll den dagen omkring tre tusen män. 2 Moseboken 32:21–28.
Those who danced were Laodiceans who manifested the “shame of their nakedness,” which is the warning of the sixth plague, a warning of the necessity to correctly understand the threefold makeup of modern Rome as the dragon, the beast and the false prophet. That warning sharply contradicts Uriah Smith’s private interpretation that destroyed the truths associated with the six plague and Armageddon.
De som dansade var laodiceer som manifesterade ”sin nakenhets skam”, vilket är den sjätte plågans varning, en varning om nödvändigheten av att rätt förstå det trefaldiga väsendet hos det moderna Rom såsom draken, vilddjuret och den falske profeten. Den varningen står i skarp motsättning till Uriah Smiths privata tolkning, som förstörde de sanningar som är förknippade med den sjätte plågan och Harmagedon.
Those who manifested their Laodicean condition had rejected the authority of the chosen messenger and manifested the same confused understanding as those who choose to identify the satanic symbol of “the daily” as the godly symbol of Christ’s sanctuary ministry. They attributed their deliverance to a symbolic god, but the god they chose to worship was a symbol of the god of Egypt, and Egypt is a symbol of the dragon. As with Laodicean Adventism they rejected the truth that “the daily” is a symbol of pagan Rome, the dragon, and identified the satanic symbol as a symbol of Christ.
De som gav uttryck åt sitt laodiceiska tillstånd hade förkastat den utvalde budbärarens auktoritet och visade samma förvirrade förståelse som de som väljer att identifiera den sataniska symbolen ”det dagliga” som den gudfruktiga symbolen för Kristi helgedomstjänst. De tillskrev sin befrielse åt en symbolisk gud, men den gud de valde att tillbe var en symbol för Egyptens gud, och Egypten är en symbol för draken. Liksom det laodiceiska adventfolket förkastade de sanningen att ”det dagliga” är en symbol för det hedniska Rom, draken, och identifierade den sataniska symbolen som en symbol för Kristus.
Son of man, set thy face against Pharaoh king of Egypt, and prophesy against him, and against all Egypt: Speak, and say, Thus saith the Lord God; Behold, I am against thee, Pharaoh king of Egypt, the great dragon that lieth in the midst of his rivers, which hath said, My river is mine own, and I have made it for myself. Ezekiel 29:2, 3.
Människobarn, vänd ditt ansikte mot Farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. Tala och säg: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig, Farao, Egyptens kung, den store draken som ligger mitt i sina floder, som har sagt: Min flod är min egen, och jag har gjort den åt mig själv. Hesekiel 29:2, 3.
Aaron’s rebels believed the lie that a symbol of the dragon, represented by the golden calf was the god that had delivered them from the bondage of Egypt. Laodicean Adventism believes the lie that a symbol of pagan Rome (the dragon), represented by “the daily,” is a symbol of Christ whose work is to deliver men from the bondage of sin in His ministry in the heavenly sanctuary. They also rejected the chosen messenger, as did Laodicean Adventism in the controversy over the symbolism of “the daily.”
Arons upproriska trodde på lögnen att en symbol för draken, representerad av guldkalven, var den gud som hade befriat dem ur Egyptens träldom. Laodiceiskt adventism tror på lögnen att en symbol för det hedniska Rom (draken), representerad av ”det dagliga”, är en symbol för Kristus, vars verk är att befria människor från syndens träldom genom sin tjänst i den himmelska helgedomen. De förkastade också den utvalde budbäraren, såsom även laodiceiskt adventism gjorde i striden om symboliken kring ”det dagliga”.
In the first generation (1844 to 1888) of Laodicean Adventism, they rejected Miller’s work in identifying the seven times. In the second generation (1888 to 1919) they began the process of rejecting the truth of “the daily.” In their third generation (1919 to 1957) they had reverted to the understanding of apostate Protestantism that the robbers of thy people is Antiochus Epiphanes. On September 11, 2001 they rejected the role of Islam in Bible prophecy when the third woe arrived on that date. Each of those four truths were upheld by Miller and are represented upon Habakkuk’s two tables, and each are foundational truths attributed to the work of Miller, who Sister White calls the “chosen one.”
I den första generationen (1844 till 1888) av laodiceisk adventism förkastade de Millers arbete med att identifiera de sju tiderna. I den andra generationen (1888 till 1919) inledde de processen att förkasta sanningen om ”det dagliga”. I sin tredje generation (1919 till 1957) hade de återgått till den avfälliga protestantismens uppfattning att ditt folks rövare är Antiochos Epifanes. Den 11 september 2001 förkastade de Islams roll i Bibelns profetia när det tredje ve kom på detta datum. Var och en av dessa fyra sanningar upprätthölls av Miller och återges på Habackuks två tavlor, och var och en är grundläggande sanningar hänförda till Millers verk, honom som syster White kallar den ”utvalde”.
Jeroboam’s rebellion began at the beginning of the northern kingdom which consisted of the ten tribes who made Jeroboam their first king. Jeroboam made two golden calves and placed one in Bethel, meaning house of God, and the other at Dan, meaning judgment. Together Bethel and Dan represent the combination of church (Bethel) and state (Dan.) And as with Aaron’s rebellion the calves were made of gold, a symbol of Babylon, and both were an image of a beast. As with Aaron, Jeroboam ordained an annual feast and identified the calves as the god’s that delivered God’s people out of Egypt.
Jerobeams uppror började vid det nordliga rikets begynnelse, vilket bestod av de tio stammar som gjorde Jerobeam till sin förste kung. Jerobeam gjorde två guldkalvar och placerade den ena i Betel, som betyder Guds hus, och den andra i Dan, som betyder dom. Tillsammans representerar Betel och Dan föreningen av kyrka (Betel) och stat (Dan). Och liksom vid Arons uppror gjordes kalvarna av guld, en symbol för Babylon, och båda var en bild av ett vilddjur. Liksom Aron instiftade Jerobeam en årlig högtid och identifierade kalvarna som de gudar som hade befriat Guds folk ur Egypten.
And Jeroboam said in his heart, Now shall the kingdom return to the house of David: If this people go up to do sacrifice in the house of the Lord at Jerusalem, then shall the heart of this people turn again unto their lord, even unto Rehoboam king of Judah, and they shall kill me, and go again to Rehoboam king of Judah. Whereupon the king took counsel, and made two calves of gold, and said unto them, It is too much for you to go up to Jerusalem: behold thy gods, O Israel, which brought thee up out of the land of Egypt. And he set the one in Bethel, and the other put he in Dan. And this thing became a sin: for the people went to worship before the one, even unto Dan. And he made an house of high places, and made priests of the lowest of the people, which were not of the sons of Levi. And Jeroboam ordained a feast in the eighth month, on the fifteenth day of the month, like unto the feast that is in Judah, and he offered upon the altar. So did he in Bethel, sacrificing unto the calves that he had made: and he placed in Bethel the priests of the high places which he had made. So he offered upon the altar which he had made in Bethel the fifteenth day of the eighth month, even in the month which he had devised of his own heart; and ordained a feast unto the children of Israel: and he offered upon the altar, and burnt incense. 1 Kings 12:26–33.
Och Jerobeam sade i sitt hjärta: Nu kommer riket att återgå till Davids hus. Om detta folk drar upp för att frambära offer i Herrens hus i Jerusalem, då skall detta folks hjärta vända tillbaka till deras herre, till Rehabeam, Juda kung, och de skall döda mig och åter vända sig till Rehabeam, Juda kung. Då rådgjorde kungen med sig själv och lät göra två kalvar av guld och sade till dem: Det är för mycket för er att dra upp till Jerusalem. Se, här är dina gudar, Israel, som förde dig upp ur Egyptens land. Och han ställde den ena i Betel, och den andra satte han i Dan. Och detta blev till synd; ty folket gick för att tillbe inför den ena, ända till Dan. Och han gjorde ett hus för offerhöjderna och insatte till präster människor ur folkets lägsta skikt, sådana som inte var av Levi söner. Och Jerobeam instiftade en högtid i åttonde månaden, på femtonde dagen i månaden, lik den högtid som firades i Juda, och han offrade på altaret. Så gjorde han i Betel och offrade åt de kalvar som han hade gjort; och i Betel insatte han prästerna för offerhöjderna som han hade gjort. Så offrade han på altaret som han hade gjort i Betel, på femtonde dagen i den åttonde månaden, just i den månad som han hade uttänkt i sitt eget hjärta; och han instiftade en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att offra rökelse. 1 Kungaboken 12:26–33.
Jeroboam “devised in his own heart,” which represents the work of Uriah Smith in introducing a “private interpretation” in which to build his prophetic model. Jeroboam followed the pattern of Aaron and thereby misrepresented a god of Egypt as the true God. The god that both Aaron and Jeroboam produced was based upon a misapplication of a symbol of Rome’s twofold nature as a symbol of statecraft and churchcraft. Aaron and Jeroboam were both identifying an image of the dragon power, with the symbolism of an image of a beast. Thus, both those sacred histories of rebellion represent the great test of the people of God, by which their eternal destiny will be decided. That test according to inspiration is the test of the formation of the image of the beast.
Jerobeam ”uttänkte i sitt eget hjärta”, vilket representerar Uriah Smiths verk i att införa en ”egen tolkning” på vilken han kunde bygga sin profetiska modell. Jerobeam följde Arons mönster och framställde därigenom en Egyptens gud såsom den sanne Guden. Den gud som både Aron och Jerobeam frambringade grundade sig på en felaktig tillämpning av en symbol för Roms tvåfaldiga natur såsom en symbol för statskonst och kyrkopolitik. Aron och Jerobeam identifierade båda en avbild av drakmakten med symboliken hos vilddjurets bild. Således representerar båda dessa heliga historier om uppror Guds folks stora prövning, genom vilken deras eviga bestämmelse kommer att avgöras. Denna prövning är enligt inspirationen prövningen rörande upprättandet av vilddjurets bild.
The first controversy over the symbol of Rome as the robbers of thy people, which made its way on to the 1843 pioneer chart argued that Antiochus Epiphanes was the robber, in place of the fact that the robbers are Rome. The first controversy represented the last controversy over the robbers of thy people being Rome, where it is now argued that the United States is the robbers, and not Rome. However, Antiochus is a symbol of the United States in verses ten through fifteen of Daniel eleven, so the beginning lie and the ending lie about who is represented is identical.
Den första striden om symbolen Rom såsom ditt folks rövare, vilken fann vägen till pionjärdiagrammet från 1843, hävdade att Antiochos Epifanes var rövaren, i stället för det faktum att rövarna är Rom. Den första striden förebildade den sista striden om att ditt folks rövare är Rom, där det nu hävdas att Förenta staterna är rövarna och inte Rom. Antiochos är emellertid en symbol för Förenta staterna i verserna tio till femton i Daniel elva, så den inledande lögnen och den avslutande lögnen om vem som framställs är identiska.
The darkness and confusion over what Antiochus represented in the last days, produces a confusion over the image of the beast, as did the rebellion of Aaron and Jeroboam. The confusion over the image of the beast is occurring at the very time when the great test for the people of God is the formation of the image of the beast.
Mörkret och förvirringen kring vad Antiochos representerade i de sista dagarna framkallar en förvirring angående vilddjurets bild, liksom Arons och Jerobeams uppror gjorde. Förvirringen angående vilddjurets bild uppstår just vid den tid då det stora provet för Guds folk är vilddjurets bilds tillkomst.
“The Lord has shown me clearly that the image of the beast will be formed before probation closes; for it is to be the great test for the people of God, by which their eternal destiny will be decided. Your position is such a jumble of inconsistencies that but few will be deceived.
”Herren har tydligt visat mig att vilddjurets bild kommer att upprättas innan nådatiden avslutas; ty den skall bli det stora provet för Guds folk, genom vilket deras eviga öde skall avgöras. Er ståndpunkt är ett sådant virrvarr av motsägelser att endast få kommer att bli bedragna.
“In Revelation 13 this subject is plainly presented; [Revelation 13:11–17, quoted].
”I Uppenbarelseboken 13 framställs detta ämne tydligt; [Uppenbarelseboken 13:11–17, citerat].
“This is the test that the people of God must have before they are sealed. All who proved their loyalty to God by observing His law, and refusing to accept a spurious sabbath, will rank under the banner of the Lord God Jehovah, and will receive the seal of the living God. Those who yield the truth of heavenly origin and accept the Sunday sabbath, will receive the mark of the beast.” Manuscript Releases, volume 15, 15.
”Detta är det prov som Guds folk måste genomgå innan de blir beseglade. Alla som bevisade sin trohet mot Gud genom att hålla hans lag och vägra att ta emot en falsk sabbat, kommer att ställa sig under Herren Guds Jehovas baner och kommer att ta emot den levande Gudens sigill. De som överger sanningen av himmelskt ursprung och antar söndagssabbaten, kommer att ta emot vilddjurets märke.” Manuscript Releases, volym 15, 15.
When Sister White endorsed Miller’s view of “the daily” representing pagan Rome, she stated that since 1844, “other views”, in the plural, have been embraced which produced “darkness and confusion.” The confusion produced by false views of “the daily,” which is a symbol of pagan Rome, as the “robbers of thy people,” produces confusion and darkness concerning the distinction between Rome and Rome’s image.
När syster White bekräftade Millers uppfattning att ”det dagliga” representerar det hedniska Rom, förklarade hon att sedan 1844 har ”andra uppfattningar”, i plural, omfattats, vilka har frambringat ”mörker och förvirring”. Den förvirring som frambringas av falska uppfattningar om ”det dagliga”, vilket är en symbol för det hedniska Rom, såsom ”ditt folks våldsmän”, frambringar förvirring och mörker beträffande åtskillnaden mellan Rom och Roms avbild.
The first and last controversies over a symbol of Rome occurred between a former covenant people who were being passed by and a people who were then becoming the new covenant people of God. The controversy included an unwillingness to be governed by the established rules of grammar, for the word “also” in verse fourteen, was disallowed by the Protestants, thus claiming that the robbers must be the same power represented within the previous verses.
De första och sista kontroverserna kring en Rom-symbol uppstod mellan ett tidigare förbundsfolk, som höll på att lämnas åsido, och ett folk som då höll på att bli Guds nya förbundsfolk. Kontroversen inbegrep en ovilja att låta sig styras av grammatikens fastställda regler, ty ordet ”också” i vers fjorton underkändes av protestanterna, som därigenom hävdade att rövarna måste vara samma makt som framställs i de föregående verserna.
It represented a wresting of the Scriptures when Antiochus was forced to be the robbers. It was a private interpretation, for any false doctrine in opposition to truth is a private interpretation. The controversy itself became a foundational truth, for it was recorded upon the 1843 pioneer chart. The ratification of the chart by inspiration confirmed and validated “the robbers” as a symbol of Rome, and magnified the seriousness of the truth, for to reject the doctrine was to reject both, the foundations and the authority of the Spirit of Prophecy.
Det innebar ett förvrängande av Skrifterna när Antiochos tvingades att vara rövarna. Det var en privat uttolkning, ty varje falsk lära i motsättning till sanningen är en privat uttolkning. Själva striden blev en grundläggande sanning, ty den upptecknades på 1843 års pionjärtabell. Stadfästelsen av tabellen genom inspiration bekräftade och giltigförklarade ”rövarna” som en symbol för Rom och förstorade sanningens allvar, ty att förkasta läran var att förkasta både grundvalarna och Profetians Andes auktoritet.
The correct understanding of the robbers of thy people representing Rome, added to the prophetic model which angels gave unto William Miller, for it agreed with the prophetic model he came to understand and present, that being: that pagan and papal Rome were the foundation of all his prophetic applications.
Den rätta förståelsen av ditt folks rövare såsom representerande Rom, fogad till den profetiska modell som änglar gav åt William Miller, ty den överensstämde med den profetiska modell som han kom att förstå och framlägga, nämligen denna: att det hedniska och det påvliga Rom var grunden för alla hans profetiska tillämpningar.
Uriah Smith’s private interpretation identifying the king of the north in verse thirty-six of Daniel eleven as France, and then as Turkey in verse forty, consisted of two false identifications of the king of the north. Smith’s rejection of the foundations in 1863, produced a blindness that disallowed him from seeing a most basic rule of prophecy, that being: that roughly at the time of Christ prophecy illustrated the modern spiritual entities that were typified by the ancient literal entities. Paul specifically taught this truth as he identified that what came first was the literal and afterward the spiritual.
Uriah Smiths privata tolkning, enligt vilken kungen i norr i Daniel elva, vers trettiosex, identifierades som Frankrike, och därefter som Turkiet i vers fyrtio, bestod av två felaktiga identifieringar av kungen i norr. Smiths förkastande av grundvalarna år 1863 frambringade en blindhet som hindrade honom från att se en av profetians mest grundläggande regler, nämligen denna: att profetian ungefär vid Kristi tid framställde de moderna andliga makter som förebildats av de forntida bokstavliga makterna. Paulus undervisade uttryckligen om denna sanning då han fastslog att det som kom först var det bokstavliga och därefter det andliga.
Howbeit that was not first which is spiritual, but that which is natural; and afterward that which is spiritual. 1 Corinthians 15:46.
Likväl var det andliga inte det första, utan det naturliga; därefter det andliga. 1 Korinthierbrevet 15:46.
Smith was of the covenant people who had replaced apostate Protestantism as God’s people, but he championed their rebellion when he rejected the seven times, and introduced his 1863 chart. Applying his private interpretation produced a false understanding of Armageddon in Revelation chapter sixteen, which is another test over the correct understanding of Rome.
Smith tillhörde förbundsfolket som hade ersatt den avfälliga protestantismen som Guds folk, men han främjade deras uppror när han förkastade de sju tiderna och införde sitt diagram från 1863. Tillämpningen av hans privata tolkning frambringade en falsk förståelse av Harmagedon i Uppenbarelsebokens sextonde kapitel, vilket är ännu ett prov rörande den rätta förståelsen av Rom.
With the first controversy over the robbers, Smith represented those who had been involved with the first fulfillment of the parable of the ten virgins. Thus, with his personal view of the king of the north, he represents a covenant people who were being passed by between 1856 and 1863, as they became the Laodicean Seventh-day Adventist Church. As with the Protestants in the controversy of the robbers, Smith disregarded the grammatical authority of the passage he wrested with his private interpretation, because grammatically the king of the north from verse thirty-one to verse forty-five is always and only the papal power.
I den första striden om rövarna representerade Smith dem som hade varit delaktiga i den första uppfyllelsen av liknelsen om de tio jungfrurna. Så representerar han, genom sin personliga uppfattning om kungen i norr, ett förbundsfolk som höll på att gås förbi mellan 1856 och 1863, medan de blev den laodiceiska sjundedagsadventistkyrkan. Liksom protestanterna i striden om rövarna åsidosatte Smith den grammatiska auktoriteten i det avsnitt som han förvred med sin privata tolkning, eftersom kungen i norr, grammatiskt sett, från vers trettioett till vers fyrtiofem alltid och endast är den påvliga makten.
With the controversy of “the daily,” lies were introduced into Advent history by Willie White and A. G. Daniells to uphold the old Protestant view that “the daily” represented Christ’s sanctuary ministry. That particular history has been identified in Habakkuk’s Tables, but is important to note the false witness associated with the promotion and establishment of the incorrect view, for the correct understanding was recognized by Miller in 2 Thessalonians, where the issue is the contrast between those who love the truth and those who believe a lie.
Genom striden om ”det dagliga” infördes lögner i adventhistorien av Willie White och A. G. Daniells för att upprätthålla den gamla protestantiska uppfattningen att ”det dagliga” representerade Kristi helgedomstjänst. Just denna historia har identifierats i Habackuks tavlor, men det är viktigt att lägga märke till det falska vittnesbörd som var förbundet med främjandet och etablerandet av den felaktiga uppfattningen, ty den rätta förståelsen igenkändes av Miller i 2 Thessalonikerbrevet, där frågan gäller kontrasten mellan dem som älskar sanningen och dem som tror på lögnen.
“The daily” controversy adds to the line upon line understanding that the final controversy of Rome takes place in the time of the outpouring of the Holy Spirit. As the Holy Spirit is being poured out from above, a power from beneath is rising up and possessing those who receive it as the power of God, though it is a strong delusion.
Kontroversen om ”det dagliga” bidrar till förståelsen, rad på rad, att den slutliga kontroversen med Rom äger rum under den Helige Andes utgjutelses tid. Medan den Helige Ande blir utgjuten från ovan, stiger en makt nerifrån upp och tar dem i besittning som tar emot den såsom Guds kraft, fastän den är en kraftig villfarelse.
“The two great powers in controversy are working, one from beneath, the other from above. Every man is under the secret influence of the one or the other, and his acts will reveal the character of the inspiration from which they proceed. Those who are united with Christ will work always in Christ’s lines. Those who are in union with Satan will work under the inspiration of their leader, opposed to the Holy Spirit’s power and action. The will of man is left free to act, and by action is revealed what spirit is moving upon the heart. ‘By their fruits ye shall know them.’” The 1888 Materials, 1508.
”De två stora makterna i strid verkar, den ena nerifrån, den andra ovanifrån. Varje människa står under den fördolda påverkan från den ena eller den andra, och hennes handlingar kommer att uppenbara karaktären hos den ingivelse från vilken de utgår. De som är förenade med Kristus kommer alltid att verka efter Kristi linjer. De som står i förbund med Satan kommer att verka under sin ledares ingivelse, i motsats till den helige Andes kraft och verk. Människans vilja lämnas fri att handla, och genom handling uppenbaras vilken ande som verkar på hjärtat. ’På deras frukter skall ni känna igen dem.’” The 1888 Materials, 1508.
The prophetic contrast in the controversy of “the daily” is the identification of a symbol of the dragon as a symbol of Christ. Those who reject the truth, are also rejecting the role of Miller who discovered this truth, and in so doing they are rejecting the Holy Spirit and accomplishing the unpardonable sin.
Den profetiska kontrasten i striden om ”det dagliga” är identifieringen av en symbol för draken som en symbol för Kristus. De som förkastar sanningen förkastar också Millers roll, han som upptäckte denna sanning, och därigenom förkastar de den Helige Ande och begår den oförlåtliga synden.
We will take up a controversy over Rome that occurred shortly after September 11, 2001 in the next article.
I nästa artikel kommer vi att ta upp en kontrovers rörande Rom som uppstod kort efter den 11 september 2001.
“We are living in a time when life is most precious and most interesting. The end of all things is at hand. Startling developments will be continually unfolding before us; for unseen agencies are at work, manifesting intense activity. The powers of darkness from beneath are moving upon human agents, and evil men are cooperating with evil angels to war against the commandments of God and the faith of Jesus; at the same time a power from above is moving upon those who will yield to divine influences, and the people of God are cooperating with heavenly intelligences. Nothing short of real, genuine faith will survive the strain that will come upon every soul of man in these last days to test and try him. God must be our refuge; we cannot trust in form, profession, ceremony, or position, or think that because we have a name to live, we shall be able to stand in the day of trial. Everything that can be shaken will be shaken, and those things that cannot be shaken by the deceptions and delusions of these last days, will remain. Rivet the soul to the eternal Rock; for in Christ alone there will be safety. Jesus described the days in which we are living as days of peril. He said, ‘As the days of Noe were, so shall also the coming of the Son of man be. For as in the days that were before the flood they were eating and drinking, marrying and giving in marriage, until the day that Noe entered into the ark, and knew not until the flood came, and took them all away; so shall also the coming of the Son of man be.’ ‘Likewise also as it was in the days of Lot; they did eat, they drank, they bought, they sold, they planted, they builded; but the same day that Lot went out of Sodom it rained fire and brimstone from heaven, and destroyed them all. Even thus shall it be in the day when the Son of man is revealed.’ ‘When the Son of man shall come in his glory, and all the holy angels with him, then shall he sit upon the throne of his glory: and before him shall be gathered all nations: and he shall separate them one from another, as a shepherd divideth his sheep from the goats: and he shall set the sheep on his right hand, but the goats on the left. Then shall the King say unto them on his right hand, Come, ye blessed of my Father, inherit the kingdom prepared for you from the foundation of the world.’ Our course in this life will decide our eternal destiny there; it is left with us to say whether we shall be with those who inherit the kingdom of God, or with those who go away into outer darkness. God has made every provision for our salvation; then let us avail ourselves of that which has been purchased at infinite cost. ‘For God so loved the world, that he gave his only begotten Son, that whosoever believeth in him should not perish, but have everlasting life.’” Youth Instructor, August 3, 1893.
”Vi lever i en tid då livet är som mest dyrbart och som mest intressant. Ändens tid för allting är nära. Omvälvande händelser kommer ständigt att utveckla sig inför våra ögon; ty osynliga makter är i verksamhet och visar en intensiv aktivitet. Mörkrets makter därnere påverkar mänskliga redskap, och onda människor samverkar med onda änglar för att föra krig mot Guds bud och Jesu tro; samtidigt verkar en kraft ovanifrån på dem som vill ge vika för gudomliga inflytanden, och Guds folk samverkar med himmelska väsen. Intet mindre än verklig, äkta tro kommer att bestå under den prövning som i dessa sista dagar skall komma över varje människosjäl för att testa och pröva honom. Gud måste vara vår tillflykt; vi kan inte förtrösta på yttre form, bekännelse, ceremoni eller ställning, eller tänka att därför att vi har ett namn om att leva, skall vi kunna bestå på prövningens dag. Allt som kan skakas skall skakas, och det som inte kan skakas av dessa sista dagars bedrägerier och villfarelser skall bestå. Förankra själen vid den eviga Klippan; ty endast i Kristus finns trygghet. Jesus beskrev de dagar i vilka vi lever som farofyllda dagar. Han sade: ’Såsom Noas dagar voro, så skall också Människosonens ankomst vara. Ty såsom människorna voro i dagarna före floden och åto och drucko, gifte sig och blevo bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och märkte intet förrän floden kom och ryckte bort dem alla, så skall också Människosonens ankomst vara.’ ’Likaså, såsom det var på Lots tid: de åto, de drucko, de köpte, de sålde, de planterade, de byggde; men samma dag som Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himmelen och förgjorde dem alla. På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbaras.’ ’När Människosonen kommer i sin härlighet och alla de heliga änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola alla folk församlas, och han skall skilja dem från varandra, såsom herden skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, men getterna på den vänstra. Då skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: Kom, I min Faders välsignade, och tag i besittning det rike som har varit tillrett åt eder från världens grundläggning.’ Vår vandel i detta liv kommer att avgöra vår eviga bestämmelse där; det är överlämnat åt oss att avgöra om vi skall vara bland dem som ärver Guds rike, eller bland dem som går bort i det yttersta mörkret. Gud har gjort varje anordning för vår frälsning; låt oss därför tillägna oss det som har blivit förvärvat till oändligt pris. ’Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom icke skall förgås, utan hava evigt liv.’” Youth Instructor, 3 augusti 1893.