Verse forty of Daniel eleven is one of the most profound verses in the Bible. It represents the unsealing of the book of Daniel in 1798, 1989 and 2023. The three times the book was unsealed mark the conclusion of a scattering of “seven times.” 1798 marked the conclusion of the twenty-five hundred and twenty years of scattering that began in 723 BC when Assyria carried the northern ten tribes into captivity. 1989 marked the conclusion of 126 years since the rebellion of 1863, when the Seventh-day Adventist Church officially set aside the “seven times” of Leviticus twenty-six. 2023 marked the conclusion of the three and a half days of Revelation eleven’s two witnesses being dead in the street. At the conclusion of the 2,520 years, (the 126 years and the 3½ days—all symbols of the “seven times”) the book of Daniel was unsealed.
Den elfte kapitlets fyrtionde vers i Daniel är en av de mest djupsinniga verserna i Bibeln. Den representerar förseglingens brytande av Daniels bok år 1798, 1989 och 2023. De tre tillfällen då boken avförseglades markerar avslutningen på en förskingring om ”sju tider”. År 1798 markerade avslutningen på de två tusen fem hundra tjugo åren av förskingring som började 723 f.Kr., då Assyrien förde de norra tio stammarna i fångenskap. År 1989 markerade avslutningen på 126 år sedan upproret 1863, då Sjundedagsadventistkyrkan officiellt åsidosatte ”de sju tiderna” i Tredje Moseboken tjugosex. År 2023 markerade avslutningen på de tre och en halv dagarna då de två vittnena i Uppenbarelseboken elva låg döda på gatan. Vid avslutningen av de 2 520 åren (de 126 åren och de 3½ dagarna — alla symboler för ”de sju tiderna”) avförseglades Daniels bok.
Sister White informs us that in 1798 it was needful that men be presented with the events connected with the close of probation. When she records this fact, she is identifying parallel histories, for she also represents the message of the last days as the events connected with the close of probation. Speaking of Millerite history she records:
Syster White upplyser oss om att det år 1798 var nödvändigt att människorna fick händelserna i samband med nådatidens avslutning framställda för sig. När hon återger detta faktum identifierar hon parallella historiska skeenden, ty hon framställer också de sista dagarnas budskap som de händelser som är förbundna med nådatidens avslutning. När hon talar om den milleritiska historien skriver hon:
“It was needful that men should be awakened to their danger; that they should be roused to prepare for the solemn events connected with the close of probation.” The Great Controversy, 310.
”Det var nödvändigt att människorna väcktes till insikt om sin fara; att de uppväcktes till att förbereda sig för de högtidliga händelser som är förbundna med nådatidens avslutning.” Den stora striden, 310.
Speaking of the last days she records:
När hon talar om de sista dagarna skriver hon:
“Before His crucifixion the Saviour explained to His disciples that He was to be put to death and to rise again from the tomb, and angels were present to impress His words on minds and hearts. But the disciples were looking for temporal deliverance from the Roman yoke, and they could not tolerate the thought that He in whom all their hopes centered should suffer an ignominious death. The words which they needed to remember were banished from their minds; and when the time of trial came, it found them unprepared. The death of Jesus as fully destroyed their hopes as if He had not forewarned them. So in the prophecies the future is opened before us as plainly as it was opened to the disciples by the words of Christ. The events connected with the close of probation and the work of preparation for the time of trouble, are clearly presented. But multitudes have no more understanding of these important truths than if they had never been revealed. Satan watches to catch away every impression that would make them wise unto salvation, and the time of trouble will find them unready.” The Great Controversy, 595.
”Före sin korsfästelse förklarade Frälsaren för sina lärjungar att han skulle dödas och uppstå igen ur graven, och änglar var närvarande för att inprägla hans ord i deras sinnen och hjärtan. Men lärjungarna såg fram emot en timlig befrielse från det romerska oket, och de kunde inte uthärda tanken att han, i vilken alla deras förhoppningar var samlade, skulle lida en vanärande död. De ord som de behövde minnas fördrevs ur deras sinnen; och när prövningens stund kom, fann den dem oförberedda. Jesu död krossade deras hopp lika fullständigt som om han inte hade förvarnat dem. Så öppnas i profetiorna framtiden för oss lika tydligt som den öppnades för lärjungarna genom Kristi ord. De händelser som hör samman med prövotidens avslutning och förberedelseverket för nödens tid framställs klart. Men mängder av människor har inte större förståelse av dessa viktiga sanningar än om de aldrig hade blivit uppenbarade. Satan vakar för att rycka bort varje intryck som skulle kunna göra dem visa till frälsning, och nödens tid skall finna dem oförberedda.” The Great Controversy, 595.
The Millerite message was unsealed in 1798 and it presented “the events connected with the close of probation.” When speaking of the last days, she applies the history of the disciples to illustrate the fact that “the events connected with the close of probation” are what make men wise unto salvation, but are not understood. The messages that were unsealed in 1798, 1989 and 2023 were messages that identified the “events connected with the close of probation.”
Milleritbudskapet blev öppnat 1798, och det framlade ”de händelser som står i samband med nådatidens avslutning”. När hon talar om de sista dagarna tillämpar hon lärjungarnas historia för att åskådliggöra det faktum att ”de händelser som står i samband med nådatidens avslutning” är det som gör människor visa till frälsning, men inte blir förstått. De budskap som öppnades 1798, 1989 och 2023 var budskap som identifierade ”de händelser som står i samband med nådatidens avslutning”.
Verse forty represents a historical line when the book of Daniel is unsealed three times. In 1798 Daniel’s vision of the Ulai River representing chapters seven through nine was unsealed. In 1989 Daniel’s vision of the Hiddekel River representing chapter ten through twelve was unsealed. In 2023 the hidden history of verse forty of Daniel eleven was unsealed.
Vers fyrtio representerar en historisk linje där Daniels bok avförseglas tre gånger. År 1798 avförseglades Daniels syn vid floden Ulai, som representerar kapitel sju till nio. År 1989 avförseglades Daniels syn vid floden Hiddekel, som representerar kapitel tio till tolv. År 2023 avförseglades den dolda historien i vers fyrtio i Daniel elva.
The history of verse forty represents 1798 unto the Sunday law of verse forty-one, which is the history of the United States that is also the earth beast of Revelation thirteen, the false prophet of Revelation sixteen and the sixth kingdom of Bible prophecy. The same history represented in verse forty of Daniel eleven is also represented in one verse in the book of Revelation.
Historien i vers fyrtio sträcker sig från 1798 fram till söndagslagen i vers fyrtioett, vilket är Förenta staternas historia, som också är jordens vilddjur i Uppenbarelseboken tretton, den falske profeten i Uppenbarelseboken sexton och det sjätte riket i Bibelns profetia. Samma historia som framställs i vers fyrtio i Daniel elva framställs också i en enda vers i Uppenbarelseboken.
And I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb, and he spake as a dragon. Revelation 13:11.
Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn lika ett lamms, och det talade såsom en drake. Uppenbarelseboken 13:11.
This verse, as in verse forty is the history that begins with the Alien and Sedition Acts of 1798 and ends with the Sunday law when the nation speaks as a dragon, a history that begins when papal Rome is taken off the throne and ends when papal Rome is restored to the throne. The history represented by both Revelation 13:11 and Daniel 11:40 begins with the removal of the fifth kingdom of Bible prophecy and ends with the removal of the sixth kingdom of Bible prophecy.
Denna vers är, liksom vers fyrtio, den historia som börjar med Alien and Sedition Acts år 1798 och slutar med söndagslagen, när nationen talar såsom en drake; en historia som börjar när det påvliga Rom avsätts från tronen och slutar när det påvliga Rom återinsätts på tronen. Den historia som framställs i både Uppenbarelseboken 13:11 och Daniel 11:40 börjar med avlägsnandet av det femte riket i Bibelns profetia och slutar med avlägsnandet av det sjätte riket i Bibelns profetia.
The “seventy” years which Babylon reigned as the first kingdom of Bible prophecy unto the second kingdom of Bible prophecy represents the history of verse forty from 1798 unto the Sunday law.
De ”sjuttio” åren då Babylon regerade som det första riket i Bibelns profetia fram till det andra riket i Bibelns profetia representerar historien i vers fyrtio från 1798 fram till söndagslagen.
And it shall come to pass in that day, that Tyre shall be forgotten seventy years, according to the days of one king: after the end of seventy years shall Tyre sing as an harlot. Take an harp, go about the city, thou harlot that hast been forgotten; make sweet melody, sing many songs, that thou mayest be remembered. And it shall come to pass after the end of seventy years, that the Lord will visit Tyre, and she shall turn to her hire, and shall commit fornication with all the kingdoms of the world upon the face of the earth. Isaiah 23:15–17.
Och det skall ske på den dagen att Tyrus skall vara bortglömt i sjuttio år, såsom under en konungs dagar; efter sjuttio års slut skall det gå Tyrus såsom i skökans sång: Tag en harpa, gå omkring i staden, du bortglömda sköka; spela ljuvt, sjung många sånger, så att man må komma ihåg dig. Och det skall ske efter sjuttio års slut att Herren skall hemsöka Tyrus, och hon skall återvända till sin skökolön och bedriva otukt med alla rikena på jordens yta. Jesaja 23:15–17.
The history of 1798 unto the Sunday law is also the history when the whore of Tyre is forgotten as recorded in Isaiah twenty-three, which expresses the period as “seventy years” and as the “days of one king.” From Nebuchadnezzar to Belshazzar the first kingdom of Bible prophecy reigned, thus typifying the sixth kingdom of Bible prophecy who began as a lamb but ends up speaking as a dragon. Nebuchadnezzar represents a follower of the lamb and Belshazzar a follower of the dragon.
Historien från 1798 fram till söndagslagen är också historien om när Tyrus sköka blir bortglömd, såsom det är nedtecknat i Jesaja tjugotre, där perioden uttrycks som ”sjuttio år” och som ”en konungs dagar”. Från Nebukadnessar till Belsassar regerade det första riket i Bibelns profetia och förebildade därmed det sjätte riket i Bibelns profetia, vilket började som ett lamm men slutar med att tala såsom en drake. Nebukadnessar representerar en efterföljare till lammet och Belsassar en efterföljare till draken.
The history of 1798 unto the Sunday law is also the history of the three angels of Revelation fourteen, beginning with the reformation of the Millerites and ending with the reformation of the one hundred and forty-four thousand. The message of the three angels is the judgment hour message. The Millerites announced the events connected with the opening of the judgment and the one hundred and forty-four thousand announce the events connected with the close of probation.
Historien från 1798 fram till söndagslagen är också historien om de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton, som börjar med milleriternas reformation och slutar med de etthundrafyrtiofyra tusens reformation. De tre änglarnas budskap är domens stunds budskap. Milleriterna tillkännagav de händelser som är förbundna med domens början, och de etthundrafyrtiofyra tusen tillkännager de händelser som är förbundna med nådatidens slut.
The events connected with the close of probation are portrayed upon internal and external lines of prophecy, and the events take place primarily in the history represented by verse forty of Daniel eleven. The events of verse forty end at the Sunday law in the United States, so the events of the final ingathering of God’s other children who are still in Babylon is not represented in verse forty; still the crisis that then confronts the world has just finished in the United States. Those events represent the judgment upon the United States and the purification of God’s church in advance of the church being lifted up as an ensign.
Händelserna i samband med nådatidens slut framställs på profetians inre och yttre linjer, och händelserna äger i första hand rum i den historia som representeras av vers fyrtio i Daniel elva. Händelserna i vers fyrtio slutar med söndagslagen i Förenta staterna, så händelserna kring den slutliga insamlingen av Guds andra barn, som fortfarande befinner sig i Babylon, representeras inte i vers fyrtio; likväl har den kris som då står världen till mötes just fullbordats i Förenta staterna. Dessa händelser representerar domen över Förenta staterna och reningen av Guds församling innan församlingen upphöjs som ett baner.
The internal events connected with the close of probation identify Christ’s work as High Priest in finishing the mystery of God among His last day people. The external events identify the role of the United States in restoring power to the papacy. The entire history of the United States as the sixth kingdom of Bible prophecy, the entire history of Laodicea occurs during the history represented by verse forty.
De inre händelser som är förbundna med nådatidens avslutning identifierar Kristi verk som Överstepräst i fullbordandet av Guds hemlighet bland Hans folk i den sista tiden. De yttre händelserna identifierar Förenta staternas roll i att återge påvemakten dess makt. Hela Förenta staternas historia som det sjätte riket i Bibelns profetia, hela Laodiceas historia, utspelar sig under den historia som framställs i vers fyrtio.
The internal and external lines within verse forty are represented by the two horns of the earth beast. The horn of Republicanism is the external line and the horn of Protestantism is the internal line. Both lines exist within the history of the sixth kingdom, and at the conclusion of the history of the sixth kingdom God’s judgment is brought upon both the Protestant and Republican horns. The message that identifies the events connected with the close of probation is the message that identifies the events that are brought upon the United States as it fills up its cup of probationary time. The message that identifies the events connected with the close of probation is also the message that identifies the events that are brought upon Seventh-day Adventism as it fills up its cup of probationary time.
De inre och yttre linjerna i vers fyrtio representeras av de två hornen på jordens vilddjur. Republikanismens horn är den yttre linjen och protestantismens horn är den inre linjen. Båda linjerna existerar inom det sjätte rikets historia, och vid avslutningen av det sjätte rikets historia kommer Guds dom över både det protestantiska och det republikanska hornet. Det budskap som identifierar de händelser som är förbundna med nådatidens slut är det budskap som identifierar de händelser som drabbar Förenta staterna när det fyller sin bägare av prövotid. Det budskap som identifierar de händelser som är förbundna med nådatidens slut är också det budskap som identifierar de händelser som drabbar sjundedagsadventismen när den fyller sin bägare av prövotid.
Within the history of verse forty there are three times the book of Daniel is unsealed, and each of the three times produces an internal and external line that presents the events connected with the close of probation. Each of the three waymarks is preceded by a scattering of seven times. Verse forty therefore represents the history of 1798 unto the Sunday law, and the prophetic waymarks within that history are the “events connected with the close of probation.” Within the history of verse forty the internal line represents a transition from Philadelphia unto Laodicea at the beginning and a transition from Laodicea to Philadelphia at the ending. The beginning represented a reformatory movement as illustrated by the parable of the ten virgins which typified a reformatory movement at the ending that also fulfilled the parable to the very letter.
Inom fyrtionde versens historia avförseglas Daniels bok vid tre tillfällen, och vart och ett av de tre tillfällena frambringar en inre och en yttre linje som framställer de händelser som är förbundna med prövotidens avslutning. Vart och ett av de tre vägmärkena föregås av en skingring i sju tider. Den fyrtionde versen representerar därför historien från 1798 fram till söndagslagen, och de profetiska vägmärkena inom den historien är de ”händelser som är förbundna med prövotidens avslutning”. Inom fyrtionde versens historia representerar den inre linjen en övergång från Filadelfia till Laodicea i början och en övergång från Laodicea till Filadelfia i slutet. Början representerade en reformatorisk rörelse, såsom den illustreras i liknelsen om de tio jungfrurna, vilken förebildade en reformatorisk rörelse vid slutet som också uppfyllde liknelsen i minsta detalj.
The Philadelphian Millerite movement began with a fulfillment of the “seven times” of Leviticus twenty-six in 1798, and then another fulfillment of the “seven times” on October 22, 1844. At least by 1856 both James White and Sister White identified the movement as in a Laodicean condition. In the same year new light on the “seven times” was presented in the official church publication that was never finished. “Seven times” was fulfilled in 1798, and thereafter William Miller discovered the “commencement of the chain of truth” as Sister White called it, and the commencement of the chain of truth was the “seven times.” 1798 was a fulfillment of the “seven times,” thereafter Miller makes his foundational discovery of the “seven times” as the book of Daniel is unsealed. After that October 22, 1844 marks another fulfillment of the “seven times, which is in turn followed by a transition in the movement from Philadelphia unto Laodicea in the same year that new light upon the “seven times” is left unfinished. In 1863 what had been the Millerite Philadelphian movement until 1856 when it transitioned into the Millerite Laodicean movement became an legally registered church, largely under the premises and pressures of the Civil War and protecting the youth of the church. The movement ended in 1863 when it became a church. Seven years prior, in 1856 Laodicea set aside a message of new light upon the very topic which was William Miller’s first prophetic discovery.
Den filadelfiska milleritiska rörelsen började med en uppfyllelse av de ”sju tiderna” i Tredje Mosebok tjugosex år 1798, och därefter ytterligare en uppfyllelse av de ”sju tiderna” den 22 oktober 1844. Senast år 1856 identifierade både James White och syster White rörelsen såsom varande i ett laodiceiskt tillstånd. Samma år framlades nytt ljus om de ”sju tiderna” i kyrkans officiella publikation, vilken aldrig fullbordades. De ”sju tiderna” uppfylldes år 1798, och därefter upptäckte William Miller ”sanningens kedjas begynnelse”, såsom syster White kallade det, och sanningens kedjas begynnelse var de ”sju tiderna”. År 1798 var en uppfyllelse av de ”sju tiderna”; därefter gör Miller sin grundläggande upptäckt av de ”sju tiderna”, samtidigt som Daniels bok avförseglas. Därefter markerar den 22 oktober 1844 ytterligare en uppfyllelse av de ”sju tiderna”, vilken i sin tur följs av en övergång i rörelsen från Filadelfia till Laodicea under samma år då nytt ljus över de ”sju tiderna” lämnas ofullbordat. År 1863 blev det som hade varit den milleritiska filadelfiska rörelsen fram till 1856, då den övergick till den milleritiska laodiceiska rörelsen, en lagligen registrerad kyrka, till stor del under intryck av de förutsättningar och påtryckningar som inbördeskriget medförde samt för att skydda kyrkans ungdom. Rörelsen upphörde år 1863 när den blev en kyrka. Sju år tidigare, år 1856, åsidosatte Laodicea ett budskap med nytt ljus över just det ämne som var William Millers första profetiska upptäckt.
The Millerite movement and the light that is called “the commencement of the chain of truth,” the light of the “seven times” was opened up to the leadership of the Laodicean movement who gradually set aside a desire to uphold the “seven times” and at the end of seven years (“seven times”) in 1863, a new chart and prophetic message is produced without any reference to the “seven times.”
Milleritrörelsen och det ljus som kallas ”sanningens kedjas början”, ljuset om de ”sju tiderna”, öppnades för ledarskapet inom den laodiceiska rörelsen, vilka gradvis lade åt sidan en önskan att upprätthålla de ”sju tiderna”, och vid slutet av sju år (”sju tider”) år 1863 framställs ett nytt schema och ett nytt profetiskt budskap utan någon hänvisning till de ”sju tiderna”.
In 1863 the conclusion of Isaiah’s sixty-five year prophecy concluded right where it started, with a civil war between north and south. The issue of slavery in 1863 had been typified by the carrying away of both the northern and southern kingdoms in fulfillment of the “seven times,” and the slavery into which Israel was carried into fitly represented the issues of slavery at the end. 1863 represents the end of the prophetic structure based upon Isaiah’s sixty-five year prophecy.
År 1863 nådde avslutningen på Jesajas sextiofemåriga profetia sin fullbordan just där den började, med ett inbördeskrig mellan nord och syd. Frågan om slaveriet år 1863 hade förebildats genom bortförandet av både det norra och det södra riket såsom en uppfyllelse av de ”sju tiderna”, och den träldom i vilken Israel fördes bort representerade på ett träffande sätt slaverifrågorna vid slutet. År 1863 utgör slutpunkten för den profetiska struktur som bygger på Jesajas sextiofemåriga profetia.
Thus saith the Lord God, It shall not stand, neither shall it come to pass. For the head of Syria is Damascus, and the head of Damascus is Rezin; and within threescore and five years shall Ephraim be broken, that it be not a people. And the head of Ephraim is Samaria, and the head of Samaria is Remaliah’s son. If ye will not believe, surely ye shall not be established. Isaiah 7:7–9.
Så säger Herren Gud: Det skall inte bestå, inte heller skall det ske. Ty Syriens huvud är Damaskus, och Damaskus’ huvud är Resin; och inom sextiofem år skall Efraim krossas, så att det inte mer är ett folk. Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är Remaljas son. Om ni inte tror, skall ni förvisso inte bli befästa. Jesaja 7:7–9.
Rightly understood this prophecy beginning in 742 BC identifies three waymarks within a sixty-five year span. Two of the waymarks identify the starting points of twenty-five hundred and twenty years of captivity and slavery for both the northern and southern kingdoms of Israel. In 742 BC the northern and southern kingdoms were involved in a civil war, and the northern ten tribes had formed an alliance with Syria to invade the southern kingdom of Judah. Nineteen years later in 723 BC the northern ten tribes were carried into slavery by the Assyrians. Forty-six years later in 677 BC the Assyrians captured Manasseh and took him to Babylon. Twenty-five hundred and twenty years after 723 BC arrives at 1798, the time of the end and beginning of verse forty. Forty-six years later the “seven times” against the southern kingdom that began in 677 BC ended in 1844. Nineteen years later in 1863 the prophetic characteristics of 742 BC are represented to the very letter. A civil war between the northern and southern kingdoms is under way in 742 BC and 1863. In 742 BC the prediction given by Isaiah to wicked King Ahaz was concerning the impending enslavement of both the northern and southern kingdoms, and in 1863, the very center point of the Civil War President Lincoln proclaimed the Emancipation Proclamation beginning the process of ending slavery. The warning given to wicked King Ahaz in 742 BC was given in the literal glorious land typifying the message given by Lincoln in the spiritual glorious land.
När denna profetia förstås rätt, anger den, med början år 742 f.Kr., tre kännemärken inom ett tidsspann av sextiofem år. Två av dessa kännemärken identifierar utgångspunkterna för tvåtusenfemhundratjugo år av fångenskap och slaveri för både Israels norra och södra rike. År 742 f.Kr. var de norra och södra rikena invecklade i ett inbördeskrig, och de norra tio stammarna hade ingått en allians med Syrien för att invadera det södra riket Juda. Nitton år senare, år 723 f.Kr., fördes de norra tio stammarna bort i slaveri av assyrierna. Fyrtiosex år senare, år 677 f.Kr., tillfångatog assyrierna Manasse och förde honom till Babylon. Tvåtusenfemhundratjugo år efter 723 f.Kr. infaller 1798, ändens tid och början av vers fyrtio. Fyrtiosex år senare upphörde de ”sju tiderna” över det södra riket, som började år 677 f.Kr., år 1844. Nitton år senare, år 1863, återges de profetiska kännetecknen från 742 f.Kr. in i minsta bokstav. Ett inbördeskrig mellan de norra och södra rikena pågår år 742 f.Kr. och 1863. År 742 f.Kr. gällde den förutsägelse som Jesaja gav den ogudaktige kung Ahas den förestående förslavningen av både det norra och det södra riket, och år 1863, själva mittpunkten i inbördeskriget, utfärdade president Lincoln Emancipationsproklamationen och inledde därmed processen att avskaffa slaveriet. Varningen som gavs den ogudaktige kung Ahas år 742 f.Kr. gavs i det bokstavliga härliga landet, vilket förebildade det budskap som gavs av Lincoln i det andliga härliga landet.
Seven years after the messages of the “seven times” by Hiram Edson were published in 1856 Adventism produced the 1863 chart which removed the Millerite teaching of the seven times, thus calling into question multitudes of passages where Ellen White teaches that we are to repeat the messages of the Millerites, and also that we are to defend against those messages being attacked. The same year they became a legally registered church. There is more which can be written about 1863 and its prophetic implications, but what I am here noting is that there are several witnesses, both internal and external that identify the rebellion of 1863, whether it be the rebellion of the external with the southern states, or the rebellion of the internal with the rejection of the first foundational truth. 1863 is one of the events within the history of verse forty that represents a waymark that makes up the “events connected with the close of probation.”
Sju år efter att budskapen om de ”sju tiderna” av Hiram Edson hade publicerats år 1856 frambringade adventismen 1863 års schema, vilket avlägsnade den milleritiska läran om de sju tiderna och därmed satte i fråga en mängd av de ställen där Ellen White lär att vi skall upprepa milleriternas budskap, och även att vi skall försvara dem mot att bli angripna. Samma år blev de en lagligen registrerad kyrka. Det finns mer som kan skrivas om 1863 och dess profetiska implikationer, men det jag här påpekar är att det finns flera vittnen, både inre och yttre, som identifierar upproret 1863, vare sig det är det yttres uppror med sydstaterna, eller det inres uppror genom förkastandet av den första grundläggande sanningen. 1863 är en av händelserna inom fyrtionde versens historia som utgör ett vägmärke bland de ”händelser som är förbundna med prövningstidens slut”.
1863 aligns with the beginning of forty years in the wilderness for ancient literal Israel. At the end of the forty years Joshua led ancient Israel into the Promised Land and they brought down Jericho and pronounced a curse upon any who would rebuild Jericho. In 1863 the leadership of Laodicean Adventism rebuilt Jericho. 1863 is represented in the beginning and ending of the forty years in the wilderness. 1863 is a prophetic waymark that ties together history of the external and internal lines of verse forty’s history. There is the seventh church, “a church judged” as the word “Laodicea” means, entering into a period represented by an entire generation dying in the wilderness. At the same point, the first Republican president is beginning the work of freeing the slaves, thus typifying the last Republican Presidents who will implement martial law in a period of crisis leading to what inspiration calls “national ruin.”
1863 sammanfaller med början av fyrtio år i öknen för det forntida bokstavliga Israel. Vid slutet av de fyrtio åren ledde Josua det forntida Israel in i det utlovade landet, och de intog Jeriko och uttalade en förbannelse över var och en som skulle återuppbygga Jeriko. År 1863 återuppbyggde den laodiceiska adventismens ledarskap Jeriko. 1863 framställs i början och slutet av de fyrtio åren i öknen. 1863 är ett profetiskt vägmärke som knyter samman historien för de yttre och inre linjerna i den fyrtionde versens historia. Där finns den sjunde församlingen, ”en dömd församling”, såsom ordet ”Laodicea” betyder, som träder in i en period som representeras av att en hel generation dör i öknen. Vid samma tidpunkt börjar den förste republikanske presidenten verket att befria slavarna och utgör därmed en förebild för de sista republikanska presidenterna, som kommer att genomdriva krigslagar under en krisperiod som leder till det som Inspirationen kallar ”nationell undergång”.
In the waymarks of the beginning the waymarks of the end are represented and the events connected with the close of the judgment were typified in the events connected with the opening of the judgment. The rebellion at Kadesh in rejecting the message of Joshua and Caleb at the beginning of the forty years typified the rebellion of Moses’ in striking the Rock at Kadesh at the end of the forty years. 1863 identifies the Sunday law where Laodicea is spewed out of the mouth of the Lord, and where the twenty-five ancient men in Jerusalem are bowing to the sun in Ezekiel chapter eight, and where Shiloh is repeated upon those who trust in the lying words, “the temple of the Lord are we.”
I begynnelsens vägmärken framställs slutets vägmärken, och de händelser som är förbundna med domens avslutning förebildades i de händelser som är förbundna med domens början. Upproret vid Kadesh, då budskapet från Josua och Kaleb förkastades i början av de fyrtio åren, förebildade Moses uppror när han slog på klippan vid Kadesh i slutet av de fyrtio åren. År 1863 utpekar söndagslagen, där Laodicea utspys ur Herrens mun, och där de tjugofem äldste männen i Jerusalem böjer sig för solen i Hesekiel kapitel åtta, och där Shilo upprepas över dem som förtröstar på lögnaktiga ord: ”Herrens tempel är vi.”
We will continue this study of Panium in the next article.
Vi kommer att fortsätta denna studie av Panium i nästa artikel.