When the parable of the ten virgins was fulfilled in Millerite history it took place during the second angel’s message. The second angel’s message represents two distinct messages, both in the period of time which they cover and in terms of the intended audience of the message. The second angel’s message was directed to the Protestant churches that had just returned to Rome and became daughters of Babylon. The Midnight Cry was directed to the sleeping Millerites. The first message was directed outside of the Millerites, the second was directed inside. This will be fulfilled to the letter in our day.
När liknelsen om de tio jungfrurna uppfylldes i Milleritrörelsens historia, skedde det under den andra ängelns budskap. Den andra ängelns budskap representerar två skilda budskap, både med avseende på den tidsperiod de omfattar och i fråga om den avsedda mottagarkretsen för budskapet. Den andra ängelns budskap var riktat till de protestantiska kyrkor som just hade återvänt till Rom och blivit Babylons döttrar. Midnattsropet var riktat till de sovande Milleriterna. Det första budskapet var riktat utanför Milleriterna, det andra var riktat inom dem. Detta kommer att uppfyllas bokstavligen i vår tid.
The difference that needs to be noted in the repetition of our day is that in the beginning of Adventism the message of the second angel first went outside the Millerites and then part two of the message went inside the Millerites. At the end of Adventism, when the parable is again repeated, so also is the second angel’s message. We are told that directly more than a handful of times. But the two-fold nature of the message is reversed at the end. The first message goes to Adventism and the second to those outside of Adventism. We are told that the work and message represented by the angel of Revelation eighteen is a repetition of the second angel’s message.
Den skillnad som behöver uppmärksammas i upprepningen i vår tid är att i adventismens begynnelse gick den andre ängelns budskap först utanför milleriterna, och därefter gick den andra delen av budskapet in bland milleriterna. Vid adventismens slut, när liknelsen åter upprepas, upprepas även den andre ängelns budskap. Detta får vi veta direkt vid fler än endast några få tillfällen. Men budskapets tvåfaldiga natur är omvänd vid slutet. Det första budskapet går till adventismen och det andra till dem som står utanför adventismen. Vi får veta att det verk och det budskap som framställs genom ängeln i Uppenbarelseboken arton är en upprepning av den andre ängelns budskap.
“The prophet says, ‘I saw another angel come down from heaven, having great power; and the earth was lightened with his glory. And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils’ (Revelation 18:1, 2). This is the same message that was given by the second angel. Babylon is fallen, ‘because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication’ (Revelation 14:8). What is that wine?—Her false doctrines. She has given to the world a false sabbath instead of the Sabbath of the fourth commandment, and has repeated the falsehood that Satan first told Eve in Eden—the natural immortality of the soul. Many kindred errors she has spread far and wide, ‘teaching for doctrines the commandments of men’ (Matthew 15:9).
”Profeten säger: ’Och jag såg en annan ängel komma ned från himlen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade med stark röst och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blivit en boning för onda andar’ (Uppenbarelseboken 18:1, 2). Detta är samma budskap som gavs av den andre ängeln. Babylon är fallet, ’därför att hon har gett alla folk att dricka av sin otukts vredes vin’ (Uppenbarelseboken 14:8). Vad är detta vin?—Hennes falska läror. Hon har gett världen en falsk sabbat i stället för sabbaten i det fjärde budet, och har upprepat den lögn som Satan först sade till Eva i Eden—själens naturliga odödlighet. Många liknande villfarelser har hon spritt vida omkring, ’så att de läror som de förkunnar är människobud’ (Matteus 15:9).”
“When Jesus began His public ministry, He cleansed the Temple from its sacrilegious profanation. Among the last acts of His ministry was the second cleansing of the Temple. So in the last work for the warning of the world, two distinct calls are made to the churches. The second angel’s message is, ‘Babylon is fallen, is fallen, that great city, because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication’ (Revelation 14:8). And in the loud cry of the third angel’s message a voice is heard from heaven saying, ‘Come out of her, my people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues. For her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities’ (Revelation 18:4, 5).” Selected Messages, book 2, 118.
”När Jesus började sin offentliga tjänst, renade han templet från dess sakrilegiska vanhelgande. Bland de sista handlingarna i hans tjänst var den andra reningen av templet. Så görs i det sista verket för världens varning två särskilda kallelser till församlingarna. Den andre ängelns budskap är: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, därför att hon har givit alla folk att dricka av sin otukts vredes vin’ (Uppenbarelseboken 14:8). Och i den höga ropen i den tredje ängelns budskap hörs en röst från himlen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder och får del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått ända upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar’ (Uppenbarelseboken 18:4, 5).” Selected Messages, bok 2, 118.
The message of the second angel at the beginning of Adventism is the same message as the message represented by the angel of Revelation eighteen, and in that warning, there are two voices that proclaim a message. The first voice is proclaimed when the earth is lightened by his glory and in verse four John heard another voice saying, “come out of her.”
Den andre ängelns budskap i adventismens begynnelse är samma budskap som det budskap som framställs genom ängeln i Uppenbarelseboken arton, och i den varningen finns två röster som förkunnar ett budskap. Den första rösten förkunnas när jorden upplyses av hans härlighet, och i vers fyra hörde Johannes en annan röst säga: ”Gå ut från henne.”
In Millerite history the call out of Babylon came first and the message to the Millerites came second. In Revelation eighteen it is the second voice, or second message that addresses those outside of Adventism. Along with the declaration that there are “two distinct calls made to the churches” we find that the two times Christ cleansed the temple (at the beginning and ending of His ministry) is also an illustration of the beginning and ending of Adventism.
I milleriternas historia kom kallelsen att gå ut ur Babylon först, och budskapet till milleriterna kom därefter. I Uppenbarelseboken arton är det den andra rösten, eller det andra budskapet, som riktar sig till dem som står utanför adventismen. Tillsammans med förklaringen att det finns ”två skilda kallelser som riktas till församlingarna” finner vi också att de två tillfällen då Kristus renade templet (vid början och slutet av sin tjänst) likaledes utgör en illustration av adventismens början och slut.
The beginning of Adventism illustrated a purification of the workers that helped in building the foundation that William Miller was used to establish. The foundation was completed at the conclusion of the second angel’s message, for with the arrival of the third angel on October 22, 1844 the truths that make up the foundations of Adventism were made available to understand, for those who are willing to hear.
Adventismens början åskådliggjorde en rening av arbetarna som hjälpte till att lägga den grund som William Miller användes till att upprätta. Grunden fullbordades vid slutet av den andra ängelns budskap, ty när den tredje ängeln anlände den 22 oktober 1844 gjordes de sanningar som utgör adventismens grundvalar tillgängliga att förstå för dem som är villiga att höra.
The work of building the foundation concluded at the climax of the history of the second angel, when “two distinct calls were made to the churches.” The first call was outside the Millerites, the second was for the Millerites. But another beginning that aligns with Adventism’s beginning is the ministry of Christ when He cleansed His temple the first time. The prophetic illustration of the temple being cleansed is marking a purification at the beginning and end of His ministry, that in turn typifies a purification of Adventism at its beginning and ending. Christ’s two temple cleansings align with the beginning and ending of Adventism, but His message was just for His covenant people who were in the process of forever divorcing themselves from God.
Arbetet med att lägga grunden avslutades vid höjdpunkten av den andre ängelns historia, när ”två särskilda kallelser riktades till församlingarna”. Den första kallelsen var utanför milleriterna, den andra var för milleriterna. Men en annan början, som sammanfaller med adventismens början, är Kristi tjänst när Han för första gången renade sitt tempel. Den profetiska bilden av att templet renas markerar en rening vid början och slutet av Hans tjänst, vilket i sin tur förebildar en rening av adventismen vid dess början och slut. Kristi två tempelreningar överensstämmer med adventismens början och slut, men Hans budskap var endast riktat till Hans förbundsfolk, som höll på att för all framtid skilja sig från Gud.
The beginning of Adventism presented a message announcing the opening of the judgment and the end of Adventism is announcing the end of judgment. Jesus cleansed the temple the first time and rebuked the Jews for turning His house into a den of thieves, but the second cleansing of the temple was “among the last acts of His ministry.” At the end of His ministry, He no longer told the Jews that they had made His Father’s house a den of thieves, he then told them that their house “was left to them desolate.”
Adventismens början frambar ett budskap som förkunnade domens öppnande, och Adventismens slut förkunnar domens slut. Jesus renade templet första gången och tillrättavisade judarna för att de hade gjort Hans hus till ett rövarnäste, men templets andra rening var ”bland de sista handlingarna i Hans tjänst”. Vid slutet av sin tjänst sade Han inte längre till judarna att de hade gjort Hans Faders hus till ett rövarnäste; då sade Han i stället till dem att deras hus ”överlämnades åt dem öde”.
“Meanwhile worshipers from every nation sought the temple which had been dedicated to the worship of God. Glittering with gold and precious stones, it was a vision of beauty and grandeur. But Jehovah was no longer to be found in that palace of loveliness. Israel as a nation had divorced herself from God. When Christ, near the close of His earthly ministry, looked for the last time upon the interior of the temple, He said, ‘Behold, your house is left unto you desolate.’ Matthew 23:38. Hitherto He had called the temple His Father’s house; but as the Son of God passed out from those walls, God’s presence was withdrawn forever from the temple built to His glory.” Acts of the Apostles, 145.
”Under tiden sökte tillbedjare från varje nation upp templet, som hade invigts till dyrkan av Gud. Glänsande av guld och ädelstenar var det en syn av skönhet och prakt. Men Jehova var inte längre att finna i detta ljuvlighetens palats. Israel som nation hade skilt sig från Gud. När Kristus, nära slutet av sin jordiska tjänst, för sista gången såg på templets inre, sade Han: ’Se, ert hus lämnas åt er öde.’ Matteus 23:38. Hittills hade Han kallat templet sin Faders hus; men när Guds Son gick ut från dessa murar, drogs Guds närvaro för evigt bort från templet, som hade byggts till Hans ära.” Apostlagärningarna, 145.
The temple He cleansed at the beginning was a different temple than what He cleansed at the end. The first temple was His Father’s house, but the second temple was the Jew’s house. The Lord entered into covenant with Adventism at the beginning and Adventists became priests in His temple. At the end of Adventism, they are to be no more priests, and their house will be desolated.
Templet som Han renade i början var ett annat tempel än det Han renade i slutet. Det första templet var Hans Faders hus, men det andra templet var judarnas hus. Herren ingick förbund med adventismen i början, och adventisterna blev präster i Hans tempel. Vid adventismens slut skall de inte längre vara präster, och deras hus skall lämnas öde.
The second angel represents two messages. This is one reason the message is represented as Babylon falling twice. This is not the primary reason for the twice repeated announcement of Babylon’s fall, but is one reason. How is it two messages?
Den andre ängeln representerar två budskap. Detta är en av anledningarna till att budskapet framställs som att Babylon faller två gånger. Detta är inte den främsta anledningen till den dubbelt upprepade förkunnelsen om Babylons fall, men det är en anledning. Hur är det fråga om två budskap?
The second angel arrived in response to the rejection of the first angel’s message. When the failed prediction, identifying 1843 as the conclusion of the 2300-year prophecy, the Protestant churches used the erroneous message to reject Miller’s message. Miller’s message was the first angel’s message. At its rejection the Protestant churches, who had been God’s church in the wilderness for over 1260 years, were rejected and became a daughter of Babylon. At that point the second angel arrived with his message.
Den andre ängeln kom som en följd av förkastandet av den förste ängelns budskap. När den felaktiga förutsägelsen, som angav 1843 som avslutningen på 2300-årsprofetian, användes av de protestantiska kyrkorna för att förkasta Millers budskap. Millers budskap var den förste ängelns budskap. När det förkastades blev de protestantiska kyrkorna, som hade varit Guds kyrka i öknen i mer än 1260 år, själva förkastade och blev en dotter till Babylon. Vid den tidpunkten trädde den andre ängeln fram med sitt budskap.
There are some very important points involved with the various elements of this history we are considering. There is at least one point that must be developed slowly for it definitely contributes to the understanding of the message of the Revelation of Jesus Christ that is currently being unsealed. For this reason, I am including a very important passage about that history. It is two chapters that I am pointing to, but there is also a third important chapter in the middle of those two chapters. I am not including this at this time in order to limit the scope of our consideration.
Det finns några mycket viktiga aspekter förbundna med de olika elementen i denna historia som vi betraktar. Det finns åtminstone en punkt som måste utvecklas långsamt, ty den bidrar helt säkert till förståelsen av budskapet i Jesu Kristi uppenbarelse, som för närvarande håller på att avtäckas. Av denna anledning återger jag ett mycket viktigt avsnitt om denna historia. Det är två kapitel som jag hänvisar till, men det finns också ett tredje viktigt kapitel mellan dessa två kapitel. Jag tar inte med detta vid denna tidpunkt för att begränsa omfattningen av vår betraktelse.
Notice which angel is being addressed as you read through, look for the progressive testing process, note in the first paragraph that the prophetic characteristics of the angel of Revelation eighteen are also the characteristics of the first angel. Notice that to crucify one of the messages is to crucify Christ, and notice that the three angels are all presented as single angels, but the Midnight Cry message is a multitude of angels.
Lägg märke till vilken ängel som tilltalas medan du läser igenom, sök efter den fortskridande prövningsprocessen, notera i det första stycket att de profetiska kännetecknen hos ängeln i Uppenbarelseboken arton också är den förste ängelns kännetecken. Lägg märke till att att korsfästa ett av budskapen är att korsfästa Kristus, och lägg märke till att de tre änglarna alla framställs som enskilda änglar, men att Midnattsropets budskap är en mångfald av änglar.
“I was shown the interest which all heaven had taken in the work which had been going on upon the earth. Jesus commissioned a strong and mighty angel to descend and warn the inhabitants of earth to get ready for his second appearing. I saw the mighty angel leave the presence of Jesus in heaven. Before him went an exceedingly bright and glorious light. I was told that his mission was to lighten the earth with his glory, and warn man of the coming wrath of God. Multitudes received the light. Some seemed to be very solemn, while others were joyful and enraptured. The light was shed upon all, but some merely came under the influence of the light, and did not heartily receive it. But all who received it, turned their faces upward to heaven, and glorified God. Many were filled with great wrath. Ministers and people united with the vile, and stoutly resisted the light shed by the mighty angel. But all who received it withdrew from the world, and were closely united together.
”Jag fick se det intresse med vilket hela himlen hade följt det verk som hade pågått på jorden. Jesus gav en stark och mäktig ängel uppdrag att stiga ned och varna jordens invånare att göra sig redo för hans andra ankomst. Jag såg den mäktige ängeln lämna Jesu närvaro i himlen. Framför honom gick ett utomordentligt klart och härligt ljus. Mig sades att hans uppdrag var att upplysa jorden med sin härlighet och varna människan för Guds kommande vrede. Skaror tog emot ljuset. Somliga tycktes vara mycket allvarliga, medan andra var glada och hänförda. Ljuset lyste över alla, men några kom endast under ljusets inflytande och tog det inte innerligt till sig. Men alla som tog emot det vände sina ansikten uppåt mot himlen och förhärligade Gud. Många fylldes av stor vrede. Predikanter och folk förenade sig med de usla och gjorde kraftigt motstånd mot det ljus som den mäktige ängeln spred. Men alla som tog emot det drog sig undan från världen och var nära förenade med varandra.
“Satan and his angels were busily engaged in seeking to attract the minds of all they could from the light. The company who rejected it were left in darkness. I saw the angel watching with the deepest interest the professed people of God, to record the character they developed, as the message of heavenly origin was introduced to them. And as very many who professed love for Jesus turned from the heavenly message with scorn, derision and hatred, an angel with a parchment in his hand, made the shameful record. All heaven was filled with indignation, because Jesus was slighted by his professed followers.
”Satan och hans änglar var ivrigt sysselsatta med att söka dra så många de kunde bort från ljuset. Den skara som förkastade det lämnades i mörker. Jag såg ängeln vaka med det djupaste intresse över Guds bekännande folk för att uppteckna den karaktär de utvecklade, när budskapet av himmelskt ursprung frambars för dem. Och medan mycket många, som bekände kärlek till Jesus, vände sig bort från det himmelska budskapet med förakt, hån och hat, gjorde en ängel med ett pergament i handen den skamliga anteckningen. Hela himlen uppfylldes av harm, därför att Jesus ringaktades av sina bekännande efterföljare.
“I saw the disappointment of the trusting ones. They did not see their Lord at the expected time. It was God’s purpose to conceal the future, and bring his people to a point of decision. Without this point of time the work designed of God would not have been accomplished. Satan was leading the minds of very many far ahead in the future. A period of time proclaimed for Christ’s appearing must bring the mind to earnestly seek for a present preparation. As the time passed, those who had not fully received the light of the angel, united with those who had despised the heavenly message, and they turned upon the disappointed ones in ridicule. I saw the angels in heaven consulting with Jesus. They had marked the situation of Christ’s professed followers. The passing of the definite time had tested and proved them, and very many were weighed in the balance and found wanting. They all loudly professed to be Christians, yet failed in following Christ in almost every particular. Satan exulted at the state of the professed followers of Christ. He had them in his snare. He had led the majority to leave the straight path, and they were attempting to climb up to heaven some other way. Angels saw the pure, the clean, and holy, all mixed up with sinners in Zion, and the world-loving hypocrite. They had watched over the true lovers of Jesus; but the corrupt were affecting the holy.
”Jag såg de förtröstandes besvikelse. De fick inte se sin Herre vid den förväntade tiden. Det var Guds avsikt att dölja framtiden och föra sitt folk till en punkt av avgörelse. Utan denna tidpunkt skulle det verk som Gud hade avsett inte ha blivit fullbordat. Satan ledde mycket mångas tankar långt fram i framtiden. En tidsperiod utpekad för Kristi återkomst måste bringa sinnet att allvarligt söka en nuvarande beredelse. När tiden hade gått, förenade sig de som inte fullt ut hade tagit emot ängelns ljus med dem som hade föraktat det himmelska budskapet, och de vände sig mot de besvikna med hån. Jag såg änglarna i himlen rådslå med Jesus. De hade lagt märke till läget bland Kristi bekännande efterföljare. Den bestämda tidens förlopp hade prövat och bevisat dem, och mycket många blev vägda på vågen och funna för lätta. De bekände sig alla högljutt vara kristna, men brast dock i att följa Kristus i nästan varje avseende. Satan triumferade över tillståndet hos Kristi bekännande efterföljare. Han hade dem i sin snara. Han hade förlett flertalet att lämna den raka vägen, och de försökte klättra upp till himlen någon annan väg. Änglar såg de rena, de obesmittade och heliga, alla sammanblandade med syndare i Sion och med världskära hycklare. De hade vakat över Jesu sanna älskare; men de fördärvade utövade inflytande på de heliga.”
“Those whose hearts burned with a longing, intense desire to see Jesus, were forbidden by their professed brethren to speak of his coming. Angels viewed the whole scene, and sympathized with the remnant, who loved the appearing of Jesus. Another mighty angel was commissioned to descend to earth. Jesus placed in his hand a writing, and as he came to earth, he cried, Babylon is fallen! is fallen! Then I saw the disappointed ones again look cheerful, and raise their eyes to heaven, looking with faith and hope for their Lord’s appearing. But many seemed to remain in a stupid state, as if asleep; yet I could see the trace of deep sorrow upon their countenances. The disappointed ones saw from the Bible that they were in the tarrying time, and that they must patiently wait the fulfillment of the vision. The same evidence which led them to look for their Lord in 1843, led them to expect him in 1844. I saw that the majority did not possess that energy which marked their faith in 1843. Their disappointment had dampened their faith. But as the disappointed ones united in the cry of the second angel, the heavenly host looked with the deepest interest, and marked the effect of the message. They saw those who bore the name of Christians turn with derision and scorn upon those who had been disappointed. As the words fell from the mocker’s lips, You have not gone up yet! an angel wrote them. Said the angel, They mock God.
”De vilkas hjärtan brann av längtan, av intensiv önskan att få se Jesus, förbjöds av sina bekännande bröder att tala om hans ankomst. Änglar betraktade hela skådespelet och hyste medkänsla med kvarlevan, som älskade Jesu uppenbarelse. En annan mäktig ängel fick uppdraget att stiga ner till jorden. Jesus lade i hans hand en skrift, och när han kom till jorden ropade han: Babylon är fallit! är fallit! Därefter såg jag de besvikna åter bli glada till sinnes och lyfta sina ögon mot himlen, i tro och hopp blickande efter sin Herres ankomst. Men många tycktes förbli i ett förslöat tillstånd, som om de sov; likväl kunde jag se spåren av djup sorg i deras ansikten. De besvikna såg i Bibeln att de befann sig i dröjsmålets tid och att de tålmodigt måste invänta synens uppfyllelse. Samma bevisning som hade fått dem att vänta sin Herre år 1843, fick dem att förvänta honom år 1844. Jag såg att flertalet inte ägde den kraft som hade utmärkt deras tro år 1843. Deras besvikelse hade dämpat deras tro. Men när de besvikna förenade sig i den andre ängelns rop, såg den himmelska härskaran på med det djupaste intresse och lade märke till budskapets verkan. De såg dem som bar de kristnas namn vända sig med hån och förakt mot dem som hade blivit besvikna. När orden föll från bespottarens läppar: Ni har ännu inte farit upp! skrev en ängel ner dem. Ängeln sade: De hånar Gud.”
“I was pointed back to the translation of Elijah. His mantle fell on Elisha, and wicked children (or young people) followed him, mocking, crying, Go up thou bald head! Go up thou bald head! They mocked God, and met their punishment there. They had learned it of their parents. And those who have scoffed and mocked at the idea of the saints’ going up, will be visited with the plagues of God, and will realize that it is not a small thing to trifle with him.
”Jag hänvisades åter till Elias himmelsfärd. Hans mantel föll på Elisa, och ogudaktiga barn (eller unga människor) följde efter honom, hånande och ropande: Far upp, du flintskalle! Far upp, du flintskalle! De hånade Gud och mötte där sitt straff. De hade lärt det av sina föräldrar. Och de som har hånat och bespottat tanken på de heligas upptagande, skall hemsökas av Guds plågor och inse att det inte är en obetydlig sak att lättsinnigt handskas med honom.
“Jesus commissioned other angels to fly quickly to revive and strengthen the drooping faith of his people, and prepare them to understand the message of the second angel, and of the important move which was soon to be made in heaven. I saw these angels receive great power and light from Jesus, and fly quickly to earth to fulfill their commission to aid the second angel in his work. A great light shone upon the people of God as the angels cried. Behold the Bridegroom cometh, go ye out to meet him. Then I saw those disappointed ones rise, and in harmony with the second angel, proclaim, Behold the Bridegroom cometh, go ye out to meet him. The light from the angels penetrated the darkness everywhere. Satan and his angels sought to hinder this light from spreading, and having its designed effect. They contended with the angels of God, and told them that God had deceived the people, and that with all their light and power, they could not make the people believe that Jesus was coming. The angels of God continued their work, although Satan strove to hedge up the way, and draw the minds of the people from the light. Those who received it looked very happy. They fixed their eyes up to heaven, and longed for the appearing of Jesus. Some were in great distress, weeping and praying. Their eyes seemed to be fixed upon themselves, and they dared not look upward.
”Jesus gav andra änglar uppdrag att snabbt flyga ut för att återuppliva och stärka sitt folks sjunkande tro och bereda dem att förstå den andre ängelns budskap och den viktiga åtgärd som snart skulle vidtas i himmelen. Jag såg dessa änglar ta emot stor kraft och ljus från Jesus och snabbt flyga till jorden för att fullgöra sitt uppdrag att bistå den andre ängeln i hans verk. Ett stort ljus lyste över Guds folk medan änglarna ropade: Se, brudgummen kommer, gå ut för att möta honom. Då såg jag hur de besvikna reste sig och i samklang med den andre ängeln förkunnade: Se, brudgummen kommer, gå ut för att möta honom. Ljuset från änglarna trängde igenom mörkret överallt. Satan och hans änglar sökte hindra detta ljus från att sprida sig och få sin avsedda verkan. De tvistade med Guds änglar och sade till dem att Gud hade bedragit folket och att de, med allt sitt ljus och all sin kraft, inte kunde få folket att tro att Jesus skulle komma. Guds änglar fortsatte sitt verk, fastän Satan strävade efter att spärra vägen och dra folkets sinnen bort från ljuset. De som tog emot det såg mycket lyckliga ut. De riktade sina blickar upp mot himlen och längtade efter Jesu uppenbarelse. Somliga var i stor nöd, grät och bad. Deras ögon tycktes vara riktade mot dem själva, och de vågade inte se uppåt.”
“A precious light from heaven parted the darkness from them, and their eyes, which had been fixed in despair upon themselves, were turned upward, while gratitude and holy joy were expressed upon every feature. Jesus and all the angelic host looked with approbation upon the faithful, waiting ones.
Ett dyrbart ljus från himlen skilde mörkret från dem, och deras ögon, som i förtvivlan hade varit fästa vid dem själva, vändes uppåt, medan tacksamhet och helig glädje kom till uttryck i varje ansiktsdrag. Jesus och hela den änglalika härskaran såg med välbehag på de trogna, väntande.
“Those who rejected and opposed the light of the first angel’s message, lost the light of the second, and could not be benefited by the power and glory which attended the message, Behold the Bridegroom cometh. Jesus turned from them with a frown. They had slighted and rejected him. Those who received the message were wrapt in a cloud of glory. They waited and watched and prayed to know the will of God. They greatly feared to offend him. I saw Satan and his angels seeking to shut this divine light from the people of God; but as long as the waiting ones cherished the light, and kept their eyes raised from earth to Jesus, Satan could have no power to deprive them of this precious light. The message given from heaven enraged Satan and his angels, and those who professed to love Jesus, but despised his coming, scorned and derided the faithful, trusting ones. But an angel marked every insult, every slight, every abuse they received from their professed brethren. Very many raised their voices to cry, Behold the Bridegroom cometh, and left their brethren who did not love the appearing of Jesus, and who would not suffer them to dwell upon his second coming. I saw Jesus turn his face from those who rejected and despised his coming, and then he bade angels lead his people out from among the unclean, lest they should be defiled. Those obedient to the messages stood out free and united. A holy and excellent light shone upon them. They renounced the world, tore their affections from it, and sacrificed their earthly interests. They gave up their earthly treasure, and their anxious gaze was directed to heaven, expecting to see their loved Deliverer. A sacred, holy joy beamed upon their countenances, and told of the peace and joy which reigned within. Jesus bade his angels go and strengthen them, for the hour of their trial drew on. I saw that these waiting ones were not yet tried as they must be. They were not free from errors. And I saw the mercy and goodness of God in sending a warning to the people of earth, and repeated messages to bring them up to a point of time, to lead them to a diligent search of themselves, that they might divest themselves of errors which have been handed down from the heathen and papists. Through these messages God has been bringing out his people where he can work for them in greater power, and where they can keep all his commandments. . . .
”De som förkastade och motsatte sig ljuset i den förste ängelns budskap förlorade ljuset i det andra och kunde inte få del av den kraft och härlighet som åtföljde budskapet: Se, brudgummen kommer. Jesus vände sig från dem med en vredgad min. De hade ringaktat och förkastat honom. De som tog emot budskapet var insvepta i ett härlighetens moln. De väntade och vakade och bad för att få känna Guds vilja. De fruktade i hög grad att förnärma honom. Jag såg Satan och hans änglar söka att avskärma detta gudomliga ljus från Guds folk; men så länge de väntande vårdade ljuset och höll sina ögon lyfta från jorden till Jesus, hade Satan ingen makt att beröva dem detta dyrbara ljus. Budskapet som gavs från himlen uppväckte Satans och hans änglars vrede, och de som bekände sig älska Jesus men föraktade hans ankomst hånade och smädade de trogna, förtröstande. Men en ängel upptecknade varje förolämpning, varje ringaktning, varje misshandel de fick utstå av sina bekännande bröder. Mycket många höjde sina röster för att ropa: Se, brudgummen kommer, och lämnade sina bröder som inte älskade Jesu uppenbarelse och som inte ville tillåta dem att uppehålla sig vid hans andra ankomst. Jag såg Jesus vända sitt ansikte från dem som förkastade och föraktade hans ankomst, och sedan befallde han änglar att föra sitt folk ut från de orena, för att de inte skulle bli besmittade. De som lydde budskapen trädde fram fria och förenade. Ett heligt och härligt ljus lyste över dem. De avstod från världen, slet sina känslor loss från den och offrade sina jordiska intressen. De gav upp sin jordiska skatt, och deras ivriga blick var riktad mot himlen i förväntan att få se sin älskade Befriare. En helig, helgad glädje lyste från deras ansikten och vittnade om den frid och glädje som rådde inom dem. Jesus befallde sina änglar att gå och styrka dem, ty deras prövnings stund närmade sig. Jag såg att dessa väntande ännu inte hade prövats så som de måste bli. De var ännu inte fria från villfarelser. Och jag såg Guds barmhärtighet och godhet i att sända en varning till jordens invånare, och upprepade budskap för att föra dem fram till en bestämd tidpunkt, för att leda dem till en noggrann rannsakan av sig själva, så att de kunde avlägga de villfarelser som hade gått i arv från hedningar och papister. Genom dessa budskap har Gud fört ut sitt folk dit där han kan verka för dem med större kraft och där de kan hålla alla hans bud....”
“As the ministration of Jesus closed in the Holy place, and he passed into the Holiest, and stood before the ark containing the law of God, he sent another mighty angel to earth with the third message. He placed a parchment in the angel’s hand, and as he descended to earth in majesty and power, he proclaimed a fearful warning, the most terrible threatening ever borne to man. This message was designed to put the children of God upon their guard, and show them the hour of temptation and anguish that was before them. Said the angel, They will be brought into close combat with the beast and his image. Their only hope of eternal life is to remain steadfast. Although their lives are at stake, yet they must hold fast the truth. The third angel closes his message with these words, Here is the patience of the saints; here are they that keep the commandments of God, and the faith of Jesus. As he repeated these words he pointed to the heavenly Sanctuary. The minds of all who embrace this message are directed to the Most Holy place where Jesus stands before the ark, making his final intercession for all those for whom mercy still lingers, and for those who have ignorantly broken the law of God. This atonement is made for the righteous dead as well as for the righteous living. Jesus makes an atonement for those who died, not receiving the light upon God’s commandments, who sinned ignorantly.
”När Jesu tjänst i det heliga avslutades och han gick in i det allraheligaste och stod inför arken, som innehåller Guds lag, sände han en annan mäktig ängel till jorden med det tredje budskapet. Han lade en skriftrulle i ängelns hand, och när han steg ned till jorden i majestät och makt, förkunnade han en fruktansvärd varning, det mest fruktansvärda hot som någonsin burits fram till människan. Detta budskap var avsett att sätta Guds barn på sin vakt och visa dem den frestelsens och ångestens stund som låg framför dem. Ängeln sade: De kommer att föras in i närstrid med vilddjuret och dess bild. Deras enda hopp om evigt liv är att förbli ståndaktiga. Fastän deras liv står på spel, måste de ändå hålla fast vid sanningen. Den tredje ängeln avslutar sitt budskap med dessa ord: Här är de heligas tålamod; här är de som håller Guds bud och Jesu tro. När han upprepade dessa ord pekade han mot den himmelska helgedomen. Sinnet hos alla som tar emot detta budskap leds till det allraheligaste, där Jesus står inför arken och fullgör sin slutliga förbön för alla dem, för vilka nåden ännu dröjer kvar, och för dem som i okunnighet har brutit mot Guds lag. Denna försoning görs för de rättfärdiga döda såväl som för de rättfärdiga levande. Jesus gör försoning för dem som dog utan att ha tagit emot ljuset över Guds bud, vilka syndade i okunnighet.”
“After Jesus opened the door of the Most Holy the light of the Sabbath was seen, and the people of God were to be tested and proved, as God proved the children of Israel anciently, to see if they would keep his law. I saw the third angel pointing upward, showing the disappointed ones the way to the Holiest of the heavenly Sanctuary. They followed Jesus by faith into the Most Holy. Again they have found Jesus, and joy and hope spring up anew. I saw them looking back reviewing the past, from the proclamation of the second advent of Jesus, down through their travels to the passing of the time in 1844. They see their disappointment explained, and joy and certainty again animate them. The third angel has lighted up the past, present and future, and they know that God has indeed led them by his mysterious providence.
”Efter att Jesus hade öppnat dörren till det Allraheligaste blev sabbatens ljus synligt, och Guds folk skulle prövas och befinnas äkta, såsom Gud fordom prövade Israels barn, för att se om de ville hålla hans lag. Jag såg den tredje ängeln peka uppåt och visa de besvikna vägen till det Allraheligaste i den himmelska helgedomen. Genom tro följde de Jesus in i det Allraheligaste. Åter har de funnit Jesus, och glädje och hopp spirar på nytt. Jag såg dem se tillbaka och betrakta det förflutna, från förkunnelsen om Jesu andra ankomst och genom deras vandring fram till tidens utgång år 1844. De ser sin besvikelse förklarad, och glädje och visshet uppfyller dem åter. Den tredje ängeln har upplyst det förflutna, nuet och framtiden, och de vet att Gud verkligen har lett dem genom sin hemlighetsfulla försyn.
“It was represented to me that the remnant followed Jesus into the Most Holy place, and beheld the ark, and the mercy-seat, and were captivated with their glory. Jesus raised the cover of the ark, and behold! the tables of stone, with the ten commandments written upon them. They trace down the lively oracles; but they start back with trembling when they see the fourth commandment living among the ten holy precepts, while a brighter light shines upon it than upon the other nine, and a halo of glory is all around it. They find nothing there informing them that the Sabbath has been abolished, or changed to the first day of the week. It reads as when spoken by the mouth of God in solemn and awful grandeur upon the mount, while the lightnings flashed and the thunders rolled, and when written with his own holy finger in the tables of stone. Six days shalt thou labor and do all thy work; but the seventh day is the Sabbath of the Lord thy God. They are amazed as they behold the care taken of the ten commandments. They see them placed close by Jehovah, overshadowed and protected by his holiness. They see that they have been trampling upon the fourth commandment of the decalogue, and have observed a day handed down by the heathen and papists, instead of the day sanctified by Jehovah. They humble themselves before God, and mourn over their past transgressions.
”Det framställdes för mig att kvarlevan följde Jesus in i det allra heligaste och såg arken och nådastolen och fängslades av deras härlighet. Jesus lyfte upp locket på arken, och se! stentavlorna, med de tio budorden skrivna på dem. De följer de levande gudsorden; men de ryggar tillbaka med bävan när de ser det fjärde budet levande bland de tio heliga buden, medan ett klarare ljus lyser över det än över de andra nio, och en härlighetens gloria omger det helt och hållet. De finner där ingenting som upplyser dem om att sabbaten har avskaffats eller förändrats till veckans första dag. Det lyder såsom när det talades av Guds mun i högtidlig och fruktansvärd majestät på berget, medan blixtarna flammade och åskan dånade, och när det skrevs med hans eget heliga finger på stentavlorna. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. De häpnar när de ser den omsorg som ägnats de tio budorden. De ser dem placerade tätt intill Jehova, överskuggade och beskyddade av hans helighet. De ser att de har trampat på dekalogens fjärde bud och i stället för den dag som helgats av Jehova har hållit en dag som överlämnats av hedningarna och påvemännen. De ödmjukar sig inför Gud och sörjer över sina tidigare överträdelser.
“I saw the incense in the censer smoke as Jesus offered their confessions and prayers to his Father. And as it ascended, a bright light rested upon Jesus, and upon the mercy-seat; and the earnest, praying ones, who were troubled because they had discovered themselves to be transgressors of God’s law, were blest, and their countenances lighted up with hope and joy. They joined in the work of the third angel, and raised their voices and proclaimed the solemn warning. But few at first received the message, yet they continued with energy to proclaim the warning. Then I saw many embrace the message of the third angel, and unite their voices with those who had first proclaimed the warning, and they exalted God and magnified him by observing his sanctified Rest-day.
”Jag såg rökelsen i rökelsekaret ryka, medan Jesus frambar deras bekännelser och böner inför sin Fader. Och medan den steg upp, vilade ett klart ljus över Jesus och över nådastolen; och de uppriktigt bedjande, som var betryckta därför att de hade upptäckt att de var överträdare av Guds lag, blev välsignade, och deras ansikten upplystes av hopp och glädje. De förenade sig med den tredje ängelns verk, höjde sina röster och förkunnade den allvarliga varningen. Men till en början var det få som tog emot budskapet, ändå fortsatte de med kraft att förkunna varningen. Sedan såg jag många omfatta den tredje ängelns budskap och förena sina röster med dem som först hade förkunnat varningen, och de upphöjde Gud och prisade honom genom att hålla hans helgade vilodag.”
“Many who embraced the third message had not an experience in the two former messages. Satan understood this, and his evil eye was upon them to overthrow them; but the third angel was pointing them to the Most Holy place, and those who had an experience in the past messages were pointing them the way to the heavenly Sanctuary. Many saw the perfect chain of truth in the angels’ messages, and gladly received it. They embraced them in their order, and followed Jesus by faith into the heavenly Sanctuary. These messages were represented to me as an anchor to hold the body. And as individuals receive and understand them, they are shielded against the many delusions of Satan.
”Många som hade omfattat det tredje budskapet hade ingen erfarenhet i de två föregående budskapen. Satan förstod detta, och hans onda öga vilade på dem för att störta dem; men den tredje ängeln pekade dem mot det Allra heligaste, och de som hade erfarenhet i de tidigare budskapen visade dem vägen till den himmelska helgedomen. Många såg den fullkomliga sanningens kedja i änglarnas budskap och tog den med glädje emot. De omfattade dem i deras ordning och följde Jesus genom tro in i den himmelska helgedomen. Dessa budskap framställdes för mig såsom ett ankare för att hålla kroppen fast. Och allteftersom enskilda tar emot och förstår dem, blir de skyddade mot Satans många villfarelser.”
“After the great disappointment in 1844, Satan and his angels were busily engaged in laying snares to unsettle the faith of the body. He was affecting the minds of individuals who had a personal experience in these things. They had an appearance of humility. They changed the first and second messages, and pointed to the future for their fulfillment, while others pointed far back in the past, declaring that they had been there fulfilled. These individuals were drawing the minds of the inexperienced away, and unsettling their faith. Some were searching the Bible to try to build up a faith of their own, independent of the body. Satan exulted in all this; for he knew that those who broke loose from the anchor, he could affect by different errors and drive about with winds of doctrine. Many who had led in the first and second messages, denied them, and division and scattering was throughout the body. I then saw Wm. Miller. He looked perplexed, and was bowed with sorrow and distress for his people. He saw the company who were united and loving in 1844, losing their love for each other, and opposing one another. He saw them fall back into a cold, backslidden state. Grief wasted his strength. I saw leading men watching Wm. Miller, and fearing lest he should embrace the third angel’s message and the commandments of God. And as he would lean towards the light from heaven, these men would lay some plan to draw his mind away. I saw a human influence exerted to keep his mind in darkness, and to retain his influence among them. At length Wm. Miller raised his voice against the light from heaven. He failed in not receiving the message which would have fully explained his disappointment, and cast a light and glory on the past, which would have revived his exhausted energies, brightened up his hope, and led him to glorify God. But he leaned to human wisdom instead of divine, and being broken with arduous labor in his Master’s cause, and by age, he was not as accountable as those who kept him from the truth. They are responsible, and the sin rests upon them. If Wm. Miller could have seen the light of the third message, many things which looked dark and mysterious to him would have been explained. His brethren professed such deep love and interest for him, he thought he could not tear away from them. His heart would incline towards the truth; but then he looked at his brethren. They opposed it. Could he tear away from those who had stood side and shoulder with him in proclaiming Jesus’ coming? He thought they surely would not lead him astray.
”Efter den stora besvikelsen år 1844 var Satan och hans änglar ivrigt sysselsatta med att lägga snaror för att rubba församlingens tro. Han påverkade sinnena hos enskilda som hade haft en personlig erfarenhet i dessa ting. De hade en skenbar ödmjukhet. De ändrade det första och det andra budskapet och hänvisade till framtiden för deras uppfyllelse, medan andra pekade långt tillbaka i det förflutna och förklarade att de där hade blivit uppfyllda. Dessa personer drog de oerfarnas sinnen bort och rubbade deras tro. Några rannsakade Bibeln för att försöka bygga upp en egen tro, oberoende av församlingen. Satan fröjdade sig över allt detta; ty han visste att dem som slet sig loss från ankaret kunde han påverka med olika villfarelser och driva hit och dit med lärans vindar. Många som hade varit ledande i det första och det andra budskapet förnekade dem, och splittring och skingring rådde i hela församlingen. Då såg jag Wm. Miller. Han såg rådvill ut och var nedböjd av sorg och bedrövelse för sitt folk. Han såg hur den skara som varit förenad och kärleksfull år 1844 förlorade sin kärlek till varandra och motsatte sig varandra. Han såg dem falla tillbaka i ett kallt, avfallet tillstånd. Sorgen förtärde hans krafter. Jag såg ledande män vaka över Wm. Miller och frukta att han skulle omfatta den tredje ängelns budskap och Guds bud. Och när han lutade sig mot ljuset från himlen, lade dessa män upp någon plan för att dra hans sinne bort därifrån. Jag såg ett mänskligt inflytande utövas för att hålla hans sinne i mörker och behålla hans inflytande bland dem. Till slut höjde Wm. Miller sin röst mot ljuset från himlen. Han brast däri att han inte tog emot det budskap som fullt ut skulle ha förklarat hans besvikelse och kastat ett ljus och en härlighet över det förflutna, vilket skulle ha återupplivat hans uttömda krafter, gjort hans hopp ljusare och lett honom att förhärliga Gud. Men han lutade sig mot mänsklig visdom i stället för gudomlig, och då han var nedbruten av mödosamt arbete i sin Herres sak och av åldern, var han inte lika ansvarig som de som höll honom borta från sanningen. De är ansvariga, och synden vilar på dem. Om Wm. Miller hade kunnat se ljuset i det tredje budskapet, skulle många ting som såg mörka och hemlighetsfulla ut för honom ha blivit förklarade. Hans bröder bekände så djup kärlek och sådant intresse för honom att han menade sig inte kunna slita sig loss från dem. Hans hjärta böjde sig mot sanningen; men sedan såg han på sina bröder. De motsatte sig den. Kunde han slita sig loss från dem som hade stått sida vid sida med honom i förkunnelsen av Jesu återkomst? Han tänkte att de förvisso inte skulle leda honom vilse.
“God suffered him to come under the power of Satan, and death to have dominion over him. He hid him in the grave, away from those who were constantly drawing him from God. Moses erred just as he was about to enter the promised land. So also, I saw that Wm. Miller erred as he was soon to enter the heavenly Canaan, in suffering his influence to go against the truth. Others led him to this. Others must account for it. But angels watch the precious dust of this servant of God, and he will come forth at the sound of the last trump.
”Gud lät honom komma under Satans makt och döden få herravälde över honom. Han gömde honom i graven, bort från dem som ständigt drog honom bort från Gud. Mose felade just när han stod i begrepp att gå in i det utlovade landet. Så såg jag också att Wm. Miller felade när han snart skulle gå in i det himmelska Kanaan, genom att låta sitt inflytande verka mot sanningen. Andra ledde honom till detta. Andra måste stå till svars för det. Men änglar vakar över stoftet av denne Guds tjänare, och han skall träda fram vid den sista basunens ljud.
“I saw a company who stood well guarded and firm, and would give no countenance to those who would unsettle the established faith of the body. God looked upon them with approbation. I was shown three steps—one, two and three—the first, second and third angels’ messages. Said the angel, Woe to him who shall move a block, or stir a pin in these messages. The true understanding of these messages is of vital importance. The destiny of souls hangs upon the manner in which they are received. I was again brought down through these messages, and saw how dearly the people of God had purchased their experience. It had been obtained through much suffering and severe conflict. Step by step had God brought them along, until he had placed them upon a solid, immovable platform. Then I saw individuals as they approached the platform, before stepping upon it examine the foundation. Some with rejoicing immediately stepped upon it. Others commenced to find fault with the laying of the foundation of the platform. They wished improvements made, and then the platform would be more perfect, and the people much happier. Some stepped off the platform and examined it, then found fault with it, declaring it to be laid wrong. I saw that nearly all stood firm upon the platform, and exhorted others who had stepped off to cease their complaints, for God was the master-builder, and they were fighting against him. They recounted the wonderful work of God, which had led them to the firm platform, and in union nearly all raised their eyes to heaven, and with a loud voice glorified God. This affected some of those who had complained, and left the platform, and again they with humble look stepped upon it.
”Jag såg en skara som stod väl skyddad och fast, och som inte på något sätt ville understödja dem som sökte rubba kroppens fastställda tro. Gud såg på dem med välbehag. Jag visades tre steg — det första, det andra och det tredje — den förste, den andre och den tredje ängelns budskap. Ängeln sade: Ve den som skulle flytta ett block eller rubba en enda pinne i dessa budskap. Den rätta förståelsen av dessa budskap är av livsviktig betydelse. Själars öde beror på det sätt på vilket de tas emot. Jag fördes åter ned genom dessa budskap och såg hur dyrt Guds folk hade köpt sin erfarenhet. Den hade vunnits genom mycket lidande och svår kamp. Steg för steg hade Gud lett dem fram, tills han hade ställt dem på en fast, orubblig plattform. Sedan såg jag enskilda personer som, när de närmade sig plattformen, innan de steg upp på den granskade dess grundval. Somliga steg genast upp på den med glädje. Andra började anmärka på hur plattformens grund hade lagts. De önskade att förbättringar skulle göras, och då skulle plattformen bli fullkomligare och folket mycket lyckligare. Några steg av plattformen och granskade den, och fann sedan fel på den och förklarade att den var lagd på fel sätt. Jag såg att nästan alla stod fasta på plattformen och förmanade andra, som hade stigit av den, att upphöra med sina klagomål, ty Gud var mästerbyggaren, och de stred mot honom. De återgav Guds underbara verk, som hade lett dem till den fasta plattformen, och i förening höjde nästan alla sina ögon mot himlen och förhärligade Gud med hög röst. Detta påverkade några av dem som hade klagat och lämnat plattformen, och åter steg också de upp på den med ödmjuk uppsyn.”
“I was pointed back to the proclamation of the first advent of Christ. John was sent in the spirit and power of Elijah to prepare the way for Jesus’ coming. Those who rejected the testimony of John were not benefited by the teachings of Jesus. Their opposition to the proclamation of his first advent placed them where they could not readily receive the strongest evidence of his being the Messiah. Satan led on those who rejected the message of John to go still further, to reject Jesus and crucify him. In doing this, they placed themselves where they could not receive the blessing on the day of Pentecost, which would have taught them the way into the heavenly Sanctuary. The rending of the vail of the temple showed that the Jewish sacrifices and ordinances would no longer be received. The great Sacrifice had been offered, and had been accepted, and the Holy Spirit which descended on the day of Pentecost carried the minds of the disciples from the earthly Sanctuary to the heavenly, where Jesus had entered by his own blood, and shed upon his disciples the benefits of his atonement. The Jews were left in complete deception and total darkness. They lost all the light they might have had upon the plan of salvation, and still trusted in their useless sacrifices and offerings. They could not be benefited by the mediation of Christ in the Holy place. The heavenly Sanctuary had taken the place of the earthly, yet they had no knowledge of the way to the heavenly.
”Jag blev hänvisad tillbaka till förkunnelsen om Kristi första ankomst. Johannes sändes i Elias ande och kraft för att bereda vägen för Jesu ankomst. De som förkastade Johannes’ vittnesbörd hade ingen nytta av Jesu undervisning. Deras motstånd mot förkunnelsen om hans första ankomst försatte dem i en ställning där de inte lätt kunde ta emot de starkaste bevisen för att han var Messias. Satan ledde dem som förkastade Johannes’ budskap att gå ännu längre, att förkasta Jesus och korsfästa honom. Genom att göra detta försatte de sig själva i en ställning där de inte kunde ta emot välsignelsen på pingstdagen, vilken skulle ha lärt dem vägen in i den himmelska helgedomen. Att förlåten i templet rämnade visade att de judiska offren och förrättningarna inte längre skulle tas emot. Det stora Offret hade framburits och hade blivit antaget, och den Helige Ande som sänkte sig ned på pingstdagen förde lärjungarnas tankar från den jordiska helgedomen till den himmelska, dit Jesus hade gått in genom sitt eget blod och utgjutit sin försonings välgärningar över sina lärjungar. Judarna lämnades kvar i fullständigt bedrägeri och totalt mörker. De förlorade allt det ljus de kunde ha haft över frälsningsplanen och litade fortfarande på sina gagnlösa offer och gåvor. Den himmelska helgedomen hade tagit den jordiskas plats, men ändå hade de ingen kunskap om vägen till den himmelska.”
“Many look with horror at the course the Jews pursued toward Jesus in rejecting and crucifying him. And as they read the history of his shameful abuse, they think they love Christ, and would not have denied him like Peter, or crucified him like the Jews. But God who has witnessed their professed sympathy for his Son, has proved them, and has brought to the test that love which they professed for Jesus.
”Många ser med fasa på den väg judarna slog in på gentemot Jesus, när de förkastade och korsfäste honom. Och när de läser historien om den skändliga behandling han utsattes för, menar de att de älskar Kristus och att de inte skulle ha förnekat honom såsom Petrus eller korsfäst honom såsom judarna. Men Gud, som har bevittnat deras bekända sympati för sin Son, har prövat dem och har satt den kärlek som de bekände till Jesus på prov.
“All heaven watched with the deepest interest the reception of the message. But many who profess to love Jesus, and who shed tears as they read the story of the cross, instead of receiving the message with gladness, are stirred, with anger, and deride the good news of Jesus’ coming, and declare it to be delusion. They would not fellowship those who loved his appearing, but hated them, and shut them out of the churches. Those who rejected the first message could not be benefited by the second, and were not benefited by the midnight cry, which was to prepare them to enter with Jesus by faith into the Most Holy place of the heavenly Sanctuary. And by rejecting the two former messages, they can see no light in the third angel’s message, which shows the way into the Most Holy place. I saw that the nominal churches, as the Jews crucified Jesus, had crucified these messages, and therefore they have no knowledge of the move made in heaven, or of the way into the Most Holy, and they cannot be benefited by the intercession of Jesus there. Like the Jews, who offered their useless sacrifices, they offer up their useless prayers to the apartment which Jesus has left, and Satan, pleased with the deception of the professed followers of Christ, fastens them in his snare, and assumes a religious character, and leads the minds of these professed Christians to himself, and works with his power, his signs and lying wonders. Some he deceives in one way and some in another. He has different delusions prepared to affect different minds. Some look with horror upon one deception, while they readily receive another. Satan deceives some with Spiritualism. He also comes as an angel of light, and spreads his influence over the land. I saw false reformations everywhere. The churches were elated, and considered that God was marvelously working for them, when it was another spirit. It will die away and leave the world and the church in a worse condition than before.
”Hela himlen följde mottagandet av budskapet med det djupaste intresse. Men många som bekänner sig älska Jesus, och som fäller tårar när de läser berättelsen om korset, blir i stället för att ta emot budskapet med glädje uppväckta till vrede, hånar de goda nyheterna om Jesu ankomst och förklarar dem vara villfarelse. De ville inte ha gemenskap med dem som älskade hans uppenbarelse, utan hatade dem och stängde dem ute ur församlingarna. De som förkastade det första budskapet kunde inte ha gagn av det andra och fick inte heller gagn av midnattsropet, som skulle bereda dem att genom tro gå in med Jesus i det allra heligaste i den himmelska helgedomen. Och genom att förkasta de två föregående budskapen kan de inte se något ljus i den tredje ängelns budskap, som visar vägen in i det allra heligaste. Jag såg att de namnkristna kyrkorna, liksom judarna korsfäste Jesus, hade korsfäst dessa budskap, och därför har de ingen kunskap om den rörelse som har skett i himlen eller om vägen in i det allra heligaste, och de kan inte ha gagn av Jesu förbön där. Liksom judarna, som frambar sina gagnlösa offer, bär de fram sina gagnlösa böner till den avdelning som Jesus har lämnat, och Satan, som gläder sig över denna förvillelse hos dem som bekänner sig vara Kristi efterföljare, binder dem fast i sin snara, antar en religiös skepnad och leder sinnet hos dessa bekännande kristna till sig själv och verkar med sin makt, sina tecken och sina lögnaktiga under. Somliga bedrar han på ett sätt och andra på ett annat. Han har olika villfarelser beredda för att påverka olika sinnen. Några ser med fasa på en villfarelse, medan de villigt tar emot en annan. Satan bedrar några genom spiritualismen. Han kommer också som en ljusets ängel och utbreder sitt inflytande över landet. Jag såg falska reformationer överallt. Församlingarna var upprymda och menade att Gud på ett underbart sätt verkade för dem, när det var en annan ande. Den skall dö bort och lämna världen och kyrkan i ett sämre tillstånd än förut.
“I saw that God had honest children among the nominal Adventists, and the fallen churches, and ministers and people will yet be called out from these churches, before the plagues shall be poured out, and they will gladly embrace the truth. Satan knows this, and before the loud cry of the third angel, raises an excitement in these religious bodies, that those who have rejected the truth may think God is with them. He hopes to deceive the honest, and lead them to think that God is still working for the churches. But the light will shine, and every one of the honest ones will leave the fallen churches, and take their stand with the remnant.” Spiritual Gifts, volume 1, 151–172.
”Jag såg att Gud hade uppriktiga barn bland de till namnet adventisterna och de fallna kyrkorna, och predikanter och folk skall ännu kallas ut ur dessa kyrkor, innan plågorna utgjuts, och de skall med glädje omfamna sanningen. Satan vet detta, och före den tredje ängelns höga rop framkallar han en upphetsning i dessa religiösa samfund, så att de som har förkastat sanningen må tro att Gud är med dem. Han hoppas kunna bedra de uppriktiga och förmå dem att tänka att Gud fortfarande verkar för kyrkorna. Men ljuset skall lysa, och var och en av de uppriktiga skall lämna de fallna kyrkorna och inta sin plats tillsammans med kvarlevan.” Spiritual Gifts, band 1, 151–172.
This passage has so many important truths, but I am using the passage to isolate some characteristics of the messages of Millerite history, in order to understand how those typify our history. All three of the angels of Revelation fourteen have a message in their hands. The second and third angel are identified as having a “parchment,” with them as they descend with their message. Each angel represents a message, and the arrival of each message causes an effect.
Detta avsnitt innehåller så många viktiga sanningar, men jag använder avsnittet för att urskilja vissa kännetecken hos budskapen i den milleritiska historien, för att förstå hur dessa utgör förebilder för vår historia. Alla de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton har ett budskap i sina händer. Den andra och den tredje ängeln identifieras som bärare av ett ”pergament” när de stiger ned med sitt budskap. Varje ängel representerar ett budskap, och varje budskaps ankomst framkallar en verkan.
We will continue this subject in the next article.
Vi kommer att fortsätta detta ämne i nästa artikel.