The Midnight Cry message in the beginning ended at the opening of the investigative judgment, and the Midnight Cry message ends, at the opening of the executive judgment. The third woe of Islam brings judgment upon the United States for the passage of the Sunday law, and it represents a continuing and escalating judgment upon the entire world for their acceptance of their own Sunday law under the pressure of the civil persecuting power, represented by the ten kings who have committed fornication with Jezebel, the whore of Tyre.
Midnattsropets budskap upphörde i begynnelsen vid öppnandet av den undersökande domen, och Midnattsropets budskap upphör vid öppnandet av den verkställande domen. Islams tredje ve för med sig dom över Förenta staterna för antagandet av söndagslagen, och det representerar en fortgående och tilltagande dom över hela världen för deras antagande av sin egen söndagslag under trycket från den civila förföljande makten, representerad av de tio kungar som har bedrivit otukt med Jesabel, Tyrus sköka.
“As America, the land of religious liberty, shall unite with the Papacy in forcing the conscience and compelling men to honor the false sabbath, the people of every country on the globe will be led to follow her example.” Testimonies, volume 6, 18.
”När Amerika, den religiösa frihetens land, förenar sig med påvedömet i att tvinga samvetet och förmå människor att ära den falska sabbaten, kommer folket i varje land på hela jordklotet att ledas att följa hennes exempel.” Testimonies, band 6, s. 18.
The Sunday law battle of the great controversy, is then fully engaged. Satan then appears to personate Christ.
Söndagslagsstriden i den stora kontroversen är då fullt ut inledd. Satan framträder då för att utge sig för att vara Kristus.
“By the decree enforcing the institution of the Papacy in violation of the law of God, our nation will disconnect herself fully from righteousness. When Protestantism shall stretch her hand across the gulf to grasp the hand of the Roman power, when she shall reach over the abyss to clasp hands with Spiritualism, when, under the influence of this threefold union, our country shall repudiate every principle of its Constitution as a Protestant and republican government, and shall make provision for the propagation of papal falsehoods and delusions, then we may know that the time has come for the marvelous working of Satan and that the end is near.” Testimonies, volume 5, 451.
”Genom den förordning som framtvingar påvedömets institution i strid med Guds lag kommer vår nation att helt avskära sig från rättfärdigheten. När protestantismen skall sträcka ut sin hand över klyftan för att gripa den romerska maktens hand, när hon skall räcka över avgrunden för att fatta Spiritualismens hand, när vårt land, under inflytandet av denna trefaldiga förening, skall förkasta varje princip i sin konstitution som en protestantisk och republikansk regering och skall vidta åtgärder för spridandet av påvliga osanningar och villfarelser, då kan vi veta att tiden har kommit för Satans märkliga verksamhet och att slutet är nära.” Testimonies, band 5, 451.
National apostasy is followed by national ruin.
Nationellt avfall följs av nationell undergång.
“The people of the United States have been a favored people; but when they restrict religious liberty, surrender Protestantism, and give countenance to popery, the measure of their guilt will be full, and ‘national apostasy’ will be registered in the books of heaven. The result of this apostasy will be national ruin.” Review and Herald, May 2, 1893.
”Förenta staternas folk har varit ett gynnat folk; men när de inskränker religionsfriheten, överger protestantismen och ger påvedömet sitt stöd, då skall måttet av deras skuld vara rågat, och ’nationellt avfall’ skall upptecknas i himlens böcker. Följden av detta avfall blir nationell undergång.” Review and Herald, 2 maj 1893.
The foolish Laodicean Adventists join hands with the papal power and are overthrown while the other flock of Christ that is still in Babylon escapes the hand of the papacy.
De dåraktiga laodiceiska adventisterna slår sig samman med den påvliga makten och blir omkullkastade, medan Kristi andra hjord, som ännu befinner sig i Babylon, undkommer påvedömets hand.
He shall enter also into the glorious land, and many countries shall be overthrown: but these shall escape out of his hand, even Edom, and Moab, and the chief of the children of Ammon. Daniel 11:41.
Han skall också tåga in i det härliga landet, och många länder skall bli omstörtade; men dessa skall undkomma ur hans hand: Edom och Moab och huvudmännen bland Ammons barn. Daniel 11:41.
Islam suddenly strikes the United States, as the seventh trumpet brings a judgment woe for the passage of the Sunday law.
Islam slår plötsligt till mot Förenta staterna, när den sjunde basunen för med sig ett domsve över antagandet av söndagslagen.
And I beheld, and heard an angel flying through the midst of heaven, saying with a loud voice, Woe, woe, woe, to the inhabiters of the earth by reason of the other voices of the trumpet of the three angels, which are yet to sound! Revelation 8:13.
Och jag såg, och hörde en ängel flyga mitt genom himlen och säga med hög röst: Ve, ve, ve över jordens invånare för de återstående basunrösterna från de tre änglar som ännu skall blåsa i basun! Uppenbarelseboken 8:13.
The ensign that represents the two witnesses in Revelation eleven is then portrayed by John in Revelation chapter twelve as a woman clothed with the sun, and prophetically portrayed with the symbolism of the beginning and the end.
Det baner som representerar de två vittnena i Uppenbarelseboken elva framställs sedan av Johannes i Uppenbarelseboken kapitel tolv som en kvinna klädd i solen, och framställs profetiskt med begynnelsens och ändens symbolik.
And there appeared a great wonder in heaven; a woman clothed with the sun, and the moon under her feet, and upon her head a crown of twelve stars: And she being with child cried, travailing in birth, and pained to be delivered. And there appeared another wonder in heaven; and behold a great red dragon, having seven heads and ten horns, and seven crowns upon his heads. And his tail drew the third part of the stars of heaven, and did cast them to the earth: and the dragon stood before the woman which was ready to be delivered, for to devour her child as soon as it was born. And she brought forth a man child, who was to rule all nations with a rod of iron: and her child was caught up unto God, and to his throne. Revelation 12:1–5.
Och ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna, klädd i solen, med månen under sina fötter och på sitt huvud en krona av tolv stjärnor. Och hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda. Och ett annat tecken visade sig i himlen: och se, en stor röd drake, med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. Och hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor och kastade dem ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan, som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart det hade blivit fött. Och hon födde ett gossebarn, som skulle styra alla folk med järnspira; och hennes barn rycktes upp till Gud och till hans tron. Uppenbarelseboken 12:1–5.
She is standing upon the moon, and clothed with the sun. The moon is a reflection of the sun, and therefore prophetically typifies the sun. The twelve stars in her crown represent the twelve tribes of ancient Israel at the beginning of ancient Israel, which typify the twelve disciples at the end of ancient Israel. The twelve stars that are the twelve disciples at the end of ancient Israel, are also the twelve apostles at the beginning of modern Israel. They therefore typify the one hundred and forty-four thousand at the end of modern Israel, who are disciples and apostles. At the beginning of the history where the disciples represent both an ending of ancient Israel and the apostles the beginning of modern Israel, the woman who is the church, was pregnant with Christ. He is the “man child” who would be caught up to God after His death and resurrection.
Hon står på månen och är klädd i solen. Månen är en återspegling av solen och utgör därför i profetisk bemärkelse en förebild för solen. De tolv stjärnorna i hennes krona representerar det forntida Israels tolv stammar vid det forntida Israels början, vilka är förebilder för de tolv lärjungarna vid det forntida Israels slut. De tolv stjärnorna, som är de tolv lärjungarna vid det forntida Israels slut, är också de tolv apostlarna vid det moderna Israels början. De är därför förebilder för de etthundrafyrtiofyra tusen vid det moderna Israels slut, vilka är lärjungar och apostlar. Vid början av den historia där lärjungarna representerar både det forntida Israels avslutning och apostlarna det moderna Israels början, var kvinnan, som är församlingen, havande med Kristus. Han är ”gossbarnet” som skulle ryckas upp till Gud efter sin död och uppståndelse.
The woman therefore, also typifies the birth of the one hundred and forty-four thousand, who also ascend into heaven after being resurrected from the valley of death. Once they are in heaven, she would also give birth to another child, that represents the other flock that comes out of Babylon at the Sunday law.
Kvinnan förebildar därför också födelsen av de etthundrafyrtiofyra tusen, vilka också stiger upp till himlen efter att ha uppväckts från dödsskuggans dal. När de väl är i himlen, skulle hon också föda ytterligare ett barn, som representerar den andra hjorden som kommer ut ur Babylon vid söndagslagen.
Before she travailed, she brought forth; before her pain came, she was delivered of a man child. Who hath heard such a thing? who hath seen such things? Shall the earth be made to bring forth in one day? or shall a nation be born at once? for as soon as Zion travailed, she brought forth her children. Shall I bring to the birth, and not cause to bring forth? saith the Lord: shall I cause to bring forth, and shut the womb? saith thy God. Isaiah 66:7–9.
Innan hon kände födslovåndan födde hon; innan hennes smärta kom, blev hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant? vem har sett sådana ting? Kan ett land födas på en enda dag? eller kan ett folk födas på en gång? Ty så snart Sion kände födslovåndan, födde hon sina barn. Skulle jag låta födelsen komma och inte låta henne föda fram? säger Herren. Skulle jag låta henne föda fram och sedan tillsluta moderlivet? säger din Gud. Jesaja 66:7–9.
In the time of the earth beast’s rule, a nation is born at once. That nation is the one hundred and forty-four thousand, for they are those who perfectly reflect the character of Christ. They are those typified by the “man child” Jesus. They are Isaiah’s “man child,” who is born before the woman goes into labor. The dead dry bones that the world rejoiced over when they were murdered by the beast from the bottomless pit, will be comforted in Jerusalem, and they will then rejoice with the woman who brings forth the “man child.” They are brought forth before she travails and then she travails and brings forth “her” other “children,” as the Gentiles then respond to the message of the third angel as a flowing river, as the message sweeps across the land as a tidal wave. They are born in a great crisis, representing her travail. The woman of Revelation twelve, essentially has twins. The first born are the one hundred and forty-four thousand who are identified as the first fruits, and the Gentiles as the great ingathering of the summertime harvest.
Under jorddjurets väldes tid föds ett folk på en gång. Detta folk är de etthundrafyrtiofyra tusen, ty de är de som fullkomligt återspeglar Kristi karaktär. De är de som förebildas av Jesus såsom ”gossebarnet”. De är Jesajas ”gossebarn”, som föds innan kvinnan kommer i barnsnöd. De döda, torra benen, över vilka världen gladde sig när de mördades av odjuret från avgrunden, skall bli tröstade i Jerusalem, och därefter skall de glädja sig tillsammans med kvinnan som föder fram ”gossebarnet”. De föds fram innan hon våndas, och sedan våndas hon och föder fram ”sina” andra ”barn”, när hedningarna då svarar på den tredje ängelns budskap såsom en strömmande flod, medan budskapet sveper över landet såsom en flodvåg. De föds i en stor kris, vilken representerar hennes födslovånda. Kvinnan i Uppenbarelseboken tolv har i själva verket tvillingar. De förstfödda är de etthundrafyrtiofyra tusen, som identifieras som förstlingsfrukterna, och hedningarna såsom den stora inbärgningen av sommarens skörd.
Rejoice ye with Jerusalem, and be glad with her, all ye that love her: rejoice for joy with her, all ye that mourn for her: That ye may suck, and be satisfied with the breasts of her consolations; that ye may milk out, and be delighted with the abundance of her glory. For thus saith the Lord, Behold, I will extend peace to her like a river, and the glory of the Gentiles like a flowing stream: then shall ye suck, ye shall be borne upon her sides, and be dandled upon her knees. As one whom his mother comforteth, so will I comfort you; and ye shall be comforted in Jerusalem. And when ye see this, your heart shall rejoice, and your bones shall flourish like an herb: and the hand of the Lord shall be known toward his servants, and his indignation toward his enemies. Isaiah 66:10–14.
Gläd er med Jerusalem och fröjda er med henne, alla ni som älskar henne; jubla högt med henne i glädje, alla ni som har sörjt över henne. För att ni må dia och mättas vid hennes trösts bröst, för att ni må dricka i fulla drag och förlusta er i hennes härlighets överflöd. Ty så säger Herren: Se, jag skall låta frid strömma till henne som en flod och hednafolkens härlighet som en överflödande ström; då skall ni dia, ni skall bäras på hennes sida och gungas i hennes knä. Så som en moder tröstar sitt barn, så skall jag trösta er; och i Jerusalem skall ni få tröst. När ni ser detta, skall ert hjärta fröjda sig, och era ben skall frodas som gräset; och Herrens hand skall bli känd bland hans tjänare, men hans harm mot hans fiender. Jesaja 66:10–14.
Those that “mourn” for Jerusalem are those that sigh and cry for the abominations done within her and who have been sealed, and they are sealed in advance of the Sunday law. We are now in the “closing work for the church,” which are the final moments of the sealing of the one hundred and forty-four thousand.
De som ”sörjer” över Jerusalem är de som suckar och ropar över de styggelser som begås i henne och som har blivit beseglade, och de blir beseglade före söndagslagen. Vi befinner oss nu i ”det avslutande arbetet för församlingen”, vilket utgör de sista ögonblicken av beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen.
“The true people of God, who have the spirit of the work of the Lord and the salvation of souls at heart, will ever view sin in its real, sinful character. They will always be on the side of faithful and plain dealing with sins which easily beset the people of God. Especially in the closing work for the church, in the sealing time of the one hundred and forty-four thousand who are to stand without fault before the throne of God, will they feel most deeply the wrongs of God’s professed people. This is forcibly set forth by the prophet’s illustration of the last work under the figure of the men each having a slaughter weapon in his hand. One man among them was clothed with linen, with a writer’s inkhorn by his side. ‘And the Lord said unto him, Go through the midst of the city, through the midst of Jerusalem, and set a mark upon the foreheads of the men that sigh and that cry for all the abominations that be done in the midst thereof.’” Testimonies, volume 3, 266.
”Guds sanna folk, som bär Herrens verks ande och själars frälsning i sina hjärtan, kommer alltid att betrakta synden i dess verkliga, syndiga karaktär. De kommer alltid att stå på den trogna och rättframma behandlingen av de synder som så lätt ansätter Guds folk. Särskilt i det avslutande verket för församlingen, i beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen som skall stå utan fläck inför Guds tron, kommer de att djupast känna oförrätterna hos Guds bekännande folk. Detta framställs med kraft genom profetens skildring av det sista verket under bilden av männen, var och en med ett fördärvsvapen i sin hand. En man bland dem var klädd i linne, med ett skrivdon vid sin sida. ’Och HERREN sade till honom: Gå genom staden, genom Jerusalem, och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och ropar över alla de styggelser som bedrivs därinne.’” Testimonies, band 3, 266.
Those that “sigh and cry” are sealed before the destroying angels with the slaughter weapons go through the church, which is represented as Jerusalem.
De som ”suckar och ropar” blir beseglade innan de fördärvande änglarna med slaktvapnen går genom församlingen, som framställs som Jerusalem.
“The command is: ‘Go through the midst of the city, through the midst of Jerusalem, and set a mark upon the foreheads of the men that sigh and that cry for all the abominations that be done in the midst thereof.’ These sighing, crying ones had been holding forth the words of life; they had reproved, counseled, and entreated. Some who had been dishonoring God repented and humbled their hearts before Him. But the glory of the Lord had departed from Israel; although many still continued the forms of religion, His power and presence were lacking.
Befallningen lyder: ”Gå genom staden, genom Jerusalems mitt, och sätt ett tecken på pannorna på de män som suckar och ropar över alla de styggelser som bedrivs därinne.” Dessa suckande, ropande hade framhållit livets ord; de hade tillrättavisat, rått och enträget manat. Några som hade vanärat Gud omvände sig och ödmjukade sina hjärtan inför Honom. Men Herrens härlighet hade lämnat Israel; fastän många ännu fortsatte med religionens yttre former, saknades Hans kraft och närvaro.
“In the time when His wrath shall go forth in judgments, these humble, devoted followers of Christ will be distinguished from the rest of the world by their soul anguish, which is expressed in lamentation and weeping, reproofs and warnings. While others try to throw a cloak over the existing evil, and excuse the great wickedness everywhere prevalent, those who have a zeal for God’s honor and a love for souls will not hold their peace to obtain favor of any. Their righteous souls are vexed day by day with the unholy works and conversation of the unrighteous. They are powerless to stop the rushing torrent of iniquity, and hence they are filled with grief and alarm. They mourn before God to see religion despised in the very homes of those who have had great light. They lament and afflict their souls because pride, avarice, selfishness, and deception of almost every kind are in the church. The Spirit of God, which prompts to reproof, is trampled underfoot, while the servants of Satan triumph. God is dishonored, the truth made of none effect.
”När tiden kommer då Hans vrede skall bryta fram i domar, skall dessa ödmjuka, hängivna Kristi efterföljare skiljas från den övriga världen genom sin själs ångest, vilken kommer till uttryck i klagan och gråt, tillrättavisningar och varningar. Medan andra försöker kasta en mantel över det rådande onda och ursäkta den stora ondska som överallt är rådande, skall de som hyser nitälskan för Guds ära och kärlek till själarna inte tiga för att vinna någons gunst. Deras rättfärdiga själar plågas dag efter dag av de orättfärdigas oheliga gärningar och tal. De är maktlösa att hejda den framrusande syndafloden, och därför är de uppfyllda av sorg och bävan. De sörjer inför Gud när de ser religionen föraktad i just de hem där sådana har levt som fått stort ljus. De klagar och ödmjukar sina själar därför att högmod, girighet, själviskhet och bedrägeri av nästan varje slag finns i församlingen. Guds Ande, som manar till tillrättavisning, trampas under fötterna, medan Satans tjänare triumferar. Gud blir vanärad, sanningen görs om intet.”
“The class who do not feel grieved over their own spiritual declension, nor mourn over the sins of others, will be left without the seal of God. The Lord commissions His messengers, the men with slaughtering weapons in their hands: ‘Go ye after him through the city, and smite: let not your eye spare, neither have ye pity: slay utterly old and young, both maids, and little children, and women: but come not near any man upon whom is the mark; and begin at My sanctuary. Then they began at the ancient men which were before the house.
”Den skara som inte känner sorg över sin egen andliga tillbakagång och inte sörjer över andras synder, kommer att lämnas utan Guds sigill. Herren ger sina sändebud, männen med förgörelsevapnen i sina händer, denna befallning: ’Gå efter honom genom staden och slå; må ert öga inte skona, och visa ingen förbarmande: döda till förintelse gamla och unga, både jungfrur och små barn och kvinnor; men kom inte nära någon man på vilken märket är; och börja vid Min helgedom.’ Då började de med de gamla männen som stod framför huset.
“Here we see that the church—the Lord’s sanctuary—was the first to feel the stroke of the wrath of God. The ancient men, those to whom God had given great light and who had stood as guardians of the spiritual interests of the people, had betrayed their trust. They had taken the position that we need not look for miracles and the marked manifestation of God’s power as in former days. Times have changed. These words strengthen their unbelief, and they say: The Lord will not do good, neither will He do evil. He is too merciful to visit His people in judgment. Thus ‘Peace and safety’ is the cry from men who will never again lift up their voice like a trumpet to show God’s people their transgressions and the house of Jacob their sins. These dumb dogs that would not bark are the ones who feel the just vengeance of an offended God. Men, maidens, and little children all perish together.” Testimonies, volume 5, 210, 211.
”Här ser vi att församlingen — Herrens helgedom — var den första att känna slaget av Guds vrede. De gamla männen, de åt vilka Gud hade gett stort ljus och som hade stått som väktare över folkets andliga intressen, hade svikit det förtroende som anförtrotts dem. De hade intagit den ståndpunkten att vi inte behöver vänta oss några underverk och den tydligt märkbara uppenbarelsen av Guds kraft såsom i forna dagar. Tiderna har förändrats. Dessa ord stärker deras otro, och de säger: Herren skall varken göra gott eller göra ont. Han är alltför barmhärtig för att hemsöka sitt folk med dom. Så blir ’Fred och trygghet’ ropet från män som aldrig mer skall höja sin röst som en basun för att visa Guds folk deras överträdelser och Jakobs hus deras synder. Dessa stumma hundar som inte ville skälla är de som får känna den rättfärdiga hämnden från en förtörnad Gud. Män, unga kvinnor och små barn omkommer alla tillsammans.” Testimonies, volym 5, 210, 211.
Isaiah forty begins by employing the symbolism of a doubling, which is a prophetic marker of the Midnight Cry message that is a second message that unites with the message of the fall of Babylon. The fall of Babylon is doubled when it is expressed prophetically. The phrase is “Babylon is fallen, is fallen.”
Jesaja fyrtio inleds med att använda symboliken i en fördubbling, vilket är ett profetiskt kännetecken för Midnattsropsbudskapet, som är ett andra budskap som förenas med budskapet om Babylons fall. Babylons fall fördubblas när det uttrycks profetiskt. Uttrycket är: ”Fallet, fallet är Babylon.”
And there followed another angel, saying, Babylon is fallen, is fallen, that great city, because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication. Revelation 14:8.
Och en annan ängel följde efter och sade: Fallet, fallet är Babylon, den stora staden, därför att hon har fått alla folk att dricka av sin otukts vredes vin. Uppenbarelseboken 14:8.
There are two biblical falls of literal Babylon, and there are two biblical falls of spiritual Babylon. Together they represent four historical witnesses which identify the prophetic characteristics of Babylon’s fall.
Det finns två bibliska fall av det bokstavliga Babylon, och det finns två bibliska fall av det andliga Babylon. Tillsammans utgör de fyra historiska vittnesbörd som identifierar de profetiska kännetecknen på Babylons fall.
And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird. Revelation 18:2.
Och han ropade med stark röst och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blivit en boning för onda andar och ett tillhåll för varje oren ande och ett näste för varje oren och avskyvärd fågel. Uppenbarelseboken 18:2.
Literal Babylon fell as Babel in the time of Nimrod, and literal Babylon also fell in the time of Belshazzar. Spiritual Babylon fell in 1798, and its final fall is repeatedly illustrated in the Scriptures. For this reason, the message of the fall of Babylon contains the prophetic symbolism of the doubling. With Babylon’s fall there is a doubling, but there are also two other primary prophetic reasons for the phenomenon of doubling.
Det bokstavliga Babylon föll såsom Babel på Nimrods tid, och det bokstavliga Babylon föll också på Belshassars tid. Det andliga Babylon föll år 1798, och dess slutliga fall framställs upprepade gånger i Skrifterna. Av denna orsak innehåller budskapet om Babylons fall den profetiska symboliken i fördubblingen. I samband med Babylons fall sker en fördubbling, men det finns också två andra huvudsakliga profetiska skäl till fenomenet fördubbling.
The second reason is that as a message it represents a message that is joined by a second message. It represents two messages. There are other significant truths associated with the meaning and structure of the second angel’s message, but we are simply noting that Isaiah’s final prophetic narrative that begins in chapter forty, begins with the doubling of the symbol of the Comforter, which Christ promised to provide His people, while he tarried in the heavenly sanctuary.
Det andra skälet är att det, såsom ett budskap, representerar ett budskap som förenas med ett andra budskap. Det representerar två budskap. Det finns andra betydelsefulla sanningar förbundna med innebörden och strukturen i den andre ängelns budskap, men vi konstaterar helt enkelt att Jesajas sista profetiska framställning, som börjar i kapitel fyrtio, inleds med en fördubbling av symbolen för Hjälparen, som Kristus lovade att ge sitt folk, medan han dröjde kvar i den himmelska helgedomen.
Comfort ye, comfort ye my people, saith your God. Speak ye comfortably to Jerusalem, and cry unto her, that her warfare is accomplished, that her iniquity is pardoned: for she hath received of the Lord’s hand double for all her sins. Isaiah 40:1, 2.
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Tala vänligt till Jerusalem och ropa till henne att hennes vedermöda är fullbordad, att hennes missgärning är försonad; ty av Herrens hand har hon fått dubbelt igen för alla sina synder. Jesaja 40:1, 2.
There is no other passage in the Bible that speaks more specifically concerning the element of Christ’s character as the Alpha and Omega, as the passage in Isaiah forty to the end of the book. As the Alpha and Omega, Christ places the signature of His name as Alpha and Omega upon this passage, for when you get to the end of Isaiah, he once again refers to the Comforter, for Christ is the Word, and He is the beginning and ending.
Det finns inget annat ställe i Bibeln som talar mer specifikt om det element i Kristi karaktär som utgör Alfa och Omega än avsnittet i Jesaja från kapitel fyrtio till bokens slut. Såsom Alfa och Omega sätter Kristus sitt namns signatur, som Alfa och Omega, på detta avsnitt, ty när man kommer till slutet av Jesaja hänvisar han återigen till Hjälparen, ty Kristus är Ordet, och han är begynnelsen och änden.
Thus saith the Lord, The heaven is my throne, and the earth is my footstool: where is the house that ye build unto me? and where is the place of my rest? For all those things hath mine hand made, and all those things have been, saith the Lord: but to this man will I look, even to him that is poor and of a contrite spirit, and trembleth at my word. He that killeth an ox is as if he slew a man; he that sacrificeth a lamb, as if he cut off a dog’s neck; he that offereth an oblation, as if he offered swine’s blood; he that burneth incense, as if he blessed an idol. Yea, they have chosen their own ways, and their soul delighteth in their abominations. I also will choose their delusions, and will bring their fears upon them; because when I called, none did answer; when I spake, they did not hear: but they did evil before mine eyes, and chose that in which I delighted not. Isaiah 66:1–4.
Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden är min fotapall. Var är då det hus som ni bygger åt mig, och var är platsen för min vila? Ty allt detta har min hand gjort, och allt detta har blivit till, säger Herren. Men till den skall jag se: till den som är betryckt och har en förkrossad ande och bävar för mitt ord. Den som slaktar en oxe är såsom om han dräpte en människa; den som offrar ett lamm, såsom om han bröt nacken av en hund; den som frambär en spisoffergåva, såsom om han frambar svinblod; den som tänder rökelse, såsom om han välsignade en avgud. Ja, de har utvalt sina egna vägar, och deras själ har sin lust i deras styggelser. Därför skall också jag utvälja hemsökelser åt dem och låta det de fruktar komma över dem; eftersom ingen svarade när jag kallade, och ingen hörde när jag talade, utan de gjorde det som var ont i mina ögon och utvalde det som jag inte hade behag till. Jesaja 66:1–4.
The question is raised concerning what house did God’s people build for Him? Did they raise Peter’s spiritual house or the synagogue of Satan? God identifies that the house that He built, is made up of those that are of a “poor and of a contrite spirit, and” those who “trembleth at” God’s “word.” He contrasts those who tremble at His word with another class that offer unclean offerings, who have chosen their own way. Those of the class that are offering unclean offerings will find as did the Jews, that their house is to be left to them desolate.
Frågan väcks: vilket hus byggde Guds folk åt Honom? Uppförde de Petrus andliga hus eller Satans synagoga? Gud identifierar det hus som Han har byggt såsom bestående av dem som är av ”en fattig och förkrossad ande” och av dem som ”bäva för” Hans ”ord”. Han ställer dem som bäva för Hans ord i kontrast till en annan klass som frambär orena offer, som har valt sin egen väg. De som tillhör den klass som frambär orena offer skall finna, liksom judarna gjorde, att deras hus skall lämnas åt dem öde.
All the prophets speak of the end of the world, and this is an illustration of the distinction between the wise, who tremble at His Word, and the foolish that are offering abominations to God, abominations that their souls delight in. For this reason, God will choose the delusions for the foolish Laodicean virgins, which is the delusion which the apostle Paul identifies is brought about for accepting a “lie.”
Alla profeterna talar om världens ände, och detta är en illustration av åtskillnaden mellan de visa, som bävar för hans ord, och de dåraktiga, som frambär styggelser inför Gud, styggelser som deras själar har sin lust i. Av denna anledning skall Gud utvälja villfarelsen åt de dåraktiga laodikeiska jungfrurna, den villfarelse som aposteln Paulus anger framkallas genom att man tar emot ”lögnen”.
The “lie” is a specific symbol in Adventism’s history, and it was accepted by the builders in 1863, and built upon throughout Advent history. It was a lie that produced a false foundation, and they there began to erect a counterfeit false temple. Their work of counterfeiting the true temple continues until “the last days.” Isaiah places the context of chapter sixty-six within the separation of the wise and foolish virgins. Isaiah is identifying the prophetic history that he marked in the first verse of Isaiah forty when Christ promised to send the Comforter three and a half symbolic days after the disappointment of July 18, 2020.
”Lögnen” är en särskild symbol i adventismens historia, och den antogs av byggmästarna år 1863 och byggdes vidare på genom hela adventhistorien. Det var en lögn som frambringade en falsk grund, och där började de uppföra ett förfalskat falskt tempel. Deras arbete med att förfalska det sanna templet fortsätter ända till ”de sista dagarna”. Jesaja placerar sammanhanget för kapitel sextiosex inom skilsmässan mellan de visa och de dåraktiga jungfrurna. Jesaja identifierar den profetiska historia som han markerade i den första versen av Jesaja fyrtio, när Kristus lovade att sända Hjälparen tre och en halv symboliska dagar efter besvikelsen den 18 juli 2020.
Hear the word of the Lord, ye that tremble at his word; Your brethren that hated you, that cast you out for my name’s sake, said, Let the Lord be glorified: but he shall appear to your joy, and they shall be ashamed. A voice of noise from the city, a voice from the temple, a voice of the Lord that rendereth recompence to his enemies. Isaiah 66:5, 6.
Hör Herrens ord, ni som bävar för hans ord: Era bröder som hatade er, som drev ut er för mitt namns skull, sade: Må Herren bli förhärligad. Men han skall uppenbara sig till er glädje, och de skall komma på skam. En röst av larm från staden, en röst från templet, Herrens röst som vedergäller sina fiender. Jesaja 66:5, 6.
From 1798 to 1844, in the movement of the Millerites, the Lord erected a spiritual temple that, as the messenger of the covenant He came suddenly unto in 1844. The Lord erects a spiritual temple in the movement of the one hundred and forty-four thousand, that He might suddenly come and enter into covenant with that temple. Peter, in his first epistle, chapter two calls that temple a “spiritual house.” Those that “hear the word of the Lord” are those that John in the Revelation refers to when he says those that hear are “blessed.” They are the ensign, for the ensign is made up of “the outcasts of Israel.” The foolish Laodiceans will be ashamed when the Lord glorifies Himself in the Philadelphians who tremble at His Word, and His Word is “truth.”
Från 1798 till 1844 uppförde Herren, i milleriternas rörelse, ett andligt tempel, till vilket Han såsom förbundets budbärare plötsligt kom år 1844. Herren uppför ett andligt tempel i de etthundrafyrtiofyratusendes rörelse, för att Han plötsligt må komma och ingå förbund med detta tempel. Petrus kallar i sitt första brev, kapitel två, detta tempel ett ”andligt hus”. De som ”hör Herrens ord” är dem som Johannes i Uppenbarelseboken syftar på när han säger att de som hör är ”saliga”. De är baneret, ty baneret består av ”Israels fördrivna”. De dåraktiga laodiceerna skall komma på skam när Herren förhärligar sig i filadelfierna, som bävar för Hans ord, och Hans ord är ”sanning”.
The three voices that are heard during the period when the wise and foolish are being separated from the other class, comes from “the city,” from “the temple” and from “the Lord that renders recompense.” The first “voice” from the city is “a voice of noise,” and the “noise” is the arrival of the Comforter that comes suddenly.
De tre röster som hörs under den tid då de visa och de dåraktiga skiljs från den andra klassen, kommer från ”staden”, från ”templet” och från ”Herren som utkräver vedergällning”. Den första ”rösten” från staden är ”ett larmets röst”, och ”larmet” är Hjälparens ankomst, han som kommer plötsligt.
And when the day of Pentecost was fully come, they were all with one accord in one place. And suddenly there came a sound from heaven as of a rushing mighty wind, and it filled all the house where they were sitting. And there appeared unto them cloven tongues like as of fire, and it sat upon each of them. Acts 2:1-3.
Och när pingstdagen var fullbordad, var de alla endräktigt samlade på en och samma plats. Och plötsligt kom från himlen ett dån såsom av en våldsam stormvind, och det uppfyllde hela huset där de satt. Och tungor såsom av eld visade sig för dem, och de fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Apostlagärningarna 2:1–3.
The word translated as “sound” in Acts chapter two, verse two, means a “noise,” and a “rumor.” A “rumor,” is a prophecy. The “sound” or “noise” that comes from “the city” is represented by “a mighty wind.” The “voice of noise from the city,” is the “rumor” or prophetic message of Islam that marks the arrival of the Comforter in the valley of dry bones that were slain in “the street of the great city, which spiritually is called Sodom and Egypt, where also our Lord was crucified.”
Ordet som i Apostlagärningarna kapitel två, vers två, översatts med ”ljud”, betyder ett ”buller” och ett ”rykte”. Ett ”rykte” är en profetia. Det ”ljud” eller ”buller” som kommer från ”staden” framställs genom ”en mäktig vind”. ”Ljudet av buller från staden” är det ”rykte” eller profetiska budskap inom islam som utmärker Hjälparens ankomst i dalen med de förtorkade benen, vilka hade blivit dräpta på ”den stora stadens gata, som andligen kallas Sodom och Egypten, där också vår Herre blev korsfäst.”
In chapter forty of Isaiah, the “voice” that was to prepare the way for “the messenger of the covenant,” asked what message he should “cry.” He was told to “cry” the message of Islam. In Acts the “sound” that filled Peter’s spiritual “house” was a “rushing mighty wind,” which in Ezekiel thirty-seven, came from the four winds of Islam.
I Jesajas fyrtionde kapitel frågade den ”röst” som skulle bereda vägen för ”förbundets budbärare” vilket budskap han skulle ”ropa ut”. Han fick befallning att ”ropa ut” islams budskap. I Apostlagärningarna var det ”ljud” som fyllde Petrus andliga ”hus” ett ”sus såsom av en våldsam stormvind”, vilken i Hesekiel trettiosju kom från islams fyra vindar.
A voice of noise from the city, a voice from the temple, a voice of the Lord that rendereth recompence to his enemies. Isaiah 66:6.
Ett dån från staden, en röst från templet, Herrens röst, som vedergäller sina fiender. Jesaja 66:6.
From the street where our Lord was crucified the Comforter first informs the “voice” of the one who cries in the wilderness, what the message is to be. Then the mighty army that is the temple that has been erected, as typified in the beginning movement from 1798 to 1844, swells the cry. The movement of the mighty army as they proclaim the cry of Islam leads to the third “voice” identifying God’s voice of the judgment upon the United States for the passage of the Sunday law. It is there that the Lord renders recompense. The three voices are governed within the structure of the hidden history of the seven thunders, which represents the beginning, middle and ending letters of the Hebrew word that was created by the Wonderful Linguist and is translated as “truth”. You cannot make this stuff up!
Från den gata där vår Herre korsfästes underrättar Hjälparen först ”rösten” hos den som ropar i öknen om vad budskapet skall vara. Därefter förstärker den väldiga här, som är det tempel som har blivit uppbyggt, såsom förebildat i den inledande rörelsen från 1798 till 1844, ropet. Den väldiga härens rörelse, när de förkunnar islams rop, leder till den tredje ”rösten”, som identifierar Guds röst i domen över Förenta staterna för antagandet av söndagslagen. Det är där Herren utmäter vedergällning. De tre rösterna styrs inom strukturen av de sju dundrens dolda historia, vilken representerar begynnelse-, mitt- och slutbokstäverna i det hebreiska ord som skapades av den Underbare Lingvisten och översätts med ”sanning”. Detta kan man inte hitta på!
In agreement with the prophetic history we have been identifying, Isaiah then addresses the birth of a nation.
I överensstämmelse med den profetiska historia vi har identifierat vänder sig Jesaja därefter till en nations födelse.
Before she travailed, she brought forth; before her pain came, she was delivered of a man child. Who hath heard such a thing? who hath seen such things? Shall the earth be made to bring forth in one day? or shall a nation be born at once? for as soon as Zion travailed, she brought forth her children. Shall I bring to the birth, and not cause to bring forth? saith the Lord: shall I cause to bring forth, and shut the womb? saith thy God. Isaiah 66:7–9.
Innan hon kände födslovåndor födde hon; innan hennes smärta kom, blev hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant? Vem har sett sådana ting? Kan ett land födas på en enda dag? Eller kan ett folk bli till på en gång? Ty så snart Sion kände födslovåndor, födde hon sina barn. Skulle jag låta födelsen börja och inte låta den fullbordas? säger Herren. Skulle jag låta födelsen ske och sedan tillsluta moderlivet? säger din Gud. Jesaja 66:7–9.
The nation that is born before the woman travails was recently in the street, dead and dry while the whole world rejoiced over her circumstances. But when the two witnesses stood, those who had been rejoicing in their death were afraid. Once the dead dry slain bodies stand up as a nation, all that love Jerusalem will then rejoice with her. Those that love Jerusalem include not only the nation of the one hundred and forty-four thousand, but also God’s other flock that are then called out of Babylon. The resurrection from the disappointment of July 18, 2020, is accomplished by the arrival of the Comforter, which will make the dead dry “bones” “flourish like an herb.”
Den nation som föds innan kvinnan kommer i värkar låg nyligen på gatan, död och torr, medan hela världen gladde sig över hennes omständigheter. Men när de två vittnena stod upp, blev de som hade glatt sig över deras död förskräckta. När de döda, torra, slagna kropparna reser sig upp som en nation, skall alla som älskar Jerusalem då glädja sig med henne. De som älskar Jerusalem innefattar inte bara nationen av de etthundrafyrtiofyra tusen, utan också Guds andra hjord, som då kallas ut ur Babylon. Uppståndelsen ur besvikelsen den 18 juli 2020 fullbordas genom Hjälparens ankomst, vilken skall få de döda, torra ”benen” att ”blomstra såsom ett gräs”.
Rejoice ye with Jerusalem, and be glad with her, all ye that love her: rejoice for joy with her, all ye that mourn for her: That ye may suck, and be satisfied with the breasts of her consolations; that ye may milk out, and be delighted with the abundance of her glory. For thus saith the Lord, Behold, I will extend peace to her like a river, and the glory of the Gentiles like a flowing stream: then shall ye suck, ye shall be borne upon her sides, and be dandled upon her knees. As one whom his mother comforteth, so will I comfort you; and ye shall be comforted in Jerusalem. And when ye see this, your heart shall rejoice, and your bones shall flourish like an herb: and the hand of the Lord shall be known toward his servants, and his indignation toward his enemies. Isaiah 66:10–14.
Gläd er med Jerusalem och fröjda er med henne, alla ni som älskar henne; jubla av glädje med henne, alla ni som har sörjt över henne. För att ni må dia och bli mättade vid hennes trösts bröst, för att ni må dricka i djupa drag och förnöjas av hennes härlighets fullhet. Ty så säger Herren: Se, jag låter frid komma till henne såsom en flod och hednafolkens härlighet såsom en överflödande ström; då skall ni dia, ni skall bäras på hennes sida och smekas på hennes knän. Såsom en moder tröstar sitt barn, så skall jag trösta er; och i Jerusalem skall ni få tröst. Och när ni ser detta, skall ert hjärta glädja sig, och era ben frodas såsom gräset; och Herrens hand skall bli känd bland hans tjänare, men hans vrede mot hans fiender. Jesaja 66:10–14.
The Alpha and Omega places the ending of Isaiah’s last narrative right where it started in the beginning, with the identification of the arrival of the Comforter. And as is always the case, with every message that represents the Elijah message, it is placed within the context of the Lord striking the earth with a curse.
Alfa och Omega placerar slutet på Jesajas sista berättelse precis där den började i begynnelsen, med identifieringen av Hjälparens ankomst. Och såsom alltid är fallet med varje budskap som representerar Elias budskap, placeras det inom ramen för att Herren slår jorden med en förbannelse.
For, behold, the Lord will come with fire, and with his chariots like a whirlwind, to render his anger with fury, and his rebuke with flames of fire. For by fire and by his sword will the Lord plead with all flesh: and the slain of the Lord shall be many. They that sanctify themselves, and purify themselves in the gardens behind one tree in the midst, eating swine’s flesh, and the abomination, and the mouse, shall be consumed together, saith the Lord. For I know their works and their thoughts: it shall come, that I will gather all nations and tongues; and they shall come, and see my glory. Isaiah 66:15–18.
Ty se, Herren skall komma med eld och med sina vagnar såsom en virvelvind, för att låta sin vrede drabba med raseri och sitt straff med eldslågor. Ty med eld och med sitt svärd skall Herren gå till rätta med allt kött; och många skall bli slagna av Herren. De som helgar sig och renar sig i lustgårdarna, bakom ett träd i mitten, de som äter svinkött och styggelsen och musen, de skall tillsammans förgås, säger Herren. Ty jag känner deras gärningar och deras tankar: tiden skall komma då jag skall samla alla folk och tungomål; och de skall komma och se min härlighet. Jesaja 66:15–18.
The foolish Laodicean Adventists that are behind the “tree” of the knowledge of good and evil that is “in the midst” of “the garden” of Eden, profess to be sanctifying and purifying themselves, while they are actually eating the unclean doctrines of Babylon, and hiding as did Adam and Eve because of the sins they loved too much to surrender. They shall be consumed with all the other nations. They are contrasted with the wise who will be a “sign.” The “sign” is the “ensign,” which represents the Sabbath, which is the sign of the Lord thy God that actually sanctifies His people.
De dåraktiga laodiceiska adventisterna, som står bakom ”trädet” till kunskap om gott och ont, vilket är ”mitt i” Edens ”lustgård”, bekänner sig helga och rena sig själva, medan de i verkligheten äter Babylons orena läror och gömmer sig såsom Adam och Eva gjorde på grund av de synder som de älskade alltför mycket för att överge. De skall förtäras tillsammans med alla de andra nationerna. De ställs i kontrast till de visa, som skall vara ett ”tecken”. ”Tecknet” är ”baneret”, vilket representerar sabbaten, som är Herren din Guds tecken, vilket faktiskt helgar Hans folk.
Wherefore the children of Israel shall keep the sabbath, to observe the sabbath throughout their generations, for a perpetual covenant. It is a sign between me and the children of Israel for ever: for in six days the Lord made heaven and earth, and on the seventh day he rested, and was refreshed. Exodus 31:16, 17.
Därför skall Israels barn hålla sabbaten och fira sabbaten från släkte till släkte såsom ett evigt förbund. Den är ett tecken mellan mig och Israels barn för evigt; ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, och på sjunde dagen vilade han och vederkvickte sig. Andra Moseboken 31:16, 17.
The wise are not hiding behind a tree of profession, they are lifted up as an ensign, presenting the glory of God in the final scenes of the great controversy. His glory is His character, and the element of His character that they represent to the world is Alpha and Omega, the beginning and ending, the first and last which is represented as “Truth.”
De visa gömmer sig inte bakom ett bekännandets träd; de upphöjs såsom ett baner och framställer Guds härlighet i den stora stridens sista scener. Hans härlighet är Hans karaktär, och den beståndsdel av Hans karaktär som de framställer för världen är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste, vilken framställs såsom ”Sanningen”.
And I will set a sign among them, and I will send those that escape of them unto the nations, to Tarshish, Pul, and Lud, that draw the bow, to Tubal, and Javan, to the isles afar off, that have not heard my fame, neither have seen my glory; and they shall declare my glory among the Gentiles. And they shall bring all your brethren for an offering unto the Lord out of all nations upon horses, and in chariots, and in litters, and upon mules, and upon swift beasts, to my holy mountain Jerusalem, saith the Lord, as the children of Israel bring an offering in a clean vessel into the house of the Lord. And I will also take of them for priests and for Levites, saith the Lord. For as the new heavens and the new earth, which I will make, shall remain before me, saith the Lord, so shall your seed and your name remain. And it shall come to pass, that from one new moon to another, and from one sabbath to another, shall all flesh come to worship before me, saith the Lord. And they shall go forth, and look upon the carcases of the men that have transgressed against me: for their worm shall not die, neither shall their fire be quenched; and they shall be an abhorring unto all flesh. Isaiah 66:16–24.
Och jag skall sätta ett tecken bland dem, och jag skall sända några av dem som undkommer till hednafolken, till Tarshish, Pul och Lud, som spänner bågen, till Tubal och Javan, till öarna i fjärran, som inte har hört talas om mitt rykte och inte sett min härlighet; och de skall förkunna min härlighet bland hednafolken. Och de skall föra alla era bröder från alla folk som en offergåva åt Herren, på hästar och i vagnar och i bärstolar och på mulåsnor och på snabba riddjur, till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, liksom Israels barn bär fram en offergåva i ett rent kärl till Herrens hus. Och också av dem skall jag ta till präster och till leviter, säger Herren. Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skall göra, skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er säd och ert namn bestå. Och det skall ske att från nymånad till nymånad och från sabbat till sabbat skall allt kött komma för att tillbe inför mig, säger Herren. Och de skall gå ut och se på kropparna av de män som har överträtt mot mig; ty deras mask skall inte dö, och deras eld skall inte utsläckas; och de skall vara en styggelse för allt kött. Jesaja 66:16–24.
Isaiah’s final prophetic narrative begins with the arrival of the Comforter in July of 2023, and the narrative ends right where it started. It arrives in the hidden history of the seven thunders that is unsealed just before probation closes. It identifies the repetition of the Millerite movement at the beginning with the history of the movement of the one hundred and forty-four thousand at the end. It represents the message of the curse that accompanies the Elijah message as the message of Islam’s prophetic work of angering the nations as it is employed by the Lord to bring judgment ‘first’ upon the United States for a Sunday law, and ‘last’ upon the entire world, for the same rebellion.
Jesajas sista profetiska berättelse börjar med Hjälparens ankomst i juli 2023, och berättelsen slutar precis där den började. Den anländer i den dolda historien om de sju tordönen, som avförseglas strax innan nådatiden avslutas. Den identifierar upprepningen av den milleritiska rörelsen i början med historien om de hundrafyrtiofyra tusendes rörelse i slutet. Den framställer förbannelsens budskap, som åtföljer Elias budskap, som budskapet om Islams profetiska verk att uppväcka nationernas vrede, såsom det används av Herren för att bringa dom ”först” över Förenta staterna för en söndagslag, och ”sist” över hela världen för samma uppror.
We will continue our consideration of Isaiah’s last narrative in the next article.
Vi kommer att fortsätta vår behandling av Jesajas sista skildring i nästa artikel.