Sister White often identifies that the prophetic lessons that are needed to be understood are portrayed with the rise and fall of kingdoms.
Syster White framhåller ofta att de profetiska lärdomar som behöver förstås framställs genom rikens uppgång och fall.
“From the rise and fall of nations as made plain in the books of Daniel and the Revelation, we need to learn how worthless is mere outward and worldly glory. Babylon, with all its power and magnificence, the like of which our world has never since beheld,—power and magnificence which to the people of that day seemed so stable and enduring,—how completely has it passed away! As ‘the flower of the grass,’ it has perished. James 1:10. So perished the Medo-Persian kingdom, and the kingdoms of Grecia and Rome. And so perishes all that has not God for its foundation. Only that which is bound up with His purpose, and expresses His character, can endure. His principles are the only steadfast things our world knows.” Prophets and Kings, 548.
”Av nationernas uppgång och fall, såsom detta klargörs i Daniels bok och Uppenbarelseboken, behöver vi lära hur värdelös blott yttre och världslig härlighet är. Babylon, med all sin makt och prakt, vars like vår värld sedan dess aldrig har skådat, — makt och prakt som för människorna på den tiden tycktes så fasta och beständiga, — hur fullständigt har det inte försvunnit! Såsom ’gräsets blomster’ har det förgåtts. Jak. 1:10. Så förgicks det medisk-persiska riket och rikena Grekland och Rom. Och så förgår allt som inte har Gud till sin grundval. Endast det som är förenat med hans avsikt och uttrycker hans karaktär kan bestå. Hans principer är det enda fasta vår värld känner till.” Prophets and Kings, 548.
The “rise and fall” of the kingdoms that are represented in the books of Daniel and Revelation are the focal point of a correct approach to the study of prophecy. The fall of Babylon is typified by the fall of Nimrod’s Babel in Genesis eleven. Then in Daniel chapter five, Babylon falls again. The papacy’s history of its rise to power in the year 538, and its subsequent fall in 1798, also typifies the final fall of Babylon, for the papal power is prophetically spiritual Babylon. The papacy fell in 1798, and Revelation chapter eighteen outlines its final fall. In Daniel chapter eleven, and verse forty-five, the papacy, represented there as the king of the north, comes to its end with none to help. This takes place when probation closes, for verses forty-five of chapter eleven, and verse one of chapter twelve, represent the same history.
De rikenas ”uppgång och fall”, såsom de framställs i Daniels och Uppenbarelsebokens böcker, utgör den centrala utgångspunkten för ett riktigt sätt att närma sig studiet av profetian. Babylons fall förebildas av Nimrods Babels fall i Första Moseboken kapitel elva. Sedan, i Daniel kapitel fem, faller Babylon åter. Påvedömets historia med dess uppstigande till makten år 538 och dess efterföljande fall år 1798 förebildar också Babylons slutliga fall, ty den påvliga makten är profetiskt det andliga Babylon. Påvedömet föll år 1798, och Uppenbarelseboken kapitel arton skildrar dess slutliga fall. I Daniel kapitel elva, vers fyrtiofem, kommer påvedömet, där framställt som kungen i norr, till sitt slut utan att någon hjälper det. Detta äger rum när nådatiden upphör, ty vers fyrtiofem i kapitel elva och vers ett i kapitel tolv återger samma historia.
And he shall plant the tabernacles of his palace between the seas in the glorious holy mountain; yet he shall come to his end, and none shall help him. And at that time shall Michael stand up, the great prince which standeth for the children of thy people: and there shall be a time of trouble, such as never was since there was a nation even to that same time: and at that time thy people shall be delivered, every one that shall be found written in the book. Daniel 11:45, 12:1.
Och han skall slå upp sitt palatstält mellan haven på det härliga heliga berget; men han skall gå sitt slut till mötes, och ingen skall hjälpa honom. Och på den tiden skall Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för ditt folks barn; och det skall komma en tid av nöd, sådan som aldrig har varit sedan något folk blev till ända till den tiden; men på den tiden skall ditt folk bli frälst, var och en som befinns vara skriven i boken. Daniel 11:45, 12:1.
The message of the second angel is structured upon the fact that Babylon has fallen twice. Literal Babylon, represented by Nimrod and Belshazzar fell twice, and spiritual Babylon fell in 1798, and does so again, when human probation closes.
Den andre ängelns budskap är uppbyggt på det faktum att Babylon har fallit två gånger. Det bokstavliga Babylon, representerat av Nimrod och Belsassar, föll två gånger, och det andliga Babylon föll år 1798 och gör så åter, när människans prövotid avslutas.
And there followed another angel, saying, Babylon is fallen, is fallen, that great city, because she made all nations drink of the wine of the wrath of her fornication. Revelation 14:8.
Och ännu en ängel följde efter och sade: Fallet, fallet är Babylon, den stora staden, därför att hon har gett alla folk att dricka av sin otukts vredes vin. Uppenbarelseboken 14:8.
The repetition of the fall of Babylon in the second angel provides the prophetic justification for identifying the doubling of words and phrases within the Scriptures as a symbol of the combined messages of the second angel and the Midnight Cry. It also upholds the principle identified by Sister White, concerning the study of prophecy being based upon the rise and fall of the kingdoms represented in the books of Daniel and Revelation. It illustrates the concept that to understand the fall of Babylon, the student of prophecy must bring together all of Babylon’s falls, “line upon line,” to establish the correct prophetic message of the final fall of Babylon.
Upprepningen av Babylons fall hos den andre ängeln ger den profetiska rättfärdiggörelsen för att identifiera fördubblingen av ord och fraser i Skrifterna som en symbol för de förenade budskapen från den andre ängeln och midnattsropet. Den bekräftar också den princip som syster White har identifierat, nämligen att studiet av profetian grundas på uppgången och fallet hos de riken som framställs i Daniels och Uppenbarelsebokens böcker. Den åskådliggör tanken att för att förstå Babylons fall måste den som studerar profetian sammanföra alla Babylons fall, ”rad på rad”, för att fastställa det rätta profetiska budskapet om Babylons slutliga fall.
Babylon falling twice in the message of the second angel, is based upon the prophetic rule which identifies that truth is established upon the testimony of two witnesses. The doubling of Babylon’s fall within the message, represents the prophetic methodology that is identified in the Bible as the latter rain. That sacred methodology, which is the latter rain, is the application of bringing various lines of prophecy together “line upon line.” When employed by the student of prophecy, the methodology establishes the “message” of the latter rain. The latter rain message that is established through the application of the sacred methodology, is thereafter proclaimed in the combined prophetic histories of the second angel and the Midnight Cry. This was true in the history of the movement of the first angel, and it is true today, in the history of the movement of the third angel.
Att Babylon faller två gånger i den andre ängelns budskap grundar sig på den profetiska regel som fastslår att sanningen bekräftas på två vittnens vittnesbörd. Fördubblingen av Babylons fall inom budskapet representerar den profetiska metodik som i Bibeln identifieras som det sena regnet. Denna heliga metodik, som är det sena regnet, är tillämpningen av att föra samman olika profetiska linjer, ”rad på rad”. När den brukas av den som studerar profetior, fastställer metodiken det sena regnets ”budskap”. Det sena regnets budskap, som fastställs genom tillämpningen av den heliga metodiken, förkunnas därefter i de förenade profetiska historieskeendena om den andre ängeln och Midnattsropet. Så var det sant i historien om den förste ängelns rörelse, och så är det sant i dag, i historien om den tredje ängelns rörelse.
Chapters four and five of the book of Daniel, represent the line of history which covers the rise and beginning of Babylon, represented by Nebuchadnezzar in chapter four, and then the fall and ending of Babylon, represented by Belshazzar in chapter five. Together they produce one prophetic line. The prophetic line produced by those two chapters is to be laid over the top of Daniel chapters one through three, in order to establish the latter rain message.
Kapitel fyra och fem i Daniels bok representerar den historiska linje som omfattar Babylons uppkomst och början, representerad av Nebukadnessar i kapitel fyra, och sedan Babylons fall och slut, representerat av Belsassar i kapitel fem. Tillsammans bildar de en enda profetisk linje. Den profetiska linje som framställs i dessa två kapitel skall läggas ovanpå Daniel kapitel ett till tre för att fastställa budskapet om det sena regnet.
The two chapters present the fall and rising again of Nebuchadnezzar and the fall and destruction of Belshazzar, and therefore present the fall of Babylon in the beginning and ending of the line. The line of prophecy created by the two chapters is structured upon Babylon falling, rising, and then falling again. That fact alone identifies that those two chapters represent the message of the second angel. The two chapters represent the history of the earth beast of Revelation thirteen, and in that history the message of the second angel and Midnight Cry is twice proclaimed.
De två kapitlen framställer Nebukadnessars fall och återupprättelse samt Belsassars fall och undergång, och framställer därför Babylons fall i början och i slutet av linjen. Den profetiska linje som de två kapitlen upprättar är uppbyggd kring att Babylon faller, reser sig och sedan faller igen. Enbart detta faktum identifierar att dessa två kapitel representerar den andre ängelns budskap. De två kapitlen representerar historien om jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton, och i den historien förkunnas den andre ängelns budskap och midnattsropet två gånger.
Therefore, before we begin our consideration of chapters four and five of Daniel, we will identify the sacred methodology which is the latter rain, and then by employing that methodology we will identify the message of the latter rain.
Därför skall vi, innan vi börjar vår betraktelse av Daniels fjärde och femte kapitel, identifiera den heliga metodologi som är det sena regnet, och därefter skall vi, genom att tillämpa denna metodologi, identifiera det sena regnets budskap.
A significant waymark of the history of the first and second angel was the methodology represented by William Miller’s rules of prophetic interpretation. Those rules were used by men to identify the message of the Midnight Cry, and that message was the latter rain message for that history. A significant waymark of the history of the third angel is the methodology represented as “Prophetic Keys”. Those rules are to be used in conjunction with the rules of William Miller to identify the message of the Midnight Cry in our current history, and the message that is now being established by those rules is the latter rain message of the last days. Miller’s rules represent the early rain in the prophetic history of the earth beast, and those rules combined with the “Prophetic Keys” represent the latter rain in the prophetic history of the earth beast.
Ett betydelsefullt kännemärke i den förste och den andre ängelns historia var den metodik som representeras av William Millers regler för profetisk uttolkning. Dessa regler användes av män för att identifiera Midnattsropets budskap, och detta budskap var budskapet om det sena regnet för den historien. Ett betydelsefullt kännemärke i den tredje ängelns historia är den metodik som representeras som ”Profetiska nycklar”. Dessa regler skall användas tillsammans med William Millers regler för att identifiera Midnattsropets budskap i vår nuvarande historia, och det budskap som nu blir fastställt genom dessa regler är budskapet om det sena regnet i de sista dagarna. Millers regler representerar det tidiga regnet i jorddjurets profetiska historia, och dessa regler tillsammans med ”Profetiska nycklar” representerar det sena regnet i jorddjurets profetiska historia.
The latter rain is the methodology employed to produce the message. There are those who are deceived because they seek for the latter rain experience, without first seeking the message that produces the experience. The Pentecostal churches of Christianity are a clear example of that deception. That same type of misguided direction is available to those who do seek for the latter rain message, but refuse to seek for the methodology that identifies and establishes the latter rain message. Without the correct methodology, the correct message cannot be identified. Without the correct message, the correct experience is an impossibility.
Det sena regnet är den metodik som används för att frambringa budskapet. Det finns sådana som blir bedragna därför att de söker upplevelsen av det sena regnet utan att först söka det budskap som frambringar upplevelsen. Kristenhetens pingstkyrkor är ett tydligt exempel på det bedrägeriet. Samma slags vilseledda inriktning står till buds också för dem som verkligen söker budskapet om det sena regnet men vägrar att söka den metodik som identifierar och grundlägger budskapet om det sena regnet. Utan den rätta metodiken kan det rätta budskapet inte identifieras. Utan det rätta budskapet är den rätta erfarenheten en omöjlighet.
The significance of this biblical fact goes unrecognized by most, for they have never considered the possibility that there is one right way to study the Bible, and that there are many wrong ways to study the Bible. The wrong way to study the Bible, that is by far the most often chosen, is to trust other men’s opinions of what the Bible teaches. It is such a common issue with men, that every church organizes a system to address this falsely perceived need of their flocks. That false need, produces the false work of establishing a system of leaders who are identified as the spiritual experts of biblical understanding that will correctly direct the understanding of the untrained flock. The Bible does identify a very organized system for the structure of a church, which includes elders, prophets and teachers, but the Bible never endorses the corruption of church organization that produces a system of leaders who have been ordained to identify what is or what isn’t truth, and thereafter, who is and who isn’t a heretic.
Betydelsen av detta bibliska faktum förblir okänd för de flesta, ty de har aldrig övervägt möjligheten att det finns ett rätt sätt att studera Bibeln och många felaktiga sätt att studera Bibeln. Det felaktiga sättet att studera Bibeln, vilket vida oftare än något annat väljs, är att förtrösta på andra människors uppfattningar om vad Bibeln lär. Detta är ett så vanligt problem bland människor, att varje kyrka organiserar ett system för att möta detta falskt uppfattade behov hos sin hjord. Detta falska behov frambringar det falska arbetet att upprätta ett system av ledare som identifieras som de andliga experterna på biblisk förståelse, vilka på ett riktigt sätt skall leda den otränade hjordens förståelse. Bibeln anger visserligen ett mycket organiserat system för en kyrkas struktur, vilket innefattar äldste, profeter och lärare, men Bibeln godkänner aldrig den förvanskning av kyrkans organisation som frambringar ett ledarsystem av personer som blivit ordinerade att fastställa vad som är eller inte är sanning, och därefter vem som är och vem som inte är en heretiker.
Study to show thyself approved unto God, a workman that needeth not to be ashamed, rightly dividing the word of truth. 2 Timothy 2:15.
Bemöda dig om att visa dig godkänd inför Gud, som en arbetare som inte behöver blygas, som rätt delar sanningens ord. 2 Timoteusbrevet 2:15.
A church leader is to exhort, rebuke, teach and guard against false doctrines and those who promote the false doctrines, but we are each to “study to show” ourselves “approved unto God,” by “rightly dividing the word of truth.” In doing so, we must know the methodology that the Bible identifies as the correct way to rightly divide the word of truth. The book of Isaiah sets forth these issues in the context of the latter rain, so it is there that we will begin.
En församlingsledare skall förmana, tillrättavisa, undervisa och vaka mot falska läror och dem som främjar de falska lärorna, men var och en av oss skall ”vinnlägga sig om” att visa sig ”godkänd inför Gud” genom att ”rätt dela sanningens ord”. För att göra detta måste vi känna till den metod som Bibeln anger som det rätta sättet att rätt dela sanningens ord. Jesajas bok framlägger dessa frågor i den sena regnets sammanhang, och därför är det där vi skall börja.
In that day the Lord with his sore and great and strong sword shall punish leviathan the piercing serpent, even leviathan that crooked serpent; and he shall slay the dragon that is in the sea. In that day sing ye unto her, A vineyard of red wine. I the Lord do keep it; I will water it every moment: lest any hurt it, I will keep it night and day. Fury is not in me: who would set the briers and thorns against me in battle? I would go through them, I would burn them together. Or let him take hold of my strength, that he may make peace with me; and he shall make peace with me. He shall cause them that come of Jacob to take root: Israel shall blossom and bud, and fill the face of the world with fruit. Hath he smitten him, as he smote those that smote him? or is he slain according to the slaughter of them that are slain by him? In measure, when it shooteth forth, thou wilt debate with it: he stayeth his rough wind in the day of the east wind. By this therefore shall the iniquity of Jacob be purged; and this is all the fruit to take away his sin; when he maketh all the stones of the altar as chalkstones that are beaten in sunder, the groves and images shall not stand up. Yet the defenced city shall be desolate, and the habitation forsaken, and left like a wilderness: there shall the calf feed, and there shall he lie down, and consume the branches thereof. When the boughs thereof are withered, they shall be broken off: the women come, and set them on fire: for it is a people of no understanding: therefore he that made them will not have mercy on them, and he that formed them will shew them no favour. And it shall come to pass in that day, that the Lord shall beat off from the channel of the river unto the stream of Egypt, and ye shall be gathered one by one, O ye children of Israel. And it shall come to pass in that day, that the great trumpet shall be blown, and they shall come which were ready to perish in the land of Assyria, and the outcasts in the land of Egypt, and shall worship the Lord in the holy mount at Jerusalem. Isaiah 27:1–13.
På den dagen skall Herren med sitt hårda och stora och starka svärd straffa Leviatan, den flyende ormen, ja Leviatan, den ringlande ormen; och han skall dräpa draken som är i havet. På den dagen skall ni sjunga om henne: En vingård med rött vin. Jag, Herren, bevarar den; jag vattnar den i varje ögonblick. För att ingen skall skada den bevarar jag den natt och dag. Vrede finns inte i mig; vem skulle sätta törnen och tistlar upp mot mig i strid? Jag skulle gå fram genom dem, jag skulle bränna upp dem allesammans. Eller låt honom hålla sig till min styrka, så att han kan sluta fred med mig; och han skall sluta fred med mig. Han skall göra så att de som kommer av Jakob slår rot; Israel skall blomstra och knoppas och fylla jordens yta med frukt. Har han slagit honom såsom han slog dem som slog honom? Eller har han blivit dräpt enligt nedslaktningen av dem som dräpts av honom? Med måtta, när den skjuter fram, går du till rätta med den; han håller tillbaka sin hårda vind på östanvindens dag. Därför skall Jakobs missgärning sonas, och detta är all frukten av att hans synd tas bort: när han gör alla altarets stenar lika kalkstenar som krossats sönder, skall asherorna och solstoderna inte bli stående. Men den befästa staden skall ligga öde, boningen skall vara övergiven och lämnad som en ödemark; där skall kalven beta, där skall den lägga sig ned och förtära dess grenar. När dess kvistar har torkat skall de brytas av; kvinnorna kommer och tänder eld på dem. Ty det är ett folk utan förstånd; därför skall han som har gjort dem inte förbarma sig över dem, och han som har danat dem skall inte visa dem nåd. Och det skall ske på den dagen att Herren skall tröska av från flodens lopp ända till Egyptens bäck, och ni skall samlas in en efter en, ni Israels barn. Och det skall ske på den dagen att den stora trumpeten skall blåsas, och de skall komma som var nära att gå under i Assyriens land och de fördrivna i Egyptens land, och de skall tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem. Jesaja 27:1–13.
In the previous articles, we have repeatedly addressed the “ensign” that is lifted up to call God’s other children out of Babylon. The last verse of Isaiah chapter twenty-seven, addresses the work of the ensign when it says “the great trumpet shall be blown, and they shall come which were ready to perish in the land of Assyria.” Assyria is a symbol of Babylon in the last days, and those that hear the warning message to come out of Babylon in the verse, come and worship with those represented as the one hundred and forty-four thousand who are prophetically located at “the holy mount at Jerusalem.”
I de föregående artiklarna har vi upprepade gånger behandlat det ”baner” som lyfts upp för att kalla Guds andra barn ut ur Babylon. Den sista versen i Jesaja, kapitel tjugosju, berör banerets verk när den säger: ”den stora basunen skall blåsas, och de skall komma som höllo på att förgås i Assyriens land.” Assyrien är en symbol för Babylon i de sista dagarna, och de som i versen hör varningsbudskapet att komma ut ur Babylon, kommer och tillber tillsammans med dem som framställs som de etthundrafyrtiofyra tusen, vilka profetiskt är förlagda till ”det heliga berget i Jerusalem.”
The verse says, “and it shall come to pass in that day.” “That day,” which is the day when the second voice of Revelation chapter eighteen, calls God’s other children out of Babylon, is the setting for the entire chapter. The second voice of Revelation chapter eighteen, cries at the Sunday law, when the whore of Tyre is remembered.
Versen säger: ”Och det skall ske på den dagen.” ”Den dagen”, som är den dag då den andra rösten i Uppenbarelseboken kapitel arton kallar Guds andra barn ut ur Babylon, utgör ramen för hela kapitlet. Den andra rösten i Uppenbarelseboken kapitel arton ropar vid söndagslagen, när skökan Tyrus blir ihågkommen.
And I heard another voice from heaven, saying, Come out of her, my people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues. For her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities. Revelation 18:4, 5.
Och jag hörde en annan röst från himlen, som sade: Gå ut ifrån henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder och får del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar. Uppenbarelseboken 18:4, 5.
Isaiah chapter twenty-seven, begins by identifying the same day that the chapter ends with, when it says, “In that day the Lord with his sore and great and strong sword shall punish leviathan the piercing serpent, even leviathan that crooked serpent; and he shall slay the dragon that is in the sea.”
Jesaja, kapitel tjugosju, börjar med att ange samma dag som kapitlet avslutas med, när det säger: ”På den dagen skall Herren med sitt hårda och stora och starka svärd straffa Leviatan, den flyende ormen, ja Leviatan, den ringlande ormen; och han skall dräpa draken som är i havet.”
At the Sunday law God’s executive, retributive judgment begins upon the kingdoms of the dragon (the United Nations), the beast (the papacy) and the false prophet (the United States). At the Sunday law the false prophet is overthrown as the sixth kingdom of Bible prophecy, and national apostasy produces national ruin. The Sunday law is where God’s executive judgments begin to fall upon the dragon, who is Satan (and whose earthly kingdom is represented as the dragon), the beast and the false prophet. It is a progressive punishment, that begins at the Sunday law. The beginning and the ending of chapter twenty-seven of Isaiah is the Sunday law, and the chapter represents specific issues that are directly connected with the history that leads up to and follows after the Sunday law.
Vid söndagslagen börjar Guds verkställande, vedergällande dom över drakens riken (Förenta nationerna), vilddjurets (påvedömet) och den falske profetens (Förenta staterna). Vid söndagslagen störtas den falske profeten som den sjätte makten i Bibelns profetia, och nationellt avfall frambringar nationell undergång. Söndagslagen är den punkt där Guds verkställande domar börjar falla över draken, som är Satan (och vars jordiska rike framställs som draken), vilddjuret och den falske profeten. Det är ett fortskridande straff, som börjar vid söndagslagen. Början och slutet av kapitel tjugosju i Jesaja är söndagslagen, och kapitlet framställer särskilda frågor som är direkt förbundna med den historia som leder fram till och följer efter söndagslagen.
We are considering chapter twenty-seven, for it establishes the prophetic setting for chapters twenty-eight and twenty-nine. In those chapters we will find the definition of the latter rain as a methodology, which will allow us to understand the significance of laying chapters four and five of Daniel over the top of chapters one through three of Daniel. After Isaiah chapter twenty-seven, identifies the beginning of the progressive punishment of the dragon’s kingdom, he records that in that period of time, God’s people are commanded to “sing unto her.” Sing unto who?
Vi behandlar kapitel tjugosju, eftersom det fastställer den profetiska inramningen för kapitlen tjugoåtta och tjugonio. I dessa kapitel kommer vi att finna definitionen av det sena regnet som en metodologi, vilket kommer att göra det möjligt för oss att förstå betydelsen av att lägga Daniels kapitel fyra och fem ovanpå Daniels kapitel ett till tre. Efter att Jesaja kapitel tjugosju har identifierat början på den fortskridande bestraffningen av drakens rike, nedtecknar han att Guds folk under denna tidsperiod befaller att ”sjunga om henne”. Sjunga om vem?
The answer of who is to be sung to is in the title of the song, for they are to sing “a vineyard of red wine, that the Lord keeps.” The story of the vineyard is the story of God’s people, and it is first mentioned by Isaiah in chapter five.
Svaret på frågan om vem det är som skall besjungas finns i sångens titel, ty de skall sjunga om ”en vingård med rött vin, som HERREN bevarar”. Berättelsen om vingården är berättelsen om Guds folk, och den nämns först av Jesaja i kapitel fem.
Now will I sing to my wellbeloved a song of my beloved touching his vineyard. My wellbeloved hath a vineyard in a very fruitful hill: And he fenced it, and gathered out the stones thereof, and planted it with the choicest vine, and built a tower in the midst of it, and also made a winepress therein: and he looked that it should bring forth grapes, and it brought forth wild grapes. And now, O inhabitants of Jerusalem, and men of Judah, judge, I pray you, betwixt me and my vineyard. What could have been done more to my vineyard, that I have not done in it? wherefore, when I looked that it should bring forth grapes, brought it forth wild grapes? And now go to; I will tell you what I will do to my vineyard: I will take away the hedge thereof, and it shall be eaten up; and break down the wall thereof, and it shall be trodden down: And I will lay it waste: it shall not be pruned, nor digged; but there shall come up briers and thorns: I will also command the clouds that they rain no rain upon it. For the vineyard of the Lord of hosts is the house of Israel, and the men of Judah his pleasant plant: and he looked for judgment, but behold oppression; for righteousness, but behold a cry. Isaiah 5:1–5.
Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård. Min älskade hade en vingård på en mycket bördig kulle. Han inhägnade den och rensade bort stenarna ur den och planterade den med den ädlaste vinstocken; han byggde också ett torn mitt i den och högg ut ett presskar i den. Och han väntade att den skulle bära druvor, men den bar vilddruvor. Och nu, ni Jerusalems invånare och Juda män, döm, jag ber er, mellan mig och min vingård. Vad mer kunde göras för min vingård, som jag inte har gjort med den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära druvor? Och nu vill jag låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort dess hägnad, så att den blir avbetad; jag skall bryta ner dess mur, så att den blir nedtrampad. Jag skall ödelägga den; den skall inte beskäras eller grävas, utan tistlar och törnen skall växa upp i den. Jag skall också befalla molnen att inte låta regn falla över den. Ty Härskarornas Herres vingård är Israels hus, och Juda män är hans kära plantering. Han väntade rätt, men se, blodsdåd; rättfärdighet, men se, klagorop. Jesaja 5:1–5.
In the history of the Sunday law crisis, God’s people are to sing the song of the vineyard to God’s people, for the song says, “And now, O inhabitants of Jerusalem, and men of Judah, judge, I pray you, betwixt me and my vineyard.” The song of the vineyard is the song identifying the passing by of a former covenant people, while God enters into covenant with those whom Peter says were “in time past were not a people, but are now the people of God.” It identifies that no rain has fallen upon the vineyard, thus identifying the work of Elijah who comes in that period of time, and who alone can produce rain during that period. We know the song is about the passing by of a covenant people, for the song of the vineyard was sung by Christ to ancient Israel, in the period that ancient Israel was being passed by, while God was simultaneously entering into covenant with spiritual Israel.
I historien om söndagslagskrisen skall Guds folk sjunga vingårdens sång för Guds folk, ty sången säger: ”Och nu, ni Jerusalems invånare och ni Juda män, dömen, ber jag er, mellan mig och min vingård.” Vingårdens sång är den sång som utpekar förbiseendet av ett tidigare förbundsfolk, medan Gud ingår förbund med dem som Petrus säger ”förr inte var ett folk, men nu är Guds folk”. Den visar att inget regn har fallit över vingården och identifierar därmed Elias verk, han som kommer i den tidsperioden och som ensam kan frambringa regn under den perioden. Vi vet att sången handlar om förbiseendet av ett förbundsfolk, ty vingårdens sång sjöngs av Kristus för det forntida Israel under den tid då det forntida Israel blev förbigånget, samtidigt som Gud ingick förbund med det andliga Israel.
Hear another parable: There was a certain householder, which planted a vineyard, and hedged it round about, and digged a winepress in it, and built a tower, and let it out to husbandmen, and went into a far country: And when the time of the fruit drew near, he sent his servants to the husbandmen, that they might receive the fruits of it. And the husbandmen took his servants, and beat one, and killed another, and stoned another. Again, he sent other servants more than the first: and they did unto them likewise. But last of all he sent unto them his son, saying, They will reverence my son. But when the husbandmen saw the son, they said among themselves, This is the heir; come, let us kill him, and let us seize on his inheritance. And they caught him, and cast him out of the vineyard, and slew him. When the lord therefore of the vineyard cometh, what will he do unto those husbandmen? They say unto him, He will miserably destroy those wicked men, and will let out his vineyard unto other husbandmen, which shall render him the fruits in their seasons. Jesus saith unto them, Did ye never read in the scriptures, The stone which the builders rejected, the same is become the head of the corner: this is the Lord’s doing, and it is marvellous in our eyes? Therefore say I unto you, The kingdom of God shall be taken from you, and given to a nation bringing forth the fruits thereof. And whosoever shall fall on this stone shall be broken: but on whomsoever it shall fall, it will grind him to powder. And when the chief priests and Pharisees had heard his parables, they perceived that he spake of them. Matthew 21:33–45.
Hör en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård och satte hägn omkring den och grävde i den en vinpress och byggde ett torn; sedan utarrenderade han den åt vingårdsmän och reste till ett fjärran land. När tiden för frukten närmade sig, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att få dess frukter. Men vingårdsmännen grep hans tjänare och misshandlade den ene, dödade den andre och stenade den tredje. Åter sände han andra tjänare, flera än de första; och de gjorde på samma sätt med dem. Till sist sände han till dem sin son och sade: De skall visa vördnad för min son. Men när vingårdsmännen såg sonen, sade de till varandra: Detta är arvingen; kom, låt oss döda honom och ta hans arv i besittning. Och de grep honom och kastade ut honom ur vingården och dödade honom. När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsmän? De sade till honom: Han skall på ett eländigt sätt förgöra dessa onda män och arrendera ut sin vingård åt andra vingårdsmän, som ger honom frukterna i deras rätta tid. Jesus sade till dem: Har ni aldrig läst i skrifterna: Den sten som byggmännen förkastade har blivit en hörnsten; detta är Herrens verk, och det är förunderligt i våra ögon? Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Och den som faller på denna sten skall krossas; men den som stenen faller på, honom skall den mala till stoft. Och när översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, förstod de att det var om dem han talade. Matteus 21:33–45.
When Jesus sang the song of God’s vineyard to ancient Israel, they were so drawn into the logic and strength of the message, that when Jesus asked the quibbling Jews, what the Lord of the vineyard would do to those who slew the Son, they could not help but provide the correct answer, when they said, “He will miserably destroy those wicked men, and will let out his vineyard unto other husbandmen, which shall render him the fruits in their seasons.”
När Jesus sjöng sången om Guds vingård för det forntida Israel, drogs de så starkt in i budskapets logik och kraft att när Jesus frågade de ordstridiga judarna vad vingårdens Herre skulle göra med dem som dödade Sonen, kunde de inte annat än ge det rätta svaret, när de sade: ”Han skall på det gruvligaste förgöra dessa onda män och arrendera ut sin vingård åt andra vingårdsmän, som skall ge honom frukterna i deras tider.”
Jesus then immediately added another verse to the song, when he sang about the rejected stone, and pulled their answer together with the closing stanza when he stated, “Therefore say I unto you, The kingdom of God shall be taken from you, and given to a nation bringing forth the fruits thereof. And whosoever shall fall on this stone shall be broken: but on whomsoever it shall fall, it will grind him to powder.” The “grinding him to powder,” echoes Isaiah twenty-seven making “all the stones of the altar as chalkstones that are beaten in sunder, the groves and images shall not stand up.” Both are references to the work of revival carried out by Josiah, who symbolized those in the last days that rediscover the “seven times”, which is the stumbling stone that crushes those who refuse to find it precious.
Jesus tillade sedan omedelbart ännu en vers till sången, när han sjöng om den förkastade stenen, och sammanfattade deras svar med slutstrofen när han sade: ”Därför säger jag eder: Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk som bär dess frukt. Och den som faller på denna sten skall krossas; men den som stenen faller på, honom skall den mala till stoft.” Att den ”malar honom till stoft” återklingar Jesaja tjugosju, där ”altarets alla stenar” görs ”såsom kritstenar som slås sönder; aserorna och solstoderna skola icke mer resas upp”. Båda är hänvisningar till det väckelseverk som utfördes av Josia, vilken symboliserade dem i de sista dagarna som återupptäcker de ”sju tiderna”, vilket är stötestenen som krossar dem som vägrar att finna den dyrbar.
In the day of the Sunday law, as represented in Isaiah chapter twenty-seven, those who “in time past were not a people,” are to sing the song of the Lord’s vineyard of red wine. These articles have often identified that there is no third message, without a first and a second message. The Sunday law is the third message, and the day of the Sunday law includes the history of the first and second messages. In chapter twenty-seven of Isaiah, the Sunday law is identifying the period represented in Daniel chapter one, and then again in Daniel chapters one through three. Prophetically, the day of the Sunday law in chapter twenty-seven is identifying the history of September 11, 2001, when the first message was empowered through to the soon-coming Sunday law.
På söndagslagens dag, såsom den framställs i Jesajas tjugosjunde kapitel, skall de som ”förr inte var ett folk” sjunga sången om Herrens vingård med rött vin. Dessa artiklar har ofta påvisat att det inte finns något tredje budskap utan ett första och ett andra budskap. Söndagslagen är det tredje budskapet, och söndagslagens dag inbegriper det första och det andra budskapets historia. I Jesajas tjugosjunde kapitel identifierar söndagslagen den tidsperiod som framställs i Daniels första kapitel, och därefter åter i Daniels kapitel ett till tre. Profetiskt sett identifierar söndagslagens dag i kapitel tjugosju historien från den 11 september 2001, då det första budskapet blev givet kraft, fram till den snart annalkande söndagslagen.
We will continue on in our consideration of the song that the redeemed are to proclaim in the time leading up to the point where the whore of Rome will begin to sing her song, in the next article.
Vi kommer att fortsätta vår betraktelse av den sång som de återlösta skall förkunna under tiden fram till den punkt då den romerska skökan kommer att börja sjunga sin sång, i nästa artikel.
And I looked, and, lo, a Lamb stood on the mount Sion, and with him an hundred forty and four thousand, having his Father’s name written in their foreheads. And I heard a voice from heaven, as the voice of many waters, and as the voice of a great thunder: and I heard the voice of harpers harping with their harps: And they sung as it were a new song before the throne, and before the four beasts, and the elders: and no man could learn that song but the hundred and forty and four thousand, which were redeemed from the earth. These are they which were not defiled with women; for they are virgins. These are they which follow the Lamb whithersoever he goeth. These were redeemed from among men, being the firstfruits unto God and to the Lamb. And in their mouth was found no guile: for they are without fault before the throne of God. Revelation 14:1–5.
Och jag såg, och se, ett Lamm stod på berget Sion, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen, som hade hans Faders namn skrivet på sina pannor. Och jag hörde en röst från himlen, såsom bruset av många vatten och såsom ljudet av en stark åska; och jag hörde ljudet av harpister som spelade på sina harpor. Och de sjöngo liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste; och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, som var friköpta från jorden. Dessa är de som inte har orent sig med kvinnor, ty de är jungfrur. Dessa är de som följer Lammet varthelst det går. Dessa var friköpta bland människorna till en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. Och i deras mun fanns inget svek, ty de är utan fläck inför Guds tron. Uppenbarelseboken 14:1–5.