In Miller’s dream he was sent a casket by an unseen hand. In his dream he was led to understand the dimensions of the casket as “six square” by “ten inches.” Ten multiplied by six squared equates to three hundred and sixty, which represents the days in a prophetic year. Miller was given a casket that contained the message he was to proclaim, and the message he was to proclaim was based upon the principle that a day in Bible prophecy represents a year. The casket was the Bible, and for Miller the Bible was to be viewed in the dimension of the “day-for-a-year” principle of Bible prophecy.
I Millers dröm sändes honom ett skrin av en osedd hand. I drömmen leddes han att förstå skrinets mått såsom ”sex i kvadrat” gånger ”tio tum”. Tio multiplicerat med sex i kvadrat blir tre hundra sextio, vilket representerar dagarna i ett profetiskt år. Miller fick ett skrin som innehöll det budskap han skulle förkunna, och det budskap han skulle förkunna grundade sig på principen att en dag i Bibelns profetia representerar ett år. Skrinet var Bibeln, och för Miller skulle Bibeln betraktas i dimensionen av Bibelns profetias ”dag-för-ett-år”-princip.
“Connected with the Word of God there is a key that unlocks the precious casket, to our satisfaction and delight. I feel thankful for every ray of light. In the future, experiences now to us very mysterious will be explained. Some experiences we may never fully comprehend until this mortal shall put on immortality.” Manuscript Releases, volume 17, 261.
”Förbundet med Guds ord finns en nyckel som öppnar det dyrbara skrinet till vår tillfredsställelse och glädje. Jag känner tacksamhet för varje ljusstråle. I framtiden kommer erfarenheter som nu är mycket gåtfulla för oss att bli förklarade. Vissa erfarenheter kanske vi aldrig fullt ut kommer att förstå, förrän detta dödliga har iklätt sig odödlighet.” Manuscript Releases, volym 17, 261.
There was a “key” attached to the casket in Miller’s dream which represented the methodology that Miller was led to employ.
Det fanns en ”nyckel” fäst vid skrinet i Millers dröm, vilken representerade den metod som Miller leddes att använda.
“Those who are engaged in proclaiming the third angel’s message are searching the Scriptures upon the same plan that Father Miller adopted. In the little book entitled Views of the Prophecies and Prophetic Chronology, Father Miller gives the following simple but intelligent and important rules for Bible study and interpretation:—
”De som är engagerade i att förkunna den tredje ängelns budskap rannsakar Skrifterna enligt samma plan som fader Miller antog. I den lilla boken med titeln Views of the Prophecies and Prophetic Chronology ger fader Miller följande enkla men förståndiga och viktiga regler för bibelstudium och bibeltolkning:—
“[Rules one through five quoted.]
”[Regler ett till fem citerade.]”
“The above is a portion of these rules; and in our study of the Bible we shall all do well to heed the principles set forth.” Review and Herald, November 25, 1884.
”Det ovanstående är en del av dessa regler; och i vårt studium av Bibeln gör vi alla väl i att ge akt på de principer som där har framställts.” Review and Herald, 25 november 1884.
When Miller opened the casket, he found “all sorts and sizes of jewels, diamonds, precious stones, and gold and silver coin of every dimension and value, beautifully arranged in their several places in the casket; and thus arranged they reflected a light and glory equaled only to the sun.” Miller discovered the jewels of truths that make up the foundational truths of Adventism. The truths he found were “arranged” in perfect order and reflected the light of the sun.
När Miller öppnade kistan fann han ”alla slag och storlekar av juveler, diamanter, ädelstenar samt guld- och silvermynt av varje mått och värde, vackert ordnade på sina särskilda platser i kistan; och så ordnade återkastade de ett ljus och ett härlighetsskimmer som endast solen kunde mäta sig med.” Miller upptäckte de sanningarnas juveler som utgör adventismens grundläggande sanningar. De sanningar han fann var ”ordnade” i fullkomlig ordning och återkastade solens ljus.
Miller then placed the truths “on a center table” and called all to “come and see.” “Come and see,” is a symbol drawn from the opening of the seals in the book of Revelation, and Miller represents the wise that understand the message of Daniel that was unsealed in 1798. The truths that Miller placed upon the table, were the unsealed truths from the book of Daniel that had been unsealed by the Lion of the tribe of Judah, and were to test the generation that was alive when they were unsealed. For this reason, the four beasts of Revelation associated with the first four seals, and Miller, called out for that generation to “come and see.”
Miller lade därefter fram sanningarna ”på ett bord mitt i rummet” och kallade alla att ”komma och se”. ”Kom och se” är en symbol hämtad från öppnandet av sigillen i Uppenbarelseboken, och Miller representerar de visa som förstår Daniels budskap, vilket blev avförseglat år 1798. De sanningar som Miller lade fram på bordet var de avförseglade sanningarna från Daniels bok, vilka hade blivit avförseglade av Lejonet av Juda stam, och de skulle pröva den generation som levde när de blev avförseglade. Av denna anledning ropade de fyra varelserna i Uppenbarelseboken, som är förknippade med de fyra första sigillen, tillsammans med Miller till den generationen att ”komma och se”.
And I saw when the Lamb opened one of the seals, and I heard, as it were the noise of thunder, one of the four beasts saying, Come and see. And I saw, and behold a white horse: and he that sat on him had a bow; and a crown was given unto him: and he went forth conquering, and to conquer. And when he had opened the second seal, I heard the second beast say, Come and see. And there went out another horse that was red: and power was given to him that sat thereon to take peace from the earth, and that they should kill one another: and there was given unto him a great sword. And when he had opened the third seal, I heard the third beast say, Come and see. And I beheld, and lo a black horse; and he that sat on him had a pair of balances in his hand. And I heard a voice in the midst of the four beasts say, A measure of wheat for a penny, and three measures of barley for a penny; and see thou hurt not the oil and the wine. And when he had opened the fourth seal, I heard the voice of the fourth beast say, Come and see. And I looked, and behold a pale horse: and his name that sat on him was Death, and Hell followed with him. And power was given unto them over the fourth part of the earth, to kill with sword, and with hunger, and with death, and with the beasts of the earth. Revelation 6:1–8.
Och jag såg när Lammet bröt ett av sigillen, och jag hörde liksom dånet av åska en av de fyra varelserna säga: Kom och se. Och jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge; och en krona gavs åt honom, och han drog ut segrande och för att segra. Och när han bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: Kom och se. Och en annan häst drog ut, en eldröd; och åt honom som satt på den gavs makt att ta friden från jorden, så att de skulle döda varandra; och ett stort svärd gavs åt honom. Och när han bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: Kom och se. Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. Och jag hörde en röst mitt ibland de fyra varelserna säga: Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar; och oljan och vinet skall du inte skada. Och när han bröt det fjärde sigillet, hörde jag rösten av den fjärde varelsen säga: Kom och se. Och jag såg, och se: en gulblek häst, och hans namn som satt på den var Döden, och dödsriket följde honom. Och makt gavs åt dem över fjärdedelen av jorden, att döda med svärd och med hunger och med död och genom jordens vilda djur. Uppenbarelseboken 6:1–8.
It was Christ, represented as the Lion of the tribe of Judah, who unsealed the book sealed with seven seals in the book of Revelation, and it was the Lion of the tribe of Judah that unsealed the jewels that Miller placed upon the table, and then proclaimed for all to “come and see.”
Det var Kristus, framställd som Lejonet av Juda stam, som bröt sigillen på boken med de sju sigillen i Uppenbarelseboken, och det var Lejonet av Juda stam som öppnade de juveler som Miller lade på bordet och därefter förkunnade för alla att ”komma och se”.
The truths he discovered were graphically illustrated upon the 1843 pioneer chart, which Sister White said was directed by the hand of the Lord, which was the same unseen hand that had brought Miller the casket full of jewels. The three hundred charts that were produced in 1842, were a fulfillment of Habakkuk’s command to write the vision and make it plain upon tables. Miller’s table in the center of his room represented the three hundred charts (tables) the Millerite messengers took to the world in 1842 and 1843. That chart, along with the 1850 pioneer chart, were the “tables” of Habakkuk chapter two.
De sanningar han upptäckte illustrerades på ett åskådligt sätt på 1843 års pionjärdiagram, vilket syster White sade var lett av Herrens hand, vilken var samma osynliga hand som hade fört kistan full av juveler till Miller. De tre hundra diagram som framställdes år 1842 var en uppfyllelse av Habackuks befallning att skriva upp synen och göra den tydlig på tavlor. Millers bord i mitten av hans rum representerade de tre hundra diagrammen (tavlorna) som de milleritiska budbärarna förde ut till världen år 1842 och 1843. Detta diagram, tillsammans med 1850 års pionjärdiagram, var ”tavlorna” i Habackuk kapitel två.
“It was the united testimony of Second Advent lecturers and papers, when standing on ‘the original faith,’ that the publication of the chart was a fulfillment of Habakkuk 2:2, 3. If the chart was a subject of prophecy (and those who deny it leave the original faith), then it follows that BC 457 was the year from which to date the 2300 days. It was necessary that 1843 should be the first published time in order that ‘the vision’ should ‘tarry,’ or that there should be a tarrying time, in which the virgin band was to slumber and sleep on the great subject of time, just before they were to be aroused by the Midnight Cry.” James White, Second Advent Review and Sabbath Herald, Volume 1, Number 2.
”Det var det samstämmiga vittnesbördet från föreläsare och tidningar inom den andra adventen, när de stod på ’den ursprungliga tron’, att utgivningen av kartan var en uppfyllelse av Habackuk 2:2, 3. Om kartan var ett ämne för profetia (och de som förnekar detta överger den ursprungliga tron), då följer därav att 457 f.Kr. var det år från vilket de 2300 dagarna skulle räknas. Det var nödvändigt att 1843 blev den första offentliggjorda tiden, för att ’synen’ skulle ’dröja’, eller att det skulle finnas en dröjsmålstid, under vilken jungfruskaran skulle slumra och somna in i den stora tidsfrågan, just innan de skulle väckas genom midnattsropet.” James White, Second Advent Review and Sabbath Herald, Volym 1, Nummer 2.
The people who began to respond to the message (jewels) that was thereafter represented on Habakkuk’s table, were at first a few, but with the confirmation of the day-for-a-year principle on August 11, 1840, the people “increased to a crowd.”
De människor som började gensvara på budskapet (juveler), vilket därefter framställdes på Habackuks tavla, var till en början få, men genom bekräftelsen av dag-för-ett-år-principen den 11 augusti 1840 ”ökade folket till en skara”.
“At the very time specified, Turkey, through her ambassadors, accepted the protection of the allied powers of Europe, and thus placed herself under the control of Christian nations. The event exactly fulfilled the prediction. When it became known, multitudes were convinced of the correctness of the principles of prophetic interpretation adopted by Miller and his associates, and a wonderful impetus was given to the advent movement. Men of learning and position united with Miller, both in preaching and in publishing his views, and from 1840 to 1844 the work rapidly extended.” The Great Controversy, 334, 335.
”På den tidpunkt som hade angivits godtog Turkiet genom sina ambassadörer de allierade makternas i Europa beskydd och ställde sig därmed under de kristna nationernas kontroll. Händelsen uppfyllde förutsägelsen exakt. När detta blev känt övertygades skaror om riktigheten i de principer för profetisk uttolkning som Miller och hans medarbetare hade antagit, och adventrörelsen fick en underbar drivkraft. Lärda och ansedda män förenade sig med Miller, både i att predika och i att publicera hans uppfattningar, och från 1840 till 1844 utbredde sig verket snabbt.” The Great Controversy, 334, 335.
Then the crowd began to trouble the jewels. At that point Miller is going to identify the scattering of the jewels. The word “scatter” is one of the primary symbols of Leviticus twenty-six’s “seven times,” and Miller employs some variation of the word “scatter” ten times in the presentation of his dream. “Ten” is the symbol of a test, and marks the correct understanding of the symbolic meaning of Miller’s “scattered” jewels as a prophetic test for those upon whom the ends of the world are come.
Därefter började folkhopen att oroa juvelerna. Vid den punkten kommer Miller att identifiera juvelernas kringspridning. Ordet ”skingra” är en av de främsta symbolerna för Tredje Mosebokens tjugosjätte kapitels ”sju tider”, och Miller använder någon form av ordet ”skingra” tio gånger i framställningen av sin dröm. ”Tio” är symbolen för en prövning och utmärker den rätta förståelsen av den symboliska innebörden i Millers ”kringspridda” juveler som ett profetiskt prov för dem över vilka världens ände har kommit.
The rejection of the jewel of the “seven times” was the first jewel set aside by Laodicean Adventism as they failed the test of Moses’ “scattering,” which had been presented by Elijah (Miller), in 1863. From that point on the jewels were to be increasingly scattered, mixed with counterfeits and ultimately fully covered up. The covering up of the precious jewels would ultimately reach a point where the casket (the Bible) would be destroyed.
Förkastandet av juvelen ”de sju tiderna” var den första juvel som lades åt sidan av det laodiceiska adventistväsendet, när de år 1863 misslyckades med Moses prov om ”skingringen”, vilket hade framställts av Elia (Miller). Från den tidpunkten skulle juvelerna i allt högre grad skingras, blandas med förfalskningar och till sist helt övertäckas. Övertäckandet av de dyrbara juvelerna skulle slutligen nå en punkt där skrinet (Bibeln) skulle förstöras.
In Miller’s dream there is a marked distinction between the first “seven times” the word “scatter” is employed by Miller, and the last three times he uses the word. After he mentions “scatter” “seven times,” he “became wholly discouraged and disheartened, and sat down and wept.”
I Millers dröm finns en tydlig åtskillnad mellan de första ”sju gånger” då ordet ”sprida” används av Miller och de sista tre gånger då han använder ordet. Efter att han har nämnt ”sprida” ”sju gånger” ”blev han helt modfälld och nedslagen och satte sig ned och grät.”
Before Christ, represented as the Lion of the tribe of Judah, began his work of unsealing the book that was sealed with seven seals in the book of Revelation, John wept. John and Miller both wept when they understood the casket (God’s Word) had been buried up by counterfeit jewels.
Innan Kristus, framställd såsom Lejonet av Juda stam, började sitt verk med att bryta sigillen på boken som var förseglad med sju sigill i Uppenbarelseboken, grät Johannes. Både Johannes och Miller grät när de förstod att klenoden (Guds Ord) hade blivit begravd under förfalskade juveler.
And I saw in the right hand of him that sat on the throne a book written within and on the backside, sealed with seven seals. And I saw a strong angel proclaiming with a loud voice, Who is worthy to open the book, and to loose the seals thereof? And no man in heaven, nor in earth, neither under the earth, was able to open the book, neither to look thereon. And I wept much, because no man was found worthy to open and to read the book, neither to look thereon. And one of the elders saith unto me, Weep not: behold, the Lion of the tribe of Juda, the Root of David, hath prevailed to open the book, and to loose the seven seals thereof. Revelation 5:1–5.
Och jag såg i hans högra hand, som satt på tronen, en bokrulle, skriven invändigt och på baksidan, förseglad med sju sigill. Och jag såg en stark ängel som utropade med hög röst: Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill? Och ingen i himlen, inte heller på jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen, ej heller se däri. Och jag grät bittert, eftersom ingen befanns värdig att öppna och läsa bokrullen, ej heller att se däri. Och en av de äldste sade till mig: Gråt inte. Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, så att han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill. Uppenbarelseboken 5:1–5.
Once the escalating rejection of the jewels that Miller discovered and presented to the world reached the point where the Bible (the casket) was destroyed, then Miller wept.
När det alltmer stegrade förkastandet av de juveler som Miller upptäckte och frambar för världen nådde den punkt då Bibeln (skrinet) förstördes, då grät Miller.
“I then saw that among the genuine jewels and coin they had scattered an innumerable quantity of spurious jewels and counterfeit coin. I was highly incensed at their base conduct and ingratitude, and reproved and reproached them for it; but the more I reproved, the more they scattered the spurious jewels and false coin among the genuine.
”Därefter såg jag att de bland de äkta juvelerna och mynten hade strött ut en otalig mängd oäkta juveler och falska mynt. Jag blev djupt upprörd över deras skamliga uppförande och otacksamhet och tillrättavisade och förebrådde dem för detta; men ju mer jag tillrättavisade dem, desto mer spred de de oäkta juvelerna och de falska mynten bland de äkta.
“I then became vexed in my physical soul and began to use physical force to push them out of the room; but while I was pushing out one, three more would enter and bring in dirt and shavings and sand and all manner of rubbish, until they covered every one of the true jewels, diamonds, and coins, which were all excluded from sight. They also tore in pieces my casket and scattered it among the rubbish. I thought no man regarded my sorrow or my anger. I became wholly discouraged and disheartened, and sat down and wept.”
”Då blev jag förbittrad i min kroppsliga själ och började använda fysisk kraft för att driva ut dem ur rummet; men medan jag drev ut en, trädde tre andra in och förde med sig smuts och spån och sand och allehanda skräp, till dess att de täckte var och en av de äkta juvelerna, diamanterna och mynten, så att allt detta doldes för blicken. De slet också min kista i stycken och spred den bland skräpet. Jag tänkte att ingen människa tog notis om min sorg eller min vrede. Jag blev helt modfälld och nedslagen och satte mig ned och grät.”
At this point in his dream the word “scatter” has been employed “seven times.” The last three occurrences are distinct, from the first seven, thus placing a prophetic signature upon the seven scatterings as a symbol of the “seven times” of Leviticus twenty six. Miller’s second dream, as with Nebuchadnezzar’s second dream, symbolically identifies the “seven times.”
Vid denna punkt i hans dröm har ordet ”förskingra” använts ”sju gånger”. De tre sista förekomsterna är åtskilda från de första sju och sätter därmed en profetisk signatur på de sju förskingringarna såsom en symbol för de ”sju tiderna” i Tredje Moseboken 26. Millers andra dröm identifierar, liksom Nebukadnessars andra dröm, symboliskt de ”sju tiderna”.
As with John in Revelation chapter five, when Miller wept, the dirt brush man (the Lion of the tribe of Judah), then “opened a door” and entered the room. The visual representation of the Father holding the book which was sealed with seven seals, that no man could open, and that had caused John to weep, began in verse one of chapter four.
Såsom det var med Johannes i Uppenbarelsebokens femte kapitel, när Miller grät, öppnade då mannen med dammborsten (Lejonet av Juda stam) en dörr och gick in i rummet. Den synliga framställningen av Fadern som höll boken, förseglad med sju sigill, vilken ingen människa kunde öppna och som hade fått Johannes att gråta, började i vers ett i det fjärde kapitlet.
After this I looked, and, behold, a door was opened in heaven: and the first voice which I heard was as it were of a trumpet talking with me; which said, Come up hither, and I will show thee things which must be hereafter. Revelation 4:1.
Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen; och den första rösten som jag hade hört tala till mig, såsom av en basun, sade: Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter. Uppenbarelseboken 4:1.
Miller wept and saw a door opened. “While I was thus weeping and mourning for my great loss and accountability, I remembered God, and earnestly prayed that He would send me help. Immediately the door opened, and a man entered the room, when the people all left it; and he, having a dirt brush in his hand, opened the windows, and began to brush the dirt and rubbish from the room.” The Lion of the tribe of Judah and the dirt brush man arrived at the opening of a door, when John and Miller wept. The opening of a door is a symbol of a dispensational change.
Miller grät och såg en dörr öppnas. ”Medan jag sålunda grät och sörjde över min stora förlust och mitt ansvar, kom jag ihåg Gud och bad innerligt att Han skulle sända mig hjälp. Omedelbart öppnades dörren, och en man trädde in i rummet, varpå allt folket lämnade det; och han, med en dammborste i handen, öppnade fönstren och började borsta bort smutsen och skräpet från rummet.” Lejonet av Juda stam och mannen med dammborsten anlände vid öppnandet av en dörr, när Johannes och Miller grät. Öppnandet av en dörr är en symbol för en dispensationsförändring.
With Miller, he wept and a door was opened, but he also prayed. “I became wholly discouraged and disheartened, and sat down and wept. While I was thus weeping and mourning for my great loss and accountability, I remembered God, and earnestly prayed that He would send me help. Immediately the door opened, and a man entered the room, when the people all left it; and he, having a dirt brush in his hand, opened the windows, and began to brush the dirt and rubbish from the room.”
Tillsammans med Miller grät han och en dörr öppnades, men han bad också. ”Jag blev helt modfälld och nedslagen och satte mig ned och grät. Medan jag så grät och sörjde över min stora förlust och mitt ansvar inför Gud, kom jag ihåg Gud och bad innerligt att Han skulle sända mig hjälp. Omedelbart öppnades dörren, och en man trädde in i rummet, varpå allt folket lämnade det; och han, med en dammborste i handen, öppnade fönstren och började borsta bort dammet och skräpet från rummet.”
The prayer that is a waymark in the history of the last days, is the prayer marked by Daniel and the three worthies in chapter two, and also by Daniel in chapter nine. It is the Leviticus twenty-six prayer of the “seven times,” which the two witnesses of Revelation eleven are to pray when they realize that they had been scattered. The two witnesses are to repeat what Daniel had done in chapter nine, when he recognized that he had been “scattered” in fulfillment of the curse of Moses. The two witnesses are to repeat what Miller illustrated in his dream when he reached the point where his jewels had been scattered “seven times.”
Den bön som utgör en vägmärkespunkt i de sista dagarnas historia är den bön som kännetecknas av Daniel och de tre männen i kapitel två, och även av Daniel i kapitel nio. Det är Tredje Mosebok tjugosex-bönen om de ”sju tiderna”, vilken de två vittnena i Uppenbarelseboken elva skall be när de inser att de hade blivit kringspridda. De två vittnena skall upprepa vad Daniel hade gjort i kapitel nio, när han insåg att han hade blivit ”kringspridd” till uppfyllelse av Moses förbannelse. De två vittnena skall upprepa vad Miller framställde i sin dröm när han nådde den punkt då hans juveler hade blivit kringspridda ”sju gånger”.
When that prayer is marked a door is opened, the dirt brush man arrives, and the room is empty. The wicked crowd were gone, and a new dispensation had arrived. Then the Lion of the tribe of Judah, whose fan is in His hand, “opened the windows, and began to brush the dirt and rubbish from the room,” and as “he brushed the dirt and rubbish, false jewels and counterfeit coin, all rose and went out of the window like a cloud, and the wind carried them away.”
När den bönen blir utmärkt öppnas en dörr, mannen med smutsborsten anländer, och rummet är tomt. Den ogudaktiga hopen hade försvunnit, och en ny hushållning hade inträtt. Då började Lejonet av Juda stam, vars kastskovel är i hans hand, att ”öppna fönstren och börja borsta smutsen och skräpet ur rummet”, och när ”han borstade ut smutsen och skräpet, de falska juvelerna och de förfalskade mynten, steg allt upp och for ut genom fönstret likt ett moln, och vinden förde det bort.”
The open windows also mark a division, for as the rubbish is carried out of the window, those who have fulfilled the command found in Malachi, that directs the “priests” of the last days to, “bring ye all the tithes into the storehouse, that there may be meat in mine house, and prove me now herewith, saith the Lord of hosts, if I will not open you the windows of heaven, and pour you out a blessing, that there shall not be room enough to receive it.” The open door and the open windows represent a change in dispensation that is fulfilled at the time the wicked priests are removed, and the righteous priests are being blessed.
De öppna fönstren markerar också en åtskillnad, ty liksom skräpet bärs ut genom fönstret, har de som har uppfyllt befallningen i Malaki, som anvisar de sista dagarnas ”präster” att ”föra alla tionden in i förrådshuset, så att det finnes mat i mitt hus, och pröven mig nu härmed, säger Herren Sebaot, om jag icke skall öppna himlens fönster för eder och utgjuta över eder en välsignelse, så att där ej finnes rum nog att mottaga den”, funnit detta uppfyllt. Den öppna dörren och de öppna fönstren representerar en förändring i hushållningen, som fullbordas vid den tid då de ogudaktiga prästerna avlägsnas och de rättfärdiga prästerna blir välsignade.
As the dirt brush man begins to purge his floor, Miller closes his eyes for a moment. “In the bustle I closed my eyes for a moment; when I opened them, the rubbish was all gone. The precious jewels, the diamonds, the gold and silver coins, lay scattered in profusion all over the room.” The precious and the vile were then fully separated.
När mannen med smutsborsten börjar rensa sitt golv, sluter Miller sina ögon ett ögonblick. ”Mitt i vimlet slöt jag mina ögon ett ögonblick; när jag öppnade dem, var allt skräp borta. De dyrbara juvelerna, diamanterna, guld- och silvermynten låg utspridda i överflöd över hela rummet.” Det dyrbara och det usla hade då blivit fullständigt åtskilda.
The larger casket was then placed upon the table, and the scattered jewels were cast into it. “He then placed on the table a casket, much larger and more beautiful than the former, and gathered up the jewels, the diamonds, the coins, by the handful, and cast them into the casket, till not one was left, although some of the diamonds were not bigger than the point of a pin.” Miller’s foundational truths were then brought together with not only the Bible, but with the Spirit of Prophecy, and those truths were more beautiful and brighter than they originally were.
Den större kistan placerades därefter på bordet, och de utspridda juvelerna lades i den. ”Han ställde sedan på bordet en kista, mycket större och vackrare än den förra, och samlade upp juvelerna, diamanterna, mynten, med båda händerna och lade dem i kistan, tills inte en enda återstod, fastän några av diamanterna inte var större än spetsen på en nål.” Millers grundläggande sanningar sammanfördes därefter inte bara med Bibeln utan också med Profetians Ande, och dessa sanningar var vackrare och klarare än de ursprungligen hade varit.
As we evaluate the vision of the Ulai River in the terms of the message that was unsealed in 1798, it is to be understood that some of those truths were limited by the framework given to Miller. It is also to be expected that some of those truths will therefore be larger and more beautiful, even though some of them might appear small or minor.
När vi bedömer synen vid floden Ulai utifrån det budskap som blev avförseglat år 1798, måste det förstås att somliga av dessa sanningar var begränsade av den ram som gavs åt Miller. Det är också att förvänta att några av dessa sanningar därför kommer att vara större och skönare, även om några av dem kan förefalla små eller obetydliga.
When the truths are restored, they are cast into a larger casket, then the call is once again made, not by Miller, but by Christ, (who is the dirt brush man, who is the Lion of the tribe of Judah) to, “come and see.” This identifies that an unsealing has just taken place, and the final unsealing is the Revelation of Jesus Christ that takes place just before probation closes, or as Sister White identifies, when the dirt brush man has entered.
När sanningarna återställs, läggs de i ett större skrin, och därefter ljuder uppmaningen ännu en gång, inte från Miller, utan från Kristus, (som är smutsborstmannen, som är Lejonet av Juda stam) att: ”kom och se.” Detta visar att en öppning av sigillen just har ägt rum, och den slutliga öppningen av sigillen är Jesu Kristi uppenbarelse, vilken äger rum strax innan nådatiden avslutas, eller, såsom syster White uttrycker det, när smutsborstmannen har trätt in.
“I looked into the casket, but my eyes were dazzled with the sight. They shone with ten times their former glory. I thought they had been scoured in the sand by the feet of those wicked persons who had scattered and trod them in the dust. They were arranged in beautiful order in the casket, everyone in its place, without any visible pains of the man who cast them in. I shouted with very joy, and that shout awoke me.” Early Writings, 83.
”Jag såg in i kistan, men mina ögon bländades av synen. De glänste med tio gånger sin forna härlighet. Jag tänkte att de hade skurats i sanden av fötterna på dessa ogudaktiga personer som hade spritt ut dem och trampat dem i stoftet. De var ordnade i skön ordning i kistan, var och en på sin plats, utan några synliga spår av den möda hos den man som hade kastat in dem. Jag ropade av ren glädje, och det ropet väckte mig.” Early Writings, 83.
The tarrying time and the first disappointment arrived on July 18, 2020, and since July of 2023, the Lion of the tribe of Judah has been unsealing the message of the Revelation of Jesus Christ. That unsealing includes the book of Daniel, and we will finish our consideration of Miller’s dream in the next article.
Dröjsmålstiden och den första besvikelsen inträffade den 18 juli 2020, och sedan juli 2023 har Lejonet av Juda stam brutit sigillen på budskapet i Jesu Kristi uppenbarelse. Detta brytande av sigillen innefattar Daniels bok, och vi kommer att avsluta vår behandling av Millers dröm i nästa artikel.
The work of the dirt brush man is carried out in cooperation with the “wise priests”, and the work of those “priests”, who are the two witnesses of Revelation chapter eleven, and who are the resurrected dead bones of Ezekiel chapter thirty-seven are also represented by other lines of God’s Word. We will employ a few of those lines as second witnesses for what we have identified concerning William Miller’s second dream.
Smutsborstemannens verk utförs i samverkan med de ”visa prästerna”, och dessa ”prästers” verk, vilka är de två vittnena i Uppenbarelseboken kapitel elva och vilka är de återuppväckta döda benen i Hesekiel kapitel trettiosju, framställs också genom andra linjer i Guds ord. Vi kommer att använda några av dessa linjer som andra vittnen till det vi har identifierat beträffande William Millers andra dröm.
“The Scriptures are given for our benefit that we may have instruction in righteousness. Precious rays of light have been obscured by the clouds of error, but Christ is ready to sweep away the mists of error and superstition, and to reveal to us the brightness of the Father’s glory, so that we shall say as did the disciples, ‘Did not our heart burn within us, while he talked with us by the way?’” Publishing Ministry, 68.
”Skrifterna har givits till vår nytta för att vi skall få undervisning i rättfärdighet. Dyrbara ljusstrålar har fördunklats av villfarelsens moln, men Kristus är redo att skingra villfarelsens och vidskepelsens dimmor och att uppenbara för oss härligheten i Faderns glans, så att vi skall säga såsom lärjungarna gjorde: ’Brann inte vårt hjärta i oss, medan han talade med oss på vägen?’” Publishing Ministry, 68.