Den dolda historien om vers fyrtio – nummer tio

”Den ängel som förenar sig i förkunnelsen av den tredje ängelns budskap skall upplysa hela jorden med sin härlighet. Här förutsägs ett verk av världsomfattande räckvidd och ovanlig kraft. Adventrörelsen 1840–44 var en härlig uppenbarelse av Guds kraft; den första ängelns budskap bars till varje missionsstation i världen, och i somliga länder rådde det största religiösa intresse som har bevittnats i något land sedan reformationen på 1500-talet; men dessa skall överträffas av den mäktiga rörelsen under den sista varningen i den tredje ängelns budskap.” The Great Controversy, 611.

”Natten före den senaste gick en mycket imponerande scen förbi mig. Jag såg ett ofantligt eldklot falla ned mitt ibland några vackra herrgårdar och orsaka deras omedelbara förstörelse. Jag hörde några säga: ’Vi visste att Guds domar var på väg över jorden, men vi visste inte att de skulle komma så snart.’ Andra sade: ’Ni visste! Varför berättade ni det då inte för oss? Vi visste det inte.’ Från alla håll hörde jag sådana ord uttalas.” Brev 217, 1904.

Och de hade över sig en konung, avgrundens ängel, vars namn på hebreiska är Abaddon, men på grekiska har han namnet Apollyon. Uppenbarelseboken 9/11.

”Änglar håller tillbaka de fyra vindarna, framställda såsom en rasande häst som söker slita sig lös och storma fram över hela jordens yta, förande förstörelse och död i sitt spår.

”Skall vi sova alldeles på den eviga världens själva gräns? Skall vi vara tröga och kalla och döda? O, att vi i våra församlingar måtte ha Guds Ande och livsande inblåst i Hans folk, så att de må stå upp på sina fötter och leva. Vi behöver inse att vägen är smal och porten trång. Men när vi går genom den trånga porten, är dess vidd utan gräns.” Manuscript Releases, volym 20, 217.

Och Herrens ängel gick vidare och ställde sig på en trång plats, där det inte fanns någon väg att vika av vare sig åt höger eller åt vänster. Och när åsninnan såg Herrens ängel, lade hon sig ned under Bileam; och Bileams vrede upptändes, och han slog åsninnan med en stav. Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade till Bileam: Vad har jag gjort dig, eftersom du har slagit mig dessa tre gånger? 4 Mos. 22:26–28.

”Hur kommer det sig att ordet nu går, att jag skulle ha förklarat att New York skall sköljas bort av en flodvåg? Detta har jag aldrig sagt. Jag har sagt, när jag såg de stora byggnaderna resa sig där, våning efter våning: ’Vilka fruktansvärda scener kommer inte att utspela sig när Herren skall resa sig för att på ett förfärande sätt skaka jorden! Då skall orden i Uppenbarelseboken 18:1–3 uppfyllas.’ Hela det artonde kapitlet i Uppenbarelseboken är en varning för vad som kommer över jorden. Men jag har inte fått något särskilt ljus angående vad som skall komma över New York, annat än att jag vet att de stora byggnaderna där en dag kommer att störtas ned genom vändningen och omstörtningen av Guds makt. Av det ljus som har givits mig vet jag att förstörelse finns i världen. Ett enda ord från Herren, en enda beröring av hans mäktiga kraft, och dessa väldiga byggnader skall falla. Scener kommer att utspela sig vilkas förfärlighet vi inte kan föreställa oss.” Review and Herald, 5 juli 1906.

Mitt folk går under av brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskapen, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre får vara präst åt mig. Eftersom du har glömt din Guds lag, skall också jag glömma dina barn. Hosea 4:6.

”När jag var i Nashville hade jag talat till folket, och under nattens timmar kom ett ofantligt eldklot direkt från himlen och sänkte sig över Nashville. Flammor for ut från det klotet likt pilar; hus förtärdes; hus svajade och störtade samman. Några av vårt folk stod där. ’Det är just såsom vi väntade’, sade de, ’vi väntade detta.’ Andra vred sina händer i ångest och ropade till Gud om barmhärtighet. ’Ni visste det’, sade de, ’ni visste att detta skulle komma och sade aldrig ett ord för att varna oss!’ De tycktes nästan vilja slita dem i stycken vid tanken på att de aldrig hade sagt dem något eller alls gett dem någon varning.” Manuskript 188, 1905.