As a primary symbol of the one hundred and forty-four thousand, Peter is standing at Panium in 2026 working to correct the false prediction of July 18, 2020. His work in that regard aligns with the work of Josiah Litch’s correction of August 11, 1840 and Samuel Snow’s identification of October 22, 1844. Litch’s correction empowered the first angel’s message and Snow’s empowered the second angel’s message. The empowerment of the first and second angels’ messages typify the empowerment of the third angel’s message. The characteristics of the first and second are represented in the third as a combination of an external woe message and the internal message of the midnight cry of the parable of the ten virgins.
Som en främsta symbol för de ett hundra fyrtiofyra tusen står Petrus i Panium år 2026 och arbetar för att rätta den falska förutsägelsen om den 18 juli 2020. Hans verk i detta avseende överensstämmer med Josiah Litchs rättelse av den 11 augusti 1840 och Samuel Snows identifiering av den 22 oktober 1844. Litchs rättelse gav kraft åt den förste ängelns budskap, och Snows gav kraft åt den andre ängelns budskap. Den kraftgivning som kom den förste och den andre ängelns budskap till del är en förebild för den kraftgivning som kommer den tredje ängelns budskap till del. Den förstes och den andres kännetecken framställs i den tredje som en kombination av ett yttre ve-budskap och det inre budskapet i midnattsropet i liknelsen om de tio jungfrurna.
In a triple application of prophecy, the first and third, which are also the beginning and ending will possess parallel characteristics. Recently, a brother has uncovered several truths associated with the first woe of Revelation nine, which, when applied under the principle of Alpha and Omega identify another profound confirmation of Revelation eleven’s “earthquake.” The Sunday law in the United States is the “earthquake” that was first fulfilled in the French Revolution when France, who was one part of the ten nations that made up the prophetic structure of pagan Rome in the book of Daniel was overthrown. Thus, chapter eleven says a tenth part of the city fell.
I en trefaldig tillämpning av profetian kommer den första och den tredje, vilka också är begynnelsen och slutet, att bära parallella kännetecken. Nyligen har en broder upptäckt flera sanningar förbundna med den första veropen i Uppenbarelseboken nio, vilka, när de tillämpas enligt Alfa- och Omega-principen, identifierar ytterligare en djupgående bekräftelse på ”jordbävningen” i Uppenbarelseboken elva. Söndagslagen i Förenta staterna är den ”jordbävning” som först uppfylldes i den franska revolutionen, då Frankrike, som var en del av de tio nationer som utgjorde det profetiska hedniska Roms struktur i Daniels bok, störtades. Således säger kapitel elva att en tiondel av staden föll.
And the same hour was there a great earthquake, and the tenth part of the city fell, and in the earthquake were slain of men seven thousand: and the remnant were affrighted, and gave glory to the God of heaven. Revelation 11:13.
Och i samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden föll, och i jordbävningen dödades sju tusen människor; och de övriga blev förskräckta och gav ära åt himmelens Gud. Uppenbarelseboken 11:13.
Immediately after this verse Islam of the third woe arrives.
Omedelbart efter denna vers anländer islam, det tredje ve.
The second woe is past; and, behold, the third woe cometh quickly. Revelation 11:14.
Det andra veropet är förbi; och se, det tredje veropet kommer snart. Uppenbarelseboken 11:14.
The pioneers expected that “the third woe” would immediately follow the second woe, but the word translated as “quickly,” means suddenly and unexpectedly, which is the characteristic of Islam’s surprise attacks. The third woe wasn’t to arrive on October 22, 1844 as the pioneers conjectured, but when it arrived it would happen “suddenly and unexpectedly,” as it did at 9/11, thus marking the beginning of the sealing of the one hundred and forty-four thousand, which ends shortly before the earthquake of the Sunday law.
Pionjärerna förväntade att ”det tredje ve” omedelbart skulle följa efter det andra ve, men ordet som översatts med ”snart” betyder plötsligt och oväntat, vilket är kännetecknande för Islams överraskningsangrepp. Det tredje ve skulle inte komma den 22 oktober 1844, såsom pionjärerna förmodade, men när det kom skulle det ske ”plötsligt och oväntat”, såsom det gjorde vid 11 september-attackerna, och därmed markera början på beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, vilken avslutas kort före söndagslagens jordbävning.
The “earthquake” of the Sunday law is the shaking of the “earth” beast, and when 9/11 arrived, Sister White identified that the Lord arose to “shake terribly the earth.” At the beginning of the sealing and the end, the earth beast is shaken, thus the “great earthquake.”
Söndagslagens ”jordbävning” är skakandet av odjuret från ”jorden”, och när 11 september inträffade, angav syster White att Herren uppstod för att ”förskräckligt skaka jorden”. Vid beseglingens början och dess slut skakas jordodjuret, således den ”stora jordbävningen”.
“This I have never said. I have said, as I looked at the great buildings going up there, story after story, ‘What terrible scenes will take place when the Lord shall arise to shake terribly the earth! Then the words of Revelation 18:1–3 will be fulfilled.’” Review and Herald, July 5, 1906.
”Detta har jag aldrig sagt. Jag har sagt, när jag såg de stora byggnaderna resa sig där, våning efter våning: ’Vilka fruktansvärda scener skall inte utspela sig när Herren reser sig för att i sin förskräcklighet skaka jorden! Då skall orden i Uppenbarelseboken 18:1–3 uppfyllas.’” Review and Herald, 5 juli 1906.
The Lord “arises” when there is a change in His dispensational work, as was the case when Stephen was stoned on October 22, 1844, when the judgment of the dead commenced. When the judgment of the living began on 9/11, the Lord again arose, and then he shook the earth beast, as He will do at the end of the sealing of the one hundred and forty-four thousand, when He changes His dispensational work from His church to His other flock of those still in Babylon.
Herren ”reser sig” när det sker en förändring i hans frälsningshushållnings verk, såsom var fallet när Stefanus stenades den 22 oktober 1844, då domen över de döda tog sin början. När domen över de levande började den 11/9, reste sig Herren åter, och då skakade han jordens vilddjur, såsom han kommer att göra vid slutet av de etthundrafyrtiofyratusens besegling, när han förändrar sitt frälsningshushållnings verk från sin församling till sin andra hjord, dem som ännu är i Babylon.
What brother Daniel has discovered is the characteristics of the first woe, that align with the testimony of the “great earthquake” of chapter eleven in agreement with history and the pioneer’s understanding of the history that fulfilled the first woe.
Det som broder Daniel har upptäckt är den första veets kännetecken, vilka överensstämmer med vittnesbördet om den ”stora jordbävningen” i kapitel elva, i samklang med historien och pionjärernas förståelse av den historia som uppfyllde det första veet.
And the fifth angel sounded, and I saw a star fall from heaven unto the earth: and to him was given the key of the bottomless pit. And he opened the bottomless pit; and there arose a smoke out of the pit, as the smoke of a great furnace; and the sun and the air were darkened by reason of the smoke of the pit. And there came out of the smoke locusts upon the earth: and unto them was given power, as the scorpions of the earth have power. And it was commanded them that they should not hurt the grass of the earth, neither any green thing, neither any tree; but only those men which have not the seal of God in their foreheads. Revelation 9:1–4.
Och den femte ängeln stötte i basunen, och jag såg en stjärna som hade fallit från himlen ned på jorden; och åt honom gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och han öppnade avgrundens brunn; och en rök steg upp ur brunnen, såsom röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Och ur röken kom gräshoppor ut över jorden; och dem gavs makt, såsom jordens skorpioner har makt. Och det blev dem befallt att de inte skulle skada jordens gräs, inte heller något grönt eller något träd, utan endast de människor som inte hade Guds sigill på sina pannor. Uppenbarelseboken 9:1–4.
The pioneers correctly applied these verses to the history that introduced Mohammed, who was born in 570, unified the tribes in 606, received his first revelation in 610, migrated to Medina in 622, started his warfare in 624 and died in 632. The “bottomless pit” prophetically represents a new manifestation of Satan, but Mohammed began in Arabia, which is also known as the bottomless pit because of the vast deserts.
Pionjärerna tillämpade med rätta dessa verser på den historia som förde fram Mohammed, som föddes år 570, enade stammarna år 606, mottog sin första uppenbarelse år 610, flyttade till Medina år 622, inledde sitt krigförande år 624 och dog år 632. Den ”avgrund” som nämns representerar profetiskt en ny manifestation av Satan, men Mohammed började i Arabien, som också är känt som avgrunden på grund av de väldiga öknarna.
Mohammed became the prophetic king, or as he was labelled, “the trustworthy one” in 606, when he resolved a dispute among the various tribes who were in a dilemma about who should be allowed to return the “black rock” cornerstone of the Kaaba. The Kaaba is a cube-shaped building (hence the name “Kaaba,” which means “cube” in Arabic) located in the center of the Great Mosque of Mecca in Saudi Arabia. It is approximately 43 feet high, eleven foot wide and 10 foot long, built of granite and marble, with a black silk and cotton cloth covering it. The Kaaba existed long before Muhammad and according to Islamic tradition, it was originally built by Abraham and his son Ishmael as a house of worship for the One God (Allah). Over the centuries, it became filled with idols and was used as a pagan shrine by the Arab tribes.
Muhammed blev den profetiske kungen, eller som han benämndes, ”den pålitlige”, år 606, när han löste en tvist mellan de olika stammar som stod inför dilemmat om vem som skulle få återföra den ”svarta stenen”, hörnstenen i Kaba. Kaba är en kubformad byggnad (därav namnet ”Kaba”, som betyder ”kub” på arabiska) belägen i centrum av den stora moskén i Mecka i Saudiarabien. Den är ungefär 43 fot hög, elva fot bred och 10 fot lång, byggd av granit och marmor och täckt av ett svart tyg av siden och bomull. Kaba existerade långt före Muhammed, och enligt islamisk tradition byggdes den ursprungligen av Abraham och hans son Ismael som ett gudshus för den ende Guden (Allah). Under århundradena fylldes den med avgudar och användes som en hednisk helgedom av de arabiska stammarna.
The Kaaba is the spiritual center of the Islamic world—a simple, ancient building that symbolizes monotheism, unity, and the connection between Abrahamic faith and Islam. Muslims do not consider it “God’s house” in a literal sense, but rather a divinely appointed focal point for worship. Mohammed’s actions during a period when the Kaaba had been destroyed and was then rebuilt are where his leadership began.
Kaaba är den andliga medelpunkten i den islamiska världen—en enkel, uråldrig byggnad som symboliserar monoteism, enhet och sambandet mellan den abrahamitiska tron och islam. Muslimer betraktar den inte som ”Guds hus” i bokstavlig mening, utan snarare som en gudomligt förordnad samlingspunkt för tillbedjan. Det var genom Muhammeds handlande under den period då Kaaba hade förstörts och därefter återuppbyggdes som hans ledarskap tog sin början.
A flash flood damaged the Kaaba and the Quraysh tribe rebuilt it. When it came time to place the Black Stone (Hajar al-Aswad) back in its corner, the different clans quarreled over who should have the honor. They agreed that the next person to enter the area would decide. Muhammad walked in, and he resolved the dispute wisely: He placed the Black Stone on a cloth, had a representative from each clan lift it together, carrying it together, and then he personally set it in place. This event earned him great respect and the title Al-Amin (“the Trustworthy”) among the people of Mecca. It is one of the key pre-prophetic events highlighted in many timelines. The “Black Stone” was the cornerstone that was placed by Mohammed, who is the prophetic king over Islam. The black cornerstone is an obvious counterfeit of Christ (the true cornerstone), and the corruption of the house of Kaaba after years of the introduction of idols was also resolved by Mohammed.
En störtflod skadade Kaba, och Quraysh-stammen byggde upp den på nytt. När tiden kom att åter placera den svarta stenen (Hajar al-Aswad) i dess hörn, tvistade de olika klanerna om vem som skulle få äran. De kom överens om att den nästa person som trädde in på området skulle avgöra saken. Muhammed kom in, och han löste tvisten med vishet: Han lade den svarta stenen på ett tygstycke, lät en representant från varje klan lyfta det tillsammans och bära det tillsammans, och sedan satte han själv stenen på plats. Denna händelse gav honom stor aktning och titeln Al-Amin (”den pålitlige”) bland Meckas folk. Det är en av de centrala förprofetiska händelser som framhävs i många tidslinjer. Den ”svarta stenen” var hörnstenen som placerades av Muhammed, som är den profetiske kungen över islam. Den svarta hörnstenen är en uppenbar förfalskning av Kristus (den sanna hörnstenen), och fördärvet i Kaba efter år av införandet av avgudabilder löstes också av Muhammed.
After the Quraysh broke the Treaty of Hudaybiyyah, Muhammad marched on Mecca with an army of about 10,000 Muslims. The city surrendered with very little fighting. Muhammad then entered the Kaaba, destroyed the 360 idols inside it, and rededicated the shrine to the worship of the one God (Allah). Thus, Mohammed the king of Islam, laid the cornerstone, and he cleansed the temple of idolatry.
Sedan Quraysh hade brutit Hudaybiyyah-fördraget, tågade Muhammed mot Mecka med en armé på omkring 10 000 muslimer. Staden kapitulerade efter mycket ringa strider. Muhammed gick därefter in i Kaba, förstörde de 360 avgudabilderna därinne och återinvigde helgedomen åt tillbedjan av den ende Guden (Allah). Så lade Muhammed, islams konung, hörnstenen, och han renade templet från avgudadyrkan.
There are three powers that come from the bottomless pit in the book of Revelation, and each of the three represents a counterfeit Christ. Satan, the dragon seeks to be as the Most High, seated on His throne and His church.
Det finns tre makter som i Uppenbarelseboken kommer upp ur avgrunden, och var och en av de tre representerar en falsk Kristus. Satan, draken, söker vara såsom den Högste, sittande på hans tron och i hans kyrka.
How art thou fallen from heaven, O Lucifer, son of the morning! how art thou cut down to the ground, which didst weaken the nations! For thou hast said in thine heart, I will ascend into heaven, I will exalt my throne above the stars of God: I will sit also upon the mount of the congregation, in the sides of the north: I will ascend above the heights of the clouds; I will be like the most High. Yet thou shalt be brought down to hell, to the sides of the pit. Isaiah 14:12–15.
Hur har du inte fallit från himlen, du Lucifer, gryningens son! Hur har du inte huggits ned till jorden, du som slog ned folken! Ty du sade i ditt hjärta: Jag skall stiga upp till himlen, ovan Guds stjärnor skall jag upphöja min tron; jag skall också sätta mig på församlingsberget längst uppe i norr; jag skall stiga upp över skyarnas höjder, jag skall göra mig lik den Högste. Men du skall föras ned till helvetet, längst ned i graven. Jesaja 14:12–15.
The dragon of atheism came from the bottomless pit in Revelation eleven and the beast of Catholicism ascends out of the bottomless pit when her deadly wound is healed.
Ateismens drake kom upp ur den avgrund som omtalas i Uppenbarelseboken 11, och katolicismens vilddjur stiger upp ur avgrunden när dess dödliga sår blir läkt.
The beast that thou sawest was, and is not; and shall ascend out of the bottomless pit, and go into perdition: and they that dwell on the earth shall wonder, whose names were not written in the book of life from the foundation of the world, when they behold the beast that was, and is not, and yet is. Revelation 17:8.
Vilddjuret som du såg var, och är inte; och det skall stiga upp ur avgrunden och gå i fördärvet. Och jordens invånare, vilkas namn inte har blivit skrivna i livets bok från världens grundläggning, skall förundra sig, när de ser vilddjuret som var, och inte är, och dock är. Uppenbarelseboken 17:8.
The beast of Catholicism ascends to the throne of the earth at the Sunday law when the threefold union is put in place. Like unto the dragon, Catholicism claims to be God, as Paul so aptly identified.
Katolicismens vilddjur stiger upp på jordens tron vid söndagslagen, när den trefaldiga föreningen upprättas. Liksom draken gör katolicismen anspråk på att vara Gud, såsom Paulus så träffande identifierade.
Let no man deceive you by any means: for that day shall not come, except there come a falling away first, and that man of sin be revealed, the son of perdition; Who opposeth and exalteth himself above all that is called God, or that is worshipped; so that he as God sitteth in the temple of God, shewing himself that he is God. 2 Thessalonians 2:3, 4.
Låt ingen bedra er på något sätt; ty den dagen kommer inte, om inte först avfallet har kommit och syndens människa har blivit uppenbarad, fördärvets son, han som står emot och upphöjer sig över allt som kallas Gud eller som tillbes, så att han såsom Gud sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud. 2 Thessalonikerbrevet 2:3, 4.
Like the dragon, the beast of Catholicism is antichrist, both profess to be God, and both have their final destruction associated with their biblical testimony, for the dragon is brought down to hell, and the beast is the son of perdition. Perdition being final destruction.
Liksom draken är katolicismens odjur antikrist; båda gör anspråk på att vara Gud, och bådas slutliga undergång är förknippad med deras bibliska vittnesbörd, ty draken störtas ned i helvetet, och odjuret är fördärvets son. Fördärv innebär slutlig undergång.
“The determination of antichrist to carry out the rebellion he began in heaven will continue to work in the children of disobedience.” Testimonies, volume 9, 230.
”Antikrists beslutsamhet att fullfölja det uppror som han började i himlen kommer att fortsätta verka i ohörsamhetens barn.” Testimonies, band 9, 230.
“Through the pope of Rome the same work has been carried on here on earth as was carried on in the courts of heaven before the expulsion of the prince of darkness. Satan sought to correct the law of God in heaven, and to supply an amendment of his own. He exalted his own judgment above that of his Creator, and placed his will above the will of Jehovah, and in this way virtually declared God to be fallible. The pope also takes the same course and, claiming infallibility for himself, seeks to adjust the law of God to meet his own ideas, thinking himself able to correct the mistakes he thinks he sees in the statutes and commands of the Lord of heaven and earth. He virtually says to the world, I will give you better laws than those of Jehovah. What an insult is this to the God of heaven!” Signs of the Times, November 19, 1894.
”Genom påven i Rom har samma verk fortsatt här på jorden som bedrevs i himlens salar före mörkrets furstes fördrivning. Satan sökte att rätta Guds lag i himlen och att tillföra ett tillägg av sitt eget. Han upphöjde sitt eget omdöme över sin Skapares och satte sin vilja över Jehovas vilja och förklarade därigenom i själva verket Gud vara felbar. Påven följer också samma väg och gör, i det att han gör anspråk på ofelbarhet för egen del, försök att anpassa Guds lag efter sina egna föreställningar, i tron att han är i stånd att rätta de fel han menar sig se i himlens och jordens Herres stadgar och bud. Han säger i själva verket till världen: Jag skall ge er bättre lagar än Jehovas. Vilken förolämpning är inte detta mot himlens Gud!” Signs of the Times, November 19, 1894.
Islam, represented by Mohammed in the history of the seventh century also came out of the bottomless pit when the key that was given to Mohammed was turned. When the pit was opened, “smoke” came out that darkened the sun and the air. The pioneers correctly identified that the “key” that opened the pit was the battle of Nineveh.
Islam, representerad av Muhammed i sjunde århundradets historia, kom också upp ur avgrunden när den nyckel som gavs åt Muhammed vreds om. När avgrunden öppnades, kom ”rök” upp som förmörkade solen och luften. Pionjärerna identifierade med rätta att den ”nyckel” som öppnade avgrunden var slaget vid Nineve.
When we approach the first three verses on Revelation chapter nine from the pioneer understanding in the context of a triple application of prophecy, we find the prophetic characteristics of those verses that represent the first woe, typify the prophetic characteristics of the third woe that arrives “quickly” at the great earthquake. The Sunday law is represented by the battle of Nineveh.
När vi närmar oss de tre första verserna i Uppenbarelsebokens nionde kapitel utifrån pionjärernas förståelse i sammanhanget av en trefaldig tillämpning av profetian, finner vi att de profetiska kännetecknen i dessa verser, vilka framställer det första veropet, förebildar de profetiska kännetecknen hos det tredje veropet, som kommer ”snart” vid den stora jordbävningen. Söndagslagen framställs genom slaget vid Nineve.
Peter is responsible for correcting the false prediction of the fireballs of Nashville, and he recognizes that the correct application of Ellen White's warning of fireballs upon Nashville marks the beginning of “the destruction of thousands of cities almost fully given to idolatry.”
Petrus bär ansvaret för att rätta den falska förutsägelsen om Nashvillekuleldarna, och han inser att den rätta tillämpningen av Ellen Whites varning om eldklot över Nashville markerar början på ”förstörelsen av tusentals städer, nästan helt överlämnade åt avgudadyrkan.”
The fireballs of Nashville mark the beginning of a period of destruction upon the cities, and it also marks the beginning of the proclamation of the short midnight cry message. That message begins with an unexpected attack from Islam and the period ends with an unexpected attack from Islam at the great earthquake. The period of the proclamation of the midnight cry marks the end of the sealing time of the one hundred and forty-four thousand which began with the unexpected attack of Islam on 9/11.
Eldkloten över Nashville markerar början på en period av förstörelse över städerna, och de markerar också början på förkunnelsen av budskapet om det korta midnattsropet. Detta budskap börjar med ett oväntat angrepp från islam, och perioden slutar med ett oväntat angrepp från islam vid den stora jordbävningen. Perioden för förkunnelsen av midnattsropet markerar slutet på beseglingstiden för de etthundrafyrtiofyra tusen, vilken började med islams oväntade angrepp den 11 september.
The sealing of the one hundred and forty-four thousand then began in agreement with the line of Balaam and the ass, where there are three strikes that culminate at the Sunday law, but where the second unexpected attack includes October 7, 2023 upon the ancient glorious land and then at the fireballs of Nashville. All the lines agree, and Peter understands that the unsealing of these truths, which are represented as the dirt brush man gathering up the scattered jewels and casting them into the casket is the work of the Lion of the tribe of Judah.
Förseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen begynte då i överensstämmelse med Bileams och åsnans linje, där tre slag förekommer som kulminerar i söndagslagen, men där det andra oväntade angreppet omfattar den 7 oktober 2023 mot det gamla härliga landet och därefter vid Nashvilles eldbollar. Alla linjer stämmer överens, och Petrus förstår att avförseglingen av dessa sanningar, vilka framställs såsom den smutsige borstmannen som samlar ihop de utspridda juvelerna och kastar dem i kistan, är Lejonet av Juda stams verk.
The Lion of Judah identifies Peter’s corrected message of Nashville as occurring in the final period of the sealing of the one hundred and forty-four thousand that is represented in the hidden history of verse forty of Daniel eleven, and more specifically in the portion of that hidden history represented in verses eleven through fifteen of the same chapter. In those verses, the battle of Raphia and the battle of Panium lead to the Sunday law of verse sixteen, which is represented by the battle of Actium. When the battle of Panium joins the battle of Actium at the Sunday law, the battle of Nineveh is also repeated.
Lejonet av Juda identifierar Peters korrigerade budskap i Nashville som inträffande under den sista perioden av beseglingen av de etthundrafyrtiofyra tusen, vilken återges i den dolda historien i Daniel elva, vers fyrtio, och mer specifikt i den del av denna dolda historia som återges i verserna elva till femton i samma kapitel. I dessa verser leder slaget vid Rafia och slaget vid Panium fram till söndagslagen i vers sexton, vilken representeras av slaget vid Actium. När slaget vid Panium förenas med slaget vid Actium vid söndagslagen, upprepas även slaget vid Nineve.
The “key” given to Mohammed, the king of Islam, whose name is not only the character of Islam, but also the place of the destruction marked by the battle of Nineveh. The king’s name “in the Hebrew tongue is Abaddon,” and “in the Greek tongue hath his name Apollyon.” The Greek and Hebrew emphasize the Old and New Testaments and instruct us that Abaddon means “the place of destruction” and Apollyon means “the destroyer.” In verse eleven of Revelation nine the king over Islam is Mohammed, but it is also the “angel of the bottomless pit,” which is Satan. Just as the pope is the antichrist as Satan’s right-hand man on earth, Mohammed is also directly controlled by Satan, the angel of the bottomless pit.
”Nyckeln” gavs åt Mohammed, Islams konung, vars namn inte bara är Islams kännetecken, utan också platsen för den förödelse som utmärks av slaget vid Nineve. Konungens namn ”på hebreiska är Abaddon”, och ”på grekiska har han namnet Apollyon”. Grekiskan och hebreiskan betonar Gamla och Nya testamentet och lär oss att Abaddon betyder ”förödelsens plats” och att Apollyon betyder ”förgöraren”. I den elfte versen i Uppenbarelseboken nio är konungen över islam Mohammed, men han är också ”avgrundens ängel”, vilket är Satan. Liksom påven är antikrist såsom Satans högra hand på jorden, är också Mohammed direkt styrd av Satan, avgrundens ängel.
At the Sunday law, the threefold union is forced upon the world and the deadly wound that was delivered to the papacy in 1798, thus marking the end of the Dark Ages is healed. When the deadly wound is healed, the second period of the Dark Ages arrives, and at the great earthquake that is the Sunday law, Islam turns the key and smoke as from a furnace blots out the sun and stars as darkness returns. The battle of Nineveh is repeated at the Sunday law, for it is the key that brings the second period of darkness. There national apostasy is followed by national ruin. There “active despotism” bears full sway, for the smoke of Islam that darkens the sun and stars at the battle of Nineveh is as a burning furnace. The “burning furnace” was an element of God’s covenant with Abraham.
Vid söndagslagen tvingas den trefaldiga föreningen på världen, och det dödliga sår som tillfogades påvedömet år 1798 och därmed markerade slutet på den mörka medeltiden blir läkt. När det dödliga såret blir läkt, inträder den mörka medeltidens andra period, och vid den stora jordbävning som är söndagslagen vrider islam om nyckeln, och rök såsom ur en ugn förmörkar solen och stjärnorna när mörkret återvänder. Slaget vid Nineve upprepas vid söndagslagen, ty det är nyckeln som frambringar den andra mörkerperioden. Där följs nationellt avfall av nationell undergång. Där råder ”aktiv despotism” fullt ut, ty islams rök, som vid slaget vid Nineve förmörkar solen och stjärnorna, är såsom en brinnande ugn. Den ”brinnande ugnen” var ett led i Guds förbund med Abraham.
And it came to pass, that, when the sun went down, and it was dark, behold a smoking furnace, and a burning lamp that passed between those pieces. Genesis 15:17.
Och det hände sig, när solen hade gått ned och det hade blivit mörkt, att se, en rykande ugn och en brinnande fackla som gick fram mellan dessa stycken. 1 Moseboken 15:17.
The smoking furnace that passed between Abram’s covenant offerings identified the bondage in Egypt represented in the passage in verse thirteen.
Den rykande ugnen som for fram mellan Abrams förbundsoffer betecknade den fångenskap i Egypten som framställs i avsnittet i vers tretton.
And he said unto Abram, Know of a surety that thy seed shall be a stranger in a land that is not theirs, and shall serve them; and they shall afflict them four hundred years. Genesis 15:13.
Och han sade till Abram: ”Du skall veta med visshet att din säd skall bo som främlingar i ett land som inte är deras, och de skall tjäna dem; och de skall förtrycka dem i fyra hundra år.” 1 Moseboken 15:13.
A “burning furnace,” such as Nebuchadnezzar’s furnace in chapter three of Daniel represents bondage and slavery, as was the condition of Shadrach, Meshach and Abednego.
En ”brinnande ugn”, såsom Nebukadnessars ugn i Daniels tredje kapitel, representerar träldom och slaveri, såsom tillståndet var för Shadrak, Meshak och Abed-Nego.
“But like the stars in the vast circuit of their appointed path, God’s purposes know no haste and no delay. Through the symbols of the great darkness and the smoking furnace, God had revealed to Abraham the bondage of Israel in Egypt, and had declared that the time of their sojourning should be four hundred years. “Afterward,” He said, “shall they come out with great substance.” Genesis 15:14.” The Desire of Ages, 33.
”Men liksom stjärnorna i den väldiga banan av sin bestämda bana känner Guds avsikter varken brådska eller dröjsmål. Genom symbolerna den stora mörkret och den rykande ugnen hade Gud uppenbarat för Abraham Israels träldom i Egypten och förklarat att tiden för deras vistelse där skulle vara fyra hundra år. ”Därefter”, sade han, ”skola de draga ut med mycken egendom.” 1 Moseboken 15:14.” Messias, s. 33.
But the Lord hath taken you, and brought you forth out of the iron furnace, even out of Egypt, to be unto him a people of inheritance, as ye are this day. Deuteronomy 4:20.
Men HERREN har tagit er och fört er ut ur järnugnen, ut ur Egypten, för att ni skulle vara hans arvsfolk, såsom ni är denna dag. 5 Moseboken 4:20.
The smoke that darkens the sun and moon when the key of the battle of Nineveh is turned identifies the persecution that begins in earnest at the Sunday law. The persecution of the Dark Ages then is repeated. The pioneers correctly identified that the battle of Nineveh was the “key” that brought Islam into prophetic history as the first woe in 627. The battle was between Rome and Persia, and it represented a victory for Rome, but it was what is called a Pyrrhic victory. A victory that is actually detrimental to the victor. The phrase comes from a victory by king Pyrrhus of Epirus. After two battles against the Romans (Heraclea in 280 BC and Asculum in 279 BC), he defeated the Roman army but lost a huge portion of his own troops. According to legend, he then said, “One more such victory and we are lost.”
Den rök som förmörkar solen och månen när nyckeln till slaget vid Nineve vrids om identifierar den förföljelse som på allvar börjar vid söndagslagen. Mörka medeltidens förföljelse upprepas då. Pionjärerna identifierade med rätta att slaget vid Nineve var den ”nyckel” som förde in islam i den profetiska historien som det första ve i år 627. Slaget stod mellan Rom och Persien, och det utgjorde en seger för Rom, men det var vad som kallas en pyrrhusseger. En seger som i själva verket är till skada för segraren. Uttrycket kommer från en seger vunnen av kung Pyrrhus av Epirus. Efter två slag mot romarna (Herakleia år 280 f.Kr. och Asculum år 279 f.Kr.) besegrade han den romerska armén men förlorade en mycket stor del av sina egna trupper. Enligt legenden sade han då: ”En sådan seger till, och vi är förlorade.”
The battle of Nineveh was a strategic victory for Rome, but when finished neither Rome or Persia had the power to thereafter effectively resist the onslaught of Islam. Persia is the United States and Rome is the papacy in the modern fulfillment of the battle of Nineveh. Medo-Persia as a two-horned power represent the two-horned power of the United States. At the Sunday law the United States is simply one horn, for leading to the Sunday law the image of the beast has been formed, and that formation consists of combining both horns into one. In Daniel eight, there are two horns representing the Medo-Persian Empire, and the Persian horn came up last.
Slaget vid Nineve var en strategisk seger för Rom, men när det var avslutat hade varken Rom eller Persien därefter kraft att effektivt stå emot islams anstormning. Persien är Förenta staterna och Rom är påvedömet i den moderna uppfyllelsen av slaget vid Nineve. Medo-Persien som en tvåhornad makt representerar Förenta staternas tvåhornade makt. Vid söndagslagen är Förenta staterna helt enkelt ett horn, ty fram till söndagslagen har vilddjurets bild blivit formad, och den formningen består i att förena båda hornen till ett. I Daniel 8 finns två horn som representerar det medo-persiska riket, och det persiska hornet kom upp sist.
Then I lifted up mine eyes, and saw, and, behold, there stood before the river a ram which had two horns: and the two horns were high; but one was higher than the other, and the higher came up last. Daniel 8:3.
Sedan lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, framför floden stod en bagge som hade två horn; och de två hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det högre kom upp sist. Daniel 8:3.
The United States’ two horns of Republicanism and Protestantism join into one when church and state come together to form the image of the beast. That formation is fully consummated when the mark of the beast is enforced at the Sunday law. This identifies the United States as simply Persia at the Sunday law. Persia was defeated by Rome at the battle of Nineveh. How Rome defeated Persia is of historical significance, because of the maneuvers of Heraclius, the Roman Emperor.
Förenta staternas två horn av republikanism och protestantism förenas till ett när kyrka och stat träder samman för att bilda vilddjurets bild. Denna bildning fullbordas helt när vilddjurets märke genomdrivs genom söndagslagen. Detta identifierar Förenta staterna som helt enkelt Persien vid söndagslagen. Persien besegrades av Rom i slaget vid Nineve. Hur Rom besegrade Persien är av historisk betydelse, på grund av de manövrer som utfördes av Herakleios, den romerske kejsaren.
Simply put Heraclius accomplished a surprise attack, as opposed to a straight forward advancing attack. His efforts to accomplish the surprise are noted in history. The surprise included his decision to attack in winter, which was uncommon during those historic times, but it did not stop there. Heraclius started his invasion in mid-September 627 from the north (Armenian highlands). Instead of taking the expected route southward directly toward the Persian capital Ctesiphon, he made a wide arc, moving southeast along the border regions (roughly modern Turkey-Iran border). He then turned south and west, crossing the Great Zab River on December 1, 627. This placed his army on the Nineveh Plateau (east bank of the Tigris River), near the ruins of ancient Nineveh. This movement was from south to north relative to the Persian forces—the opposite of what the Persians anticipated. They expected him to continue pushing south toward Ctesiphon. It caught the Persian commander Rhahzadh off guard and forced him to chase Heraclius into unfavorable terrain. It allowed the Romans to choose the battlefield on the plains near Nineveh. The maneuver prevented the Romans from being trapped between Persian forces and gave them an escape route if needed. Combined with the fog on the day of battle and a feigned retreat tactic during the actual fighting, there were multiple layers of surprise. This bold winter invasion and flanking route deep into Persian territory is considered one of Heraclius’s greatest military achievements. It helped shatter Persian confidence and contributed heavily to the eventual Roman victory in the long war.
Enkelt uttryckt genomförde Herakleios ett överraskningsanfall, i motsats till ett rakt framryckande anfall. Hans ansträngningar att åstadkomma överraskningen är noterade i historien. Överraskningen innefattade hans beslut att anfalla under vintern, vilket var ovanligt under den tiden, men det stannade inte där. Herakleios inledde sin invasion i mitten av september år 627 från norr (det armeniska höglandet). I stället för att ta den förväntade vägen söderut direkt mot den persiska huvudstaden Ktesifon gjorde han en vid båge och rörde sig sydost längs gränsområdena (ungefär den nuvarande gränsen mellan Turkiet och Iran). Därefter vände han söderut och västerut och korsade Stora Zab den 1 december 627. Detta placerade hans armé på Nineveslätten (på Tigrisflodens östra strand), nära ruinerna av det forntida Nineve. Denna rörelse skedde från söder till norr i förhållande till de persiska styrkorna – motsatsen till vad perserna hade väntat sig. De förväntade sig att han skulle fortsätta att tränga söderut mot Ktesifon. Detta tog den persiske befälhavaren Rhahzadh på sängen och tvingade honom att förfölja Herakleios in i ofördelaktig terräng. Det gjorde det möjligt för romarna att välja slagfältet på slätterna nära Nineve. Manövern förhindrade att romarna blev instängda mellan persiska styrkor och gav dem en reträttväg om det skulle behövas. Tillsammans med dimman på slagdagen och en skenreträttstaktik under själva striden fanns det flera skikt av överraskning. Denna djärva vinterinvasion och flankmarsch djupt in på persiskt territorium betraktas som en av Herakleios största militära bedrifter. Den bidrog till att krossa det persiska självförtroendet och medverkade i hög grad till den slutliga romerska segern i det långvariga kriget.
“In the battle of Nineveh, which was fiercely fought from daybreak to the eleventh hour, twenty-eight standards, besides those which might be broken or torn, were taken from the Persians; the greatest part of their army was cut in pieces, and the victors (the Romans), concealing their own loss, passed the night on the field. The cities and palaces of Assyria were opened for the first time to the Romans.
”I slaget vid Nineve, som utkämpades häftigt från daggryningen till elfte timmen, togs tjugoåtta baner från perserna, förutom dem som kunde ha brutits sönder eller slitits i stycken; den största delen av deras här höggs ned, och segrarna (romarna), som dolde sina egna förluster, tillbringade natten på slagfältet. Assyriens städer och palats öppnades för första gången för romarna.
“The Roman emperor was not strengthened by the conquests which he achieved; and a way was prepared at the same time, and by the same means, for the multitudes of Saracens from Arabia, like locusts from the same region, who, propagating in their course the dark and delusive Mohammedan creed, speedily overspread both the Persian and the Roman empire.
Den romerske kejsaren stärktes inte genom de erövringar som han uppnådde; och samtidigt, samt genom samma medel, bereddes en väg för skaror av saracener från Arabien, likt gräshoppor från samma område, vilka, medan de på sin väg utbredde den mörka och bedrägliga muhammedanska läran, hastigt översvämmade såväl det persiska som det romerska riket.
“More complete illustration of this fact could not be desired than is supplied in the concluding words of the chapter from Gibbon, from which the preceding extracts are taken. ‘Although a victorious army had been formed under the standard of Heraclius, the unnatural effort seems to have exhausted rather than exercised their strength. While the emperor triumphed at Constantinople or Jerusalem, an obscure town on the confines of Syria was pillaged by the Saracens, and they cut in pieces some troops who advanced to its relief,—an ordinary and trifling occurrence, had it not been the prelude of a mighty revolution. These robbers were the apostles of Mohammed; their frantic valor had emerged from the desert; and in the last eight years of his reign, Heraclius lost to the Arabs the same provinces which he had rescued from the Persians.
”En mer fullständig illustration av detta faktum kan knappast önskas än den som ges i de avslutande orden i kapitlet hos Gibbon, ur vilket de föregående utdragen är hämtade. ’Fastän en segerrik här hade formerats under Heraklios’ baner, tycks den onaturliga ansträngningen snarare ha uttömt än övat deras krafter. Medan kejsaren triumferade i Konstantinopel eller Jerusalem, plundrades en obemärkt stad vid Syriens gräns av saracenerna, och de högg ned några trupper som ryckte fram till dess undsättning,—en vanlig och obetydlig händelse, om den inte hade varit förspelet till en mäktig omvälvning. Dessa rövare var Muhammeds apostlar; deras rasande tapperhet hade brutit fram ur öknen; och under de sista åtta åren av hans regering förlorade Heraklios till araberna samma provinser som han hade räddat från perserna.”
“‘The spirit of fraud and enthusiasm, whose abode is not in the heavens,’ was let loose on earth. The bottomless pit needed but a key to open it, and that key was the fall of Chosroes. He had contemptuously torn the letter of an obscure citizen of Mecca. But when from his ‘blaze of glory’ he sunk into the ‘tower of darkness’ which no eye could penetrate, the name of Chosroes was suddenly to pass into oblivion before that of Mohammed; and the crescent seemed but to wait its rising till the falling of the star. Chosroes, after his entire discomfiture and loss of empire, was murdered in the year 628; and the year 629 is marked by ‘the conquest of Arabia,’ and ‘the first war of the Mohammedans against the Roman empire.’ ‘And the fifth angel sounded, and I saw a star fall from heaven unto the earth; and to him was given the key of the bottomless pit. And he opened the bottomless pit.’ He fell unto the earth. When the strength of the Roman empire was exhausted, and the great king of the East lay dead in his tower of darkness, the pillage of an obscure town on the borders of Syria was ‘the prelude of a mighty revolution.’ ‘The robbers were the apostles of Mohammed, and their frantic valor emerged from the desert.’” Uriah Smith, Daniel and the Revelation, 495–497.
”’Bedrägeriets och hänryckningens ande, vars boning inte är i himlarna,’ släpptes lös över jorden. Den avgrundsdjupa brunnen behövde endast en nyckel för att öppnas, och den nyckeln var Chosroes fall. Han hade föraktfullt slitit sönder brevet från en obemärkt medborgare i Mecka. Men när han från sin ’glanslåga’ sjönk ned i ’mörkrets torn’, som inget öga kunde tränga igenom, skulle Chosroes namn plötsligt försvinna i glömska inför Muhammeds; och halvmånen tycktes endast invänta sitt uppstigande till dess stjärnan föll. Chosroes, efter sitt fullständiga nederlag och förlusten av sitt rike, mördades år 628; och år 629 utmärks av ’Arabiens erövring’ och ’muhammedanernas första krig mot det romerska riket’. ’Och den femte ängeln stötte i basunen, och jag såg en stjärna falla från himlen ned på jorden; och åt honom gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och han öppnade avgrundens brunn.’ Han föll ned på jorden. När det romerska rikets styrka var uttömd och den store kungen i öster låg död i sitt mörkrets torn, var plundringen av en obemärkt stad vid Syriens gräns ’förspelet till en mäktig omvälvning’. ’Rövarna var Muhammeds apostlar, och deras rasande tapperhet trädde fram ur öknen.’” Uriah Smith, Daniel and the Revelation, 495–497.
The battle of Nineveh represents modern Rome conquering the United States at the Sunday law, but it is a pyrrhic victory, for a progressive judgment upon Rome begins at the Sunday law.
Slaget om Nineve representerar det moderna Rom som erövrar Förenta staterna vid söndagslagen, men det är en pyrrhusseger, ty en fortskridande dom över Rom börjar vid söndagslagen.
Chosroes, was the head of the Persian empire, so Persia representing the United States’ fall at the Sunday law is the key that opens the bottomless pit at the fall of the sixth kingdom of Bible prophecy. It represents the Sunday law of verses sixteen, thirty-one, and forty-one of Daniel eleven, as well as, Revelation thirteen verse eleven.
Chosroes var överhuvudet för det persiska riket; således är Persien, som representerar Förenta staternas fall vid söndagslagen, den nyckel som öppnar avgrunden vid det sjätte rikets fall i Bibelns profetia. Det representerar söndagslagen i Daniel 11:16, 31 och 41, liksom i Uppenbarelseboken 13:11.
Notice the pioneer Stephen Haskell’s comments on the same verses and history:
Lägg märke till pionjären Stephen Haskells kommentarer till samma verser och samma historia:
“The Arabs, or the Saracens, had never exercised any influence in the earth. In the history of nations, these free men of the desert had passed with scarcely a notice. Mohammedanism united the scattered tribes, and sent them forth as the conquerors of nations. The rapid progress which attended the Saracen arms was due, in great measure, to the strife between the Romans and Chosroes, the head of the modern Persian empire. This strife resulted in the fall of the latter. Modern Persia had stood as a barrier wall, keeping in check the power of Mohammed; but when that power fell, the barrier was gone, the ‘bottomless pit’ opened, and the Saracens deluged the world. When the 'bottomless pit was opened, there arose a smoke which hid the face of the sun.' The figure is a strong one, representing the darkening effect of Mohammedanism, as it spread over the face of the earth.” Stephen Haskell, The Story of the Seer of Patmos, 164, 165.
”Araberna, eller saracenerna, hade aldrig utövat något inflytande på jorden. I nationernas historia hade dessa öknens fria män gått förbi nästan utan att uppmärksammas. Muhammedanismen förenade de spridda stammarna och sände dem ut som folkens erövrare. Den snabba framgång som följde saracenernas vapen berodde i hög grad på striden mellan romarna och Khosro, den moderna persiska rikets överhuvud. Denna strid ledde till den senares fall. Det moderna Persien hade stått som en skyddande mur och hållit Muhammeds makt i schack; men när denna makt föll, var barriären borta, ”avgrundens brunn” öppnades, och saracenerna översvämmade världen. När ”avgrundens brunn öppnades, steg en rök upp som dolde solens ansikte.” Bilden är kraftfull och framställer den förmörkande verkan som muhammedanismen hade, när den bredde ut sig över jordens yta.” Stephen Haskell, The Story of the Seer of Patmos, 164, 165.
That barrier wall in Rome’s history is the wall of separation of church and state that is removed at the Sunday law. There is another layer to the pyrrhic victory of Rome over Persia in the battle of Nineveh, for there was a previous battle of Nineveh, representing an Alpha and the battle of 627 representing the Omega. The battle was in 612 BC, roughly twelve hundred years apart. In that battle Assyria was defeated by a threefold confederacy and marked the end of the Assyrian Empire.
Den barriärmuren i Roms historia är den skiljemur mellan kyrka och stat som undanröjs genom söndagslagen. Det finns ytterligare ett skikt i Roms pyrrhusseger över Persien i slaget vid Nineve, ty det fanns ett tidigare slag vid Nineve, som representerar ett Alfa, och slaget år 627 representerar Omega. Det slaget stod år 612 f.Kr., ungefär tolv hundra år emellan. I det slaget besegrades Assyrien av en trefaldig konfederation, och detta markerade slutet på det assyriska riket.
A. T. Jones comments on the alpha battle of Nineveh:
A. T. Jones kommenterar Nineves alfa-strid:
“Affairs in the government of Assyria went from bad to worse, so that in 612 BC there was another grand revolt on the part of the same three countries, led this time by Nabopolassar himself. This one was completely successful: Nineveh was made a heap of ruins; and the Assyrian Empire was divided into three great divisions,—Media, holding the northeast and the extreme north, Babylon holding Elam and all the plain and valleys of the Euphrates and the Tigris, and Egypt holding all the country west of the Euphrates. The seal of this alliance between Babylon and Media was the marriage of the daughter of the king of Media to Nebuchadnezzar, son of Nabopolassar. It was in the performance of his part in the alliance against Assyria, that Pharaoh-Necho king of Egypt went up against the king of Assyria to fight against Carchemish by Euphrates when King Josiah of Judah went out to fight with him, and was slain at Megiddo. Then as all this western territory pertained to the king of Egypt, it was in exercise of his legitimate sovereignty, gained by conquest, that he removed Shallum, the son of Josiah, from being king of Judah, and appointed Eliakim king of Judah in his stead, changing his name to Jehoiakim, and laid a tax upon the land.” 1 Chronicles 3:15; 2 Kings 23:31–35.” A. T. Jones, Review and Herald, March 15, 1898.
”Förhållandena i Assyriens regering gick från ont till värre, så att år 612 f.Kr. utbröt ännu ett stort uppror från samma tre länder, denna gång lett av Nabopolassar själv. Detta blev fullständigt framgångsrikt: Nineve gjordes till en grushög; och det assyriska riket delades i tre stora delar,—Medien, som innehade nordöst och den yttersta norden, Babylon, som innehade Elam och hela slätten och dalgångarna vid Eufrat och Tigris, och Egypten, som innehade hela landet väster om Eufrat. Sigillet på denna allians mellan Babylon och Medien var äktenskapet mellan dottern till Mediens kung och Nebukadnessar, son till Nabopolassar. Det var under fullgörandet av sin del i alliansen mot Assyrien som farao Neko, Egyptens kung, drog upp mot Assyriens kung för att strida mot Karkemis vid Eufrat, då Juda kung Josia drog ut för att strida mot honom och blev dödad vid Megiddo. Då nu hela detta västliga område tillhörde Egyptens kung, var det i utövandet av hans legitima suveränitet, vunnen genom erövring, som han avsatte Sallum, Josias son, från att vara Juda kung och i hans ställe insatte Eljakim till Juda kung, ändrade hans namn till Jojakim och lade en skatt på landet.” 1 Krönikeboken 3:15; 2 Kungaboken 23:31–35.” A. T. Jones, Review and Herald, 15 mars 1898.
In the alpha battle of Nineveh of 612 BC, the Assyrian Empire came to an end, just as the sixth kingdom of Bible prophecy ends at the Sunday law. The victor in the battle was a threefold union of Babylon, Egypt and Media. In the warfare of that period King Josiah dies at Megiddo, thus typifying Armageddon. In the omega battle of Nineveh in 627, Islam of the third woe is released as the wall of protection in the Constitution is removed as typified, as Haskell noted of Persia as the “barrier wall” of protection being removed with the defeat of Persia. King Josiah’s death at Megiddo identifies the first battle of Nineveh as being the second battle in the last days. The last of the two battles of Nineveh in 627, when the key is turned and the pit is opened is the first in the last days, for the first will be last. The first battle of Nineveh between Assyria and the threefold union leads to Armageddon. The period of the second Dark Ages begins with the battle of Nineveh and ends with the battle of Nineveh.
I Nineves alfa-strid år 612 f.Kr. gick det assyriska imperiet till sitt slut, alldeles som Bibelprofetians sjätte rike upphör vid söndagslagen. Segermakten i striden var en trefaldig union av Babylon, Egypten och Medien. I den tidens krigföring dör kung Josia vid Megiddo och utgör därmed en förebild på Harmageddon. I Nineves omega-strid år 627 släpps islams tredje ve lös, då skyddsmuren i konstitutionen avlägsnas, såsom detta förebildades; liksom Haskell påpekade att Persien var den skyddande ”barriärmuren” som avlägsnades genom Persiens nederlag. Kung Josias död vid Megiddo identifierar den första striden om Nineve som den andra striden i de sista dagarna. Den sista av de två striderna om Nineve år 627, när nyckeln vrids om och avgrunden öppnas, är den första i de sista dagarna, ty den första skall bli den sista. Den första striden om Nineve mellan Assyrien och den trefaldiga unionen leder till Harmageddon. Den andra mörka tidsålderns period börjar med striden om Nineve och slutar med striden om Nineve.
The facts of the fifth trumpet which is the first woe of Revelation chapter nine is what the pioneers understood to be the clearest historical witness of any passage in the book of Revelation. Uriah Smith expresses that fact as follows:
Fakta rörande den femte basunen, som är det första veropet i Uppenbarelsebokens nionde kapitel, var enligt pionjärernas uppfattning det tydligaste historiska vittnesbördet av varje avsnitt i Uppenbarelseboken. Uriah Smith uttrycker detta faktum på följande sätt:
“‘VERSE 1. And the fifth angel sounded, and I saw a star fall from heaven unto the earth: and to him was given the key of the bottomless pit.’
”VERS 1. Och den femte ängeln blåste i sin basun, och jag såg en stjärna falla från himlen ned på jorden; och åt honom gavs nyckeln till avgrundens brunn.”
“For an exposition of this trumpet, we shall again draw from the writings of Mr. Keith. This writer truthfully says: ‘There is scarcely so uniform an agreement among interpreters concerning any other part of the Apocalypse as respecting the application of the fifth and sixth trumpets, or the first and second woes, to the Saracens and Turks. It is so obvious that it can scarcely be misunderstood. Instead of a verse or two designating each, the whole of the ninth chapter of the Revelation in equal portions, is occupied with a description of both.” Uriah Smith, Daniel and the Revelation, 495.
”För en utläggning av denna basun skall vi åter hämta material ur herr Keiths skrifter. Denne författare säger med sanning: ’Det råder knappast en så enhetlig samstämmighet bland uttolkare beträffande någon annan del av Uppenbarelseboken som i fråga om tillämpningen av den femte och sjätte basunen, eller det första och andra ve-ropet, på saracenerna och turkarna. Det är så uppenbart att det knappast kan missförstås. I stället för att en eller två verser betecknar vardera, ägnas hela det nionde kapitlet i Uppenbarelseboken, i lika stora delar, åt en beskrivning av dem båda.’ Uriah Smith, Daniel and the Revelation, 495.
Peter is at Panium with the responsibility to correct the message of the fireballs of Nashville, and it is seen for the first time that the elements of the first woe perfectly align with the elements of the soon-coming Sunday law. The Lion of the tribe of Judah unsealed this understanding in agreement with other lines of prophecy that He had already put in place. The historians will testify to the significance of the surprise attack accomplished by Rome upon the Persians in 627, and when they do so, they noted Heraclius’ maneuvering around and behind Persia in the winter time as a ploy to keep hidden until the time of the attack.
Petrus befinner sig i Panium med ansvaret att korrigera budskapet om Nashvilles eldklot, och det ses för första gången att den första veons beståndsdelar fullkomligt överensstämmer med beståndsdelarna i den snart kommande söndagslagen. Lejonet av Juda stam avförseglade denna förståelse i samklang med andra profetiska linjer som Han redan hade upprättat. Historikerna kommer att vittna om betydelsen av det överraskningsanfall som Rom genomförde mot perserna år 627, och när de gör det, noterar de Heraklios manövrerande runt och bakom Persien under vintertiden som ett knep för att förbli dold fram till tiden för anfallet.
Sister White informs us that Rome is simply waiting for “vantage ground,” and then she will strike.
Syster White upplyser oss om att Rom endast väntar på ett ”fördelaktigt läge”, och sedan kommer hon att slå till.
“God’s word has given warning of the impending danger; let this be unheeded, and the Protestant world will learn what the purposes of Rome really are, only when it is too late to escape the snare. She is silently growing into power. Her doctrines are exerting their influence in legislative halls, in the churches, and in the hearts of men. She is piling up her lofty and massive structures in the secret recesses of which her former persecutions will be repeated. Stealthily and unsuspectedly she is strengthening her forces to further her own ends when the time shall come for her to strike. All that she desires is vantage ground, and this is already being given her. We shall soon see and shall feel what the purpose of the Roman element is. Whoever shall believe and obey the word of God will thereby incur reproach and persecution.” The Great Controversy, 581.
”Guds ord har varnat för den annalkande faran; om denna varning lämnas utan avseende, kommer den protestantiska världen att få lära vad Roms avsikter verkligen är först när det är för sent att undkomma snaran. Hon växer i tysthet till makt. Hennes läror utövar sitt inflytande i lagstiftande församlingar, i kyrkorna och i människors hjärtan. Hon hopar sina höga och massiva byggnadsverk, i vilkas hemliga gömslen hennes tidigare förföljelser skall upprepas. Smygande och obemärkt stärker hon sina krafter för att främja sina egna syften när tiden kommer för henne att slå till. Allt hon önskar är ett fördelaktigt läge, och detta ges henne redan. Vi skall snart få se och känna vad det romerska elementets syfte är. Den som tror och lyder Guds ord kommer därigenom att ådra sig smälek och förföljelse.” The Great Controversy, 581.
As with the Emperor Heraclius, the papacy has been moving toward her goal “stealthily and unexpectedly” in fulfillment of Isaiah chapter twenty-three, where the whore of Tyre is forgotten for the history of the sixth kingdom of Bible prophecy. The secret surprise attack of Heraclius is the world forgetting the papacy from 1798 unto the Sunday law. Line upon line the first woe represents the third and last woe. In the first woe a pronouncement is made that also aligns with the history of Islam and the period of the sealing of the one hundred and forty-four thousand.
Liksom med kejsar Herakleios har påvedömet rört sig mot sitt mål ”smygande och oväntat”, i uppfyllelse av Jesaja kapitel tjugotre, där Tyrus sköka blir bortglömd för historien om det sjätte riket i Bibelns profetia. Herakleios hemliga överraskningsanfall är världens glömska av påvedömet från 1798 fram till söndagslagen. Rad på rad representerar det första ve den tredje och sista ve. I det första ve uttalas en förkunnelse som också överensstämmer med islams historia och tiden för de etthundrafyrtiofyra tusens besegling.
And it was commanded them that they should not hurt the grass of the earth, neither any green thing, neither any tree; but only those men which have not the seal of God in their foreheads. And to them it was given that they should not kill them, but that they should be tormented five months: and their torment was as the torment of a scorpion, when he striketh a man. And in those days shall men seek death, and shall not find it; and shall desire to die, and death shall flee from them. Revelation 9:4–6.
Och det blev dem befallt att inte skada jordens gräs, ej heller något grönt eller något träd, utan endast de människor som inte har Guds sigill på sina pannor. Och åt dem gavs att de inte skulle döda dem, utan att de skulle plågas i fem månader; och deras plåga var såsom en skorpions plåga, när den stinger en människa. Och i de dagarna skall människorna söka döden och inte finna den; och de skall längta efter att dö, men döden skall fly från dem. Uppenbarelseboken 9:4–6.
Before the key is turned at the battle of Nineveh, which is the soon-coming Sunday law the one hundred and forty-four thousand are already sealed. At the Sunday law the destruction of the cities which is initiated with the fireballs of Nashville is represented as a period of “five months,” when warfare rages and the second papal blood bath is initiated in fulfillment of the answer given to the martyrs of the Dark Ages in the fifth seal.
Innan nyckeln vrids om i slaget vid Nineve, vilket är den snart annalkande söndagslagen, är de etthundrafyrtiofyra tusen redan beseglade. Vid söndagslagen framställs städernas förstörelse, som inleds med Nashvilles eldklot, som en period av ”fem månader”, då kriget rasar och det andra påvliga blodbadet inleds till uppfyllelse av det svar som gavs åt den mörka medeltidens martyrer i det femte inseglet.
And when he had opened the fifth seal, I saw under the altar the souls of them that were slain for the word of God, and for the testimony which they held: And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth? And white robes were given unto every one of them; and it was said unto them, that they should rest yet for a little season, until their fellow servants also and their brethren, that should be killed as they were, should be fulfilled. Revelation 6:9–11.
Och när han öppnade det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit dödade för Guds ords skull och för det vittnesbörds skull som de höll fast vid. Och de ropade med hög röst och sade: Hur länge, Herre, du helige och sanne, dröjer du med att döma och utkräva vårt blod på dem som bor på jorden? Och åt var och en av dem gavs vita kläder; och det sades till dem att de ännu en liten tid skulle vila, till dess att också deras medtjänare och deras bröder, som skulle dödas såsom de hade blivit dödade, hade blivit fulltaliga. Uppenbarelseboken 6:9–11.
The martyrs of the Dark Ages are the first group that typify the martyrs of Modern Rome during the Sunday law crisis. Before that crisis arrives the one hundred and forty-four thousand are sealed, and that sealing process began at 9/11 with the arrival of Islam of the third woe, and the sprinkling of the latter rain. When the martyrs of the first Dark Ages asked when the papacy would be judged, they were told there will be a second group of martyrs when the Dark Ages are repeated, which is when the key of the battle of Nineveh is fulfilled at the soon-coming Sunday law. Before the second group of martyrs are made up the one hundred and forty-four thousand are sealed, and the period of the sealing that began on 9/11 is identified in the fifth seal, for the conversation there set forth is found in Revelation chapter six, verses NINE through ELEVEN, thus marking the beginning and ending of the sealing with 9/11. The ending introduces the destruction of Islam as set forth in Revelation NINE, ELEVEN, and those who are sealed will have fulfilled the experience of Daniel represented in Daniel NINE, ELEVEN.
Martyrena under de mörka tidsåldrarna är den första grupp som är en förebild för den moderna Rom-kyrkans martyrer under söndagslagskrisen. Innan den krisen kommer förseglas de etthundrafyrtiofyra tusen, och den förseglingsprocessen började vid 11 september med islams ankomst såsom det tredje ve, och med utgjutandet av det sena regnet. När martyrerna från de första mörka tidsåldrarna frågade när påvedömet skulle dömas, fick de veta att det skulle finnas en andra grupp martyrer när de mörka tidsåldrarna upprepas, vilket är då nyckeln till striden om Nineve uppfylls vid den snart annalkande söndagslagen. Innan den andra gruppen martyrer fullbordas blir de etthundrafyrtiofyra tusen förseglade, och den förseglingstid som började den 11 september identifieras i det femte inseglet, ty det samtal som där framställs återfinns i Uppenbarelseboken kapitel sex, verserna NIO till ELVA, och markerar så förseglingens början och slut med 9/11. Slutet introducerar islams förstörelse såsom den framställs i Uppenbarelseboken NIO, ELVA, och de som är förseglade kommer att ha uppfyllt Daniels erfarenhet sådan den framställs i Daniel NIO, ELVA.
We will continue these things in the next article.
Vi kommer att fortsätta med dessa ting i nästa artikel.