In the book of Ezekiel, the ‘siege’ of Jerusalem is the ‘sign’ that is the test by which our eternal destiny will be decided, for it marks the formation of the image of the beast.
I Hesekiels bok är Jerusalems ”belägring” det ”tecken” som utgör det prov genom vilket vår eviga bestämmelse kommer att avgöras, ty det markerar formandet av vilddjurets bild.
“The Lord has shown me clearly that the image of the beast will be formed before probation closes; for it is to be the great test for the people of God, by which their eternal destiny will be decided. …
”Herren har tydligt visat mig att vilddjurets bild kommer att upprättas innan nådatiden avslutas; ty den skall vara den stora prövningen för Guds folk, genom vilken deras eviga öde skall avgöras. …”
“This is the test that the people of God must have before they are sealed. All who proved their loyalty to God by observing His law, and refusing to accept a spurious sabbath, will rank under the banner of the Lord God Jehovah, and will receive the seal of the living God. Those who yield the truth of heavenly origin and accept the Sunday sabbath, will receive the mark of the beast.” Manuscript Releases, volume 15, 15.
”Detta är den prövning som Guds folk måste genomgå innan de blir beseglade. Alla som bevisat sin trohet mot Gud genom att hålla hans lag och vägra att ta emot en falsk sabbat, kommer att ställa sig under Herren Gud Jehovas baner och kommer att ta emot den levande Gudens sigill. De som överger sanningen av himmelskt ursprung och accepterar söndagssabbaten, kommer att ta emot vilddjurets märke.” Manuscript Releases, volym 15, 15.
The Christians that fled Jerusalem at the ‘sign’ of Cestius, did so because they had been forewarned and recognized the ‘sign’ when it arrived. Recognizing the formation of the image of the beast is to recognize the “events,” “preparations” and “movements” that lead to the Sunday law. The prophetic elements that make up the ‘sign’ must be understood in advance of the sign. When Cestius began the siege it was too late to learn what the sign was.
De kristna som flydde Jerusalem vid Cestius’ ”tecken” gjorde det därför att de hade blivit varnade i förväg och kände igen ”tecknet” när det kom. Att känna igen vilddjurets bild är att känna igen de ”händelser”, ”förberedelser” och ”rörelser” som leder fram till söndagslagen. De profetiska beståndsdelar som utgör ”tecknet” måste förstås innan tecknet kommer. När Cestius inledde belägringen var det för sent att lära sig vad tecknet var.
“Already preparations are advancing, and movements are in progress, which will result in making an image to the beast. Events will be brought about in the earth’s history that will fulfill the predictions of prophecy for these last days.” Review and Herald, April 23, 1889.
”Redan fortskrider förberedelserna, och rörelser är i gång, som kommer att leda till att en avbild åt vilddjuret upprättas. Händelser kommer att framkallas i jordens historia som kommer att uppfylla profetians förutsägelser för dessa sista dagar.” Review and Herald, 23 april 1889.
Preparations, Movements and Events
Förberedelser, rörelser och händelser
The “preparations,” “movements” and “events” must be recognized in advance of the test.
”Förberedelserna”, ”rörelserna” och ”händelserna” måste kännas igen i förväg inför prövningen.
“All that God has in prophetic history specified to be fulfilled in the past has been, and all that is yet to come in its order will be. Daniel, God’s prophet, stands in his place. John stands in his place. In the Revelation the Lion of the tribe of Judah has opened to the students of prophecy the book of Daniel, and thus is Daniel standing in his place. He bears his testimony, that which the Lord revealed to him in vision of the great and solemn events which we must know as we stand on the very threshold of their fulfillment.
”Allt det som Gud i den profetiska historien har angivit skulle uppfyllas i det förflutna, har blivit uppfyllt, och allt det som ännu återstår skall i sin ordning bli det. Daniel, Guds profet, står på sin plats. Johannes står på sin plats. I Uppenbarelseboken har Lejonet av Juda stam öppnat Daniels bok för dem som studerar profetiorna, och så står Daniel på sin plats. Han bär fram sitt vittnesbörd, det som Herren uppenbarade för honom i syn om de stora och högtidliga händelser som vi måste känna till, där vi står på själva tröskeln till deras uppfyllelse.
“In history and prophecy the Word of God portrays the long continued conflict between truth and error. That conflict is yet in progress. Those things which have been, will be repeated.” Selected Messages, book 2, 109.
”I historien och profetian framställer Guds ord den långvariga striden mellan sanning och villfarelse. Den striden pågår alltjämt. Det som har varit kommer att upprepas.” Selected Messages, bok 2, 109.
We “must know” “the great and solemn events as we stand on the very threshold of their fulfillment.” The threshold identifies our need to understand the events in advance of their fulfilment.
Vi ”måste känna till” ”de stora och högtidliga händelserna, där vi står på själva tröskeln till deras uppfyllelse.” Tröskeln utpekar vårt behov av att förstå händelserna innan de går i uppfyllelse.
“But the stern tracings of the prophetic pencil reveal a change in this peaceful scene. The beast with lamb-like horns speaks with the voice of a dragon, and ‘exerciseth all the power of the first beast before him.’ The spirit of persecution manifested by paganism and the papacy is again to be revealed. Prophecy declares that this power will say ‘to them that dwell on the earth, that they should make an image to the beast.’ [Revelation 13:14.] The image is made to the first or leopard-like beast, which is the one brought to view in the third angel’s message. By this first beast is represented the Roman Church, an ecclesiastical body clothed with civil power, having authority to punish all dissenters. The image to the beast represents another religious body clothed with similar power. The formation of this image is the work of that beast whose peaceful rise and mild professions render it so striking a symbol of the United States. Here is to be found an image of the papacy. When the churches of our land, uniting upon such points of faith as are held by them in common, shall influence the State to enforce their decrees and sustain their institutions, then will Protestant America have formed an image of the Roman hierarchy. Then the true church will be assailed by persecution, as were God’s ancient people. Almost every century furnishes examples of what bigotry and malice can do under a plea of serving God by protecting the rights of Church and State. Protestant churches that have followed in the steps of Rome by forming alliance with worldly powers have manifested a similar desire to restrict liberty of conscience. In the seventeenth century thousands of non-conformist ministers suffered under the rule of the Church of England. Persecution always follows religious favoritism on the part of secular governments.” Spirit of Prophecy, volume 4, 277.
”Men den profetiska pennans stränga linjedragningar visar en förändring i denna fridfulla scen. Djuret med lammlika horn talar med en drakes röst och ’utövar hela den första vilddjurets makt inför honom’. Den förföljelsens ande som uppenbarades genom hedendomen och påvedömet skall åter bli uppenbarad. Profetian förklarar att denna makt skall säga ’till dem som bor på jorden, att de skall göra en bild åt vilddjuret’. [Uppenbarelseboken 13:14.] Bilden görs åt det första eller leopardlika vilddjuret, vilket är det som framställs i den tredje ängelns budskap. Genom detta första vilddjur representeras den romerska kyrkan, en kyrklig sammanslutning klädd i borgerlig makt, med myndighet att straffa alla oliktänkande. Bilden åt vilddjuret representerar en annan religiös sammanslutning klädd med liknande makt. Bildandets av denna bild är verket av det vilddjur vars fridfulla uppstigande och milda bekännelser gör det till en så slående symbol för Förenta staterna. Här återfinns en avbild av påvedömet. När kyrkorna i vårt land, förenade på sådana trosläropunkter som de håller gemensamma, kommer att påverka staten att genomdriva deras förordningar och upprätthålla deras institutioner, då kommer det protestantiska Amerika att ha format en avbild av den romerska hierarkin. Då kommer den sanna kyrkan att angripas genom förföljelse, såsom Guds forntida folk blev. Nästan varje århundrade lämnar exempel på vad trångsynt nit och illvilja kan åstadkomma under förevändning att tjäna Gud genom att skydda kyrkans och statens rättigheter. Protestantiska kyrkor som har följt i Roms fotspår genom att ingå förbund med världsliga makter har visat en liknande önskan att inskränka samvetsfriheten. Under sjuttonhundratalet led tusentals nonkonformistiska predikanter under Engelska kyrkans styre. Förföljelse följer alltid religiös favorisering från de världsliga regeringarnas sida.” Spirit of Prophecy, volym 4, 277.
The formation of the image of the beast is accomplished first in the United States, and thereafter in the world.
Bildandet av vilddjurets bild fullbordas först i Förenta staterna och därefter i världen.
“Foreign nations will follow the example of the United States. Though she leads out, yet the same crisis will come upon our people in all parts of the world.” Testimonies, volume 6, 395.
”Främmande nationer kommer att följa Förenta staternas exempel. Fastän hon går i spetsen, kommer ändå samma kris att drabba vårt folk i alla delar av världen.” Testimonies, band 6, 395.
The Edict of Milan in 313 represents the starting of the formation, and also identifies the closed door for Seventh-day Adventists. Constantine of the west and Licinius of the east attached a treaty marriage to the Edict, when Constantine gave his half-sister Constantia to Licinius in the fourth treaty marriage represented in a prophetic line of the six treaty marriages within the prophetic history of Daniel eleven. The first two were associated with wars between the north and south, the next two were civil wars between east and west and the last two are symbolic marriages of the papal church power and state power.
Ediktet i Milano år 313 utgör början på formationsprocessen och identifierar också den stängda dörren för sjundedagsadventisterna. Konstantin i väst och Licinius i öst knöt ett fördragsäktenskap till ediktet, när Konstantin gav sin halvsyster Constantia åt Licinius i det fjärde fördragsäktenskapet, representerat i en profetisk linje av de sex fördragsäktenskapen inom den profetiska historien i Daniel 11. De två första var förknippade med krig mellan nord och syd, de följande två var inbördeskrig mellan öst och väst, och de två sista är symboliska äktenskap mellan den påvliga kyrkomakten och statsmakten.
Antiochus II Theos set aside his wife Laodice I to marry the Ptolemaic princess Berenice (daughter of Ptolemy II) around 252 BC. The treaty marriages of the Seleucid Empire were accomplished between the king of the north and the king of the south, whereas; the treaty marriage of 313 was between the emperor of the east and the emperor of the west.
Antiochos II Theos skilde sig från sin hustru Laodike I för att gifta sig med den ptolemeiska prinsessan Berenike (dotter till Ptolemaios II) omkring 252 f.Kr. Fördragsäktenskapen i det seleukidiska riket ingicks mellan kungen i norr och kungen i söder, medan fördragsäktenskapet år 313 ingicks mellan kejsaren i öster och kejsaren i väster.
The treaty marriage of Antiochus II Theos in 252 BC, represented the beginning of the Seleucid Empire that reached its conclusion as an empire in the history represented in verses ten through sixteen of Daniel eleven. In the final history of the Seleucid empire another treaty marriage was accomplished by Antiochus III the Great, when he gave his daughter Cleopatra I Syra, (the very first Cleopatra of prophetic history) to Ptolemy V in 193 BC. At the time Ptolemy V was about 16 and Cleopatra I Syra about 10 years old. Their marriage was a diplomatic settlement after the fifth Syrian war. The alpha treaty marriage between the king of the north and south in Daniel eleven had marked the end of the second Syrian war.
Fördragsäktenskapet med Antiochos II Theos år 252 f.Kr. utgjorde början på det seleukidiska välde som nådde sitt slut som imperium i den historia som framställs i verserna tio till sexton i Daniel elva. I det seleukidiska rikets avslutande historia genomfördes ännu ett fördragsäktenskap av Antiochos III den store, när han gav sin dotter Kleopatra I Syra, (den allra första Kleopatra i den profetiska historien) åt Ptolemaios V år 193 f.Kr. Vid den tiden var Ptolemaios V omkring 16 år och Kleopatra I Syra omkring 10 år gammal. Deras äktenskap var en diplomatisk uppgörelse efter det femte syriska kriget. Det alfa-fördragsäktenskapet mellan kungen i norr och kungen i söder i Daniel elva hade markerat slutet på det andra syriska kriget.
The last Cleopatra of prophetic history interacted with both Julius Caesar and thereafter with Mark Antony. After the assassination of Julius Caesar in 44 BC the second Triumvirate was formed in 43 BC. Three men made up the triumvirate and after one of those three, Marcus Lepidus was forced out of the threefold union by Octavian, a power struggle between Mark Antony of the east and Octavian of the west ensued. At Brundisium, in 40 BC a treaty between the two eastern and western rivals was made. The treaty included the marriage between Octavian’s sister Octavia and Mark Antony. The treaty and accompanying marriage did not hold, and after Mark Antony became involved with Cleopatra, he divorced Octavia in 32 BC. At the battle of Actium in 31 BC, the empires of east and west were consolidated into one power, and Octavian thereafter became Augustus Caesar, the symbol of the height of Roman glory and power.
Den sista Kleopatra i den profetiska historien hade förbindelse både med Julius Caesar och därefter med Marcus Antonius. Efter mordet på Julius Caesar år 44 f.Kr. bildades det andra triumviratet år 43 f.Kr. Tre män utgjorde triumviratet, och sedan en av dessa tre, Marcus Lepidus, hade tvingats bort ur den trefaldiga sammanslutningen av Octavianus, följde en maktkamp mellan Marcus Antonius i öst och Octavianus i väst. I Brundisium år 40 f.Kr. slöts ett fördrag mellan de båda rivalerna i öst och väst. I fördraget ingick äktenskapet mellan Octavianus’ syster Octavia och Marcus Antonius. Fördraget och det åtföljande äktenskapet bestod inte, och efter att Marcus Antonius hade inlett ett förhållande med Kleopatra skilde han sig från Octavia år 32 f.Kr. I slaget vid Actium år 31 f.Kr. förenades österns och västerns riken till en enda makt, och Octavianus blev därefter Augustus Caesar, symbolen för höjdpunkten av romersk ära och makt.
Prophetically the first treaty marriage of Daniel eleven was between the kings of the north and south in an attempt to end hostilities between the two combatants who were struggling to re-establish the empire of Alexander the Great. That first treaty marriage between the Seleucids and the Ptolemy’s of Egypt was the alpha treaty marriage of the Seleucid and Ptolemaic kingdoms, which typified the omega treaty marriage between the same two powers. In the last or omega treaty marriage, the very first or alpha Cleopatra of Egyptian history became the prophetic link to the last, or omega Cleopatra; whose relationship with Mark Antony became the point of reference for the divorce of Octavia and Mark Antony. The divorce marked the renewed hostilities between Mark Antony of the east and Octavian of the west which ended at the battle of Actium in 31 BC.
Profetiskt sett var det första fördragsäktenskapet i Daniel elva mellan nordens och söderns kungar, i ett försök att göra slut på fientligheterna mellan de båda stridande parter som kämpade för att återupprätta Alexander den stores rike. Detta första fördragsäktenskap mellan seleukiderna och Egyptens ptoleméer var seleukidernas och det ptolemeiska rikets alfa-fördragsäktenskap, vilket förebildade omega-fördragsäktenskapet mellan samma två makter. I det sista eller omega-fördragsäktenskapet blev den allra första eller alfa-Kleopatra i Egyptens historia den profetiska länken till den sista, eller omega-Kleopatra, vars relation till Marcus Antonius blev referenspunkten för skilsmässan mellan Octavia och Marcus Antonius. Skilsmässan markerade de förnyade fientligheterna mellan Marcus Antonius i öst och Octavianus i väst, vilka slutade i slaget vid Actium år 31 f.Kr.
The treaty marriage of Brundisium in 40 BC was the alpha treaty marriage of the struggle between east and west, just as the treaty marriage of Laodice and Antiochus II Theo was the alpha of the struggle between north and south. The treaty marriage of 313 was the omega to the alpha treaty marriage of Mark Antony and Octavia, just as the treaty marriage between Ptolemy V and Cleopatra I Syra was the omega treaty marriage of the northern and southern kingdoms. The three treaty marriages that led to the omega treaty marriage of 313 all align, and provide three witnesses to the prophetic characteristics associated with the Edict of Milan. Together the four literal treaty marriages of east, west, north and south align with the two symbolic treaty marriages of the papacy.
Fördragsäktenskapet i Brundisium år 40 f.Kr. var det alfa-fördragsäktenskap som hörde till kampen mellan öst och väst, liksom fördragsäktenskapet mellan Laodike och Antiochos II Theos var alfa i kampen mellan nord och syd. Fördragsäktenskapet år 313 var omega i förhållande till alfa-fördragsäktenskapet mellan Marcus Antonius och Octavia, liksom fördragsäktenskapet mellan Ptolemaios V och Kleopatra I Syra var omega-fördragsäktenskapet för de nordliga och sydliga rikena. De tre fördragsäktenskap som ledde fram till omega-fördragsäktenskapet år 313 står alla i linje med varandra och utgör tre vittnen om de profetiska kännetecken som är förbundna med Milanoediktet. Tillsammans står de fyra bokstavliga fördragsäktenskapen i öst, väst, nord och syd i linje med påvedömets två symboliska fördragsäktenskap.
In 496, Clovis the king of the Franks was married to Clotilda. Clotilda was a Burgundian princess, the daughter of King Chilperic II of Burgundy. After her father and mother were murdered in a family power struggle, she lived under the protection of her uncle before being given in marriage to Clovis I, king of the Franks, in 493. She was a Catholic, that is, she held the Nicene/orthodox faith of the Roman Church. This set her apart from many other Germanic royal families of the time, who were Arian Christians. Her mother Caretena had been Catholic, and Clotilda was raised in that faith. She is remembered for persistently urging Clovis to abandon paganism and accept Catholic baptism, and thereafter his conversion in 496 is one of the most important events in the early history of France and of Western so-called Christianity.
År 496 var Klodvig, frankernas kung, gift med Klothilda. Klothilda var en burgundisk prinsessa, dotter till kung Chilperik II av Burgund. Efter att hennes far och mor hade mördats i en maktkamp inom familjen levde hon under sin farbrors beskydd, innan hon år 493 gavs till hustru åt Klodvig I, frankernas kung. Hon var katolik, det vill säga hon bekände den nicenska/ortodoxa tro som tillhörde den romerska kyrkan. Detta skilde henne från många andra germanska kungahus vid den tiden, vilka var arianska kristna. Hennes mor Caretena hade varit katolik, och Klothilda uppfostrades i den tron. Hon är ihågkommen för att enträget ha manat Klodvig att överge hedendomen och ta emot det katolska dopet, och därefter är hans omvändelse år 496 en av de viktigaste händelserna i Frankrikes och den västerländska så kallade kristenhetens tidiga historia.
Clovis vowed that if he won the battle of Tolbiac he would convert to Clotilda’s Catholic faith and be baptized. The Alemanni king was killed, their army broke, and the Franks won. After the victory Clotilda arranged for Bishop Remigius of Reims to instruct Clovis, and he was baptized (traditionally on Christmas Day 496), along with several thousand of his warriors.
Klodvig lovade att om han vann slaget vid Tolbiac skulle han omvända sig till Klotildas katolska tro och låta döpa sig. Alemannernas kung dödades, deras här skingrades, och frankerna segrade. Efter segern ordnade Klotilda så att biskop Remigius av Reims undervisade Klodvig, och han döptes (traditionellt på juldagen år 496), tillsammans med flera tusen av sina krigare.
Clovis was the king of the Franks, which in modern terms is the king of France. He became the first of the kings of Europe who would ultimately surrender their pagan religion and turn to Catholicism. For this reason, Clovis is considered the “eldest son of the Catholic church,” and France is called, “the eldest daughter of the Catholic church.” In 1980, when pope John Paul II visited France he asked, “France, eldest daughter of the Church, are you faithful to your baptism?”
Clovis var frankernas kung, vilket med moderna termer är Frankrikes kung. Han blev den förste av Europas kungar som till slut skulle överge sin hedniska religion och omvända sig till katolicismen. Av denna anledning betraktas Clovis som den katolska kyrkans ”äldste son”, och Frankrike kallas ”den katolska kyrkans äldsta dotter”. År 1980, när påven Johannes Paulus II besökte Frankrike, frågade han: ”Frankrike, Kyrkans äldsta dotter, är du trogen ditt dop?”
Clovis' conversion to Nicene Catholicism identifies the start of a symbolic marriage procession that would lead to the symbolic treaty marriage of 538. The symbolic treaty marriage between Clovis and the whore who commits fornication with the kings of the earth was typified by the four previous treaty marriages in Daniel eleven. Clovis was the first European king to provide military and economic support for the Roman church and Clovis is therefore represented within the history in Daniel eleven.
Klovis omvändelse till den nicenska katolicismen markerar början på ett symboliskt bröllopståg som skulle leda fram till det symboliska fördragsäktenskapet år 538. Det symboliska fördragsäktenskapet mellan Klovis och den sköka som bedriver otukt med jordens kungar förebildades av de fyra föregående fördragsäktenskapen i Daniel elva. Klovis var den förste europeiske kungen som gav militärt och ekonomiskt stöd åt den romerska kyrkan, och därför framställs Klovis i historien i Daniel elva.
And arms shall stand on his part, and they shall pollute the sanctuary of strength, and shall take away the daily sacrifice, and they shall place the abomination that maketh desolate. Daniel 11:31.
Och härar skall träda fram på hans sida, och de skall orena helgedomen, fästet, och avskaffa det dagliga offret, och de skall uppställa den styggelse som vållar ödeläggelse. Daniel 11:31.
Clovis in 496 marks the beginning of the European political structures to “stand up” to aid the papacy as it rose to power. It marks the beginning of a symbolic marriage procession. The “arms” of the verse would also pollute the “sanctuary of strength,” which for both pagan and papal Rome is the city of Rome.
Clovis år 496 markerar början på de europeiska politiska strukturerna som skulle ”resa sig upp” för att bistå påvedömet medan det steg till makt. Det markerar början på ett symboliskt bröllopståg. Versens ”armar” skulle också orena ”styrkans helgedom”, vilken för såväl det hedniska som det påvliga Rom är staden Rom.
Two Sanctuary's
Två helgedomar
There are two different Hebrew words in the book of Daniel that are translated as “sanctuary.” The Hebrew words ‘miqdash’ and ‘qodesh’ are both translated as “sanctuary,” but qodesh can only represent a holy entity, whereas miqdash can represent either a holy or unholy sanctuary—as determined by context.
Det finns två olika hebreiska ord i Daniels bok som översätts med ”helgedom”. De hebreiska orden ’miqdash’ och ’qodesh’ översätts båda med ”helgedom”, men qodesh kan endast beteckna något heligt, medan miqdash, beroende på sammanhanget, kan beteckna antingen en helig eller en ohelig helgedom.
The “sanctuary of strength” in verse thirty-one is ‘miqdash’ and represents the sanctuary of Rome’s strength, which for both pagan and papal Rome was the city of Rome. From the battle of Actium, when Octavian united the empire, pagan Rome was invincible for three hundred and sixty years (a time) in fulfilment of verse twenty-four of Daniel eleven.
”Styrkans helgedom” i vers trettioett är ”miqdash” och representerar helgedomen för Roms styrka, vilken för både det hedniska och det påvliga Rom var staden Rom. Från slaget vid Actium, då Octavianus förenade riket, var det hedniska Rom oövervinneligt i tre hundra sextio år (en tid), till uppfyllelse av vers tjugofyra i Daniel elva.
He shall enter peaceably even upon the fattest places of the province; and he shall do that which his fathers have not done, nor his fathers’ fathers; he shall scatter among them the prey, and spoil, and riches: yea, and he shall forecast his devices against the strong holds, even for a time. Daniel 11:24.
Han skall tåga in i trygghet, ja, till och med i provinsens rikaste trakter; och han skall göra sådant som hans fäder inte har gjort, inte heller hans fäders fäder; han skall skifta ut rov, byte och rikedomar bland dem; ja, han skall smida sina planer mot fästena, men bara för en tid. Daniel 11:24.
When pagan Rome ruled from the city of Rome it was invincible, but when Constantine moved the capital to Constantinople in 330, the “time” of verse twenty-four was fulfilled. When the last of the three horns (the Goths) of Daniel seven were driven out of the city, papal Rome prophetically took the throne as the fifth kingdom of Bible prophecy in 538. The Goths had besieged Rome, but ultimately retreated as Belsarius, general for Justinian secured the city. The Roman church then ruled supremely for twelve hundred and sixty years until Napoleon had the pope removed and put in exile in 1798.
När det hedniska Rom regerade från staden Rom var det oövervinneligt, men när Konstantin flyttade huvudstaden till Konstantinopel år 330, uppfylldes den ”tid” som avses i vers tjugofyra. När det sista av de tre hornen (goterna) i Daniel sju drevs ut ur staden, övertog det påvliga Rom profetiskt tronen som det femte riket i Bibelns profetia år 538. Goterna hade belägrat Rom, men drog sig till slut tillbaka när Belisarius, Justinians general, säkrade staden. Den romerska kyrkan regerade därefter suveränt i ett tusen två hundra sextio år, tills Napoleon lät avsätta påven och förvisa honom i landsflykt år 1798.
Rome, “the sanctuary of strength” was “polluted,” (polluted, meaning ‘wounded or dissolved’), through the “arms” from the ongoing warfare against the city, represented primarily by the first four trumpets of Revelation chapter eight.
Rom, ”styrkans helgedom”, blev ”vanhelgad” (vanhelgad i betydelsen ”sårad eller upplöst”) genom de ”armar” som utgick från det fortgående kriget mot staden, vilket i första hand framställs genom de fyra första basunerna i Uppenbarelsebokens åttonde kapitel.
The history that ensued from 496 onward would see the city of Rome polluted as it changed from the power and glory of the Roman empire unto the power and glory of the Roman Catholic empire. Those arms would take away the religion of paganism, represented by the word “daily” in the passage, as they accepted the religion of Nicene Catholicism.
Den historia som följde från år 496 och framåt skulle se staden Rom befläckas, när den förändrades från det romerska rikets makt och härlighet till det romersk-katolska rikets makt och härlighet. Dessa armar skulle ta bort hedendomens religion, som i avsnittet representeras av ordet ”dagliga”, när de antog den nicenska katolicismens religion.
At the battle of Vouillé, Clovis defeated the Arian Visigoths under Alaric II and took Aquitaine. In the aftermath of the victory, in 508, the Eastern emperor Anastasius I (in Constantinople) honored Clovis for his victory over the Visigoths. Gregory of Tours says that Anastasius sent Clovis' official papers making him consul. At Tours, in Saint Martin’s church, Clovis put on a purple tunic and cloak, set a diadem on his head, rode out, and scattered gold and silver to the crowd. Gregory says that from that day he was hailed as consul and recognized by the Roman emperor that Clovis was a legitimate Christian king in the west. He was rewarded for breaking the Arian Visigoths, whom Constantinople also opposed. 508 is the year the emperor in the East publicly honored the Catholic Frankish king—church, victory, and Roman legitimacy in one scene. 508 is the year the Frankish Catholic kingdom stood as the dominant Catholic power in Gaul after breaking Arian Visigoth’s rule. Clovis is the first major barbarian king to fight for Nicene Catholicism against Arian kingdoms, and thus the prototype of the French role as “eldest daughter of the Church.” Clovis represents the period of 496 unto 508 and is the alpha symbol of the symbolic marriage treaty. The thirty years from 508 unto 538 are represented by Justinian who is the omega symbol of the procession.
I slaget vid Vouillé besegrade Klodvig de arianska visigoterna under Alarik II och erövrade Akvitanien. I efterdyningarna av segern, år 508, hedrade den östromerske kejsaren Anastasius I (i Konstantinopel) Klodvig för hans seger över visigoterna. Gregorius av Tours säger att Anastasius sände Klodvigs officiella handlingar som gjorde honom till konsul. I Tours, i den helige Martins kyrka, tog Klodvig på sig en purpurfärgad tunika och mantel, satte ett diadem på sitt huvud, red ut och strödde guld och silver åt folkmassan. Gregorius säger att han från den dagen hyllades som konsul och att Klodvig av den romerske kejsaren erkändes som en legitim kristen konung i väster. Han belönades för att ha krossat de arianska visigoterna, vilka även Konstantinopel motsatte sig. År 508 är det år då kejsaren i öst offentligt hedrade den katolske frankiske konungen — kyrka, seger och romersk legitimitet i en och samma scen. År 508 är det år då det frankiska katolska riket stod som den dominerande katolska makten i Gallien efter att ha brutit den arianske visigotens välde. Klodvig är den förste betydande barbariske konungen som kämpade för den nicenska katolicismen mot arianska riken, och därmed urbilden för Frankrikes roll som ”Kyrkans äldsta dotter”. Klodvig representerar perioden från 496 till 508 och är alfasymbolen för det symboliska äktenskapsfördraget. De trettio åren från 508 till 538 representeras av Justinianus, som är omegasymbolen för processionen.
In 538, the “arms” placed the papal power on the throne of the earth for 1260 years. It was then that the symbolic treaty marriage was consummated at the conclusion of the marriage procession that had begun in 496. In 1798, the treaty marriage that had begun between the pope of Rome and Clovis of France, was disannulled when Napoleon of France divorced the papal power by having his general take the pope captive.
År 538 satte ”armarna” den påvliga makten på jordens tron för 1260 år. Det var då det symboliska fördragsäktenskapet fullbordades vid avslutningen av det bröllopståg som hade börjat år 496. År 1798 ogiltigförklarades det fördragsäktenskap som hade inletts mellan påven i Rom och Frankrikes Klodvig, när Frankrikes Napoleon skilde den påvliga makten från sig genom att låta sin general ta påven till fånga.
The alpha symbolic papal treaty marriage, which had begun its marriage procession in 496, was consummated at the Sunday law in 538, and it was thereafter disannulled in 1798, just as was every other treaty marriage of Daniel eleven. Revelation adds to the papal marital relationship between the kings of Europe and popes of Catholicism, for the dragon of Revelation twelve is both Satan and pagan Rome’s kings.
Det symboliska påvliga fördragsäktenskapet av alfa-karaktär, som hade inlett sitt äktenskapståg år 496, fullbordades vid söndagslagen år 538, och det blev därefter upplöst år 1798, alldeles såsom varje annat fördragsäktenskap i Daniel elva. Uppenbarelseboken tillfogar något till det påvliga äktenskapliga förhållandet mellan Europas kungar och katolicismens påvar, ty draken i Uppenbarelseboken tolv är både Satan och det hedniska Roms kungar.
“Thus while the dragon, primarily, represents Satan, it is, in a secondary sense, a symbol of pagan Rome.” The Great Controversy, 439.
”Således representerar draken i första hand Satan, men är i en sekundär bemärkelse en symbol för det hedniska Rom.” Den stora striden, 439.
In Revelation John informs us of three things the kings (the dragon) gave to the sea beast of Catholicism.
I Uppenbarelseboken underrättar Johannes oss om tre ting som kungarna (draken) gav åt katolicismens vilddjur från havet.
And the beast which I saw was like unto a leopard, and his feet were as the feet of a bear, and his mouth as the mouth of a lion: and the dragon gave him his power, and his seat, and great authority. Revelation 13:2.
Och vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och dess fötter var såsom en björns fötter, och dess mun såsom ett lejons mun; och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet. Uppenbarelseboken 13:2.
In 496, the kings of Europe began providing the papal beast their “power” as represented by their military might and economic support. They had moved the capital of their empire to Constantinople in 330, leaving the city of Rome as the “seat” of the papal authority. The “arms” thereafter identified the papal church as the head of all churches in 533 with the decree of Justinian. The decree included the use of their military might to persecute those who the papacy identified as heretics, thus placing their civil “authority” into the hands of the popes.
År 496 började Europas kungar ge det påvliga vilddjuret sin ”makt”, såsom denna representerades av deras militära styrka och ekonomiska stöd. De hade år 330 flyttat sitt imperiums huvudstad till Konstantinopel och därigenom lämnat staden Rom som den påvliga auktoritetens ”säte”. ”Armarna” identifierade därefter år 533 den påvliga kyrkan som huvudet för alla kyrkor genom Justinians dekret. Dekretet inbegrep bruket av deras militära styrka för att förfölja dem som påvedömet betecknade som kättare och lade sålunda deras civila ”myndighet” i påvarnas händer.
The alpha treaty marriage between the papacy and the kings of Europe began with Clovis in 496. By 508, paganism, the legal religion of the realm was set aside for the religion of Nicene Catholicism. In 533, Justinian identified the papacy as the head of all churches, and surrendered the legal authority of their respective thrones unto the papal power.
Det alfaförbundsäktenskap mellan påvedömet och Europas kungar som började med Klodvig år 496. År 508 hade hedendomen, rikets lagliga religion, åsidosatts till förmån för den nicenska katolicismens religion. År 533 identifierade Justinianus påvedömet som huvudet för alla kyrkor och överlämnade sina respektive troners rättsliga myndighet åt den påvliga makten.
The Alpha and Omega Seat
Alfa- och Omegasätet
In 330, the city of Rome was left in the hands of the Roman church where she would be seated until she is destroyed in the lake of fire at Christ’s second coming. In 538, she was officially seated again upon the papal throne, thus identifying the history of 330 unto 538 as a prophetic period that begins with an alpha seat and ends with an omega seat. The period represents the ending of the fourth kingdom of Bible prophecy (Pergamos) as a progressive demise beginning in 330 and ending in 538 with the arrival of Thyatira. Both western and eastern Rome continued the slow dissolution beyond 538, but the period began with giving the seat, representing the city of Rome to the papacy in 330, until the seat became not simply a throne over the city, but over the kingdom represented by the city in 538.
År 330 lämnades staden Rom i den romerska kyrkans händer, där hon skulle vara satt till dess hon förgörs i eldsjön vid Kristi andra tillkommelse. År 538 sattes hon officiellt åter på den påvliga tronen och identifierade därmed historien från 330 till 538 som en profetisk tidsperiod som börjar med ett alfa-säte och slutar med ett omega-säte. Perioden representerar slutet på det fjärde riket i Bibelns profetia (Pergamos) som en fortskridande undergång, vilken börjar år 330 och slutar år 538 med Thyatiras ankomst. Både det västromerska och det östromerska riket fortsatte den långsamma upplösningen efter 538, men perioden började med att sätet gavs, vilket representerar staden Rom, åt påvedömet år 330, till dess att sätet år 538 inte längre endast blev en tron över staden, utan över det rike som representerades av staden.
330 to 538 is a specific prophetic period that defines the ‘eight’ waymarks of the papacy’s empowerment. Those eight steps are repeated in the healing of the papacy’s deadly wound at the soon-coming Sunday law.
330 till 538 utgör en särskild profetisk tidsperiod som definierar påvedömets bemyndigandes åtta ”vägmärken”. Dessa åtta steg upprepas i läkandet av påvedömets dödliga sår vid den snart annalkande söndagslagen.
The first of the eight steps was the giving of the city of Rome to the papal power, and the eighth step was the giving of the city as the throne of the fifth kingdom of Bible prophecy. This identifies 538 as the seat, and as ‘the eighth step, that is of the previous seven steps.’ The first step was the giving of the seat and the eighth step was the giving of the seat; thus, the first step in 330 is the alpha and 538 is the omega. Two seats, three horns removed, the daily taken away, Clovis’ conversion and Justinian’s decree equal eight total steps that identify the marriage procession, and ultimately the marriage.
Det första av de åtta stegen var överlämnandet av staden Rom till den påvliga makten, och det åttonde steget var överlämnandet av staden som tron för det femte riket i Bibelns profetia. Detta identifierar 538 som sätet, och som ”det åttonde steget, det vill säga av de föregående sju stegen”. Det första steget var överlämnandet av sätet och det åttonde steget var överlämnandet av sätet; sålunda är det första steget år 330 alfa och 538 omega. Två säten, tre horn undanröjda, det dagliga borttaget, Klodvigs omvändelse och Justinians dekret utgör tillsammans åtta steg som identifierar bröllopsprocessionen, och ytterst själva bröllopet.
In 1798, France, the power who had represented the ten European kings, who placed the papacy on the throne in 538, removed the papacy from that very throne. The alpha treaty marriage represented in the history of 538 unto 1798 typifies the omega treaty marriage of the papal power with the ten kings of Revelation seventeen. The marriage procession from 496 unto 538 typifies eight steps that align with the last eight presidents of the United States. Clovis and France are symbols of the ten European kings. They represent the United States who will become the premier king of Revelation seventeen’s ten kings at the soon-coming Sunday law.
År 1798 avsatte Frankrike, den makt som hade representerat de tio europeiska kungarna och som år 538 hade satt påvedömet på tronen, påvedömet från just denna tron. Det alfaförbundsäktenskap som framställs i historien från 538 till 1798 är en förebild för det omegaförbundsäktenskap som den påvliga makten ingår med de tio kungarna i Uppenbarelseboken sjutton. Bröllopsprocessionen från 496 till 538 är en förebild för åtta steg som står i samklang med Förenta staternas sista åtta presidenter. Klodvig och Frankrike är symboler för de tio europeiska kungarna. De representerar Förenta staterna, som vid den snart kommande söndagslagen kommer att bli den främste kungen bland de tio kungarna i Uppenbarelseboken sjutton.
The five previous treaty marriages of Daniel eleven align with the sixth and final treaty marriage of the latter days. The alpha and omega treaty marriages of north and south identify the bride from the south as the alpha and the omega is a bride from the north. In the treaty marriages of pagan Rome, the alpha bride from the east was given to the west, and the omega of 313 was a bride from the west. Those four marriages are prophetically linked together by Cleopatra the first and Cleopatra the last. The symbolic treaty marriage of papal Rome represented the groom as the premier king of a prophetic confederacy of ten kings joining with their bride—the scarlet woman of Rome. The divorce was carried out by the premier king of the ten kings in 1798.
De fem föregående fördragsäktenskapen i Daniel elva står i överensstämmelse med de sista tidernas sjätte och slutliga fördragsäktenskap. De nordliga och sydliga alfats och omegas fördragsäktenskap identifierar bruden från södern som alfa, och omega är en brud från norr. I det hedniska Roms fördragsäktenskap gavs alfabruden från östern åt västern, och omegan år 313 var en brud från västern. Dessa fyra äktenskap är profetiskt förbundna med varandra genom Kleopatra den första och Kleopatra den sista. Det symboliska fördragsäktenskapet i det påvliga Rom framställde brudgummen som den främste kungen i en profetisk konfederation av tio kungar, som förenade sig med sin brud – Roms scharlakansröda kvinna. Skilsmässan verkställdes av den främste kungen bland de tio kungarna år 1798.
The treaty marriage of 313 represents the final treaty marriage of the papal power with the United States—the premier king of Revelation seventeen’s ten kings; a two horned power that is typified by the two horned power of France. The history that began with Clovis in 496 and ultimately led to the decree of Justinian in 533 and the enthronement of the papacy in 538, represents the history of 1989 unto the Sunday law.
Fördragsäktenskapet år 313 representerar den påvliga maktens sista fördragsäktenskap med Förenta staterna — den främste kungen bland de tio kungarna i Uppenbarelseboken sjutton; en makt med två horn som förebildas av Frankrikes tvåhornade makt. Den historia som började med Klodvig år 496 och som slutligen ledde till Justinians dekret år 533 och påvedömets trontillträde år 538, representerar historien från 1989 fram till söndagslagen.
We will continue these things in the next article.
Vi kommer att fortsätta med dessa ting i nästa artikel.