The Hidden History of Verse Forty - Number Thirty-One

The previous article ended with the paragraph that read, “The treaty marriage of 313 represents the final treaty marriage of the papal power with the United States—the premier king of Revelation seventeen’s ten kings; a two horned power that is typified by the two horned power of France. The history that began with Clovis in 496 and ultimately led to the decree of Justinian in 533 and the enthronement of the papacy in 538, represents the history of 1989 unto the Sunday law.”

Den föregående artikeln avslutades med det stycke som löd: ”Fördragsäktenskapet år 313 representerar den påvliga maktens slutliga fördragsäktenskap med Förenta staterna — den främste kungen bland de tio kungarna i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel; en tvåhornad makt som förebildas av Frankrikes tvåhornade makt. Den historia som började med Klodvig år 496 och som slutligen ledde till Justinians dekret år 533 och påvedömets trontillträde år 538, representerar historien från 1989 fram till söndagslagen.”

Ronald Reagan was typified by Clovis in 496 and Donald Trump is typified by Justinian in 533. Justinian’s decree came five years before the papacy ascended the throne in 538, and the Edict of Milan came eight years before the first Sunday law of 321. Both the decree and edict align as the waymark which precedes the Sunday law.

Ronald Reagan förebildades av Klodvig år 496, och Donald Trump förebildas av Justinianus år 533. Justinianus’ dekret kom fem år innan påvedömet besteg tronen år 538, och ediktet i Milano kom åtta år före den första söndagslagen år 321. Både dekretet och ediktet sammanfaller som det vägmärke som föregår söndagslagen.

Reagan

In 1870, Italian troops captured Rome (20 September 1870). The Papal States ceased to exist as a territorial state, and Pope Pius IX became the “prisoner in the Vatican.” With no remaining papal territory recognized as a sovereign state, the United States (like many other countries) no longer maintained formal diplomatic relations with the Pope as a temporal ruler. In October of 1951, President Harry S. Truman nominated General Mark W. Clark as U.S. Ambassador to the Vatican. Strong opposition quickly arose from many Protestant churches and organizations, who argued that the appointment violated the separation of church and state. In January of 1952 General Clark withdrew his name.

År 1870 intog italienska trupper Rom (20 september 1870). Kyrkostaten upphörde att existera som territoriell stat, och påven Pius IX blev ”fången i Vatikanen”. Då inget återstående påvligt territorium längre erkändes som en suverän stat, upprätthöll Förenta staterna (liksom många andra länder) inte längre formella diplomatiska förbindelser med påven som världslig härskare. I oktober 1951 nominerade president Harry S. Truman general Mark W. Clark till Förenta staternas ambassadör vid Vatikanen. Kraftigt motstånd uppstod snabbt från många protestantiska kyrkor och organisationer, vilka hävdade att utnämningen stred mot åtskillnaden mellan kyrka och stat. I januari 1952 återkallade general Clark sitt namn.

On January 10, 1984, President Ronald Reagan and Pope John Paul II formally agreed to establish full diplomatic relations between the United States and the Holy See. April 9, 1984 William A. Wilson (who had already been serving as Reagan’s personal representative) presented his credentials and became the first U.S. Ambassador to the Holy See.

Den 10 januari 1984 enades president Ronald Reagan och påven Johannes Paulus II formellt om att upprätta fullständiga diplomatiska förbindelser mellan Förenta staterna och Heliga stolen. Den 9 april 1984 överlämnade William A. Wilson (som redan hade tjänstgjort som Reagans personlige representant) sina kreditivbrev och blev Förenta staternas första ambassadör vid Heliga stolen.

Within the thirty-three years from 1951 until 1984 the resistance of Protestantism against Catholicism dissipated. The “arms” that stood for the papacy in 496 with Clovis typify Reagan in 1984 on through to 1989. Clovis represented the removal of the religion (paganism) that was restraining the papacy from rising back into power, and by 1984 the resistance of Protestantism to the rise of the papacy had been taken away. The “daily” (paganism) had been removed, and Paul describes that removing of the resistance of paganism to the papacy as a “falling away.”

Under de trettiotre åren från 1951 till 1984 skingrades protestantismens motstånd mot katolicismen. De ”vapen” som stod för påvedömet år 496 med Klodvig utgör en förebild till Reagan år 1984 och vidare fram till 1989. Klodvig representerade undanröjandet av den religion (hedendomen) som hindrade påvedömet från att åter stiga till makten, och år 1984 hade protestantismens motstånd mot påvedömets uppstigande tagits bort. Det ”dagliga” (hedendomen) hade undanröjts, och Paulus beskriver detta undanröjande av hedendomens motstånd mot påvedömet som ett ”avfall”.

The symbolic church of compromise represented by Constantine the Great and the history of 313 unto 538 represented a period when a church compromised itself and fell away. The religion represented by ‘508’ which had previously restrained the inroads of papal power, typified the falling away of the Protestants in the United States. Reagan was represented by Clovis. In 496 Clovis gave his “power” to the papacy, thus typifying the “unholy alliance” that was accomplished in the Reagan years. Clovis also represented the taking away of the “daily” in 508. 508 typified 1984.

Den symboliska avfälliga kyrkan, representerad av Konstantin den store, och historien från 313 till 538 representerade en period då en kyrka kompromissade med sig själv och föll bort. Den religion som representeras av ”508”, vilken tidigare hade hållit tillbaka den påvliga maktens framträngande, förebildade protestanternas avfall i Förenta staterna. Reagan representerades av Klodvig. År 496 gav Klodvig sin ”makt” åt påvedömet och förebildade därmed den ”oheliga allians” som fullbordades under Reaganåren. Klodvig representerade också borttagandet av det ”dagliga” år 508. 508 förebildade 1984.

“This compromise between paganism and Christianity resulted in the development of ‘the man of sin’ foretold in prophecy as opposing and exalting himself above God. That gigantic system of false religion is a masterpiece of Satan’s power—a monument of his efforts to seat himself upon the throne to rule the earth according to his will.” The Great Controversy, 50.

”Denna kompromiss mellan hedendom och kristendom ledde till utvecklingen av ’syndens människa’, som i profetian förutsagts såsom den som sätter sig upp mot Gud och upphöjer sig över honom. Detta väldiga system av falsk religion är ett mästerverk av Satans makt — ett monument över hans ansträngningar att sätta sig själv på tronen för att härska över jorden enligt sin vilja.” The Great Controversy, 50.

Reagan famously called the Soviet Union an “evil empire” in a 1983 speech and regarded atheistic communism as a profound moral and spiritual threat. He and John Paul II formed a close personal and political partnership against Soviet communism. Both men saw the struggle in moral and even providential terms; Reagan privately spoke of a “Divine Plan” to bring down communism. Reagan had an interest in the Fatima apparitions (the warning that “Russia would spread her errors”), and the two leaders discussed their shared sense that God had spared their lives (both survived assassination attempts in 1981) for a purpose connected to defeating communism.

Reagan kallade berömt Sovjetunionen för ett ”ondskans imperium” i ett tal 1983 och betraktade den ateistiska kommunismen som ett djupt moraliskt och andligt hot. Han och Johannes Paulus II utvecklade ett nära personligt och politiskt partnerskap mot den sovjetiska kommunismen. Båda männen såg kampen i moraliska och till och med försynsmässiga termer; Reagan talade privat om en ”gudomlig plan” att störta kommunismen. Reagan hyste ett intresse för uppenbarelserna i Fatima (varningen att ”Ryssland skulle sprida sina villfarelser”), och de båda ledarna diskuterade sin gemensamma övertygelse om att Gud hade skonat deras liv (båda överlevde attentatsförsök 1981) för ett syfte förbundet med kommunismens nederlag.

The Disciples of Christ

Kristi lärjungar

Reagan was raised in the Disciples of Christ denomination whose founding fathers directly taught that the pope of Catholicism was the antichrist. Alexander Campbell, the most prominent early leader of the Disciples of Christ church repeatedly identified the papacy as the antichrist. In debates and writings, he argued that the little horn of Daniel 7, the beast of Revelation 13, and the man of sin of 2 Thessalonians 2 all pointed to the popes of Rome. He used these identifications in public debates (including with Catholic Bishop John B. Purcell in 1837). Barton W. Stone referred to the government of the Pope as the true antichrist and the “man of sin.” Walter Scott (another early evangelist of the movement) wrote that the man of sin, the Pope of Rome, would arise in the Christian church and exalt himself above God.

Reagan uppfostrades inom samfundet Disciples of Christ, vars grundande fäder uttryckligen lärde att den katolska påven var antikrist. Alexander Campbell, den mest framstående tidige ledaren inom Disciples of Christ-kyrkan, identifierade upprepade gånger påvedömet som antikrist. I debatter och skrifter hävdade han att det lilla hornet i Daniel 7, vilddjuret i Uppenbarelseboken 13 och syndens människa i 2 Thessalonikerbrevet 2 alla syftade på påvarna i Rom. Han använde dessa identifieringar i offentliga debatter (däribland med den katolske biskopen John B. Purcell år 1837). Barton W. Stone hänvisade till påvens styre som den sanna antikrist och ”syndens människa”. Walter Scott (en annan tidig evangelist inom rörelsen) skrev att syndens människa, påven i Rom, skulle uppstå i den kristna kyrkan och upphöja sig över Gud.

Reagan’s mother Nelle, was a devout member of the Disciples of Christ denomination and was the main religious influence in his childhood. Reagan was baptized in the Disciples of Christ church in Dixon, Illinois, at age 11 and was active there as a teenager (including teaching Sunday school). He attended Eureka College, which was affiliated with the Disciples of Christ.

Reagans mor, Nelle, var en from medlem av samfundet Disciples of Christ och var den främsta religiösa influensen under hans barndom. Reagan döptes i Disciples of Christ-kyrkan i Dixon, Illinois, vid elva års ålder och var aktiv där som tonåring (bland annat som söndagsskollärare). Han gick på Eureka College, som var knutet till Disciples of Christ.

“Those who become confused in their understanding of the word, who fail to see the meaning of antichrist, will surely place themselves on the side of antichrist. There is no time now for us to assimilate with the world.” Kress Collection, 105.

”De som blir förvirrade i sin förståelse av Ordet och som inte inser antikrists innebörd kommer med säkerhet att ställa sig på antikrists sida. Nu är det ingen tid för oss att anpassa oss till världen.” Kress Collection, 105.

Reagan was typified by Clovis and also the compromise of Constantine the Great. Reagan was also the first of the last eight presidents since the time of the end in 1989. As the first of the last eight presidents he typifies Donald Trump, who, like unto Reagan is profoundly confused about the true aims of the papacy, and who the papacy is.

Reagan förebildades av Klodvig och även av Konstantin den stores kompromiss. Reagan var också den förste av de sista åtta presidenterna sedan ändens tid år 1989. Som den förste av de sista åtta presidenterna är han en förebild för Donald Trump, som, likt Reagan, är djupt förvirrad beträffande påvedömets verkliga syften och om vem påvedömet är.

Can two walk together, except they be agreed? Amos 3:3.

Kan två vandra tillsammans, utan att de har kommit överens? Amos 3:3.

The sixth and final treaty marriage in Daniel chapter eleven occurs in the history that begins at the time of the end in 1989, and ends in the history of Donald Trump.

Det sjätte och sista fördragsäktenskapet i Daniels elfte kapitel äger rum i den historia som börjar vid ändens tid år 1989 och slutar i Donald Trumps historia.

“In the movements now in progress in the United States to secure for the institutions and usages of the church the support of the state, Protestants are following in the steps of papists. Nay, more, they are opening the door for the Papacy to regain in Protestant America the supremacy which she has lost in the Old World.” The Great Controversy, 573.

”I de rörelser som nu pågår i Förenta staterna för att åt kyrkans institutioner och bruk säkra statens stöd följer protestanterna i papisternas fotspår. Ja, mer än så, de öppnar dörren för påvedömet att i det protestantiska Amerika återvinna den överhöghet som det har förlorat i den gamla världen.” Den stora striden, 573.

The marriage treaty of 313 and the Edict of Milan aligns with the history of 533, and the decree of Justinian in 533 will again be implemented by a professed Christian administration, that no longer understands that to identify the papal power as a Christian institution is an oxymoron at best, and a fatal delusion at worst.

Äktenskapsfördraget år 313 och Milanoediktet sammanfaller med historien år 533, och Justinianus dekret år 533 kommer åter att verkställas av en bekännande kristen administration, som inte längre förstår att det är en självmotsägelse, i bästa fall, och en ödesdiger villfarelse, i värsta fall, att identifiera den påvliga makten som en kristen institution.

Church and State

Kyrka och stat

In 457 BC, the third decree of Artaxerxes returned national sovereignty for both political and religious authority.

År 457 f.Kr. återgav Artaxerxes tredje dekret den nationella suveräniteten för både politisk och religiös myndighet.

And thou, Ezra, after the wisdom of thy God, that is in thine hand, set magistrates and judges, which may judge all the people that are beyond the river, all such as know the laws of thy God; and teach ye them that know them not. And whosoever will not do the law of thy God, and the law of the king, let judgment be executed speedily upon him, whether it be unto death, or to banishment, or to confiscation of goods, or to imprisonment. Ezra 7:25, 26.

Och du, Esra, skall efter din Guds vishet, som är i din hand, tillsätta ämbetsmän och domare, som må döma allt folket på andra sidan floden, alla dem som känna din Guds lagar; och ni skolen undervisa dem som icke känna dem. Och över var och en som icke vill göra efter din Guds lag och konungens lag skall dom utan dröjsmål verkställas, vare sig det gäller död, eller landsförvisning, eller förverkande av egendom, eller fängelse. Esra 7:25, 26.

The third decree provided authority to execute judgment and punishment for both the laws of God and the laws of the king. That decree marked the beginning of the twenty-three-hundred-year prophecy which concluded on October 22, 1844 when Christ suddenly came to His temple. It also marked the beginning of a two-hundred-and-fifty-year prophecy that ended in 207 BC, in the history between the battles of Raphia in 217 BC and Panium in 200 BC. The restoration of both civil and religious sovereignty in 457 BC identifies a twofold alpha that finds two omega fulfillment's. Both omega fulfillment's represent a closed door; one for the Protestant horn and the other for the Republican horn.

Det tredje dekretet gav myndighet att verkställa dom och straff både enligt Guds lagar och enligt kungens lagar. Det dekretet markerade början på den tvåtusentrehundraåriga profetian, som avslutades den 22 oktober 1844, då Kristus plötsligt kom till sitt tempel. Det markerade också början på en tvåhundrafemtioårig profetia som slutade år 207 f.Kr., i den historia som utspelar sig mellan slagen vid Rafia år 217 f.Kr. och Panium år 200 f.Kr. Återupprättandet av både civil och religiös suveränitet år 457 f.Kr. identifierar ett dubbelt alfa som finner två omega-uppfyllelser. Båda omega-uppfyllelserna representerar en stängd dörr; en för det protestantiska hornet och den andra för det republikanska hornet.

The first prophecy of twenty-three hundred years represented God’s laws, and the two-hundred-and-fifty-year prophecy represented the king’s laws. The two prophecies identify the horn of Protestantism and the horn of Republicanism upon the earth beast of Revelation thirteen. The Republican horn of the earth beast is placed into the middle of verses eleven through sixteen of Daniel eleven. The seventeen-year period between Raphia and Panium is intersected by one horn from the dual prophecy of the third decree in 457 BC. The twofold prophecy identifies both the judgment of the final covenant people and also the judgment of the nation where that covenant people find their roots.

Den första profetian om tvåtusen trehundra år representerade Guds lagar, och profetian om tvåhundrafemtio år representerade kungens lagar. De två profetiorna identifierar protestantismens horn och republikanismens horn på jorddjuret i Uppenbarelseboken tretton. Jorddjurets republikanska horn placeras i mitten av verserna elva till sexton i Daniel elva. Sjuttonårsperioden mellan Rafia och Panium genomkorsas av ett horn från den dubbla profetian om det tredje dekretet år 457 f.Kr. Den tvåfaldiga profetian identifierar både domen över det slutliga förbundsfolket och domen över den nation där detta förbundsfolk har sina rötter.

And he said unto Abram, Know of a surety that thy seed shall be a stranger in a land that is not theirs, and shall serve them; and they shall afflict them four hundred years; And also that nation, whom they shall serve, will I judge: and afterward shall they come out with great substance. Genesis 15:13, 14.

Och han sade till Abram: Du skall veta förvisso att din säd skall vara främlingar i ett land som inte är deras, och de skall tjäna dem; och de skall förtrycka dem i fyra hundra år. Men det folk som de skall tjäna skall jag också döma; och därefter skall de dra ut med stora ägodelar. 1 Moseboken 15:13, 14.

In the book of Ezekiel, October 22, 1844 is typified by October 22, 573 BC. One date identifies the beginning of the investigative judgment and the other identifies the sounding of the Jubilee trumpet at both the beginning and the conclusion of the judgment process. Both dates align, and both identify a closed door. 1844 represents the closing of the door of the holy place, as Christ moved into the Most Holy Place. 573 BC identifies the close of human probation where the slaves of sin who have been redeemed are given their freedom, and a new earth to dwell in.

I Hesekiels bok förebildas den 22 oktober 1844 av den 22 oktober 573 f.Kr. Det ena datumet identifierar början av den undersökande domen, och det andra identifierar jubelårets basuns ljudande både vid början och vid avslutningen av domsprocessen. Båda datumen sammanfaller, och båda anger en stängd dörr. År 1844 representerar stängningen av dörren till det heliga, när Kristus gick in i det allra heligaste. År 573 f.Kr. identifierar slutet på människans nådatid, då syndens slavar som har blivit återlösta får sin frihet och en ny jord att bo i.

And if he be not redeemed in these years, then he shall go out in the year of jubile, both he, and his children with him. For unto me the children of Israel are servants; they are my servants whom I brought forth out of the land of Egypt: I am the Lord your God. Leviticus 25:54, 55.

Och om han inte blir friköpt under dessa år, då skall han bli fri i jubelåret, både han och hans barn med honom. Ty Israels barn är tjänare åt mig; de är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud. 3 Moseboken 25:54, 55.

Both October 22’s represent the closed door of the soon-coming Sunday law. The period of probation given to Adventism began in 1844 and ends at the soon-coming Sunday law, and the period of probation given to the United States also ends at the soon-coming Sunday law. Both endings align with October 22’s two witnesses of 2,300 years and two hundred and fifty years.

Båda den 22 oktober representerar den stängda dörren till den snart kommande söndagslagen. Den prövotid som gavs åt adventismen började år 1844 och slutar vid den snart kommande söndagslagen, och den prövotid som gavs åt Förenta staterna slutar också vid den snart kommande söndagslagen. Båda avsluten sammanfaller med den 22 oktober såsom två vittnen till de 2 300 åren och de två hundra femtio åren.

The two hundred and fifty years that ends in the history between Raphia and Panium divides the period of the two battles into two symbolic numbers, which together possess their own peculiar meaning. Ten years after Raphia, meaning borderland and seven years before Panium which was a battle fought upon a plain and ended at a siege. Ten and seven as a symbol identify the dragon power upon several witnesses. 207 BC places Trump, the symbol of the earth beast in between verse eleven and fifteen of Daniel eleven prophetically preparing to speak as a dragon, as represented by the combination of the number ten and the number seven.

De två hundra femtio år som avslutas i historien mellan Rafia och Panium delar perioden för de två slagen i två symboliska tal, vilka tillsammans bär på sin egen säregna betydelse. Tio år efter Rafia, som betyder gränsland, och sju år före Panium, som var ett slag som utkämpades på en slätt och slutade i en belägring. Tio och sju identifierar som symbol drakmakten på flera vittnens grund. År 207 f.Kr. placerar Trump, symbolen för jordens vilddjur, mellan vers elva och femton i Daniel elva, och förbereder sig profetiskt att tala som en drake, såsom det framställs genom kombinationen av talet tio och talet sju.

Seventeen is also symbolic and it expands the history of Raphia to Panium beyond Panium and also before Raphia. Ptolemy IV Philopator reigned as king of Ptolemaic Egypt from 221 BC to 204 BC, and he defeated Antiochus Magnus at Raphia in 217 BC. Ptolemy began to reign before Raphia, and he reigned for ‘seventeen’ years. The number seventeen represents a historical period which begins prior to Raphia, and that extends beyond the battle of Panium and the siege of Sidon unto the close of human probation as represented by the year 330. The two-hundred-and-fifty-year prophecy for the period of the church of Smyrna began in the 64 and ended at the Edict of Milan and the marriage treaty of 313.

Sytton är också symboliskt, och det utvidgar historien från Rafia till Panium bortom Panium och också före Rafia. Ptolemaios IV Filopator regerade som kung över det ptolemeiska Egypten från 221 f.Kr. till 204 f.Kr., och han besegrade Antiochos Magnus vid Rafia år 217 f.Kr. Ptolemaios började regera före Rafia, och han regerade i ”sjutton” år. Talet sjutton representerar en historisk period som börjar före Rafia och som sträcker sig bortom slaget vid Panium och belägringen av Sidon ända till den mänskliga nådatidens avslutning, såsom representerad av året 330. Den tvåhundrafemtioåriga profetian för församlingen i Smyrnas period började år 64 och slutade med ediktet i Milano och äktenskapsfördraget år 313.

Constantine the Great represents the history of the church of Pergamos, and that history began in 313 and ended in 538. The first ‘seventeen’ years after the conclusion of the two-hundred-and-fifty-year prophecy in 313 possesses three waymarks. 313 was the Edict of Milan, 321 was the first Sunday law and the division of the empire is marked in 330. 330 represents the final Sunday law which marks the close of human probation. The number seventeen therefore begins before Raphia and ends well after the military campaign of Panium and Sidon. Verse sixteen in Daniel eleven represents the Sunday law in the United States

Konstantin den store representerar historien om församlingen i Pergamon, och den historien började år 313 och slutade år 538. De första ”sjutton” åren efter avslutningen av den tvåhundrafemtioåriga profetian år 313 har tre vägmärken. År 313 utfärdades ediktet i Milano, år 321 kom den första söndagslagen och rikets delning markeras år 330. År 330 representerar den slutliga söndagslagen som markerar den mänskliga prövotidens slut. Talet sjutton börjar därför före Rafia och slutar långt efter det militära fälttåget vid Panium och Sidon. Vers sexton i Daniel elva representerar söndagslagen i Förenta staterna.

The Smyrna prophecy identifies the sign of the siege that is the very heart of Ezekiel’s warning message. The waymark that precedes the Sunday law, as represented by the two illustrations of the destruction of Jerusalem is the siege, but it is also the Edict of Milan, which begins the formation of the image of the beast.

Smyrnaprofetian identifierar belägringens tecken, vilket utgör själva kärnan i Hesekiels varnande budskap. Vägmärket som föregår söndagslagen, såsom det framställs genom de två illustrationerna av Jerusalems förstörelse, är belägringen, men det är också ediktet i Milano, vilket inleder formandet av vilddjurets bild.

At the siege a treaty marriage procession will occur. It is a fractal of the marriage procession that began with Reagan, as typified by Clovis in 496, but the final procession unto the marriage begins at the siege aligning with Justinian’s decree of 533, and with the Edict of Milan in 313. Both waymarks precede the Sunday law. 313 preceded the first Sunday law of 321, and the decree of 533 preceded the Sunday law at the third Counsel of Orleans in 538. Some type of legislation will fulfill the prophetic characteristics of both the decree of Justinian and the Edict of Milan, while some type of a symbolic treaty marriage will be put in place.

Vid belägringen kommer ett fördragsäktenskapligt processionståg att äga rum. Det är en fraktal av den äktenskapsprocession som började med Reagan, såsom förebildad av Clovis år 496, men den slutliga processionen fram till äktenskapet börjar vid belägringen i överensstämmelse med Justinians dekret år 533 och med ediktet i Milano år 313. Båda vägmarkeringarna föregår söndagslagen. År 313 föregick den första söndagslagen år 321, och dekretet år 533 föregick söndagslagen vid det tredje konciliet i Orléans år 538. Någon form av lagstiftning kommer att uppfylla de profetiska kännetecknen hos både Justinians dekret och ediktet i Milano, samtidigt som någon form av symboliskt fördragsäktenskap kommer att upprättas.

When that decree is made it is too late to get ready, for the door of probation is closed upon the Protestant horn as surely as it closed at the first Passover in Egypt. Thereafter the Sunday law, the next waymark identifies not simply that the image of the beast has been fully formed, but also the enforcement of the mark of the beast. The Sunday law marks the end of probation for the Republican horn, the earth beast of Revelation thirteen as certainly as Pharaoh and his host died in the Red Sea after the Passover.

När det dekretet utfärdas är det för sent att göra sig redo, ty prövotidens dörr är stängd för det protestantiska hornet lika säkert som den stängdes vid den första påsken i Egypten. Därefter utmärker söndagslagen, nästa vägmärke, inte bara att vilddjurets bild fullt ut har formats, utan också verkställandet av vilddjurets märke. Söndagslagen markerar slutet på prövotiden för det republikanska hornet, jordens vilddjur i Uppenbarelseboken tretton, lika visst som Farao och hans här omkom i Röda havet efter påsken.

The two hundred and fifty years that concludes in 207 BC identifies Donald Trump, as represented by Antiochus Magnus preparing for the upcoming campaign that begins on the plain of Panium and ends with the siege of Sidon. After the Battle of Panium, the Ptolemaic commander Scopas of Aetolia fled with about 10,000 surviving troops to the city of Sidon. Antiochus pursued him and laid ‘siege’ to Sidon. The Ptolemaic government in Alexandria sent a relief force, but it failed. Facing starvation, Scopas surrendered the city. Antiochus allowed Scopas to leave; Scopas later returned to Egypt, where he was eventually executed on charges of treason and embezzlement. The siege of Sidon completed Antiochus’s conquest of Coele-Syria after Panium.

De två hundra femtio åren som avslutas år 207 f.Kr. identifierar Donald Trump, sådan han representeras av Antiochus Magnus, i förberedelse för det kommande fälttåget som börjar på Panionslätten och slutar med belägringen av Sidon. Efter slaget vid Panion flydde den ptolemeiske befälhavaren Skopas från Aitolien med omkring 10 000 överlevande soldater till staden Sidon. Antiochus förföljde honom och lade Sidon under ”belägring”. Den ptolemeiska regeringen i Alexandria sände en undsättningsstyrka, men den misslyckades. Inför hungersnöd kapitulerade Skopas och överlämnade staden. Antiochus lät Skopas lämna staden; Skopas återvände senare till Egypten, där han slutligen avrättades anklagad för förräderi och förskingring. Belägringen av Sidon fullbordade Antiochus erövring av Koilesyrien efter Panion.

Sister White identifies Uriah Smith’s book, Daniel and the Revelation as “God’s helping hand.” Smith identifies the two-step campaign of Antiochus in his commentary on verses fourteen and fifteen of Daniel eleven.

Syster White betecknar Uriah Smiths bok Daniel and the Revelation som ”Guds hjälpande hand”. Smith identifierar Antiokus tvåstegskampanj i sin kommentar till verserna fjorton och femton i Daniel elva.

“The tuition of the young king of Egypt was entrusted by the Roman Senate to M. Emilius Lepidus, who appointed Aristomenes, an old and experienced minister of that court, his guardian. His first act was to provide against the threatened invasion of the two confederated kings, Philip and Antiochus.

Undervisningen av Egyptens unge kung anförtroddes av den romerska senaten åt M. Emilius Lepidus, som utsåg Aristomenes, en gammal och erfaren ämbetsman vid detta hov, till hans förmyndare. Hans första åtgärd var att vidta försvar mot det hotande angreppet från de två förbundna kungarna, Filippos och Antiochos.

“To this end he despatched Scopas, a famous general of AEtolia, then in the service of the Egyptians, into his native country to raise reinforcements for the army. Having equipped an army, he marched into Palestine and Coele-Syria (Antiochus being engaged in a war with Attalus in Lesser Asia), and reduced all Judea into subjection to the authority of Egypt.

”För detta ändamål sände han Scopas, en berömd härförare från Aitolien, då i egypternas tjänst, till sitt hemland för att uppbåda förstärkningar åt hären. Sedan han hade utrustat en här, ryckte han in i Palestina och Koilesyrien (medan Antiochos var upptagen av krig mot Attalos i Mindre Asien) och lade hela Judeen under Egyptens välde.

“Thus affairs were brought into a posture for the fulfillment of the verse before us. For Antiochus, desisting from his war with Attalus at the dictation of the Romans, took speedy steps for the recovery of Palestine and Coele-Syria from the hands of the Egyptians. Scopas was sent to oppose him. Near the sources of the Jordan, the two armies met. [Panium] Scopas was defeated, pursued to Sidon, and there closely besieged. Three of the ablest generals of Egypt, with their best forces, were sent to raise the siege, but without success. At length Scopas meeting, in the gaunt and intangible specter of famine, a foe with whom he was unable to cope, was forced to surrender on the dishonorable terms of life only; whereupon he and his ten thousand men were suffered to depart, stripped and naked. Here was the taking of the most fenced cities by the king of the north; for Sidon was, both in its situation and its defenses, one of the strongest cities of those times. Here was the failure of the arms of the south to withstand, and the failure also of the people which the king of the south had chosen; namely, Scopas and his Aetolian forces.” Daniel and the Revelation, 257, 258.

”Så fördes händelserna in i ett läge för uppfyllelsen av den vers som ligger framför oss. Ty Antiochos, som på romarnas befallning avstod från sitt krig mot Attalos, vidtog skyndsamma åtgärder för att återta Palestina och Koilesyrien ur egyptiernas händer. Skopas sändes ut för att göra motstånd mot honom. Nära Jordans källor möttes de båda härarna. [Panium] Skopas besegrades, förföljdes till Sidon och blev där hårt belägrad. Tre av Egyptens skickligaste generaler, med sina bästa styrkor, sändes för att häva belägringen, men utan framgång. Slutligen tvingades Skopas, då han i hungerns utmärglade och ogripbara skepnad mötte en fiende som han inte förmådde bemästra, att kapitulera på de vanhedrande villkoren att endast få behålla livet; varpå han och hans tiotusen man tilläts att ge sig av, berövade allt och nakna. Här skedde intagandet av de bäst befästa städerna av konungen i norr; ty Sidon var, både till sitt läge och sina försvarsverk, en av den tidens starkaste städer. Här visade sig söderns vapens oförmåga att stå emot, och också oförmågan hos det folk som konungen i söder hade utvalt, nämligen Skopas och hans aetoliska styrkor.” Daniel and the Revelation, 257, 258.

The two hundred and fifty years that concludes in 207 BC identifies Donald Trump. The two-hundred-and-fifty-year prophecy that ends at 313 with the treaty marriage of east and west, and the Edict of Milan is identifying the formation of the image of the beast in the United States. The church of Pergamos, which began in 313 represents the history where Christianity fell away through a compromise with the religion of paganism, in advance of the papal power taking the throne. Pergamos and the year 313, typifies the compromise that is represented by the formation of the image of the beast in the United States. It represents the compromise of Christianity and papal Rome, for the religion of Catholicism is nothing more or less than paganism disguised as a Christian institution. The two-hundred-and-fifty-year prophecy that began in 1776 and ends this year is also addressing the United States. Thus, all three two-hundred-and-fifty-year prophecies address some prophetic aspect of the earth beast of Revelation thirteen, and all three end within the prophetic lines represented by the number seventeen.

De tvåhundrafemtio år som avslutas år 207 f.Kr. identifierar Donald Trump. Den tvåhundrafemtioåriga profetia som slutar år 313 med öst och västs fördragsäktenskap och Ediktet i Milano identifierar bildandet av vilddjurets bild i Förenta staterna. Församlingen i Pergamon, som började år 313, representerar den historia där kristendomen föll av genom en kompromiss med hedendomens religion, före den påvliga maktens tronbestigning. Pergamon och året 313 är en förebild för den kompromiss som representeras av bildandet av vilddjurets bild i Förenta staterna. Det representerar kompromissen mellan kristendomen och det påvliga Rom, ty den katolska religionen är varken mer eller mindre än hedendom förklädd till en kristen institution. Den tvåhundrafemtioåriga profetia som började år 1776 och slutar i år handlar också om Förenta staterna. Således behandlar alla tre tvåhundrafemtioåriga profetior någon profetisk aspekt av jordens vilddjur i Uppenbarelseboken tretton, och alla tre slutar inom de profetiska linjer som representeras av talet sjutton.

The Sunday law is when the United States speaks as a dragon, and the speaking of a nation is the action of its legislative and judicial authorities.

Söndagslagen är när Förenta staterna talar såsom en drake, och en nations talande är dess lagstiftande och dömande myndigheters handlande.

“The ‘speaking’ of the nation is the action of its legislative and judicial authorities.” The Great Controversy, 442.

”Nationens ’talande’ är dess lagstiftande och dömande myndigheters handlande.” The Great Controversy, 442.

Trump is neither a judicial or legislative authority, so the soon-coming Sunday law is accomplished by the Congress. Yet any action that provides support for the papal power, typifies the Sunday law. The decree of 533, and the edict of 313 identify the beginning of the period when the image of the beast is formed. The conclusion is the soon-coming Sunday law, and Jesus always illustrates the end with the beginning, so the action of Trump through an executive order that would provide any “concession” to the antichrist of Bible prophecy would represent the alpha of the movement that only ends at the omega, when the United States “shall so abjure the principles of its government as to enact a Sunday law.”

Trump är varken en dömande eller lagstiftande myndighet, så den snart kommande söndagslagen genomförs av kongressen. Ändå är varje åtgärd som ger stöd åt den påvliga makten en förebild för söndagslagen. Dekretet år 533 och ediktet år 313 anger början på den period då vilddjurets bild formas. Avslutningen är den snart kommande söndagslagen, och Jesus illustrerar alltid slutet med början; därför skulle Trumps handling genom en exekutiv order som skulle ge någon ”eftergift” åt bibelprofetians antikrist representera alfa av den rörelse som först slutar vid omega, när Förenta staterna ”så skall avsvärja sig sitt styrelseskicks principer att det stiftar en söndagslag.”

“There are many, even of those engaged in this movement for Sunday enforcement, who are blinded to the results which will follow this action. They do not see that they are striking directly against religious liberty. There are many who have never understood the claims of the Bible Sabbath and the false foundation upon which the Sunday institution rests. Any movement in favor of religious legislation is really an act of concession to the papacy, which for so many ages has steadily warred against liberty of conscience. Sunday observance owes its existence as a so-called Christian institution to ‘the mystery of iniquity;’ and its enforcement will be a virtual recognition of the principles which are the very cornerstone of Romanism. When our nation shall so abjure the principles of its government as to enact a Sunday law, Protestantism will in this act join hands with popery; it will be nothing else than giving life to the tyranny which has long been eagerly watching its opportunity to spring again into active despotism.” Testimonies, volume 5, 711.

”Det finns många, även bland dem som deltar i denna rörelse för att genomdriva söndagsfirande, som är blinda för de följder som kommer att följa av denna handling. De ser inte att de riktar ett direkt angrepp mot religionsfriheten. Det finns många som aldrig har förstått den bibliska sabbatens anspråk och den falska grundval på vilken söndagsinstitutionen vilar. Varje rörelse till förmån för religiös lagstiftning är i själva verket en eftergift åt påvedömet, som under så många tidsåldrar oavbrutet har fört krig mot samvetsfriheten. Söndagsfirandet har sin tillvaro som en så kallad kristen institution att tacka ”laglöshetens hemlighet”; och dess genomdrivande kommer i praktiken att vara ett erkännande av de principer som utgör själva hörnstenen i romanismen. När vår nation så förnekar sitt styrelseskicks principer att den stiftar en söndagslag, kommer protestantismen genom denna handling att räcka handen åt påvedömet; det kommer inte att vara något annat än att ge liv åt det tyranni som länge ivrigt har inväntat sin möjlighet att åter kasta sig in i aktiv despotism.” Testimonies, band 5, s. 711.

Any “movement in favor of religious legislation is really an act of concession to the papacy,” and those movements occur in advance of the soon-coming Sunday law.

Varje ”rörelse till förmån för religiös lagstiftning är i själva verket en eftergift åt påvedömet”, och sådana rörelser äger rum före den snart kommande söndagslagen.

“The decree enforcing the worship of this day is to go forth to all the world. In a limited degree, it has already gone forth. In several places the civil power is speaking with the voice of a dragon, just as the heathen king spoke to the Hebrew captives.” Signs of the Times, May 6, 1897.

”Påbudet som framtvingar tillbedjan av denna dag skall utgå till hela världen. I begränsad grad har det redan utgått. På flera platser talar den civila makten med en drakes röst, alldeles såsom den hedniske kungen talade till de hebreiska fångarna.” Signs of the Times, 6 maj 1897.

We will continue these things in the next article.

Vi kommer att fortsätta med dessa ting i nästa artikel.