Den dolda historien om vers fyrtio – nummer trettiotvå

När ni därför får se förödelsens styggelse, om vilken profeten Daniel har talat, stå på helig plats — den som läser må förstå —. Matteus 24:15.

”Även om dessa profetior fick en partiell uppfyllelse vid Jerusalems förstöring, har de en mer direkt tillämpning på de sista dagarna.

”Vi står på tröskeln till stora och allvarliga händelser. Profetian går snabbt i uppfyllelse. Herren står för dörren. Snart skall en tid av överväldigande intresse för alla levande öppna sig inför oss. Det förgångnas stridsfrågor skall åter väckas till liv; nya stridsfrågor skall uppstå. De scener som skall utspelas i vår värld har man ännu inte ens drömt om.” Testimonies, band 5, s. 753.

Du, människobarn, tag dig också en tegelplatta och lägg den framför dig, och avbilda på den staden, Jerusalem. Och belägra den, och bygg ett belägringsverk mot den, och kasta upp en vall mot den; slå också läger mot den och ställ murbräckor mot den runt omkring. Tag vidare åt dig en järnpanna och ställ den såsom en järnmur mellan dig och staden; och vänd ditt ansikte mot den, så skall den vara belägrad, och du skall belägra den. Detta skall vara ett tecken för Israels hus.

Lägg dig också på din vänstra sida och lägg Israels hus missgärning på den; efter det antal dagar som du ligger så skall du bära deras missgärning. Ty jag har lagt deras missgärnings år på dig efter dagarnas antal, trehundranittio dagar; så skall du bära Israels hus missgärning. Och när du har fullgjort dessa, lägg dig åter på din högra sida, och du skall bära Juda hus missgärning i fyrtio dagar: jag har bestämt dig en dag för varje år. Därför skall du vända ditt ansikte mot Jerusalems belägring, och din arm skall vara blottad, och du skall profetera mot det. Och se, jag skall lägga band på dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra, förrän du har fullbordat din belägrings dagar. Hesekiel 4:1–8.

Människobarn, du bor mitt i ett upproriskt hus, som har ögon att se med men inte ser, och öron att höra med men inte hör; ty de är ett upproriskt hus. Därför, du människobarn, gör i ordning ditt bohag för bortflyttning och flytta bort om dagen inför deras ögon; du skall flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon: kanske skall de besinna sig, fastän de är ett upproriskt hus. Sedan skall du om dagen bära ut ditt bohag inför deras ögon, såsom bohag för bortflyttning; och om aftonen skall du gå ut inför deras ögon, såsom de som går ut i fångenskap. Bryt dig igenom muren inför deras ögon och bär ut det därigenom. Inför deras ögon skall du lägga det på dina axlar och bära ut det i skymningen; du skall skyla ditt ansikte, så att du inte ser marken; ty jag har satt dig till ett tecken för Israels hus. Hesekiel 12:2–6.

Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset, sagt till dig: Vad gör du? Säg till dem: Så säger Herren Gud: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och hela Israels hus som är ibland dem. Säg: Jag är ert tecken; såsom jag har gjort, så skall det göras med dem: de skall föras bort och gå i fångenskap. Hesekiel 12:9–11.

”Var och en av de forntida profeterna talade mindre för sin egen tid än för vår, så att deras profetior gäller för oss. ’Och allt detta vederfors dem såsom förebilder, och det blev upptecknat till varning för oss, till vilka tidernas slut har kommit.’ 1 Korinthierbrevet 10:11. ’Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan oss de tjänade med det som nu har förkunnats för er genom dem som har predikat evangeliet för er i den Helige Ande, sänd från himlen; detta längtar änglarna efter att få blicka in i.’ 1 Petrusbrevet 1:12....”

”Bibeln har samlat och sammanbundet sina skatter för denna sista generation. Alla Gamla testamentets stora händelser och högtidliga skeenden har upprepats och upprepar sig i församlingen i dessa sista dagar.” Selected Messages, bok 3, 338, 339.

Åter, i det nionde året, i tionde månaden, på tionde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig och sade: Du människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just på denna dag: Babylons kung drog ut mot Jerusalem just på denna dag.

Och frambär en liknelse för det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herren Gud: Sätt på en gryta, sätt på den, och häll också vatten i den. Lägg styckena i den, varje gott stycke, låret och skuldran; fyll den med de utvalda benen. Tag det utvalda ur hjorden, och lägg också benen under den, och låt den koka väl, och låt benen däri sjuda. Därför säger Herren Gud så: Ve den blodiga staden, den gryta vari dess orenhet är, och vars orenhet inte har gått ut ur den! Tag ut ur den stycke efter stycke; låt ingen lott falla på den. Ty hennes blod är mitt i henne; hon lade det på en kal klippa; hon göt det inte på marken för att täcka det med stoft; för att framkalla vrede till hämnd har jag lagt hennes blod på en kal klippa, så att det inte skulle bli övertäckt.

Därför säger Herren Gud så: Ve över blodstaden! Också jag skall göra vedhögen för elden stor. Lägg på ved, tänd elden, koka köttet väl och krydda det rikligt, och låt benen brännas. Sätt sedan grytan tom på dess glöd, så att dess koppar blir het och glödande, och så att dess orenhet må smältas i den, så att dess slagg må förtäras. Hon har tröttat ut sig med lögner, men hennes myckna slagg gick inte ut ur henne; hennes slagg skall vara i elden. I din orenhet finns skamlöshet; därför att jag ville rena dig, men du blev inte renad, skall du inte mer renas från din orenhet, förrän jag har låtit min vrede få ro över dig. Jag, Herren, har talat det: det skall ske, och jag skall göra det; jag skall inte gå tillbaka, inte heller skall jag skona, inte heller skall jag ångra mig; efter dina vägar och efter dina gärningar skall de döma dig, säger Herren Gud.

Och Herrens ord kom till mig; han sade: Du människobarn, se, jag tar ifrån dig dina ögons lust med ett enda slag; men du skall varken sörja eller gråta, och inga tårar skall rinna ned. Sucka stilla, håll ingen dödsklagan; bind din huvudbonad om dig och sätt dina skor på dina fötter, och övertäck inte dina läppar, och ät inte människors bröd. Så talade jag till folket på morgonen; och om aftonen dog min hustru; och jag gjorde på morgonen såsom jag hade blivit befalld. Då sade folket till mig: Vill du inte säga oss vad detta betyder för oss, att du handlar så?

Då svarade jag dem: Herrens ord kom till mig; han sade: Tala till Israels hus: Så säger Herren Gud: Se, jag skall vanhelga min helgedom, er styrkas härlighet, era ögons lust och det som er själ ömmar för; och era söner och era döttrar, som ni har lämnat kvar, skall falla för svärd. Och ni skall göra såsom jag har gjort: ni skall inte skyla era läppar och inte äta människors bröd. Och era huvudbindlar skall vara på era huvuden och era skor på era fötter; ni skall inte sörja och inte gråta, utan ni skall försmäkta i era missgärningar och sucka med varandra. Så skall Hesekiel vara ett tecken för er: alldeles såsom han har gjort skall ni göra; och när detta sker, skall ni inse att jag är Herren Gud. Hesekiel 24:1–24.

”När Kristus blickade ned från Olivbergets höjd, såg han detta tillstånd råda i varje församling. Varningarna riktas till alla som följer i fotspåren av Jerusalems folk, som hade så stort ljus. Detta folk står inför oss som en varning. Genom att förkasta Guds varningar i denna vår tid upprepar människor Jerusalems synd. Herren ser det som den mänskliga redskapen inte ser och inte vill se—utfallet av allt mänskligt planerande i Battle Creek. Han har gjort allt som en Gud kunnat göra. Han har låtit ljus blixtra inför folkets ögon, så att deras synder inte skulle nå den gräns där omvändelse inte längre kan kännas. Men genom en lång process av avfall från rätta och rättfärdiga principer har människor försatt sig därhän att ljus och sanning, rättvisa och barmhärtighet, inte urskiljs. Detta handlingssätt har blivit en del av deras själva natur.” Testimonies, volym 8, 68.

Så skall Hesekiel vara ett tecken för er: allt vad han har gjort, det skall ni göra; och när detta sker, skall ni inse att jag är Herren Gud. Och du, människobarn, skall det inte ske på den dag då jag tar ifrån dem deras styrka, deras härlighets glädje, deras ögons lust och det som deras själ är fäst vid, deras söner och deras döttrar, att den som undkommer på den dagen skall komma till dig för att låta dig höra det med dina öron? På den dagen skall din mun öppnas för honom som har undkommit, och du skall tala och inte längre vara stum; och du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag är Herren. Hesekiel 24:24–27.

Men såsom Noas dagar var, så skall också Människosonens tillkommelse vara. Ty såsom de under dagarna före floden åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingenting visste förrän floden kom och ryckte bort dem alla, så skall också Människosonens tillkommelse vara. Matteus 24:37–39.

Och även Enok, den sjunde från Adam, profeterade om dessa och sade: Se, Herren kommer med sina heliga i tiotusental för att hålla dom över alla och överbevisa alla de ogudaktiga bland dem om alla deras ogudaktiga gärningar, som de i sin ogudaktighet har begått, och om alla de hårda ord som ogudaktiga syndare har talat mot honom. Judas 1:14, 15.

Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn likt ett lamm, och det talade såsom en drake. Uppenbarelseboken 13:11.

Och Herren öppnade åsninnans mun, och hon sade till Bileam: Vad har jag gjort dig, eftersom du har slagit mig dessa tre gånger? Och Bileam sade till åsninnan: Därför att du har drivit gäck med mig; om jag hade haft ett svärd i min hand, skulle jag nu ha dödat dig. Då sade åsninnan till Bileam: Är inte jag din åsninna, som du har ridit på alltsedan jag blev din intill denna dag? Har jag någonsin brukat göra så mot dig? Och han sade: Nej. 4 Moseboken 22:28–30.

Ty synen gäller ännu en bestämd tid, men till slutet skall den tala och inte ljuga; om den dröjer, så vänta på den, ty den skall förvisso komma, den skall inte utebli. Habackuk 2:3.

Varför är min smärta ständig, och mitt sår obotligt, så att det vägrar att helas? Skall du då för mig vara såsom en lögnare, såsom vatten som sviker? Därför säger Herren så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka, och du skall stå inför mitt ansikte; och om du skiljer ut det dyrbara från det ovärdiga, skall du vara såsom min mun. Låt dem vända tillbaka till dig; men vänd du inte tillbaka till dem. Jeremia 15:18, 19.

Och Sakarias sade till ängeln: Hur skall jag veta detta? Ty jag är en gammal man, och min hustru är långt framskriden i åren. Och ängeln svarade och sade till honom: Jag är Gabriel, som står inför Gud; och jag är sänd att tala till dig och förkunna för dig detta glada budskap. Och se, du skall bli stum och inte kunna tala ända till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord, vilka skall fullbordas i sin tid.

Och folket väntade på Sakarias och förundrade sig över att han dröjde så länge i templet. Och när han kom ut, kunde han inte tala till dem; och de förstod att han hade sett en syn i templet, ty han gjorde tecken åt dem och förblev stum. Lukas 1:18–22.

På Herodes’, Judéens konungs, tid levde en präst vid namn Sakarias, av Abias avdelning; och hans hustru var av Arons döttrar, och hennes namn var Elisabet. Och de var båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt i alla Herrens bud och stadgar. Och de hade inga barn, därför att Elisabet var ofruktsam, och de var båda nu till åren komna. Och det skedde, medan han fullgjorde prästämbetet inför Gud i den ordning som gällde för hans avdelning, att lotten enligt prästämbetets sedvänja föll på honom att tända rökelsen, när han gick in i Herrens tempel. Och allt folket stod utanför och bad vid rökelsens stund. Lukas 1:5–10.

Och en Herrens ängel visade sig för honom, stående på högra sidan om rökelsealtaret. När Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom. Men ängeln sade till honom: Frukta inte, Sakarias, ty din bön har blivit hörd; och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och du skall ge honom namnet Johannes. Och du skall få glädje och fröjd, och många skall glädja sig över hans födelse. Ty han skall vara stor inför Herren, och vin och starka drycker skall han inte dricka; och han skall bli uppfylld av den helige Ande redan från moderlivet. Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. Och han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och de olydiga till de rättfärdigas vishet, för att skaffa åt Herren ett folk som är berett. Och Sakarias sade till ängeln: Hur skall jag få veta detta? Ty jag är en gammal man, och min hustru är kommen till hög ålder. Och ängeln svarade och sade till honom: Jag är Gabriel, som står inför Gud; och jag är sänd för att tala till dig och förkunna för dig detta glada budskap. Lukas 1:11–19.

Se, jag skall sända er profeten Elia, innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med förbannelse. Malaki 4:5, 6.

”Den grupp som inte känner sorg över sitt eget andliga förfall och inte sörjer över andras synder, kommer att lämnas utan Guds sigill. Herren ger sina budbärare, männen med slaktvapen i sina händer, denna befallning: ’Gån efter honom genom staden och slån: låt ert öga inte skona, och hav inte heller förbarmande: döden given åt gamla och unga, både jungfrur och små barn och kvinnor; men kom inte nära någon man på vilken märket är; och börja vid Min helgedom. Då började de med de äldste som var framför huset.’”

”Här ser vi att församlingen — Herrens helgedom — var den första att känna slaget av Guds vrede. De gamla männen, de åt vilka Gud hade gett stort ljus och som hade stått som väktare över folkets andliga intressen, hade svikit det förtroende som anförtrotts dem. De hade intagit den ståndpunkten att vi inte behöver vänta oss underverk och den tydliga uppenbarelsen av Guds makt såsom i forna dagar. Tiderna har förändrats. Dessa ord stärker deras otro, och de säger: Herren skall varken göra gott eller göra ont. Han är alltför barmhärtig för att hemsöka sitt folk med dom. Så är ’fred och trygghet’ ropet från män som aldrig mer skall höja sin röst som en basun för att visa Guds folk deras överträdelser och Jakobs hus deras synder. Dessa stumma hundar, som inte ville skälla, är de som får känna den rättfärdiga hämnden från en förorättad Gud. Män, unga kvinnor och små barn förgås alla tillsammans.” Testimonies, band 5, s. 211.

Och efter dessa dagar blev hans hustru Elisabet havande och höll sig undan i fem månader och sade: Så har Herren gjort med mig i de dagar då han såg till mig för att ta bort min vanära bland människorna. Och i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen, som hette Nasaret. Lukas 1:24–26.

Och Maria stod upp i de dagarna och gick med hast till bergsbygden, till en stad i Juda; och hon gick in i Sakarias hus och hälsade Elisabet. Och det skedde, när Elisabet hörde Marias hälsning, att barnet spratt till i hennes liv; och Elisabet blev uppfylld av den Helige Ande. Och hon ropade med hög röst och sade: Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt. Och varifrån kommer detta mig till del, att min Herres moder kommer till mig? Ty se, så snart ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mitt liv av glädje. Och salig är hon som trodde, ty det skall fullbordas som blev henne sagt från Herren. Lukas 1:39–45.

”Änglar sändes för att bistå den mäktige ängeln från himlen, och jag hörde röster som tycktes ljuda överallt: ’Gå ut ur henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder och inte får del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar.’ Detta budskap tycktes vara ett tillägg till det tredje budskapet och förenade sig med det, på samma sätt som midnattsropet förenade sig med den andre ängelns budskap år 1844. Guds härlighet vilade över de tålmodiga, väntande heliga, och de frambar utan fruktan den sista högtidliga varningen, förkunnade Babylons fall och uppmanade Guds folk att gå ut ur henne, så att de skulle undkomma hennes fruktansvärda dom.” Early Writings, 277.

Men jag handlade för mitt namns skull, så att det inte skulle vanhelgas inför hednafolken, bland vilka de var, inför vilkas ögon jag hade gjort mig känd för dem genom att föra dem ut ur Egyptens land. Därför lät jag dem dra ut ur Egyptens land och förde dem in i öknen. Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina domar, genom vilka en människa skall leva, om hon gör efter dem.

Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle veta att jag är Herren som helgar dem. Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen: de vandrade inte efter mina stadgar, och mina domar föraktade de, vilka, om en människa gör efter dem, hon skall leva genom dem; och mina sabbater vanhelgade de svårt. Då sade jag att jag skulle utgjuta min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. Men jag handlade för mitt namns skull, så att det inte skulle bli vanhelgat inför hednafolken, inför vilkas ögon jag hade fört dem ut. Likväl lyfte jag också min hand mot dem i öknen och svor att jag inte skulle föra dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flyter av mjölk och honung, det härligaste av alla länder; därför att de föraktade mina domar och inte vandrade efter mina stadgar, utan vanhelgade mina sabbater; ty deras hjärta följde efter deras avgudar. Men mitt öga skonade dem, så att jag inte fördärvade dem, och jag gjorde inte slut på dem i öknen. Men jag sade till deras barn i öknen: Vandra inte efter era fäders stadgar och håll inte deras domar och orena er inte med deras avgudar. Jag är Herren er Gud; vandra efter mina stadgar och håll mina domar och gör efter dem; och helga mina sabbater; och de skall vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall veta att jag är Herren er Gud. Hesekiel 20:9–20.

Därefter kom några av Israels äldste till mig och satte sig ned framför mig. Och Herrens ord kom till mig; han sade: Människobarn, dessa män har rest upp sina avgudar i sina hjärtan och ställt sin missgärnings stötesten framför sitt ansikte. Skulle jag då alls låta mig rådfrågas av dem? Tala därför till dem och säg till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som reser upp sina avgudar i sitt hjärta och ställer sin missgärnings stötesten framför sitt ansikte och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, svara efter hans många avgudar, för att jag må gripa Israels hus i deras eget hjärta, eftersom de alla har kommit bort från mig genom sina avgudar.

Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Omvänd er och vänd er bort från era avgudar, och vänd era ansikten bort från alla era styggelser. Ty var och en av Israels hus, eller av främlingen som bor som främling i Israel, som skiljer sig från mig och sätter upp sina avgudar i sitt hjärta och ställer sin missgärnings stötesten framför sitt ansikte och sedan kommer till en profet för att fråga honom om mig, honom skall jag, Herren, själv svara. Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och ett ordspråk, och jag skall utrota honom ur mitt folks mitt; och ni skall inse att jag är Herren. Och om profeten blir bedragen när han har talat ett ord, så har jag, Herren, bedragit den profeten, och jag skall räcka ut min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk Israels mitt. Och de skall bära sin missgärnings straff: profetens straff skall vara detsamma som straffet för den som söker honom; för att Israels hus inte mer skall fara vilse från mig och inte mer orena sig med alla sina överträdelser, utan för att de skall vara mitt folk och jag vara deras Gud, säger Herren Gud. Hesekiel 14:1–11.

Och de som drar genom landet skall, när någon ser ett människoben, då resa ett tecken vid det, till dess att gravgrävarna har begravt det i Hamon-Gogs dal. Och också stadens namn skall vara Hamona. Så skall de rena landet. Hesekiel 39:15, 16.

Därtill skall jag sluta ett fridens förbund med dem; det skall vara ett evigt förbund med dem. Och jag skall låta dem bo där och föröka dem, och jag skall sätta min helgedom mitt ibland dem för evig tid. Mitt tabernakel skall också vara hos dem; ja, jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Och hednafolken skall inse att jag, Herren, helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evig tid. Hesekiel 37:26–28.