The warning message in the book of Ezekiel is the ‘sign of the siege.’ When the siege began, Ezekiel’s wife died and Ezekiel was commanded not to mourn her death. Her death, accompanied with his lack of mourning her death, symbolized the siege and the approaching destruction of Jerusalem. His actions and her death represent a warning sign, typifying a future warning sign set forth by Jesus, as the “abomination of desolation.”
Varningsbudskapet i Hesekiels bok är ”tecknet på belägringen”. När belägringen började dog Hesekiels hustru, och Hesekiel fick befallning att inte sörja hennes död. Hennes död, tillsammans med att han inte sörjde den, symboliserade belägringen och den annalkande förstörelsen av Jerusalem. Hans handlingar och hennes död utgör ett varningstecken och förebildar ett framtida varningstecken som framställdes av Jesus som ”förödelsens styggelse”.
When ye therefore shall see the abomination of desolation, spoken of by Daniel the prophet, stand in the holy place, (whoso readeth, let him understand). Matthew 24:15.
När ni därför får se förödelsens styggelse, om vilken profeten Daniel har talat, stå på helig plats — den som läser må förstå —. Matteus 24:15.
When the Roman standards were placed inside the precincts of the temple, Christians in Jerusalem were to flee the city. The two witnesses of the sign of Jerusalem’s destruction emphasize the seriousness of recognizing the ‘sign’ in advance of the siege, and inspiration further identifies that those two witnesses find their “more direct application” in the latter days. Speaking of Christ’s warning of Jerusalem’s destruction in connection with Ezekiel and John being in a temple vision, Sister White penned:
När de romerska fälttecknen ställdes upp inom templets område, skulle de kristna i Jerusalem fly staden. De två vittnena till tecknet på Jerusalems förstörelse understryker allvaret i att känna igen ”tecknet” innan belägringen, och inspirationen identifierar vidare att dessa två vittnen finner sin ”mer direkta tillämpning” i de sista dagarna. Med hänvisning till Kristi varning om Jerusalems förstörelse i samband med att Hesekiel och Johannes befann sig i en tempelsyn skrev syster White:
“While these prophecies received a partial fulfillment at the destruction of Jerusalem, they have a more direct application to the last days.
”Även om dessa profetior fick en partiell uppfyllelse vid Jerusalems förstöring, har de en mer direkt tillämpning på de sista dagarna.
“We are standing on the threshold of great and solemn events. Prophecy is fast fulfilling. The Lord is at the door. There is soon to open before us a period of overwhelming interest to all living. The controversies of the past are to be revived; new controversies will arise. The scenes to be enacted in our world are not yet even dreamed of.” Testimonies, volume 5, 753.
”Vi står på tröskeln till stora och allvarliga händelser. Profetian går snabbt i uppfyllelse. Herren står för dörren. Snart skall en tid av överväldigande intresse för alla levande öppna sig inför oss. Det förgångnas stridsfrågor skall åter väckas till liv; nya stridsfrågor skall uppstå. De scener som skall utspelas i vår värld har man ännu inte ens drömt om.” Testimonies, band 5, s. 753.
In chapter four, Ezekiel was directed to act out a parable that was emphasizing the ‘sign of the siege.’ Ezekiel acted out a parable five times in his book which his brethren refused to see. Ezekiel spoke five times to his brethren and they refused to hear. His acted parables and messages illustrate a fivefold class of foolish virgins who refuse to receive the increase of ‘knowledge’ associated with his parables and words. Those words and parables were directly connected with the destruction of Jerusalem which has a “more direct application to the last days.”
I kapitel fyra fick Hesekiel befallning att gestalta en liknelse som betonade ”tecknet på belägringen”. Hesekiel gestaltade en liknelse fem gånger i sin bok, vilket hans bröder vägrade att se. Hesekiel talade fem gånger till sina bröder, och de vägrade att höra. Hans gestaltade liknelser och budskap åskådliggör en femfaldig klass av fåvitska jungfrur som vägrar att ta emot den ökning av ”kunskap” som är förknippad med hans liknelser och ord. Dessa ord och liknelser var direkt förbundna med Jerusalems förstörelse, vilken har en ”mer direkt tillämpning på de sista dagarna”.
Thou also, son of man, take thee a tile, and lay it before thee, and pourtray upon it the city, even Jerusalem: And lay siege against it, and build a fort against it, and cast a mount against it; set the camp also against it, and set battering rams against it round about. Moreover take thou unto thee an iron pan, and set it for a wall of iron between thee and the city: and set thy face against it, and it shall be besieged, and thou shalt lay siege against it. This shall be a sign to the house of Israel.
Du, människobarn, tag dig också en tegelplatta och lägg den framför dig, och avbilda på den staden, Jerusalem. Och belägra den, och bygg ett belägringsverk mot den, och kasta upp en vall mot den; slå också läger mot den och ställ murbräckor mot den runt omkring. Tag vidare åt dig en järnpanna och ställ den såsom en järnmur mellan dig och staden; och vänd ditt ansikte mot den, så skall den vara belägrad, och du skall belägra den. Detta skall vara ett tecken för Israels hus.
Lie thou also upon thy left side, and lay the iniquity of the house of Israel upon it: according to the number of the days that thou shalt lie upon it thou shalt bear their iniquity. For I have laid upon thee the years of their iniquity, according to the number of the days, three hundred and ninety days: so shalt thou bear the iniquity of the house of Israel. And when thou hast accomplished them, lie again on thy right side, and thou shalt bear the iniquity of the house of Judah forty days: I have appointed thee each day for a year. Therefore thou shalt set thy face toward the siege of Jerusalem, and thine arm shall be uncovered, and thou shalt prophesy against it. And, behold, I will lay bands upon thee, and thou shalt not turn thee from one side to another, till thou hast ended the days of thy siege. Ezekiel 4:1–8.
Lägg dig också på din vänstra sida och lägg Israels hus missgärning på den; efter det antal dagar som du ligger så skall du bära deras missgärning. Ty jag har lagt deras missgärnings år på dig efter dagarnas antal, trehundranittio dagar; så skall du bära Israels hus missgärning. Och när du har fullgjort dessa, lägg dig åter på din högra sida, och du skall bära Juda hus missgärning i fyrtio dagar: jag har bestämt dig en dag för varje år. Därför skall du vända ditt ansikte mot Jerusalems belägring, och din arm skall vara blottad, och du skall profetera mot det. Och se, jag skall lägga band på dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra, förrän du har fullbordat din belägrings dagar. Hesekiel 4:1–8.
Sign
Tecken
The word “sign” is located nine times in the book of Ezekiel. In chapter four, the siege of Jerusalem is the “sign” to the house of Israel. In chapter twelve, Ezekiel is again a “sign” identifying the siege and destruction of Jerusalem.
Ordet ”tecken” förekommer nio gånger i Hesekiels bok. I kapitel fyra är belägringen av Jerusalem ”tecknet” för Israels hus. I kapitel tolv är Hesekiel åter ett ”tecken” som utvisar Jerusalems belägring och förstörelse.
Son of man, thou dwellest in the midst of a rebellious house, which have eyes to see, and see not; they have ears to hear, and hear not: for they are a rebellious house. Therefore, thou son of man, prepare thee stuff for removing, and remove by day in their sight; and thou shalt remove from thy place to another place in their sight: it may be they will consider, though they be a rebellious house. Then shalt thou bring forth thy stuff by day in their sight, as stuff for removing: and thou shalt go forth at even in their sight, as they that go forth into captivity. Dig thou through the wall in their sight, and carry out thereby. In their sight shalt thou bear it upon thy shoulders, and carry it forth in the twilight: thou shalt cover thy face, that thou see not the ground: for I have set thee for a sign unto the house of Israel. Ezekiel 12:2–6.
Människobarn, du bor mitt i ett upproriskt hus, som har ögon att se med men inte ser, och öron att höra med men inte hör; ty de är ett upproriskt hus. Därför, du människobarn, gör i ordning ditt bohag för bortflyttning och flytta bort om dagen inför deras ögon; du skall flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon: kanske skall de besinna sig, fastän de är ett upproriskt hus. Sedan skall du om dagen bära ut ditt bohag inför deras ögon, såsom bohag för bortflyttning; och om aftonen skall du gå ut inför deras ögon, såsom de som går ut i fångenskap. Bryt dig igenom muren inför deras ögon och bär ut det därigenom. Inför deras ögon skall du lägga det på dina axlar och bära ut det i skymningen; du skall skyla ditt ansikte, så att du inte ser marken; ty jag har satt dig till ett tecken för Israels hus. Hesekiel 12:2–6.
When the rebellious house saw the acted-out parable, they knew not what it meant, so they asked Ezekiel to explain.
När det upproriska huset såg den iscensatta liknelsen, förstod de inte vad den betydde, och därför bad de Hesekiel att förklara den.
Son of man, hath not the house of Israel, the rebellious house, said unto thee, What doest thou? Say thou unto them, Thus saith the Lord God; This burden concerneth the prince in Jerusalem, and all the house of Israel that are among them. Say, I am your sign: like as I have done, so shall it be done unto them: they shall remove and go into captivity. Ezekiel 12:9–11.
Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset, sagt till dig: Vad gör du? Säg till dem: Så säger Herren Gud: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och hela Israels hus som är ibland dem. Säg: Jag är ert tecken; såsom jag har gjort, så skall det göras med dem: de skall föras bort och gå i fångenskap. Hesekiel 12:9–11.
The siege of Jerusalem is a sign for God’s people in the latter days.
Belägringen av Jerusalem är ett tecken för Guds folk i de yttersta dagarna.
“Each of the ancient prophets spoke less for their own time than for ours, so that their prophesying is in force for us. ‘Now all these things happened unto them for ensamples: and they are written for our admonition, upon whom the ends of the world are come.’ 1 Corinthians 10:11. ‘Not unto themselves, but unto us they did minister the things, which are now reported unto you by them that have preached the gospel unto you with the Holy Ghost sent down from heaven; which things the angels desire to look into.’ 1 Peter 1:12....
”Var och en av de forntida profeterna talade mindre för sin egen tid än för vår, så att deras profetior gäller för oss. ’Och allt detta vederfors dem såsom förebilder, och det blev upptecknat till varning för oss, till vilka tidernas slut har kommit.’ 1 Korinthierbrevet 10:11. ’Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan oss de tjänade med det som nu har förkunnats för er genom dem som har predikat evangeliet för er i den Helige Ande, sänd från himlen; detta längtar änglarna efter att få blicka in i.’ 1 Petrusbrevet 1:12....”
“The Bible has accumulated and bound up together its treasures for this last generation. All the great events and solemn transactions of Old Testament history have been, and are, repeating themselves in the church in these last days.” Selected Messages, book 3, 338, 339.
”Bibeln har samlat och sammanbundet sina skatter för denna sista generation. Alla Gamla testamentets stora händelser och högtidliga skeenden har upprepats och upprepar sig i församlingen i dessa sista dagar.” Selected Messages, bok 3, 338, 339.
This Same Day
Denna samma dag
Ezekiel in the acted parable of the ‘siege and destruction of Jerusalem’ is a sign for God’s people in the latter days.
Hesekiel är i det åskådliggjorda liknelsedramat om ”Jerusalems belägring och förstörelse” ett tecken för Guds folk i de yttersta dagarna.
Again in the ninth year, in the tenth month, in the tenth day of the month, the word of the Lord came unto me, saying, Son of man, write thee the name of the day, even of this same day: the king of Babylon set himself against Jerusalem this same day.
Åter, i det nionde året, i tionde månaden, på tionde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig och sade: Du människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just på denna dag: Babylons kung drog ut mot Jerusalem just på denna dag.
And utter a parable unto the rebellious house, and say unto them, Thus saith the Lord God; Set on a pot, set it on, and also pour water into it: Gather the pieces thereof into it, even every good piece, the thigh, and the shoulder; fill it with the choice bones. Take the choice of the flock, and burn also the bones under it, and make it boil well, and let them seethe the bones of it therein. Wherefore thus saith the Lord God; Woe to the bloody city, to the pot whose scum is therein, and whose scum is not gone out of it! bring it out piece by piece; let no lot fall upon it. For her blood is in the midst of her; she set it upon the top of a rock; she poured it not upon the ground, to cover it with dust; That it might cause fury to come up to take vengeance; I have set her blood upon the top of a rock, that it should not be covered.
Och frambär en liknelse för det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herren Gud: Sätt på en gryta, sätt på den, och häll också vatten i den. Lägg styckena i den, varje gott stycke, låret och skuldran; fyll den med de utvalda benen. Tag det utvalda ur hjorden, och lägg också benen under den, och låt den koka väl, och låt benen däri sjuda. Därför säger Herren Gud så: Ve den blodiga staden, den gryta vari dess orenhet är, och vars orenhet inte har gått ut ur den! Tag ut ur den stycke efter stycke; låt ingen lott falla på den. Ty hennes blod är mitt i henne; hon lade det på en kal klippa; hon göt det inte på marken för att täcka det med stoft; för att framkalla vrede till hämnd har jag lagt hennes blod på en kal klippa, så att det inte skulle bli övertäckt.
Therefore thus saith the Lord God; Woe to the bloody city! I will even make the pile for fire great. Heap on wood, kindle the fire, consume the flesh, and spice it well, and let the bones be burned. Then set it empty upon the coals thereof, that the brass of it may be hot, and may burn, and that the filthiness of it may be molten in it, that the scum of it may be consumed. She hath wearied herself with lies, and her great scum went not forth out of her: her scum shall be in the fire. In thy filthiness is lewdness: because I have purged thee, and thou wast not purged, thou shalt not be purged from thy filthiness any more, till I have caused my fury to rest upon thee. I the Lord have spoken it: it shall come to pass, and I will do it; I will not go back, neither will I spare, neither will I repent; according to thy ways, and according to thy doings, shall they judge thee, saith the Lord God.
Därför säger Herren Gud så: Ve över blodstaden! Också jag skall göra vedhögen för elden stor. Lägg på ved, tänd elden, koka köttet väl och krydda det rikligt, och låt benen brännas. Sätt sedan grytan tom på dess glöd, så att dess koppar blir het och glödande, och så att dess orenhet må smältas i den, så att dess slagg må förtäras. Hon har tröttat ut sig med lögner, men hennes myckna slagg gick inte ut ur henne; hennes slagg skall vara i elden. I din orenhet finns skamlöshet; därför att jag ville rena dig, men du blev inte renad, skall du inte mer renas från din orenhet, förrän jag har låtit min vrede få ro över dig. Jag, Herren, har talat det: det skall ske, och jag skall göra det; jag skall inte gå tillbaka, inte heller skall jag skona, inte heller skall jag ångra mig; efter dina vägar och efter dina gärningar skall de döma dig, säger Herren Gud.
Also the word of the Lord came unto me, saying, Son of man, behold, I take away from thee the desire of thine eyes with a stroke: yet neither shalt thou mourn nor weep, neither shall thy tears run down. Forbear to cry, make no mourning for the dead, bind the tire of thine head upon thee, and put on thy shoes upon thy feet, and cover not thy lips, and eat not the bread of men. So I spake unto the people in the morning: and at even my wife died; and I did in the morning as I was commanded. And the people said unto me, Wilt thou not tell us what these things are to us, that thou doest so?
Och Herrens ord kom till mig; han sade: Du människobarn, se, jag tar ifrån dig dina ögons lust med ett enda slag; men du skall varken sörja eller gråta, och inga tårar skall rinna ned. Sucka stilla, håll ingen dödsklagan; bind din huvudbonad om dig och sätt dina skor på dina fötter, och övertäck inte dina läppar, och ät inte människors bröd. Så talade jag till folket på morgonen; och om aftonen dog min hustru; och jag gjorde på morgonen såsom jag hade blivit befalld. Då sade folket till mig: Vill du inte säga oss vad detta betyder för oss, att du handlar så?
Then I answered them, The word of the Lord came unto me, saying, Speak unto the house of Israel, Thus saith the Lord God; Behold, I will profane my sanctuary, the excellency of your strength, the desire of your eyes, and that which your soul pitieth; and your sons and your daughters whom ye have left shall fall by the sword. And ye shall do as I have done: ye shall not cover your lips, nor eat the bread of men. And your tires shall be upon your heads, and your shoes upon your feet: ye shall not mourn nor weep; but ye shall pine away for your iniquities, and mourn one toward another. Thus Ezekiel is unto you a sign: according to all that he hath done shall ye do: and when this cometh, ye shall know that I am the Lord God. Ezekiel 24:1–24.
Då svarade jag dem: Herrens ord kom till mig; han sade: Tala till Israels hus: Så säger Herren Gud: Se, jag skall vanhelga min helgedom, er styrkas härlighet, era ögons lust och det som er själ ömmar för; och era söner och era döttrar, som ni har lämnat kvar, skall falla för svärd. Och ni skall göra såsom jag har gjort: ni skall inte skyla era läppar och inte äta människors bröd. Och era huvudbindlar skall vara på era huvuden och era skor på era fötter; ni skall inte sörja och inte gråta, utan ni skall försmäkta i era missgärningar och sucka med varandra. Så skall Hesekiel vara ett tecken för er: alldeles såsom han har gjort skall ni göra; och när detta sker, skall ni inse att jag är Herren Gud. Hesekiel 24:1–24.
Ezekiel is a sign who identifies the beginning siege and the ending destruction of Jerusalem, and thereafter; the captivity of the members of the Laodicean Seventh-day Adventist church.
Hesekiel är ett tecken som identifierar den inledande belägringen och den slutliga förstörelsen av Jerusalem, och därefter fångenskapen för medlemmarna i den laodiceiska sjundedagsadventistkyrkan.
“When Christ looked down from the crest of Olivet, He saw this state of things existing in every church. The warnings come down to all that are following in the tread of the people of Jerusalem, who had such great light. This people is before us as a warning. By rejecting God’s warnings in this our day, men are repeating the sin of Jerusalem. The Lord sees what the human agent does not see and will not see—the outcome of all the human devising in Battle Creek. He has done all that a God could do. He has flashed light before the eyes of the people, that their sins might not reach the boundary where repentance cannot be felt. But by a long process of departure from just and righteous principles, men have placed themselves where light and truth, justice and mercy, are not discerned. This course has become part of their very nature.” Testimonies, volume 8, 68.
”När Kristus blickade ned från Olivbergets höjd, såg han detta tillstånd råda i varje församling. Varningarna riktas till alla som följer i fotspåren av Jerusalems folk, som hade så stort ljus. Detta folk står inför oss som en varning. Genom att förkasta Guds varningar i denna vår tid upprepar människor Jerusalems synd. Herren ser det som den mänskliga redskapen inte ser och inte vill se—utfallet av allt mänskligt planerande i Battle Creek. Han har gjort allt som en Gud kunnat göra. Han har låtit ljus blixtra inför folkets ögon, så att deras synder inte skulle nå den gräns där omvändelse inte längre kan kännas. Men genom en lång process av avfall från rätta och rättfärdiga principer har människor försatt sig därhän att ljus och sanning, rättvisa och barmhärtighet, inte urskiljs. Detta handlingssätt har blivit en del av deras själva natur.” Testimonies, volym 8, 68.
Two Witnesses of Alpha and Omega
Två vittnen om Alfa och Omega
Ezekiel had been supernaturally made dumb, and he was informed when Jerusalem fell, he would again be able to speak, and that he would then be a ‘sign.’ Ezekiel’s lack of mourning his wife’s death marked the alpha sign at the beginning of the siege, and Ezekiel’s mouth being opened when Jerusalem fell was the omega sign. The siege unto the destruction is marked by a sign in the beginning and ending. Within the same illustration, a second witness to an alpha and omega sign is represented as the death of the “desire of Ezekiel’s eyes” as the alpha and the death of the people’s “desire of eyes” is the omega sign of the period. The period of one and a half years bears two witnesses of an alpha and an omega. The death of Ezekiel’s wife represented the captivity and trampling down of the host, and the omega death of Jerusalem represented the trampling down of the sanctuary.
Hesekiel hade på övernaturligt sätt gjorts stum, och han fick veta att när Jerusalem föll, skulle han åter kunna tala, och att han då skulle vara ett ”tecken”. Att Hesekiel inte sörjde sin hustrus död utgjorde alfatecknet vid belägringens början, och att Hesekiels mun öppnades när Jerusalem föll var omegatecknet. Belägringen fram till förödelsen utmärks av ett tecken i början och i slutet. Inom samma framställning återges ett andra vittnesbörd om ett alfa- och omegatecken, där döden av ”det som Hesekiels ögon begärde” utgör alfa, och döden av folkets ”ögonens begär” är periodens omegatecken. Perioden om ett och ett halvt år bär två vittnesbörd om ett alfa och ett omega. Hesekiels hustrus död representerade fångenskapen och nedtrampandet av härskarans, och Jerusalems omegadöd representerade nedtrampandet av helgedomen.
Thus Ezekiel is unto you a sign: according to all that he hath done shall ye do: and when this cometh, ye shall know that I am the Lord God. Also, thou son of man, shall it not be in the day when I take from them their strength, the joy of their glory, the desire of their eyes, and that whereupon they set their minds, their sons and their daughters, That he that escapeth in that day shall come unto thee, to cause thee to hear it with thine ears? In that day shall thy mouth be opened to him which is escaped, and thou shalt speak, and be no more dumb: and thou shalt be a sign unto them; and they shall know that I am the Lord. Ezekiel 24:24–27.
Så skall Hesekiel vara ett tecken för er: allt vad han har gjort, det skall ni göra; och när detta sker, skall ni inse att jag är Herren Gud. Och du, människobarn, skall det inte ske på den dag då jag tar ifrån dem deras styrka, deras härlighets glädje, deras ögons lust och det som deras själ är fäst vid, deras söner och deras döttrar, att den som undkommer på den dagen skall komma till dig för att låta dig höra det med dina öron? På den dagen skall din mun öppnas för honom som har undkommit, och du skall tala och inte längre vara stum; och du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag är Herren. Hesekiel 24:24–27.
Six Deaths
Sex dödar
The death of Ezekiel’s wife marks the beginning of the siege and the death of Jerusalem, who is prophetically Christ’s bride, and illustrates the soon-coming Sunday law, which is preceded by a period represented by the siege. The period of the siege and the destruction are two distinct, though directly connected waymarks. The siege is a period of time, and the destruction is a point in time. The destruction is the Sunday law that is preceded by the period of the formation of the image of the beast. The period of the image of the beast concludes with the mark of the beast. When Jesus identified the sign of the destruction of Jerusalem in Matthew twenty-four, He also referenced the days of Noah.
Hesekiels hustrus död markerar början på belägringen och Jerusalems död, som profetiskt är Kristi brud, och illustrerar den snart kommande söndagslagen, vilken föregås av en period som representeras av belägringen. Belägringens period och förstörelsen är två åtskilda, om än direkt förbundna, vägmärken. Belägringen är en tidsperiod, och förstörelsen är en tidpunkt. Förstörelsen är söndagslagen, som föregås av perioden då vilddjurets bild formas. Perioden med vilddjurets bild avslutas med vilddjurets märke. När Jesus i Matteus tjugofyra angav tecknet på Jerusalems förstörelse, hänvisade Han också till Noas dagar.
But as the days of Noe were, so shall also the coming of the Son of man be. For as in the days that were before the flood they were eating and drinking, marrying and giving in marriage, until the day that Noe entered into the ark, And knew not until the flood came, and took them all away; so shall also the coming of the Son of man be. Matthew 24:37–39.
Men såsom Noas dagar var, så skall också Människosonens tillkommelse vara. Ty såsom de under dagarna före floden åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingenting visste förrän floden kom och ryckte bort dem alla, så skall också Människosonens tillkommelse vara. Matteus 24:37–39.
In the days of Noah, the door of probation was closed, thus typifying the soon-coming Sunday law, that is also typified by the door closing on October 22, 1844. The period from the Exeter camp meeting of August 12–17 in 1844, represents a prophetic period that leads to a closed door.
På Noas dagar stängdes nådatidens dörr, vilket därmed förebildade den snart kommande söndagslagen, som också förebildas av dörrens stängning den 22 oktober 1844. Tiden från lägermötet i Exeter den 12–17 augusti 1844 representerar en profetisk period som leder fram till en stängd dörr.
In the days of Noah, Noah represented the third angel and the third angel arrived at the closed door of October 22, 1844. In the days of Noah, which according to Jesus would be as “the coming of the Son of man,” the three angels of Revelation fourteen led to the closed door. William Miller represented the first angel’s message, and was typified by Enoch in the days of Noah. Jude identifies Enoch’s message as a parallel to Miller’s message.
På Noas tid representerade Noa den tredje ängeln, och den tredje ängeln anlände till den stängda dörren den 22 oktober 1844. På Noas tid, vilken enligt Jesus skulle vara såsom ”Människosonens ankomst”, ledde de tre änglarna i Uppenbarelseboken fjorton fram till den stängda dörren. William Miller representerade den första ängelns budskap och förebildades av Enok på Noas tid. Judas identifierar Enoks budskap som en parallell till Millers budskap.
And Enoch also, the seventh from Adam, prophesied of these, saying, Behold, the Lord cometh with ten thousands of his saints, To execute judgment upon all, and to convince all that are ungodly among them of all their ungodly deeds which they have ungodly committed, and of all their hard speeches which ungodly sinners have spoken against him. Jude 1:14, 15.
Och även Enok, den sjunde från Adam, profeterade om dessa och sade: Se, Herren kommer med sina heliga i tiotusental för att hålla dom över alla och överbevisa alla de ogudaktiga bland dem om alla deras ogudaktiga gärningar, som de i sin ogudaktighet har begått, och om alla de hårda ord som ogudaktiga syndare har talat mot honom. Judas 1:14, 15.
Miller’s first angel’s message announced the “judgment” as typified by Enoch’s message. Enoch’s beginning is marked as being the “seventh from Adam.” Miller’s message began and ended with the arrival of the “seven times” against the northern kingdom and forty-six years later the third angel arrived on October 22, 1844 when the “seven times” against the southern kingdom was fulfilled. Both Enoch and Miller, who were messengers of the judgment hour, began with the number seven being identified. The period that began with Enoch, the seventh ended with seven days that the animals entered the ark until the door was supernaturally closed. Jesus always illustrates the end with the beginning.
Millers första ängels budskap förkunnade ”domen”, sådan den förebildades i Enoks budskap. Enoks början markeras av att han var den ”sjunde från Adam”. Millers budskap började och slutade med ankomsten av de ”sju tiderna” över det norra riket, och fyrtiosex år senare anlände den tredje ängeln den 22 oktober 1844, när de ”sju tiderna” över det södra riket hade uppfyllts. Både Enok och Miller, som var budbärare för domens stund, började med att talet sju identifierades. Den period som började med Enok, den sjunde, slutade med sju dagar då djuren gick in i arken, till dess att dörren övernaturligt stängdes. Jesus illustrerar alltid slutet med början.
Enoch begat Methuselah, who in turn begat Lamech. Lamech and Methuselah represent the second angel's message and also the message of the midnight cry. The midnight cry progressed unto the closed door, and is thus represented by Methuselah who died the year of the flood. Lamech represented the second angel’s message, and Lamech died five years before the flood. The five years from the death of Lamech unto the death of Methuselah when the door closed, typified the death of Ezekiel’s bride marking the beginning of the period that led to the death of Christ’s bride represented by Methuselah.
Enok födde Metusela, som i sin tur födde Lamek. Lamek och Metusela representerar den andre ängelns budskap och även midnattsropets budskap. Midnattsropet fortskred fram till den stängda dörren och representeras därför av Metusela, som dog det år då floden kom. Lamek representerade den andre ängelns budskap, och Lamek dog fem år före floden. De fem åren från Lameks död till Metuselas död, då dörren stängdes, förebildade Hesekiels bruds död, vilken markerade början på den period som ledde till Kristi bruds död, representerad av Metusela.
Enoch typified the first angel that arrived in 1798, Lamech typified the second angel that arrived on April 19, 1844 and Methuselah typified the midnight cry from Exeter unto the closed door of October 22, 1844, that was typified by Noah. The five years from the death of Lamech unto the death of Methuselah typified the year and a half from 587 BC unto 586 BC. Those five years from Lamech to Methuselah typify five years from 1448 unto 1453.
Enok förebildade den första ängeln som anlände år 1798, Lemek förebildade den andra ängeln som anlände den 19 april 1844, och Metusela förebildade midnattsropet från Exeter fram till den stängda dörren den 22 oktober 1844, vilket förebildades av Noa. De fem åren från Lemeks död till Metuselas död förebildade det ett och ett halvt år som sträckte sig från 587 f.Kr. till 586 f.Kr. Dessa fem år från Lemek till Metusela förebildar fem år från 1448 till 1453.
On October 31, 1448, John Palaiologos died and his brother, Constantine the eleventh, (the last Constantine) sought permission to ascend the throne of eastern Rome from the Islamic Turkish power. His submission on July 27, 1299, fulfilled the second one hundred and fifty years of Revelation nine set forth in verse ten. Five years after John Palaiologos death, his brother Constantine the eleventh died upon the walls of Constantinople as Mehmed II conquered the Byzantine empire of eastern Rome. Mehmed is the Turkish derivation of Mohammed, so the death of the first Mohammed in 632, which began the first one hundred and fifty year prophecy of Revelation nine, (located in verse five), and which ended with the death of the last Constantine at the hands of ‘Mohammed the second’ eight hundred and twenty-one years later. Five years before his death Mohammed had predicted the demise of Rome and it was accomplished by the Turk named Mohammed the second.
Den 31 oktober 1448 dog Johannes Palaiologos, och hans bror, Konstantin den elfte (den siste Konstantin), sökte tillstånd från den islamiska turkiska makten att bestiga östra Roms tron. Hans underkastelse den 27 juli 1299 uppfyllde de andra ett hundra femtio åren i Uppenbarelseboken nio, framställda i vers tio. Fem år efter Johannes Palaiologos död dog hans bror Konstantin den elfte på Konstantinopels murar, när Mehmed II erövrade det bysantinska riket i östra Rom. Mehmed är den turkiska formen av Mohammed, så att den förste Mohammeds död år 632, som inledde den första profetian om ett hundra femtio år i Uppenbarelseboken nio (återgiven i vers fem), och som slutade med den siste Konstantins död genom ”Mohammed den andres” hand åtta hundra tjugoen år senare. Fem år före sin död hade Mohammed förutsagt Roms undergång, och den fullbordades av turken vid namn Mohammed den andre.
Constantine the last, the eleventh, died in the battle of Constantinople, thus identifying five years from the death of his brother John to his death. Those five years were typified by the five years from the death of Lamech, the son, unto the death of Methuselah, the father, five years later when the door closed upon the ark. Thus, the death of Ezekiel’s bride was typified by the death of Lamech, and together they provide witness to the death of John Palaiologos in 1448. The subsequent death of Methuselah aligns with the death of Christ’s bride and the destruction of Jerusalem in 586 BC, and together they align with the death of Constantine the eleventh.
Konstantin den siste, den elfte, dog i slaget om Konstantinopel och identifierade därmed de fem åren från hans broder Johannes’ död till hans egen död. Dessa fem år förebildades av de fem åren från sonen Lameks död till fadern Metusalems död, fem år senare, då dörren stängdes om arken. Således förebildades Hesekiels bruds död av Lameks död, och tillsammans bär de vittnesbörd om Johannes Palaiologos’ död år 1448. Metusalems efterföljande död svarar mot Kristi bruds död och Jerusalems förstörelse år 586 f.Kr., och tillsammans svarar de mot Konstantin den elftes död.
The three witnesses of a prophetic period that begins and ends with a death, illustrate the period of the formation of the image of the beast that concludes with the mark of the beast, and it aligns with the proclamation of the midnight cry in Millerite history and the formation of the image of the beast that concludes with the mark of the beast in our current history. When the mark of the beast is fulfilled at the soon-coming Sunday law, the prophetic “speaking” arrives in agreement with Ezekiel being able to “speak” upon his own volition when Jerusalem was destroyed.
De tre vittnena till en profetisk period som börjar och slutar med en död, illustrerar perioden för vilddjurets bilds formande, vilken avslutas med vilddjurets märke, och den sammanfaller med förkunnelsen av midnattsropet i den milleritiska historien och formandet av vilddjurets bild som avslutas med vilddjurets märke i vår nuvarande historia. När vilddjurets märke fullbordas vid den snart ankommande söndagslagen, inträder det profetiska ”talandet” i överensstämmelse med att Hesekiel kunde ”tala” av egen vilja när Jerusalem förstördes.
Speaking
Att tala
At the Sunday law, which is typified by the destruction of Jerusalem, the prophetic speaking of the United States is marked as the false prophet speaks as a dragon.
Vid söndagslagen, som förebildas av Jerusalems förstörelse, kännetecknas Förenta staternas profetiska tal genom att den falske profeten talar såsom en drake.
And I beheld another beast coming up out of the earth; and he had two horns like a lamb, and he spake as a dragon. Revelation 13:11.
Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; och det hade två horn likt ett lamm, och det talade såsom en drake. Uppenbarelseboken 13:11.
At the Sunday law, Balaam strikes his ass a third time, and the ass then speaks.
Vid söndagslagen slår Bileam sin åsna för tredje gången, och då talar åsnan.
And the Lord opened the mouth of the ass, and she said unto Balaam, What have I done unto thee, that thou hast smitten me these three times? And Balaam said unto the ass, Because thou hast mocked me: I would there were a sword in mine hand, for now would I kill thee. And the ass said unto Balaam, Am not I thine ass, upon which thou hast ridden ever since I was thine unto this day? was I ever wont to do so unto thee? And he said, Nay. Numbers 22:28–30.
Och Herren öppnade åsninnans mun, och hon sade till Bileam: Vad har jag gjort dig, eftersom du har slagit mig dessa tre gånger? Och Bileam sade till åsninnan: Därför att du har drivit gäck med mig; om jag hade haft ett svärd i min hand, skulle jag nu ha dödat dig. Då sade åsninnan till Bileam: Är inte jag din åsninna, som du har ridit på alltsedan jag blev din intill denna dag? Har jag någonsin brukat göra så mot dig? Och han sade: Nej. 4 Moseboken 22:28–30.
The false prophet speaks at the Sunday law and Islam also speaks at the Sunday law. Both are prophetically false prophets. At the Sunday law the ‘vision” of Habakkuk that tarried, speaks.
Den falske profeten talar vid söndagslagen, och islam talar också vid söndagslagen. Båda är profetiskt sett falska profeter. Vid söndagslagen talar Habackuks ”syn”, som dröjde.
For the vision is yet for an appointed time, but at the end it shall speak, and not lie: though it tarry, wait for it; because it will surely come, it will not tarry. Habakkuk 2:3.
Ty synen gäller ännu en bestämd tid, men till slutet skall den tala och inte ljuga; om den dröjer, så vänta på den, ty den skall förvisso komma, den skall inte utebli. Habackuk 2:3.
Habakkuk is the true prophet who speaks in contrast with the false prophets. The ‘vision’ of Habakkuk speaks through the mouth of formerly dumb Ezekiel, whose mouth is then opened. The promise of being God’s mouth was given to Jeremiah.
Habackuk är den sanne profeten som talar i kontrast till de falska profeterna. Habackuks ”syn” talar genom den tidigare stumme Hesekiels mun, vars mun sedan öppnas. Löftet att vara Guds mun gavs åt Jeremia.
Why is my pain perpetual, and my wound incurable, which refuseth to be healed? wilt thou be altogether unto me as a liar, and as waters that fail? Therefore thus saith the Lord, If thou return, then will I bring thee again, and thou shalt stand before me: and if thou take forth the precious from the vile, thou shalt be as my mouth: let them return unto thee; but return not thou unto them. Jeremiah 15:18, 19.
Varför är min smärta ständig, och mitt sår obotligt, så att det vägrar att helas? Skall du då för mig vara såsom en lögnare, såsom vatten som sviker? Därför säger Herren så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka, och du skall stå inför mitt ansikte; och om du skiljer ut det dyrbara från det ovärdiga, skall du vara såsom min mun. Låt dem vända tillbaka till dig; men vänd du inte tillbaka till dem. Jeremia 15:18, 19.
At the Sunday law, Zacharias's nine months of dumbness ended when he spoke and confirmed that his son’s name is to be John. Zacharias represented leadership who disbelieve the word of the third angel, and John represented the Elijah movement, the church that would usher in the Second Coming of Christ.
Vid söndagslagen upphörde Sakarias nio månaders stumhet när han talade och bekräftade att hans sons namn skulle vara Johannes. Sakarias representerade ledarskap som inte trodde den tredje ängelns ord, och Johannes representerade Elia-rörelsen, den församling som skulle bereda vägen för Kristi andra ankomst.
And Zacharias said unto the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife well stricken in years. And the angel answering said unto him, I am Gabriel, that stand in the presence of God; and am sent to speak unto thee, and to shew thee these glad tidings. And, behold, thou shalt be dumb, and not able to speak, until the day that these things shall be performed, because thou believest not my words, which shall be fulfilled in their season.
Och Sakarias sade till ängeln: Hur skall jag veta detta? Ty jag är en gammal man, och min hustru är långt framskriden i åren. Och ängeln svarade och sade till honom: Jag är Gabriel, som står inför Gud; och jag är sänd att tala till dig och förkunna för dig detta glada budskap. Och se, du skall bli stum och inte kunna tala ända till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord, vilka skall fullbordas i sin tid.
And the people waited for Zacharias, and marvelled that he tarried so long in the temple. And when he came out, he could not speak unto them: and they perceived that he had seen a vision in the temple: for he beckoned unto them, and remained speechless. Luke 1:18–22.
Och folket väntade på Sakarias och förundrade sig över att han dröjde så länge i templet. Och när han kom ut, kunde han inte tala till dem; och de förstod att han hade sett en syn i templet, ty han gjorde tecken åt dem och förblev stum. Lukas 1:18–22.
Zacharias was of the eighth course of priests.
Sakarias tillhörde den åttonde prästavdelningen.
There was in the days of Herod, the king of Judaea, a certain priest named Zacharias, of the course of Abia: and his wife was of the daughters of Aaron, and her name was Elisabeth. And they were both righteous before God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless. And they had no child, because that Elisabeth was barren, and they both were now well stricken in years. And it came to pass, that while he executed the priest’s office before God in the order of his course, According to the custom of the priest’s office, his lot was to burn incense when he went into the temple of the Lord. And the whole multitude of the people were praying without at the time of incense. Luke 1:5–10.
På Herodes’, Judéens konungs, tid levde en präst vid namn Sakarias, av Abias avdelning; och hans hustru var av Arons döttrar, och hennes namn var Elisabet. Och de var båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt i alla Herrens bud och stadgar. Och de hade inga barn, därför att Elisabet var ofruktsam, och de var båda nu till åren komna. Och det skedde, medan han fullgjorde prästämbetet inför Gud i den ordning som gällde för hans avdelning, att lotten enligt prästämbetets sedvänja föll på honom att tända rökelsen, när han gick in i Herrens tempel. Och allt folket stod utanför och bad vid rökelsens stund. Lukas 1:5–10.
All the prophets represent the latter days, and Zacharias went into the temple, as did Ezekiel. He was of the eighth course of priests, marking a symbol of the eight souls on Noah’s ark that went from the old to the new world. Both he and his wife were blameless, but Zacharias would doubt the words of Gabriel. The Millerite movement began as Philadelphian's (blameless) but transitioned to Laodicean's in 1856. In the latter days, the message of the angel is the message of the third angel, and Gabriel’s message to Zacharias represents the third angel’s message and also the Elijah message, as represented by John the Baptist.
Alla profeterna representerar de yttersta dagarna, och Sakarias gick in i templet, liksom Hesekiel. Han tillhörde den åttonde prästavdelningen, vilket utgör en symbol för de åtta själarna i Noas ark som gick från den gamla till den nya världen. Både han och hans hustru var ostraffliga, men Sakarias skulle komma att tvivla på Gabriels ord. Milleritrörelsen började som filadelfier (ostraffliga) men övergick till laodicéer år 1856. I de yttersta dagarna är ängelns budskap den tredje ängelns budskap, och Gabriels budskap till Sakarias representerar den tredje ängelns budskap och även Elias budskap, såsom det representeras av Johannes Döparen.
And there appeared unto him an angel of the Lord standing on the right side of the altar of incense. And when Zacharias saw him, he was troubled, and fear fell upon him. But the angel said unto him, Fear not, Zacharias: for thy prayer is heard; and thy wife Elisabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John. And thou shalt have joy and gladness; and many shall rejoice at his birth. For he shall be great in the sight of the Lord, and shall drink neither wine nor strong drink; and he shall be filled with the Holy Ghost, even from his mother’s womb. And many of the children of Israel shall he turn to the Lord their God. And he shall go before him in the spirit and power of Elias, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient to the wisdom of the just; to make ready a people prepared for the Lord. And Zacharias said unto the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife well stricken in years. And the angel answering said unto him, I am Gabriel, that stand in the presence of God; and am sent to speak unto thee, and to shew thee these glad tidings. Luke 1:11–19.
Och en Herrens ängel visade sig för honom, stående på högra sidan om rökelsealtaret. När Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom. Men ängeln sade till honom: Frukta inte, Sakarias, ty din bön har blivit hörd; och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och du skall ge honom namnet Johannes. Och du skall få glädje och fröjd, och många skall glädja sig över hans födelse. Ty han skall vara stor inför Herren, och vin och starka drycker skall han inte dricka; och han skall bli uppfylld av den helige Ande redan från moderlivet. Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. Och han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och de olydiga till de rättfärdigas vishet, för att skaffa åt Herren ett folk som är berett. Och Sakarias sade till ängeln: Hur skall jag få veta detta? Ty jag är en gammal man, och min hustru är kommen till hög ålder. Och ängeln svarade och sade till honom: Jag är Gabriel, som står inför Gud; och jag är sänd för att tala till dig och förkunna för dig detta glada budskap. Lukas 1:11–19.
Zacharias doubted that the message of the Elijah to come would be fulfilled.
Sakarias tvivlade på att budskapet om den kommande Elia skulle gå i uppfyllelse.
Behold, I will send you Elijah the prophet before the coming of the great and dreadful day of the Lord: And he shall turn the heart of the fathers to the children, and the heart of the children to their fathers, lest I come and smite the earth with a curse. Malachi 4:5, 6.
Se, jag skall sända er profeten Elia, innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med förbannelse. Malaki 4:5, 6.
Sister White, in the context of Ezekiel’s sealing of chapter nine, identifies why the leadership of the Laodicean Seventh-day Adventist church were typified by Zacharias’ unbelief.
Syster White identifierar, i sammanhanget av Hesekiels besegling i kapitel nio, varför ledarskapet i den laodikeiska Sjundedagsadventistkyrkan förebildades genom Sakarias otro.
“The class who do not feel grieved over their own spiritual declension, nor mourn over the sins of others, will be left without the seal of God. The Lord commissions His messengers, the men with slaughtering weapons in their hands: ‘Go ye after him through the city, and smite: let not your eye spare, neither have ye pity: slay utterly old and young, both maids, and little children, and women: but come not near any man upon whom is the mark; and begin at My sanctuary. Then they began at the ancient men which were before the house.’
”Den grupp som inte känner sorg över sitt eget andliga förfall och inte sörjer över andras synder, kommer att lämnas utan Guds sigill. Herren ger sina budbärare, männen med slaktvapen i sina händer, denna befallning: ’Gån efter honom genom staden och slån: låt ert öga inte skona, och hav inte heller förbarmande: döden given åt gamla och unga, både jungfrur och små barn och kvinnor; men kom inte nära någon man på vilken märket är; och börja vid Min helgedom. Då började de med de äldste som var framför huset.’”
“Here we see that the church—the Lord’s sanctuary—was the first to feel the stroke of the wrath of God. The ancient men, those to whom God had given great light and who had stood as guardians of the spiritual interests of the people, had betrayed their trust. They had taken the position that we need not look for miracles and the marked manifestation of God’s power as in former days. Times have changed. These words strengthen their unbelief, and they say: The Lord will not do good, neither will He do evil. He is too merciful to visit His people in judgment. Thus ‘Peace and safety’ is the cry from men who will never again lift up their voice like a trumpet to show God’s people their transgressions and the house of Jacob their sins. These dumb dogs that would not bark are the ones who feel the just vengeance of an offended God. Men, maidens, and little children all perish together.” Testimonies, volume 5, 211.
”Här ser vi att församlingen — Herrens helgedom — var den första att känna slaget av Guds vrede. De gamla männen, de åt vilka Gud hade gett stort ljus och som hade stått som väktare över folkets andliga intressen, hade svikit det förtroende som anförtrotts dem. De hade intagit den ståndpunkten att vi inte behöver vänta oss underverk och den tydliga uppenbarelsen av Guds makt såsom i forna dagar. Tiderna har förändrats. Dessa ord stärker deras otro, och de säger: Herren skall varken göra gott eller göra ont. Han är alltför barmhärtig för att hemsöka sitt folk med dom. Så är ’fred och trygghet’ ropet från män som aldrig mer skall höja sin röst som en basun för att visa Guds folk deras överträdelser och Jakobs hus deras synder. Dessa stumma hundar, som inte ville skälla, är de som får känna den rättfärdiga hämnden från en förorättad Gud. Män, unga kvinnor och små barn förgås alla tillsammans.” Testimonies, band 5, s. 211.
Zacharias doubted the message of the third angel, which is the Elijah message that repeats the history of John the Baptist as well as the history of William Miller.
Sakarias tvivlade på den tredje ängelns budskap, vilket är Eliasbudskapet som upprepar Johannes döparens historia såväl som William Millers historia.
Five Months
Fem månader
Elisabeth hid her pregnancy for five months.
Elisabet höll sin graviditet dold i fem månader.
And after those days his wife Elisabeth conceived, and hid herself five months, saying, Thus hath the Lord dealt with me in the days wherein he looked on me, to take away my reproach among men. And in the sixth month the angel Gabriel was sent from God unto a city of Galilee, named Nazareth. Luke 1:24–26.
Och efter dessa dagar blev hans hustru Elisabet havande och höll sig undan i fem månader och sade: Så har Herren gjort med mig i de dagar då han såg till mig för att ta bort min vanära bland människorna. Och i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen, som hette Nasaret. Lukas 1:24–26.
Zacharias was of the eighth course of priests, aligning with the circumcision of his son John on the eighth day, when Zacharias would again speak. He and his son John represent the eight souls who were on Noah’s ark, who were hid from the death brought by the flood waters for five months, or one hundred and fifty days. The one hundred and fifty days of the pregnancy and the flood waters align with the two periods of five months in Revelation nine.
Sakarias tillhörde prästernas åttonde avdelning, i överensstämmelse med omskärelsen av hans son Johannes på den åttonde dagen, då Sakarias åter skulle tala. Han och hans son Johannes representerar de åtta själar som var på Noas ark, vilka var dolda undan den död som flodvattnen medförde under fem månader, eller etthundrafemtio dagar. De etthundrafemtio dagarna av havandeskapet och flodvattnen överensstämmer med de två perioderna om fem månader i Uppenbarelseboken nio.
Zacharias and his son John also represent when the seventh church of Laodicea transitions unto the eighth church of Philadelphia. From Zacharias’ service during the eighth course unto his son John’s circumcision of the eighth day represents a prophetic period with the number eighth identifying the beginning and the ending. Within that prophetic period there is a five-month period representing a period of hiding.
Sakarias och hans son Johannes representerar också när den sjunde församlingen, Laodicea, övergår till den åttonde församlingen, Filadelfia. Från Sakarias tjänstgöring under den åttonde tjänsteordningen till hans son Johannes omskärelse på den åttonde dagen representerar en profetisk period, där talet åtta anger början och slutet. Inom denna profetiska period finns en period om fem månader som representerar en tid av doldhet.
The “speaking” of prophecy identifies the soon-coming Sunday law, so Zacharias speaks at the Sunday law, when his son is sealed, as represented by the act of circumcision. In that history, prior to the Sunday law when Zacharias speaks, at the end of five months, in the sixth month Mary visits Elisabeth and the Holy Spirit anoints Elisabeth, who as a woman represents the anointing of God’s church four months in advance of the soon-coming Sunday law.
Profetians ”talande” identifierar den snart annalkande söndagslagen, så Sakarias talar vid söndagslagen, när hans son beseglas, såsom detta framställs genom omskärelsens handling. I den historien, före söndagslagen då Sakarias talar, vid slutet av fem månader, i den sjätte månaden, besöker Maria Elisabet, och den Helige Ande smörjer Elisabet, som såsom kvinna representerar smörjelsen av Guds församling fyra månader i förväg inför den snart annalkande söndagslagen.
And Mary arose in those days, and went into the hill country with haste, into a city of Juda; And entered into the house of Zacharias, and saluted Elisabeth. And it came to pass, that, when Elisabeth heard the salutation of Mary, the babe leaped in her womb; and Elisabeth was filled with the Holy Ghost: And she spake out with a loud voice, and said, Blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb. And whence is this to me, that the mother of my Lord should come to me? For, lo, as soon as the voice of thy salutation sounded in mine ears, the babe leaped in my womb for joy. And blessed is she that believed: for there shall be a performance of those things which were told her from the Lord. Luke 1:39–45.
Och Maria stod upp i de dagarna och gick med hast till bergsbygden, till en stad i Juda; och hon gick in i Sakarias hus och hälsade Elisabet. Och det skedde, när Elisabet hörde Marias hälsning, att barnet spratt till i hennes liv; och Elisabet blev uppfylld av den Helige Ande. Och hon ropade med hög röst och sade: Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt. Och varifrån kommer detta mig till del, att min Herres moder kommer till mig? Ty se, så snart ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mitt liv av glädje. Och salig är hon som trodde, ty det skall fullbordas som blev henne sagt från Herren. Lukas 1:39–45.
At the end of five months, Elisabeth spoke to Mary “with a loud voice,” praising Mary’s belief in Gabriel’s message, which in the latter days is the third angel’s message. Elisabeth’s husband Zacharias had disbelieved, but not Mary. Mary heard the message of Gabriel five months after Zacharias, so her belief in the third angel is marked as arriving after the hidden message of five month’s was revealed. The hidden message of five months in the latter days is the first five months of Revelation nine verse five. Mary represents the church of the latter days that accepts the third angel’s message, which includes a special unsealing of five months just before the speaking of the soon-coming Sunday law arrives roughly four months later.
Efter fem månaders slut talade Elisabet till Maria ”med hög röst” och prisade Marias tro på Gabriels budskap, vilket i de sista dagarna är den tredje ängelns budskap. Elisabets man Sakarias hade inte trott, men inte heller Maria. Maria hörde Gabriels budskap fem månader efter Sakarias, så hennes tro på den tredje ängeln markeras som kommande efter det att det dolda budskapet om fem månader hade uppenbarats. Det dolda budskapet om fem månader i de sista dagarna är de första fem månaderna i Uppenbarelseboken nio, vers fem. Maria representerar församlingen i de sista dagarna som tar emot den tredje ängelns budskap, vilket innefattar en särskild avförsegling av fem månader strax innan talet om den snart kommande söndagslagen infaller ungefär fyra månader senare.
At the waymarks of Mary’s visit the movement of the first and second angels, represented by Zacharias and Elisabeth connects with the movement of the third angel represented by Mary and Joseph. Zacharias represents an official from a church that disbelieved the third angel’s message and Joseph the carpenter, represents a movement represented by self-supporting work. Adventism ends as it began, and it began as a movement, not an organized church structure. The movement of the one hundred and forty-four thousand represented by Joseph, Mary and Christ are direct relatives of the Millerite movement represented by Zacharias, Elisabeth and John, and the disbelief of 1863 is represented by Zacharias. 1863 represents disbelief of the first and second angel’s messages and the movement of the third angel represents the faith of Mary.
Vid hållpunkterna för Marias besök förbinds den första och den andra ängelns rörelse, representerad av Sakarias och Elisabet, med den tredje ängelns rörelse, representerad av Maria och Josef. Sakarias representerar en ämbetsman från en kyrka som inte trodde den tredje ängelns budskap, och Josef, snickaren, representerar en rörelse som kännetecknas av självbärande arbete. Adventismen slutar såsom den började, och den började som en rörelse, inte som en organiserad kyrkostruktur. De etthundrafyrtiofyra tusendes rörelse, representerad av Josef, Maria och Kristus, är direkta släktingar till den milleritiska rörelsen, representerad av Sakarias, Elisabet och Johannes, och otroheten år 1863 representeras av Sakarias. År 1863 representerar otrohet mot den första och den andra ängelns budskap, och den tredje ängelns rörelse representerar Marias tro.
“Angels were sent to aid the mighty angel from heaven, and I heard voices which seemed to sound everywhere, ‘Come out of her, My people, that ye be not partakers of her sins, and that ye receive not of her plagues. For her sins have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities.’ This message seemed to be an addition to the third message, joining it as the midnight cry joined the second angel’s message in 1844. The glory of God rested upon the patient, waiting saints, and they fearlessly gave the last solemn warning, proclaiming the fall of Babylon and calling upon God’s people to come out of her that they might escape her fearful doom.” Early Writings, 277.
”Änglar sändes för att bistå den mäktige ängeln från himlen, och jag hörde röster som tycktes ljuda överallt: ’Gå ut ur henne, mitt folk, så att ni inte blir delaktiga i hennes synder och inte får del av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes missgärningar.’ Detta budskap tycktes vara ett tillägg till det tredje budskapet och förenade sig med det, på samma sätt som midnattsropet förenade sig med den andre ängelns budskap år 1844. Guds härlighet vilade över de tålmodiga, väntande heliga, och de frambar utan fruktan den sista högtidliga varningen, förkunnade Babylons fall och uppmanade Guds folk att gå ut ur henne, så att de skulle undkomma hennes fruktansvärda dom.” Early Writings, 277.
The joining together of two messages is represented by Mary visiting Elisabeth, and that point arrived when the hidden five months is revealed. That point is where two prophecies join and are proclaimed together. One was proclaimed by Elisabeth and the other by Mary. The joining of two messages identifies when the midnight cry joins the message of the second angel, and that occurred in Millerite history at the Exeter camp meeting.
Sammanslutningen av två budskap framställs genom att Maria besöker Elisabet, och den tidpunkten inträffade när de fördolda fem månaderna uppenbaras. Denna punkt är där två profetior förenas och förkunnas tillsammans. Den ena förkunnades av Elisabet och den andra av Maria. Sammanslutningen av två budskap identifierar när midnattsropet förenas med den andre ängelns budskap, och detta ägde rum i den milleritiska historien vid lägermötet i Exeter.
After Elisabeth and then Mary gave their proclamations, “Mary abode with her about three months, and returned to her own house.” Luke 1:56. The sixty-six day period from Exeter unto October 22, 1844 is represented by those four months, which concluded at the soon-coming Sunday law, when Zacharias spoke. The four months represent the period of the proclamation of the message of the midnight cry, which arrives after the message of the five hidden months.
Sedan Elisabeth och därefter Maria hade framfört sina proklamationer, ”stannade Maria hos henne omkring tre månader och återvände sedan till sitt eget hem.” Lukas 1:56. Den sextiosex dagar långa perioden från Exeter till den 22 oktober 1844 framställs genom dessa fyra månader, vilka avslutades vid den snart antågande söndagslagen, när Zacharias talade. De fyra månaderna representerar perioden för förkunnelsen av budskapet om midnattsropet, vilket kommer efter budskapet om de fem dolda månaderna.
The two messages in Millerite history were the first and second angels, and the first angel’s message was empowered by the fulfillment of a time prophecy that began with a period of five months, which was partially hidden until ten days before its fulfillment on August 11, 1840, as set forth by Josiah Litch. The empowerment of the second angel’s message was the correction of the incorrect prediction of 1843, that took place at the Exeter camp meeting, as set forth by Samuel Snow.
De två budskapen i den milleritiska historien var den förste och den andre ängeln, och den förste ängelns budskap fick kraft genom uppfyllelsen av en tidsprofetia som började med en period av fem månader, vilken delvis var fördold till dess uppfyllelse tio dagar före den 11 augusti 1840, såsom framställd av Josiah Litch. Den andre ängelns budskaps kraftgivande bestod i rättelsen av den felaktiga förutsägelsen för 1843, vilken ägde rum vid lägermötet i Exeter, såsom framställd av Samuel Snow.
The proclamation of the twofold message of the midnight cry is represented as a short period before the door closed, which in the story of Noah opened up a five month period that concluded with the ark sitting atop mount Ararat. The period of the proclamation of the midnight cry comes after the unsealing of the hidden five months, which came ten days before August 11, 1840 and it also came after the Lord removed His hand from the figures He had covered upon the 1843 chart. The ten days of August 1 to 11, align with the sixty-six days of Exeter to October 22, 1844, and the twofold witness identifies that the unsealing of a hidden five months, accompanied with the correction of the incorrect proclamation that produced the first disappointment, and it occurs when Mary meets and greets Elisabeth in the sixth month.
Förkunnelsen av det dubbla budskapet i midnattsropet framställs som en kort tidsperiod innan dörren stängdes, vilken i berättelsen om Noa öppnade en fem månader lång period som avslutades med att arken vilade på berget Ararat. Tidsperioden för förkunnelsen av midnattsropet kommer efter öppnandet av de fördolda fem månaderna, vilket inträffade tio dagar före den 11 augusti 1840, och den kom också efter att Herren tog bort sin hand från de symboler som Han hade täckt över på 1843 års karta. De tio dagarna från den 1 till den 11 augusti motsvarar de sextiosex dagarna från Exeter till den 22 oktober 1844, och det dubbla vittnesbördet identifierar öppnandet av fem fördolda månader, åtföljt av rättelsen av den felaktiga förkunnelse som frambringade den första besvikelsen, och detta inträffar när Maria möter och hälsar Elisabet i den sjätte månaden.
At the Sunday law, the United States speaks as a dragon, the ass of Islam speaks, and the vision of Habakkuk speaks through the mouth of Jeremiah, Zacharias and Ezekiel. At the Sunday law Ezekiel is a sign, thus representing the ensign that is lifted up at the Sunday law. Two of the nine references of the word ‘sign’ in Ezekiel identify the “sabbaths” as the sign of the sanctification representing the combination of Divinity with humanity.
Vid söndagslagen talar Förenta staterna såsom en drake, Islams åsna talar, och Habackuks syn talar genom Jeremias, Sakarjas och Hesekiels mun. Vid söndagslagen är Hesekiel ett tecken och representerar därmed den baner som upplyfts vid söndagslagen. Två av de nio förekomsterna av ordet ”tecken” i Hesekiel identifierar ”sabbaterna” såsom tecknet på helgelsen, vilket representerar föreningen av gudomlighet med mänsklighet.
But I wrought for my name’s sake, that it should not be polluted before the heathen, among whom they were, in whose sight I made myself known unto them, in bringing them forth out of the land of Egypt. Wherefore I caused them to go forth out of the land of Egypt, and brought them into the wilderness. And I gave them my statutes, and shewed them my judgments, which if a man do, he shall even live in them.
Men jag handlade för mitt namns skull, så att det inte skulle vanhelgas inför hednafolken, bland vilka de var, inför vilkas ögon jag hade gjort mig känd för dem genom att föra dem ut ur Egyptens land. Därför lät jag dem dra ut ur Egyptens land och förde dem in i öknen. Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina domar, genom vilka en människa skall leva, om hon gör efter dem.
Moreover also I gave them my sabbaths, to be a sign between me and them, that they might know that I am the Lord that sanctify them. But the house of Israel rebelled against me in the wilderness: they walked not in my statutes, and they despised my judgments, which if a man do, he shall even live in them; and my sabbaths they greatly polluted: then I said, I would pour out my fury upon them in the wilderness, to consume them. But I wrought for my name’s sake, that it should not be polluted before the heathen, in whose sight I brought them out. Yet also I lifted up my hand unto them in the wilderness, that I would not bring them into the land which I had given them, flowing with milk and honey, which is the glory of all lands; Because they despised my judgments, and walked not in my statutes, but polluted my sabbaths: for their heart went after their idols. Nevertheless mine eye spared them from destroying them, neither did I make an end of them in the wilderness. But I said unto their children in the wilderness, Walk ye not in the statutes of your fathers, neither observe their judgments, nor defile yourselves with their idols: I am the Lord your God; walk in my statutes, and keep my judgments, and do them; And hallow my sabbaths; and they shall be a sign between me and you, that ye may know that I am the Lord your God. Ezekiel 20:9–20.
Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle veta att jag är Herren som helgar dem. Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen: de vandrade inte efter mina stadgar, och mina domar föraktade de, vilka, om en människa gör efter dem, hon skall leva genom dem; och mina sabbater vanhelgade de svårt. Då sade jag att jag skulle utgjuta min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. Men jag handlade för mitt namns skull, så att det inte skulle bli vanhelgat inför hednafolken, inför vilkas ögon jag hade fört dem ut. Likväl lyfte jag också min hand mot dem i öknen och svor att jag inte skulle föra dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flyter av mjölk och honung, det härligaste av alla länder; därför att de föraktade mina domar och inte vandrade efter mina stadgar, utan vanhelgade mina sabbater; ty deras hjärta följde efter deras avgudar. Men mitt öga skonade dem, så att jag inte fördärvade dem, och jag gjorde inte slut på dem i öknen. Men jag sade till deras barn i öknen: Vandra inte efter era fäders stadgar och håll inte deras domar och orena er inte med deras avgudar. Jag är Herren er Gud; vandra efter mina stadgar och håll mina domar och gör efter dem; och helga mina sabbater; och de skall vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall veta att jag är Herren er Gud. Hesekiel 20:9–20.
Ezekiel represents the ensign of the one hundred and forty-four thousand, and the sign of Divinity combined with humanity is the Lord’s “sabbaths.” Ezekiel is the sign at the beginning of the siege and he is the sign at the destruction of Jerusalem, when he is lifted up as an ensign. At the beginning of the siege, those who refuse to see and hear, who desecrate His “sabbaths”, are also a sign.
Hesekiel representerar baneret för de hundra fyrtiofyra tusen, och tecknet på gudomligheten förenad med mänskligheten är Herrens ”sabbater”. Hesekiel är tecknet vid belägringens början, och han är tecknet vid Jerusalems förstörelse, när han upphöjs såsom ett baner. Vid belägringens början är också de som vägrar att se och höra, de som vanhelgar hans ”sabbater”, ett tecken.
Then came certain of the elders of Israel unto me, and sat before me. And the word of the Lord came unto me, saying, Son of man, these men have set up their idols in their heart, and put the stumblingblock of their iniquity before their face: should I be enquired of at all by them? Therefore speak unto them, and say unto them, Thus saith the Lord God; Every man of the house of Israel that setteth up his idols in his heart, and putteth the stumblingblock of his iniquity before his face, and cometh to the prophet; I the Lord will answer him that cometh according to the multitude of his idols; That I may take the house of Israel in their own heart, because they are all estranged from me through their idols.
Därefter kom några av Israels äldste till mig och satte sig ned framför mig. Och Herrens ord kom till mig; han sade: Människobarn, dessa män har rest upp sina avgudar i sina hjärtan och ställt sin missgärnings stötesten framför sitt ansikte. Skulle jag då alls låta mig rådfrågas av dem? Tala därför till dem och säg till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som reser upp sina avgudar i sitt hjärta och ställer sin missgärnings stötesten framför sitt ansikte och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, svara efter hans många avgudar, för att jag må gripa Israels hus i deras eget hjärta, eftersom de alla har kommit bort från mig genom sina avgudar.
Therefore say unto the house of Israel, Thus saith the Lord God; Repent, and turn yourselves from your idols; and turn away your faces from all your abominations. For every one of the house of Israel, or of the stranger that sojourneth in Israel, which separateth himself from me, and setteth up his idols in his heart, and putteth the stumblingblock of his iniquity before his face, and cometh to a prophet to enquire of him concerning me; I the Lord will answer him by myself: And I will set my face against that man, and will make him a sign and a proverb, and I will cut him off from the midst of my people; and ye shall know that I am the Lord. And if the prophet be deceived when he hath spoken a thing, I the Lord have deceived that prophet, and I will stretch out my hand upon him, and will destroy him from the midst of my people Israel. And they shall bear the punishment of their iniquity: the punishment of the prophet shall be even as the punishment of him that seeketh unto him; That the house of Israel may go no more astray from me, neither be polluted any more with all their transgressions; but that they may be my people, and I may be their God, saith the Lord God. Ezekiel 14:1–11.
Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Omvänd er och vänd er bort från era avgudar, och vänd era ansikten bort från alla era styggelser. Ty var och en av Israels hus, eller av främlingen som bor som främling i Israel, som skiljer sig från mig och sätter upp sina avgudar i sitt hjärta och ställer sin missgärnings stötesten framför sitt ansikte och sedan kommer till en profet för att fråga honom om mig, honom skall jag, Herren, själv svara. Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och ett ordspråk, och jag skall utrota honom ur mitt folks mitt; och ni skall inse att jag är Herren. Och om profeten blir bedragen när han har talat ett ord, så har jag, Herren, bedragit den profeten, och jag skall räcka ut min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk Israels mitt. Och de skall bära sin missgärnings straff: profetens straff skall vara detsamma som straffet för den som söker honom; för att Israels hus inte mer skall fara vilse från mig och inte mer orena sig med alla sina överträdelser, utan för att de skall vara mitt folk och jag vara deras Gud, säger Herren Gud. Hesekiel 14:1–11.
At Nashville, those within the Laodicean Seventh-day Adventist church who disbelieved as did Zacharias; who had “taken the position that we need not look for miracles and the marked manifestation of God’s power as in former days,” as represented by 1840 unto 1844 will be confronted by those outside of Adventism as to why they failed to give warning. They become the “sign” of the false peace and safety message, which marks the separation of the wise and foolish as represented by the two opposing tents at the Exeter camp meeting. They bear a “sign” of idolatry and rebellion, while Ezekiel bears the true prophetic warning message. At the end of the siege, when Jerusalem is destroyed, representing the Sunday law, the sign of rebellion is the mark of the beast and the sign of obedience is the seal of God.
I Nashville skall de inom den laodiceiska sjundedagsadventistkyrkan som inte trodde såsom Sakarias, som hade ”intagit den ståndpunkten att vi inte behöver vänta oss mirakler och den tydliga uppenbarelsen av Guds kraft såsom i forna dagar”, sådan den framställdes genom 1840 till 1844, konfronteras av dem utanför adventismen med frågan varför de underlät att ge varning. De blir ”tecknet” på det falska budskapet om fred och trygghet, vilket utmärker skilsmässan mellan de visa och de oförståndiga, såsom den framställs genom de två motsatta tälten vid lägermötet i Exeter. De bär ett ”tecken” på avgudadyrkan och uppror, medan Hesekiel bär det sanna profetiska varningsbudskapet. Vid slutet av belägringen, när Jerusalem förstörs, vilket representerar söndagslagen, är upprorets tecken vilddjurets märke och lydnadens tecken är Guds sigill.
Probation is fully closed for Adventism at the Sunday law, and there is a sign of the righteous and the wicked that are there marked. The close of probation at the soon-coming Sunday law typifies the close of probation when Michael stands up, and there the sign of the death of the multitudes is represented by Gog and Magog.
Nådatiden är helt avslutad för adventismen vid söndagslagen, och där finns ett tecken på de rättfärdiga och de ogudaktiga som där blir märkta. Nådatidens avslutning vid den snart kommande söndagslagen är en förebild till nådatidens avslutning när Mikael träder upp, och där representeras tecknet på de många människornas död av Gog och Magog.
And the passengers that pass through the land, when any seeth a man’s bone, then shall he set up a sign by it, till the buriers have buried it in the valley of Hamongog. And also the name of the city shall be Hamonah. Thus shall they cleanse the land. Ezekiel 39:15, 16.
Och de som drar genom landet skall, när någon ser ett människoben, då resa ett tecken vid det, till dess att gravgrävarna har begravt det i Hamon-Gogs dal. Och också stadens namn skall vara Hamona. Så skall de rena landet. Hesekiel 39:15, 16.
The sign of the covenant is identified in chapter thirty-seven of Ezekiel where the valley of dead bones is brought to life and the two sticks are joined. The bones are brought to life by a message of Islam, represented as the four winds, thus typifying August 11, 1840. The two sticks are combined into one, thus representing the joining of the message of the second angel with the message of the midnight cry. The bones are the empowerment of the first angel and the two sticks are the empowerment of the second angel. Thereafter God’s people are His latter day chosen covenant people, represented by John, as one hundred and forty-four thousand.
Förbundets tecken identifieras i Hesekiels trettiosjunde kapitel, där dalen med de döda benen bringas till liv och de två stavarna fogas samman. Benen bringas till liv genom ett islams budskap, framställt som de fyra vindarna, och är därmed en förebild för den 11 augusti 1840. De två stavarna förenas till en, och representerar därmed sammanfogandet av den andre ängelns budskap med midnattsropets budskap. Benen är den förste ängelns bemyndigande och de två stavarna är den andre ängelns bemyndigande. Därefter är Guds folk Hans utvalda förbundsfolk i de sista dagarna, representerade av Johannes såsom etthundrafyrtiofyra tusen.
Moreover I will make a covenant of peace with them; it shall be an everlasting covenant with them: and I will place them, and multiply them, and will set my sanctuary in the midst of them for evermore. My tabernacle also shall be with them: yea, I will be their God, and they shall be my people. And the heathen shall know that I the Lord do sanctify Israel, when my sanctuary shall be in the midst of them for evermore. Ezekiel 37:26–28.
Därtill skall jag sluta ett fridens förbund med dem; det skall vara ett evigt förbund med dem. Och jag skall låta dem bo där och föröka dem, och jag skall sätta min helgedom mitt ibland dem för evig tid. Mitt tabernakel skall också vara hos dem; ja, jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Och hednafolken skall inse att jag, Herren, helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evig tid. Hesekiel 37:26–28.
The combination of Divinity and humanity is represented in a variety of ways within God’s Word, and one illustration is when the “citadel of the soul” that is located within a human being's higher nature is attached to the citadel of God’s sanctuary. When the heavenly throne room that represents God’s citadel is joined with the citadel of a human being’s higher nature, God’s people are “sanctified” and He dwells “in the midst of them for evermore.”
Föreningen av gudomlighet och mänsklighet framställs på olika sätt i Guds Ord, och en sådan illustration är när ”själens borg”, som är belägen i en människas högre natur, är förbunden med Guds helgedoms borg. När den himmelska tronsalen, som representerar Guds borg, förenas med borgen i en människas högre natur, blir Guds folk ”helgade”, och han bor ”mitt ibland dem för evig tid”.
After chapter thirty-seven Ezekiel sets forth the chapters thirty-eight and thirty-nine, where he addresses Gog and Magog as symbols of the confederacy of mankind who are outside of God’s chosen covenant people. In chapter forty, the covenant people of chapter thirty-seven are represented as a temple that fills the whole earth. Chapters thirty-eight to forty represent the rising up of God’s covenant people in the latter days, as represented by the numbers 38 and 40.
Efter kapitel trettiosju framlägger Hesekiel kapitel trettioåtta och trettionio, där han behandlar Gog och Magog som symboler för mänsklighetens sammanslutning utanför Guds utvalda förbundsfolk. I kapitel fyrtio framställs förbundsfolket i kapitel trettiosju som ett tempel som fyller hela jorden. Kapitlen trettioåtta till fyrtio representerar Guds förbundsfolks uppresning i de sista dagarna, såsom detta framställs genom talen 38 och 40.
We will continue these things in the next article.
Vi kommer att fortsätta med dessa ting i nästa artikel.