Jesu Kristi uppenbarelse – talet tretton

Vi har identifierat det krig i himlen som beskrivs i det tolfte kapitlet i Uppenbarelseboken. Genom att tillämpa principen om Kristi karaktär, som är Alfa och Omega, har vi närmat oss kriget i himlen i kapitel tolv som en förebild av det krig i himlen som äger rum i de ”yttersta dagarna”. Uttrycket ”de yttersta dagarna” i Bibeln och Profetians Ande betyder de sista dagarna av den undersökande domen.

Vi har identifierat de tre sataniska makterna i kapitel tolv och tretton, inte som makter som finner sin uppfyllelse i den förgångna historien, utan som den nutida uppfyllelsen av dessa makter som leder världen till Harmagedon. Draken i kapitel tolv är Förenta nationerna, den katolska kyrkan, som skall uppväckas till liv vid söndagslagen i Förenta staterna, är havsodjuret i kapitel tretton, och jordodjuret med två horn är Förenta staterna.

Vi har konstaterat att den strid som i kapitel tolv vanligen förstås uteslutande som en framställning av Lucifers uppror i himlen, i själva verket åskådliggör ett krig som står i begrepp att äga rum i de jordiska himlarna, med början vid den snart annalkande söndagslagen i Förenta staterna. Vi har ägnat tid åt att fastställa att det finns en prövningsprocess, åskådliggjord i Uppenbarelseboken tretton, verserna elva till sjutton, som innefattar att urskilja vilddjurets bilds framväxt. Vilddjurets bild representerar föreningen mellan kyrka och stat, där kyrkan har kontroll över relationen. När kyrkan har kontroll använder den därefter staten för att genomdriva sina läror och förfölja dem som den betecknar som kättare. Den världsomfattande prövningsprocess som är förknippad med vilddjurets bilds framväxt fullbordas först inom Förenta staterna. De profetiska kännetecknen för vart och ett av de två prövningsförloppen är i huvudsak desamma, vare sig det gäller Förenta staterna eller världen.

Vi hänvisade till de två identiska perioderna om ett tusen två hundra sextio dagar som föregick och följde korset som ett andra vittne till identifieringen av två på varandra följande prövningsprocesser rörande vilddjurets avbild vid världens slut. Bildandet av vilddjurets avbild i Förenta staterna mellan den 11 september 2001 och den snart kommande söndagslagen föregår bildandet av vilddjurets avbild i Förenta nationerna efter den snart kommande söndagslagen. De ett tusen två hundra sextio dagarna av Kristi tjänst från Hans dop till korset föregick de ett tusen två hundra sextio dagarna av Hans lärjungars tjänst som följde efter korset. De två linjerna, som båda innehåller två perioder vilka i varje period representerar identiska prövningar, framställer temat antingen Kristi avbild eller antikrists avbild.

De ettusen tvåhundrasextio dagarna av Kristi tjänst som avslutades vid korset, började när den helige Ande sänkte sig över Honom vid Hans dop, i överensstämmelse med den väldige ängeln i Uppenbarelseboken arton som steg ner den 11 september 2001.

Perioden om ett tusen två hundra sextio dagar i Kristi historia, som slutade vid korset, representerar den tidsperiod som avslutas vid den snart kommande söndagslagen. Korset är en förebild på söndagslagen. Båda är symboler för dom. Båda representerar den kommande nationella undergången för den nation där domshändelsen äger rum. Båda ägde rum i det härliga landet Juda. I Kristi historia var det det bokstavliga härliga landet Juda, och vid söndagslagen är det det andliga härliga landet Juda, Amerikas förenta stater. Vid korset blev Kristus upphöjd i syfte att dra alla människor till sig.

Vid söndagslagen upphöjs de etthundrafyrtiofyratusendes baner för att dra alla människor till Kristus.

Perioden om ettusen tvåhundrasextio dagar i Kristi historia som följer efter korset, slutar med att Mikael träder fram vid steningen av Stefanus.

De symboliska fyrtiotvå månaderna i den sista prövotiden under vilddjurets bild upphör när Mikael träder fram och markerar slutet på människans nådatid.

Den fullständiga historien om båda prövningsprocesserna för vilddjurets avbild innehåller andra inre profetiska vittnesbörd. Rätt förstått, och jag medger att få personer förstår denna sanning, började den första prövningsprocessen för vilddjurets avbild, som fullbordas i Förenta staterna, den 11 september 2001, när det tredje veropet trädde in i historien. Söndagslagen, där den första prövningsprocessen för vilddjurets avbild avslutas, markerar ankomsten av det tredje veropet som dom över Förenta staterna för antagandet av söndagslagen. Vid den tiden fullbordar det tredje veropets ankomst hednafolkens vredgande, till uppfyllelse av Uppenbarelseboken 11:18 och det första omnämnandet av Islams roll att vredga folken i Bibelns profetia.

Den snart annalkande söndagslagen är avslutningen på den första prövningstiden och även början på den sista prövningstiden. Den sista prövningstiden slutar när människans nådatid upphör, och vid den tidpunkten släpps de fyra vindarna, som är en symbol för det tredje veropet, helt och fullt lösa.

I Kristi historia började det första vägmärket i den första perioden om ett tusen två hundra sextio dagar vid hans dop, som var en symbol för hans död och uppståndelse. Den perioden slutade vid hans död och uppståndelse, vilka samtidigt inledde den sista perioden om ett tusen två hundra sextio dagar. Den perioden avslutades med Stefanos död och utlovade uppståndelse.

Den historiska linje som representerar Kristi avbild har samma profetiska struktur som den historiska linje som representerar antikrists avbild.

I Skriften är Kristus den sanne kungen i norr, och det har alltid varit Satans avsikt att omstörta och förfalska Kristi kungliga myndighet.

”Nordens sidor” är Jerusalem, den store Konungens stad, där hans helgedom är.

I Skrifterna framställs de jordiska ”kungarna i norr” alltid som fiender till Guds folk. De representerar Satans strävan att förfalska den sanne kungen i norr, som sitter på sin tron i Jerusalem, vilket är längst uppe i norr. Den linje som representerar två prövningsprocesser för vilddjurets bild, och som löper parallellt med linjen av två prövningsprocesser för Kristi bild, har ett tredje vittnesbörd i temat om Satans strävan att vara kungen i norr, som härskar över Guds folk.

År 723 f.Kr. förde kungen i norr, representerad av Assyrien, Israels nordliga tio stammar i fångenskap, till uppfyllelse av Tredje Mosebokens tjugosjätte kapitels ”sju tider”. Tolvhundrasextio år senare, år 538, överlämnade kungen i norr, som vid den tidpunkten i historien representerades av det bokstavliga hedniska Rom, tronen åt det påvliga Rom, som därefter blev den andlige kungen i norr under ytterligare tolvhundrasextio år. Den andra perioden om tolvhundrasextio år slutade 1798, då den andlige romerske kungen i norr fick ett dödligt sår. När påvedömet fick sitt dödliga sår år 1798, var detta en förebild på nådatidens slut för mänskligheten, då det återuppståndna påvedömet slutligen och för evigt går mot sitt slut, utan någon som hjälper honom.

De ”sju tiderna” i Tredje Moseboken 26, vilka motsvarar två tusen fem hundra tjugo år, identifierar Assyrien som kungen i norr år 723 f.Kr., och såsom kungen i norr erövrade han det ”norra” riket i det forntida Israel. Från den tidpunkten och framåt trampade hedendomen, med början i Assyrien och vidare till det hedniska Rom, ned Guds folk, ”härskaran” i Daniel 8:13, under ett tusen två hundra sextio år. År 538 blev den bokstavlige romerske kungen i norr profetiskt besegrad av den andlige romerske kungen i norr, som trampade ned Guds andliga Israel under ytterligare ett tusen två hundra sextio år. Den andra perioden av nedtrampande slutade med att den andlige romerske kungen i norr fick sitt dödliga sår år 1798.

I raden för bilden av Kristus är den centrala punkten korset, där döden identifieras. I de två perioderna av prövningen rörande formandet av vilddjurets bild är den centrala punkten jordvilddjurets död. I raden för den förfalskade kungen i norr är den centrala punkten den bokstavliga romerska kungen i norrs död.

Dessa linjer representerar tre bibliska vittnen, vilka vart och ett innehåller två på varandra följande tidsperioder inom en och samma tidsperiod. Varje mittpunkt markeras av fysisk död, eller av döden för ett rike i Bibelns profetia. För Kristus var mittpunkten Hans död och uppståndelse. För vilddjurets bild är mittpunkten jordvilddjurets död, det sjätte riket i Bibelns profetia, vid söndagslagen. För linjen om den förfalskade kungen i norr representerar mittpunkten den bokstavliga romerska kungen i norrs död, det fjärde riket i Bibelns profetia.

De två vittnena i Uppenbarelseboken elva representerar, enligt syster White i Den stora striden, Guds ord. Kristus är Guds ord. Dessa två vittnen fick makt att profetera i ett tusen två hundra sextio dagar, klädda i säcktyg. De blev därefter dödade på gatan och uppstod inte på tre och en halv dag. ”Ett tusen två hundra sextio dagar” och ”tre och en halv dag” är båda symboler för ökenperioden om ett tusen två hundra sextio år. De började med ett bemyndigande då de profeterade klädda i säcktyg, vilket slutade i död. Sedan var de under samma profetiska period tysta och klädda i död, tills de uppväcktes för att framföra den tredje ängelns varningsbudskap, vilket tillkännager prövotidens slut.

Dessa fyra profetiska linjer motsvarar fyra vittnen. Den profetiska strukturen hos vart och ett av de fyra vittnena är identisk. Tidsperioderna i var och en av de åtta perioderna är, med undantag för perioden från den 11 september 2001 till den snart kommande söndagslagen, som återfinns i de fyra linjerna, profetiskt identiska. Varje mittpunkt representerar någon form av död. Två av linjerna behandlar Kristus, antingen som hans avbild eller som Guds Ord. De andra två linjerna representerar antikrist, antingen som hans önskan att förfalska Kristus som kungen i norr, eller att förfalska Kristi styrelsesystem.

Vi skall i vår nästa artikel försöka sammanföra de etthundrafyrtiofyra tusen med striden i den första himlen. Käre läsare, eller lyssnare: Vare sig du vägrar att se dessa sanningar, eller du faktiskt ser dem, måste det påpekas att den information som framläggs i alla dessa artiklar identifieras och därefter bekräftas och upprätthålls genom tillämpningen av att använda en saks begynnelse för att identifiera dess slut. Detta är Alfa och Omegas profetiska signatur och utgör en väsentlig del av Jesu Kristi uppenbarelse som nu avförseglas.